Utmaningen till “skeva” ideal är inte målarfärger & hat – utan b.l.a gentlemannaideal!

Jag har en son och en dotter, i tider – i Sverige – där förvirringen i mina ögon kanske är som allra störst när det kommer till ”könsroller” och alla skall vara ”könsneutral”, få bestämma sitt eget kön själv samt vem eller hur ”man vill” vara. Jag kan nästan se min mormor vända sig i sin grav, liksom jag kan höra hopplösa skratten eka från – inte minst – rätt så många med utländsk bakgrund eller boende utanför vårt lilla sagoland. Eller egentligen endast ”utanför tullarna” till centrala Stockholm. Egentligen har jag personligen inga som helst problem med att människor både får som kan definiera sina egna kön. Dvs, om någon föddes till kvinna, men känner sig som en man eller tvärtom. Flertalet har också genomgått könsbyten –och operationer. Precis på samma vis kan det då heller inte vara något minsta fel, eller än mindre ”hatiskt”, att faktiskt vilja definiera sig likt det kön man föddes till. Jag, exempelvis som en man.

Lägger inte djupare analyser än så, utan att endast beklagande bekräfta vart fokus i Sverige läggs när man talar om ”jämställdhet” och det ”öppna” samhället, men aldrig om ex. gentlemannaideal – som i mina ögon, de facto, likt ytterst få saker respekterar kvinnan genom en genuin respekt – inte i en tro om att ”hon inte kan” och därav måste ”kvoteras” in… Helt tvärtom – en mentalitet, uppförandekod som hållning som faktiskt beter sig på ett sätt med en underton av att hon klarar av precis allting, troligen både mer samt är starkare, smartare, intelligentare samt vassare än mannen på flera sätt och vis.

Ett ideal, inställning & tankesätt hos en man som – kanske allra främst gentemot ”sin egen” kvinna han träffar/ lever med – i mina ögon utgör det både viktiga som bevisliga dagliga tecken på hans uppskattning, respekt -och tacksamhet gentemot kvinnan! Som, ur många avseenden utgör den motiverande, inspirerande samt starkaste röda tråden som plattformen genom livet. Inte minst hans.

Jag vet inte hur många män som totalt rasat ihop och inte kan gå en meter när kvinnan väl väljer att lämna, trots att de levt flera år under föreställningen att det är hon som inte kan leva utan honom. Istället ser man hur han på alla tänkbara vis inte ens kan släppa taget –och rasar fullständigt.

Av rätt många kvinnor jag träffat samt talat med genom åren vet jag inte någon som vare sig inte skulle uppskatta bli bemött av ett gentlemannaideal – än mindre ta illa upp för det. Desto fler ”vågar” dock knappt säga detta, då det i dagens samhälle och klimat inte skulle anses vara ”jämställt”. Tyvärr finns rätt så många av de som ser ”gentlemannaideal” (trots allt endast är ett samlingsnamn) vara något kvinnoförtryckande och förlegat. De ser alltså ideal av ren och skär uppskattning och respekt vara ”förlegat” och respektlöst…

Det är trots allt dessa ideal och synsätt som kan ställas i en direkt kontrast till –och genast utmana inte minst de allt växande och i samhället befästa kulturella som religiösa värderingsskillnader, vilka direkt förtrycker kvinnan – könsstympar, hederskulturer, tvingas till bortgifte, hårt kontrolleras samt inte får vare sig ta ett steg eller tänka själv. Dessa skeva synsätt och förtryckande odemokratiska värderingar utmanas inte av vilka färger dagisbarn i Sverige väljer att rita med. Eller om min son tvingas leka med dockor medan min flicka tvingas sättas ned framför tv-spelet. Det hjälper inte det minsta, mer än vad det sätter högst egna personliga intressen och värderingar.

Inte heller spelar det någon som helst roll vilka leksaker som finns i kill –respektive tjejavdelningar i leks affärerna. Respektlöshet, jämställdhet och kvinnoförakt är någonting – helt annat! Men ändå är det dessa saker, tillsammans med hur bredbent (svenska vita) män sitter på tunnelbanan, som blir det viktigaste att prata om, tänka på samt för dagis och skolor att agera inom ramen för ”kvinnofrid”, ”jämställdhet” & ”könsneutralitet”.

Så hur är det då jag fostrar mina barn (min dotter och min son) till? Samt fullständigt bortser ifrån att hon – av helt egen smak – älskar färgen rosa eller att han – av helt eget intresse – älskar sitt tv-spel? För det allra första är min direkta uppmaning till alla pappor att sätta ett hiskligt gott exempel, vara sin dotters första kärlek – sätta den standarden av uppskattning, respekt, kärlek, sedd, hörd -och prioriterad – vilken hon kommer döma alla män – och inte se sig bli behandlad eller ens sedd på något ”mindre”, annat – eller lägre vis. Han – inte behandla, se på eller vara på annat vis.

Min dotter behöver lära sig, förstå samt se en stor skillnad på: En man som ser skillnaden på att smickra en kvinna, och att ge (sin kvinna) komplimanger. En man som spenderar pengar på henne, och en man som investerar i –och med henne.

Hon måste lära sig se att en man inser skillnaden mellan att se på en kvinna som ”property” eller (i synnerhet sin egen kvinna) ”properly”. Hon måste lära sig skillnaden mellan en man som lusta efter en kvinna, och en man som älskar (sin kvinna)! Hon behöver lära sig att inse det inte finnas någon man som är någon ”Guds gåva till Kvinnan” – utan snarare att Kvinnan då mer är en livets gåva till honom. Ur flera avseenden.

Sitter dessa – exempel – hos min dotter, så är jag världens lyckligaste både man som far. Alldeles oavsett vilka färger hon ritar med eller vad hon leker med.

På detta behöver vi lära våra söner – min son – att bli de männen som inte endast ser och vet om dessa skillnader – utan lever med de värderingarna 24-7-365!

Sådana är, b.l.a, ”gentlemannaidealen!” och en sann, riktig samt kännbar och verklig respekt gentemot Kvinnan! En kvinna, likt en Lejoninna, behöver aldrig tala om vare sig för mig att hon är en. Lejoninnan ser inte heller alla lejon som någonting “onödigt ont”, än mindre “hatar” de – Tvärtom, de samspelar så väl och respekterar varandra till den grad att de anses härska över såväl savannen som djungeln. Trots, att lejoninnan är den enda i denna värld, som kan få ett lejon att avstå sin egen insinkt av föda…
Men att skrika ut vilka som är (könsneutrala ?) kvinnor (?!) verkar vara det enda som (extrema) feminister fokuserar på att göra…

 

 

 

Dela & Diskutera: