Jag tror det kan vara första gången som vår regering agerar rätt, både i prioritet, omsorg, skydd som ansvar -och ser både eget folk liksom egna medborgare i första hand. Vilken familjemedlem skulle exempelvis fälla mer tårar och hysa en större omsorg för vad mördaren “måste ha genomlidit” i sitt liv – för att kallblodigt mörda de våra? Vi har tyvärr spår av en sådan mentalitet på det större planet i både regeringen och vår, av regeringen utsedda, Rikspolischef. Som tydligast blev detta när det gäller morden på Ikea i Västerås liksom morden i Trollhättan. Två precis lika oskyldiga svenska medborgare var på Ikea, troligen för att inhandla en ung mans första möbler för att flyga ut från moderns trygga boende och testa egna vingar, som eleverna var i den skola i Trollhättan som utsattes för en feg och vidrig massaker. Båda fallen var politiskt och precis lika rasistiskt motiverade, morden på Ikea var en “hämnd på Sverige” med Svenskar som direkta måltavlor – för att mördaren nekats asyl i landet. Må denna moder och son (även av Sverige) vila i frid! Gievtvis av en orsak, en orsak som kanske framstår som än mer motiverad med tanke på reaktionen och synen på oskyldiga svenska medborgare – som han dessutom såg skulle vara sina nya medmänniskor, grannar -och skyddande hand mot omvärldens ev. förtryck.

Det är knappt någon som vet om när dessa två offer på Ikea begravdes. Inga kändisar stod i kö för att sjunga på deras begravningar, ingen statsminister ville hålla tal “emot rasism” och intolerans. Givetvis en fin gest och viktigt att slå ner på samt uppmärksamma för offren i Trollhättan – må de ungdomarna (sönerna och döttrarna av Sverige) också vila i frid. Dessa båda mördare har ingen som helst plats i det svenska samhället, inte heller deras precis lika intoleranta, rasistiska eller förtryckande värderingar samt åsikter – alldeles oavsett färgen på deras hudfärg eller landet de är födda i. Nu är ena mördaren svensk medborgare och född i landet, hans straff kanske rent av bli än värre både innanför murarna som i livet efteråt, då han tyvärr en dag snart troligen släpps ut.
Den asylsökande mördaren skall – givetvis – utvisas med huvudet före, både för vad han gjort men även som en tydlig signal till samtliga som ens funderar på att anlända till Sverige om värdet på egna medborgare, egna samhället samt den egna nationen. Sverige är ett av de länder som troligen ligger i den nedersta botten av att – inte – se, tänka, tycka och prioritera enligt en sådan självklar ordning. Som trots allt – samtliga i Sverige – ändå gör när det kommer ner i perspektiven, på individ -och familjenivå. Mentaliteten är ändå densamma, där prioritet, omsorg, kärlek och allt “i första hand” till och med accepteras av människor gentemot sina förorter. Där man till och med dragit upp egna territoriella gränser som skiljer området från resten av Sverige, alltid sagt “inte vara/ tillhöra Sverige” -och idag tillåtits utvecklas till parallella samhällen till det svenska.

Regeringen har nu otroligt glädjande nog reagerat på mordet på Zaida Catalán – må hon vila i frid. Både Utrikesministern som Miljöpartiets språkrör har konstaterat att de skall göra “allt i sin makt” för att “ställa mördarna (i Kongo-Kinshasa) inför rätta”. Exakt hur detta skall gå till i praktiken vet jag inte, då samma regering vare sig ens kan ställa saker och ting – samhällen – till rätta på hemmaplan, släpper internationellt efterlysta för terrorism samt daltar till världens stora fasa med IS-krigare med belönande insatser istället för att – ställa inför rätta! Förhoppningen stiger inte direkt av att samma regering besöker SA, men håller helt tyst om all form av kritik mot odemokratiskt förtryck mot oliksinnande, kvinnor, demokratiförespråkare samt HBTQ personer. Istället bugar man inför -och kysser förtryckarens hand. Vår Rikspolischef har jag ännu inte hört något uttalande ifrån, möjligen undersöker han i skrivande stund ev. mördares “hemska uppväxtförhållanden samt vad de måste genomlidit” som måste drivit de till att mörda svenska medborgare. Det skulle i alla fall inte förvåna mig.

Samma mentalitet, retorik och känsla för ansvar gentemot “egna” medborgare b.la. borde vara en självklarhet och vi får verkligen hoppas att dessa nedslag inte endast grundar sig i att vår mördade medborgare, på fredsuppdrag i konflikters direkta (när)områden t.o.m, var språkrör tillsammans med Fridolin under Grön Ungdom samt vän till regeringen och sympatiserade med deras politik. Alldeles oavsett politiska åskådningar, hudfärg, födelseland eller någon “ytlig omständighet” överhuvudtaget så var hon en svensk medborgare och dotter av Sverige. Endast av den orsaken borde utspelen om löfte av att ställa mördarna till svars ha kommit, sedan kan jag givetvis förstå – likt “nedre” perspektiven – att kännedom, vetskap, sympatier och umgänge förstärker viljan.
Men huvudsakligen skulle det inte ha spelat någon som helst roll om Zaida så vore talesperson för, eller sympatiserade med SD – ilskan, kraven och löften om att ställa till svars skulle ha fallit precis lika fort och result ändå. Facit har tyvärr visat att så inte är fallet alla gånger, då inte beroende på politiska sympatier i första hand – utan kanske mer utifrån hudförger och bakgrunder.

Det är många svenskar som mördats och mister livet utomlands, då menar jag inte svenska medborgare som indirekt säger upp sina medborgarskap för svära trohet till en annan totalitär stat som strider emot Sverige samt hotar med att spränga svenska medborgare i luften. Flera av dessa har mördats på semesterorter och inte heller rest till konfliktområden där riskerna är större för att skadas eller mördas än någonting annat. Hur behjärtansvärd insatsen än må vara kommer den med risker och nu  när den största risken har visat sig vara mer än en risk – gäller det givetvis för Sveriges regering att med all kraft, alla tänkbara som tillgängliga medel och påtryckningar inte endast sätta en stor press på berörda parter, instanser och nationer – utan även byta ut samtliga slikesvantar emot hårdhandskar och för en gång skull på riktigt “stå upp för” såväl egna medborgare som för alla de värderingar som man säger sig besitta och så ivrigt vill påvisa omvärlden att Sverige är präglat av – till den grad att den till och med blundar för hur landet slits isär inifrån, bildar allt fler parallella samhällen, lagar och regler samt att människor både mördas, förtrycks & tvingas flyr ifrån svenska områden. Nu har omvärlden återigen ögonen på Sverige och hur man inte endast med ord – utan handling – agerar, ställer krav, ev. ser över sanktioner och gör allt de kan för att ställa mördare till rätta m.m. – i Afrika – för att “stå upp” för sina egna medborgare och värderingar.

Det är fullt möjligt att Zaida Catalán utgjorde ambassadör för något som kan liknas vara någon “Humanitär stormakt”. Men för vår regering som ser sig vara världens största är det nu upp till bevis. Zaida gjorde sin del, trots riskerna dokumenterade hon brott mot mänskliga rättigheter – det blev hennes död! I en omvärld samt delar av världen som ser på saker rätt annorlunda – däribland demokrati, tolerans, öppenhet och frihet för alla – rätt så annorlunda än Sverige. Dags för mig att gå och lägga mig, strax bakom ljuset för min bror tänder jag också ett för Zaida Catalán och hennes familj. Inte för att jag kände henne eller kände till henne på något vis innan mordet av henne, inte heller pga fallande tårar, jag har aldrig ens träffat henne eller kunde högst troligen inte stå längre ifrån henne i vare sig åsikter eller synsätt synsätt. Jag hade inte heller samma mod som henne av att bege mig till ett av världens farligaste länder med årtionden av väpnade konflikter, folkmord och FN´s varningar för etnisk rensning. Med andra ord, min bror är naturligt både närmaste mig personligen som i ett “nedre” perspektiv. I ett större, som ska vara precis lika självklart, var dock Zaida Catalán en dotter av Sverige och en medborgare, dessutom på fredagsuppdrag i världen för att stå upp emot allt det som regeringen också säger sig göra. Men att stå upp för demokratiska värden innebär samtidgt att slå ner på odemokratiska.

Jag hoppas att när jag vaknar i morgon, ligger delar av regeringens absoluta prioritet och ohotade fokus på att också stå upp för sina medborgare, värderingar -och med all kraft slå ner på detta, utöver 120 tecken på Twitter, samt ställa hennes mördare till svars! Alldeles oavsett vad mördarna har haft för “uppväxtförhållanden” eller vad som än krävs för att få fram dessa. Bugande inför och “tyst diplomati” fungerar inte – det är ett land i krig och de kommer inte lyssna till Twittrande regeringsministrar i Sverige som är arga -och därefter känna skuld och skam samt överlåta sig själva till vare sig Sverige eller “rättvisan” – som endast den skiljer sig rätt rejält från den svenska synen på rättvisa…  Ta sedan dit man kommer, för vad som både krävs samt är nödvändigt för miljön och situationen – Av med silkesvantarna, se över samtliga åtgärder för att ställa mördarna till svars för att de kidnappade -och kallblodigt mördade en medborgare!
Det finns inga “diplomatiska relationer” som är viktigare för att i någon ände också kunna “gå fram” åt något håll och vara starka, än relationerna gentemot sina “egna”. Jag hoppas jag får vakna till en regering som inte agerar enligt raka motsatsen – blunda för “egna” medborgare och samhällen, men buga för, tassa på inför -och/ eller ha en “tyst diplomati” för “goda relationer” till “andra” –  som inte skulle tveka att mörda oss, spränga oss i luften samt ser landet, dess meborgare som samhällen vara av ondo.

Uppdatering 
07.00 vaknade jag tyvärr till tysta rubriker, om helt andra saker, b.la där någon blev arg för en bild på Instagram. Det är möjligt att regeringen jobbar i det tysta med att göra allt i sin makt och allt vad de kan för att ställa mördarna i Kongo till svars. Vad vet jag, men det skulle i alla fall inte förvåna mig om förbannade Twitter utspel får vara hårdhandsken och förhoppningen utgör att detta glöms bort snart. Att kritisera och slå ner på mördare i Kongo, innebär också att slå ner på andra än svenskar. Vi får väl se inom 6-12 månader istället hur mycket press som satts och hur många som ens har kommit i närheten av att ställas till svars. Jag hoppas innerligt bli positivt överraskad!

Vila i frid, Zaida Catalán, tack för dina fredsbevarande insatser och Ditt ambassadörsskap för fred och mänskliga rättigheter – Jag vill i alla fall göra vad jag kan för att inte ditt land och/ eller din regering sviker Dig! 

Dela & Diskutera:

Centerpartiet och Sveriges Kvinnolobby bjuder in till riksdagsseminarium den 6 april. I kallelsen och inbjudan står följande:

HUR VÄNDER VI DEN OJÄMSTÄLLDA ETABLERINGEN?

Sveriges Kvinnolobby har granskat etableringsinsatserna i statsbudgeten för 2017. Nyanlända kvinnor är underrepresenterade i alla delar av etableringsuppdraget och bland de som går vidare till arbete. De får sämre och senare stöd än nyanlända män och mindre resurser går till utbildningar, validering och subventionerade anställningar inom kvinnodominerade sektorer. Om detta inte åtgärdas kommer gapet mellan kvinnor och män fortsätta vidgas och en stor grupp hamna utanför arbetsmarknaden. Vad är regeringens och partiernas förslag för att vända trenden? Hur når vi jämställd etablering av nyanlända?

Precis som genomgående under alla år ser man dels att det är staten och det svenska samhället som ska “fixa” jämställdhet för alla. Det har upplevts lite som oavsett om man tillhör det vänstra rödgrönrosa blocket eller Alliansen så har denna syn, tillsammans med att all världens befolkning ser, tycker och tänker likt den svenska könsneutrala normen. Invandrare har ända sedan jag var liten och lekte runt barndomens gator alltid varit underrepressenterade när det kommer till jämställdhet så som det “etablerade” Sverige ser den – och det finns fullt förklarliga skäl till varför, mer än att Sverige som nation skulle ha misslyckats. Sverige är, tvärtom, ett av världens mest jämställda länder i världen – men inte slår man sig för bröstet för det och inser hur jämställt Sverige är, samt överlägger resten av ansvaret på individen utan det finns en manisk nästintill tvångstanke om att lagstifta in jämställdhet. Genom att kvotera och särbehandla kön, etnicitet och bakgrunder före viljor och kompetens – framförallt. Olika särlösningar och petanden inne hos familjers hem ska avgöras i Sveriges riksdag vem som ska göra och/ eller arbeta med vad, för att sedan kalla detta “jämställdhet”. Det är dock lite av en annan fråga, det som sticker ut allra mest med detta är dels den ännu – år 2017 – stora okunskap samt naivitet som råder av att kalla till ett seminarium hur nyanlända kvinnor ska bli mer aktiva. Men inte en rad om att mentaliteter, kulturer, strukturer -coh direkta förbud samt olika synsätt kan spela in i en stor roll till varför såväl invandrade samt nyanlända kvinnor är underrepresenterade – “i alla delar”.

Elefanten i rummet fortsätter att stå och tugga samt växa medan “etablerade” politiker kliar sig för sina huvuden och totalvägrar slå ner på den kanske största orsaken – värderingsskillnader samt betydligt mer ojämställda kvinnosyner och strukturer. Majoriteten av alla nyanlända kommer ifrån delar av världen som brinner av sekteristiska konflikter och/ eller inte direkt nationer som är mest kända i världen för sin syn på jämställdhet. Framförallt inte enligt den “svenska modellen”. För att överhuvudtaget börja i rätt ände när det kommer till att sätta ett större deltagande och aktivitet – kanske främst inom utbildning och på arbetsmarknaden – bland nyanlända kvinnor, så måste man också ta tjuren vid hornen och släppa detta förlegade vansinne av att allting vara “rasism” när det kommer till krav, anpassning och/ eller kritik. Det råder en stor naivitet i Sverige om att människor, ett steg innanför gränsen, börjar se kön som något “Könsneutralt”, alla blir feminister och eftersträvar en svensk syn på jämställdhet och könsneutralitet. Ingenting kan vara längre bort från verkligheten för majoriteten. Vore det så väl – gällande inte endast jämställdsfrågan, utan i stort sett alla andra frågor också – så skulle dels svenska folket först inte flytt förorterna. Inte heller skulle idag samma områden ha utvecklats till parallella samhället till det svenska, där en påtaglig öppen mentalitet råder om att “detta inte är Sverige”.

Man kan blunda för detta faktum hur mycket man vill eller slå bort detsamma, men det hjälper ingenting i jämställdhetsfrågan. Tvärtom, utgör förnekelsen snarare ett svek emot alla de tusentals flickor, tjejer och kvinnor – i Sverige – som könsstympas, lever under hedersförtryck samt tvångsgifts bort. För att inte ens nämna sveket emot barn, där till och med vansinnet hos “etablerade” politiker i Sverige går så långt att man försöker finna särlösningar för att barn lagligt skall förbli gifta med sina vuxna män – i Sverige. Tassandet på tår gentemot män som besitter synsätt, värderingar och ideologier som hela vägen går emot precis alla “värden” och “värdegrunder” som “etablerade” politiker nästan tävlar om vem som besitter bäst. Men istället för att slå ner på detta, slås det ner på hur bredbent män sitter och vilka leksaker som ligger på vilken hylla i leksaksbutiken. Istället för att tala om värderingsskillnader och hur nyanlända – män – måste anpassa både synen som förhållningssättet för att nå jämställdhet, så kallar man seminarium inom riksdagen där 7 partier av 8 applåderar och kritiserar det svenska samhället för att på något vis ha misslyckats med jämställdheten i landet.

Det egna ansvaret och skeva synsätt samt värderingar verkar endast kunna komma ifrån ett håll, svenskar. När svenskar flydde förorterna blev de också kallade för “rasister” och “intoleranta” – inte sällan av de som själva aldrig ens bott i områdena och valde att köpa sig fria från mångkulturen för att med egna familjer bo i mer homogent svenska bostadsområden. Generellt sett är Sverige ett fantastiskt land när det kommer till jämställdhet, till den grad att män börjar klä sig mer som kvinnor – vilket är mer applåderat än något annat, trots att få kvinnor jag träffat iaf under hela mitt liv finner det vara attraktivt. Där jämställdheten dock tryckts tillbaka, i vissa fall till medeltiden, är i invandrartäta segregerade förorter. Det är också dit budskapet måste riktas om varför nyanlända kvinnor är så pass underrepresenterade “i alla delar”. Samtliga som kommer till detta seminarium kommer inte att göra annat än att instämma, anse det vara “tokigt” för att sedan, inte åka ut till vare sig segregerade förorter eller ställa betydligt hårdare krav på nyanlända, inte göra någonting mer åt den saken. Möjligtvis fortsätta peka finger mot SD vara roten till allt ont.

– Pga av de är dem enda som både står upp för förtryckta ojämställda kvinnor bland nyanlända “i alla delar”, ställer hårdare krav på anpassning till det svenska samhället (vilket är fullt självklart i den övriga världen) samt slår ner på skeva (kvinno)syner som inte har någon plats i det svenska samhället. Är det jämställdhet man vill se mer av även bland nyanlända kvinnor, så måste man även våga se värderingar, synsätt -och ideologier som dessa kommer ifrån och styrs av. Dessa är vare sig förenliga med ett liv i Sverige – inte heller är de avgudande den feministiska läran där inga kön eller könsroller existerar överhuvudtaget. Snarare tvärtom i många fall, inte allt för sällan existerar endast ett kön – och det är det könet som skall vistas ute i samhället, vara på arbetsmarknaden, gå utbildningar osv osv. Kvinnans plats är enligt de värderingarna snarare i hemmet – vilket utgör hela hennes värld, med huvuduppgiften av att mannen ska trivas och bli mättad. Punkt! Sen kan Centerpartiet bjuda in till hur mycket seminarier de vill i sveriges riksdag, för att få applåderar i en eklubb för intern beundran – som applåderar och instämmer i lösningar som vare sig finns eller påverkar. Tvärtom, snarare medlöper och sviker de dem säger till kalla till seminarium för.

Det är en förbluffande naivitet som råder än idag, trots ett facit i hand som även invånare på planeten Pluto skulle ta lärdomar av för länge sedan. Det är också lätt fascinerande hur okunskapen och/ eller rädslan förblindar till den grad att man applåderar, bjuder in till seminarier för -och slår sig för brösten för ingenting annat än rena luftslott som endast resulterar i en fortsatt utveckling och befästande av (kvinno)förtryck och allt annat än jämställdhet bland såväl nyanlända som invandrare. Trots allt var alla invandrare en gång “nyanlända”, men precis som alltid göms och förglöms dessa ett steg innanför landets gränser. I tron om att samtliga förvandlas och automatiskt släpper på sina värderingar, kvinnosyner samt strukturella livsstilar som de starkt präglat levt med vara “det rätta” sedan flera generationer tillbaka i kultur, nation som religion. Den generella uppfattningen verkar vara att samtliga automatiskt förvandlats till könsneutrala, jämställdhetskämpar till feminister. Den största boven i även detta drama? Givetvis Sverige och det svenska samhället, även folket!

Det är ett vansinne som saknar propositioner och en skrämmande naivitet som leder till mänskligt lidande, pga just de orsaker, värderingar, synsätt & strukturer som man ser sig själv “vara emot”.

Dela & Diskutera:

Internationella kvinnodagen slogs upp större och uppmärksammades redan det första vi hörde när TV´n slogs på i morse. I bakgrunden till morgonstressen –och till viss del provocerande, om där också finns inslag av stress, hördes att dagen minsann var en dag som tillägnades kvinnan, typ. Precis som ”alla hjärtans dag” uppmärksammas, inte någons kärlek till någon, utan kvinnan som kön internationellt. Bortsett från att kvinnan både borde uppmärksammas och prioriteras dagligen, liksom visandet av kärleken till henne – åtminstone ”sin egen” Kvinna – så verkar det som att surret kring detta skall döva och förblinda hur verkligheten faktiskt ser ut. Inte minst i Sverige?

Så står männen "upp" för sina tjejer- med fittmössor.

Så står männen “upp” för sina kvinnor – med fittmössor.

Jag har svårt att tro speciellt många tänker på ”världens alla kvinnor” denna dag, mer än vad man fullt naturligt tänker på dels den egna eventuella kvinnan, döttrar, mödrar – familj, släkt och närhet. Även omgivningen kanske? Beroende på om man bor i den mest segregerade mångkulturen eller endast förespråkar den medan man själv valt bort att bo i den för egen del med familj, så ser givetvis den svenska verkligheten helt olika ut – med planetvisa skillnader om hur kvinnans läge i det svenska samhället är.

Sen finns alltid de som ser sig vara mer åt det ”korrekta” hållet och vill göra “poänger” av dessa kalenderlagda och förbestämda dagar samt hoppas på att skrikandet eller ”jippot” förblindar hur verkligheten ser ut. Som en kvinna på tunnelbanan i Husby sade i morse – ”de tror verkligen vi är dumma i hela huvudet!” Ibland når dumförklarandet liksom nonchalansen verkligen inga gränser, vilket det snabbt förvandlas till bland folk som både kan se, läsa, uppleva samt känna. Medan internationella kvinnodagen uppmärksammas och kvinnor lyfts till skyarna, fortsätter svenska ”män” inom dessa mer politiskt färgade -och korrekta korridorerna, där man tror att vissa poänger är hur man ska säga, agera och spela, att göra sig till fullständigt åtlöje och faktiskt – i samma process skicka signaler om att man tror alla andra är komplett dumma i sina huvuden.

Idag gick fackförbundet Byggnads styrelse ut, och ville sätta avtryck i den kvinnliga debatten och feminist-stämpla sig själva. Likt ett lagfoto i fotboll poserade hela styrelsen i rosa löjliga mössor som de dessutom kallade för ”fittmössor”. Byggnads styrelse slog därmed et lika kraftigt slag emot allt de säger sig stå för, inklusive den svenska mannen och dess trovärdighet samt respekt, som komplett innehållslöst emot kvinnans friheter och rättigheter. Men jag kommer dit. Byggnads syfte var att uppmärksamma de kvinnor som valde byggbranschen och genom rosa ”fitt-mössor” sade sig ”stå upp för de”… En styrelse, likt så många andra fackförbund, endast bestående av män. Trots sina ihärdiga försök till att ”se fackförbundets bästa” av att spegla desamma i styrelsen, är fortfarande ingen ännu villig att lämna sin plats för en kvinna. Det kan ”Någon Annan” göra.

Nu är inte jag någon förespråkare för köns-kvotering i någon form, jag kan absolut tänka mig många kvinnor göra ett betydligt bättre arbete och representation för svenska fackförbunden än en styrelse av män som sätter sig på rosa ”fitt-mössor”, men ”hon” kanske inte ville, ansåg det vara för dåligt betalt, dåliga villkor eller helt enkelt inte intresserade sig för bygg-branschen.

Jag minns en debatt i kammaren nyligen där en Socialdemokratisk kvinnlig politiker försökte ställa SD mot väggen och tala om just kvotering – samtidigt sitter den egna maken som Ordförande i ett fackförbund – av endast män! Det samtalet borde kanske främst sättas kring matbordet genom leva som man lär? Men när detta påpekades så var det snarare ”olämpligt” att ta upp ”privata relationer”, trots att maken även är en folkvald politiker samt folkvald som representant för ett helt fackförbund.

Det är denna mentalitet som går om och om igen, ett dumförklarande av folk från en översittande Socialdemokratisk regering – som skriker som högst och sätter på sig ”fitt-mössor” till och med, för att så få som möjligt ska se att de själva inte ens tro på –och/ eller kan leva utefter den egna politiken.
Samtidigt som Socialdemokraternas förlängda arm av fackförbunden sätter på sig dessa ”fitt-mössor” är det helt tyst 15 minuter från centrala Stockholm. Ingen uppmärksammar kvinnodagen där som de gjorde idag på Sergels torg. Vetskapen om att det vara direkt omöjligt kanske sitter.

Men en dag som denna hade det väl varit mer förståeligt om en hel styrelse för ett stort fackförbund i Sverige och förlängd arm till vår ”feministiska regering” hade satt på sig dessa ”fitt-mössor”, inte för de egna kvinnorna som arbetar för de och ingår i det egna teamet, utan emot de män som i Sverige som gifter bort både flickor som kvinnor, emot befästa värderingsskillnader som könsstympning, hederskulturer, starka förtryck och mord på kvinnor som endast velat välja sin egen kärlek, liv de skall leva samt kläder de vill gå i och människor de velat umgås med? Signalen av ställningstagandet av vad de anser om dessa män, samtidigt som de verkligen ”stod upp” för alla de hundratusentals kvinnor i Sverige idag som behöver deras stöd samt demokratiska rätt –och friheter betydligt mer än vilka färgkritor barn skall leka med, varför kvinnan inte väljer ena styrelsen före den andra osv osv.

Inte ett ord har jag hört – förutom hos SD – som tillsammans med den internationella kvinnodagen ens nämnt alla de kvinnor som i Sverige lever ett liv i total förtryck och isolering.
I mångas ögon är det som att stå emellan två hus, varav det ena brinner och brandbilen kommer. Socialdemokraterna med sin styrelse av fitt-mössor står och pekar emot det hus som inte brinner och ser sig därmed ”stå upp” för –och ”uppmärksamma” kvinnans rättigheter samt friheter, bland mycket annat som själv utnämner sig både vara och stå upp för.

På detta hör de hur SD skriker emot det brinnande huset, men blir då påklistrade etiketter av skuld & skam för att inte stå upp för ”demokratiska värden”… Precis så kan bilden av skenheligheten förklaras från mångas ögon som inte kan välja när de vill se, höra eller uppfatta den befästa verkligheten för många kvinnor i Sverige idag. Utan tvingas leva i den 24 timmar om dygnet. Svaret, stödet och gehöret de får, är inte ens en ”etablerad” stor fackförbundsstyrelse i det svenska samhället som vågar markera med ”fitt-mössor” mot deras förtryckare och förtryck. De får – kanske – eventuellt höra via någon eller genom väggen till sina rum i en förort att svaret till de är: Rosa lappar på toalettdörrar!

Örfilarna mot de landar tätt efter varandra. Genom att ens tänka tanken på lappar med telefonnummer att ringa för tjejer och kvinnor som är på väg att bli bortgifta och bortrövade ur landet – dvs ”En humanitär stormakt i världen” som leds av deras ”feministiska regering”, så vågar man framförallt inte slå ner på förtryckaren eller förtryckande värderingar någonstans. Därefter skickas signalen om att hela ansvaret läggs på offret. Hon – förväntas i världen av fitt-mössor alltså att göra sig fri och osedd endast timmar innan hon ska rövas ut ur landet –och tillåtas gå iväg en sväng ensam, helt utan uppsyn. Kanske för att reflektera en stund över livet? Hur i hela helvete hennes liv kunde bli så här, i Sverige –och dessutom endast öka? På detta förväntas samma flicka, tjej eller kvinna antingen ha en egen smart-telefon, eller möjligtvis kanske kan få låna förtryckarens – för att ringa till ett jour-nummer som ska ”förhindra” förtryckarnas och förövarnas planer på att föra henne ut ur landet och gifta bort henne…?

Uppenbart blir också för endast – en – kvinna i denna helvetessits av att leva under en ”feministisk regering” och styrelser av ”fitt-mössor” (för sina egna medlemmar) att ingen har en aning om vad som står på spel bakom eller priset hon utgör. Strukturerna jämställs med ”mäns våld mot kvinnor” – vilket i sig är precis lika hemskt, men skiljer sig väsentligt då en hel släkt står bakom detta –och inte endast en svag man med sin livrädsla att det svaga beteendet skall nå utanför hemmets väggar.

Slutligen slås kvinnan – efter att känna sig komplett sviken, fast efter idiotförklarandet –av det svenska samhället. Det är över redan vid deras första förslag och de kan sätta upp 1000 lappar om de så vill, lapparna kommer att avgöra någonting lika lite som hon genom åren möjligtvis fått höra hur debatten om jämställdhet allt för ofta landat på vilka färgkritor som barnen på förskolan hon aldrig fick gå i skall använda, hennes helvetessituation i något som kallar sig för att vara en ”humanitär stormakt”.

Ofta hör jag, att det ena ”kampen” inte behöver utesluta den andra… för det första är färgkritor eller vart på hyllor vilka leksaker står för killar respektive tjejer – en ”kamp”. Det är en lika stor idioti som en svensk fackförbundsstyrelse av ”män” sätter sig på sig rosa ”fitt-mössor” för sina egna…

För det andra har hennes kamp aldrig ens börjat att föras – på någon av de 7 fronterna! Det var 15 år sedan Fadime försökte stod inför en ”etablerad” Riksdag i Sverige och försökte få de att greppa samt våga attackera – sedan dess har förtrycken och hederskulturer som strukturer endast ökat och befäst i vårt samhälle, parallellt med just parallella samhällen och strukturer av andra främmande värderingsskillnader som kulturer, lagar och regler svenska medborgare måste leva under och efter. Idag förs den dock från en öppnad 8:e front – Ifrån Sverigedemokraternas!

En sak har dock dessa ”män” i maktens korridorer, som leder det ”feministiska samhället”,  gjort rätt – de satte på sig i ”fitt-mössor”! Tryggheten för dessa förtryckta kvinnor måste ändå, efter känslan av hopplöshet samt insikten av att de redan är så gott som bortrövade och fast i sina helveten, känna bra. En trygghet av att de trots allt har den självinsikten att de sätter på sig dessa fitt-mössor…

0844e2c172b9d82d9f95b0b5f0118544Först och främst givetvis min alldeles egen lilla Queen of queens, Chantall. Men även hennes och “storebrors” Mamma – vilken kvinna och mamma! Utöver de, ytterligare två fantastiska unga tjejer! Samt en vuxen modig Hjältinna, som jag har nöjet kunna kalla vara min fina vän! Min andra tanke går till alla de flickor, unga tjejer och kvinnor som könsstympats, ville välja kärleken själva -och/ eller endast leva lika fria och “självklart” som sina ovannämnda systrar & medborgare – men mördats, försvunnit spårlöst eller lever i förtryck och total kontroll som isolering.

Liksom flickor som tvingats ingå giftermål med äldre “män” snarare än att få reta gallfeber på sina föräldrar samt syskon -och utmana dess regler. Trots att det är de grymma kvinnornas dag idag, så kan jag inte undgå tänka på dessa förtryckande “män” -och att de mer självklart än bortförklarat samt ursäktat borde kasta(t)s ur landet med huvudet före, leva under större skuld och skam i samhället än befäst och öppet och/eller sitta inlåsta. Utan några bortförklarande analyser eller (mot offren i synnerhet, det svenska demokratiska & jämställda samhället i allmänhet) svekfulla ursäkter.

Till alla andra flickor, tjejer och kvinnor – grattis på er dag och jag hoppas att den blir allt det ni önskar!

Dela & Diskutera: