På ena sidan står regimmotståndare. På andra de som stöder diktatorn. Det pågår en dragkamp om de nyanlända ungdomarna från Eritrea. Men på vems sida hamnar skattepengarna? SR fick – år 2017 – höra att kyrkan i Akalla inte är den opolitiska verksamhet den utger sig för att vara. Att den skulle styras av regimanhängare och har täta kontakter med Eritreas ambassad.

En annan  Eritreansk ortodox kyrka, som dock brutit med regimen, får till skillnad från den regimtrogna inget ekonomiskt stöd från svenska staten…
Sveriges myndigheter ger statligt stöd (våra skattepengar) till trossamfund & föreningar som stöder diktaturer, i detta fall, Eritrea. Pengarna ska gå till att “ta hand om nyanlända” ifrån främst Eritrea, givetvis – och dessa värvas raka vägen tillbaka till odemokratiskt sinnade personer samt supportrar till en diktatur. Myndigheter säger sig veta om att personerna bakom organisationen är “odemokratiskt sinnade”, vilket anses vara ”problematiskt”… Men myndigheterna säger i nästa andetag att dem endast bryr sig om att organisationen förespråkar en “god värdegrund”, vilket är det viktigaste….  Vad detta nu än må vara – då väldigt mycket som denna berömda ”värdegrund” – tillsammans med samtliga värdegrundscertifierade personer, politiker som myndigheter – säger sig innefatta och ”stå upp för” blundas för! Hederskulturer, intolerans, könsstympning, (kvinno)förtryck som några exempel. Detta specifika som ett annat, påtagligt exempel.

Låter detta rimligt, för det första? Gäller samma ”översyn” alla organisationer och trossamfund, där man skiljer på privatpersoner ”bakom” en organisation och i rollen som organisationens företrädare, för det andra? För ibland kan man höra allt ifrån människor till politiker och myndigheter direkt fasas över att människor endast burit vissa typer av klädesplagg i allmänhet, en bombarjacka för 30 år sedan i synnerhet. Dock i färgen grön! Blå och svarta var tydligen ok… Snudd på hett! Hur odemokratiskt sinnade de flesta bärarna av dessa än var. Till den grad att vi idag ser parallella samhällen, som – för det mesta – människor med både blåa och svarta bombarjackor ligger till grund för.

För det tredje, här har vi sedan decennier endast – ett – exempel på hur vår ”mångkultur” och “integration” har ”fungerat” i Sverige. Där även detta slagfält – alltså, ”emellan regimtrogna och regimkritiker – i Eritrea” (!) präglar, känns, dras och spelas ut i ”hjärtat av mångkulturen och mångfaldens” – Västerort! Koncentrerat, närmare bestämt – Akalla & Husby. Utöver endast denna konflikt, vad tror svenska myndigheter och politiker i synnerhet kommer att ske när andra – odemokratiskt sinnade – personer, trosuppfattningar som organisationer och nätverk delar samma gata, i…? Slåss om samma människor, lokala inflytande & egna ideologiska livsstilar? Vilken värdegrundscertifierad politiker släpper ut sina egna barn på den gatan? Vilka har ens valt att bo (kvar) i samma ”mångkultur” som dem förespråkar, skriker så högt om och aldrig ser några som helst problem med? Alldeles oavsett hur många utomhusgym, bibliotek & olympiastadiums områden   inrymmer, alldeles oavsett om husfasaderna är i färgen rosa.

Vad är då lösningen? Rimligast vore väl ändå att statliga bidrag – våra skattemedel – går till svenska föreningar, organisationer och samfund för invandrare och nyanlända att fångas upp av –och ”ska lära utav”, i Sverige? Istället finns idag, i stort sett, samtliga av universums nationers & kulturers föreningar, samfund och organisationer – som svenskar ”ska lära utav” och ”integreras till”…
I vilket annat land, skulle en sådan bakvänd ordning av tanke, som mer kan hämtas ur en serietidning ens accepteras? För det andra – Man tror, på riktigt, inte heller att alla dessa föreningar och samfund  innebär/ inneburit generalknas. För både människor, oliktänkande, oliktroende, svenskar som hela det svenska samhället? Det mest skrämmande är att en total utvandring av svenskar ifrån förorter och s.k. ”mångkulturella områden” har skett och pågått genom decennier, mitt framför våra ögon. Men utan minsta eftertanke och i en märklig uppfattning, som hämtad ur samma serietidning,  för ”vad som är vad”. Detta kombinerat med en lika stor rädsla för att rikta minsta kritik emot någon eller något med annan bakgrund än svensk har varit direkt förödande. Istället har svenskar som först flyttade och flydde, numer även oliktroende, tänkande och (andra gen.) invandrare, kallats för alla möjliga märkliga saker. Inte allt för sällan de röster som aldrig någonsin själva ens valt ett liv i ”mångkulturen” för egen del. Detta sammantaget har vi kallat för ”integration” och ”integrationspolitik”.

Samtidigt existerar inte en enda svensk kulturförening, organisation eller instans  – då en sådan förbluffande nog skulle klassats som något fel, fult -och inte erhållit en krona av våra egna skattemedel. Som alltså ska gå till svenska medborgare, det svenska samhället och vår välfärd.
Med värderingar och synsätt som vikar på demokratisk, jämställd och religionsfri grund.
Istället ges skattemedel både till att finansiera Salafistiska studier i Saudiarabien, för att vid examen återvända till Sverige som missionärer – och som i detta fall, till att supporta en diktatur. Med andra ord så skattefinansieras det både vitt som brett till att fostra, rekrytera, fånga upp, inspirera, motivera, informera, engagera – förespråka – odemokratiska ideologier, diktatorer & diktaturer. Samt intoleranta krafter – även emot oss själva! På detta uppmanas egna folk och medborgare att krama om en eld lite hårdare och mer för varenda gång elden bränner, i en tro om att elden ska slockna. Utöver att kalla och samlas till stora kramkalas vid mördande attacker emot oss själva, med skuld –och skambeläggning gentemot dem som inte känner för att ”visa kärlek” dagen efter. Sen förvånas många över – eller knappt ens tror – att parallella samhällen till det svenska uppstår…

Slutligen…
”Aman Russom, är också ansvarig för flyktingverksamheten i kyrkan. Varje månad flyr flera tusen ut ur Eritrea enligt FN, men Aman Russom hävdar att det inte främst är på grund av det politiska förtrycket som människor väljer att lämna landet.
– Det är inte en politisk engagemang som är drivkraften bakom varför de migrerar ut. Det finns påtryckningar utifrån om att lämnar ni landet får ni asyl, lämnar ni landet får ni det ena och det andra så det finns en falsk förhoppning som gör att ungdomarna, majoriteten faktiskt åker ut från Eritrea utan att vara politiskt aktiva.”

Dvs. inte en rep. för Sverigedemokraterna som pratar om s.k. ”pull-faktorer”, men håller med om dessa.  End of story…?

Läs & lyssna – en topp av flera isberg – som SR´s Kaliber tacksamt nog & inte en dag för sent, har uppmärksammat.

Dela & Diskutera:

Jag är, utöver fortsatt förvånad, rätt trött på att höra “arga män” inom politiken och i synnerhet just om ett specifikt parti, SD. Detta när argumenten tryter, fakta över vansinnes teorier, verklighet och erfarenheter före drömmar eller naturens/ biologins lagar återigen överbevisar egna fantasier. För det är till stor del vad svensk “etablerad” politik går ut på – för att inte trampa på någon tå, eller se någon elefant i något rum, föredras istället att få en femåring fundera om alla är “ensamkommande vuxna barn”, som hör hemma på förskoleenhetens sagostund. Upprepade tanken av “orkar inte” slås på detta, gentemot en allmänhet av vuxna människor som verkar köpa “arga män” kortet skulle vara någonting dåligt eller rent av – med det spelat så är allt som sägs irrelevant och baserat på… känslor…! Förstår man fortfarande inte att ilska och frustration också föder hela drivkraften till förändring och engagemang, uteslutet inom politiken…? Vad är då “politiken”? Allt mellan himmel och jord i vårt eget samhälle. Det finns inget parti, inte ens i sagolandet Sverige, som har bildats på grund av åsikter av att allting är så underbart och därav bör en nytt parti bildas. Samtliga partier har bildats just på grund av – ilska, missnöje och vilja se en förändring åt “sitt håll, ifrån ett annat” – vilket också föder starka viljor. Oavsett vad någon annan anser, tycker eller tänker.

Otroligt nog verkar man helt glömma bort det som annars likt ett mantra med ord låter så fint, att kunna “kanalisera sin ilska eller missnöje rätt och produktivt”…  Det är precis vad som sker.
Man kan hantera ilskan genom tre olika kanaler. Självdestruktivitet och “skjuta sig själv”, destruktivitet och “skjuta andra” eller kanalisera den genom ex. de demokratiska kanaler och plattform vi faktiskt ändå har i Sverige. Vilka inte är baserade på meningsmotståndares egna känslor. Det gäller även vår berömda “yttrandefrihet” – men som i just vårt politiska debattklimat i Sverige kanske begränsar människors att vilja visa eller uttrycka sin sanna meningar, som mest i hela Norden. Om inte Europa? Man kan då förlora arbete och vänner m.m. Problemet är nog snarare att vi genom snart 40 års tid haft en politik och politiker där idag 7 av 8 politiska partier varit helt likgiltiga. Dvs, att det låter väldigt fint med starka ord som att “engagerade sig politisk för att vilja förändra…” Men förändra vad? Då utanförskapet och idag rent av parallella samhällen har utvecklats, trots detta alltid skulle “försvinna”. Sverige ligger idag topp 4:e i världen av att “producera” stridande jihadister -och våldtäkter mot landets egna kvinnor ligger också i världstoppen idag.

Genom decennier har detta mantra också hörts, “Man är arg och vägrar acceptera dagens situation och ex. intolerans – vill förändra nu…!”  Men utåt har endast en enda sak hörts – röster som vill bli omtyckta av allt och alla. Där den viktigaste poängen inte varit att slå ner på hot och kontraster emot sin egen uppfattning, utan att även få applåder ifrån hotets budbärare. Vilket då också vittnar om en frånvarande politisk kompass tillsammans med svek gentemot de man ser sig “representera”. Man kan utan kompass väldigt lätt navigera helt fel och risken finns att i själva verket navigera utefter det man skulle “bekämpa” och “vägra acceptera i det svenska demokratiska jämställda samhället”. Som bekant så hörs oftast “m”´et i “Follow the Masses” tyst.
Man har med ord sagt sig “stå upp för” både det ena och andra – exempelvis “extremism, intolerans och utanförskap” – men trots detta har samtliga tre saker ökat lavinartat till rekordstora nivåer genom decennier och människor tvingas idag lämna sina egna hem i Sverige på grund av dessa saker. Man har sagt sig “stå upp för “mångkultur”, men aldrig själv velat bo, arbeta eller knappt vistas i de största “mångkulturella områden” Sverige har idag. Områden som till 100% är s.k. “mångkulturellt” och därav borde vara ett drömområde för dessa att leva i -och med själva.

Med en drivkraft och en röst – som bär ilska i grunden – finns också en tydlig kompass mot det samhälle man vill leva i. Det som är så självklart, men inom svensk politik lyckats bli allt annat än självklart, av att “stå upp för” någonting överhuvudtaget så – måste – man också “slå ner på” alla dess hot och kontraster. Detta går liksom hand i hand och är själva kärnan/ poängen i att “stå upp för” någonting. Inte att sitta tyst gentemot allting “obekvämt” och låta kontraster emot det man säger sig “stå upp emot” växa sig större -och ta över helt. Dvs, alldeles oavsett hudfärger, bakgrunder eller trosuppfattningar… i synnerhet som av orden självtitulerad, “anti-rasist”.

Allt för länge har ryggraden inom svensk politik gått ifrån befintlig till helt obefintlig, men som nu börjar växa igen -och med den även folket. Man kan givetvis låta “arg” när man slår ner på att svenska – egna – medborgare inte, någonstans i Sverige och det svenska samhället, ska få sina demokratiska fri -och rättigheter begränsade eller rent av berövade. Risken för att könsstymparens, hedersmördarens, terroristens eller förtryckarens känslor kan nås finns absolut – problemet har varit att dessa känslor både har gått före svensk lag och ansetts vara viktigare att respektera – för att själv inte bli kallad någonting man inte är – än medborgarnas liv i Sverige, landets bevarande samt fri -och rättigheter. Det är så man nästan kan tro, människor både i och utanför Sverige, att man medvetet har velat förstöra Sverige och allt landet är med det direkta vansinnes beslut, förslag och uttalandet som har gjorts. Givetvis bli man arg när vi, ett land som Sverige, plötsligt toppar världsstatistiken gällande våldtäkter. Givetvis blir man arg, när flest stridande terrorister “produceras” i Sverige! Allt detta påverkar både indirekt som direkt våra egna liv och Familjer på en direkt nivå. Det är i samma samhälle, bland samma krafter, våra egna barn ska växa upp i och fruar kunna gå fritt i.  Att man inte har blivit påtagligt arg bland så många som av sju “etablerade” partier och att deras frånvaro av ilskna röster varit så frånvarande är snarare en förklaring till varför landet har gått bakåt, otryggheten för alla ökat och välfärden för såväl barn, ungdomar som pensionärer mer och mer liknar ett tredje lands brist på resurser. Det är inte att stå i “tacksamhetsskuld” gentemot resten av världens länder som inte har samma uppbyggda välfärd eller system, varenda land är uppbyggd av dess eget folk och arbetande invandrare som bidragit till det.

Även Sverige var en gång för inte allt för länge sedan, precis som åter nu, ett land människor flydde ifrån i jakt på ett bättre och rikare liv. Då dock hela landet, idag endast ifrån (allt fler) områden.
Vill man ex. Afghanistans bästa, ett land som legat i krig så länge alla generationer kan minnas och plötsligt inte vaknade upp till en livschock, så är det folket – och då helst unga arbetsföra – stannar kvar i landet och bygger upp det. Precis som i Sverige. Men först, måste man lära sig att sluta – skjuta emot och förtrycka varandra… liksom i många andra länder. Istället för att prata om b.la. detta och att det faktiskt (!) existerar olika värderingar och synsätt världen samt kulturer över. Hör man våra “etablerade” politiker istället prata om “kramkalas” och visande av “mer kärlek” efter deras mördande attacker emot oss själva -och “Happy Homecomings” med finansierade samhällsbelöningar och gräddfiler in i vårt svenska samhället. Mitt bland oss och våra Familjer – för “hemvändande” terrorister. Dvs. efter de varit i ex. Afghanistan, mördat och förtryckt…

Då är man inte någon arg röst som vare sig vill Sveriges, Afghanistans eller något folks bästa. Man är inte ens en röst som egentligen bryr sig om någon större förändring, utanför det egna kontorets inredning och namnskylt. Snarare en likgiltig röst på en, för hela landet och folket, farlig beslutsfattande plats. Som till varje pris vill bli omtyckt av alla, där allas tyckande och tänkande rent av går före den egna familjens framtid, trygghet och tillvaro. Tyvärr finns, tvärtom, alldeles för få politiskt engagerade – om något – arga, ilskna eller frustrerade röster som vill se förändring. Hela ens drivkraft kommer ifrån denna källa men vi har sett alldeles för många politiskt engagerade inom “etablerade partier” som avslöjar sig själva, endast genom att ställa deras röster och handlingar i ljuset mot denna enkla logik. Vi har en majoritet av politiskt engagerade röster vars största källa till drivkraft ohotat ligger i den egna positionen och personliga välfärden, utvecklingen samt tryggheten. Då blir det också direkt avgörande – med så många röster och applåder som bara möjligt ifrån allt och alla – kan man garantera sin egen plats i fyra år till. Vi har i Sverige Riksdagsledamöter i dessa partier som exempelvis suttit på beslutsfattande positioner från 90 talet, 70 talet rent av – men ingen vet knappt ens vilka dessa är. Än mindre vad de har höjt sina röster för eller emot. Den enda förändring som möjligtvis hörs högre om, är nytt skrivbord, “en våning upp” eller om bilen kan leasas ytterligare 3-4 år? Med skattemedel, rent av?

Med en sann drivkraft om ett förändrat, förbättrat och/ eller bevarat demokratiskt samhälle och välfärd för alla, så går det också hand i hand med att inte bli omtyckt av dem som vill annat. För dessa finns, rätt gott om och ökar en stadig takt! Dessa är så ignoranta mot det egna samhälle och folket att vi i Sverige idag till och med finansierar för nya generationer att undervisas i läran – emot oss själva, allt Sverige ska vara och öppet emot demokrati. Vi finansierar “missionärers” studier och kunskapsinhämtning, som går ut på vår egen undergång. Det är egentligen rätt enkelt – vi skulle ha hört “arga” röster redan från tidigt 80-tal när hot och kontraster började blomma upp, mördade sina första offer och nådde vår allmänna kännedom. det hade varit att “stå upp för”, både offren och det “demokratiska jämställda svenska samhället”. Kanske hade vi då idag levt i en helt annan verklighet, som mer liknar Sverige.

Det är egentligen ingen raketforskning, utan sunt förnuft och ren logik som passar in i precis alla andra sammanhang. Det kan jämföras rent mentalt som att spela en fotbollsmatch. Ena laget vill göra mål där – medan andra vill göra mål, där. Vilka spelare i något lag bryr sig mer om vad de andra spelarna anser om han gör mål eller levererar en passning som skär igenom hela deras försvar? Ingen! Han känner tvärtom både glädje och stolthet, det var det han ville – för sitt lag och till en jublande skara människor på läktaren som i hemmen, som vill samma sak. Medan en annan skara svär och skriker. Rent av är besvikna” – “kränkta”. Men som av ilska och frustration kämpar än hårdare och skriker än högre för att vända utvecklingen och nå det resultat dem vill.
Skillnaden inom den svenskpolitiska debattarenan är att vi idag har 7 s.k. “etablerade” politiker – 7 olika lag – som alla sedan decennier har valt att sitta på avbytarbänken -och trott att resultaten kommer av sig själva. Detta för att samtliga lag suttit stilla och tittat på varandra, med försäkrande leenden om att ingen i motståndarlaget ska såras eller blir kränkt för att de, egentligen, inte vill göra mål i samma målbur. Det bildades, utöver spindelnät på plan, även en klubb för intern beundran med en överenskommelse att så få mål gjorda som möjligt för egna laget, hemmaplanen och skaran människor är någonting bra. Detta medan bollen legat helt stilla -och gräset vuxit sig till både vass och ogräs.

In på planen rusar då ett nytt lag, som ser på både sporten och spelplanen helt annorlunda. Hungriga till förändring och vill skjuta bollen i mål, samtidigt klippa gräset till att bli så som alla förväntar sig av den hemmaplanen, vill ha -och spelregler alla på den bör leva samt spela med. Vilket givetvis skapar såväl förvirring som panik på bänken, egna positionerna är nu hotade och likaså den bekväma taktiken. Men har blivit så otroligt stela, lata, bortskämda och inne i sin “taktik” av “värdegrund” byggd på endast fina ord, att man nu börjar kalla motivation, korrekta passningar, spel efter regelboken och försök till att göra mål för “arga spelare”. Drivkraften delvis grundad från ilskan mot alla dessa 7 lag ses som något av ett svek, då man låtit allting förfalla och allt det man sade sig “vilja förändra” för en plats i laget – har blivit fina ord som inte får kritisera någon eller något. Inte ens själva orsaken till vad dem vill förändra. Helt bortglömt är att med handling dels skicka ut målvakten för att försvara det man “står upp för” och dels anfallarna, för detsamma. Man har alltså kunnat navigera sig igenom 40 års tid (endast mina snart 40) där en utveckling gentemot allting det man med ord har sagt sig velat förändra, “brunnit för” eller “stått upp” för endast och bara lyckats gå åt helt fel håll. Raka motsatsen.

Problemet är då också, att man helt glömt bort människans, demokratins och kanske politikens absolut starkaste redskap till förändring – människans egna drivkraft, frustration och “rätt kanaliserande” ilska som frustration. Detta har istället kommit att bli någonting negativt. För i Sverige, har det politiska läget efter decennier av likgiltiga röster snarare hamnat i ett läge där en “god politiker” och representant för sitt folk, land och väljare är någon som håller så tyst som möjligt, ler emot alla och bryr sig om vad anser om dennes röst – därav ska man hålla helt tyst. Mitt problem med detta är, att om man själv väljer att vara politisk engagerad – utöver löner & förmåner – så representerar man, eller åtminstone ska – rätt många människor. Människor som av någon orsak inte vill eller kan göra sin röst hörd själva, men lägger allt sitt förtroende och har sitt enda hopp i den som valt att inta den platsen. Kan man inte ifrån den platsen utgå ifrån att vissa tår kommer att trampas på, andras känslor kommer att röras om -och finna sig tvungen att säga helt annat än det man “ska” säga,  så arbetar man helt och hållet för sig själv och inte endast tappat sin kompass. Utan hela sin navigering. Då tappar man också väldigt lätt den röda tråd som binder samman (själv)respekt, lojalitet, trovärdighet, stolthet -och hela sitt engagemang, indirekt gentemot sin egen Hem, Familj och Arbete – nation – och allt det man vill se för dessa. Oavsett vad det än må vara – det är vad som är själva essensen i en demokrati… alla måste inte tycka lika eller säga samma saker – inte heller tro på samma sak, för den delen.

I Sverige kan man också vara en i mina ögon direkt motsägelsefull extrem hatisk “feminist” eller dito samt liberal som även kallar sig för “antirasister”, men endast bedömer huruvida något är “rasism” eller skriker högt och är – jättearga – helt baserat utifrån budbärarens hudfärg. Håller tyst om hederskulturer, könsstympning, små flickor som gifts bort samt sexuella masstrakasserier. Fast oavsett det, det är tydligen helt irrelevant i något sammanhang det också –  Framstår i mina ögon bara och endast som “arga och komplett galna samt verklighetsfrånvända”, men en sak måste man ändå ge dem – de har chans att påverka någon som inte känner sig lika giltigt, som, ex. Centerpartiet och dess mer likgiltiga navigatörer! Vars högsta strävan efter hjärtan, “likes” och “styrkekramar” från precis allt och alla är förbluffande pinsam. Vart är motpoolen till vad man “står upp för”? Som man inte vet vart man har när det blåser åt något håll överhuvudtaget. Än minst emot det “egna” hållet… Problemet med den liberala (extrem) vänstern är att i decennier har taktiken endast gått ut på -och fungerar med “attack, attack, attack” – endast behövt slänga sig med starka ord och etiketter efter vansinniga samt okunniga konstateranden eller anklagelser. Aldrig behövt förklara sig, utveckla sina konstateranden eller ens förklara hur något går ihop med någonting annat. Exempelvis, det är “konst” att se den svenska flaggan på en böjd flaggstång – men skulle aldrig ens våga tänka tanken på att göra detsamma med ex. den Kurdiska flaggan. Än mindre sedan kalla det för “konst”… Ryggraden och (själv)respekten emot i stort sett allt det egna, är rent av lika pinsam som det sömnlösa och likgiltiga navigerande där man – inom politiken (!) – men är som mest rädd för andras eller direkt ifrågasättande/ motsägande åsikter samt kritik…

Exempel på just detta är att säga sig vara “emot rasism”, men till och med försöka rekrytera personal genom ren rasism där “icke svensk bakgrund” föredras och är ett plus. Oavsett kunskaperna skulle ligga på 10-2. Andra är att tala om “mångfald” hit och dit, men ha oerhört svårt för att själva ens vilja besöka någon “mångkulturell” – till den grad att de rent av utvecklats till parallellt samhälle till det svenska – utanför tullarna i Stockholm. Med i stort sett samtliga resterna “etablerade” partier.
De slår t.o.m. F! ner både högre som lägre, på de hot och kontraster som i deras ögon går emot deras fantasier och teorier, idealsamhälle -och värld. (Trots att både Nordkorea och Saudiarabien redan existerar som uppbyggda alternativ, men det är också irrelevant tydligen). Hursomhelst, ur detta föds också deras engagemang och drivkraft. Den föds inte – inom politiken – ur lyckorus och “styrkekramar” från allt och alla håll. Det kallas för vindstilla och inte ro åt något håll alls. Överhuvudtaget.

Man talar om “svart eller vitt” – nej, inte heller ilska och frustration är “svart eller vitt”. Men i ett samhälle och i ett politiskt klimat där känslor går före lag, att någon blir kränkt går före någons rättigheter, så blir saker givetvis väldigt lätt svart eller vitt. Ord som “ilska” samt “frustration” låter då fruktansvärt “hemskt” – när den hörs ifrån meningsmotståndare dvs. Bilden av aggressiva människor som bränner bilar, startar upplopp -och krossar skyltfönster poppar genast upp och det är vad man ser framför sitt inre när någon idag konstaterar “arga män” även gentemot politiskt aktiva. Men det är fortfarande endast i våra mest “mångkulturella” – invandrartäta – förorter som bilar bränns i princip dagligen, även fast inte alla bilar kan läsas om i media så syns dem både brinna och utbrända. Människor ser sina liv begränsade i både medborgerliga som demokratiska fri -och rättigheter. Likaså är det allt för oftast på vänster demonstrationer skyltfönster krossas, polisen attackeras -och människor gasas om de så endast råka bära en “fel keps”. Så om definitionen av “arga män” endast ses utifrån de ögonen och endast kan kanaliseras utifrån destruktivitet, hot och hat – “skjuta andra” – samt därmed omyndigförklara argument och åsikter – låt oss då börja med dessa två grupperna av “arga män och kvinnor” först. Därefter kan man peka emot ett av folket inröstat Riksdagsparti, med Riksdagsledamöter – som äger ett allt växande stöd från det egna folket ur alla samhällets håll och kanter samt idag utgör landets största parti – exempelvis, och prata om en annan kanaliserad ilska och frustration, den demokratiska. Den genom yttrande och åsiktsfrihet där vassa ord, höga röster eller rent av “obekväma” meningar inte utgör någon som helst olaglighet eller brytande mot någons rättigheter. Det sker däremot i skrivande stund, dagligen, år in och år ut – på idag fler ställen och områden runt om i vårt demokratiska land.

Hur mycket man än lagt upp spelplanen på sitt eget tysta vid och själv förändrat spelreglerna till att känslor går före lag och att människors rättigheter skulle ta slut där meningsmotståndares åsikter, direkta hyckleri, svek och/ eller känslor börjar så är det i så spelreglerna de facto ser ut. Det är bekvämt och kanske lättnavigerat, men vilket seglare har lärt sig att segla förutan vind?
7 av 8 av våra Rikspolitiker verkar det som. I en överenskommelse om att försäkra vindstilla. Då blir minsta vindpust – rena “orkaner” av “extremt” väder & vind.

Äntligen har vi nu en Statsminister kandidat med Statsråd – ett Riksdagsparti – som inte bara kan segla genom vind, de kan segla genom -och grundligt förändra hela havet. De kan segla genom förhållanden som ingen annan någonsin ens har vågat drömma om gå i närheten av.
– Orkaner, stormbyar och “extrema väderförhållanden” från i stort sett alla väderstreck. Vilken Lagledare & vilket lag skulle du själv vilja segla hem dig och/ eller din familj – alldeles oavsett förhållanden, väder och vind? Vem skulle Du själv vilja segla med för att åter nå alla förlorade stränder och vinna poäng, till fördel för Ert – gemensamma – hem?

Dela & Diskutera:

Både bland Socialister, liberaler som kanske i synnerhet feminister – i stort sett samtliga på vänsterblocket, men även den svenska Alliansblocket, så har det alltid låtit att nationalismen – stolthet, kärlek och bevarandet av en nation, dess samhälle, värderingar och kultur är starkt -och vackert. Dvs, när det kommer till i princip alla andra länder än Sverige i allmänhet, folk av nationer, kulturer som religioner i synnerhet. Människor – i stort sett samtliga som jag både har träffat samt känner genom hela mitt liv – ser SD´s politik i Sverige vara en given självklarhet i sina (mor -och far)föräldrars – egna – hemländer, i allmänhet och en annan Statsminister än en “Jimmie Åkesson” är otänkbar, i synnerhet. Det kanske största exempel på detta, för att inte lyfta massor av exempel från egna vänner och bekanta med utländsk bakgrund men som ingen annan känner till, är Sveriges mer kända komiker. En han, och ingen “hen” samt en stor och stolt nationalist.
En större eller stoltare nationalist – fast av Kurdistan – är inte alls svårt att finna. De flesta äger trots allt den kärleken, stoltheten och omsorgen för sitt moderland, folk, språk och kultur. Men när det dock kommer till den svenska politiska kompassen slår det fullständig slint -och samma politik som skulle ha applåderats i det landet -och som rent av förespråkas för det landet, men här i Sverige – blir när det kommer ifrån SD, om Sverige och det svenska samhället, nationen, språket samt folket och medborgare någonting helt annat och “fult”… Knappen “off” känns väldigt nära till hands att endast säga. Det märkligaste av allt – med “off” knappen, då egna barn inte sällan föds, växer upp -och ska leva sina liv i Sverige – tappas också förståelsen för – endast svenskars verkar det som – precis samma inställning, syn, stolthet och kärlek gentemot sitt land. Lika fullständigt.

Vad man helt missar att inse, precis som jag inte heller ville inse – eller rättare sagt kanske erkänna – under mina unga tonår i Sthlms invandrartäta förorter var att intoleransen och den mindre både respekten som acceptansen för Sverige, det svenska samhället och dess både folk som kultur utgjorde rasism i sig. Bristen på både självrespekt som självinsikt samt kunskap är dock än mer slående idag. Vid minsta ifrågasättande – kasta ut det lika berömda som urvattnade och missbrukade “rasist-kortet”. Som i Sverige har fyllts med en alldeles världsunik innebörd av att vara krav, ifrågasättande & kritik… Men även att s.k. “stå upp för demokratiska, jämställda och svenska samhället” – själva essensen, stjärnan och poängen, i att stå upp för någonting handlar nämligen om att vara beredd på att lika högt som lågt slå ner på, kritisera, avfärda och ifrågasätta alla former av hot och kontraster emot. Exempelvis, man står inte upp för detta när man samtidigt inte slår ner på att CSN – skattebetalare – finansierar Salafistiska studier i SA där studenterna sedan kommer tillbaka hit som Salafistiska missionärer.

Dvs, förespråkande emot demokrati, jämställdhet så som den ska råda i Sverige, religionsfrihet. Rent, hat och hot emot själva… Man står heller inte upp för “jämställdhet” om man skriker sig hes på en svensk man som endast vill äta middag med sin fru vara ett hot emot jämställdheten eller “patriarkaliskt kvinnoförtryck”, samtidigt som knäpptystnad råder gentemot befästa värderingar om könsstympning, bort, barn -och månggifte samt hederskulturer. Man är då snarare en stor medlöpare till allt det man säger sig “stå upp” för, emot.

På precis samma sätt kan man inte endast se att Sverige skulle vara en egen svensk nation, med sitt eget samhälle, folk, kultur och språk som ska råda, bevaras och prioriteras – i Sverige. Men inte i något annat land, för det landet och folket m.m. Det är också här det skiljer sig – rejält – när det kommer till frågan “vad som är vad” före “vem som gör vad” och vad det innebär att “stå upp för någonting”. Jag måste ha hört fel, för jag bland annat att samma komiker (tillika stolta Kurdiska nationalist) skulle, något i stil med “kissa & bajsa på SD”? Vet man hur en rätt stor samt växande mentalitet av snudd på rasism och intolerans – en väldigt skev samt föraktfull syn – har fått råda fritt och öppet sedan decennier tillbaka mot Sverige och svenskar så är detta heller inget konstigt eller nytt. Det är bara taget ifrån en låg nivå till en tillsynes av samhället accepterad rasism & förakt i de offentliga rummen.

Vissa kallar den “omvänd”, vilket också är rätt häpnandsväckande – då man verkar vara så insnöad i att Sverige utgör hela världen och endast tror att rasismen skulle vara någonting som endast vita svenskar kan vara. Detta trots en brinnande omvärld av just intolerans och rasism sedan decennier tillbaka, nu senast som skapade en av vår tids största flyktingströmmar. Trots att förklaringen för detta ofta sägs ligga i “slaveriet”, fastän slaveriet som startade i självaste Mellanöstern runt år 610 (!) de facto avslutades av “den vite mannen” i väst, men fortsatte där officiellt fram tills 60 talet. På sina håll pågår än idag, senaste exemplet på just detta inför hela världen – IS. Men i Sverige verkar samtliga helt glömma bort att det inte handlar om sanning eller fakta – rena fantasier och vansinnes teorier, som aldrig någonsin skulle accepterats eller än mindre applåderats i “det egna hemlandet”, blir här applåderat…

Så, jag måste ha hört fel angående vår Kurdiske (som han vill bli benämnd och gärna benämner sig) komiker. För att kissa och bajsa på SD, skulle ju innebära att han indirekt även gör det emot sitt eget hemland som en självständig -och styrande nationalstat) –  tillsammans med dess kultur, språk, samhälle som folk…? Vilket han säger sig älska, vara så stolt över, kämpa för samt vilja bevara? Precis som SD gentemot Sverige och precis SD´s inställning gentemot både hans “hemland” som gentemot samtliga nationalstater. Han säger sig ha kommit till Sverige “för att fortsätta vara Kurd”…  Jag vet dock inte om han valde att fortsatta bo ibland sina landsmän och kvinnor i mångkulturella områden, eller som så många andra förespråkare för den – lämnade vid bästa möjlighet eller aldrig valt att bo där överhuvudtaget? det låter – hursomhelst – märkligt. I synnerhet med tanke på att SD genom – fler – av våra Riksdagsledamöter har föreslagit och arbetat just för hans hemland och ett “självständigt Kurdistan”…! Precis som ett Somaliland och Västsahara. Men som röstats ner -och “fått avslag” av andra partier och deras riksdagsledamöter. Borde han då, rent logiskt sätt men även lojalt sett, inte “kissa & bajsa” på dem som röstade ner -och emot förslagen gång efter annan?  De som inte vill se ett självständigt Kurdistan med självstyre, inte vill se vill erkänna ett folk sin nation, kultur, samhällen, språk och gränser?

Bland annat föreslogs i en motion/ förslag: “Om Kurdistanregionen väljer att utropa självständighet efter en folkomröstning bör Sverige erkänna beslutet under förutsättning att de står upp för en autonom region för kristna i Irak och dessutom kan garantera andra minoriteters säkerhet och rättigheter”
– Är inte detta helt och hållet “värdegrundscertifierat” i allmänhet, samt förenligt med hans alldeles egna och personliga uppfattning och önskan i synnerhet? Dvs, fullt ut demokratiska som mänskliga rättigheter – för alla? Eller, ska folk – i Sverige – bara hålla käften och göra som – en (ideologi/ komiker/ trosuppfattning) – säger? Oavsett om den här säger att det inte existerar kvinnor och män, det existerar bara “könsneutrala Hens” – en tanke som är lika absurd att ens tänka i så många andra länder, som den är allmänt accepterad och som man nästan måste tänka i Sverige för att ha en “god syn”. Trots att det talas så högt och stolt om sin egen nationalitet och viljan av att kämpa för den, bevara och fortsätta kunna vara så har man, mig veterligen, inte ens varit på väg ner till “sitt land och folk” – för att försvara detta även i handling som någonstans kanske kunde backa upp orden -och för att möta ett av de största hoten mot såväl nationen, kulturen som folket – men även språket och religionsfriheten – på väldigt länge.

Ett hot så pass stort att svurna fiender, som dock vet betydligt mer, stod sida vid sida för att möta och kunna bekämpa det. Även från hans folk och nation. Ett hot så pass stort att ett annat helt folk – Yazidierna – nästan helt har utrotats samt (sex)förslavats & sålts, efter tusentals år i regionen och världen.
Men inte ens nu – när världen och framförallt Kurderna äntligen inte endast lyckades att både trycka tillbaka hotet (tillsammans med gamla fiender som nya allierade), utan dessutom vinna större markområden samt nu är närmare än någonsin att äntligen få sitt egna land och ett självständigt “Kurdistan”.

Frågan är kanske snarare, flyttar han då dit, när det är utkämpat, offrat och försvarat – “för att fortsätta kunna vara Kurd”, i Kurdistan? Eller har man då blivit “för svensk, med lite för bra cash på fickan och lever ett rätt bra liv i vårt fantastiska land” – Sverige? Vilket han inte kunde få eller skaffa sig där, då – men fick och tog alla möjligheter till att skaffa sig här. Ingen uns av uppskattning, ödmjukhet, tacksamhet och/ eller respekt – inte minst gentemot hans egna (mor & far)föräldrar som, likt så många andra, utgjorde just hela orsaken och önskan för oss alla av just den orsaken – existerar inte alls? Att ens antyda Sverige skulle vara ett rasistiskt eller intolerant land är endast det i sig en stor förolämpning, inte mångas s.k. “hemländer” vare sig är eller har varit så pass välkomnande och öppna för allt det främmande – i allt från kulturer, språk, värderingar till livsstilar – som Sverige och det svenska folket. Kan han själv säga att han – eller någon han känner – skulle applådera eller ens förespråka vår nuvarande regerings politik även för Kurdistan…?

Dvs, inget eget & egen språk, kultur, land eller folk. Alla andra(s) är så mycket “bättre och vackrare” som ska prioriteras före Kurdiska.  Trots att hans regering här, inte endast gick emot SD och våra ledamöter om ett självständigt Kurdistan b.la, utan som dessutom ens kan tänka den vansinniga tanken av  “hjälpa” och ge precis samma hot mot Kurder och Kurdistan – som utraderade Yazidierna – både skattefinansierade samhällsförmåner och gräddfiler in i det. Detta samtidigt som en hel del människor – hans egna “landsmän och kvinnor” endast bland mina egna vänner & bekanta – lämnade sitt land, Sverige, för att möta hotet mot deras – “Moder land”. Men ytterst av alla dessa har inte ens fått en godisklubba som tack för att “stå upp för demokratin”.

Två av dessa såg det som sina skyldigheter, deras mödrar tog dem till Sverige för ett bättre liv, Sverige är idag deras land. Men har en förhoppning om deras föräldrar en dag kan få leva sina sista dagar i deras kära hemland. Vackrare eller starkare än så blir det inte. Dessa inser också, i Kurdistan applåderas betydligt mer nationalistiska som konservativa krafter än vad SD är gentemot Sverige. Så vad blir då dessa…? Dvs, annat än att dem älskar sitt land, vill bevara det som sitt självstyrande och ständiga land -samt är stolta över det – med allt vad Hon innebär och anser bland annat att där finns både kvinnor som män. Att där bör finnas både ordning, lagar och reda – Kurdistans ordning, lagar och reda i alla delar av landet, som oavsett Kurd, Indier eller Svensk ska respektera och följa…?  Finns ingen Kurd, Syrier, Irakier, Indier, Polack eller någon annan nationalitet än dagens (S)venskar som ens skulle våga tänka tanken på att ge hot, hat, förtryck och mördande attacker emot dem själva skattefinansierad skuldsanering, gratis körkort eller bostäder… Gör han?

Om inte – så återigen, är denna vilja av att “kissa och bajsa” på någon inte lite illojalt riktad…? Men jag kan förstå att det krävs sådan inställning för att följa en (S)vensk korridor och fortsätta leva ett fantastiskt liv i vårt fantastiska land, (S)verige. Som tur är, börjar dock vindarna att vända och väldigt många som man aldrig har fått kritisera – ens ifrågasätta – alla med annan hudfärg än vit, hårfärg än svart eller bakgrund än svensk – börjar nu också se konsekvenserna samt tröttna på just detta. Även dem – kanske i synnerhet dem – börjar allt mer vakna, liksom det svenska folket ta bladen från munnen och se skillnaden mellan kritik och hat samt oroar sig idag för vad deras mormödrar oroade sig för – rent av förtrycktes pga samt tvingades fly ifrån, bland annat.

Bland dem finns exempelvis endast mina två bekanta av både Kurdiska som Svenska nationalister, ett hett tips är att dubbelkolla vad detta de facto innebär en gång till och när man ändå håller på, likaså orden “rasism”. Risken är annars fortsatt extremt hög att man X-förklarar sig själv och förolämpar de man dels tror sig “stå upp för” och dess sanna offer av rasism. För många gånger och bland människor som vet vad detta verkligen innebär, inte minst ute i världen och utanför (S)verige, blir väldigt lätt “M”´et en tyst bokstav i “Following the Masses”. Appropå jämställdhet och nationalistiskt mot men till skillnad mot andra som mer skriker högt så försvarade dem med handling sina föräldrars Kurdistan emot förtryck, efter att ha stått sida vid sida – rygg mot rygg – endast pga att dem älskar, försvarar & vill bevara – “kämpa/ “stå upp för” – ett självständigt land & folk – Tillsammans med landets och folkets precis lika vackra som starka, modiga och – nationalistiska – kvinnor, inte minst…

Endast tre yrkanden av SD och våra ledamöter som vår komiker (och många andra) skulle ha applåderat med stående ovationer -och rent av kunnat skrivit själv. Då samtliga med bakgrunder i dessa länder – gentemot dessa länder för det landets folk, invånare som medborgare – hela världen att respektera – alla dagar i veckan ser en given Statsminister heta “Jimmie Åkesson”. På precis samma vis som samma ögon skulle ha förkastat och föraktat nuvarande svenska regerings politik som direkt svekfull, vansinnig & lika direkt otänkbar gentemot mot det egna landet, folket, medborgare samt samhället i allmänhet. Dess prioriterande trygghet, vård, kultur, språk och omsorg – i synnerhet!

Så, även om vissa vägrar komma ut ur sandlådan – måste alla sitta kvar där och strikt följa en “(S)vensk korridor av vad man ska tycka här, men applådera där? För en “globalist” låter detta, inte minst, rätt konstigt. Trots allt fler och fler börjar resa sig ur den och förstår vad SD faktiskt står för, som är rena självklarheter i vår omvärld – endast för våra samtliga hem och familjer – men i Sverige allmänt applåderar man rent av att rena vansinnesteorier, okunskap och att fantasier – som aldrig en dag skulle överlevt annanstans – går före fakta, kunskap och, för en majoritet, rena självklarheter. På riksdagens hemsida kan man – själv med egna ögon – läsa varenda motion (förslag) som har lagts av våra riksdagsledamöter i Sveriges riksdag.

På Google kan man söka, exempelvis, vad som är intolerans – här länkar jag ännu en gång hela SD´s principprogram samt all vår politik inom viktiga (samhälls)områden. Byt sedan ut “Sverige”, “det svenska samhället” och “svenska medborgare” emot vilket annat land med samhället och medborgare som helst – och både samtliga av oss själva samt hela vänstersidan plus Alliansen applåderar med stående ovationer. Till ord av att anse detta vara “vackert, starkt, fint och viktigt” – inte minst för rot, identitet och tillhörighet samt familj, tradition och trygghet – men, tydligen inte för våra egna Barn och Familjer…?!

“Kurdiskt självstyre”

Motion 2016/17:2893

Yrkande:
1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat stöd till kurddominerade områden och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna ett självständigt Kurdistan i norra Irak och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för mer självstyre i kurddominerade områden i Syrien, Turkiet och Iran och tillkännager detta för regeringen.

 

Dela & Diskutera:

I s.k. “ledare” efter “ledare” skriver en rad journalister och tyckare hur viktig Pride festivalen är i allmänhet, och just årets tema i synnerhet, som handlar om framtiden hur hbtq-rörelsen bör gå vidare. Med andra ord, ypperligt tillfälle att slå ner på hållen där både hoten, hatet, frihetsberövande samt riskerna för att mördas är som störst – det “mångkulturella” samhället och vissa parallellsamhällen till det svenska. Men ditåt råder fortfarande en total knäpptystnad. Istället slås det ner på Kristdemokraternas ungdomsförbund, när en representant sagt någonting i stil med att “nu börjar perversa veckan”. Nästan så man kunde tro att han var på väg att hedersmörda någon eller komplett frihetsberöva en syster, broder, son eller dotter med tanke på alla högljudda nedslag i både medier som sociala medier denne fick. Pride festivalen är ett koncept som på det närmaste vis kan tyckas vara ett tvång att man – i Sverige – bara måste älska. Det målas upp, eller rättare sagt inte vågas benämnas än annat, som en “familjefest”. Dock är det rätt perverst och långt ifrån någonting vare sig eller ytterst få jag känner, både i mångkulturella områden som utanför skulle ta sina barn till. För att låtsas beundra och anse det vara en anständig eller lämplig sak att ens barn applåderar till nakna till halvnakna – kanske mest sexistiska på hela året – springer runt med en dildos i handen, och två i munnen. Gör alla detta? Givetvis inte, gör många detta – absolut. Vänd på hela steken och Pride skulle vara en festival för hetersexuella “normer”, den skulle med stor sannolikhet bojkottas av de allra flesta. Idag vågar knappt något företag säga nej till att medverka då det handlar om hbtq-rörelsen.

Som både den liksom i stort sett samtliga sponsorer och företag vägrar slå ner på eller ens se elefanten i rummet. Den kommer inte ifrån KDU´s ungdomsförbund. Det står de helt fritt att anse Pride vara en pervers vecka. Dubbelmoralen slår högt även här, då KDU i synnerhet som också har sin grund i Kristendomen slås ner på – med Islamistiska krafter som inte endast anser veckan vara pervers utan vill se blodet flyta lämnas i fred. Sådan är både gårdagen som morgondagen om Pride och dess företag själva får bestämma. Slå ner på demokratiska åsikter av att välja själv, inte måste älska vare sig pridefestivalen eller den medföljande över-exploaterande sexism som både kan ses och höras – för att välkomna och stå tyst emot de kanske mest hatiska och intoleranta krafter emot Pride och dess samtliga deltagare. Aldrig har jag vare sig sett eller hört nedslag på hur tongångarna går inför och under Pride-veckan i s.k. “mångkulturella områden”. Det mest sorgligaste är troligtvis att man inte ens vet om detta. Vet man, så låtsas man helt enkelt inte höra… men bara för att ge en liten fingervisning – rörelsen fick inte ens 5 minuter i ett sådant område för att måla om en bänk i det i regnbågens färger. De fick springa gatlopp därifrån -och eskorteras ut av polis.

Men total knäpptystnad råder! I förra årets tåg fanns de s.k. “rosa-svarta blocket”. Enligt Expressen, maskerade, arga, anarkist-feminister. Odemokratiska extremister, som andra extremister – Islamister skulle slänga ned från hustak allra först. Men detta block går då till attack emot poliser, moderater -och alla som inte tycker och tänker som dem och som de då kallar; “nazister”.
Mina frågor blir då genast – vad blir Islamister i deras ögon då, som tycker helt annorlunda från A-Ö? Vad skulle de gjort i dessa “mångkulturella områden” – var i troligen och enligt erfarenheter rätt så få av dem vill samt väljer att bo själva – göra utan polisen…? Exemplen är många, ifrån Rosengård, Husby, Tensta, Hallonbergen, Fittja och nu bara för någon vecka sedan – Akalla.
Men Pride tillåter dessa att gå med i tåget och ramaskri gällande odemokratiska krafter uteblev även då.  Deras alldeles egen “mångkultur”, men som man alltså väljer bort att vilja leva i själv, fortsätter att växa helt fritt – med den också hatat emot dem själva. Ytterst få tjejer och kvinnor som lever under förtryck med både berövade rättigheter som friheter – i Sverige – direkt spottas på. För att någonstans går det lite hand i hand, för att “stå upp för” någonting överhuvudtaget så måste man också tyvärr lika högt, lågt som hårt, slå ner på samtliga dess hot och kontraster.

Man kan kallar allt och alla som inte tänker, tycker, säger eller vill samma sak som dem för både “odemokratiska” och “rasister – rent av “nazister” – gör man den absolut största skillnad på att slå ner på förtryck och det s.k. “patriarkatet” helt och hållet baserat på förtryckarens hudfärger, bakgrunder samt trosuppfattningar. Det absolut märkligaste av allt – detta är så mainstream accepterat i det svenska samhället och debattklimatet att dumheten går 360 grader. Man ber människor att krama om en eld, i tron om att elden kommer att slockna. Sen påstår man att Sverigedemokrater är “inskränkta”. Men det är inte SD som inte tror att där inte existerar några som helst nationella, kulturella eller religiösa värderingsskillnader eller synsätt i världen. Det är inte SD som tror att människor ifrån exempelvis hårt religiöst som kulturellt hållna länder såsom Afghanistan är “könsneutrala feminister” – eller blir detta ett steg in i Sverige. Att känna till omvärldens kulturer, synsätt och värderingsskillnader – inte minst de ifrån krisdrabbade, kaotiska länder med låg utbildning är också att vara världsligt medveten. Men man är inte ens medveten om att människor i “mångkulturella områden” i Sverige sedan 80-talet tvingats fly dessa – i en allt ökande takt sedan dess – för ett liv i Sverige, med allt vad det innebär. Både världen som Sverige är betydligt större än Stureplan, Östermalm eller Kungsholmen.

Precis som hotet och hatet är ojämförbart större emot hela hbtq-rörelsen, Pride -och alla dess deltagare än vad KDU eller SD någonsin, någon gång, överhuvudtaget kommer att vara!
Jag har alltid undrat, man skriker så mycket om denna “mångkultur” och “integration” och öppna gränser – varför inte lägga Pride på Järvafältet istället för för Östermalms IP? Jimmie Åkesson bjöds in till -och besökte som första Partiledare boenden i norra järva under hela vintern. Han talar kanske allra minst om detta, men menar att alla i Sverige ska vara en del av Sverige och Sverige ska vara landet alla bor i – med allt vad det innebär. Bidragande, som ansvar till skyldigheter och rättigheter! Pride med fler talar endast om rättigheter och hur viktig del är med delaktighet, men menar de att alla hbtq personer i norra järva ens kan lämna sina hem – om de ens är kvar i livet eller landet,  och/ eller ens vågat “komma ut”…? Är det vad man tror -och förväntar sig? De skriker efter mer “mångkultur” men så många som själva både bor själva på Östermalm och lägger hela festivalen där…? Min tanke är bara, om det är en festival för de som behöver den samt rörelsens stöd allra mest, varför läggs då inte hela Pride rörelsen till dessa förtryckta skrämda och hotade människor – istället för att tro dessa ens kan tänka tanken kunna ta sig dit? Kanske är dem rasister? Det var åtminstone vad en idag försvunnen lesbisk vän till mig sedan tonåren ansåg, året innan hon plötsligt spårlöst försvann.

Jag vet dock att även Pride mycket väl vet om – en sådan placering hade inte bara varit en extremt hög risk för väldigt mycket ifrån allt och alla dem inte vill se eller ens tala om! Det hade också synliggjort rätt så många nationella, kulturella som religiösa värderingsskillnader som synsätt – av samtliga man önskar och förespråkar mer utav. Men väljer bort att både bo med samt ens fira och “stå upp för” i närheten utav.  Önskar samtliga en trevlig Pride-vecka! Och nej, vare sig eller barnen kommer att besöka någon dag utav den.
Den är i mina ögon vare sig barnvanlig, lämplig eller någon som direkt intresserar eller roar mig. Okej om det hade varit en hetero festival – det är mer min grej! Men givetvis, alla ska få göra sin grej och det är kanon att det finns någon för alla smaker! Eller…? För de enda som i dagsläget slår ner på Pride´s största hat & hot, för just detta demokratiskt självklara – är SD!
Resterande ser hudfärg först – eventuellt, hot & hat sen…!

Dela & Diskutera:

Det har så länge jag kan minnas i allmänhet, sedan jag började engagera mig i sociala samhällsfrågor 1999 samt dess direkta syskon-arena – politiken, i synnerhet alltid handlat mer om vem det är som säger vad, snarare än vad som faktiskt är vad. Sedan redan innan 19999 och när jag började arbeta för Non-Violence vi pratade om b.la. – “Svenskan en nödvändighet”. Ojämförbara värderingsskillnader som är direkt odemokratiska, själv-segregerade samt förtryckande och direkt intolerans. Men inte ifrån ett håll som alla pratade om och som skolan genomförde projekt efter projekt gentemot – den intolerans och rasism av svenskar gentemot “invandrare”. Utan den mellan invandrare i allmänhet och sinsemellan i synnerhet, mellan invandrade folkgrupper, religiös intolerans som sekteriska konflikter med både skottlossningar, misshandel, hot som bomber och bombhot. Dels i otaliga debattartiklar, som ligger kvar här och var på nätet men också genom den mest uppskattade föreläsningen genom 17 års tid – “Svennar & Svartskallar”. Vilken var den för väldigt många i då utanförskapsområden, idag utvecklade parallella samhällen, många minns nästan ordagrant än idag. Samma ord idag, fast obeskrivligt mycket mer utvecklad, större som påtagligare och omfattande problematik av b.la. hederskulturer, religiöst som kvinno-förtryck och själv-segregation, för att inte tala om extremism och sekteristiskt hat som konflikter.

Sverige ligger idag topp 4 i världen per capita av att producera stridande jihadister, som återvänder likt en permission från en vad Göteborgs stad t.o.m likställde med “frihetskamper”, och får vård för att sedan återvända. Dessa ges skuldsanering, körkort, bostäder och sådana belöningar för brytande av mänskliga rättigheter att hela världen svimmar av Sveriges totala svek som dumhet.
I skrivande stund finansierar CSN – dvs. Du och jag – 71 stycken studerande i Saudiarabien, som studerar den Salafistiska läran -och som efter avklarade studier ska återvända till – Sverige – som Salafistiska missionärer. Dvs, sprida -och konvertera samma lära. Det mest tragiska av allt är att okunskapen är så pass stor i detta land, inte minst bland bortskämda 7 politiker som absolut vare sig lever som dem lär, eller någonsin själva har valt – eller kommer att välja – att att leva i miljöer, invandrartäta områden samt den mångkultur de förespråkar. Många vet inte ens vad den Salafistiska läran innebär, i deras sinnen kan endast odemokratiska värderingar sträcka sig till “Hitler och nazister”. Då blir det lätt så att vi får ett land halva världen skrattar åt och andra hälften gråter över. Vi både försvarar, står tysta inför, accepterar & finansierar hotet & hatet emot oss själva… Vi ber “våra egna” medborgare att krama om en eld, ännu mer & hårdare, i någon slags tro om att elden är vad som slocknar…!

Detta skrevs, hursomhelst av en Sverigedemokrat för inte alls så länge sedan…

Så vill Saudiarabien omvända Sverige till den islamiska läran
Sedan 1970-talet har Saudiarabien aktivt spridit sin islamtolkning, wahhabism eller salafism, i hela världen. Det är den mest bokstavstrogna varianten och påverkar många unga muslimer, som betraktar samhället som en plats att islamisera. Utrikesminister Margot Wallström fick kritik av Saudiarabien för sin inblandning i landets interna angelägenheter. För saudierna själva föreligger dock inga hinder att blanda sig i andra länders politiska och sociala förhållanden. Sedan 1970-talet har Saudiarabien varit globalt aktivt med att missionera för sin speciella tolkning av islam, så kallad wahhabism eller salafism, som den kommit att kallas under senare år. Det är den mest bokstavstrogna varianten av islamiska tolkningar (sunni) och har påverkat tänkandet hos många unga muslimer de senaste åren. Den saudiska missionen organiseras av Muslim World League (MWL), en av världens största NGO:s med 30-talet kontor på fem kontinenter. Huvuduppgift för MWL är att sponsra spridningen av islam i världen. Den senaste svenska koranöversättningen, Koranens budskap, finansierades delvis med hjälp av saudiskt kapital. 

 

En viktig del i missionen har varit att finansiera moskébyggen. Den stora moskén i Malmö, Islamic Center, betalades av Saudiarabien och Libyen när den uppfördes i början av 1980-talet. Ett förhållande som förändrades ett par år före den ”arabiska våren” när World Islamic Call Society köpte loss moskén. Det är en libysk, konkurrerande organisation, som etablerades av landets dåvarande diktator Muammar al Gaddafi. 

Organisationen World Assembly of Muslim Youth (WAMY) ingår i MWL som spridit islamisk propaganda på olika språk långt innan internet blev en plattform för det. Välkänt hos de som studerar hur islam sprids är den serie av broschyrer som publicerats av WAMY de senaste decennierna. Serien tar upp olika ämnesområden där läsaren ska övertalas att söka sig till islam för att hitta meningen med livet. MWL/WAMY har kontor i London vars syfte är att ”introducera islam” i Storbritannien och bidra till, som man säger i dag, ”dialog” med det omgivande samhället. Dessutom vill man ”korrigera den felaktiga bilden” av islam som man menar dominerar västerlänningars synsätt.

Den saudiska missionen har varit framgångsrik hos många muslimska ungdomar i Sverige och andra europeiska länder. En vanlig hypotes är att ungdomarna lider av en identitetskris som gör dem osäkra på vilka de egentligen är. De har svårt att identifiera sig med familjens kulturella och religiösa värderingar och känner sig inte riktigt hemma i svenska liberala sammanhang.
För ett ökande antal ungdomar blir lösningen på svårigheterna att söka sig till islamistiska grupper och nätverk där de finner religiös och social gemenskap. Under senare år har många ungdomar uppfattat salafismen som mer attraktiv än Muslimska brödraskapets och Hizb ut-Tahrirs extrema läror.

I Sverige har uttrycket ”våldsbejakande radikalisering” fått ett stort genomslag. Den islamistiska delen av begreppet syftar på de salafister som utvecklats i militant riktning och förvandlas till jihadister. Som politisk rörelse är salafismen uppdelad i grupper som förespråkar våld och sådana som är motståndare till det. Våldsbejakande ungdomar är givetvis ett integrationsproblem för det demokratiska samhället. Men även den icke-militanta salafismen är ett problem för unga muslimers möjligheter till delaktighet i samhället. Dessa lever i ett mentalt getto där man undviker kontakt med personer som inte delar den egna gruppens synsätt. Separation från majoritetens samhälle är ett positivt värde för ungdomar i rörelsen.

Ungdomarna som dras in i salafismens ideologiska värld är ute efter att hitta ”sann” islam. Ungdomarna upplever att den saudiska tolkningen erbjuder en entydig lära med klara instruktioner från Gud på hur man bör uppföra sig som muslim.  Salafister utvecklar ett kategoriskt förhållningssätt till sin omvärld där många normala aktiviteter blir tabu. En bidragande orsak till salafismens genomslag är att Saudiarabien (och Jemen) erbjudit gratis religiös utbildning. Efter examination har studenterna rest runt i världen med budskapet om hur islam egentligen bör tolkas. Salafister har en förhållandevis hög status hos muslimer i allmänhet tack vare den kompromisslösa religiositet de utövar.

Ungdomar som är aktiva i salafistiska grupper betraktar det omgivande samhället som en plats att islamisera. Swedish United Dawa Center (SUDC) missionerar såväl på gator och torg som på internet. De uppmanar blivande anhängare att sprida islam genom att lära sig en speciell ”säljteknik” som går ut på att ”kontrollera konversationen och undvika svåra situationer”.
Paketeringen av budskapet går ofta ut på att lyfta fram fördelarna med islam framför andra läror. En viktig fråga är kvinnans roll i samhället. Salafister och andra islamister vet att det är svårt att övertyga skeptiska västerlänningar och väljer därför att betona rättigheterna för kvinnor som strikt följer salafisternas moraliska koder. 

Kvinnor har ”rätt” att bli försörjda av sina män mot att de lever upp till den primära plikten att ta hand om barn och hushåll. SUDC riktar sin mission mot idrottsföreningar, Migrationsverket, skolor, politiker, polisen och allmänheten i stort.  Det är inte bara saudiska, eller salafistiska, organisationer som missionerar för islam i dagens värld. Den islamiska termen för missionsarbetet är dawa som ordagrant betyder att ”kalla” till islam. Det är ingen reaktion på diskriminering utan ingår i den offensiva strategi islamister använder sig av för att sprida islamiska idéer och göra människor sympatiskt inställda till religionen. Alla islamister uppfattar att dawa/mission är en av de religiösa plikterna. För islamister är islam ett universellt budskap som bör komma alla till del. 

De menar att flertalet problem mänskligheten står inför skulle lösas om alla konverterar till islam. Det uttrycks rakt på sak i skriften Att förstå islam (som delvis finansierats av dåvarande Statens invandrarverk) där islamister säger att de två viktigaste uppgifterna är ”plikten att skydda och tjäna det muslimska samhället i invandringsländerna” och ”plikten att föra islam vidare till det icke-muslimska samhället”.  

För att kunna göra så är målsättningen att bygga upp en offentlig struktur av islamiska verksamheter och skaffa sig tolkningsföreträde kring frågan vad islam är. En viktig del av det arbetet är att sprida en positivt värdeladdad bild av religionen. En mängd akademiker, journalister, islamister, politiker och aktivister är inblandade i den här ideologiska verksamheten.
Många utan veta om det. 
Globaliseringen har inneburit att islamism blivit en del av den politiska verkligheten i den sekulära nationalstaten. Internationella och nationella organisationer konkurrerar om att skaffa sig inflytande genom att sprida sina idéer hos såväl icke-muslimer som hos muslimer.  Förvånande nog är det ett område som i stort sett saknar journalistisk bevakning. Det är hög tid att ändra på det om vi vill förstå de sociala och politiska processer som pågår hos salafistiska och andra islamistiskt inspirerade svenska ungdomar.”

– Jag bara skojar, detta skrevs av, Aje Carlbom – Docent i socialantropologi och lärare i religionsfrågor vid Malmö Högskola
Blev det genast “mer rimligt nu…?” Det handlar alltså om vem, inte vad – och sedan kliar vi oss i huvudet varför det uppstår allt fler parallellsamhällen till det svenska i landet detta ska vara direkt omöjligt, dessutom med helt andra lagar och regler än de svenska. Och jo, folk lever där med sina familjer också!

Fast det är i och för sig endast Jimmie Åkesson som säger detta, både ser & hör samt respekterar de människor med sina familjer som vill leva i det svenska samhället – före alla andra som ser, hör & respekterar de som exempelvis vill ha parallella strukturer, exempelvis den Salafistiska. Då kan man ju vifta bort det som något helt annat än för vad det faktiskt är…! Samt fortsätta vara intoleransens & förtryckets medlöpare & beskyddare nr 1!

 

 

Dela & Diskutera:

Nästan så man kan tro att brandfacklan – återigen – skulle ha startats av Jimmie Åkesson eller Richard Jomshof i debatten. Förra veckans “Politikervecka i Järva” deltog samtliga partiledare, allra tydligast var givetvis intresset för Jimmie Åkesson. Som inte endast drog publikrekord, utan rev ner flest applåderar över hela Västerort. Även i efterdyningarna och in på denna vecka är det fortfarande Jimmies tal det pratas om -och applåderas mest. Det sägs att ju längre ett samhälle flyter iväg ifrån sanningen – desto känsligare blir det också att lyssna till den! Liksom rena fantasier, bortförklaringar och vansinnesteorier före sanningen. Det ligger någonting i ordspråket, för att göra en konservativ förbannad – ljug! För att göra en liberal förbannad – säg sanningen! B.la. Moder natur har skapat mannen och  kvinnan, men liberalen bli förbannad av detta -och anser det finnas något tredje mellanting samt “könsneutralt”, det “finns inga kön”. Likaså skulle det enligt dessa inte existera nationer eller nationella identiteter runt om i världen, för att inte tala om – det finns inga kulturella skillnader. Frågan är egentligen om det finns någonting alls…?
Liberalen anser inte ens att elden bränner, skadar och mördar – utan slocknar om man bara kramar om den tillräckligt hårt och visar den mycket “kärlek”!

Dock är människor, de  allra flesta från andra länder rätt konservativa, efter (enbart mina) snart 40 år rätt trötta på just dessa bortförklaringar, skygglappar och vansinnesteorier. Vad man lätt kan glömma som svensk politiker, liberal i synnerhet eller samhällsdebattör i allmänheten – då rösterna från förorterna bland dessa är rätt få, bortsett från inom SD – är att människor som i synnerhet invandrat eller flytt till Sverige har lite mer koll på “vad som är vad” – både före hudfärger och bakgrunder samt före egna teorier, ursäkter och bortförklaringar – baserat på budbärares hudfärger och bakgrunder. Varför många bland annat har flyttat och flytt dessa delar av världen – till Sverige! Det är -och kommer troligtvis alltid att vara Jimmie, Richard samt SD som ser och hör dessa människor samt respekterar deras val av att vilja leva i Sverige och svenska samhällen. Före alla andra – som endast ser och hör antidemokratiska -och svenska krafter, som vill förändra och leva i parallella.

Dessa krafter finns bevisligen gott om, även om även de av Liberalen förnekas existera. Endast inom svensk politik senaste åren har vi sett flera exempel på raka motsatsen till vare sig “integration”, demokrati eller bidragande till det svenska öppna samt jämställda samhället. Utan snarare agendor emot egen trosuppfattning som står i en direkt kontrast till allt detta -och dess  lagar, regler som miljöer före svenska. För alla (i synnerhet inom vissa områden) att leva med. Men då det sedan länge i Sverige nästan varit “olagligt” att kritisera någon som inte har svensk bakgrund eller vit hudfärg, så har skeva, odemokratiska som parallella värderingar och allt Sverige säger sig vara “emot” både mötts med tystnad, indirekt försvarats -och accepterats.
I efterspelet av Jimmie Åkessons tal -och Richard Jomshof  tacksamma samt helt korrekt bemötande av odemokratiska uttalanden, vilket många applåderade – syns detta som allra mest.

Jimmie Åkesson begav sig återigen ut till Västerort, men denna gång inte för att bjudas hem till och lyssna till invånarna i deras egna hem, utan summera alla de möten han har med dem -och återgav sin egen bild av folks verklighet. Återbesöket gav ett kvitto bland ännu fler av en väns engagemang för en nation och dess alla medborgare. Talet blev högt applåderat på plats, men kanske än högre runt om i områdena och folks hem samt på grupper på sociala medier. Givetvis känner mindre demokratiska krafter samt Liberaler och socialister av att människor som aldrig tidigare har applåderat någon politiker, nu börjar se, höra och applådera Jimmie Åkesson och SD. För första gången på decennier är parallellsamhällen till det svenska – för samtliga invånare – hotade. I vad som kan kännas vara en ren desperation uttalar sig en odemokratisk sinnad lokalpolitiker, med orden om att Jimmie Åkesson inte skulle vara välkommen till förorterna…
Genast sätts ljuset på exakt den mentalitet som ligger till grund för utanförskapet, själv-segregationen och parallellsamhällena – en mentalitet av att förorterna inte skulle vara en del av Sverige och att han är den som styr… Detta utan att större nedslag, krav om förklarande eller samtliga blinkande spotlights sätts på honom och detta uttalande.

I Stadsdelen bredvid, fast för ett annat s.k. “etablerat parti”, satt också hans likasinnade vän som Ordförande som efter mycket om och men, samt ett förvånansvärt sent medialt intresse för sammanhanget, till slut fick avgå och lämna hela partiet. Idag är han ännu längre ut till vänster och Feministiskt Initiativ, som tillsynes stolt tog emot någon med öppna armar, som är emot rätt mycket av det dem säger stå för. Hans tidigare också uttalade “feministiska” parti vars absoluta toppledning innehöll ytterligare två likasinnade. Varav ena b.la. inte ville ta kvinnor i hand eller inte ville fördöma offentliga avrättningar på homosexuella. Lokalpolitikern fick efter många år slutligen och äntligen, till många invånares glädje, avgå pga. topp -och detaljstyrning mot egna intressen, anställda som uppmanades tillmötesgå egna intressen mot enskilda individer och deras bistånd samt försörjning. Många tjänstemän lämnade hela förvaltningen och enligt Expressen var vittnesmålen många. Ingen av dessa “förtroendevalda” eller deras politiska som ideologiska uppfattningar är förenligt med vare sig den svenska politikens demokratiska mål eller i det svenska samhället överhuvudtaget. Direkt efter en hel debattartikel som slet isär hela Västerort ifrån resterande Sverige och såg sig kunna förbjuda en omtyckt folkvald Riksdagspolitiker ifrån att besöka hela områden, så skrev Richard Jomshof precis detta. Att lokalpolitikern och dennes politik som ideologi som vill förbjuda yttrandefrihet för människor i förorterna, samt isolera invånarna där – än mer – från både politiken och Svenska samhället, inte var välkommet i Sverige! Dvs. förbjuda människor hela grundorsaken till varför många av dem ens valde och kom till Sverige från första början.

Som ville och valde för sina barn(barn) att växa upp -och leva i Sverige, samt med dess lagar, regler, samhällen och folk. Richard skrev ingenting annat än det många också tänkte, tyckte och uttryckte. Här börjar också kvittot att skrivas på hur alla elefanter i rummen vägras ses eller ställas mot någon vägg av i den allmänna debattklimatet i Sverige – för att istället flytta hela väggen ifrån det självklara för uppställning… Oavsett vad det är man “står upp för” – så kan man omöjligen “stå upp” för någonting, om man samtidigt inte slår ner på alla dess hot och kontraster. Det är halva poängen man lär sig i förorternas dagis som många Liberaler i Sverige, inte minst, helt missar. Andra vet om, men utnyttjar till max! Precis som denne lokalpolitiker (likt de andra) “stod upp” för sina synsätt och sin ideologi, samt slog ner på både jämställdhet som demokrati – så stod också Richard Jomshof upp för demokratin! Med tydliga nedslag på dess kontraster samt stängde dörren för dess hot. Skuggan och samtalsämnet faller på… – Richard Jomshof! Otroligt nog, men inte alls speciellt förvånande för att vara Sverige. Det är nästan som att hot emot det svenska samhället eller odemokratiska värden samt skeva synsätt inte kan komma ifrån något annat håll alls! Speciellt inte ifrån människor med annan hudfärg än vit, trosuppfattning än kristen eller bakgrund än svensk. Brandfacklan – den odemokratiska – tändes trots allt inte av vare sig ifrån Jimmie Åkesson eller Richard Jomshof. Jimmie Åkesson har inte ens besvarat mig veterligen -och Richard Jomshof svarade samt backade upp sin vän, kollega samt hela sin ideologi av demokrati -och det svenska samhället! Inte minst, för alla medborgare i allmänhet – i synnerhet de inom lokalpolitikerns egen stadsdel. I en påtaglig desperation – ifrån ingenstans – skrek snarare lokalpolitikern ut sin odemokratiska ilska över, inte en dag för sent, hotade parallellsamhällen till det svenska efter decenniers blundande, accepterande och tystnad mot intolerans, hat, våld, förakt och mord. Där kvinnor, i vanlig ordning, genom åren har drabbats hårdast – samtidigt som övriga 7 “ledare” skrikit ut om “jämställdhet”, “demokratiska samhällen över hela landet” – men aldrig slagit ner på där den behövs slås ner på som mest, eller mot de som behövt höra det som högst!

Trots denna sedan länge allmänna vetskap och kännedom så sätts ändå starkaste debatt-ljuset på Richards svar! Vilket i sådana fall mer än halva Västerorts befolkning också ska stå till svars för, då dem både instämde, tänkte och sade precis samma sak -och applåderade lika högt som de applåderade Jimmie Åkessons återbesök och tal. I ett blogginlägg går någon till och med så långt och drar orimligheternas vansinne till sin yttersta spets – man vet inte om man ska skratta eller gråta, trots att jag fick länken skickad till mig av en barndomsvän som bor i lokalpolitikerns stadsdel och mest hörde skrikande gråt från både honom och henne. För de är det ett ny insikt av hur det politiska försvaret av vansinne och den kontraproduktiva naiviteten går hand i hand. Bloggaren skriver att man inte bör tala om människors vistelse i landet, utan enbart om yttrandefriheten… Vad är då hotet emot yttrandefriheten – om det inte vore för budbäraren? Vad är en fotboll utan spelarens sparkar eller vad är en bil utan dess förare?

Dvs. ingenting utan människan som för fram, förespråkar och implementerar allt detta! För att göra det barnsligt enkelt, menar man då att man endast bör tala om ormens gift men inte huruvida ormen själv är välkommen eller inte? Vem gör detta, och sedan när blev denna självklara logik även den ologisk och hemsk? Varför har vi då ex. fängelser? En människa kan, eller bör, alltså inte hamna bakom lås och bom samt försvinna ifrån det svenska samhället för dennes brott – i såväl tanke som handling? Terroristen i Stockholm, som dödade ett av våra barn på väg hem från skolan bör vi inte prata om huruvida denne är välkommen i samhället eller ej, vi bör alltså endast tala om dennes syn på yttrandefrihet och demokrati…? Eller är detta endast relevant regel så länge det inte direkt påverkar och drabbar en själv? Gäller dessa regler endast när det kommer till invandrarna i invandrartäta förorter – att endast dem bör leva med och krama om allas värderingars budbärares lika rätt och värden… Det är precis så det har sett ut under decennier -och därav har vi nu också rena parallellsamhällen. Inget av dessa hade uppstått, om det inte vore för människorna bakom ideologierna eller politiken. Richard Jomshof speglar en odemokratisk idioti samt sågande av yttrandefrihet genom att – upprepa – precis vad en lokalpolitiker står för, men diskussionen handlar om upprepandet av ord och skyddar budbäraren. Denne ska man inte ens tala om. Lika fantastiskt som det är fascinerande och inte för en sekund trovärdigt gälla för det egna livet.

Det finns nog ingen man, inte ens någon bloggare, som med ryggrad och vett i skallen skulle släppa in en våldtäktsman till sitt hem, än mindre om han dessutom vet att våldtäktsmannen vill skada och våldta mannens Fru, för att endast prata om hotet och det “olämpliga” beteendet i allmänhet men bjuda våldtäktsmannen på en kopp kaffe, som man ber Fru servera honom… Eller? Kanske möjligen om våldtäktsmannen var av annan hudfärg än vit, bakgrund än svensk och trosuppfattning än kristen (jo, de finns – jag lovar!)? För enligt Liberaler existerar inte skillnader i vare sig synsätt eller värderingar – utan det existerar endast “manliga problem”, med uteslutande den vite svenska “privilegierade” mannen (i sitt eget land) som är roten till allt ont. Detta avser även den “privilegierade” svarta mannen i Nigeria, fortfarande den vite svenskens fel. Man skulle givetvis se till att hålla personen borta ifrån både hem som fru! Det är direkt omöjligt att säga sig stå upp för -och skydda sin familj, eller någonting alls, genom att hålla dörren öppen för en orm utanför. Inte pga att det är en orm nödvändigtvis, men för dess natur, “synsätt” /instinkt -och givetvis skadliga som mördande gift!

I detta fall, likt tidigare påkomna, talar vi inte ens om någon vanlig människa/ medborgare – utan som en “folkvald” politiker, som är tillsatt av ett s.k. “etablerat parti” att leda sitt – svenska – område rätt och emot det svenska demokratiska, jämställda samhället med yttrandefrihet snarare än stå tysta emot när det leds emot raka motsatsen. Dock kanske endast bland invandrare (familjer) i förorterna? Hade man tackat Richard, ens accepterat denne lokalpolitikers åskådning från början eller från partiets sida tillsatt honom i egna hemkommuner och stadsdelar?
Richard Jomshof som enda politiker pekade med hela handen för alla dessa familjer, och sa i princip – ingenstans i det svenska samhället, för någon medborgare i landet, ska dessa värderingar och begränsningar av vare sig frihet eller yttrandefriheten råda. Hur i en hel värld, kan då Richard Jomshofs uttalandet bli det centrala?!

kanske börjar nu den liberala “rasismen” (?) blottas för än fler, samt deras lägre ställda förväntningarna på invandrare och människor med invandrarbakgrund i invandrartäta områden?
Nästan som att det inte spelar någon roll vilka som sitter och styr över våra liv och miljöer, där våra barn ska växa upp och leka fritt. Över inflytandet i våra stadsdelar och nämnder?
Vi kanske inte ens vill, eller inte ens “kan”, leva i “öppna, demokratiska, jämställda svenska samhällen”? Vi kanske inte ens vet vad demokratiska svenska samhällen är…? Med tanke på att utvecklingen tillåtits gå hit och jag inte tror att någon är direkt elak, utan svenskar är trots allt bland det vänligaste, tålmodigaste, mest välkomnande och öppnaste folket i världen, så kan det endast handla om lägre ställda förväntningar. Med offerkoftor och ursäkter åt oss, före krav och nedslag med oss. De som dock gör sistnämnda och vill ha med oss, för ett gemensamt svenskt samhälle, svartmålas!

Jag vet ingen i hela Västerort, förutom de Islamister jag känner, som ex. vill ha “återvändande krigare”, som de kallas i Sverige före “terrorister”, som sina grannar. Man vill inte heller ha Islamister på sina gårdar – men är vad man har fått. Först av alla, främst av alla och mest skyddade av alla! Tillsammans med lokalpolitiker som premierar och finansierar religiösa friskolor med könssegregerad både undervisning som bussar, lokala föreningar -och accepterar dess lagar och regler råda över hela stadsdelen. Ohotat mer än vad dessa skulle accepterats på Kungsholmen. Ingenting av någonting av detta – är heller någonting utan personerna bakom! Det är ingen raketforskning mer än vad det är självklarheter och rent sunt förnuft, i alla delar av världen. Det är något vi allihopa gör, säger, tycker samt förbjuder dagligen i egna hem, områden som rent av nationer. Det och dem som utgör hot och begränsningar emot oss i vår tillvaro samt står i en direkt kontrast emot allt vi är och står för – är inte välkomna! Men det är bara om man säger det, vem som säger vad, det verkar vara “hemskt”. Elefanten i rummet både skyddas vidare -och fortsätter tugga lugnt.

Problemet är bara att alla de hundratusentals människor man en gång såg sig “hjälpa” tvingas leva under dess skugga -och många gånger finner sig vara tillbaka i än värre begränsningar av tillvaro, rättigheter som friheter än vad de en gång lämnade. I Sverige. Men som den “humanitära stormakt” vi är av orden, så slår vi istället ner på de enda som faktiskt ser, hör och respekterar alla dessa människor. Det finns heller ingen människa – alldeles oavsett vad orden lyder utåt – som anser det vara rimligt eller okej på något vis att jag kom hem till er -och snart började förbjuda er att besöka egna rum. I era egna hem! Jag skulle aldrig acceptera detta mot min egen familjs begränsningar av frihet, trygghet, demokrati samt rättigheter, utan troligen slänga ut människan ur mitt hem. Med huvudet före!

Ska vi gå till samma land som lokalpolitikern själv kommer ifrån, så kanske det också var precis odemokratiska begränsningar han lämnade för ett liv i demokratiska öppna Sverige för?
Stam -och klaninflytandet är där helt avgörande och dominerande, det är ett land i fattigdom, korruption och brinnande kaos sedan länge och troligen inte ens han skulle våga drömma om att säga samma sak dem, av ren respekt om inte annat… Nästan lika stark som när människor utanför förorternas områden snabbt fick känna sig vara mindre välkomna, men bara “nästan”…!
Dock är det ju onekligen så, i Sverige – att odemokratiska värderingar samt uttalanden som går emot b.la. yttrandefrihet endast verkar kunna komma ifrån ett håll… ! Trots vår brinnande omvärld av nationer som står i brand och kaos som egna söner och döttrar tvingas fly ifrån eller väljer att lämna, pga exakt dessa orsaker, ideologier samt mentaliteter –  så är det fortfarande Sveriges, svenskars, Åkessons, Jomshof och SD´s fel…!

Om inte dessa fanns – så skulle heller aldrig slavhandeln ha uppstått i Mellanöstern runt år 610, och det skulle inte heller ha varit Afrikanerna själva som sålde allra flest slavar på den egna kontinenten. Slavhandeln skulle heller aldrig ha pågått än idag i vissa delar av både Afrika som Mellanöstern. Däremot är det säkert så – skulle SD däremot ha setat vid regeringsmakten eller i alla stadsdelsnämnder samt kommuner de senaste 40 åren, skulle vi vare sig gått ifrån 3 s.k. “utanförskapsområden” till över 200 stycken på ca 16 år. Hedersmord, bortgifte och könsstympning skulle aldrig ha ökat -och blivit befäst i det svenska samhället. Långt färre tillåtna parallellsamhällen till det svenska samhället, med egna lagar och regler för samtliga medborgare att tvingas leva under. Samhällets lagar och regler alltid gått före klanens, stammens eller religionens för lika många. Inget eget parallellt rättsväsande, banksystem -och bostadssystem/ kö beroende på invandrartäthet i olika områden, före det som existerar övriga landet och det svenska samhället. Könssegregerade bussar och caféer skulle inte placera män och kvinnor olika. Folk skulle inte förbjudas att rösta i de allmänna valen, då man “inte tror på demokratin eller man made laws”. Vad som dock skiljer många ifrån lokalpolitikern är att han nyttjar demokratin för att tysta den och “etablerade partier” ger honom såväl inflytandet som plattformen för det.

Men ingen av krafterna/ budbärarna/ människorna bakom något av detta eller dessa parallella system samt odemokratiska ideologier är tydligen det minsta intressant att ens prata om, de är tydligen mer än välkomna – kanske därav svaret på varför belöningarna till “IS-krigarna” sker i sådan lika obegriplig som vansinnig omfattning. Lika obegripligt som varför det ens pratas om dessa vara välkomna eller inte till ett demokratiskt svenskt samhälle…Vi är duktiga på att plocka ut russinet från kakan, och se russinet vara problemet – medan kakan smular ner. Men vägrar än idag och i detta uppenbara fall se vart det leder.

Så, ännu en gång – Tack Jimmie Åkesson, Tack Richard Jomshof!

– Många mödrar, fäder, bröder, systrar, mostrar som fastrar och morbröder i Västerort som är fruktansvärt trötta på det vansinniga skyddandet och bortförklarande, inte minst ifrån folk utifrån, som försvarar precis allting de säger sig “vara emot” – helt baserat på människors hudfärger och bakgrunder försvaras odemokratiska krafter inifrån! Samtidigt är det få av dess försvarare utifrån, som gärna pratar “om” men ytterst sällan själva valt eller väljer att leva i samma mångkultur man skriker sig hes om vara så fantastisk för andra att leva i!
Klart det finns många som inte önskade att en sådan person vare sig skulle vara accepterad eller hade någon plats i det svenska samhället, då det står i en direkt kontrast till det!
Än mindre, något som helst inflytande över deras liv (vare sig politiska som klan-mässiga). Tack för att ni ändå bryr er om alla dessa människor! Som av alla andra “etablerade partier” under decennier aldrig setts, hörts eller prioriterats! Högst troligen då man inte “vågat” stå upp för vare sig människorna, demokratin eller det svenska samhället. I andra hand drabbas hela landet!
Bl.a. genom vad och vilka som produceras i dessa områden.

Vem kunde ens drömma att lilla gemytliga Sverige en dag skulle hamna topp 4 (!) i världen (per capita!) av att “producera” stridande jihadister…?! Det är bara ett exempel på vad vi har blivit! Idag även topp i världsstatistiken av flest våldtäkter – precis som sexuella trakasserier och terrordåd är det idag vardagsnyheter som folk knappt ens reagerar emot längre. Vore allt detta “manligt problem” snarare än ett av intolerans, odemokratiska sinnelag samt kraftiga kulturella värderingsskillnader så skulle det också alltid ha sett ut precis så och ingenting vara nyheter.
– Dit vi börjar landa alltså… Dessa kommer vare sig ifrån Kungsholmen, Bjuv eller har utvecklats till över en natt i egna stadsdelar och kommuner. Utan fått växa upp helt fritt utan vare sig kritik eller nedslag – ohotat under ett helt liv. Med både öppen förespråkad ideologi, starka förebilder som propaganda till den, hatiskt predikande (emot oss själva), intoleranta miljöer och skattefinansierade egna särskolor, förskolor -och föreningar. Med folk på platser som dessutom mer förstår och accepterar allt detta är vägen ett faktum!
Men det är inte något faktum att dagens verklighet kontra vansinniga naivitet beror på vare sig någon av Jimmie, Richard eller SD!

Frågan, väcker snarare också svar gällande just vem det är tack vare! Dels tack vare odemokratiska sinnen – med en allierad bland s.k. “etablerade partier”. Hur kan det komma sig att både M och Mp  under alla år haft -och fortfarande tillsätter “folkvalda” representanter i både partiledningar som på (lokala) förtroendeuppdrag? Någonting kommer trots allt inte ifrån ingenting, alltid ifrån människan -och budbäraren bakom ideologierna, värderingarna som synsätten. Hur naiv man än vill stå gentemot detta faktum, så säger man indirekt samtidigt att man accepterar Stalin eller Hitler men inte en kommunist eller nazist! Sen finns de som slår ner på allting, alla hot och samtliga kontraster – med budbärarare, oavsett dennes hudfärg och bakgrund – därmed också på riktigt “står upp för det demokratiska svenska samhället!”

Dela & Diskutera:

tommy_järvatalDet var i Västerort som jag kom att få det som så många har fått, bygga ett livets kompass från A-Ö! Långt ifrån allt var positivt mer än vad det drogs till -och blev destruktivt. Bristen på den så annars självklara grundläggande identiteten gentemot Hem, Familj och Arbete – hela ens existens – nationen och som 9 av 10 av oss kände så starkt från (mor &)farföräldrar, var i Sverige otroligt nog belagt med skuld, skam -och (själv)förnekelse. Jag har till dags datum inte träffat någon människa – alldeles oavsett – vad denna med ord säger, som lockas mer till en självförnekande identitet, kön -och nationslös mentalitet före en som känner stolthet, trygghet, bevarande -och prioriterande av det och dem egna. Jag känner ingen som förespråkar allt åt alla själva köpa fler julklappar till grannens barn, om ens lika många eller ens fråga vad dessa önskar sig till Jul. Få frågar rent av hur deras Jul är, hade de så endast frågat inte minst dagens barn -och unga i Västerort är det inte ens säkert att de får svaret av “julefrid”. Det är fel religions högtid.

Det var där som jag byggde band för livet och livets alla ABC, men det var ifrån min (mor)mors hem jag också lärde mig dess 123. I en sammanslagning fanns allt det rotlösa som så många känt under hela uppväxten och som tog de första spadtagen till att istället finna en stolt trygghet, gemenskap, identitet -och tillhörighet gentemot egna bostadsområden. Likt den våra (mor)föräldrar kände för sina hemländer. Dock med en stor skillnad – vi hade inget grundsamhälle som visade vägen av den obeskrivliga skillnaden mellan kärlek & stolthet mot det egna och hela ens existens, utan vi såg och kände ett grundsamhälle som automatiskt såg all stolthet och kärlek mot landet våra föräldrar – av oavsett orsak – en gång valde som våra länder. Före alla länder och samhällen, i världen. 90% av dem var både glada, stolta och trygga med den enorma uppoffring de gjort mot egna rötter och lämnande av sina länder för Sverige. Vad deras barn dock snabbt mötte och förstod var att från svenska “ledare” sågs snarare en slags självförnekelse mot den egna kulturen, folket och samhället – man till och med pratade om att förbjuda sin egen flagga och nationalsång. Istället för att se igenom en helt världsunik mentalitet som inte existerar någon annanstans av alla de länder och folk jag haft nöjet att lära känna samt träffa under åren, så tappades också snabbt respekten och områden började snart att slitas loss. Idag och sedan länge har både “Sverige och svenskar” mer fungerat som ett skällsord och genomgående under 40 år har landets eget folk, till en början, lämnat område efter område. Idag lämnas det i samma takt som då men pga, kulturella, religiösa eller etniska skäl. Intoleransen och rasismen är inte heller någonting som någon av dessa 7 ledare, någonsin, ens har velat se eller tro existerar. Precis allt och alla var så mycket bättre, starkare och finare än Sverige och svensken enligt dem – trots att våra egna föräldrar valde båda att leva i -och tillsammans med före något annat. Vad vi dock inte har sett är att samma förespråkare för en mångkultur i fritt fall för andra, vidöppna gränser där vem som helst kan knalla in -och bestämma vad som helst om sig själv – själva ytterst sällan har valt att leva i sina förespråkade områden, med en totalt likgiltighet och tystnad mot mänskligt lidande, självsegregering, odemokratiska förtryck och mycket annat som lett till parallella samhällen.

Det var inte det Sverige mångas (mor & far)föräldrar en gång valde, men idag lever med. Liksom med en konstant oro över sina barnbarns tillvaro som framtid och med vetskapen om att deras barn var med och lade grunderna för isoleringen. Snart 40 års tid… Men trots allt detta och mycket mer som är rena självklarheter ser man på en första Ledare någonsin som tycker, tänker -och säger precis samma saker som ca 100% av alla jag känner, känt och träffat. Inte minst i Västerort samt liknande områden -och människor med utländsk bakgrund. Ytterst få har, precis som Jimmie Åkesson, ansett att det inte råder några skillnader alls mellan vare sig kvinnor och män eller att det inte existerar olika kulturer. Jag har aldrig träffat någon som attraheras mer av en könsneutral skyltdocka än en (i egna ögon) manlig man eller kvinnlig kvinna. Ytterst sällan träffat någon som inte anser att stolthet, trygghet, gemenskap, tillhörighet och prioritering gentemot egna familjemedlemmar, vänner som – för en nation – medborgare inte ska prioriteras. Jag har träffat och vet om många som kände sig vara “invandrare” i både föräldrars hemländer som i Sverige. Om vi var invandrare där, då bli våra barn än mer rotlösa turister – här som där, med rådande mentalitet och politik. Det är något vi delar med svenskfödda barn, inte heller ens de har fått växa upp med en nationalistisk kärlek och identitet gentemot sitt Moderland – tillsammans kan vi skapa “integration” på riktigt, med hjärta, ansvar och identitet före dumförklaringar, självförnekande och lego. Det är trots allt i Sverige vi lever och bor, de flesta med alla de sina.

Det är snarare så, allt vad Jimmie Åkesson säger är sådana självklarheter i resten av världen att det knappt ens debatteras. Skulle en politiskt ledare i exempelvis Libanon säga att “Jag älskar Libanon & Libaneser är bäst”, skulle folk snarare undra om det brunnit i huvudet på honom, varför han ens lyfter sådana självklarheter. Likaså i Polen, Indien, Italien, Indonesien, Mexiko – i stort sett i varenda Muslimland som Kristet, Hinduiskt samt  Buddhistiskt. Men plötsligt här…?  Fula ord och s.k. beröringsskräck… Våra egna s.k. “ledare” har istället applåderats för åsikter som att vi inte har några kön, vi bär ingen stolthet, vi har ingen eget identitet -och vi har inget eget land. Landet våra (mor & far)föräldrar en gång valde för oss och våra barn… är en örfil mot de, deras uppoffring och val! Genom decennier ett stort dumförklarande genom att titta ner på dem och tro för en sekund att de är så pass lättkränkta att landets egna folk, kultur, flagga, nationalsång – hela identitet och existens – skulle göra dem “stötta”… de vet mycket väl varför de valde Sverige men vad ingen ledare ens har förstått är “varför”.

Förutom en! Och när han stod på scenen samt återbesökte Västerort i helgen var det många av våra föräldrar som applåderade honom. Jag hade förväntat mig att få se några fler av deras söner & döttrar – mina systrar & bröder – men det var en ära att inför våra mödrar, på vår allas hemmaplan få presentera upp Jimmie, vår Ledare, upp på scenen. Han som säger ohotat mer likt vad vi tycker, tänker -och själva anser. Mer självklart än av ren trots av att vilja få allting till att vara det minsta fult, fientligt eller på något vis stötande. Vi har länge nog applåderat högre till en mentalitet som i praktiken säger att man – automatiskt – “hatar” alla andra familjer och kvinnor, bara för att man älskar, är stolt över -och prioriterar sin egen. Vi applåderar vansinne och fantasiteorier före både vetenskap och det mänskligt självklara. I andra länder applåderar dock de allra flesta endast Jimmie och har en “beröringsskräck” emot att få sin egen existens, kön, identitet, trygghet samt tillhörighet både förminskad som förnekad. Jimmie Åkesson drog trots allt publikrekord! Även där alla skulle se vara hans största bortaplan – inför glada och stolta föräldrar till massor av mina bröder och systrar återger han den verklighet som – också – ska föreställa vara ett svenskt samhälle, med svenska lagar, regler och miljöer precis så som de upplever den. Under ett halvår har han passerat alla de torg som övriga 7 s.k. “ledare” endast har stannat vid, för att lyssna till sina egna röster. Dvs, dagar efter långa debattartiklar om att de ska åka till dessa torg. För att möta dit tvingade förskolebarn vinka och vifta med en flagga som många knappt ens vet vilket land den tillhör. Jimmie möter många Föräldrar

Oannonserat och via personliga kontakter satt Jimmie hemma hos de boende själva – i deras vardagsrum och kök. I hjärtat av varje familjs hem och vare moders stolta borg där hon lär sina barn livets 123, efter att de har byggt kompass av livets abc på gårdarna utanför. Kompass som lika tydligt som tidigt lär dem innebörden av respekt, lojaliteter, tillhörigheter, bidragande -och gemenskap. I synnerhet gentemot just “egna”. Där bjöds Jimmie på både mat som kaffe och oavsett hungern, insisterades på att äta sig mätt med hemlagad mat av kärlek från världens alla hörn. Märkbart det var en speciell gäst – som lyssnade till deras röster. Som han igår på scenen b.la. cementerade i hjärtat av segregationens Sverige med sin egen:
“Det ska inte vara så i Sverige, att man inte får sin uppbrutna dörr utbytt eller lagad med svaret av att det ändå kommer att ske snart  igen…!”
Tillsammans med allas friheter som berövas och rättigheter som kraftigt begränsas. Ändå fram tills igår kväll ringde -och skrevs meddelanden om Jimmies återbesök och tal på Spånga IP. Veckans final var inte igår, utan i lördags när vår Statsminister höll sitt tal för -och med oss samt lockade rekordpublik.

Människor som aldrig tidigare har applåderat vare sig politik eller, än mindre, någon politiker började nu applådera. Ännu fler insåg att Jimmie ännu en gång har överbevisat -och gått, inte endast halva vägen, utan hela vägen till oss – för oss! Och att det börjar bli hög tid för oss att också börja gå. Igår förstod jag kanske för första gången att än fler börjar resa sig upp, vakna upp ur en dimma av vansinnesteorier och rena fantasier om vad som är vad, samt vad och vilka vi är. Jag kan omöjligen tänka mig att där skulle existera någon större “rädsla” för vad folk som inte bidrar med någonting till ens liv, men tala om hur man ska tycka och tänka – ska tycka och tänka…! Inte heller att någon “rädsla” existerar för proffs-demonstranter, utifrån – Långt efter rädslan av att inte backa upp en vän som person, vårt enda hopp till “Ledare” -och våra egna föräldrar vars bild av sin uppoffring kan visualiseras genom endast hans ord. Våra egna Hem och Familjer. De som lärde oss att 1 + 1 alltid blir 2 och kan aldrig kan bli 3 – men vi har applåderat när detta rent av kan bli både 5 som 15…!

Det börjar helt enkelt bli hög tid för att åter minnas vem vår Moder är! Inte minst, väldigt många av våra barns!

Dela & Diskutera:

Manchester är inte en “händelse” som folk drar “politiska poänger” ifrån -och indirekt ska skuld & skambeläggas för att de kritiserar, lyfter, beklagar, uttrycker oro eller väcker frågor gentemot vad som idag är det (återkommande) största hotet mot oss själva! Som lika återkommande manifesteras bland våra barn, i våra samhällen. Det är en i raden (inte heller sista) som fler ansvarstagande politiska poänger -och insikter borde dras ifrån ännu mer -och någon gång börja manifesteras bland våra barn, i våra samhällen! Med en nolltolerans av järnhand före tystnad, skuld -och skam! Det är återkommande dödliga attacker emot oss själva vi pratar om, till stor del underlättad och matad pga. svekfulla tidigare “politiska poänger” -och egna teorier gentemot det egna svenska demokratiska samhället som har bidragit till detta! Tillsammans med ökad otygghet, död, terror, intolerans och direkt utvecklade parallellsamhällen där denna ideologiska uppfattningen rent av finansieras!

Där finns alltså alla tänkbara både politiska som privata ansvarstagande och insiktsfulla “poänger” att dra! Vilket till och med är det minsta som bör göras! “Känsligheten” borde snarare ligga i en likgiltighet av att inte väcka några politiska misslyckanden eller poänger inför morgondagens alls, gentemot även denna “händelse” av ren terrorattack -och massmördande av inte minst barn! Den tystande samt skam och skuldbeläggande mentaliteten av att istället slå ner på höjda röster har genom alla år snarare matat den radikalisering vi ser resultat av idag och som drabbar oss alla. 
Vi verkar fortfarande inte förstå två fundamentalt viktiga saker. Det ena är att det finns hundratusentals människor, i Sverige som i vår direkta närhet,  tillsammans med ca 170 miljoner likasinnade människor världen över som inte bara föraktar oss och vill se oss utplånade – deras hela ideolgi som de lever utefter har sedan ett bra tag förklarat krig emot oss! Attackerna av detta krig kan vi se upprepade gånger per år, i Stockholm inte minst för endast några veckor sedan, Paris är en av våra mest drabbade städer och återigen attackerades staden Manchster igår, med 22 döda som följd och ett otaligt antal människor vars liv är krossade. Vårt svar är direkt häpnandsväckande – “inte dra politiska poänger”, samla till kramkalas -och skuldbelägga de som inte känner för att kramas efter ytterligare en attack mot oss själva samt skambelägga de som vill väcka politiska poänger…
Redan när huliganismen var landets kanske största och mest påtagliga extremism (endast några år sedan) var det snarare ett självklart faktum att man inte kunde föra “dialog” med -eller krama ihjäl odemokratisk sinnade som inte vill föra dialog eller kramas. Vad hände med terrorismen? Då går det inte ens att jämföra hoten för medborgare och samhälle mellan dessa två extremister. Varför ser vi inte ens elden, tystar de som sen den -och ber rent av våra egna att krama om den? Hur tror man, utöver egna medborgares trygghet, säkerhet -och morgondag att människor som en gång flytt den, känner sig trygga och fortsatt “skyddade” i Sverige under sådan fullständig ansvarslöshet?
Att inte peka på ytterligare ett massmord pga. ren intolerans och terror – dessutom med barn som främsta måltavlor och offer – är i mina ögon detsamma som att peka bort ifrån samma faktum och därmed själv göra de kanske största politiska poänger av att denna intoleranta förtryckande extremism och ideologi inte existerar, inte utgör något hot (idag som i morgon), endast är ett “isolerat undantagsfall” samt – framförallt – menar på att samtliga 22 offers död är lika oskyldiga som en naturlig död och att dessa kunde ha avlidit där och då ändå. Däremot kan vara hög tid att sluta upp med att tysta andra höjda röster som faktiskt ser och kallar en spade för att vara en spade och som på riktigt står upp för det egna svenska samhället för sina egna medborgare och det övriga demokratiska samhället för resten av Europas. Det känns däremot vara hög tid att sluta upp med att inte dra politiska slutsatser eller “poänger” alls! Det är inte de som väcker politiska poänger pekandes emot ytterligare ett terrordåd som, denna gång, har sprängt 22 oskyldiga människor i luften, varav 12 barn.
Det är terroristen. De har bara skrivit sina poänger i ord, oftast på sociala medier… Vad är värst? Vad är det många liberala krafter slår ner på allra mest och högst?
Vem gör då dels flest politiska poänger av vad? Vem är det som skyddar och “står upp för” vad, gentemot vem?

Skäms!

Dela & Diskutera:

Vilken förälder eller “ledare” skulle be sina egna barn eller sina egna medborgare att krama om en eld, i tron om att eldan skulle slockna? Vilken skulle applådera till ett kramkalas i kärlekens namn endast dagar efter egna barn eller medborgare brutalt har sprängts i luften eller blivit överkörda av en lastbil? Det är vad Svenska “etablerade politiska ledare” samt terrorister har gemensamt. De skulle -och de gör. Inte för den egna skullen, så kort efteråt når en människa aldrig den grad av försoning med sina egna känslor gentemot “de sinas” öden. För terroristen kan kramkalas hållas då man på riktigt lever i en tro om att ev. barn som har utfört attackerna nått ett paradis i himlen. I Sverige verkar råda en tro om att det “goda” innebär att aldrig slå ner på, kritisera, fördöma eller visa handlingskraft emot. I synnerhet inte emot någon budbärare av direkt odemokratiska som intoleranta -och förtryckande trosuppfattningar eller ideologier, om dessa bär en annan hudfärg än vit, bakgrund än svensk eller trosuppfattning än kristen. Trots att hundratusentals endast i Västerort och Norra Järva genom åren är levande kvitton på raka motstsen. Trots att vår omvärld brinner i länder där människor bär annan bakgrund än svensk, hudgärg än vit samt trosuppfattning än kristen.

Nonchalansen, ignoransen och okunskapen blir lika total som slående när det endast talas om SD´s 30 år gamla “rötter” i termer av “hotet mot svenska samhället och demokratin”. I i stort sett samtliga invandrares länder de kom från, igår som idag, skulle Jimmie Åkesson och SD vara direkt applåderade självklarheter precis lika mycket som retoriken, mentaliteten och politiken ifrån resterande “etablerade” skulle vara otänkbar. Där man finansierar, försvarar, bortförklarar, finansierar och till och med erbjuder direkta hot emot det egna folket, sahället och landet belönande särlösningar som inte ens erbjuds egna medborgare. Det enkla faktum att Islam som religion inte är förenlig med demokratiska öppna, fria och jämställda samhället så som allt detta innebär och skall efterlevas i Sverige, till och med förnekas och bortförklaras. Dess terrorister säger man ingenting har med Islam att göra. Överhuvudtaget.
Precis som den gamle jihadisten och terroristen Maajid Nawaz från den brittiska tankesmedjan “Quilliam” säger, så är denna liberala uppfattning och ursäktande en dubbelmoralistisk hållning som bottnar i liberala födomar, okunskap -och lägre ställda förväntningar mot just Muslimer. Precis som om ingen muslim vill leva i demokrati och se sin religion som sekulär.

I vilket annat fall eller avseende som helst när extremister ur något läger slår till, ges skulden och ansvaret på att dess rot skall leda arbetet emot. Detta gäller dock inte när det kommer till vänsterpartier eller just Islam. Men skulle däremot en högerextrem säga någonting sjukt, faller skuggan på vad SD skall göra, liksom lika frånvänt när en fotbollshuligan slåss i sitt lags namn – faller skuggan på fotbollslaget. Där finns alltså en förväntning – hur felaktiga kopplingarna än må vara – av att dessa ändå står upp för demokratin och kan ta ansvar, medan muslimer och liberaler tydligen inte kan detta. De måste genast ursäktas med att “ingenting har med något att göra”. Det räcker med att se till “moderata” Islam i det svenska samhället och hur väl stora delar själva vill integreras i det – detta oavsett hur många miljarder som av socialister eller liberaler kastas i sjön av att måla husfasader i parallellsamhällen rosa eller bygga nya bibliotek i dessa.

Värderingsskillnader som är direkt inpräntade i människors ryggrad sedan barnsben och som skiljer sig enormt ifrån svenska värderingar samt synsätt har det dock aldrig ens satsats ett ord på från dessa “etablerade” att vilja se, höra eller ens inse existera. Därav har också extremism och radikalisering endast kunna öka, växa, rekrytera samt idag utgöra det största hotet emot både svenska medborgare som hela landet. Inte endast utifrån – minst lika mycket, om inte än mer, inifrån. Det finns inga “ledare” i världen som erbjuder människor som krigat emot det egna samhället bostäder, körkort eller skattafinansierad skuldsannering. Det finns få länder i världen som utgör den fristad för terrorister som Sverige idag utgör, helt baserat på vansinnig uppfattning om att värderingsskillnader inte skulle existera. Med andra ord, så skulle hela världen se ut som det gör på Stureplan? Dock är Sverige och Stureplan rätt unikt i världen med sina liberala vansinnesanalyser.

Det är inte SD som “endast ser Sverige”, kritiken har ofta legat emot att ingenting annat ses än Sverige. Faktum är att SD fullt rimligt prioriterar det egna landet och medborgarna främst – Sverige, för att sedan ha såväl öron som ögon mot omvärlden och sätta dessa verkligheter av hot och kontraster emot det svenska samhället, demokratin samt folket i en kontext av hur detta skulle vara förödande för Sverige. Det är precis detta som “etablerade” mer naiva har misslyckats med, och sett till hela världen samt allt och alla i denna vara precis som Stureplan i Stockholm eller Hjo på västkusten. Vi har redan elden igång på vår bakgård, den inte bara sprider sig utan brinner krtaftigare än kanske någonsin tidigare. Med både påtagligt hat, förakt och förtryck mot oliksinnade och oliktroende. Attackerna i Manchster var en i raden och om två utgör den också en i raden. Frågan är dock om vi fortfarande tror det är SD som kör ihjäl egna medborgare samt spränger grannländers barn och kvinnor i luften – eller inser att SD och JImmie Åkesson vill försvara både egna medborgare som Europas ifrån detta? Genom att slå ner på dess ideolgier och budbärare.

I Sverige kan detta kännas tokigt, då man inte har förstått ännu år 2017 att odemokratiska förtryck och terror inte är en svensk företeelse som endast kan utföras av vita människor med svensk bakgrund. Dessa tillsammans med oss andra svenska medborgare med annan bakgrund, hår -och hudfärg samt trosuppfattning är dess måltavlor. Alldeles oavsett kön, ålder eller någonting. Alldeles oavsett hur många som än drabbas i andra delar av världen så ligger Sverige topp 4 i världen på att “producera” stridande jihadister – så pass involeravade är Sverige i varenda attack som sker mot Europa. De senaste attackerna om åren har alla haft direkta kopplingar till Sverige. Attacker har planerats, finansierats, rekryterats och rent av letts ifrån Sverige. Trots att människor varit på svenska myndigheters radar. Sen kan vi ställa med hur mycket kram-kalas som helst, men jag tror dock att Jimmie Åkesson och SD närvarar på dessa kramkalas direkt efter terrorattacker emot oss själva den dagen då vi åtminstone har insett vad det innebär att både stå upp för det svenska samhället som demokratin och “egna” medborgarna samt slutar att försvara allting vi säger oss vara “emot”.

Jag tror till och med att kramkalas kan bjudas in till den dagen då den radikala och religiösa terrorn inte längre utgör någon ursäktande eller bortförklarande samt belönande fristad i vår eget – demokratiska – land. Där är västerort en väldigt bra början, med start i mitten av juni – som jag ser det handlar det egentligen endast om två saker. Stå upp för det svenska demokratiska samhället och applådera detta, eller applådera raka motsatsen som snarare vill se detta krossat och förintat. Detta är, trots allt, Sverige med allt vad det innebär och bör inte, precis som för så otroligt många i deras egna länder, ens kunna uppfattas vara någon annanstans på denna jord. Jag kan förstå att radikala terrorister växer, försvaras och skyddas i religiösa länder såsom SA – jag kan inte förstå hur lilla Sverige kom att bli dess huvud -och fristad i Världen. Men med tanke på alla kramkalas efter terrorattacker emot egna -och en vägran om att se saker för vad de är, så börjar ändå många inse varför. Synen på den egna “godheten” spränger alla gränser av nonchalans, lika mycket som den fasas över bland människor Sverige en gång har skyddat och inte minst – egna medborgare! Samma syn på den egna godheten inte endast tackas för, den nästan chockartat känns för bra för att vara sann bland radikala krafter – i Sverige! Sådan är vår verklighet mot det vi säger oss “vara emot”. Det vi säger oss vara “emot” vet mycket väl att vi föredrar att ge de kramar, före att slå ner på med all kraft och slänga ut ur landet. Vilket de däremot får erfara i de flesta andra länder (för sina samhällen och medborgare) – som de även utgör det största hotet emot.

Att “stå upp för” demokrati innebär precis lika mycket, om inte mer, att även mer högljutt än tyst stå emot -och slå ner på alla hot och kontraster emot demokratin. Alldeles oavsett budbärares hudfärger, bakgrunder eller trosuppfattningar. Odemokratiska värderingar & förtryckande intolerans är inte kopplad till vare sig svensk bakgrund eller vit hudfärger. Vad som är känd så har en vit med svensk bakgrund rest för att ansluta sig till IS – hundratals med andra. Svensken är terrorist, andra är vilsna ungdomar som stått för länge i arbetsförmedlingens kö. I SD´s ögon ska ingen medborgare – vare sig på Stureplan, Hjo eller Västerort få någon av dessa som grannar! Detta är vad Jimmie Åkesson och SD slår ner på, så tänkt bara på en sak, vilken ledares logik, lojalitet, omsorg -och mentaliet är mest talande för din egen – mot dina egna? Den av att du inte endast håller tyst om -och förnekar eldens faror och tändvätska, utan även ber dina “egna” krama om elden – i tron om att den ska slockna, för att sedan bjuda in till kramkalas? Eller den som talar om för “egna” att det brinner, att elden sprider sig -och varnar för dess tändvätska, vars orsaker ni gemensamt bör släcka. För att därefter tala om något firande eller kramkalas när egna medborgare återigen finner en trygghet i Sverige, snarare än känna sig behöva fly eller drabbas av samma terror samt orsaker som andra nationer står i brinnande lågor pga -och dess medborgare fördrivna, förtryckta som mördade?

Det är inte Sverige – men sker i det som en gång var svenska samhällen, men numer liknar dessa länders innan de stod i lågor. Det är inte att vara “ond” att se, slå ner på eller kritisera hot och kontraster emot ens egna – det är snarare det godaste och mest ansvarsfulla man kan vara emot det. Eller är det verkligen så illa, att man bryr sig mer om en radikaliserad terrorist som vill spränga oss och våra barn i luften – som tror på/ vill detta in i ryggmrägen och ser sig efteråt komma till paradiset – tar illa upp för att motståndet emot honom och hans odemokratiska ideologi hårdnar? Där har vi även svaret på varför deras paradis även finns på jorden -och idag heter Sverige.
Tack och lov har vi dock idag en politisk Ledare för Henne, med både känsla för lojalitet som ansvar, och som äntligen kan stänga igen det paradiset för andra -och förvandla det till ett för “egna” medborgare istället.

Dela & Diskutera: