På ena sidan står regimmotståndare. På andra de som stöder diktatorn. Det pågår en dragkamp om de nyanlända ungdomarna från Eritrea. Men på vems sida hamnar skattepengarna? SR fick – år 2017 – höra att kyrkan i Akalla inte är den opolitiska verksamhet den utger sig för att vara. Att den skulle styras av regimanhängare och har täta kontakter med Eritreas ambassad.

En annan  Eritreansk ortodox kyrka, som dock brutit med regimen, får till skillnad från den regimtrogna inget ekonomiskt stöd från svenska staten…
Sveriges myndigheter ger statligt stöd (våra skattepengar) till trossamfund & föreningar som stöder diktaturer, i detta fall, Eritrea. Pengarna ska gå till att “ta hand om nyanlända” ifrån främst Eritrea, givetvis – och dessa värvas raka vägen tillbaka till odemokratiskt sinnade personer samt supportrar till en diktatur. Myndigheter säger sig veta om att personerna bakom organisationen är “odemokratiskt sinnade”, vilket anses vara ”problematiskt”… Men myndigheterna säger i nästa andetag att dem endast bryr sig om att organisationen förespråkar en “god värdegrund”, vilket är det viktigaste….  Vad detta nu än må vara – då väldigt mycket som denna berömda ”värdegrund” – tillsammans med samtliga värdegrundscertifierade personer, politiker som myndigheter – säger sig innefatta och ”stå upp för” blundas för! Hederskulturer, intolerans, könsstympning, (kvinno)förtryck som några exempel. Detta specifika som ett annat, påtagligt exempel.

Låter detta rimligt, för det första? Gäller samma ”översyn” alla organisationer och trossamfund, där man skiljer på privatpersoner ”bakom” en organisation och i rollen som organisationens företrädare, för det andra? För ibland kan man höra allt ifrån människor till politiker och myndigheter direkt fasas över att människor endast burit vissa typer av klädesplagg i allmänhet, en bombarjacka för 30 år sedan i synnerhet. Dock i färgen grön! Blå och svarta var tydligen ok… Snudd på hett! Hur odemokratiskt sinnade de flesta bärarna av dessa än var. Till den grad att vi idag ser parallella samhällen, som – för det mesta – människor med både blåa och svarta bombarjackor ligger till grund för.

För det tredje, här har vi sedan decennier endast – ett – exempel på hur vår ”mångkultur” och “integration” har ”fungerat” i Sverige. Där även detta slagfält – alltså, ”emellan regimtrogna och regimkritiker – i Eritrea” (!) präglar, känns, dras och spelas ut i ”hjärtat av mångkulturen och mångfaldens” – Västerort! Koncentrerat, närmare bestämt – Akalla & Husby. Utöver endast denna konflikt, vad tror svenska myndigheter och politiker i synnerhet kommer att ske när andra – odemokratiskt sinnade – personer, trosuppfattningar som organisationer och nätverk delar samma gata, i…? Slåss om samma människor, lokala inflytande & egna ideologiska livsstilar? Vilken värdegrundscertifierad politiker släpper ut sina egna barn på den gatan? Vilka har ens valt att bo (kvar) i samma ”mångkultur” som dem förespråkar, skriker så högt om och aldrig ser några som helst problem med? Alldeles oavsett hur många utomhusgym, bibliotek & olympiastadiums områden   inrymmer, alldeles oavsett om husfasaderna är i färgen rosa.

Vad är då lösningen? Rimligast vore väl ändå att statliga bidrag – våra skattemedel – går till svenska föreningar, organisationer och samfund för invandrare och nyanlända att fångas upp av –och ”ska lära utav”, i Sverige? Istället finns idag, i stort sett, samtliga av universums nationers & kulturers föreningar, samfund och organisationer – som svenskar ”ska lära utav” och ”integreras till”…
I vilket annat land, skulle en sådan bakvänd ordning av tanke, som mer kan hämtas ur en serietidning ens accepteras? För det andra – Man tror, på riktigt, inte heller att alla dessa föreningar och samfund  innebär/ inneburit generalknas. För både människor, oliktänkande, oliktroende, svenskar som hela det svenska samhället? Det mest skrämmande är att en total utvandring av svenskar ifrån förorter och s.k. ”mångkulturella områden” har skett och pågått genom decennier, mitt framför våra ögon. Men utan minsta eftertanke och i en märklig uppfattning, som hämtad ur samma serietidning,  för ”vad som är vad”. Detta kombinerat med en lika stor rädsla för att rikta minsta kritik emot någon eller något med annan bakgrund än svensk har varit direkt förödande. Istället har svenskar som först flyttade och flydde, numer även oliktroende, tänkande och (andra gen.) invandrare, kallats för alla möjliga märkliga saker. Inte allt för sällan de röster som aldrig någonsin själva ens valt ett liv i ”mångkulturen” för egen del. Detta sammantaget har vi kallat för ”integration” och ”integrationspolitik”.

Samtidigt existerar inte en enda svensk kulturförening, organisation eller instans  – då en sådan förbluffande nog skulle klassats som något fel, fult -och inte erhållit en krona av våra egna skattemedel. Som alltså ska gå till svenska medborgare, det svenska samhället och vår välfärd.
Med värderingar och synsätt som vikar på demokratisk, jämställd och religionsfri grund.
Istället ges skattemedel både till att finansiera Salafistiska studier i Saudiarabien, för att vid examen återvända till Sverige som missionärer – och som i detta fall, till att supporta en diktatur. Med andra ord så skattefinansieras det både vitt som brett till att fostra, rekrytera, fånga upp, inspirera, motivera, informera, engagera – förespråka – odemokratiska ideologier, diktatorer & diktaturer. Samt intoleranta krafter – även emot oss själva! På detta uppmanas egna folk och medborgare att krama om en eld lite hårdare och mer för varenda gång elden bränner, i en tro om att elden ska slockna. Utöver att kalla och samlas till stora kramkalas vid mördande attacker emot oss själva, med skuld –och skambeläggning gentemot dem som inte känner för att ”visa kärlek” dagen efter. Sen förvånas många över – eller knappt ens tror – att parallella samhällen till det svenska uppstår…

Slutligen…
”Aman Russom, är också ansvarig för flyktingverksamheten i kyrkan. Varje månad flyr flera tusen ut ur Eritrea enligt FN, men Aman Russom hävdar att det inte främst är på grund av det politiska förtrycket som människor väljer att lämna landet.
– Det är inte en politisk engagemang som är drivkraften bakom varför de migrerar ut. Det finns påtryckningar utifrån om att lämnar ni landet får ni asyl, lämnar ni landet får ni det ena och det andra så det finns en falsk förhoppning som gör att ungdomarna, majoriteten faktiskt åker ut från Eritrea utan att vara politiskt aktiva.”

Dvs. inte en rep. för Sverigedemokraterna som pratar om s.k. ”pull-faktorer”, men håller med om dessa.  End of story…?

Läs & lyssna – en topp av flera isberg – som SR´s Kaliber tacksamt nog & inte en dag för sent, har uppmärksammat.

Dela & Diskutera:

Jag är, utöver fortsatt förvånad, rätt trött på att höra “arga män” inom politiken och i synnerhet just om ett specifikt parti, SD. Detta när argumenten tryter, fakta över vansinnes teorier, verklighet och erfarenheter före drömmar eller naturens/ biologins lagar återigen överbevisar egna fantasier. För det är till stor del vad svensk “etablerad” politik går ut på – för att inte trampa på någon tå, eller se någon elefant i något rum, föredras istället att få en femåring fundera om alla är “ensamkommande vuxna barn”, som hör hemma på förskoleenhetens sagostund. Upprepade tanken av “orkar inte” slås på detta, gentemot en allmänhet av vuxna människor som verkar köpa “arga män” kortet skulle vara någonting dåligt eller rent av – med det spelat så är allt som sägs irrelevant och baserat på… känslor…! Förstår man fortfarande inte att ilska och frustration också föder hela drivkraften till förändring och engagemang, uteslutet inom politiken…? Vad är då “politiken”? Allt mellan himmel och jord i vårt eget samhälle. Det finns inget parti, inte ens i sagolandet Sverige, som har bildats på grund av åsikter av att allting är så underbart och därav bör en nytt parti bildas. Samtliga partier har bildats just på grund av – ilska, missnöje och vilja se en förändring åt “sitt håll, ifrån ett annat” – vilket också föder starka viljor. Oavsett vad någon annan anser, tycker eller tänker.

Otroligt nog verkar man helt glömma bort det som annars likt ett mantra med ord låter så fint, att kunna “kanalisera sin ilska eller missnöje rätt och produktivt”…  Det är precis vad som sker.
Man kan hantera ilskan genom tre olika kanaler. Självdestruktivitet och “skjuta sig själv”, destruktivitet och “skjuta andra” eller kanalisera den genom ex. de demokratiska kanaler och plattform vi faktiskt ändå har i Sverige. Vilka inte är baserade på meningsmotståndares egna känslor. Det gäller även vår berömda “yttrandefrihet” – men som i just vårt politiska debattklimat i Sverige kanske begränsar människors att vilja visa eller uttrycka sin sanna meningar, som mest i hela Norden. Om inte Europa? Man kan då förlora arbete och vänner m.m. Problemet är nog snarare att vi genom snart 40 års tid haft en politik och politiker där idag 7 av 8 politiska partier varit helt likgiltiga. Dvs, att det låter väldigt fint med starka ord som att “engagerade sig politisk för att vilja förändra…” Men förändra vad? Då utanförskapet och idag rent av parallella samhällen har utvecklats, trots detta alltid skulle “försvinna”. Sverige ligger idag topp 4:e i världen av att “producera” stridande jihadister -och våldtäkter mot landets egna kvinnor ligger också i världstoppen idag.

Genom decennier har detta mantra också hörts, “Man är arg och vägrar acceptera dagens situation och ex. intolerans – vill förändra nu…!”  Men utåt har endast en enda sak hörts – röster som vill bli omtyckta av allt och alla. Där den viktigaste poängen inte varit att slå ner på hot och kontraster emot sin egen uppfattning, utan att även få applåder ifrån hotets budbärare. Vilket då också vittnar om en frånvarande politisk kompass tillsammans med svek gentemot de man ser sig “representera”. Man kan utan kompass väldigt lätt navigera helt fel och risken finns att i själva verket navigera utefter det man skulle “bekämpa” och “vägra acceptera i det svenska demokratiska jämställda samhället”. Som bekant så hörs oftast “m”´et i “Follow the Masses” tyst.
Man har med ord sagt sig “stå upp för” både det ena och andra – exempelvis “extremism, intolerans och utanförskap” – men trots detta har samtliga tre saker ökat lavinartat till rekordstora nivåer genom decennier och människor tvingas idag lämna sina egna hem i Sverige på grund av dessa saker. Man har sagt sig “stå upp för “mångkultur”, men aldrig själv velat bo, arbeta eller knappt vistas i de största “mångkulturella områden” Sverige har idag. Områden som till 100% är s.k. “mångkulturellt” och därav borde vara ett drömområde för dessa att leva i -och med själva.

Med en drivkraft och en röst – som bär ilska i grunden – finns också en tydlig kompass mot det samhälle man vill leva i. Det som är så självklart, men inom svensk politik lyckats bli allt annat än självklart, av att “stå upp för” någonting överhuvudtaget så – måste – man också “slå ner på” alla dess hot och kontraster. Detta går liksom hand i hand och är själva kärnan/ poängen i att “stå upp för” någonting. Inte att sitta tyst gentemot allting “obekvämt” och låta kontraster emot det man säger sig “stå upp emot” växa sig större -och ta över helt. Dvs, alldeles oavsett hudfärger, bakgrunder eller trosuppfattningar… i synnerhet som av orden självtitulerad, “anti-rasist”.

Allt för länge har ryggraden inom svensk politik gått ifrån befintlig till helt obefintlig, men som nu börjar växa igen -och med den även folket. Man kan givetvis låta “arg” när man slår ner på att svenska – egna – medborgare inte, någonstans i Sverige och det svenska samhället, ska få sina demokratiska fri -och rättigheter begränsade eller rent av berövade. Risken för att könsstymparens, hedersmördarens, terroristens eller förtryckarens känslor kan nås finns absolut – problemet har varit att dessa känslor både har gått före svensk lag och ansetts vara viktigare att respektera – för att själv inte bli kallad någonting man inte är – än medborgarnas liv i Sverige, landets bevarande samt fri -och rättigheter. Det är så man nästan kan tro, människor både i och utanför Sverige, att man medvetet har velat förstöra Sverige och allt landet är med det direkta vansinnes beslut, förslag och uttalandet som har gjorts. Givetvis bli man arg när vi, ett land som Sverige, plötsligt toppar världsstatistiken gällande våldtäkter. Givetvis blir man arg, när flest stridande terrorister “produceras” i Sverige! Allt detta påverkar både indirekt som direkt våra egna liv och Familjer på en direkt nivå. Det är i samma samhälle, bland samma krafter, våra egna barn ska växa upp i och fruar kunna gå fritt i.  Att man inte har blivit påtagligt arg bland så många som av sju “etablerade” partier och att deras frånvaro av ilskna röster varit så frånvarande är snarare en förklaring till varför landet har gått bakåt, otryggheten för alla ökat och välfärden för såväl barn, ungdomar som pensionärer mer och mer liknar ett tredje lands brist på resurser. Det är inte att stå i “tacksamhetsskuld” gentemot resten av världens länder som inte har samma uppbyggda välfärd eller system, varenda land är uppbyggd av dess eget folk och arbetande invandrare som bidragit till det.

Även Sverige var en gång för inte allt för länge sedan, precis som åter nu, ett land människor flydde ifrån i jakt på ett bättre och rikare liv. Då dock hela landet, idag endast ifrån (allt fler) områden.
Vill man ex. Afghanistans bästa, ett land som legat i krig så länge alla generationer kan minnas och plötsligt inte vaknade upp till en livschock, så är det folket – och då helst unga arbetsföra – stannar kvar i landet och bygger upp det. Precis som i Sverige. Men först, måste man lära sig att sluta – skjuta emot och förtrycka varandra… liksom i många andra länder. Istället för att prata om b.la. detta och att det faktiskt (!) existerar olika värderingar och synsätt världen samt kulturer över. Hör man våra “etablerade” politiker istället prata om “kramkalas” och visande av “mer kärlek” efter deras mördande attacker emot oss själva -och “Happy Homecomings” med finansierade samhällsbelöningar och gräddfiler in i vårt svenska samhället. Mitt bland oss och våra Familjer – för “hemvändande” terrorister. Dvs. efter de varit i ex. Afghanistan, mördat och förtryckt…

Då är man inte någon arg röst som vare sig vill Sveriges, Afghanistans eller något folks bästa. Man är inte ens en röst som egentligen bryr sig om någon större förändring, utanför det egna kontorets inredning och namnskylt. Snarare en likgiltig röst på en, för hela landet och folket, farlig beslutsfattande plats. Som till varje pris vill bli omtyckt av alla, där allas tyckande och tänkande rent av går före den egna familjens framtid, trygghet och tillvaro. Tyvärr finns, tvärtom, alldeles för få politiskt engagerade – om något – arga, ilskna eller frustrerade röster som vill se förändring. Hela ens drivkraft kommer ifrån denna källa men vi har sett alldeles för många politiskt engagerade inom “etablerade partier” som avslöjar sig själva, endast genom att ställa deras röster och handlingar i ljuset mot denna enkla logik. Vi har en majoritet av politiskt engagerade röster vars största källa till drivkraft ohotat ligger i den egna positionen och personliga välfärden, utvecklingen samt tryggheten. Då blir det också direkt avgörande – med så många röster och applåder som bara möjligt ifrån allt och alla – kan man garantera sin egen plats i fyra år till. Vi har i Sverige Riksdagsledamöter i dessa partier som exempelvis suttit på beslutsfattande positioner från 90 talet, 70 talet rent av – men ingen vet knappt ens vilka dessa är. Än mindre vad de har höjt sina röster för eller emot. Den enda förändring som möjligtvis hörs högre om, är nytt skrivbord, “en våning upp” eller om bilen kan leasas ytterligare 3-4 år? Med skattemedel, rent av?

Med en sann drivkraft om ett förändrat, förbättrat och/ eller bevarat demokratiskt samhälle och välfärd för alla, så går det också hand i hand med att inte bli omtyckt av dem som vill annat. För dessa finns, rätt gott om och ökar en stadig takt! Dessa är så ignoranta mot det egna samhälle och folket att vi i Sverige idag till och med finansierar för nya generationer att undervisas i läran – emot oss själva, allt Sverige ska vara och öppet emot demokrati. Vi finansierar “missionärers” studier och kunskapsinhämtning, som går ut på vår egen undergång. Det är egentligen rätt enkelt – vi skulle ha hört “arga” röster redan från tidigt 80-tal när hot och kontraster började blomma upp, mördade sina första offer och nådde vår allmänna kännedom. det hade varit att “stå upp för”, både offren och det “demokratiska jämställda svenska samhället”. Kanske hade vi då idag levt i en helt annan verklighet, som mer liknar Sverige.

Det är egentligen ingen raketforskning, utan sunt förnuft och ren logik som passar in i precis alla andra sammanhang. Det kan jämföras rent mentalt som att spela en fotbollsmatch. Ena laget vill göra mål där – medan andra vill göra mål, där. Vilka spelare i något lag bryr sig mer om vad de andra spelarna anser om han gör mål eller levererar en passning som skär igenom hela deras försvar? Ingen! Han känner tvärtom både glädje och stolthet, det var det han ville – för sitt lag och till en jublande skara människor på läktaren som i hemmen, som vill samma sak. Medan en annan skara svär och skriker. Rent av är besvikna” – “kränkta”. Men som av ilska och frustration kämpar än hårdare och skriker än högre för att vända utvecklingen och nå det resultat dem vill.
Skillnaden inom den svenskpolitiska debattarenan är att vi idag har 7 s.k. “etablerade” politiker – 7 olika lag – som alla sedan decennier har valt att sitta på avbytarbänken -och trott att resultaten kommer av sig själva. Detta för att samtliga lag suttit stilla och tittat på varandra, med försäkrande leenden om att ingen i motståndarlaget ska såras eller blir kränkt för att de, egentligen, inte vill göra mål i samma målbur. Det bildades, utöver spindelnät på plan, även en klubb för intern beundran med en överenskommelse att så få mål gjorda som möjligt för egna laget, hemmaplanen och skaran människor är någonting bra. Detta medan bollen legat helt stilla -och gräset vuxit sig till både vass och ogräs.

In på planen rusar då ett nytt lag, som ser på både sporten och spelplanen helt annorlunda. Hungriga till förändring och vill skjuta bollen i mål, samtidigt klippa gräset till att bli så som alla förväntar sig av den hemmaplanen, vill ha -och spelregler alla på den bör leva samt spela med. Vilket givetvis skapar såväl förvirring som panik på bänken, egna positionerna är nu hotade och likaså den bekväma taktiken. Men har blivit så otroligt stela, lata, bortskämda och inne i sin “taktik” av “värdegrund” byggd på endast fina ord, att man nu börjar kalla motivation, korrekta passningar, spel efter regelboken och försök till att göra mål för “arga spelare”. Drivkraften delvis grundad från ilskan mot alla dessa 7 lag ses som något av ett svek, då man låtit allting förfalla och allt det man sade sig “vilja förändra” för en plats i laget – har blivit fina ord som inte får kritisera någon eller något. Inte ens själva orsaken till vad dem vill förändra. Helt bortglömt är att med handling dels skicka ut målvakten för att försvara det man “står upp för” och dels anfallarna, för detsamma. Man har alltså kunnat navigera sig igenom 40 års tid (endast mina snart 40) där en utveckling gentemot allting det man med ord har sagt sig velat förändra, “brunnit för” eller “stått upp” för endast och bara lyckats gå åt helt fel håll. Raka motsatsen.

Problemet är då också, att man helt glömt bort människans, demokratins och kanske politikens absolut starkaste redskap till förändring – människans egna drivkraft, frustration och “rätt kanaliserande” ilska som frustration. Detta har istället kommit att bli någonting negativt. För i Sverige, har det politiska läget efter decennier av likgiltiga röster snarare hamnat i ett läge där en “god politiker” och representant för sitt folk, land och väljare är någon som håller så tyst som möjligt, ler emot alla och bryr sig om vad anser om dennes röst – därav ska man hålla helt tyst. Mitt problem med detta är, att om man själv väljer att vara politisk engagerad – utöver löner & förmåner – så representerar man, eller åtminstone ska – rätt många människor. Människor som av någon orsak inte vill eller kan göra sin röst hörd själva, men lägger allt sitt förtroende och har sitt enda hopp i den som valt att inta den platsen. Kan man inte ifrån den platsen utgå ifrån att vissa tår kommer att trampas på, andras känslor kommer att röras om -och finna sig tvungen att säga helt annat än det man “ska” säga,  så arbetar man helt och hållet för sig själv och inte endast tappat sin kompass. Utan hela sin navigering. Då tappar man också väldigt lätt den röda tråd som binder samman (själv)respekt, lojalitet, trovärdighet, stolthet -och hela sitt engagemang, indirekt gentemot sin egen Hem, Familj och Arbete – nation – och allt det man vill se för dessa. Oavsett vad det än må vara – det är vad som är själva essensen i en demokrati… alla måste inte tycka lika eller säga samma saker – inte heller tro på samma sak, för den delen.

I Sverige kan man också vara en i mina ögon direkt motsägelsefull extrem hatisk “feminist” eller dito samt liberal som även kallar sig för “antirasister”, men endast bedömer huruvida något är “rasism” eller skriker högt och är – jättearga – helt baserat utifrån budbärarens hudfärg. Håller tyst om hederskulturer, könsstympning, små flickor som gifts bort samt sexuella masstrakasserier. Fast oavsett det, det är tydligen helt irrelevant i något sammanhang det också –  Framstår i mina ögon bara och endast som “arga och komplett galna samt verklighetsfrånvända”, men en sak måste man ändå ge dem – de har chans att påverka någon som inte känner sig lika giltigt, som, ex. Centerpartiet och dess mer likgiltiga navigatörer! Vars högsta strävan efter hjärtan, “likes” och “styrkekramar” från precis allt och alla är förbluffande pinsam. Vart är motpoolen till vad man “står upp för”? Som man inte vet vart man har när det blåser åt något håll överhuvudtaget. Än minst emot det “egna” hållet… Problemet med den liberala (extrem) vänstern är att i decennier har taktiken endast gått ut på -och fungerar med “attack, attack, attack” – endast behövt slänga sig med starka ord och etiketter efter vansinniga samt okunniga konstateranden eller anklagelser. Aldrig behövt förklara sig, utveckla sina konstateranden eller ens förklara hur något går ihop med någonting annat. Exempelvis, det är “konst” att se den svenska flaggan på en böjd flaggstång – men skulle aldrig ens våga tänka tanken på att göra detsamma med ex. den Kurdiska flaggan. Än mindre sedan kalla det för “konst”… Ryggraden och (själv)respekten emot i stort sett allt det egna, är rent av lika pinsam som det sömnlösa och likgiltiga navigerande där man – inom politiken (!) – men är som mest rädd för andras eller direkt ifrågasättande/ motsägande åsikter samt kritik…

Exempel på just detta är att säga sig vara “emot rasism”, men till och med försöka rekrytera personal genom ren rasism där “icke svensk bakgrund” föredras och är ett plus. Oavsett kunskaperna skulle ligga på 10-2. Andra är att tala om “mångfald” hit och dit, men ha oerhört svårt för att själva ens vilja besöka någon “mångkulturell” – till den grad att de rent av utvecklats till parallellt samhälle till det svenska – utanför tullarna i Stockholm. Med i stort sett samtliga resterna “etablerade” partier.
De slår t.o.m. F! ner både högre som lägre, på de hot och kontraster som i deras ögon går emot deras fantasier och teorier, idealsamhälle -och värld. (Trots att både Nordkorea och Saudiarabien redan existerar som uppbyggda alternativ, men det är också irrelevant tydligen). Hursomhelst, ur detta föds också deras engagemang och drivkraft. Den föds inte – inom politiken – ur lyckorus och “styrkekramar” från allt och alla håll. Det kallas för vindstilla och inte ro åt något håll alls. Överhuvudtaget.

Man talar om “svart eller vitt” – nej, inte heller ilska och frustration är “svart eller vitt”. Men i ett samhälle och i ett politiskt klimat där känslor går före lag, att någon blir kränkt går före någons rättigheter, så blir saker givetvis väldigt lätt svart eller vitt. Ord som “ilska” samt “frustration” låter då fruktansvärt “hemskt” – när den hörs ifrån meningsmotståndare dvs. Bilden av aggressiva människor som bränner bilar, startar upplopp -och krossar skyltfönster poppar genast upp och det är vad man ser framför sitt inre när någon idag konstaterar “arga män” även gentemot politiskt aktiva. Men det är fortfarande endast i våra mest “mångkulturella” – invandrartäta – förorter som bilar bränns i princip dagligen, även fast inte alla bilar kan läsas om i media så syns dem både brinna och utbrända. Människor ser sina liv begränsade i både medborgerliga som demokratiska fri -och rättigheter. Likaså är det allt för oftast på vänster demonstrationer skyltfönster krossas, polisen attackeras -och människor gasas om de så endast råka bära en “fel keps”. Så om definitionen av “arga män” endast ses utifrån de ögonen och endast kan kanaliseras utifrån destruktivitet, hot och hat – “skjuta andra” – samt därmed omyndigförklara argument och åsikter – låt oss då börja med dessa två grupperna av “arga män och kvinnor” först. Därefter kan man peka emot ett av folket inröstat Riksdagsparti, med Riksdagsledamöter – som äger ett allt växande stöd från det egna folket ur alla samhällets håll och kanter samt idag utgör landets största parti – exempelvis, och prata om en annan kanaliserad ilska och frustration, den demokratiska. Den genom yttrande och åsiktsfrihet där vassa ord, höga röster eller rent av “obekväma” meningar inte utgör någon som helst olaglighet eller brytande mot någons rättigheter. Det sker däremot i skrivande stund, dagligen, år in och år ut – på idag fler ställen och områden runt om i vårt demokratiska land.

Hur mycket man än lagt upp spelplanen på sitt eget tysta vid och själv förändrat spelreglerna till att känslor går före lag och att människors rättigheter skulle ta slut där meningsmotståndares åsikter, direkta hyckleri, svek och/ eller känslor börjar så är det i så spelreglerna de facto ser ut. Det är bekvämt och kanske lättnavigerat, men vilket seglare har lärt sig att segla förutan vind?
7 av 8 av våra Rikspolitiker verkar det som. I en överenskommelse om att försäkra vindstilla. Då blir minsta vindpust – rena “orkaner” av “extremt” väder & vind.

Äntligen har vi nu en Statsminister kandidat med Statsråd – ett Riksdagsparti – som inte bara kan segla genom vind, de kan segla genom -och grundligt förändra hela havet. De kan segla genom förhållanden som ingen annan någonsin ens har vågat drömma om gå i närheten av.
– Orkaner, stormbyar och “extrema väderförhållanden” från i stort sett alla väderstreck. Vilken Lagledare & vilket lag skulle du själv vilja segla hem dig och/ eller din familj – alldeles oavsett förhållanden, väder och vind? Vem skulle Du själv vilja segla med för att åter nå alla förlorade stränder och vinna poäng, till fördel för Ert – gemensamma – hem?

Dela & Diskutera:

Både bland Socialister, liberaler som kanske i synnerhet feminister – i stort sett samtliga på vänsterblocket, men även den svenska Alliansblocket, så har det alltid låtit att nationalismen – stolthet, kärlek och bevarandet av en nation, dess samhälle, värderingar och kultur är starkt -och vackert. Dvs, när det kommer till i princip alla andra länder än Sverige i allmänhet, folk av nationer, kulturer som religioner i synnerhet. Människor – i stort sett samtliga som jag både har träffat samt känner genom hela mitt liv – ser SD´s politik i Sverige vara en given självklarhet i sina (mor -och far)föräldrars – egna – hemländer, i allmänhet och en annan Statsminister än en “Jimmie Åkesson” är otänkbar, i synnerhet. Det kanske största exempel på detta, för att inte lyfta massor av exempel från egna vänner och bekanta med utländsk bakgrund men som ingen annan känner till, är Sveriges mer kända komiker. En han, och ingen “hen” samt en stor och stolt nationalist.
En större eller stoltare nationalist – fast av Kurdistan – är inte alls svårt att finna. De flesta äger trots allt den kärleken, stoltheten och omsorgen för sitt moderland, folk, språk och kultur. Men när det dock kommer till den svenska politiska kompassen slår det fullständig slint -och samma politik som skulle ha applåderats i det landet -och som rent av förespråkas för det landet, men här i Sverige – blir när det kommer ifrån SD, om Sverige och det svenska samhället, nationen, språket samt folket och medborgare någonting helt annat och “fult”… Knappen “off” känns väldigt nära till hands att endast säga. Det märkligaste av allt – med “off” knappen, då egna barn inte sällan föds, växer upp -och ska leva sina liv i Sverige – tappas också förståelsen för – endast svenskars verkar det som – precis samma inställning, syn, stolthet och kärlek gentemot sitt land. Lika fullständigt.

Vad man helt missar att inse, precis som jag inte heller ville inse – eller rättare sagt kanske erkänna – under mina unga tonår i Sthlms invandrartäta förorter var att intoleransen och den mindre både respekten som acceptansen för Sverige, det svenska samhället och dess både folk som kultur utgjorde rasism i sig. Bristen på både självrespekt som självinsikt samt kunskap är dock än mer slående idag. Vid minsta ifrågasättande – kasta ut det lika berömda som urvattnade och missbrukade “rasist-kortet”. Som i Sverige har fyllts med en alldeles världsunik innebörd av att vara krav, ifrågasättande & kritik… Men även att s.k. “stå upp för demokratiska, jämställda och svenska samhället” – själva essensen, stjärnan och poängen, i att stå upp för någonting handlar nämligen om att vara beredd på att lika högt som lågt slå ner på, kritisera, avfärda och ifrågasätta alla former av hot och kontraster emot. Exempelvis, man står inte upp för detta när man samtidigt inte slår ner på att CSN – skattebetalare – finansierar Salafistiska studier i SA där studenterna sedan kommer tillbaka hit som Salafistiska missionärer.

Dvs, förespråkande emot demokrati, jämställdhet så som den ska råda i Sverige, religionsfrihet. Rent, hat och hot emot själva… Man står heller inte upp för “jämställdhet” om man skriker sig hes på en svensk man som endast vill äta middag med sin fru vara ett hot emot jämställdheten eller “patriarkaliskt kvinnoförtryck”, samtidigt som knäpptystnad råder gentemot befästa värderingar om könsstympning, bort, barn -och månggifte samt hederskulturer. Man är då snarare en stor medlöpare till allt det man säger sig “stå upp” för, emot.

På precis samma sätt kan man inte endast se att Sverige skulle vara en egen svensk nation, med sitt eget samhälle, folk, kultur och språk som ska råda, bevaras och prioriteras – i Sverige. Men inte i något annat land, för det landet och folket m.m. Det är också här det skiljer sig – rejält – när det kommer till frågan “vad som är vad” före “vem som gör vad” och vad det innebär att “stå upp för någonting”. Jag måste ha hört fel, för jag bland annat att samma komiker (tillika stolta Kurdiska nationalist) skulle, något i stil med “kissa & bajsa på SD”? Vet man hur en rätt stor samt växande mentalitet av snudd på rasism och intolerans – en väldigt skev samt föraktfull syn – har fått råda fritt och öppet sedan decennier tillbaka mot Sverige och svenskar så är detta heller inget konstigt eller nytt. Det är bara taget ifrån en låg nivå till en tillsynes av samhället accepterad rasism & förakt i de offentliga rummen.

Vissa kallar den “omvänd”, vilket också är rätt häpnandsväckande – då man verkar vara så insnöad i att Sverige utgör hela världen och endast tror att rasismen skulle vara någonting som endast vita svenskar kan vara. Detta trots en brinnande omvärld av just intolerans och rasism sedan decennier tillbaka, nu senast som skapade en av vår tids största flyktingströmmar. Trots att förklaringen för detta ofta sägs ligga i “slaveriet”, fastän slaveriet som startade i självaste Mellanöstern runt år 610 (!) de facto avslutades av “den vite mannen” i väst, men fortsatte där officiellt fram tills 60 talet. På sina håll pågår än idag, senaste exemplet på just detta inför hela världen – IS. Men i Sverige verkar samtliga helt glömma bort att det inte handlar om sanning eller fakta – rena fantasier och vansinnes teorier, som aldrig någonsin skulle accepterats eller än mindre applåderats i “det egna hemlandet”, blir här applåderat…

Så, jag måste ha hört fel angående vår Kurdiske (som han vill bli benämnd och gärna benämner sig) komiker. För att kissa och bajsa på SD, skulle ju innebära att han indirekt även gör det emot sitt eget hemland som en självständig -och styrande nationalstat) –  tillsammans med dess kultur, språk, samhälle som folk…? Vilket han säger sig älska, vara så stolt över, kämpa för samt vilja bevara? Precis som SD gentemot Sverige och precis SD´s inställning gentemot både hans “hemland” som gentemot samtliga nationalstater. Han säger sig ha kommit till Sverige “för att fortsätta vara Kurd”…  Jag vet dock inte om han valde att fortsatta bo ibland sina landsmän och kvinnor i mångkulturella områden, eller som så många andra förespråkare för den – lämnade vid bästa möjlighet eller aldrig valt att bo där överhuvudtaget? det låter – hursomhelst – märkligt. I synnerhet med tanke på att SD genom – fler – av våra Riksdagsledamöter har föreslagit och arbetat just för hans hemland och ett “självständigt Kurdistan”…! Precis som ett Somaliland och Västsahara. Men som röstats ner -och “fått avslag” av andra partier och deras riksdagsledamöter. Borde han då, rent logiskt sätt men även lojalt sett, inte “kissa & bajsa” på dem som röstade ner -och emot förslagen gång efter annan?  De som inte vill se ett självständigt Kurdistan med självstyre, inte vill se vill erkänna ett folk sin nation, kultur, samhällen, språk och gränser?

Bland annat föreslogs i en motion/ förslag: “Om Kurdistanregionen väljer att utropa självständighet efter en folkomröstning bör Sverige erkänna beslutet under förutsättning att de står upp för en autonom region för kristna i Irak och dessutom kan garantera andra minoriteters säkerhet och rättigheter”
– Är inte detta helt och hållet “värdegrundscertifierat” i allmänhet, samt förenligt med hans alldeles egna och personliga uppfattning och önskan i synnerhet? Dvs, fullt ut demokratiska som mänskliga rättigheter – för alla? Eller, ska folk – i Sverige – bara hålla käften och göra som – en (ideologi/ komiker/ trosuppfattning) – säger? Oavsett om den här säger att det inte existerar kvinnor och män, det existerar bara “könsneutrala Hens” – en tanke som är lika absurd att ens tänka i så många andra länder, som den är allmänt accepterad och som man nästan måste tänka i Sverige för att ha en “god syn”. Trots att det talas så högt och stolt om sin egen nationalitet och viljan av att kämpa för den, bevara och fortsätta kunna vara så har man, mig veterligen, inte ens varit på väg ner till “sitt land och folk” – för att försvara detta även i handling som någonstans kanske kunde backa upp orden -och för att möta ett av de största hoten mot såväl nationen, kulturen som folket – men även språket och religionsfriheten – på väldigt länge.

Ett hot så pass stort att svurna fiender, som dock vet betydligt mer, stod sida vid sida för att möta och kunna bekämpa det. Även från hans folk och nation. Ett hot så pass stort att ett annat helt folk – Yazidierna – nästan helt har utrotats samt (sex)förslavats & sålts, efter tusentals år i regionen och världen.
Men inte ens nu – när världen och framförallt Kurderna äntligen inte endast lyckades att både trycka tillbaka hotet (tillsammans med gamla fiender som nya allierade), utan dessutom vinna större markområden samt nu är närmare än någonsin att äntligen få sitt egna land och ett självständigt “Kurdistan”.

Frågan är kanske snarare, flyttar han då dit, när det är utkämpat, offrat och försvarat – “för att fortsätta kunna vara Kurd”, i Kurdistan? Eller har man då blivit “för svensk, med lite för bra cash på fickan och lever ett rätt bra liv i vårt fantastiska land” – Sverige? Vilket han inte kunde få eller skaffa sig där, då – men fick och tog alla möjligheter till att skaffa sig här. Ingen uns av uppskattning, ödmjukhet, tacksamhet och/ eller respekt – inte minst gentemot hans egna (mor & far)föräldrar som, likt så många andra, utgjorde just hela orsaken och önskan för oss alla av just den orsaken – existerar inte alls? Att ens antyda Sverige skulle vara ett rasistiskt eller intolerant land är endast det i sig en stor förolämpning, inte mångas s.k. “hemländer” vare sig är eller har varit så pass välkomnande och öppna för allt det främmande – i allt från kulturer, språk, värderingar till livsstilar – som Sverige och det svenska folket. Kan han själv säga att han – eller någon han känner – skulle applådera eller ens förespråka vår nuvarande regerings politik även för Kurdistan…?

Dvs, inget eget & egen språk, kultur, land eller folk. Alla andra(s) är så mycket “bättre och vackrare” som ska prioriteras före Kurdiska.  Trots att hans regering här, inte endast gick emot SD och våra ledamöter om ett självständigt Kurdistan b.la, utan som dessutom ens kan tänka den vansinniga tanken av  “hjälpa” och ge precis samma hot mot Kurder och Kurdistan – som utraderade Yazidierna – både skattefinansierade samhällsförmåner och gräddfiler in i det. Detta samtidigt som en hel del människor – hans egna “landsmän och kvinnor” endast bland mina egna vänner & bekanta – lämnade sitt land, Sverige, för att möta hotet mot deras – “Moder land”. Men ytterst av alla dessa har inte ens fått en godisklubba som tack för att “stå upp för demokratin”.

Två av dessa såg det som sina skyldigheter, deras mödrar tog dem till Sverige för ett bättre liv, Sverige är idag deras land. Men har en förhoppning om deras föräldrar en dag kan få leva sina sista dagar i deras kära hemland. Vackrare eller starkare än så blir det inte. Dessa inser också, i Kurdistan applåderas betydligt mer nationalistiska som konservativa krafter än vad SD är gentemot Sverige. Så vad blir då dessa…? Dvs, annat än att dem älskar sitt land, vill bevara det som sitt självstyrande och ständiga land -samt är stolta över det – med allt vad Hon innebär och anser bland annat att där finns både kvinnor som män. Att där bör finnas både ordning, lagar och reda – Kurdistans ordning, lagar och reda i alla delar av landet, som oavsett Kurd, Indier eller Svensk ska respektera och följa…?  Finns ingen Kurd, Syrier, Irakier, Indier, Polack eller någon annan nationalitet än dagens (S)venskar som ens skulle våga tänka tanken på att ge hot, hat, förtryck och mördande attacker emot dem själva skattefinansierad skuldsanering, gratis körkort eller bostäder… Gör han?

Om inte – så återigen, är denna vilja av att “kissa och bajsa” på någon inte lite illojalt riktad…? Men jag kan förstå att det krävs sådan inställning för att följa en (S)vensk korridor och fortsätta leva ett fantastiskt liv i vårt fantastiska land, (S)verige. Som tur är, börjar dock vindarna att vända och väldigt många som man aldrig har fått kritisera – ens ifrågasätta – alla med annan hudfärg än vit, hårfärg än svart eller bakgrund än svensk – börjar nu också se konsekvenserna samt tröttna på just detta. Även dem – kanske i synnerhet dem – börjar allt mer vakna, liksom det svenska folket ta bladen från munnen och se skillnaden mellan kritik och hat samt oroar sig idag för vad deras mormödrar oroade sig för – rent av förtrycktes pga samt tvingades fly ifrån, bland annat.

Bland dem finns exempelvis endast mina två bekanta av både Kurdiska som Svenska nationalister, ett hett tips är att dubbelkolla vad detta de facto innebär en gång till och när man ändå håller på, likaså orden “rasism”. Risken är annars fortsatt extremt hög att man X-förklarar sig själv och förolämpar de man dels tror sig “stå upp för” och dess sanna offer av rasism. För många gånger och bland människor som vet vad detta verkligen innebär, inte minst ute i världen och utanför (S)verige, blir väldigt lätt “M”´et en tyst bokstav i “Following the Masses”. Appropå jämställdhet och nationalistiskt mot men till skillnad mot andra som mer skriker högt så försvarade dem med handling sina föräldrars Kurdistan emot förtryck, efter att ha stått sida vid sida – rygg mot rygg – endast pga att dem älskar, försvarar & vill bevara – “kämpa/ “stå upp för” – ett självständigt land & folk – Tillsammans med landets och folkets precis lika vackra som starka, modiga och – nationalistiska – kvinnor, inte minst…

Endast tre yrkanden av SD och våra ledamöter som vår komiker (och många andra) skulle ha applåderat med stående ovationer -och rent av kunnat skrivit själv. Då samtliga med bakgrunder i dessa länder – gentemot dessa länder för det landets folk, invånare som medborgare – hela världen att respektera – alla dagar i veckan ser en given Statsminister heta “Jimmie Åkesson”. På precis samma vis som samma ögon skulle ha förkastat och föraktat nuvarande svenska regerings politik som direkt svekfull, vansinnig & lika direkt otänkbar gentemot mot det egna landet, folket, medborgare samt samhället i allmänhet. Dess prioriterande trygghet, vård, kultur, språk och omsorg – i synnerhet!

Så, även om vissa vägrar komma ut ur sandlådan – måste alla sitta kvar där och strikt följa en “(S)vensk korridor av vad man ska tycka här, men applådera där? För en “globalist” låter detta, inte minst, rätt konstigt. Trots allt fler och fler börjar resa sig ur den och förstår vad SD faktiskt står för, som är rena självklarheter i vår omvärld – endast för våra samtliga hem och familjer – men i Sverige allmänt applåderar man rent av att rena vansinnesteorier, okunskap och att fantasier – som aldrig en dag skulle överlevt annanstans – går före fakta, kunskap och, för en majoritet, rena självklarheter. På riksdagens hemsida kan man – själv med egna ögon – läsa varenda motion (förslag) som har lagts av våra riksdagsledamöter i Sveriges riksdag.

På Google kan man söka, exempelvis, vad som är intolerans – här länkar jag ännu en gång hela SD´s principprogram samt all vår politik inom viktiga (samhälls)områden. Byt sedan ut “Sverige”, “det svenska samhället” och “svenska medborgare” emot vilket annat land med samhället och medborgare som helst – och både samtliga av oss själva samt hela vänstersidan plus Alliansen applåderar med stående ovationer. Till ord av att anse detta vara “vackert, starkt, fint och viktigt” – inte minst för rot, identitet och tillhörighet samt familj, tradition och trygghet – men, tydligen inte för våra egna Barn och Familjer…?!

“Kurdiskt självstyre”

Motion 2016/17:2893

Yrkande:
1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat stöd till kurddominerade områden och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna ett självständigt Kurdistan i norra Irak och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för mer självstyre i kurddominerade områden i Syrien, Turkiet och Iran och tillkännager detta för regeringen.

 

Dela & Diskutera:

I s.k. “ledare” efter “ledare” skriver en rad journalister och tyckare hur viktig Pride festivalen är i allmänhet, och just årets tema i synnerhet, som handlar om framtiden hur hbtq-rörelsen bör gå vidare. Med andra ord, ypperligt tillfälle att slå ner på hållen där både hoten, hatet, frihetsberövande samt riskerna för att mördas är som störst – det “mångkulturella” samhället och vissa parallellsamhällen till det svenska. Men ditåt råder fortfarande en total knäpptystnad. Istället slås det ner på Kristdemokraternas ungdomsförbund, när en representant sagt någonting i stil med att “nu börjar perversa veckan”. Nästan så man kunde tro att han var på väg att hedersmörda någon eller komplett frihetsberöva en syster, broder, son eller dotter med tanke på alla högljudda nedslag i både medier som sociala medier denne fick. Pride festivalen är ett koncept som på det närmaste vis kan tyckas vara ett tvång att man – i Sverige – bara måste älska. Det målas upp, eller rättare sagt inte vågas benämnas än annat, som en “familjefest”. Dock är det rätt perverst och långt ifrån någonting vare sig eller ytterst få jag känner, både i mångkulturella områden som utanför skulle ta sina barn till. För att låtsas beundra och anse det vara en anständig eller lämplig sak att ens barn applåderar till nakna till halvnakna – kanske mest sexistiska på hela året – springer runt med en dildos i handen, och två i munnen. Gör alla detta? Givetvis inte, gör många detta – absolut. Vänd på hela steken och Pride skulle vara en festival för hetersexuella “normer”, den skulle med stor sannolikhet bojkottas av de allra flesta. Idag vågar knappt något företag säga nej till att medverka då det handlar om hbtq-rörelsen.

Som både den liksom i stort sett samtliga sponsorer och företag vägrar slå ner på eller ens se elefanten i rummet. Den kommer inte ifrån KDU´s ungdomsförbund. Det står de helt fritt att anse Pride vara en pervers vecka. Dubbelmoralen slår högt även här, då KDU i synnerhet som också har sin grund i Kristendomen slås ner på – med Islamistiska krafter som inte endast anser veckan vara pervers utan vill se blodet flyta lämnas i fred. Sådan är både gårdagen som morgondagen om Pride och dess företag själva får bestämma. Slå ner på demokratiska åsikter av att välja själv, inte måste älska vare sig pridefestivalen eller den medföljande över-exploaterande sexism som både kan ses och höras – för att välkomna och stå tyst emot de kanske mest hatiska och intoleranta krafter emot Pride och dess samtliga deltagare. Aldrig har jag vare sig sett eller hört nedslag på hur tongångarna går inför och under Pride-veckan i s.k. “mångkulturella områden”. Det mest sorgligaste är troligtvis att man inte ens vet om detta. Vet man, så låtsas man helt enkelt inte höra… men bara för att ge en liten fingervisning – rörelsen fick inte ens 5 minuter i ett sådant område för att måla om en bänk i det i regnbågens färger. De fick springa gatlopp därifrån -och eskorteras ut av polis.

Men total knäpptystnad råder! I förra årets tåg fanns de s.k. “rosa-svarta blocket”. Enligt Expressen, maskerade, arga, anarkist-feminister. Odemokratiska extremister, som andra extremister – Islamister skulle slänga ned från hustak allra först. Men detta block går då till attack emot poliser, moderater -och alla som inte tycker och tänker som dem och som de då kallar; “nazister”.
Mina frågor blir då genast – vad blir Islamister i deras ögon då, som tycker helt annorlunda från A-Ö? Vad skulle de gjort i dessa “mångkulturella områden” – var i troligen och enligt erfarenheter rätt så få av dem vill samt väljer att bo själva – göra utan polisen…? Exemplen är många, ifrån Rosengård, Husby, Tensta, Hallonbergen, Fittja och nu bara för någon vecka sedan – Akalla.
Men Pride tillåter dessa att gå med i tåget och ramaskri gällande odemokratiska krafter uteblev även då.  Deras alldeles egen “mångkultur”, men som man alltså väljer bort att vilja leva i själv, fortsätter att växa helt fritt – med den också hatat emot dem själva. Ytterst få tjejer och kvinnor som lever under förtryck med både berövade rättigheter som friheter – i Sverige – direkt spottas på. För att någonstans går det lite hand i hand, för att “stå upp för” någonting överhuvudtaget så måste man också tyvärr lika högt, lågt som hårt, slå ner på samtliga dess hot och kontraster.

Man kan kallar allt och alla som inte tänker, tycker, säger eller vill samma sak som dem för både “odemokratiska” och “rasister – rent av “nazister” – gör man den absolut största skillnad på att slå ner på förtryck och det s.k. “patriarkatet” helt och hållet baserat på förtryckarens hudfärger, bakgrunder samt trosuppfattningar. Det absolut märkligaste av allt – detta är så mainstream accepterat i det svenska samhället och debattklimatet att dumheten går 360 grader. Man ber människor att krama om en eld, i tron om att elden kommer att slockna. Sen påstår man att Sverigedemokrater är “inskränkta”. Men det är inte SD som inte tror att där inte existerar några som helst nationella, kulturella eller religiösa värderingsskillnader eller synsätt i världen. Det är inte SD som tror att människor ifrån exempelvis hårt religiöst som kulturellt hållna länder såsom Afghanistan är “könsneutrala feminister” – eller blir detta ett steg in i Sverige. Att känna till omvärldens kulturer, synsätt och värderingsskillnader – inte minst de ifrån krisdrabbade, kaotiska länder med låg utbildning är också att vara världsligt medveten. Men man är inte ens medveten om att människor i “mångkulturella områden” i Sverige sedan 80-talet tvingats fly dessa – i en allt ökande takt sedan dess – för ett liv i Sverige, med allt vad det innebär. Både världen som Sverige är betydligt större än Stureplan, Östermalm eller Kungsholmen.

Precis som hotet och hatet är ojämförbart större emot hela hbtq-rörelsen, Pride -och alla dess deltagare än vad KDU eller SD någonsin, någon gång, överhuvudtaget kommer att vara!
Jag har alltid undrat, man skriker så mycket om denna “mångkultur” och “integration” och öppna gränser – varför inte lägga Pride på Järvafältet istället för för Östermalms IP? Jimmie Åkesson bjöds in till -och besökte som första Partiledare boenden i norra järva under hela vintern. Han talar kanske allra minst om detta, men menar att alla i Sverige ska vara en del av Sverige och Sverige ska vara landet alla bor i – med allt vad det innebär. Bidragande, som ansvar till skyldigheter och rättigheter! Pride med fler talar endast om rättigheter och hur viktig del är med delaktighet, men menar de att alla hbtq personer i norra järva ens kan lämna sina hem – om de ens är kvar i livet eller landet,  och/ eller ens vågat “komma ut”…? Är det vad man tror -och förväntar sig? De skriker efter mer “mångkultur” men så många som själva både bor själva på Östermalm och lägger hela festivalen där…? Min tanke är bara, om det är en festival för de som behöver den samt rörelsens stöd allra mest, varför läggs då inte hela Pride rörelsen till dessa förtryckta skrämda och hotade människor – istället för att tro dessa ens kan tänka tanken kunna ta sig dit? Kanske är dem rasister? Det var åtminstone vad en idag försvunnen lesbisk vän till mig sedan tonåren ansåg, året innan hon plötsligt spårlöst försvann.

Jag vet dock att även Pride mycket väl vet om – en sådan placering hade inte bara varit en extremt hög risk för väldigt mycket ifrån allt och alla dem inte vill se eller ens tala om! Det hade också synliggjort rätt så många nationella, kulturella som religiösa värderingsskillnader som synsätt – av samtliga man önskar och förespråkar mer utav. Men väljer bort att både bo med samt ens fira och “stå upp för” i närheten utav.  Önskar samtliga en trevlig Pride-vecka! Och nej, vare sig eller barnen kommer att besöka någon dag utav den.
Den är i mina ögon vare sig barnvanlig, lämplig eller någon som direkt intresserar eller roar mig. Okej om det hade varit en hetero festival – det är mer min grej! Men givetvis, alla ska få göra sin grej och det är kanon att det finns någon för alla smaker! Eller…? För de enda som i dagsläget slår ner på Pride´s största hat & hot, för just detta demokratiskt självklara – är SD!
Resterande ser hudfärg först – eventuellt, hot & hat sen…!

Dela & Diskutera:

tommy_järvatalDet var i Västerort som jag kom att få det som så många har fått, bygga ett livets kompass från A-Ö! Långt ifrån allt var positivt mer än vad det drogs till -och blev destruktivt. Bristen på den så annars självklara grundläggande identiteten gentemot Hem, Familj och Arbete – hela ens existens – nationen och som 9 av 10 av oss kände så starkt från (mor &)farföräldrar, var i Sverige otroligt nog belagt med skuld, skam -och (själv)förnekelse. Jag har till dags datum inte träffat någon människa – alldeles oavsett – vad denna med ord säger, som lockas mer till en självförnekande identitet, kön -och nationslös mentalitet före en som känner stolthet, trygghet, bevarande -och prioriterande av det och dem egna. Jag känner ingen som förespråkar allt åt alla själva köpa fler julklappar till grannens barn, om ens lika många eller ens fråga vad dessa önskar sig till Jul. Få frågar rent av hur deras Jul är, hade de så endast frågat inte minst dagens barn -och unga i Västerort är det inte ens säkert att de får svaret av “julefrid”. Det är fel religions högtid.

Det var där som jag byggde band för livet och livets alla ABC, men det var ifrån min (mor)mors hem jag också lärde mig dess 123. I en sammanslagning fanns allt det rotlösa som så många känt under hela uppväxten och som tog de första spadtagen till att istället finna en stolt trygghet, gemenskap, identitet -och tillhörighet gentemot egna bostadsområden. Likt den våra (mor)föräldrar kände för sina hemländer. Dock med en stor skillnad – vi hade inget grundsamhälle som visade vägen av den obeskrivliga skillnaden mellan kärlek & stolthet mot det egna och hela ens existens, utan vi såg och kände ett grundsamhälle som automatiskt såg all stolthet och kärlek mot landet våra föräldrar – av oavsett orsak – en gång valde som våra länder. Före alla länder och samhällen, i världen. 90% av dem var både glada, stolta och trygga med den enorma uppoffring de gjort mot egna rötter och lämnande av sina länder för Sverige. Vad deras barn dock snabbt mötte och förstod var att från svenska “ledare” sågs snarare en slags självförnekelse mot den egna kulturen, folket och samhället – man till och med pratade om att förbjuda sin egen flagga och nationalsång. Istället för att se igenom en helt världsunik mentalitet som inte existerar någon annanstans av alla de länder och folk jag haft nöjet att lära känna samt träffa under åren, så tappades också snabbt respekten och områden började snart att slitas loss. Idag och sedan länge har både “Sverige och svenskar” mer fungerat som ett skällsord och genomgående under 40 år har landets eget folk, till en början, lämnat område efter område. Idag lämnas det i samma takt som då men pga, kulturella, religiösa eller etniska skäl. Intoleransen och rasismen är inte heller någonting som någon av dessa 7 ledare, någonsin, ens har velat se eller tro existerar. Precis allt och alla var så mycket bättre, starkare och finare än Sverige och svensken enligt dem – trots att våra egna föräldrar valde båda att leva i -och tillsammans med före något annat. Vad vi dock inte har sett är att samma förespråkare för en mångkultur i fritt fall för andra, vidöppna gränser där vem som helst kan knalla in -och bestämma vad som helst om sig själv – själva ytterst sällan har valt att leva i sina förespråkade områden, med en totalt likgiltighet och tystnad mot mänskligt lidande, självsegregering, odemokratiska förtryck och mycket annat som lett till parallella samhällen.

Det var inte det Sverige mångas (mor & far)föräldrar en gång valde, men idag lever med. Liksom med en konstant oro över sina barnbarns tillvaro som framtid och med vetskapen om att deras barn var med och lade grunderna för isoleringen. Snart 40 års tid… Men trots allt detta och mycket mer som är rena självklarheter ser man på en första Ledare någonsin som tycker, tänker -och säger precis samma saker som ca 100% av alla jag känner, känt och träffat. Inte minst i Västerort samt liknande områden -och människor med utländsk bakgrund. Ytterst få har, precis som Jimmie Åkesson, ansett att det inte råder några skillnader alls mellan vare sig kvinnor och män eller att det inte existerar olika kulturer. Jag har aldrig träffat någon som attraheras mer av en könsneutral skyltdocka än en (i egna ögon) manlig man eller kvinnlig kvinna. Ytterst sällan träffat någon som inte anser att stolthet, trygghet, gemenskap, tillhörighet och prioritering gentemot egna familjemedlemmar, vänner som – för en nation – medborgare inte ska prioriteras. Jag har träffat och vet om många som kände sig vara “invandrare” i både föräldrars hemländer som i Sverige. Om vi var invandrare där, då bli våra barn än mer rotlösa turister – här som där, med rådande mentalitet och politik. Det är något vi delar med svenskfödda barn, inte heller ens de har fått växa upp med en nationalistisk kärlek och identitet gentemot sitt Moderland – tillsammans kan vi skapa “integration” på riktigt, med hjärta, ansvar och identitet före dumförklaringar, självförnekande och lego. Det är trots allt i Sverige vi lever och bor, de flesta med alla de sina.

Det är snarare så, allt vad Jimmie Åkesson säger är sådana självklarheter i resten av världen att det knappt ens debatteras. Skulle en politiskt ledare i exempelvis Libanon säga att “Jag älskar Libanon & Libaneser är bäst”, skulle folk snarare undra om det brunnit i huvudet på honom, varför han ens lyfter sådana självklarheter. Likaså i Polen, Indien, Italien, Indonesien, Mexiko – i stort sett i varenda Muslimland som Kristet, Hinduiskt samt  Buddhistiskt. Men plötsligt här…?  Fula ord och s.k. beröringsskräck… Våra egna s.k. “ledare” har istället applåderats för åsikter som att vi inte har några kön, vi bär ingen stolthet, vi har ingen eget identitet -och vi har inget eget land. Landet våra (mor & far)föräldrar en gång valde för oss och våra barn… är en örfil mot de, deras uppoffring och val! Genom decennier ett stort dumförklarande genom att titta ner på dem och tro för en sekund att de är så pass lättkränkta att landets egna folk, kultur, flagga, nationalsång – hela identitet och existens – skulle göra dem “stötta”… de vet mycket väl varför de valde Sverige men vad ingen ledare ens har förstått är “varför”.

Förutom en! Och när han stod på scenen samt återbesökte Västerort i helgen var det många av våra föräldrar som applåderade honom. Jag hade förväntat mig att få se några fler av deras söner & döttrar – mina systrar & bröder – men det var en ära att inför våra mödrar, på vår allas hemmaplan få presentera upp Jimmie, vår Ledare, upp på scenen. Han som säger ohotat mer likt vad vi tycker, tänker -och själva anser. Mer självklart än av ren trots av att vilja få allting till att vara det minsta fult, fientligt eller på något vis stötande. Vi har länge nog applåderat högre till en mentalitet som i praktiken säger att man – automatiskt – “hatar” alla andra familjer och kvinnor, bara för att man älskar, är stolt över -och prioriterar sin egen. Vi applåderar vansinne och fantasiteorier före både vetenskap och det mänskligt självklara. I andra länder applåderar dock de allra flesta endast Jimmie och har en “beröringsskräck” emot att få sin egen existens, kön, identitet, trygghet samt tillhörighet både förminskad som förnekad. Jimmie Åkesson drog trots allt publikrekord! Även där alla skulle se vara hans största bortaplan – inför glada och stolta föräldrar till massor av mina bröder och systrar återger han den verklighet som – också – ska föreställa vara ett svenskt samhälle, med svenska lagar, regler och miljöer precis så som de upplever den. Under ett halvår har han passerat alla de torg som övriga 7 s.k. “ledare” endast har stannat vid, för att lyssna till sina egna röster. Dvs, dagar efter långa debattartiklar om att de ska åka till dessa torg. För att möta dit tvingade förskolebarn vinka och vifta med en flagga som många knappt ens vet vilket land den tillhör. Jimmie möter många Föräldrar

Oannonserat och via personliga kontakter satt Jimmie hemma hos de boende själva – i deras vardagsrum och kök. I hjärtat av varje familjs hem och vare moders stolta borg där hon lär sina barn livets 123, efter att de har byggt kompass av livets abc på gårdarna utanför. Kompass som lika tydligt som tidigt lär dem innebörden av respekt, lojaliteter, tillhörigheter, bidragande -och gemenskap. I synnerhet gentemot just “egna”. Där bjöds Jimmie på både mat som kaffe och oavsett hungern, insisterades på att äta sig mätt med hemlagad mat av kärlek från världens alla hörn. Märkbart det var en speciell gäst – som lyssnade till deras röster. Som han igår på scenen b.la. cementerade i hjärtat av segregationens Sverige med sin egen:
“Det ska inte vara så i Sverige, att man inte får sin uppbrutna dörr utbytt eller lagad med svaret av att det ändå kommer att ske snart  igen…!”
Tillsammans med allas friheter som berövas och rättigheter som kraftigt begränsas. Ändå fram tills igår kväll ringde -och skrevs meddelanden om Jimmies återbesök och tal på Spånga IP. Veckans final var inte igår, utan i lördags när vår Statsminister höll sitt tal för -och med oss samt lockade rekordpublik.

Människor som aldrig tidigare har applåderat vare sig politik eller, än mindre, någon politiker började nu applådera. Ännu fler insåg att Jimmie ännu en gång har överbevisat -och gått, inte endast halva vägen, utan hela vägen till oss – för oss! Och att det börjar bli hög tid för oss att också börja gå. Igår förstod jag kanske för första gången att än fler börjar resa sig upp, vakna upp ur en dimma av vansinnesteorier och rena fantasier om vad som är vad, samt vad och vilka vi är. Jag kan omöjligen tänka mig att där skulle existera någon större “rädsla” för vad folk som inte bidrar med någonting till ens liv, men tala om hur man ska tycka och tänka – ska tycka och tänka…! Inte heller att någon “rädsla” existerar för proffs-demonstranter, utifrån – Långt efter rädslan av att inte backa upp en vän som person, vårt enda hopp till “Ledare” -och våra egna föräldrar vars bild av sin uppoffring kan visualiseras genom endast hans ord. Våra egna Hem och Familjer. De som lärde oss att 1 + 1 alltid blir 2 och kan aldrig kan bli 3 – men vi har applåderat när detta rent av kan bli både 5 som 15…!

Det börjar helt enkelt bli hög tid för att åter minnas vem vår Moder är! Inte minst, väldigt många av våra barns!

Dela & Diskutera:

Manchester är inte en “händelse” som folk drar “politiska poänger” ifrån -och indirekt ska skuld & skambeläggas för att de kritiserar, lyfter, beklagar, uttrycker oro eller väcker frågor gentemot vad som idag är det (återkommande) största hotet mot oss själva! Som lika återkommande manifesteras bland våra barn, i våra samhällen. Det är en i raden (inte heller sista) som fler ansvarstagande politiska poänger -och insikter borde dras ifrån ännu mer -och någon gång börja manifesteras bland våra barn, i våra samhällen! Med en nolltolerans av järnhand före tystnad, skuld -och skam! Det är återkommande dödliga attacker emot oss själva vi pratar om, till stor del underlättad och matad pga. svekfulla tidigare “politiska poänger” -och egna teorier gentemot det egna svenska demokratiska samhället som har bidragit till detta! Tillsammans med ökad otygghet, död, terror, intolerans och direkt utvecklade parallellsamhällen där denna ideologiska uppfattningen rent av finansieras!

Där finns alltså alla tänkbara både politiska som privata ansvarstagande och insiktsfulla “poänger” att dra! Vilket till och med är det minsta som bör göras! “Känsligheten” borde snarare ligga i en likgiltighet av att inte väcka några politiska misslyckanden eller poänger inför morgondagens alls, gentemot även denna “händelse” av ren terrorattack -och massmördande av inte minst barn! Den tystande samt skam och skuldbeläggande mentaliteten av att istället slå ner på höjda röster har genom alla år snarare matat den radikalisering vi ser resultat av idag och som drabbar oss alla. 
Vi verkar fortfarande inte förstå två fundamentalt viktiga saker. Det ena är att det finns hundratusentals människor, i Sverige som i vår direkta närhet,  tillsammans med ca 170 miljoner likasinnade människor världen över som inte bara föraktar oss och vill se oss utplånade – deras hela ideolgi som de lever utefter har sedan ett bra tag förklarat krig emot oss! Attackerna av detta krig kan vi se upprepade gånger per år, i Stockholm inte minst för endast några veckor sedan, Paris är en av våra mest drabbade städer och återigen attackerades staden Manchster igår, med 22 döda som följd och ett otaligt antal människor vars liv är krossade. Vårt svar är direkt häpnandsväckande – “inte dra politiska poänger”, samla till kramkalas -och skuldbelägga de som inte känner för att kramas efter ytterligare en attack mot oss själva samt skambelägga de som vill väcka politiska poänger…
Redan när huliganismen var landets kanske största och mest påtagliga extremism (endast några år sedan) var det snarare ett självklart faktum att man inte kunde föra “dialog” med -eller krama ihjäl odemokratisk sinnade som inte vill föra dialog eller kramas. Vad hände med terrorismen? Då går det inte ens att jämföra hoten för medborgare och samhälle mellan dessa två extremister. Varför ser vi inte ens elden, tystar de som sen den -och ber rent av våra egna att krama om den? Hur tror man, utöver egna medborgares trygghet, säkerhet -och morgondag att människor som en gång flytt den, känner sig trygga och fortsatt “skyddade” i Sverige under sådan fullständig ansvarslöshet?
Att inte peka på ytterligare ett massmord pga. ren intolerans och terror – dessutom med barn som främsta måltavlor och offer – är i mina ögon detsamma som att peka bort ifrån samma faktum och därmed själv göra de kanske största politiska poänger av att denna intoleranta förtryckande extremism och ideologi inte existerar, inte utgör något hot (idag som i morgon), endast är ett “isolerat undantagsfall” samt – framförallt – menar på att samtliga 22 offers död är lika oskyldiga som en naturlig död och att dessa kunde ha avlidit där och då ändå. Däremot kan vara hög tid att sluta upp med att tysta andra höjda röster som faktiskt ser och kallar en spade för att vara en spade och som på riktigt står upp för det egna svenska samhället för sina egna medborgare och det övriga demokratiska samhället för resten av Europas. Det känns däremot vara hög tid att sluta upp med att inte dra politiska slutsatser eller “poänger” alls! Det är inte de som väcker politiska poänger pekandes emot ytterligare ett terrordåd som, denna gång, har sprängt 22 oskyldiga människor i luften, varav 12 barn.
Det är terroristen. De har bara skrivit sina poänger i ord, oftast på sociala medier… Vad är värst? Vad är det många liberala krafter slår ner på allra mest och högst?
Vem gör då dels flest politiska poänger av vad? Vem är det som skyddar och “står upp för” vad, gentemot vem?

Skäms!

Dela & Diskutera:

Vilken förälder eller “ledare” skulle be sina egna barn eller sina egna medborgare att krama om en eld, i tron om att eldan skulle slockna? Vilken skulle applådera till ett kramkalas i kärlekens namn endast dagar efter egna barn eller medborgare brutalt har sprängts i luften eller blivit överkörda av en lastbil? Det är vad Svenska “etablerade politiska ledare” samt terrorister har gemensamt. De skulle -och de gör. Inte för den egna skullen, så kort efteråt når en människa aldrig den grad av försoning med sina egna känslor gentemot “de sinas” öden. För terroristen kan kramkalas hållas då man på riktigt lever i en tro om att ev. barn som har utfört attackerna nått ett paradis i himlen. I Sverige verkar råda en tro om att det “goda” innebär att aldrig slå ner på, kritisera, fördöma eller visa handlingskraft emot. I synnerhet inte emot någon budbärare av direkt odemokratiska som intoleranta -och förtryckande trosuppfattningar eller ideologier, om dessa bär en annan hudfärg än vit, bakgrund än svensk eller trosuppfattning än kristen. Trots att hundratusentals endast i Västerort och Norra Järva genom åren är levande kvitton på raka motstsen. Trots att vår omvärld brinner i länder där människor bär annan bakgrund än svensk, hudgärg än vit samt trosuppfattning än kristen.

Nonchalansen, ignoransen och okunskapen blir lika total som slående när det endast talas om SD´s 30 år gamla “rötter” i termer av “hotet mot svenska samhället och demokratin”. I i stort sett samtliga invandrares länder de kom från, igår som idag, skulle Jimmie Åkesson och SD vara direkt applåderade självklarheter precis lika mycket som retoriken, mentaliteten och politiken ifrån resterande “etablerade” skulle vara otänkbar. Där man finansierar, försvarar, bortförklarar, finansierar och till och med erbjuder direkta hot emot det egna folket, sahället och landet belönande särlösningar som inte ens erbjuds egna medborgare. Det enkla faktum att Islam som religion inte är förenlig med demokratiska öppna, fria och jämställda samhället så som allt detta innebär och skall efterlevas i Sverige, till och med förnekas och bortförklaras. Dess terrorister säger man ingenting har med Islam att göra. Överhuvudtaget.
Precis som den gamle jihadisten och terroristen Maajid Nawaz från den brittiska tankesmedjan “Quilliam” säger, så är denna liberala uppfattning och ursäktande en dubbelmoralistisk hållning som bottnar i liberala födomar, okunskap -och lägre ställda förväntningar mot just Muslimer. Precis som om ingen muslim vill leva i demokrati och se sin religion som sekulär.

I vilket annat fall eller avseende som helst när extremister ur något läger slår till, ges skulden och ansvaret på att dess rot skall leda arbetet emot. Detta gäller dock inte när det kommer till vänsterpartier eller just Islam. Men skulle däremot en högerextrem säga någonting sjukt, faller skuggan på vad SD skall göra, liksom lika frånvänt när en fotbollshuligan slåss i sitt lags namn – faller skuggan på fotbollslaget. Där finns alltså en förväntning – hur felaktiga kopplingarna än må vara – av att dessa ändå står upp för demokratin och kan ta ansvar, medan muslimer och liberaler tydligen inte kan detta. De måste genast ursäktas med att “ingenting har med något att göra”. Det räcker med att se till “moderata” Islam i det svenska samhället och hur väl stora delar själva vill integreras i det – detta oavsett hur många miljarder som av socialister eller liberaler kastas i sjön av att måla husfasader i parallellsamhällen rosa eller bygga nya bibliotek i dessa.

Värderingsskillnader som är direkt inpräntade i människors ryggrad sedan barnsben och som skiljer sig enormt ifrån svenska värderingar samt synsätt har det dock aldrig ens satsats ett ord på från dessa “etablerade” att vilja se, höra eller ens inse existera. Därav har också extremism och radikalisering endast kunna öka, växa, rekrytera samt idag utgöra det största hotet emot både svenska medborgare som hela landet. Inte endast utifrån – minst lika mycket, om inte än mer, inifrån. Det finns inga “ledare” i världen som erbjuder människor som krigat emot det egna samhället bostäder, körkort eller skattafinansierad skuldsannering. Det finns få länder i världen som utgör den fristad för terrorister som Sverige idag utgör, helt baserat på vansinnig uppfattning om att värderingsskillnader inte skulle existera. Med andra ord, så skulle hela världen se ut som det gör på Stureplan? Dock är Sverige och Stureplan rätt unikt i världen med sina liberala vansinnesanalyser.

Det är inte SD som “endast ser Sverige”, kritiken har ofta legat emot att ingenting annat ses än Sverige. Faktum är att SD fullt rimligt prioriterar det egna landet och medborgarna främst – Sverige, för att sedan ha såväl öron som ögon mot omvärlden och sätta dessa verkligheter av hot och kontraster emot det svenska samhället, demokratin samt folket i en kontext av hur detta skulle vara förödande för Sverige. Det är precis detta som “etablerade” mer naiva har misslyckats med, och sett till hela världen samt allt och alla i denna vara precis som Stureplan i Stockholm eller Hjo på västkusten. Vi har redan elden igång på vår bakgård, den inte bara sprider sig utan brinner krtaftigare än kanske någonsin tidigare. Med både påtagligt hat, förakt och förtryck mot oliksinnade och oliktroende. Attackerna i Manchster var en i raden och om två utgör den också en i raden. Frågan är dock om vi fortfarande tror det är SD som kör ihjäl egna medborgare samt spränger grannländers barn och kvinnor i luften – eller inser att SD och JImmie Åkesson vill försvara både egna medborgare som Europas ifrån detta? Genom att slå ner på dess ideolgier och budbärare.

I Sverige kan detta kännas tokigt, då man inte har förstått ännu år 2017 att odemokratiska förtryck och terror inte är en svensk företeelse som endast kan utföras av vita människor med svensk bakgrund. Dessa tillsammans med oss andra svenska medborgare med annan bakgrund, hår -och hudfärg samt trosuppfattning är dess måltavlor. Alldeles oavsett kön, ålder eller någonting. Alldeles oavsett hur många som än drabbas i andra delar av världen så ligger Sverige topp 4 i världen på att “producera” stridande jihadister – så pass involeravade är Sverige i varenda attack som sker mot Europa. De senaste attackerna om åren har alla haft direkta kopplingar till Sverige. Attacker har planerats, finansierats, rekryterats och rent av letts ifrån Sverige. Trots att människor varit på svenska myndigheters radar. Sen kan vi ställa med hur mycket kram-kalas som helst, men jag tror dock att Jimmie Åkesson och SD närvarar på dessa kramkalas direkt efter terrorattacker emot oss själva den dagen då vi åtminstone har insett vad det innebär att både stå upp för det svenska samhället som demokratin och “egna” medborgarna samt slutar att försvara allting vi säger oss vara “emot”.

Jag tror till och med att kramkalas kan bjudas in till den dagen då den radikala och religiösa terrorn inte längre utgör någon ursäktande eller bortförklarande samt belönande fristad i vår eget – demokratiska – land. Där är västerort en väldigt bra början, med start i mitten av juni – som jag ser det handlar det egentligen endast om två saker. Stå upp för det svenska demokratiska samhället och applådera detta, eller applådera raka motsatsen som snarare vill se detta krossat och förintat. Detta är, trots allt, Sverige med allt vad det innebär och bör inte, precis som för så otroligt många i deras egna länder, ens kunna uppfattas vara någon annanstans på denna jord. Jag kan förstå att radikala terrorister växer, försvaras och skyddas i religiösa länder såsom SA – jag kan inte förstå hur lilla Sverige kom att bli dess huvud -och fristad i Världen. Men med tanke på alla kramkalas efter terrorattacker emot egna -och en vägran om att se saker för vad de är, så börjar ändå många inse varför. Synen på den egna “godheten” spränger alla gränser av nonchalans, lika mycket som den fasas över bland människor Sverige en gång har skyddat och inte minst – egna medborgare! Samma syn på den egna godheten inte endast tackas för, den nästan chockartat känns för bra för att vara sann bland radikala krafter – i Sverige! Sådan är vår verklighet mot det vi säger oss “vara emot”. Det vi säger oss vara “emot” vet mycket väl att vi föredrar att ge de kramar, före att slå ner på med all kraft och slänga ut ur landet. Vilket de däremot får erfara i de flesta andra länder (för sina samhällen och medborgare) – som de även utgör det största hotet emot.

Att “stå upp för” demokrati innebär precis lika mycket, om inte mer, att även mer högljutt än tyst stå emot -och slå ner på alla hot och kontraster emot demokratin. Alldeles oavsett budbärares hudfärger, bakgrunder eller trosuppfattningar. Odemokratiska värderingar & förtryckande intolerans är inte kopplad till vare sig svensk bakgrund eller vit hudfärger. Vad som är känd så har en vit med svensk bakgrund rest för att ansluta sig till IS – hundratals med andra. Svensken är terrorist, andra är vilsna ungdomar som stått för länge i arbetsförmedlingens kö. I SD´s ögon ska ingen medborgare – vare sig på Stureplan, Hjo eller Västerort få någon av dessa som grannar! Detta är vad Jimmie Åkesson och SD slår ner på, så tänkt bara på en sak, vilken ledares logik, lojalitet, omsorg -och mentaliet är mest talande för din egen – mot dina egna? Den av att du inte endast håller tyst om -och förnekar eldens faror och tändvätska, utan även ber dina “egna” krama om elden – i tron om att den ska slockna, för att sedan bjuda in till kramkalas? Eller den som talar om för “egna” att det brinner, att elden sprider sig -och varnar för dess tändvätska, vars orsaker ni gemensamt bör släcka. För att därefter tala om något firande eller kramkalas när egna medborgare återigen finner en trygghet i Sverige, snarare än känna sig behöva fly eller drabbas av samma terror samt orsaker som andra nationer står i brinnande lågor pga -och dess medborgare fördrivna, förtryckta som mördade?

Det är inte Sverige – men sker i det som en gång var svenska samhällen, men numer liknar dessa länders innan de stod i lågor. Det är inte att vara “ond” att se, slå ner på eller kritisera hot och kontraster emot ens egna – det är snarare det godaste och mest ansvarsfulla man kan vara emot det. Eller är det verkligen så illa, att man bryr sig mer om en radikaliserad terrorist som vill spränga oss och våra barn i luften – som tror på/ vill detta in i ryggmrägen och ser sig efteråt komma till paradiset – tar illa upp för att motståndet emot honom och hans odemokratiska ideologi hårdnar? Där har vi även svaret på varför deras paradis även finns på jorden -och idag heter Sverige.
Tack och lov har vi dock idag en politisk Ledare för Henne, med både känsla för lojalitet som ansvar, och som äntligen kan stänga igen det paradiset för andra -och förvandla det till ett för “egna” medborgare istället.

Dela & Diskutera:

Likt förra inlägget av motsägelser samt fördomar, av lägre ställda förväntningar, på både muslimer och människor med annan hudfärg än vit eller bakgrund än svensk ifrån Liberalt håll när det skriks att “Islam inte har något med Islam att göra”, så kommer här det allra kanske största motsägandet och dubelmoralen, mot inte minst Jimmie Åkesson och SD kontra förortsmentalitet och dess “politik”. Ifrån både socialt, feministiskt samt liberalt håll, men även ifrån många som vuxit upp i förorter och s.k. “utanförskapsområden”. Som i grund själva besitter en mer socialkonservativ syn, med inte minst “nationalistisk grund”, än vad de mer ens kan förstå någon av dessa tre. Många “etablerade” liberaler, feminister eller socialister kan inte ens reletera till den stolthet, identitet, prioritering  -och gemenskap som både hörs ifrån förorten ifrån “egna” området liksom ifrån Jimmie Åkesson och SD gentemot det “egna” landet. Men de förklarar vad som gått snett med mångkulturen i det egna landet, medan i stort sett samtliga ifrån det liberala “etablerade” hållet försvarar allt detta, ser inte situationen för så många som inte ens får 112 garanterad men i slutet av dagen själva väljer bort att leva i hjärtat av “mångkulturen” av precis samma orsaker som Jimmie och SD står upp för – men vare sig applåderar, försvarar eller har skapat. Precis på samma sätt få skulle applådera eller ens indirekt skulle försvara direkta vansinnen i “egna” områden, bland egna familjer och vänner. I alla fall fanns en tid då få skulle det, idag kanske även dessa alla stolta har kapitulerat i det tysta…?

Jag pratar om precis samma “patriotistiska” mentalitet – för att inte säga “nationalism” – som Jimmie Åkesson förespråkar för hela “egna” landet. Dock minus det överdrivet romantiserade, extrema och destruktiva ifrån områdenas mentaliteter. Den som (själv)segregerat, isolerat -och hyllat brott. Men trots detta fortfarande applåderas och allmänt accepteras vara någonting identitetsstärkande och starkt. Jimmie och SD pratar endast raka motsatsen till detta destruktiva – för att inte nämna det egna ansvaret och drivet mer än offerkoftan och hjälplösheten hos medborgarna i dessa områden – fast med samma inställning och synsätt som under decennier hörts och acceppterats ifrån förorter – den av dentitet, tillhörighet, gemenskap, prioritering -och den mer självklara stoltheten samt lojaliteten gentemot det och de  “egna”. Trots att han aldrig levt där själv, förstår vi varandra allra bäst och mest.

För många som upplevt detta, mer än endast applåderat och fascinerats av en destruktiv förortskultur och mentalitet, vet inte endast hur stark och viktig den gemenskapen var.
Hur mycket präntas in ifrån tidiga barnsben. Av en orsak eller annan -och är precis lika stora självklarheter som det är i väldigt mångas (föräldras) hemländer. Möjligen också just på grund av en bredare socialkonservativ syn med nationalistisk grund än liberal eller socialistisk, som även förortspatriotismen varit så stark och ses på som rena självklarheter med att prioritera det “egna” (området)? Att vara stolt över, älska, bevara, bidra till samt finna gemenskap i -och en identitet utifrån. Men aldrig hörs denna – automatiskt – vara någonting fult, konstigt eller skulle innebär “hat” emot allt annat.

Vi kan endast gå till ett parti som Fi! Dels vars politik dels inte ens kan förstås av många procent av de jag har känt eller känner över hela Västerort genom snart 40 års tid. Dels vars aktivister skriker ut högt om sin tillhörighet, stolthet, kärlek, bidragande -och identitet. Alltså endast gentemot och född ur ett parti – i Sverige. Som, likt ett område i Sverige, kan vara vad det är i -och endast på grund av Sverige. Det är lite som att säga man skall förakta roten men älska trädets ena gren, utan att den ena har någonting med den andra att göra.
I många andra länder skulle vare sig Fi, dess politik eller aktivister liksom förortsmentaliet ens kunnat få existera. Än míndre skrika ut föraktet emot vare sig mannen, kön eller kärleken mot endats ett område i landet. I väldigt många länder som likasinnade människor skulle Fi´s hela politik vara dels förkastad, dels direkt avrättningshotad i de mer religiöst styrda samhällen – likasinnade och samma mentaliteter som existerar i Sverige och som främst Fi, Mp, V och S men även C försvarar. Med en total ignorans gentemot, inte endast det “egna” landet – Sverige, utan även gentemot förtryckta offer i form av både “egna” medborgare i Sverige – som i vår omvärld.

Logiken av att då säga sig förakta handen som matar, skyddar och föder en – i dubbel bemärkelse – har inte minst i förortsområden betraktats som det ultimata sveket och opålitlighet…
Det är samma intelligenta logik som då menar att en man automatiskt hatar alla andra kvinnor som finns – för att han älskar sin egen. Den största pålitligheten och ryggraden gentemot det “egna” ligger hos Jimmie Åkesson och SD. Skillnaden är dock – gentemot förortsromantiserande patriotismen av kälek och stolthet har låtar producerets, böcker skrivits samt filmer gjorts. Det har även prisats, möjligen allt detta pga en “etablerad” egen skuld och skam av att innerst inne veta om hur man har blundat för mångkulturens baksidor och applåderat den ena “kärleken” mot “eget” område, samtidigt som man har snutskastat en mer självklar? Endast mitt – första – pris sedan jag började arbeta med sociala frågor 1999, gentemot “egna” områden & problematik – dvs. prioritering och bevarande av ett område i Sverige med allt vad det innebär – kom 2 år efteråt på Grand Hotel. “Årets initiativpris”… Syftet med initiativet? Precis det Jimmie och SD både slår ner på, förespråkar -och vill! Fast för hela Sverige!

Huvudorsaken till denna dubbelmoral är givetvis bottnad ur ren okunskap, feghet och rasism. Liksom tystnaden emot densamma i många områden. Där många kom ifrån en annan bakgrund än svensk -och svenskar började fly ifrån dessa efter en intolerans som inte heller har velats ses eller slås ner på. Till och med egna territoriella gränser accepterades, trots att dessa var mer destruktiva och isärslitande från resterande samhället. Dvs. inte alls så enande, bidragande och idenititetsskapande mot en helhet som Jimmie Åkesson och SD förespråkar. Det handlar om stolthet, identitet, gemenskap och kärlek – med en yttre gräns och inte flera parallella samhällen som inte ens påminner om Sverige innanför.
Det kanske godaste som kom ur detta var just det som också styrkan byggs ifrån – ett “vi” samt stolthet, kärlek, identitet och prioritering gentemot endast det förhållandevis lilla”egna” området. Det är och var vårt hem! Våra barndomens gator där våra småsyskon och egna barn ska springa i samma spår vi en gång sprang! Men plötsligt hörs inte den stoltheten lika mycket längre, plötlsigt vill man inte att egna små ska springa på samma gator längre. Men vad görs?

Det handlar plötsligt inte längre om att vara stolt över sin egen hemort, så kallade “bröder” och systrar” – det har tillåtits gå så pass långt ifrån både oss själva men inte minst en skrämmande oansvarig “etablerad” politik, att det idag utvecklats till områden man inte ens känner igen. Precis samma område som man en gång var så stolt över och växte upp i.
Som “skapade” en… Där “systrar” inte längre kan vistas ute eller är sjävklara att stöta på. Det är inte ens en självklarhet längre för boenden i “egna” områden att få 112. Den “etablerade” politiken styrt oss hit i en ohelig allians med odemokratiskt oliksinnade och tillåtit helt andra lagar och regler för oss än vad som skulle accepteras i det egna området. (b.la. religiösa fundamentalister). Det är en ohelig allians emot allas vårt Sverige. Men inte av vare sig Jimmie Åkesson eller av SD, som dock inte heller accepterar detta för oss att leva under.
Utan helt av S eller M, med mindre undergrupper till partier, sedan 30-40 år tillbaka. Med andra ord, dessa kommer inte att vara en lösning eller någon minsta väg tillbaka till Sverige mer än vad de kommer fortsätta att acceptera allt annat förlorade områden och andra lagar och regler än svenska – för vissa. I deras ögon, så är vi inte landets eller deras “egna” -och vi applåderar det…

De har helt enkelt inte den känslan för Sverige, identiteten, kärleken -och/ eller lojaliteten gentemot sitt eget land eller medborgare mer än vad de har vansinniga uppfattningar kring vad som är “rasism” och en förlamande feghet av att yppa minsta minsta kritik emot även terrorism och hela “radikaliserade” områden, bara för att budbärarna har en annan bakgrund än svensk och hudfärg än vit. Vi pratar om människor – beslutsfattare – som inte ens erkänner sin egen kultur, traditioner, värderingar, folk och/ eller språk – utan mer stolt än skamset säger att detta “inte ens existerar”… Är det några du själv skulle lita på, där och när det dessutom behövs som allra mest? Du skulle förmodligen inte ens lita på ett löfte om att de “ringer om fem minuter” från sådana mentaliteter att i en kontext mot ditt eget området – men det är precis vad det är. Än mindre att dess ens kan göra någonting emot andra länders, religioners eller kulturers värderingsskillnader, när de inte ens kan stå upp för “egna” svenska, demokratiska samt jämstälda för alla i landet – över hela landet. De vill inte ens bo där själva!

Trots höjda röster, trots varningar och desperata försök samt vädjan sedan 30 år tillbaka så har område efter område istället givits bort och matats på med fler odemokratiskt likasinnade som direkt föraktar Sverige. Allt under en decennielång proicess av att betydligt fler människor, fullt förståerligt, flytr samt flyttar ut. Även de som skrek sig vara som mest stolta över sitt område “igår” önskar sig idag flytta därifrån. Tyvärr många mer tysta än högljudda protesterandes “varför”. Den röst som dock hörs högst är också den röst som inte har vuxit upp där! Men besitter samma mentalitet och vill att även dessa områden skall vara precis som det på hans egen bakgata. Han har inte heller just där upplevt allt det som det har sjungits om, skrivits om eller gjorts pjäser och filmer kring -och som av resterande samhället applåderats. Han har sett och hört varningarna, påtalat dessa också – för oss – men istället har människor skrivit patetiska låtar om honom igår – för att idag be om ursäkt och skämmas. Skämmas bör det, man hotar eller går inte emot en “bror”.

Skillnaden mellan den brodern och vilken som helst? Han är från en svensk bakgrund, bär vit hudfärg, heter Jimmie och talar om Sverige. Han är också stolt över allt detta med rak rygg, till skillnad ifrån låtskrivaren som både bröt på sitt eget språk och inte ens kunde se vad som skapade honom. Medan den riktiga motorn bakom fasaden satt inlåst… Jimmies med sina motorer har byggt upp en folkrörelse som för första gången någonsin sträcker ut en samlad id-hand även till oss, mer än ser oss vara “utanför” på något vis. Med både förväntingar före oferkoftor och krav före hjälplöshet. Med bidragande till det egna före bidrag ifrån. För detta hörs annat än applåder, även om de blir allt färre.

Jag hoppas många inser vilken trygg, stark, bidragande och sammhörig identitet våra barn både får -och kommer att kunna växa upp med gentemot ett eget land och “egna” bröder” och “systrar” över hela landet, om endast vi skapades av “ett enda område” – i samma land. Det är ingen annan röst än den av Jimmie Åkesson som förstår och greppar tyngden i detta – inte heller kan kan erbjuda oss det. För första gången, tillsammans med resterande landet!  För första gången har vi en ledare som säger – “Var stolta, prioritera, bidra till -och bli sedan prioriterade i det egna landet!” Vart någonstans – i omvärlden eller i något av alla “förortsområden” i Sverige – är detta inte rena självklarheter? Direkt som indirekt.

Sätt den rösten och Ledaren i en kontext av vilken förort som helst! Han tog, tillsammans med sina närmsta, över ett politiskt parti (SD) som för ca 30 år sedan kunde gå åt vilket håll som helst och, precis som de varit helt öppna med, på den tiden innehöll folk med skeva värderingar. Lika odemokratiska som idag präglar hela områden. Chanserna med de förutsättningarna och den stämpeln ifrån hela svenska samhället, som sitter i än idag, att hamna i ett mörkt -hörn av utanförskap var betydligt större än att 30 år senare hamna i Sveriges Riksdag. Än mindre idag utgöra landets största oppositionsparti, med en fullt ut demokratisk politik och skeva värderingar rensade längst vägen. Med sympatisörer ifrån alla kulturer och bakgrunder som hör det självklara i rösten och ser vart han har styrt endast under sina år som Ledare för “sina”.

Till skillnad från många förorter – som stod inför samma utmaningar för ca 30 år sedan, men hamnade leddes allt djupare ner i ett mörkt hål av extremism, intolerans, våld -och utanförskap. Som idag har utvecklats till renodlade parallella samhällen, med egna (odemokratiska) lagar och regler. Där inte endast svensk politik är ännu mer frånvarande utan valdeltagandet är ännu lägre – vilket är en stor grundsten för hela det demokratiska samhället. Där står idag människor utanför valllokaler och förbjuder folk ifrån att rösta, då – demokrati – står i en direkt kontrast till de lagar och regler som där råder och enligt de skall efterlevas. Till och med detta utan kraftfulla nedlsag eller högljudda reaktioner utgöra minsta “hot emot både Sverige, det svenska samhället, egna medborgare – som hela demokratin”. Det “etablerade” svaret och lösningar? Rosa utegym med rosa fasader på husen.

Om man inte själv är en förespråklare av -och bidragande del till det odemokratiska parallellsamhället så är det minsta man kan göra att inse vilken politisk ledare det är som leder oss tillbaka till det mer demokratiska och svenska. Som allihop trots allt en gång valde att flytta till för att leva i, samt gav människor en fristad för de som tvingades fly. Idag erbjuder det snarare ett liv i t.o.m ännu värre odemokratiska spelregler & (lokal)samhällen, med öppnare förtryck än det många lämnade sina födelseländer för. För hur många människor, endast i Västerort men även i områden som Västerort över hela landet,  är inte Jimmie Åkessons röst rena självklarheter när det kommer till det egna (eller föräldrars) födelseland, folk, kultur, eller, till och med, religionen? Liksom det är endast gentemot den egna förorten – i Sverige? Skulle man skrika samma fula ord även till alla de politiska, kulturella, nationella eller religiösa ledarna i alla dessa länder som delar Jimmies röst? Till och med här kräver man “egna” nationella, kulturella som religiösa föreningar och organisationer m.m. medan en svensk likadan dels inte ens går att finna, dels – det sjukaste av allt – ses på som “rasism”…!?

Vad skulle man säga till den som ifrågasatte rösten endast gentemot “egen” förort? Spetsen av idioti är att i sådana fall både stå tyst inför glåpord emot Jimmie Åkesson för detsamma, medan man applåderar de som helt saknar en identitetsgrund eller inser vikten av en sådan rot, tillhörighet och gemenskap. De som endast ser -och prioriterar sig själva!
Endast 10-15 min väster om centrala Stockholm och sådana ifrågasättanden hade setts på med opålitlighet och svek gentemot det “egna” av väldigt många människor.

Hur går det ihop att människor tvingas fly ifrån brinnande skeva ideolgier i vår omvärld, som istället försvaras i det egna landet samt skuld och skambelägger den enda politiska röst som ser ideologi vara precis lika farlig och förtryckande i Sverige – för svenska medborgare – som den var i Irak, för Irakiska? Hur kan någon kunna ta en sådan, i Sverige, försvarande människa på allvar? Då handlar allting bara om en själv samt en feg uppfattning som är byggt på ren rädsla för – ord – som säger att intolerans & rasism endast kan komma ifrån svenskar. Trots att folk ifrån hela världen gärna flyttar och flyr till Sverige – ifrån den. Byggt på en rädsla som gör att man helst vill hålla med en massa av folk, men som man oftast inte ens känner eller som bidrar med någonting annat till ens liv förutom att tala om hur man ska tycka och tänka. Det är våra svenska “ledare” och deras ledarskap är resultatet vi ser och tingas leva med… Vi måste gå halva vägen själva, jag vet att vanan finns av att få mycket serverat och ses på som hjälplösa offer, mer än en politisk Ledares respekten av förväntningar sätts. Men vi har en i Jimmie Åkesson som faktiskt utgår ifrån att vi som vill faktiskt kan tänka själva, göra sjäva -och gå någon meter själva.

Han har visat, gång efter annan, att han är beredd att möta oss och inte är någonting av det svartmålningen har försökt utmåla honom som. Medan andra “ledare” under 40 års tid fastnat på lokala torgen, för att lyssna till sina egna röster och läsa om sina besök i tidningar – har Jimmie Åkesson med sin politiske sekreterare setat ensama i invånares vardagsrum. Över en kopp kaffe lyssnat till deras röster och endast ser tillbaka på dessa möten via privata bilder på sina mobier. Varav någon procent skrevs om på sin facebooksida.

Trots att Jimmie har gått mer än halva vägen för att möta oss, genom mer skit än vad någon svensk politisk “ledare” ens skulle klara av under en vecka, så är det minsta vi kan göra rusa de sista meterna för att mötas. Andra “etabletrade” och applåderande “ledare” sjukskriver sig direkt ifrån sina folkvalda positioner -och förtroendeuppdrag efter minsta kritik – om den så är befogad och väcks efter att de själva har hycklat och fuskat. Direkt blås sina “egna” medboragre. Vi behöver inte fler sådana “ledare”, vi behöver nu endast med nyvässade öron lyssna till vad vår typ av Ledare – själv – säger, för att sedan ev. gå till en vallokal! Vem vet, valet efter det kanske den religiösa val-patrullen mot demokrati inte står kvar utanför även våra vallokaler snarare än blir fler.

Det är nu helt upp till oss om vi vill ta den eller låta de odemokratiska val-patrullerna bli ännu fler. Jimmie Åkesson med sina motorer har gjort sitt, mer än vad som ens hade behövts göras. Han har identifierat problemen ingen annan vågar, han har sett laglydiga demokratiskt sinnade invånare och “egna” medborgare före daltande med förtryckande och odemokratiska. Börjar vi nu äntligen se vad ett svenskt liberalt samhälle av “jag” före ett Sverige av “vi” har resulterat i -och kommer fortsätta stärkas till?
Centerpartiets “ledare” för “hela Sverige” vill inte ens sitta ner tillsammans med Jimmie Åkesson utanför TV-studion, även om det så skulle gynna hela landet och dess medborgare. Dvs. oss! De väljer att gynna sin egen märkliga uppfattning och skydda sin egen rädsla främst. I deras liberala Sverige, där egna uttalade “värderingar” som barnagifte snabbt kan gå ifrån självklart fördömt till att accepteras -och rent av föreslås bli en lag – om det gynnar “andra” religioner och kulturer mer än svenska. Där detta kallas för avskyvärd pedofili – så mycket ser man på våra barn som landets “egna” barn. Det är absolut inte med en sådan moral eller “värdegrund” som jag vare sig känner oss, eller det minsta har kommit att lära känna SD i allmänhet eller Jimmie Åkesson med sina närmsta både politiker som tjänstemän i synnerhet. Men det är oss, man inte vill sitta ner med… det är oss man inte applåderar…

Endast detta jämfört mot en av Jimmie Åkessons närmste, “Svensk lag skall råda i varenda kvadratcentimeter av vårt rike” – Mattias Karlsson, är skillnaden påtaglig vilka det är som “står upp för” det “egna” landet och alla hennes medborgare. Enligt mentaliteten som tidigare har existerat i våra områden, som tidigare präglade dessa, är precis densamma!
Människor som hatar oss och vill krossa allt det vi är och har, förstör våra områden samt förtrycker våra småbarn och “systrar” är inte välkomna! Eller är dessa värden helt övergivna av alla förutom Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och resterande SD? Det fanns en tid då stoltheten låg i att den största rädslan bland folk var för att avslöjas förtrycka sin dotter eller syster, gud förbjude – våldta eller mörda. Inte en rädsla för att någons dottern eller syster skulle bli nästa i raden att spårlöst plötsligt försvinna eller att 112 helt slutade komma dit på nödrop från “egna” människor, i våra “egna” område.

Bara för att den “etablerade” svenska politiken har lämnat walkover, behöver väl inte vi påvisa samma ryggradslösa karaktär före att sluta upp bakom de som fortfarande har en ryggrad och som säger allt det vi alltid har sagt -och vill allt det vi vill? Men inte endast gentemot ett område i Sverige – utan hela Sverige!
Vad gjorde att förortena spårade ur till egna enklaver och blev lika starka i sitt utanförskap som SD spårade in?

Det sägs att kreativiteten och mentaliten drar lika långt, oavsett håll. De måste bara riktas “rätt”. Vilket våra parallellsamhällen som idag råder kanske utgör det största kvittot på när det kommer till “fel”. Det kan gå lika långt åt oavsett håll – och det handlar inte om huruvida det finns rosa utegym eller två bibliotek i ett område. Handlar
helt om drivkraften samt uppriktigheten. Det handlar om – “Heart”… och kärleken för det egna! I förorternas fall spårade det ur fullständigt åt det negativa extrmist hållet – från det positiva! I SD´s fall raka motsatsen, till det positiva!  Så pass att bådas historia och hur det en gång varit inte ens går att känna igen idag! Att jämföra då mot nu i båda fallet är mer av en okunskap och total dumförklaring av sig själv. Men i båda fallen har den “etablerade” politiken fastnat i för 30 år sedan. Mot SD behövs det inte ens nämnas, mot förorterna med att man fortfarande skriker om rosa utegym, slänger miljarder av skattemedel på färgen på fasader -och pratar om fler fritidsgårdar. Samtidigt placeras “egna” pensionärer – landets ryggrad – i kalla containrar… Är detta din egen moral? Är detta en mentalitet du skulle se våra äldre bli bortprioriterade över samtidigt som odemokratiska människor erbjuds allt?

Jimmie Åkesson kan leda oss emot en tillhörighet, identitet samt gemenskap som vi inte har tillhört under de senaste 20-30 åren, det är dags att ansluta till Sverige igen -och stanna där! Ví kan åtminstone ge våra egna barn detta -och en identitet samt tillhörighet som väldigt många saknade under uppväxten. Låt de i alla fall bli stolta svenskar som prioriterar, identifierar sig med, känner stolthet över, älskar samt bidrar till – precis som vi gjorde till ett svenskt område. Men för de till ett helt land! Hur många av oss kände oss inte vilsa över just detta – “vat hör vi hemma?”, “Vilken nation är vår?”, “Vilka är våra landsmän -och kvinnor?” – rot och idenitet!

Vi ses på Jimmie Åkessons återbesök till Västerort den 17 juni på spånga IP! Då inför alla som vill och det är vår tur att lyssna till hans röst!
Det räcker med teatern nu! Välkomna en “bror” åtminstone när han kommer – precis som vi välkomnar så många andra, med precis samma mentalitet, budskap och prioriteringar!
Dvs, oss och “vi!” – det som är grunden till hela uttrycket av “bror”.

Dela & Diskutera:

Det spelar ingen roll om så IS skulle ta på sig attacker eller någon annan (OBS!) Islamistisk terrororganisation, det spelar ingen roll huruvida ex. vår egen Stockholms terrorist säger sig sväraliblead trohet till IS och förklara sig “nöjd” med sin attack, oavsett om den så tog livet av en barn, och sitter i svenskt häkte samt begär en “sunnimuslimskt försvarsadvokat” – röster hörs ändå att vare sig han, influenserna, dåden eller ideologi “inte har någon att med Islam att göra”. Om människor bara såg hur många s.k. “Islamister” själva skrattar och gnuggar händer för deras kanske största försvarare så kanske många också skulle inse att någonstans ligger flera fel.

Då Islamisters “värdegrund” och synsätt inte för en procent är förenligt med vad Sociliaster eller Liberaler idag förespråkar. Kanske skulle vad som ses vara nonchalans före “värdegrund” samt fördomsfulla motsägelse före “humanist” inses av fler själva också? Men jag kan förstå vissa, vet man inte mer om den egna omvärlden, dess folk, religioner, kulturer eller synsätt och värderingar än att utgå ifrån sin egen så blir det nästan mer tragiskt än vad det går att bli förbluffad. Jag kan dock tycka att en blick i vår omvärld, inte minst där en religion har starkt fäste, skulle inse skillnaden mot Sverige. Mängder av väpnade konflikter och står i lågor, just på grund av sekteristiska orsaker inte minst.

Likso det borde räcka med en blick inåt till vad Sverige har utvecklats till att bli idag – exempelvis, topp 4 i världen på att producera stridande Jihadister, att attacker på våra egna grannländer finansierats, planerats, rekryterats eller inspirerats ifrån Sverige eller att ideologin mer förespråkas öppet än dolt, idag präglar hela områden samt förtrycker olikttroende både i som utanför. Genom att inte kalla en spade för att vara en spade blir också Liberaler och Socialister återigen i denna fråga de kanske mest fördomsfulla och ignoranta, gentemot människorna med annan trosuppfattning än kristen, hudfärg än vit och bakgrund än svensk.

Endast i och med detta påstående, att religiös terrorism som vi känner den idag och utgör det största hotet emot landet inte har någonting med Islam att göra. Vilket också tyvärr är ett kvitto på att endast kunna se utifrån den egna horisontens referensramar -och uppfattning, men en liten förståelse för någonting annat eller andra. Skillnaden på att vilja gott och att göra gott, är dock rätt stor men kan också bli förödande om inte heller detta inses. I denna fråga kan man säga sådan mentalitet är som att säga ett barns olämpliga beteende inte har det minsta att göra med vare sig hemmet eller föräldrarna. Ansvarsfullt? Intelligent? När det kommer till precis allting annat, från fotbollshuliganism till familjer läggs skulden på både fotbollsklubbar som föräldrar. Huliganer, som endast för 10-15 år sedan i Sverige ansågs vara landets hotande och ledande extremister tillsammans med vänster och höger. Men när det kommer till – en – religions extremister läggs istället ansvaret på… “vita medelålders svenska män” -och Sverige…?! Enda man kan lasta världens kanske mest välkomnande och toleranta land, Sverige, för är möjligen för att detsamma har skapat en förbluffande naivitet -och idag utgör en daltande fristad för religiös extremism och jihadism. Detta av just liberala och socialistiska styrande partier som politiker. Det blir även fördomar födda ur lägre förväntingar emot just de folkgrupper man ser sig försvara – Muslimer i allmänhet och människor med annan bakgrund än svensk i synnerhet!

Muslimer, människor med annan hudfärg än vit -och/ eller bakgrund än svensk blir indirekt dömda utifrån en syn på dessa – oss – ha en lägre standard, moral och värderingar.
Som om det råder en stark förväntan om att dessa människor inte på något vis skulle kunna vara människor med sekulära och demokratriska synsätt och värderingar. Det är kanske den största formen av fördomar, man inte ens tänker på själv. Men just detta leder också till diskriminering och underminering inom de muslimska samhällena som faktiskt arbetar för att prata med sina följare -och vill arbeta aktivt mot radikalisering inom egna samfund, familjer, samhällen och krestar. Vissa går till och med så pass långt att de säger det vara “Islamofobi” att kalla det för radikalisering – av muslimer. Saken är dock den att att det endast är vi som ser dessa vara “radikaliserade”, för många är de endast följare av sin tro.

Pekandet emot extremism inom religionen samt kritik och krav på ansvarstagande och bidragande till det svenska samhället och dess värderingar, är alltså enligt dessa inte sällan “Islamofobi” och “rasism”. Som “får muslimer/ människor att känna sig utanför”… Hur liten tilltro finns där egentligen till människors egna självkänsla, självinsikter, värderingar, egen förståelse om sin egen tro? Tvärtom! Genom att kalla det för vad det är och lägga ansvaret där det hör hemma – “Islamistisk jihadism”, “Islamistisk extremism/ radiakalisering/ terrorism” samt hos individen själv, så ger man också full legimitet åt de få men ändå existerande krafter inom de egna kretsarna och samhällen som inte endast behöver bli fler. Utan man ger de även full legitimitet till att arbeta emot! Skulle nu Islam säga någonting annat, då också låta de med den grunden fritt kunna känna sig ha rätt samt stöd nog att använda egna verktyg inom religionen för att motarbeta och förebygga. Rosa fasader eller utegym i våra parallellsamhällen, liksom total tystnad, gentemot präglande förtryck kommer inte att hjälpa. Det borde alla veta, då ingen vill bo där själva.

Genom att precis som i alla andra former och problem – lägga ansvaret där det hör hemma & kalla det för vad det är, tillåts också religionens förespråkare & företrädare men även vänner, familj och bekanta i de högst isolerade kretsarna att kunna prata om dessa frågor. Som redan idag är tillräckligt obekväma och svåra att prata om som det är. Om det är så för en Liberal i Vasastan, vad tror då denne det är för en Imam i Husby? Ge denne åtminstone respekten och tillåtelsen att prata om det, utan ett kopierat skuld och skambeläggande försvarstal för odemokratiska värderingar om att det inte har någonting med Islam att göra. Eller ser man sig  även veta mer om dennes religion, appropå termen “bokstavstroende”, än de själva?

Det råder idag massiva problem med just detta inom flera förorter och muslimska samhällen. Hade folk vetat om graden av hur många människor som inte direkt sörjde attacken i Stockholm, exempelvis eller skrattar åt de kramar som skall kväva detta så kanske tongången hade varit en annan. Dock är det inte lika roligt för grannar, invånare eller – för att inte nämna – familjer, släkt och vänner. Utmaningarna är ojämförbart mycket större än extremismen ifrån både höger som vänster och än mer än en “stödtelefon” någon kan ringa till – som besvaras av någon annan som inte har minsta aning om vad religionens ens säger på första sidan. Vi kan endast titta på skillnaderna inom jämställdhet inom de “moderata muslimska kretsarna”, där könssegregering inte uppfattades först TV i Sverige påvisade detta.

Ifrån EN religiös friskola i landet, dock efter en rad exempel genom alla år på förytrycket emot kvinnor -och kvinnors “rättigheter” men som också det blundats för och fallit i glömska, för att fortsätta se den största boven i fullt ut demokratiska SD. 1987 var det första uppmärksammade hedersmordet i Sverige. Därefter har många fallit offer för förtrycket, könsstympats, gifts bort, hållits isolerade – allt i religionens namn. Den “etablerade” politikens enda svar har sedan dess varit  rosa lappar på flygplanstoaletters dörrar – för offren att själva ta sig loss ifrån sina förövare och ringa till… Med en signal till offren om att denne dessutom förväntas låna sina förövares smart-phone eller smuggla med sin egen.

En Pakistansk känd skådespelerska mördes nyligen av sin egen bror, i ett så kallat “hedersmord”. Vilket var mer förståerligt och accepterat inom samhället som brott mot religionen.
I en annan ställs en kvinna mot väggen fullständigt för sin medverkan i ett underhållningsprogram, med tanke på hur katastrofal situationne är i Sverige – tror man på riktigt att dessa värderingar och ursäktande i samma religions namn – inte – råder här? Då är man inte endast nonchalant och ignorant, utan besitter snudd på en omänskligt skev människosyn samt anser inte att jämställdhet, demokratiska, öppna och fria samhällen skall vara för alla.

Det är ingenting annat än direkt ignorant att säga detta “inte har någonting med Islam att göra!” Det är även det kanske mest ohjälpsamma argument och synsätt av värderingar som råder emot all denna odemokratiska, förtryckande problematik. Är det hela Islam? Givetvis inte, men för att stå för de man säger sig stå för så är den rätta termen att denna problematik är född ur -och kommer ifrån delar av Islam och en trosuppfattning som går stick i stäv med ett demokratiskt, jämställt, tolerant och öppet samhälle för alla om det ska efterlevas utefter varenda aspekt. Inte minst då Islam inte är en religion som Kristendomen, utan har utöver trosuppfattning alla politiska delar av b.la. hur ett samhälle skall styras, efterlevas i med egna lagar och regler där inte endast din egen livsstil utefter religionen lära är den viktigaste – minst lika viktigt är ocksåp hur du upprätthåller den för andra att leva utefter samt vad du gör för att bidrar till att samhället utvecklas mot lärans politik. Gör alla detta?

Givetvis inte, gör många detta? Givetvis! Så pass många som står helt oemotsagda och utvecklat parallellsamhällen. Vart människor både förtrycks i, mördats i, försvinner spårlöst ifrån, tvingas fly ifrån -och tvingas leva i. Sådana är våra problem och utmaningar idag. Då är det fördomsfullt mot “moderata muslimer”, motsägelsefullt mot egna värdegrunden och kontraproduktivt för samhället att säga trädets grenar inte har någonting med trädets rot att göra.

Sanningen och det mest korrekta för alla bär på en värdegrund av demokratiska, jämställda och öppna värden – vare sig de sedan är socialkonservativa eller ser allt mer i könsneutralt – är att givetvis är det förblindande uppenbara samt självklara att många delar kommer ifrån Islam och religionens lära. 170 miljoner radikaliserade världen över (15-25% av alla muslimer) samt “vanliga” friskolor, familjer som andra “moderata troende” som inte lever utefter den jämställdhet och demokrati som skall råda i Sverige vet alltså inte vad deras religion säger, mer än vad svenska liberaler coh socialister vet detta? Givetvis måste det erkännas detta har – någonting – med Islam att göra. Inte allt, inte inget men någonting – oavsett om det så skulle vara 1 procent utgör det vårt största hot och en omfattande problematik att ansvaret främst måste erkännas och läggas där det hör hemma.

Vid en konsekvent argumentation och enligt samma logik som försvarar en religions skeva värderingar och synsätt och värderingar – så menar man då alltså att vare sig Korstågen för flera tusen år sedan eller den spanska inkvisitionen inte har det minsta eller hade någonting med kristendomen att göra. Vilka ofta är två saker som försöker ursäkta dagens terrorattacker i en religions namn, med årtusenden tillbaka terror i en annan. Sådana argument att kristendomen inte skulle ha något med endast de två saker att göra skulle absurd-förklara de allra flesta. Men när abortkliniker sprängs i luften, kvinnor hedersmördas eller svenska barn mördas av lastbilar i Stockholm så är tongångarna något annat.

Dvs, inte endast fördomar av att främst titta på “vem” och dennes hudfärg samt trosuppfattning än “vad” av värdeirngar och ageranden. Både rasism och fördomsfullhet gentemot “moderata muslimer” själva, då dessa alltså inte verkar kunna anses ha moderata, sekulära och demokratiska värderingar…
Kristnas, svenskars och vitas uppfattade värden blir helt övergivna och ses på med lägre förväntningar alltså, när det kommer till muslimer, icke svenskar samt folk med annan hudfärg. Att man inte ser det fördomsfulla i detta, mot fler håll och kanter, är tragiskt men talande för den okunskap, nonchalans och ignorans som ofta råder bland de som tror -och ser sig attackera precis detsamma. Samtidigt gnuggar icke moderata muslimer – dvs intoleranta extremister händer och tackar för försvarstalen, som till och med rycker bort legitimiteten ifrån människor inom egna inom egna led, kretsar, trossamgund och samhällen som vill förebygga och motverka detta.

De senaste 15 åren har jag arbetat med -och talat om detta, allt starkare och högre för var år som har gått. På de allra flesta arbetsplattformar, inom både den sociala/ ideella världen som inom politiken av den korta tid jag var med i C innan jag förstod hur feg, fördomsfull och kontraproduktiv för Sverige en s.k. “etablerad politik” var, så har detta varit direkt omöjligt då man inte ser eller förstår sina egna förespråkade värden. Även genom alla år sedan lindan för länge sedan började synas mer, kännas mer och knytas upp oemotsagt. Detta har haft -och har sitt pris givetvis med sina ronder av klincher åt flera håll. Av samma orsak till varför många väljer tystnaden före “stå upp” mot någonting i mer än ord på sociala medier. Än mindre i miljöer där liberalers berömda “värdegrund” verkligen skulle behövas som allra mest.

Jag kommer dock ifrån en bakgrund av verklighet där man de facto står upp för “egna”. Hur få, vad eller många “egna” än väljs att vara. I mitt fall -och idag utgör mina Familj, Hem & Arbete – vårt land! Samt de få inom dessa ben i det. Jag räknade tidigare inte med att gå i clinch med både odemokratiskt sinnade religiösa extremister och s.k. “egna” – som valde självmord åt egna medborgare och samhällen samt försvara det andra, samtidigt som de fördomsfullt och nonchalant slog undan benen på (“moderata”) krafter i extremistets närhet miljöe & kretsar som ser annat. På detta (fullt förståerligt dock) väljer bort att leva i dessa miljöer med egna familjer, tom åka till och ha som arbetsplats. (DO).

Oavsett om jag så arbetar för SD eller någonannanstans i Sverige som i världen, är jag oerhört stolt, glad och tacksam över att en gång i mitt liv ändå även fått arbeta med -och för människor som står upp för “egna”, både samhällen som medborgare -och vågar kalla en spade för att vara en spade. Dvs. på riktigt står upp för svenska, demokratiska, öppna och jämställda värderingar som samhällen 360 grader. På en arbetsplats, för människor – i Sverige – som inte endast ser människorna, utan utgör ett reellt hopp för hundratusentals människor som tvingas under helt andra religiösa lagar, regler och samhällen än vilka som skall kännetecknas vara i det demokratiska, sekulära Sverige. Men som också ser att människor inom dessa idag – pga liberala & socialistiska ledares politik under decennier – utvecklade parallellsamhällen kan ha demokratiska och sekulära värderingar, samt förväntar sig ett ansvarstagande ifrån dessa och tror på de att de facto kan stå upp för det. Precis lika mycket som en liberal ledare, med ord, säger sig (kunna) göra.

Baserad på “vad” i första hand, och inte “vem” eller dennes hudfärg eller trosuppfattning. Tack SD! När olika “värdegrunder” möts, så går dessa trots allt i en högre som lägre klinch, snarare än att ena står likgiltigt tyst och låter den andra både erövra, isolera och prägla hela områden samtidigt som människor förtrycks och mördas inom dessa.
Den 17 juni kommer SD och Jimmie Åkesson åter till Spånga IP. vare sig man “håller med” i denna text (om där nu finns ett alternativ) eller inte, men ändå ser logiken i det – Lyssna då till logiken och den yttersta självklarheten själv för Sveirge och svenska samhällen där och då. Inte minst för alla i Sveirge och leva med -och bidra till.

Slut på ursäkter, vansinniga bortförklaringar, ignoransen och dubbla måttstockar. Inte minst i Västerort – Slut på de liberala fördomarna som mer eldar på allt de säger sig vara emot snarare än “står upp emot” och låter odemokratiska samhällen stärkas samt röster emot tystas. Det är hög till att lyssna till en politisk ledare som faktiskt kan lägga ansvar där det hör hemma, som tar ansvar för våra värden -och som vill att alla över  hela Sverige ska leva med dessa – samt bidra till detsamma! Det är vad som är en “god värdegrund” i och för Sverige samt ger verktyg för egna att kunna agera inom sitt eget samhälle, samfund, krets som familj!

Försomsfulla ursäkter & bortförklaringar som bygger på uppfattningar & lägre förväntningar på muslimer, människor med annan hudfärg än vit eller bakgrund än svensk inte kan vara sekulära, demokratiska eller vilja leva i ett svenskt samhälle. Men framförallt, inte kan hantera eller möta sina utmaningar & problem – tillhör det nonchalanta som ignoranta lägret! Bortförklaringar och ursäkter anses alltid, i alla tänkbara sammanhang, tillhöra de ansvarslösa och mindre bryende! Gentemot “egna” – rent av svek & bristande respekt!

Dela & Diskutera:

“Politikerveckan i Järva” arrangeras av “The Global Village”. För andra året i rad där “Almedalen” är förebilden.
Det är kanske inte så konstigt att den knappt märkts av med tanke på det större ointresse för svensk politik i hela området, samt att “den etablerade” politiken  under decennier helt har isolerat ifrån. Även när jag ett år innan valet 2014 skulle engagera mig politiskt, visste jag knappt vad vem stod för – många andra vet inte ens om att där finns fler partier än M, S och SD.
Trots på egen gata känns det lika frånvarande som Almedalsveckan på Gotland. Min första kännedom bestod av en reaktion förra året, pga vår lokaltidnings uppmärksammande av att SD inte var inbjudna. Men är det i år. Detta efter att “diskussioner förts inom styrelsen” och motiveras till varför Sveriges näst största – fullt ut demokratiska – parti bjuds in. Även som är demokratiskt folkvalda till både Riksdag, Kommun, Landsting som EU.

Sådana “motiveringar” ger sken av hur demokratiskt styrelsen arbetar och hur mycket en förening värnar detsamma. Men den sträcker sig tyvärr ofta inte längre än att finansiärer kan dra sig ur om SD bjuds in, med vilket man även indirekt förklarar förra årets enda oinbjudna Riksdagsparti med. Däremot bjuds Feministiskt Initiativ in, som enda parti & partiledare utanför Sveriges Riksdag. Med tanke på att detta skall utgöra ett alternativ till Almedalen, får jag inte riktigt ihop varför.

Detta sätter ändå flera fingrar på en generell märklig syn – oavsett den egna synen – då ingenting baseras utifrån någon “odemokratisk” SD-politik, retorik eller budskap från Jimmie Åkesson. Ingenstans i SD´s politik eller principprogram går att finna den “rasism” eller rent av till och med “neo-fascism” (!?) som någon vräkte ur sig inför hans återbesök den 17 juni. Inte heller har någon kunnat peka ut en enda rad vart detta i sådana fall står. Det är en s.k. “beröringsskräck” byggd på rädsla, okunskap samt märkliga uppfattningar om “vad som är vad” – kontra en högst skrikande massa av “alla andra”  som är största ingrediens för polarisering. Demokratiska åsikter demoniseras bara för att dem antingen inte gillas av en själv, står i vägen för finansiering eller för att åsikterna – “i Sverige, för Sverige” – går emot en, egentligen, precis samma mentalitet, inställning och politik som många, inte minst (andra gen.) invandrare själva har! Fast gentemot en annan nationalitets kultur, samhälle, värderingar, levnadssätt -och/ eller trosuppfattning än rådande i Sverige. Som snarare kan stå i direkt kontrast till.

Då kallas det svenska för att vara “rasism” istället. Detta är också problematiskt ur ett perspektiv av rätt många “politiskt & religiöst oberoende” ideella organisationer vars huvudarbete går ut på att göra skillnad i lokalsamhället -och verka för demokrati – 360 grader. Inte minst mot yngre generationer och för dessa att se igenom polariseringar. Inte minst i ett helt område som Norra Järva, där “Politikerveckans” fokus också ligger. (Husby, Kista, Akalla, Tensta, Rinkeby och Hjulsta) . Det blir, minst sagt, tragikomisk – nästan patetiskt – när (fullvuxna) röster hörs om att SD skulle bidra med odemokratiska värderingar i och med Jimmies återbesök. Sådana värderingar, tillsammans med  en styrande “etablerad” politik, har under decennier möjliggjort en katastrofal utveckling som idag råder och präglar men som egentligen ska vara helt omöjlig för ett land som Sverige i allmänhet. I synnerhet, ett helt Västerort. Med munkavel i en direkt “förlamande rädsla” för ord och att kallas någonting, har både kritik som uppmärksammande och nedslag mot allt som inte är eller ska ha någon plats i det svenska samhället uteblivit. För att inte nämna förtryck och lidande som egna medborgare tvingas leva under, medan man blickar mot omvärlden och ser sig vara en “humanitär stormakt”.

Mot en verklighet som en hel del människor även upplevde på andra sidan jorden, men återigen tvingats fly ifrån. I Sverige. Pga kön, trosuppfattning, nationalitet -och/ eller kulturell bakgrund. Ifrån områden där inte ens 112 längre utgör någon garanterad samhällsinstans för vare sig de eller deras barn. Tystnaden är lika slående mot detta som den länge vare emot en mer öppen än dold intolerans, först emot svenskar – idag emot folk från andra länder, kulturer -och trosuppfattningar. Vilket ´först resulterade i att en skrämmande stor del svenskar flyttade/ flydde och idag både kvinnor som första och andra gen. invandrare.

Svaren mot detta har, bortsett från verklighetsfrånvaro, rädsla och okunskap istället legat i att vittnesmålen snabbt tystats -och anklagas vara de som är “intoleranta” med “skeva värderingar”. Inte minst ifrån de många förespråkare av mångkulturen som själva väljer bort att bo i hjärtan av den med egna barn och familjer. Så pass trovärdig är den 360 graders “värdegrunden”, som stirrar sig blind på “vem” som gör vad (och dennes hudfärg), snarare än “vad” denne gör eller förespråkar. Sverige” och “Svensk” är sedan decennier mer ett “etablerat” skällsord, men aldrig har detta heller velats ses som någonting fruktansvärt skevt – i synnerhet i Sverige. Det finns ingen jag någonsin har träffat eller känner i hela Norra Järva – samtliga områden – som skulle acceptera en sådan syn mot egna eller föräldrarnas land och folk. Men här verkar skuld -och skambeläggandet för rena självklarheter världen över vara rättfärdigat.

Talas det om en svensk kultur, samhälle eller folk – hörs genast “rasism”. Höjden av pinsam ironi, då hela Jimmies – faktiska – budskap utgör rena självklarheter om detta skulle vara en politiker och partiledare i “det egna” landet, kulturen, samhället – för folket samt landets medborgare! Idag är områdena mer präglade av helt andra värderingar, lagar och regler – som alla andra partier än SD och alla andra partiledare än Jimmie länge sagt -och fortfarande säger sig vara “emot”. Inte heller detta går att få ihop hur då SD, som aldrig har “styrt”, kan anses vara boven i hela detta katastrofala misslyckande? Det är inte Jimmie eller SD som har blundat för -och sett skeva värderingar samt förtryck både växa och befästas.

Ingen annan svensk politik kan med andra ord antingen vara vara så mycket emot exempelvis  könsstympning,  trakasserier, radikalisering, tjejer och kvinnor som inte ens gå ut själva och blir bortgifta, människor tvingats fly pga trosuppfattningar, att människor kan eller vågar inte fira egna högtider? Eller så anser detta är ok för invandrare. Något annat alternativ än dessa två går inte att se, då att “vara emot” också innebär att gå i clinch mot det man är “emot”. Lågt som högt. Norra Järvas kvitto på brottsligheten är trots allt 16 mord på 1.5 år – med många fler anhöriga -, näringsidkare flyr områdena och viktig service för invånarna försvinner.

Vi pratar om en utveckling som i decennier blundats för och som idag utgör Sveriges – om inte Nordens – mest misslyckade “mångkulturella integrationsprojekt”. För inte så länge sedan besökte Jimmie Åkesson en del invånare i just Norra Järva i deras hem över en kopp kaffe. (Tensta/ Hjulsta, Husby och Akalla). Varför ens nämna detta, är det märkvärdigt? Inte alls, men i kontext till att en “självklar” inbjuden partiledare aldrig har gjort detsamma. Deras intresse har stannat på lokal torgen, där invånarna Jimmie var hemma hos köper sin frukt, tillsammans med både poliser och landets alla journalister (med hjälmar). Varav de sistnämnda kategorin verkar vara de viktigaste deltagarna på plats för att höra den “etablerade” partiledarens röst – inte partiledaren till invånarens.

Den 17 juni, om en månad, besöker alltså Jimmie Åkesson återigen Västerort -och denna gång Spånga IP för ett partiledartal, för alla som vill ta sig dit och höra vad det är han själv säger -och inte vad journalisten eller den “etablerade” politikern säger om honom och SD´s politik. Inte minst, med och för de boende i hela Västerort och alla de som både har flyttat/ flytt till Sverige för att kunna leva i ett svensk demokratiskt, öppet och sekulärt samhälle samt alla de som alltid har velat göra det, men aldrig fått.  Bortsett från många applåder -och välkomnanden redan nu så hörs även häpnadsväckande okunskap. Fullvuxna röster som skriker att , “Neo-fascism inte är vad Järva behöver” och att en “väl fungerande politik är byggd på demokratiska grunder”…

Otroligt fascinerande hur två meningar kan avslöja en vuxen människas verklighetsfrånvaro, samt ha en större okunskap kring vad som är vad. Stolt var denne också, när förolämpningar mot alla offer av fascism ignorant delas ut, men som man inte ens reflekterar över -och helt missar sitt utsedda mål. Mest ironiska är, återigen, att av de som höll med är jag övertygad om – tvärtom – skulle applådera Jimmies budskap i det egna hemlandet. Som rena självklarheter! Dvs, att landets, eller till och med religionens, egna samhälle, kultur, lagar, regler och traditioner skall vara det primära. Det självklara av att landets folk och medborgare ska vara prioriterade – som både ska leva i svenska samhällen samt bidra till det. Hade någon ens tänkt tanken det vara någon form av “neo-fascism”, så hade den personen inte kunnat visa sig ens på sociala medier. I många länder i både i Asien, Mellanöstern samt Afrika, men även Europa, kan inte det egna landets (eller religionens) lagar, regler och samhällen vara mindre prioriterat än det egna.

“Väl fungerande politik” & “demokratiska grunder” är ju verkligen vad Järva har styrts till… Helt otroligt! Vi har vuxna människor i detta land inte ens vet om vad “rasism” är -och innebär, inte minst genom åren där frånvaron av just en “väl fungerande politik” idag har resulterat i allt annat än “demokratiska grunder”. Det slängs med “korrekta” ord som i en kör i någon slags tro om att man då “står upp” för någonting, när man de facto försvarar rätt mycket som är en rak motsats till “demokratiska grunder”. Det råder idag en prägel av, bortsett (!) ifrån kriminella gäng, större sekteristiska (väpnade och våldsamma) konflikter samt intoleranta motsättningar. Bombdåd -och hot, förtryck, skottlossningar, knivskärningar -och våld i alla former av allt annat än någon “demokratisk grund”, utan att detta verkar ses i alla fall. Fortfarande ses SD vara det största hotet som boven, mot Sverige…

Det är en direkt förolämpning mot väldigt många människor i Norra Järva som inte vill leva utefter denna miljöprägel eller andra lagar, regler och samhällen än de svenska, samt emot alla som också vill kunna känna tryggheten av att få nödhjälp av 112 om detta skulle behövas. Inte gå via häxdoktorer för vård, gäng -eller klanledare som eget rättsväsende. Så ja, jag instämmer dock helt i den delen av “kritik”, att det är helt sjukt hur rasismen, förtryck, odemokratiska värden samt intoleransen har normaliserats till denna grad.

Människor har flyttat samt vill flytta ut ifrån norra Järva i en ojämförbart högre grad än vad människor vill söka sig dit. Varför? Allt detta, utan att ett enda skott har avlossats i det avseendet mot Sveriges rike. Våra “etablerade” politiker & partier – med självklart inbjudna partiledare – valde självmord för invånarna och gav bort hela svenska samhällen som dessa en gång levde i -och ville leva i. Ändå applåderas de och Jimmies samt SD´s närvaro måste “diskuteras” samt hotar finansiering av både företag som kommun för en “demokrativecka”. Däremot tvekas inte en sekund till finansiering av såväl strikt religiösa både förskolor som friskolor liksom nationella, kulturella -och religiösa föreningar och organisationer  – alla utan insyn eller ifrågasättande.
Vilket även det anses “rasistiskt” – i det självklara “etablerade” politikers Sverige.

Aldrig har dock någon svensk förening eller friskola, med syfte till att “lära ut och påvisa den svenska kulturen och samhället” syns till. Återigen – “rasism”! … Medan världens alla andra – uttalat stolta – nationella föreningar med precis detta motiverande syfte skall lära svenskar sin kultur istället kan synas i varenda förort. Det anses vara “mångkultur” och vägen till “integration”. I Sverige…  Religiösa friskolor vars hela , uttalade, grundlära -och värden säger sig “inte tro på demokrati eller lagar och regler som är skapta av människan” heter “religionsfrihet”.

Återigen, allting som är rena självklarheter i en majoritet av våra föräldrars länder, ska vara skuld och skam i våra barns land -och när det kommer till Sverige! Finns inte en chans någonstans att jag kommer fostra mina barn att skämmas över vilka de är, landet både deras mamma och pappa är födda och uppväxta i samt givit oss allt det vi är och kan vara idag. Men inte i Norra Järva! Trots allt rena självklarheter, stoltheter och bevarande i egna/ föräldrarnas land  – men man vill inte flytta dit, utan bo i Sverige…? Kan inte ens den tacksamheten till varför man hellre väljer att leva i Sverige vara mer storsint än, “rasism”…?! Det är snudd på pinsam! För ska vi verkligen hårdra det – hur många nationaliteter, kulturer och trosuppfattningar gifter sig inte ens med någon annan (Gud förbjude någon av samma kön…) som inte är ifrån samma land, kultur eller religion?

För många otänkbart om de inte ens talar det “egna” språket? Motiveringen – “bevarande & förståelse av sin egen kultur, språk, folk och samhälle”. Jag vet inte hur många svenska – både kvinnor som män – genom åren som folk har skämts över, hållits gömda inför släkt & vänner istället för att “stå upp” för sin självvalda (!) kärlek. Som har fått sin identitet, person och hela existens förminskad eller inte ansetts vara ens hälften så mycket (önsk)värd som en “egen”. Inte pga vem denne är, utan helt baserat på vad denne är och inte är.

Hyckleriet slår alla gränser när det heter “Kulturskillnader” och “förståelse” samt “respekt” för andras kulturer.  Detta är säkerligen någonting som många “etablerade”, mer självklart inbjudna Partiledare inte ens reflekterat över – utan endast skrattade till komedin “Jalla jalla”.  Den största poängen missades helt, vilket inte minst mot norra Järva. Endast där -och även inom SD hördes dock poängen. Av en i Sverige rätt så utbredd, till och med öppen och accepterad, intolerans -och rasism som vi i Sverige helt enkelt vare sig kan eller vågar se. Än mindre prata om, Inte heller det faktum att många människor i Sverige inte skrattar eller får lika lyckliga slut helt och hållet på grund av synsätt, värderingar, lagar och regler som inte ska ha någon plats i Sverige. Eller som Mattias Karlsson skrev, “svenska lagar och regler skall råda i varenda kvadratcentimeter av vårt rike”. Håller du med? Håller du med om detta i “egna” landet då, eller kan ex. svenska lagar, regler, synsätt och samhället få råda där?

När har Jimmie eller SD förespråkat att endast svenskar bör gifta sig med svenskar? Det komiska är att Jimmie och SD talar om om “kurs A”, som inte sällan sitter i ryggraden hos lågstadiebarn i vår omvärld. Här uppstår plötsligt en oförståelse, både mot detta faktum men även en oförståelse hos många för just andra länders kultur, folk -och samhällen – Svenskars! Även om Sverige och svenskar under decennier varit en helt bortglömd grupp i detta sammanhang, betyder inte det att så behöver – eller ens kan – fortsätta. Framförallt inte okunskapen som säger mer om en själv än vad någon annan eller någonting annat är – “Vad som är vad”! Liksom “rötter”, vilket det hänvisas till när “rasist-kortet” faller platt även för en själv. Låt oss ta en titt, en gång för alla, även mot riksdagspartiers “rötter” – SD kommer från rötter av ungdomar som bar gröna bombarjackor för 30 år sedan, har talat öppet om detta, ursäktat och lika öppet som aktivt arbetat emot.

Socialdemokraternas endast ena exemplet av nazistiska rötter har sedan 70 år tillbaka hållit tyst om -och hemlighetsstämplat sin nazistiska rot som “statshemligheter”. Inte först nyligen blev det känt att Socialdemokraterna ledde 14 koncentrationsläger i Sverige. Hitler var en god vän av Sverige och både Socialdemokraterna som Centerpartiet – ingen som någon av dessa någonsin velat prata om, eller än mindre bett om ursäkt för. Istället har Socialdemokratiska regeringar sedan 70 år tillbaka valt att hemlighålla sina egna “rötter”. givetvis påhejade av Centerpartiets goda min för att även dölja deras. Inte heller Vänsterpartiet vill prata om att de – fortfarande – sitter i lokaler i Stockholm som gavs av Stalin, (över 60 miljoner människors) blodspengar. Hur ofta pratar Mp om sina Islamister, i både partiledning som inte minst i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd?

Den 17 juni har alla chansen att en gång för alla välkomna Jimmie Åkesson till ett område i Sverige som andra partiledare helt har blundat för och styrt med allt annan än “väl fungerande politik” och som resulterat i allt annat än “demokratiska grunder”. Jimmie och SD kommer inte ifrån “fascistiska odemokratiska rötter” heller – därifrån kommer i princip alla andra. Ibland kan det blev galet att endast “follow the masses”, då “m”´et inte alltid hörs, syns eller uttalas utefter vad som är vad och hur verkligheten både har sett ut -och ser ut. Följ den egen. liksom ett växande antal människor i Västerort som har ruttnat på att inte leva få i samma Sverige – med allt vad det innebär av rättigheter, trygghet samhällen – men även skyldigheter, som självklart inbjudna partiledare gör. Det är precis också vad Jimmie Åkesson och SD vill! Skulle man applåderat detta någon annanstans på jorden, borde man även applådera honom på Spånga IP den 17 juni. Om inte, åtminstone inte gå emot sina egna värderingar och ha en större förståelse för de som vill applådera detta även här, för egna barn mot deras egna land.

Vi kan inte begära att extremfeminister eller miljöpartister förstår detta, knappt ens “etablerade” politiska partier – identitet, samhörighet, gemenskap, tradition och trygghet är ett språk många inte har greppat värdet av. Men det är vad som gör oss – endast mot egna förorter råder en hyllande patriotism av stolthet, bidragande, prioriterande, älskande -och självklarheter gentemot! Jimmie Åkesson talar inte om någonting annat än att respekten för -och värdet av just dessa saker!  Ett “Vi”, med -och för landet vi bor i -och som våra barn både föds samt i växer upp i.
Vad är det märkliga med detta? Då är det i mina ögon ojämförbart konstigare med en logik som säger att en man (automatiskt) hatar & “vill slänga ut” alla andra kvinnor & familjer – endast för att han lever för, är stolt över, respekterar -och älskar sin egen…! Med en extra uppmaning till alla män också älskar och är stolt över sin svenska kvinna, i synnerhet – jag hoppas vi ses på Spånga IP för endast den skullen! Ingen annan “självklar” inbjuden partiledare har trots allt respekterat “Er” så pass eller öppet stått upp för Er till den grad att dennes “värdegrund” gått i högljudd clinch med odemokratiska & intoleranta värdegrunder. Det är trots allt vad som sker när man “står upp för” en värdegrund som krockar med en rak motsats. “Alla andra” har snarare varit mer rädda för endast ord och tystnat inför de som bär på en rak motsats. Välj, tänk och se själv – Låt inte the (m)asses göra det åt Dig!

Ses 16 juni på – Hemmaplan! Vår hemmaplan!

Dela & Diskutera: