“Det finns idioter och extremister i alla läger” hörs allt för ofta, när man belyser den idag för oss idag mest påtagliga extremismen tillika största hotet – den religiösa.
Till och med militanta Buddister bildade en allians i Burma “emot faran från Islam” enligt de själva. Buddismen slås då med all rätt ned på. Liksom Kristendomen, liksom politiska partier till och med fotbollsklubbar får bära ansvar och ställas till svars för vad människor gör som endast säger sig heja på klubben. När det dock kommer till just en religion – Islam – råder en helt annan konsensus i samhället. Möjligen pga. den egentligen vetskapen om att inte heller den religionen endast innehåller kärlek till allt och alla, eller är en kopia på den “värdegrund” som både svenska organisationer, företag som politiker skriver högst upp på sina sidor – men samtidigt indirekt försvarat motsatser och rent av finansierar.

Sällan kan heller “värdegrunden” förtydligas mer, än att den “inte delas” mot vad den tror -och helt enkelt inte “ska” delas med – baserad på andras uppfattningar och en annan konsensus. Genast söks det efter ursäkter och det verkar vara den enda religionen/ ideologin som inte bär något ansvar, utefter hur det ofta kan låta i den lilla debatt som snabbt tystas av skuld och skam – mot frågeställaren istället. Bland mest mest tragikomiska jag sett på länge var en Islamist förespråkare bli kallad “broder” av Fi´s talesperson, efter berömmande för hennes utspel… Det var lite som att se vargen med en hånleende klappa om lilla naiva rödluvan, som i sin tur trodde att de var ett “team” och att hon – med sina uttalade feministiska samt könsneutrala synsätt och värderingar – var en jämställd “syster”.

Det faktum att varje troende muslim ska följa Koranen, att Koranen är skriven av en man under dennes livstid med hans direkta uppmaningar (snarare än tolkningar) om hur alla delar av livet skall levas, samt hur man ska se på sin näste exempelvis, skiljer den heliga skriften från ex. Bibeln som är en samling – “testamenten” – skriven av en rad författare under en lång tid och ger större tolkningsutrymmen. Skiljelinjen går även där den dessutom talar om hur alla aspekter av ett samhälle skall se ut, styras samt vilka lagar och regler som skall råda i dessa samhällen – nationer.
Där blir den också mer politisk med ett betydligt större fokus på omgivningen. Ex. hur världen skall se ut och inte minst den egna rollen i att förändra, leda och/ eller bidra till att samhället lever upp till uppmaningarna och att människorna i det följer Guds lagar. Det är av lika stor vikt att man lever i en miljö mer präglad av Guds lagar än “folkvalda” – eller har som ambition att dra ditåt – som det är att efterleva uppmaningarna för egen del. Detta kan sättas in i en direkt kontext av att se till vilka lagar och regler som mer har kommit att prägla vissa svenska områden idag.
Det en fundamentalt viktig aspekt i sammanhanget – men som aldrig heller lyfts.

Profeten Mohammed anses av Muslimer vara den perfekta människan och alla troende Muslimer – alla människor – skall följa hans exempel. Att Koranen (samt Haditer) innehåller “goda verser” tar fortfarande inte bort att där finns “onda” samt de som står i en direkt kontrast till inte endast allt vad Fi står för, utan även demokrati, jämställdhet och tolerans.
I synnerhet ur icke troendes perspektiv. Ett sunt förnuft kan snabbt tänka ut att varje extremistgrupper citerar och säger sig följa religionen bokstavligen. Men kanske vet både Fi och Sveriges vänster mer om den saken än de själva, när allt som inte passar in på egna värderingar, önskemål -och/ eller syn på samhället “inte har någonting med Islam att göra”?

På samma vis man inte velat se att det existera rätt så stora värderingsskillnader världen över, mer än allting vara “manliga brister”. Vad vi i Sverige anser vara “extremism” utifrån våra synsätt och värderingar, finns där många som inte ser sig själva vara vare sig radikala eller extrema – utan endast som följare av sin religion. Genom att, vad vi anser, “försköna” eller förneka dessa saker som går i direkt kontrast förnekar man också människornas religion. Med tanke på att ingen människas ord eller lagar står över Guds enligt religionen, så innebär förnekelserna alltså något av det största syndande – Dvs. för en icke troende muslim! Troende har Taqqiyya.

70% av Frankrikes unga muslimer svarade i en studie som innefattade ca 7000 personer att de inte fördömer terroristerna för Charlie Hebdo. 64% tillsammans med ungdomar från Afrikansk bakgrund accepterar inte heller homosexualitet som livsstil. Studien finns här – bara att läsa! Det är inte någon annan som säger detta, än de själva! Men stora delar väljer trots detta att inte lyssna… För att sedan “chockas” av hur samhället “ser ut” och att där ens existerar “hat”, förtryck -och motsättningar. Vilket i en låg omfattning kommer ifrån “svenskt håll” – vare sig nationellt eller, än mindre, internationellt! Sekteristiska (även kulturella, etniska som nationella) motsättningar i landet har inte belysts många procent men existerat, mer påtagligt än dolt, under decennier.

En Imam i England kunde, när chansen gavs, inte riktigt besvara -och förklara upplästa mindre positiva verser. Fokus hamnade, som så ofta, på att frågeställningarna skulle vara “hatiska”.
Direkt när detta kommer på tal sker genast ett hopp från A till Ö -och frågan; “Vadå, är då ALLA troende terrorister…?!” Givetvis är inte alla terrorister – precis som inte alla Buddister är militanta extremister som ser något “hot ifrån Islam”. Dock blir den majoriteten i detta sken rätt så irrelevant när det kommer till terrordåd, förtryckta som mördade människor.
Majoriteten av alla Tyskar var också fredliga, ändå mördades ca 8 miljoner människor – den tysta och fredliga majoriteten var irrelevant. De flesta Japaner var fredliga, ändå massmördades miljoner Kineser. De flesta Ryssar likaså, ändå mördades upp emot 60 miljoner människor – majoriteten var även där irrelevant.

Av en miljard troende uppskattas ca 15-25% av världens underrättelsetjänster vara vad vi anser “radikala”. Det innebär att mellan ca 180-300 miljoner människor (!) har dedikerat sina liv till att begå terrordåd och rättfärdigar attacker mot våra samhällen, vilka i deras ögon ses på vara djävulens samhällen. Är 180 – 300 miljoner människor, med samma “radikala” uppfattning, värderingar -och synsätt irrelevant? Det krävs en för att ha ihjäl massor. B.la. köra ihjäl fyra stycken i Stockholm, varav ett barn, och lamslå hela Sverige! Dock krävs en hel del för att sätta egen prägel på hela områden.

Där människor till och med deklarerar “inte tillhöra/ vara Sverige”. Givetvis är inte 75% “terrorister”, dock tillhör inte heller ovannämnda som sätter prägel och dikterar levnadsvillkor i svenska områden dessa 15-25%… Utan skulle räknas till de 75%. Dvs. innan de begår terrordåd eller öppet uttrycker sympatier för detsamma. Vad som dock sker “bakom kulisserna” med rekrytering, radikalisering, predikan, finansiering -och även trakassering gentemot oliktänkande samt ensamma kvinnor inte minst, pratar vi inte om. Men om detta skulle uppmärksammas bredare, vad skulle dessa personer räknas som då – ur ett perspektiv av svenska värderingar, med allas “värdegrund”?

I en kontext av att Sverige ligger topp 4 i världen av att “producera” stridande jihadister till konfliktområden för terrorstämplade “radikala” organisationer, kanske någonting kan väckas? Jag bor i ett område som idag är ett av dessa mer präglade, så kallat parallellsamhälle. Jag har bott i dessa områden hela mitt liv och även sett dess förändring gå ifrån självsegregering av lokala gäng, med främst kriminalitet och drogers lagar & regler samtidigt som svenska samhället var duktiga på att dra sig undan lika fort – till att dessa både började delas med andra, religiösa sådana -och i vissa fall helt har ersätts. Idag är inte ens 112 en garanterad samhällsinstans – för tiotusentals invånare och medborgare, i Sverige.

Med “alla värderingars lika rätt och värden”, så är utvecklingen inte heller så konstig. Flera av mina grannar som (idag oigenkännliga) barndomsvänner är troende. Samtliga följer religionen och ser sig inte heller på något vis vara “extremister” eller “radikala”. Det är vi som lever “otroget” och “mindre rent”. Vi är de “vilsna själarna på glid” som inte funnit den rätta vägen -och som tar människan före Gud! Vi är de “svaga” med alkohol, spel, musik, klubbar och lättklädda, blottade kvinnor i våra samhällen. Jag väntar fortfarande på att någon åker dit -och talar om för de att dem “inte har någonting med Islam att göra”…? Vart är hela 75% av “inte allas” fördömanden och förklaringar kring hur lite de har med Islam att göra? Ingen har uteslutit någon, ingen har heller talat om för de hur “fel” de följer sin religion och därmed velat få de att följa religionen “rätt”. Deras åsikter är inte mer “extrema” eller “radikala”, än att kvinnan hålls hemma och ska inte arbeta – hemmet är huvudarbetet och mannen är den hon lever för.

“Guds lagar” skall råda före sekulära, svenska, lagar – som både är framröstade av människan och skapta av människan. Inte Gud! Religionen är inget smörgåsbord, utan en enighet där samtliga aspekter ur den utgör – Islam! Det närmaste “lagar” vi kommer i Kristendomen är de 10 budorden mer för en följare av religionen att själv leva utefter och följa. Jag har dock aldrig hört eller sett någon Kristen inte tro på budorden, men sagt sig vara troende. Ifrån andra sken – inte sällan av samma röster i Sverige – ställs såväl VD, tränare och supporterklubbar, till och med poliser, till svars för vad en helt okänd människa (som endast säger sig heja på ett lag) har gjort. Samma växlar dras till och med så långt att man ställer SD till svars när någon – vem eller vart som helst i Sverige säger någonting skevt. “Svansar”, hänvisar man till då. Men 180 – 300 miljoner människor är inte “svansar”…? De utgör snarare en helt egen bas på flera nivåer, som möjligen har egna “svansar”.
Där både Fi som Mp, V och S kan tänkas ingå med sina belönande förslag mot de som till och med har stridit för allt annat än demokratiska, öppna och jämställda samhällen.

Aldrig har dessa heller ställts till svars när ex. AFA slagit sönder halva staden. Trots att detta till och med sker på vänsterns egna högtidsdag  – 1 maj. En kan endast föreställa sig hur hur detta skulle spelats ut om samma sak inträffade SD, om oberoende samt från SD fristående extremister kapade dagen för att slå sönder halva staden år efter år. “Högtidsdagen” skulle tvingats slopas redan dagen efter, medan 1 maj möts detta med “dialogpoliser” samt extra insatser av dans, fika och aktiviteter. Ingen av dessa fick heller sina värderingar ifrågasatta när en högt uppsatt representant inom Mp´s egen partiledning vare sig ville ta kvinnor i hand, som det feministiska parti mp är. Inte ens när samma partitopp inte heller ens kunde fördöma offentliga avrättningar på demokratiförespråkare eller hbtq personer.  Är han feminist? Terrorist? Hans egen förklaring – troende Muslim och att inom Islam hälsar män inte på kvinnor genom att ta i dem. Enligt Islam, liksom inom Kristendomen, är homosexualitet en synd. Det finns en orsak -och en kontext till varför exempelvis IS slänger ner homosexuella från taket av just den högsta byggnaden, vilkt inte endast är “något eget påhitt av grymheter”.

Är han idag klassad som en “radikal extremist”? Har han “ingenting med Islam att göra”? Han är i sina egna ögon vare sig “radikal” eller “extrem”. Han hamnar med andra ord bland dessa 75% som inte mördar människor för att komma till Paradiset, men kan absolut fortfarande tro på ett! Samt hur man kommer dit, vad man som en man får i paradiset -och varför. Även detta är en stor del av religionens kärna, då livet efter döden enligt religionen är av större vikt att eftersträva än jordelivet – vilket däremot är avgörande för vart man kommer samt vad man får – baserat på hur man har följt religion och dess uppmaningar samt lagar. Vilket dessa 15-25% tar bokstavligen på -och ser sig komma om de dör i strid mot “otrogna” (dvs. icke -och oliktroende). Man behöver inte vara “radikal” för att tro på dessa saker eller leva utefter samma principer… Han är långt ifrån ensam. Vi kan idag endast se egen bakgård hur präglade områden idag är, som egentligen inte skulle kunna vara en möjlig odemokratisk utveckling i Sverige! Dock ligger den verkligheten och innersta vetskapen bland många också närmare sanningen till varför få högt skrikande förespråkare för “mångkultur” själva väljer bort att leva och bo i “mångkulturen” med sina familjer.

Även fast de “radikala” predikanterna anses vara “självutnämnda” så är de fortfarande predikanter med miljontals följare som påverkar i en förödande stark omfattning. Den bortförklaringen att de “inte är riktiga predikanter eller Imamer för religionen”, är precis lika irrelevant! Hundratals miljoner människor världen över följer deras hat-predikan som ursäktas med religionen som stöd och det räcker endast med att en blir inspirerad samt motiverad – för att orsaka en enorm förödelse. Dessa försvinner inte för att ursäkterna haglar i debatten. Stockholmsterroristen uppvisar en lika patetiskt show i häktet som Breivik gjorde. Han kräver en Sunni-muslimsk advokat -och har förklarat sig vara “nöjd” med sitt terrordåd. Skulle hans drivkraft, motiv och hela anledningen till hans handling ligga i – “Sveriges bostadsmarknad -och politik”…? Förolämpningen av både naivitet som bortförklaringar kan inte bli större, emot offren i första hand – svenska folket i andra!
Vare sig dessa 75% eller “de goda verserna” – igår som idag – har förhindrat terrorattentat eller att en (!) radikal extremist organisation lyckas rekrytera likasinnade jihadister från hela världen (med Sverige i topp), kör över två nationer i Mellanöstern samtidigt -och slänger in hela världen i ett kaos

Är det ingenting alls inom religionen som rättfärdigar någonting av detta, för någon av de? Om inte, vad är en terrorist då “radikal extremist” gentemot? Vilka grundväxlar är det då som dras längre än dessa 75%? Vad är det som läses in från 1400 år sedan -och bokstavligen implementerar i dagens (svenska) samhälle 2017? Vad är det för bokstäver som tolkas och varför klassas dessa som “bokstavstroende”? Gentemot IRA terrorister eller Breivik rådde inget tvivel om kärnan eller deras ideologier samt trosuppfattningar. I detta fall kan det dock vara allt möjligt och det värsta av allt är att i Sverige skulle rent av skulden kunna på bostadsmarknaden! Så pass ovilliga är vi till att debattera en religions innehåll!

Enligt Vänsterpartiet ligger hela förklaringen och skulden för jihadister och radikaliserade extremister i bristen på hyresrätter…! Igår medverkade en chockad Mattias Karlsson (SD) i SVT, där en vänsterpartist påvisade ett skrattretande kvitto på varför Sverige har kommit att bli något av en fristad för radikala åsikter, terrorister som stridande jihadister. Enligt henne var orsaken att 180 – 300 miljoner (med andra ord) inte bor i en bostadsrätt i Sverige, utan i hyresrätter… Därav blir de terrorister i Islams namn. Trots att det inte var något debattprogram, var chocken så pass stor, att Mattias Karlsson gjorde oss alla en tjänst -och kände sig tvungen att fråga om han verkligen hörde rätt…

Det är precis denna sorts (vansinnes)uppfattningar som inte bidrar till någonting annat än att dels flytta fokus ifrån det största hotet -och dels till 100% skydda alla former av odemokratiska, ojämställda -och förtryckande värderingar man säger sig “vara emot”. När en sådan vers tas som exempel hörs ofta: “det finns goda, också…” eller “man ser inte de goda…” Givetvis finns dessa – också, men fortfarande är det i detta ljus och sken irrelevant. De “goda” håller fortfarande inte 180 – 300 miljoner människor ifrån att begå terrordåd och vilja se västerländska samhällets undergång, de lutar sig emot -och ursäktar sig med – de drivs av – med stöd från de för oss onda.

Precis som George Bush lutade använde -och lutade sig emot Bibeln innan den olagliga invasionen av Irak, vilket utgjorde en ren terror för Irakierna. Som fullt förståeligt såg detta på samma vis som en religiös “legitimerad handling från Kristendomen”. Om man förstår detta, är det oerhört märkligt – för att inte säga livsfarligt korkat – att inte se eller förstå det religiöst legitimerade – största – hotet emot oss själva. IS har på senare år varit de vi har sett och hört mest, med de mest högljudda predikanter som påverkar skrämmande många likasinnade människor mest -och rekryterar hela tiden nya.

Till vilka uppmaningen är lika tydlig, lättfunnen som återkommande – Att slå till mot oss med alla tänkbara medel. En sedan länge predikad uppmaning – lastbil!
Anwar Al-Awlaki var en av de mest kända. Likaså en av världens mest efterlysta – just för hans påverkan, inflytande och antalet följare. Hans röst utgjorde ett vapen emot oss i sig och han är långt ifrån ensam. IS högste ledare var dels en predikant inom Islam samt utbildad inom dess lära på Bagdads universitet. Men ingen av dessa två har någonting med Islam att göra, i Sverige.

Vare sig Koranen är svart eller vit, den innehåller såväl goda som förtryckande och onda uppmaningar, men inte heller är religionen en spegling av ett svenskt öppet, demokratiskt och jämställt samhälle. Den är inte heller den minsta spegling av Vänsterpartiets. Mp´s, S, V eller Feministiskt initiativs politik – egentligen någonstans. Men försvaras av dessa allra mest – till den grad att Islamister väljs in i deras partiledningar och hålls tyst om, så länge media inte upptäcker detta.

Det förklarar kanske tydligt även topp 4 rankningen samt utvecklingen i Sverige.
Det finns en rad exempel på hur endast religionen står i direkta kontraster och är lika direkt oförenligt med värderingar om ett “svensk, öppet och demokratiskt samhälle”.
På sina håll har dessa en gång svenska samhällen ombildats till parallella, som mer efterliknar religionens samhällen! På andra håll försvars densamma in i absurdum, när man i nästa andetag säger sig vara för demokrati och jämställdhet. Rent av en “feministisk regering” och “humanitär stormakt”… Det vore trevlig om även vi i Sverige slutade värdera finare ord före att 360 grader “stå upp” för dess innehåll. Dvs. alldeles oavsett hårfärg, hudfärg, bakgrund, kön och/ eller trosuppfattning i allmänhet – i synnerhet om andra än demokratiska, jämställda -och/ eller toleranta värderingar och synsätt kommuniceras ifrån människorna själva.

Dela & Diskutera:

3 dagar har gått sedan det andra, nu fullbordade terrorattacken, i Sverige. På sociala medier pratas det om att man ska ha “vunnit” någonting och folk säger sig nu älska Sverige och vara mer stolta över både Sverige och att vara svenskar, än någonsin tidigare. Statsminister säger för första gången någonsin något i stil med att det nu “är Sverige först som gäller!”
Vart har detta självklara fokus och prioritering från landets egen “ledare” tidigare i sådana fall legat på -och vad har tagits först, om inte Sverige? Svaret finns i Sveriges egen utveckling och verklighet idag. Det är inte en dag för sent kan jag tycka och givetvis både starkt som fint. Desto tråkigare är att det måste krävas en terrorattack för dessa självklara känslor av stolthet och kärlek att födas. Vad jag däremot inte alls kan se eller förstå ur mitt ljus – men det kanske bara är jag – är vad det är för någonting som “har vunnits över”? Två svenska medborgare, en Belgisk och en Brittisk har avlidit, varav en av Sveriges döttrar och framtid! Endast 11 år gammal! Det är möjligt att man endast ser till -och uppfattar sin egen godhet med känslor och utifrån det ljuset av digitala hjärtan samt känslouttryckningar på sociala medier ser sig ha vunnit över sin egen ilska, sorg eller frustration – men ur ett helikoptersperspektiv har vi i mina ögon knappt ens vaknat till den radikala verklighet som länge har rådigt i Sverige -och misslyckade kontraproduktiva politik gentemot densamma, som inte minst som har föranlett detta. Jag har dock fortfarande inte sett några som helst nedslag, demonstrationer, manifestationer eller krav på demokratiska värden, öppenhet, frihet, sekulärt svenskt samhälle i områden där radikala som fundamentalistiska värderingar är som allra starkast och mest utpräglat. Till den grad att dessa har utvecklat egna parallella samhällen, där med terroristen sympatiserande fundamentalister själva bor.
Skyddade av -och i egna “svenska” områden.

Med tanke på att allihop nu – från alla möjliga politiska håll och kanter – plötsligt såg en attack vara en “tidsfråga” så kan jag än mindre se någon vinst överhuvudtaget. Att människor är starka, sammanhållande och trevliga mot varandra ser inte jag som en “vinst” – utan en självklarhet! Inte någon “vinst” endast tre dagar efter en terrorattack med oskyldiga vuxna som barn till offer. Den enda vinsten kan möjligtvis och förhoppningsvis vara ett nationellt ny-vaknande? Men även det återstår att se. Endast ur det ljuset är förlusten lika stor som misslyckandet och handlingsförlamningen har varit. För att inte ens tala om svek det i sådana fall är – om alla beslutsfattare och myndigheter nu ansett detta vara en tidsfråga, men ändå bara gått och väntat på att – exempelvis – just denne terrorist skulle agera. Han var trots allt redan för 2 år sedan misstänkt och kopplad till IS-terrorfinansiering. På det, dömd till utvisning. Inte bara en gång, utan två fall av handlingsförlamning emot samma person – med goda grunder för att inte släppa honom ur sikte för både medborgares som rikes säkerhet – hade alltså kunnat förhindra denna attack! Bortsett ifrån denna förlust, så beror det också kanske på ur vilket ljus man ser attacken, vilken miljö och vardag man själv lever i och vilken insikt samt kännedom man har. Det är märkligt att verklighetsuppfattningen bland väldigt många är så medveten kring invandrartäta, segregerade, förorter att dessa sedan länge tillbaka väljs bort att leva i med egna familjer. Samtidigt hyllas desamma och inte alls kritiseras för att dessa idag har utvecklats till parallella samhällen, där inte minst religiös fundamentalism sätter en starkare prägel än demokratiska, jämställda eller svenska lagar och regler. På detta skriks det dessutom fulare ord – som indirekt försvarar fundamentalism – gentemot de som inte endast är ärliga med varför de inte vill bo där, utan även ser situationen för många av de boende.

Expressen hittade någon “barnexpert” som skrev en lista på hur man som förälder “ska” prata med barnen kring terrordådet. Vad barnexperten verkar ha “glömt” är kanske att i dagens Sverige växer väldigt många barn upp med en kanske större medvetenhet kring religiös fundamentalism och förtryck än de själva. Det är deras starkt präglade hemmiljö, vardagliga tillvaro och hemförhållanden som skiljer sig rätt rejält. Förhållanden där kors och andra religiösa symboler har blivit sönderryckta, flickor trakasserade, barn tvingats fira egna högtider med sina familjer på annan ort, får fönsterrutorna krossade eller helt enkelt inte firar alls – för den egna säkerheten och trygghetens skull. Barn som växer upp i områden där inte ens 112 längre är garanterad och rättssamhället liksom rättvisan går snarare via lokala krafter än svenska myndigheter. Tror man att barn inte förstår eller påverkas av detta? Som tydligare än några andra ser och känner av könssegregation, både i allmänna badhus som på lekplatser, på gårdarna och det är barn som var varannat har blivit stoppade och tillsagda av antingen främmande vuxna män eller jämnåriga pojkar om vad som gäller. Barn som sett sina föräldrar i både högljudda tjafs och urartade slagsmål på grund av samma sak. Hur man än som förälder vänder, vrider och försöker är det en omöjlighet att barnens medvetenhet inte sitter. Ett av tipsen av experterna löd att “inte föra över den egna oron till barnen”. Vilket sätter lite ljus på expertens bristande uppfattning, trots allting genom alla år av segregation och parallella samhällen.

Barn som själva väljer att stanna hemma soliga sommardagar, springa hem eller rent av tvingas hem – barn som ser, hör och upplever inte endast miljön utan även människorna bakom dessa agendor och värderingar. För de barnen, som under två dagar nu tömt paket av värmeljus för sin jämnåriga vän med “kom-tillbaka-lappar” har en ny förståelse satts om dessa krafter – inte heller barn är skonade! Vad säger vi till dessa barn? Att “vi har vunnit”? I en redan bizzar utvecklad miljö som ska vara direkt omöjlig för att vara Sverige och som mer liknar en liten by i Mellanöstern där föraktet och parallellsamhället till det svenska är lika påtagligt som andra lagar och regler redan var. Alla vuxna som barn påverkades mer eller mindre av fredagens attack – det finns inte längre någon generell röd tråd för hur alla påverkades av den genrellt i Sverige, eller hur man ska prata med barnen om det. Kulturerna är liksom miljöerna idag – alldeles för splittrade och spridda över hela spektrat av värderingar. Tiden är förbi då i stort sett samma demokratiska och jämställda värderingar och synsätt rådde likt en pulsåder genom hela det svenksa samhället – på sina håll existerar inte ens något “svenskt samhälle” överhuvudtaget och där finns till och med de som är likgiltiga attentatet, eller rent av sympatiserar med det. I Sverige. Det är ett direkt resultat av en decennier lång, misslyackad feg och naiv integration -och migrationspolitik. Detta är vad man har försvarat, röstat på, och sett vara “mångkultur”. Men ändå valt bort att leva i den för egen del i många fall.

Då är detta endast ur ett sken – mitt högst personliga och många vänner, bekanta samt grannars med mig. Tur i oturen är att mina barn i alla fall har en mamma som bor i Sverige, oturen är att rädslan för att åka till mig är idag större än någonsin. Turen är att många vänners barn lever med båda sina föräldrar, oturen är deras barn inte har något alternativ. Vad är vunnet?
Ur ett bredare samhälls -och nationellt perspektiv utgör Sverige topp 4 i världen av att “producera” stridande jihadister, många attacker i Europa har planerats, finansierats, rekryterats och styrts ifrån Sverige, trots att människorna har varit “på radarn”… Internationellt efterlysta för terrorism har släppts direkt. “Hemvändande” belönas med skuldsanering, körkort och bostäder för att ha stridit för terrorstämplade organisationer och brutit mot mänskliga rättigheter. Gifta flickor som gifts bort i andra länder föreslås förblir gifta i Sverige, hedersproblematiken har inte rört på sig en meter sedan Fadime och radikalisering i förorterna endast växer och växer. Vilka krafter tror man egentligen flörta med? Det är snudd på otroligt att det krävs en polis som i Agenda igår måste konstatera att det ofta är samma kretsar samt krafter som begår hedersrelaterade förtryck som också är radikaliserade. Vi har fortfarande inte vunnit förståelsen eller den kritiskt viktiga insikten av att för dessa människor är det inte “extremism”, utan en livets sanning och rätta värderingar – precis lika mycket och på samma vis som Fi anser att kön endast vara en “social konstruktion”. Det är dock en tanke att ta med – i Sverige växer det idag upp barn med vitt skilda värderingar, synsätt -och erfarenheter kring demokrati, jämställdhet och tolerans.
Där inte alla ser på det med samma ögon, men ska samtliga en dag ska gå på egna två ben i det och utgöra en “framtid”.

Det har länge funnits en lika världsunik som kontraproduktiv övetro i Sverige som inte kan ses som annat ren nonchalans och översittande mentalitet. Tron om att kunna förvandla en giftig kobra fylld av hat mot oss till “goda samhällsmedborgare” i en skrämmande genuin övertygelse om att dessa starkare följer en kram ifrån “otrogna” före “Guds ord och lagar” som han uppfattar den, tillsammans med en egen önskan och längtan till ett liv i himlens paradis efter döden – till vart han endast tror sig komma om han har ihjäl “otrogna” samtidigt. “Otrogna” är alltså du, jag, våra familjeer och alla vi känner i princip. Jag undrar hur många som skulle ha bjudit hem en giftig kobra, låtit den skapa sitt bo och revir, matat den och tillåtit den bilda sina egna revir med egna lagar och regler – för att sedan säga att någonting har vunnits efter att den gått till attack? Dessutom när den kunde ha förhindrats. Jag undrar hur många som skulle be sina barn gå och krama om en eld i tron om att elden skulle slockna?

Jag förstår faktiskt inte vad som kan ha vunnits, det enda jag kan komma på just nu i skrivande stund och tre dagar efteråt är – möjligt -och förhopningsvis har vi vunnit ett uppvaknande.
Det talas strax under varje mening om “tankar och hänsyn till anhöriga” – följt av att “vi har vunnit”… tror man att de anhöriga också ser det så? Hur hade – med facit i hand – du själv sett på saken? En vinst eller någonting som hade kunnat förhindrats och som till varje pris nu inte får upprepas? Det är oerhört fint med känslor och mer korrekta ord i svårare tider. Personligen känner jag inte så mycket mer än tomhet, svek och ilska – både privat för att barnen inte vill komma hem till mig, men även för att vi haft alla facit i hand som vi nu inte ens vill tala om. Vi har krafter emot oss på vår egen bakgård som vi fortfarande tror kan förändras av våra kramar och pussar – när det är de som förändrat hela områden och livet för alla i dessa områden.

Jag har hört ett antal gånger nu att “land ska med lag byggas” – land kan dock inte byggas, liksom demokrati inte kan bevaras och försvaras av känslor samt “godhetslagar”.
Det har vilselett oss fullständigt hit! Sen kan vi ropa att vi har vunnit och tro på det hur mycket vill vill, men vinsten kommer den dagen då fundamentalistiska krafter inte längre har vare sig inflytande eller kontroller över hela svenska områden. Den dagen då vare sig de ser oss som en fristad -och när hela Europa slutar se Sverige utgöra dess stora Akilleshäl.
Då kan vi börja prata om att vi har vunnit! Idag ser jag endast misslyckanden och förluster – varav den största, gentemot en liten dotter av Sverige på väg hem från skolan att möta sin mamma.

Det finns inga ursäkter, det finns inga bortförklaringar! Det är ett misslyckande & svek av stora mått!
D

Dela & Diskutera:

Hopplösheten bland många redan innan kvällens “Kalla Fakta” sändes var påtaglig redan dagar innan, nästan skrattretande – Vad skulle det spela för roll? Tidigare “avslöjanden” om verkligheten i Sverige, som ändå har varit växande, påtalad, öppen -och vare sig dold eller okänd under decennier har tystats redan dagen efter. Locken lagts på snabbare än någon form av nedslag.
Sedan barnsben i invandrartäta s.k. “utanförskapsområden” var kännedomen kring den kontraproduktiva (möjligen världsunika) “svenska rädslan” för att bli kallad “rasist” lika välkänd som uppfattningarna kring vad som är “rasism”, “nazism”, “intolerans” och “främlingsfientlighet”.

Märkliga uppfattningar som kunde köra över viktiga nedslag, ansvarstagande, kritik, rent sunt förnuft och även innebörden av att “vara emot” allt detta. Dvs, i sak, alldeles oavsett “vem” som gör “vad” eller står för sådana värderingar – Alldeles oavsett hudfärger, bakgrunder  och/eller trosuppfattningar. Förståelsen infann sig snabbt att endast på grund av annan hudfärg än vit, trosuppfattningar än kristen och bakgrunder än svenska så kunde även kritiken och nedslag lättare tystas, ursäktas, bortförklaras -och glömmas, än höras, ta ansvar för -och ställas till svars för… Även om så en minoritet, om ens någon, aldrig var i närheten av att ha upplevt något krig eller andra hemskheter så kunde det lätt skyllas på “traumatiska upplevelser” av ett (eller fler…) Inte allt för sällan, långt innan någon ens tänkt ut förklaringen själv. Ingen vågade ens tänka tanken av att fråga någonting närmare än så om den saken. Det kunde vara “rasistiskt”…!

Hand i hand gick vetskapen om en generell uppfattning om att endast “vita svenskar” kunde stå för dessa (skeva) värderingar. Medan all form av mångkultur endast tillför goda samhällsutvecklande inslag för samhället. Några krav på någon anpassning till ett, för många, helt nytt samhälle med synsätt och värderingar – som inte allt för sällan närmare kan likställas en annan planet än ett grannland – var det alltså inget som helst tal om. Även detta – påtaglig “rasism”! Trots detta har det genom alla år alltid varit fler som valt bort att leva i samma mångkultur, för att sedan skrika “rasism” om både SD samt minsta kritik, nedslag & uppmärksammande om skeva värderingar och en allt starkare samt påglagligare (själv)isolering från Sverige, på säkert avstånd i mer svensk homogena samhällen. Inte minst gentemot de som både har flytt/ flyttat -och de står för varför de väljer bort områdena.

Gårdagens “Kalla Fakta” satte alltå ett litet ljus på en av de sanna orsaker till varför den väljs bort av majoriteten (trots miljontals kronor biligare lägenheter, nära till både stan och grönområden). Orsak till varför svenskar – först – flydde och senare nu även alla oliktänkande/ troende. Tillsammans med allt påtagligare andra lagar, regler, miljöer än svenska samtidigt som hela det svenska samhället kapitulerade och drog sig bort. Idag protesterade till och med DO (Diskrimineringsombudsmannen) mot en flytt till Rinkeby, för integrationen… De föredrog Djursholm (utan tunnelbana) – pga. “närheten för alla människor”…

Innan “Kalla Fakta” var det alltså få vänner, grannar som lokala näringsidkare som satte något hopp till vad det skulle resultera i, de flesta visste inte ens att det gick på TV. Svensk TV inte är någonting majoriteten tittar på. Överhuvudtaget! Några har sett (med eller utan tolk) ihopsamlande visningar på Jimmie Åkessons tal, andras premiärtittande var inte alls länge sedan, återigen med Jimmie Åkessson samt Mattias Karlsson i “Agenda” på SVT under det internationellt uppmärksammandet om “Sverigebilden”. Precis som då, uppstod än mer hopplöshet när de fick höra hur Sveriges egen statsminister såg på “bilderna”. Var det ingen förnekelse om att Sverige idag är långt ifrån det trygga land som det kanske en gång var – eller som människor sökte sig till, för att slippa, b.la. radikalisering och förtryck – för sig själva eller sina barn – så var känslan av att han helt enkelt inte har någon koll situationen i sitt eget land och vad det är han indirekt medlöper till och försvarar. Efter endast en liten topp av ett isberg av rådande, växande, präglande som befästa mentaliteter – vilket endast det diskuterades under gårdagen – om “könssegregerade” i skolbussar, undrade Statsministern “argt”: “Varför föräldrar gör så här” och att “Sverige är ett jämställt land”…

Känslan stärktes av att han helt enkelt inte har en aning. Om någonting i frågan! Utan uppfattningen verkar sitta i ryggmärgen hos honom att samtliga människor som kommer till Sverige släpper sina kulturer, trosuppfattningar, lojaliteter, tillhörigheter, värderingar och synsätt som existerat i tusentals år och som de är uppväxta med vara deras absoluta livs-sanning ett steg innanför Sveriges gränser.
Den direkt för många livsfarliga – och som lätt kan uppfattas svikande – tron om att samtliga invandrare som flyktingar (även många med invandrarbakgrund födda i Sverige) plötsligt ser sig vara könsneutrala “hens”, där “jämställdhet” är ett viktigare ord att följa än “Guds ord” och direkta befallningar om hur man ska leva sina liv -och sträva mer efter livet efter döden i det (långt före “jämställdhet” eller “könsneutralitet”) utgör tyvärr endast en skyddande hand för allt (och alla) man säger sig vara “emot”.

Enligt Statsministerns reaktioner var han lika chockad som programledarna på “Nyhetsmorgon” över att detta “pågått under flera år”, “varför ingen har gjort eller sagt någonting” samt se på problematiken vara i likhet med att “någon” borde kalla barn och föräldrar till skolan för ett kvartsamtal. För att påtala hur barnen beter sig… Utan minsta tanke på att föräldrarna själva fullt medvetet valt en, inte sällan, (strikt och bokstavstolkande) religiös skolgång för sina barn. Som aldrig har klagat på uppdelningen.

Tvärtom, de som ev. har klagat har länge antingen tvingats fly, blivit hotade eller trakasserade. Redan under skolans presskonferens kunde man skratta lätt åt igenkänningsfaktorn av hur alla vackra och mer korrekta ord som man tidigt lär sig att “Sverige gillar” att höra både användes och utnyttjades. Ord som att skolan – egentligen – “ökar integrationen”! Detta exempel var endast en orättvis (rasistisk?…) vinkling av “busiga barn på en buss”. Ord som hur skolan stärker den svenska “mångkulturen” -och hur “skolans elever blommar ut till att bli integrerade goda samhällsmedborgare”… Vilket är fullt möjligt att en del blir, men under sistnämnda mantra drogs en filosofisk föreläsning när rektorn fick frågan vad skolans namn betydde – på svenska – (!) Vilket var – “Blomstra”…

Allt detta i en grundskola där elever inte är av annan trosuppfattning eller knappt har någon klasskamrat som är ifrån Sverige eller någon annan religion samt kultur. I ett område som idag utgör ett av de mest isolerade parallellsamhällen till det svenska.  Men inte ens namnets betydelse visste man om, innan frågan ställdes rakt ut… Tyvärr inte helt omöjligt till rektorns förvåning -och en allt för sällan ställd fråga. Så intregrerade är endast namnen på religiösa friskolor i Sverige.

Den hade lika gärna kunnat hetat, “Kalifatet i Sverige” utan att någon direkt visste om detta. Om någon till trots skulle vetat om – vem skulle våga “ifrågasätta”? Skulle det vara legitimt att helt öppet få propagera för att omkullkasta Sveriges statsskick, se svenskar, svenska medborgare och demokrati som “otrogna”? Ok att vilja tvångskonvertera samtliga medborgare, annars tvinga dessa att betala en “otrohets”-skatt eller dö? Om inte, så är det ändå sådana synsätt och värderingar som existerar mer öppet än dolt på fler håll än ett och bland fler personer än en. Även inom skattefinansierade föreningar, skolor som organisationer. För att bevara, respektera och förhindra så måste man också fråga, kritisera samt slå ner på direkta motsättningar och kontraster.

Detta sätter fingret på den felaktiga och direkt kontraproduktiva uppfattningen kring “vad som är vad”. Det är trots allt märkligt hur samtliga religiösa, nationella som kulturella föreningar och skolor som – på pappret – ihärdigt verkar existerar mest pga. “integration” och synen är att dessa följer denna “integrationslag” tillsammans med skollagen och sveriges lagar betydligt mer än “Guds lagar” eller egna kulturers. Men trots detta, har segregationen blivit så djup att den resulterat i en segregation i segregationen samt parallella samhällen, inte minst med stärkta fundamentalistiska lagar före svenska.

Dock hände någonting igår! Dels var det en del journalister som faktiskt inte köpte dessa målande ord av starkt samhällsbidragande -och hur integrerande samt jämställt det – egentligen – är. Dels gick Aftonbladet ut än djupare och “avslöjade” någonting som inte heller direkt varit någon hemlighet eller dold från allmän kännedom – att andra religiösa föreningar som får bidrag ifrån både kommunen och staten – dvs. finansieras av svenska medborgare samt skattebetalarna i “världens största humanitära stormakt” – har en öppen Salafistisk tro samt inriktning och i den är inte vad vi anser vara “extrema radikala åsikter” någonting konstigare än livslärande självklarheter för samtliga människor att leva efter.

Detta är endast 1-2 exempel. Vad som under 80 och 90 talet var “i sin linda”, men som snabbt växte ohindrat i takt med fler med samma trosuppfattningar, värderingar och synsätt, ökat inflytande genom skattefinansierade föreningar, engagemang i politiken (genom naiva partier vars största iver var att samla så många med annan hudfärg än vit som möjligt) samt friskolor har idag expoloderat. Det är heller inget okänd faktum att nya generationer är ett litet fönster in till dess framtid och utveckling.
Det är med andra ord kanske inte så konstigt att Sverige ligger topp 4 i världen på att “producera” stridande jihadister, har fått utvecklade parallella samhällen där oliktroende/ tänkande känner sig tvingade att fly samt att jämställda, demokratiska och fria värden samt synsätt sedan länge varit en bristvara – i Sverige.

Man har helt enkelt inte velat se, agera eller ens kritisera utan låtit det växa till denna grad att till och med “etablerad” media fasas över utvecklingen och situationen man så länge har försvarar enligt ryggmärgsreflexer, utan att veta om en närmare verklighet. Ser nu samma saker som b.la. många invånare i områdena – men även SD – länge har sett. Nu kanske inte kritiken tystas eller stämplas vara någonting helt annat? Under den långa tid den gjorde det så har folk fått sätta livet till, försvunnit, gifts bort, stympats, tvingats fly samt lokala samhällen tillhör inte Sverige på något plan – förutom, på pappret.
Förhoppningsvis fortsätter detta sunda förnuft, av att förstå skillnaderna mellan kritik (mot odemokratiska värderingar), röster om vad Sverige är -och ett förespråkande av ett svenskt samhälle för – alla – att både leva i som att bidra till. Dvs, följa – det svenska – samhällskontraktet! Mot vad som är “rasism”, “intolerans” och “främlingsfientlighet”…!

I alla fall om man vill inte vill göra sig totalt åtlöj, vara en odemokratisk medlöpande kraft samt förolämp dess sanna offer! Samtidigt som man inte vill bo i mångkulturen, men på detta – både medlöper och skyddar verkliga källor för odemokratiska värderingar i det svenska demokratiska samhället.

Dela & Diskutera:

Inledningsvis, i förra veckan slog regeringen – via 120 tecken på Twitter – fast att man skulle göra allt för att ställa Zaida Catalálans mördare till svars, i Kongo under brinnande krig. Metoden de avrättade henne på är sjukligt och skrämmande likt mördande som vi tyvärr vant oss vid att se de senaste åren från terrorister – genom halshuggning. I förra inlägget hoppades jag på att bli positivt överraskad då Zaida Catalán var en svensk medborgare och dotter av Sverige, hennes politiska åsikter är helt irrelevanta men trots att hon var en nära vän till regeringen och språkrör tillsammans med Gustav Fridolin, så tystnade jakten på mördarna, förbannade röster om krav på berörda parter -och eventuella sanktioner mot Kongo samt de som inte gör allt i sin makt för att skippa rättvisa gentemot en medborgare – dessutom på fredsuppdrag – redan dagen efter. Förhoppningen om att “arga konstateranden” på Twitter tros kanske räcka för att vilseleda folket om hur arga regeringen är -och hur mycket som görs. Jag tror snarare rätt många har glömt, en Tweet fick räcka som fördömande.

Nu till ytterligare någon som högst troligen – återigen – glöms bort i morgon, precis som det blundats för under decennier. Snarare har såväl rödgrönrosa som Alliansens partier och politiker genom decennier bidragit till att både finansiera och försvara ren samt mördande intolerans och rasism. Synen av att detta endast kan komma ifrån vita svenskar har fullständigt förblindat verkligheten och utvecklingen, samt (till)låtit 90% (100% i invandrartäta områden) av intolerans och rasism i Sverige – både pga. nationaliteter, politiska motsättningar, hudfärger, kulturer som religioner – fått växa, spridas, rekryteras och befästats fritt. I kvällens “Agenda” berörde man -och gick förvånande nog djupare in på intoleransen och rasismen i Sverige som berör andra folkgrupper än svenskar. I inslaget fick man möta en Turk som av andra Turkar hotats till livet pga. den politiska situationen i Turkiet. Han berättade b.la. att hela hans liv förändrats till det sämre sedan någon tidningsartikel han skrivit.

Agenda tog även upp en av alla konflikter som kom upp till ytan och utgjorde isbergets topp på Sergels torg i Stockholm, mellan Kurder och Turkar. Sen finns massor av andra, genom alla år, men för att endast beskriva isbergets topp – För två veckor sedan inleddes rättegången mot en IS-sympatisör som ville sätta skräck i -och mörda Shiia muslimer, genom att slänga in i en Molotov-cocktail i deras bönelokal. Inatt slängdes ytterligare två Molotov-cocktails in i en, enligt Aftonbladet”, “samlingslokal”. Men för vilka vägrar man tydligen att uppge. Varför är detta ens intressant, eller av “nyhetsvärde”? Just därför att det dels sätter fingret på en omfattande problemtik i Sverige som existerat väldigt länge kring intolerans, motsättningar och rasism samt återigen påvisar toppet av det isberg detta utgör. Så länge jag kan minnas, både från egen erfarenhet liksom ifrån det sociala förebyggande samhällsarbetet sedan 1999, har aldrig vare kunskap om -eller kritik (vågats) riktats emot kulturella, religiösa som nationella föreningar – vilka många gånger endast är till för ett visst folk(slag). Genom ansökningar för bidrag går att läsa hur samtliga föreningar aktivt arbetar för “integration” och bjuder in svenskar till dessa, för svenskar att ta del av -och lära sig deras kultur. Den enda kulturella eller nationella föreningen jag aldrig sett är just “svenska föreningen”…
Med tanke på segregationen och de parallella samhällen borde det snarare vara helt tvärtom – svenska föreningar som bjuder in för att stärka integrationen…

I media görs det narr av endast tanken, man skriver “vill lära folk att dansa svensk folkdans”… precis! För väldigt många andra föreningar dansar sina nationella danser -och skulle givetvis lära ut detta till svenskar om de besökte dessa. Menar då medier att detta är löjligt? Idiotiskt? Rent av, “rasistiskt”…?  Men hur många svenskar som besöker eller bjuds i verkligheten in har få de facto kollat upp. Då de flesta ligger i invandrartäta områden säger detta kanske sig självt mer än vad man måste påpeka detta för bidragsgivande myndigheter -och segregationen endast ökar samt lett till parallella samhällen på (allt för) många håll. Givetvis blir lokalerna även den direkta måltavlan för bomber, brandbomber och skottlossningar. 2016 utsattes Armeisk-Syrianska föreningen för bombattentat, vid avslutande av ett demonstrationståg utanför Turkiska föreningen i Fittja sköts en man.

Redan under tiden i Non-Violence riktade vi oss emot redan då segregerade områden med en av de populäraste föreläsningar som många elever minns ännu idag, “Svennar & Svartskallar”. Dock var det en oerhört känslig fråga och man ville endast att fördömar, intolerans m.m. skulle pratas om från ett håll. Oavsett den inte ens existerade i många skolor eller områden, men mycket väl intolerans, motsättningar och ren rasism som elever  hamnade i problem -eller familjer kände sig tvungna att fly/ flytta pga. Precis som idag med andra ord! Dock i betydligt större utsträckning, mer befäst, starkt och påtagligt. Jag har de senaste 28 åren, varav samtliga i s.k. “segregerade utanförskapsområden” (idag “parallella samhällen”), undrat – när ska Sverige börja arbeta emot den sanna mördande rasismen, intoleransen och främlingsfientligheten som resulterar i mänskligt lidande som förkortande av människoliv? När ska Sverige börja förstå att den enda föreningen som mest självklart borde finnas i Sverige i allmänhet, i invandrartäta områden i synnerhet (inte minst kontra antalet ny -som “gammelanlända” både igår som idag och den världsunikt obefintliga “integrationen”, är den enda som dels inte finns och som helt förbluffande och patetiskt nog (skulle) ses som “rasistisk”.

Intolerans, hat, rasism, främlingsfientlighet och motsättningar är -och avgörs tyvärr endast baserat på människors hudfärger, bakgrund, religion eller nationaliter.
– Det är inte vad det är, oavsett allt detta och trots en brinnande omvärld som präglas av detta – förutom i bl.a. Sverige. Dvs. Det handlar om -och har uteslutande under decennier handlat om – “Vad som är vad”, avgörs helt av “vem” som gör vad. VM guld i att “bekämpa rasism” genom att blunda för -och tillåta massor av andra former av rasism. Total frånvaro är alla starka nedslag, “etiketter”, eptitet och allt det som istället används gentemot demokratiskt folkvalda – konservatister, utan en rad av någonting i sin politk som ens är i närheten av uppfattningen kring vad som är vad. Endast det är en – smått förbluffande – okunskap där högst skrikande inte ens själva verkar se hur det tyvärr skrattas åt. (För dett kanske krävs närvaro eller ens något öra mot den marken?) Inte sällan av de man ser sig “skydda” samt bli “kränkta åt” – samtidigt som man medlöper och håller helt tyst om mänskligt lidande, förtryckta som våldsutsatta offer – ur fler aspekter.

Vi får se om morgondagen för med sig lärdomar från “Agenda” och börjar rikta “Allas lika rätt och värde” samt “värdegrund” dit det verkligen kan behövas som allra mest – gentemot många invandartäta områden och parallella samhällen till det svenska. Vi får väl se om ryggraden växer samt uppfattnigarna ges lite verklighetsperspektiv, i alla fall någon promille. Jag skulle bli lika positivt överraskad även i denna “nolltolerans”, som den på Twitter gentemot egna medborgare. Men hoppas kan man alltid!

Dela & Diskutera: