“Kalla Fakta” visade en orsak -och väckte kanske ett helt land?

Hopplösheten bland många redan innan kvällens “Kalla Fakta” sändes var påtaglig redan dagar innan, nästan skrattretande – Vad skulle det spela för roll? Tidigare “avslöjanden” om verkligheten i Sverige, som ändå har varit växande, påtalad, öppen -och vare sig dold eller okänd under decennier har tystats redan dagen efter. Locken lagts på snabbare än någon form av nedslag.
Sedan barnsben i invandrartäta s.k. “utanförskapsområden” var kännedomen kring den kontraproduktiva (möjligen världsunika) “svenska rädslan” för att bli kallad “rasist” lika välkänd som uppfattningarna kring vad som är “rasism”, “nazism”, “intolerans” och “främlingsfientlighet”.

Märkliga uppfattningar som kunde köra över viktiga nedslag, ansvarstagande, kritik, rent sunt förnuft och även innebörden av att “vara emot” allt detta. Dvs, i sak, alldeles oavsett “vem” som gör “vad” eller står för sådana värderingar – Alldeles oavsett hudfärger, bakgrunder  och/eller trosuppfattningar. Förståelsen infann sig snabbt att endast på grund av annan hudfärg än vit, trosuppfattningar än kristen och bakgrunder än svenska så kunde även kritiken och nedslag lättare tystas, ursäktas, bortförklaras -och glömmas, än höras, ta ansvar för -och ställas till svars för… Även om så en minoritet, om ens någon, aldrig var i närheten av att ha upplevt något krig eller andra hemskheter så kunde det lätt skyllas på “traumatiska upplevelser” av ett (eller fler…) Inte allt för sällan, långt innan någon ens tänkt ut förklaringen själv. Ingen vågade ens tänka tanken av att fråga någonting närmare än så om den saken. Det kunde vara “rasistiskt”…!

Hand i hand gick vetskapen om en generell uppfattning om att endast “vita svenskar” kunde stå för dessa (skeva) värderingar. Medan all form av mångkultur endast tillför goda samhällsutvecklande inslag för samhället. Några krav på någon anpassning till ett, för många, helt nytt samhälle med synsätt och värderingar – som inte allt för sällan närmare kan likställas en annan planet än ett grannland – var det alltså inget som helst tal om. Även detta – påtaglig “rasism”! Trots detta har det genom alla år alltid varit fler som valt bort att leva i samma mångkultur, för att sedan skrika “rasism” om både SD samt minsta kritik, nedslag & uppmärksammande om skeva värderingar och en allt starkare samt påglagligare (själv)isolering från Sverige, på säkert avstånd i mer svensk homogena samhällen. Inte minst gentemot de som både har flytt/ flyttat -och de står för varför de väljer bort områdena.

Gårdagens “Kalla Fakta” satte alltå ett litet ljus på en av de sanna orsaker till varför den väljs bort av majoriteten (trots miljontals kronor biligare lägenheter, nära till både stan och grönområden). Orsak till varför svenskar – först – flydde och senare nu även alla oliktänkande/ troende. Tillsammans med allt påtagligare andra lagar, regler, miljöer än svenska samtidigt som hela det svenska samhället kapitulerade och drog sig bort. Idag protesterade till och med DO (Diskrimineringsombudsmannen) mot en flytt till Rinkeby, för integrationen… De föredrog Djursholm (utan tunnelbana) – pga. “närheten för alla människor”…

Innan “Kalla Fakta” var det alltså få vänner, grannar som lokala näringsidkare som satte något hopp till vad det skulle resultera i, de flesta visste inte ens att det gick på TV. Svensk TV inte är någonting majoriteten tittar på. Överhuvudtaget! Några har sett (med eller utan tolk) ihopsamlande visningar på Jimmie Åkessons tal, andras premiärtittande var inte alls länge sedan, återigen med Jimmie Åkessson samt Mattias Karlsson i “Agenda” på SVT under det internationellt uppmärksammandet om “Sverigebilden”. Precis som då, uppstod än mer hopplöshet när de fick höra hur Sveriges egen statsminister såg på “bilderna”. Var det ingen förnekelse om att Sverige idag är långt ifrån det trygga land som det kanske en gång var – eller som människor sökte sig till, för att slippa, b.la. radikalisering och förtryck – för sig själva eller sina barn – så var känslan av att han helt enkelt inte har någon koll situationen i sitt eget land och vad det är han indirekt medlöper till och försvarar. Efter endast en liten topp av ett isberg av rådande, växande, präglande som befästa mentaliteter – vilket endast det diskuterades under gårdagen – om “könssegregerade” i skolbussar, undrade Statsministern “argt”: “Varför föräldrar gör så här” och att “Sverige är ett jämställt land”…

Känslan stärktes av att han helt enkelt inte har en aning. Om någonting i frågan! Utan uppfattningen verkar sitta i ryggmärgen hos honom att samtliga människor som kommer till Sverige släpper sina kulturer, trosuppfattningar, lojaliteter, tillhörigheter, värderingar och synsätt som existerat i tusentals år och som de är uppväxta med vara deras absoluta livs-sanning ett steg innanför Sveriges gränser.
Den direkt för många livsfarliga – och som lätt kan uppfattas svikande – tron om att samtliga invandrare som flyktingar (även många med invandrarbakgrund födda i Sverige) plötsligt ser sig vara könsneutrala “hens”, där “jämställdhet” är ett viktigare ord att följa än “Guds ord” och direkta befallningar om hur man ska leva sina liv -och sträva mer efter livet efter döden i det (långt före “jämställdhet” eller “könsneutralitet”) utgör tyvärr endast en skyddande hand för allt (och alla) man säger sig vara “emot”.

Enligt Statsministerns reaktioner var han lika chockad som programledarna på “Nyhetsmorgon” över att detta “pågått under flera år”, “varför ingen har gjort eller sagt någonting” samt se på problematiken vara i likhet med att “någon” borde kalla barn och föräldrar till skolan för ett kvartsamtal. För att påtala hur barnen beter sig… Utan minsta tanke på att föräldrarna själva fullt medvetet valt en, inte sällan, (strikt och bokstavstolkande) religiös skolgång för sina barn. Som aldrig har klagat på uppdelningen.

Tvärtom, de som ev. har klagat har länge antingen tvingats fly, blivit hotade eller trakasserade. Redan under skolans presskonferens kunde man skratta lätt åt igenkänningsfaktorn av hur alla vackra och mer korrekta ord som man tidigt lär sig att “Sverige gillar” att höra både användes och utnyttjades. Ord som att skolan – egentligen – “ökar integrationen”! Detta exempel var endast en orättvis (rasistisk?…) vinkling av “busiga barn på en buss”. Ord som hur skolan stärker den svenska “mångkulturen” -och hur “skolans elever blommar ut till att bli integrerade goda samhällsmedborgare”… Vilket är fullt möjligt att en del blir, men under sistnämnda mantra drogs en filosofisk föreläsning när rektorn fick frågan vad skolans namn betydde – på svenska – (!) Vilket var – “Blomstra”…

Allt detta i en grundskola där elever inte är av annan trosuppfattning eller knappt har någon klasskamrat som är ifrån Sverige eller någon annan religion samt kultur. I ett område som idag utgör ett av de mest isolerade parallellsamhällen till det svenska.  Men inte ens namnets betydelse visste man om, innan frågan ställdes rakt ut… Tyvärr inte helt omöjligt till rektorns förvåning -och en allt för sällan ställd fråga. Så intregrerade är endast namnen på religiösa friskolor i Sverige.

Den hade lika gärna kunnat hetat, “Kalifatet i Sverige” utan att någon direkt visste om detta. Om någon till trots skulle vetat om – vem skulle våga “ifrågasätta”? Skulle det vara legitimt att helt öppet få propagera för att omkullkasta Sveriges statsskick, se svenskar, svenska medborgare och demokrati som “otrogna”? Ok att vilja tvångskonvertera samtliga medborgare, annars tvinga dessa att betala en “otrohets”-skatt eller dö? Om inte, så är det ändå sådana synsätt och värderingar som existerar mer öppet än dolt på fler håll än ett och bland fler personer än en. Även inom skattefinansierade föreningar, skolor som organisationer. För att bevara, respektera och förhindra så måste man också fråga, kritisera samt slå ner på direkta motsättningar och kontraster.

Detta sätter fingret på den felaktiga och direkt kontraproduktiva uppfattningen kring “vad som är vad”. Det är trots allt märkligt hur samtliga religiösa, nationella som kulturella föreningar och skolor som – på pappret – ihärdigt verkar existerar mest pga. “integration” och synen är att dessa följer denna “integrationslag” tillsammans med skollagen och sveriges lagar betydligt mer än “Guds lagar” eller egna kulturers. Men trots detta, har segregationen blivit så djup att den resulterat i en segregation i segregationen samt parallella samhällen, inte minst med stärkta fundamentalistiska lagar före svenska.

Dock hände någonting igår! Dels var det en del journalister som faktiskt inte köpte dessa målande ord av starkt samhällsbidragande -och hur integrerande samt jämställt det – egentligen – är. Dels gick Aftonbladet ut än djupare och “avslöjade” någonting som inte heller direkt varit någon hemlighet eller dold från allmän kännedom – att andra religiösa föreningar som får bidrag ifrån både kommunen och staten – dvs. finansieras av svenska medborgare samt skattebetalarna i “världens största humanitära stormakt” – har en öppen Salafistisk tro samt inriktning och i den är inte vad vi anser vara “extrema radikala åsikter” någonting konstigare än livslärande självklarheter för samtliga människor att leva efter.

Detta är endast 1-2 exempel. Vad som under 80 och 90 talet var “i sin linda”, men som snabbt växte ohindrat i takt med fler med samma trosuppfattningar, värderingar och synsätt, ökat inflytande genom skattefinansierade föreningar, engagemang i politiken (genom naiva partier vars största iver var att samla så många med annan hudfärg än vit som möjligt) samt friskolor har idag expoloderat. Det är heller inget okänd faktum att nya generationer är ett litet fönster in till dess framtid och utveckling.
Det är med andra ord kanske inte så konstigt att Sverige ligger topp 4 i världen på att “producera” stridande jihadister, har fått utvecklade parallella samhällen där oliktroende/ tänkande känner sig tvingade att fly samt att jämställda, demokratiska och fria värden samt synsätt sedan länge varit en bristvara – i Sverige.

Man har helt enkelt inte velat se, agera eller ens kritisera utan låtit det växa till denna grad att till och med “etablerad” media fasas över utvecklingen och situationen man så länge har försvarar enligt ryggmärgsreflexer, utan att veta om en närmare verklighet. Ser nu samma saker som b.la. många invånare i områdena – men även SD – länge har sett. Nu kanske inte kritiken tystas eller stämplas vara någonting helt annat? Under den långa tid den gjorde det så har folk fått sätta livet till, försvunnit, gifts bort, stympats, tvingats fly samt lokala samhällen tillhör inte Sverige på något plan – förutom, på pappret.
Förhoppningsvis fortsätter detta sunda förnuft, av att förstå skillnaderna mellan kritik (mot odemokratiska värderingar), röster om vad Sverige är -och ett förespråkande av ett svenskt samhälle för – alla – att både leva i som att bidra till. Dvs, följa – det svenska – samhällskontraktet! Mot vad som är “rasism”, “intolerans” och “främlingsfientlighet”…!

I alla fall om man vill inte vill göra sig totalt åtlöj, vara en odemokratisk medlöpande kraft samt förolämp dess sanna offer! Samtidigt som man inte vill bo i mångkulturen, men på detta – både medlöper och skyddar verkliga källor för odemokratiska värderingar i det svenska demokratiska samhället.

Dela & Diskutera: