I hjärtat av Västerort, fortfarande på papper en del av Sverige, var det likaså också Julafton som skulle firas. Den inleddes för vår del – min och barnens – med att två dagar innan möta 2 familjer som var i full färd med att packa bilarna som tillfälligt stod på gården, utanför portarna. Det var tillsynes som vilken tid på året som helst i området, endast fåtalet fönster kunde ses vara dekorerade med julstakar b.la. En av familjemedlemmarna rörde sig aldrig ifrån bilarna, utan stod endast där för att vakta sakerna innanför de vidöppna bil-dörrarna. Endast någon dag innan hade jag av en C-partist blivit kallad för att ha “blivit hjärntvättad” då jag slog ner på en artikel som censurerade julsånger – långt ifrån Västerort, för att inte ens riskera “kränka” människor från andra religioner. En av den stora orsaken varför jag lämnade just C efter endast 1.5 år inom politiken -och efter att ha förstått att deras politik snarare ligger till grund för den segregation, samt segregation i själva segregationen, där man blundar helt för rasism och intolerans om budbäraren är av annan bakgrund än svensk, samtidigt som man använder sig av rasism för att försöka nå en slags bakväg till att få minsta “mångkultur” inom det egna, högst svensk homogena, partiet på alla nivåer.

Kommentaren blev ytterligare ett starkt kvitto på den totala frånvaron i både kunskap som insikter ifrån – men även minsta egna viljan av att sätta sina fötter i just dessa invandrartäta, tok-segregerade, områden som oftast endast benämns vara “mångkulturella”. Jag undrar hur många i C som exempelvis själva firade sina Julaftnar i dessa områden? Troligen en av tusen, rent höftat. Jimmie Åkesson och SD har endast under kort tid visat ett större intresse för dessa områden -och framförallt de boende i dessa, än vad några rödgrönblårosa gjort under decennier. Många torg har kanske absolut besökts, med både journalister som livvakter i släptåg – vinkande till dit tvingade lågstadiebarn som inte ens vet vilka de är, och t.o.m i den åldern inte kan bry sig mindre, med en dit tryckt svensk flagga i handen som de knappt vet vilken nations flagga det är. Det må låta extremt, men verkligheten är -och har också – av just dessa “etablerade” 7 – tillåtits bli precis så extrem. Aldrig har man ens funderat över, än mindre talat högt om, varför i princip varenda svenskfödd människa genom decennier valt att fly eller flytta ifrån områdena. Dessa har endast bemötts med att vara “rasister”… Samtidigt har ytterst få av samma “etablerade” politiker valt att köpa sig själva fria från dessa områden och lägga 5-6 miljoner kronor mer för en 1:a i ett mer svenskt homogent samhälle, än 1.5 miljoner för en etagevåning i Tensta…

Givetvis var det ett smart drag, då även väldigt många “etablerade”, både politiker som journalister, med all säkerhet firade Julen tillsammans med släkt, familj, nära och kära i sina hem där man inte helt omöjligen följde både svenska, kristna som familjära egna uppsatta traditioner utefter klockslag och ordning. De, precis som mina packande grannar, vet trots allt om att detta b.l.a alltid numer utgör en risk att fira och göra där. Med fönsterrutor som har en julstake synlig krossade, glåpord och hot mot Julfirande medmänniskor samt uppmaningar om att sluta fira innan det slutar illa. Julfirandet ses som en direkt “kränkning” mot, inte minst bokstavsföljande, oliktroende och de “etablerade” väljer inte endast att själva bo så långt ifrån detta som möjligt, utan de står dessutom bakom Julfirandet skulle vara minsta “kränkning” mot någon annan trosuppfattning, genom att blunda för den extrema situation samtidigt som de väl vet om den och att människor i Sverige drabbas av den, men en högst förvirrad kunskap som uppfattning kring vad som är “rasism” är sätter minst sagt käppar i hjulen och gör de själva till medlöpare av förtryck. Där minsta nedslag eller kritik mot annan bakgrund än svensk – hur odemokratiska, förtryckande, intoleranta som skeva värderingar & synsätt det än är – anses nedslag mot dess budbärare vara långt värre än könsstympning & tvångsgifte, under denna “feministiska regering”. Då de kan komma att – riskeras – kallas för just detta… Vilket alltså överlåter och i decennier har överlåtit även den tolkningen som innebörden till samma bokstavstroende och/ eller skeva odemokratiska krafter att få avgöra. De enda som inte överlåter det är, SD. Jag skulle nog säga att SD högst troligen är det parti som har mest koll på vad “rasism” de facto är, och absolut inte är. Sett till både politiken som till det arbetet ledningen har gjort emot just detta, inte minst internt. Vilket ingen annan partiledning ens kommit i närheten av att arbeta emot. Men även extern – och slagit ner på just detta gång på gång, men då mötts av haglande medlöpande och intoleranta beskyddande etiketter.

Den påtagliga, om än outtalade, hopplösheten av att ens vilja fira julen i sina egna hem, så som de firar den – stort med hela släkten närvarande – förstås än mer när båda familjer och släkter har småbarn. Vid en inte allt för omöjlig “incident” är vare sig polis, brandkår eller ambulans garanterat. De är helt enkelt inte välkomna dit längre -och har kapitulerat. Fullt förståeligt för dessa samhällshjältars säkerhet och egna familjer, givetvis. Frustrationen måste vara lika påtaglig hos de, värre är det dock med inte minst polisens högste chef – som snarare har förståelse för mördande som förtryckande odemokratiska krafter, än för landets egna folk, medborgare som samhällen och traditioner. Att jag på något vis skulle skämmas över att både arbeta för samt vara medlem i SD är ett skämt i sig, vilket mina packande också mycket väl vet om – liksom att vi och våra politiska representanter samt partiledare ser både allt detta och de allra först, inte tvärtom!
Förra året var nog det sista försöket som en av dessa familjer iaf firade Julen i sina egna hem, efter vad de fick utstå, höra och ta emot. Trots både påtalande som uppmärksammande tystades snart även de i en vetskapen av hur intolerant detta land egentligen är, beskyddat av de som skriker sig vara en “humanitär stormakt” som allra mest och ger sken av att vilja hjälp från som flytt b.la. förtryck. Kanske tror man att förtrycket känns värre längre ner på jordklotet än  upp? I en av de mest naiva insändare jag läst på länge, skrämmande nog av någon som arbetar med ungdomar, skulle man åtminstone kunna tro det. Då “svenskar” inte är förtjänade av landets välfärd – utan hade endast “turen att råka födas här”… Idiotin får tala för sig själv.

Innan de åkte lovade jag de att vår Julgran skulle sättas upp, mitt på gården att lysa upp Julen mer än i vårt egna hem. Fler medlemmar ur familjerna skrattade högt och gav det 24 timmar, sen skulle den vara både fälld och plundrad. Givetvis nickade jag instämmande, men av ren respekt för våra gemensamma samt Sveriges största traditioner var jag mer beslutsam. Tillsammans med barnen reste vi den och pyntade – det tog 48 timmar! Det var bara tur att barnen inte möttes av synen på Julaftonsmorgonen, även fast mina två idag redan vet om det förtryck som växer och existerar fritt. Men det är trots allt deras gran – deras identitet och rötter, deras högtidliga tradition i deras egen nation! Man kan skrika sig hur hes man vill om att Sverige skulle vara någon form av “humanitär stormakt” för att landets “etablerade” politiker tar emot människor som flyr förtryck från andra länder. Vad precis samma “etablerade” politiker med fler inte verkar ha insett ännu, är att de inte behöver blicka ut från landets gränser för att finna religiöst förtryck, mördande intolerans, en hatande rasism som svenskar aldrig ens har varit i närheten av att utöva – allt detta är och länge har varit växande problem innanför, som möjligen idag nått sin kulmen. Samtidigt som samma “etablerade” väljer bort dessa områden för sig själva utan att slå ner på eller ens vara ärliga med “varför” – så placerar de förtryckarna intill offren, igen. Jag vet inte hur många gånger jag har hört från människor hur onödigt det var att komma till Sverige, då det idag är vad de en gång flydde ifrån. Om inte än värre! Andra har rent av valt att flytta tillbaka.

Julen är nu över och fler och fler börjar återvända till sina hem, synligt odekorerade hem  – det är som om de kommer hem till vardagen vilken dag som helst på året, men inte under Juletid. Ena familjer betalade 4 dagars hotellvistelse i en stad strax utanför Stockholm, för att kunna fira Jul, i trygghet som under frid. Hur länge ska folk orka? Med detta sagt, Sverige är inte endast ett land som tar emot på tok för många “flyktingar” landet kan klara av – Sverige har under en lång tid varit, utvecklats till att vara -och tyvärr, med samma svekfulla, nation, kultur -och identitetslösa “etablerade” politik som tillåtit detta vansinne i decennier, kommer att utgöra landet i väst som kanske producerar allra flest flyktingar! Av precis samma orsaker som varför flyktingströmmar uppstår i b.l.a andra icke-demokratiska länder, i Afrika som Mellanöstern. Det räcker endast med att kliva på ett flygplan, för endast ett barn att greppa, att man måste sätta på sig sin egen syre-mask först, innan man kan hjälpa andra. Resultatet av att naivt blunda för sin egen, när mer än halva planet inte kan sätta på sig sina egna, är lika enkel som skrämmande – precis som Sveriges “etablerade” 7 (av 8) politiska riksdagspartiers blundande för sina masker. Där resultatet vi ser i såväl Sveriges verklighet 2017, liksom deras sammanlagda (!) verklighetsuppfattningar, supernaivitet, “kunskaper” som indirekt beskyddar och stärker alla tänkbara odemokratiska värden och skeva, intoleranta, människosyner de, på fullaste allvar, tror och ser sig själva på något vis vara samt arbeta “emot”. Ingen är i större behov av sin syre-mask än den “etablerade” Rödgrönrosa Alliansen i Sverige.

Dela & Diskutera:

– Vilket också ger ett tydligt kvitto på den vansinniga utveckling som tillåtits ske i Sverige under decennier, och varför den skett samt tillåts fortsättas att ske. Endast terrordåden i Berlin nu senast häromdagen, ger flera kvitton både från “etablerade” politiker samt mainstream media. Det räcker med att ta ett steg tillbaka, även för den som inte är mer insatt i problematiken, vuxit upp i samt lever i en miljö där radikalisering och förespråkande av allt man som “etablerad” säger sig “vara emot” sker öppet eller har arbetat med frågorna, och titta på hur det både kommuniceras samt vart fokus läggs inom denna problematik. Att nästintill alla odemokratiska, intoleranta som förtryckande värderingsskillnader mot de svenska där budbäraren har annan bakgrund än svensk möts med tystnad, bortförklaringar, överanalyser eller indirekt försvarande har jag både erfarit under hela mitt liv, likaså sett, hört som upplevt. I mitt politiska liv dessutom sett vart ifrån detta kommer nsom starkast, i synnerhet från den s.k. “etablerade” världen.

Varför lilla Sverige idag ens kan ha haft 3 segregerade utanförskapsområden i mitten av 90-talet, över 200 idag (på 16 år) samt med växande antal som drivs i direkt öppet parallella samhällsstrukturer är idag väldigt enkelt, det har otroligt nog alltid varit – liksom är – förenat med en lika vansinnig uppfattning kring vad som är “kränkande” och “rasism”/ “rasistiskt”. Där minsta nedslag eller kritik – för att inte ens tala om “nolltoleranser” med fler kännbara konsekvenser än daltande belöningar har uppfattats vara precis detta. Det spelar ingen roll om så Sverige ser sig själva vara ett demokratiskt, jämställt eller tolerant land. För att vara detta finns två sidor på myntet – båda är precis lika viktiga att upprätthålla.

Ena sidan handlar om att visa alla människor, oavsett politisk ståndpunkt som etnisk bakgrund samma behandling. Andra, att slå ner på och tydligt markera emot allt som går i en direkt kontrast emot demokratiska värden, jämställda värden eller toleranta värden – alldeles oavsett bakgrunder eller etniciteter. Det “etablerade” Sverige är högst troligen ett av de mest rasistiska länder om något, då rasismen inte är en vit eller svensk uppfinning med ensamrätt – världen har brunnit pga rasistiska som intoleranta och odemokratiska synsätt och värderingar betydligt mer i övriga världen än i Sverige. Men i Sverige ses endast det odemokratiska hotet från ett håll – det från vita svenskar emot “invandrare”. Rasismen mellan invandrade folkgrupper, vilka ofta kan spegla världens konflikter, har aldrig under mina 38 år ens nämnts vara mördande problematisk.

Inte heller intoleransen eller förtrycket från andra kulturer och religioner i Sverige. Det här vansinnet av försvarande och skyddande av förtryck samt mördande intolerans är ett stort svar till varför allt detta också – radikalisering, intolerans, rasism och förtryck – fått växa så pass i lilla Sverige att detta har befästs, skapat utanförskapsområden med parallella samhällsstrukturer -och tyvärr tvingar tusentals egna medborgare samt människor i “världens humanitära stormakt” att leva under detta, dagligen. Varav många rent av trodde sig få leva enligt den “goda” bild man har av sig själv, inom det “etablerade” Sverige.

I efterspelet av terrorattacken i Berlin visade delar av svensk, oberoende samt nyhetsinformerande, media både sin objektivitet i händelsen men även vart den stora oron ligger i frågan, då talar vi inte om kärnan, roten till -och/ eller fördömanden som konsekvenser eller hårda nedslag av oacceptens gentemot vare sig terrorattacken eller radikaliseringen. I synnerhet inte speciellt mycket om den skrämmande som oroväckande i den stora spelare och mer eller mindre frizon Sverige spelar i detta. En journalist ställde den frågan, svaret han fick – av regeringens representant var lika förbluffande och knöt ihop påsen till ett lika skrämmande kvitto på att absolut ingenting vågas göras i frågorna. I debattartikel eller rubrik och “nyhetsartiklar” kan man läsa om hur terrorattacken nu “gynnar högerpartier”. Någon gick till och med så långt, och var så smaklöst frånvarande i allt vad empati heter gentemot offren i synnerhet och kallade dåden för:
“En skänk från ovan…”

Hur det primära fokuset ens kan läggas där, i synnerhet när i princip allt annat beslutas med känslor och egna viljor snarare än med pragmatisk sunt förnuft och utefter vad som faktiskt är vad, så lyser det också igenom att skribentens egna åsikter går före terrorattentatets offer samt anhöriga. Att människor som tänker och ser på världen samt samhället annorlunda än denne skribent mer eller mindre skam och skuldbeläggs med “gå nu inte och rösta på högern”… Människor har blivit direkt överkörda av en lastbil, mitt i julhandeln och både rädsla som ilska som skam och skuldbeläggs.

Inte en enda tanke heller verkar slå av varför människor mer och mer inser att högern växer, den socialistiska tanken och politiken har slitit isär landet till den grad att många inte ens vet om den vansinnes segregering Sverige har – där det till och med råder segregering inom segregeringen. Detta retorik, är precis detsamma som någon skrev på sociala medier – att exakt samma sak vore att kalla Breiviks terrordåd vara en “skänk från ovan” till vänstern och socialister. Dessutom inom loppet av 48 timmar… Då har gjort rätt så klart vad det viktiga är -och inte i sammanhangen. Där det minst viktiga är att slå ner på religiöst mördande extremism av oskyldiga – egna – medborgare samt medmänniskor, det allra viktigaste liksom sorgligaste för dessa är att Angela Merkel, exempelvis, riskerar förlora valet stort. Om så blir fallet, liksom att SD ökar – beror även detta på någonting.

Högst troligen att människor fullkomligt tröttnat på en, bl.a, odemokratiskt beskyddande vansinnes politiken som har förts under decennier -och tappat allt förtroende för de som styrt och fört oss hit – med allt vad det innebär! För Sveriges del, b.la.,en fristad för jihadister i Europa.
Där vår statsminister, likt Angela Merkel, haft kanske världens mest naiva syn under flyktinströmmarna och slagit sina gränser vidöppna – där människor själva fått bestämma ålder, namn, identitet, bakgrunder samt orsak till ankomsten. Trots att IS, gång efter annat, skrikit ut hur de använder just dessa för att smuggla tusentals självmordsbombare till Europa för att slå till emot.

Men inte ens då lyssnar vare sig vår Statsminister eller Tysklands Förbundskansler… Vår egen (S)tatsminister säger rent av att terrorister inte använder “livsfarliga vägar över medelhavet”, utan besatt någon bisarr uppfattning om att människor som är beredda att spränga sig själva luften -och inställda på att dö, skulle ta andra, betydligt mer komplicerade vägar till Europa, än att gå med i leden som flyktingar, sätta sig på samma båtar och därmed betraktas som och tas omhand som flyktingar – för att slutligen endast kliva igenom den gyllene port till Sverige som han tillsammans med sin och (S)veriges regering har slagit upp, bakom den starkaste röda mattan, och tagit bort allt vad kontroll, säkerhet samt identifiering heter. Höjden av svek, naivitet och ren idioti får en hel jihadisk terrorvärld att skratta åt Sverige – medan resterande gråter över Sverige vara den trojanska häst, och bakdörr in till Europa. Samtliga terrordåd senaste året i både Paris som Belgien har vistats i Sverige, styrts från Sverige, planerats -och handletts ifrån Sverige – Trots att Sverige kände till personer.

Det är inte att utgöra en “humanitär stormakt”, mer än att vara den kanske största “humanitära idioti” som världen har skådat. Irakiska säkerhetstjänsten, liksom Quilliam i England – som på riktigt arbetar – emot – radikalisering och leds av en av-radikaliserad Islamist – tar sig för pannan över Sveriges regering och deras både syn på, okunskap, naivitet som hantering av saken.
Inte endast gällande tips, konkret information samt den belönande uppmuntran de ges. Även gentemot det faktum att terrorister som har mördat, våldtagit och förstört deras land där – erbjuds skuldsanering, körkort, bostäder -och arbeten här. Då ska vi inte ens tala om känslorna bland de flyktingar som de facto har flytt till Sverige, igår som idag, från dessa.
Än mindre ens nämna känslorna bland Sveriges eget folk och medborgare – som av de belönande ses vara “otrogna” och som endast kan möta ett öde.

Övertron människor i Sverige länge har haft till både Sveriges regering som svenska myndigheter börjar äntligen möjligtvis att falla, folk börjar faktiskt att tänka själva ser hur verkligheten inte alls rimmar med oftast rena – livsfarliga som kontraproduktiva – teorier, bortförklaringar som fantasier. Folk börjar kanske bli trötta på att skuld och skambeläggas för att endast tycka, tänka och säga det självklara, uppenbara samt hur verkligheten de facto ser ut -och därmed faller även stödet för hela det Socialdemokratiska vänster Sverige som genomsyrat hela mentaliteten och som lett oss hit. Jag skulle utan tveka säga detta vara till ren förtjänst av -och pga Jimmie Åkesson, SD och dess ihärdiga partiledning, som trots vinande etiketter samtidigt har arbetat målmedvetet emot skeva synsätt och värderingar internt med en sann nolltolerans, likt ingen annan partiledare eller partiledning, samt påpekat det självklara för Sveriges befolkning att instämma med samt haka på externt. Skillnaderna är milslånga, där regeringens numer inte oemotsagda röster avslöjar sig själva vara direkt livsfarliga, livrädda, inkompetenta samt fullständigt frånvarande i dessa frågor.

Samtidigt som medier oroas över vilka röster partier får efter attentatet och att den egna politiska uppfattningen inte hålls med av allihop, uttalar sig Sveriges nya samordnare för våldsbejakande extremism. Intervjun med henne knöt ihop påsen av hopplöshet fullständigt, inte minst då hon ansågs vara direkt lämpad för uppdraget med den kunskap och kompetens som krävdes för att arbeta “emot” jihadismen. Så fort den journalist som lyfte Sveriges skrämmande situation med stridande jihadister frågade, hur det kan komma sig att Sverige – per capita – är topp 4 i världen på att producera stridande jihadister, så började inte endast orden på vår nya samordnare “emot” detta att staka sig. Hon blev lika märkbart som påtagligt obekväm med att ens prata om det som utgör hennes huvudsakliga ansvar och uppgift. Vi fick aldrig något svar på frågan – mer än att hon hävdar att den svenska vit makt rörelsen ligger till grund för att människor radikaliseras i Sverige och reser till ex. Syrien för att strida… Vi pratar alltså om, av Sveriges regering utsedda/ handplockade, nya samordnare emot våldsbejakande extremism. Hon, som ska leda både arbetet “emot” samt samordna allt arbete “emot” detta i kommuner över hela landet…

Hon kommer att prata om vit maktrörelsen i Sverige, när det brinnande hotet är jihadismens tillväxt, befästande samt hot mot landet. Ordspråket, “elefanten i rummet”… räcker inte ens till för att beskriva denna skrämmande rädda och direkt okunniga idioti. Den svenska vit maktrörelsen måste, enligt hennes svikande inriktning i arbetet, vara en av världens mest framgångsrika och stora extremism om de ligger till grund för stridande jihadister, inte minst i Mellanöstern.

Denna, av regeringen ansedda kompetenta samt lämpliga, samordnare stoltserade med att ha erfarenheter från att ha lett “idéburna organisationer”, det ger ett starkt kvitto på det jag försökt kommunicera så länge – arbetet “emot” är så misslyckat och missriktat att problematik endast växer och befästs. De ideella organisationer ute i förorterna, som verkligen kan sin sak och slår ner på verkligheten – både går på knäna ekonomiskt samt tystas med etiketter. De säger “fel” saker och de arbetar med “fel” rasism, intolerans samt extremism. Dessa mördande, odemokratiska som förtryckande saker och dess hot kan endast (vita) svenskar vara samt utgöra! Precis samma synsätt och “arbete emot” kan kopplas till hederskulturer – där både Pela och Fadime glöms, år efter år och värderingarna endast befästs. Med vidöppna gränser – utan minsta nedslag, krav om anpassning eller integrations/ assimilationspolitik – också endast växer. Likt kopplingen till vit makt rörelsen i frågan om jihadister, så ses snarare jämställdhetsproblemen i Sverige – med mycket högre fördömande röster – ligga i killars röster i årets julkalender, färger på kritor som dagisbarn ritar med eller leksaker barnen “ska” leka med.

Att bryta “traditionella könsmönster” -och att slå ner på en en ojämförbart ohotad extremism – är med andra ord viktigare än att bryta mördande förtryck  som växande, mördande och ett direkt hot till extremism. Den enda orsaken till detta? Människors bakgrunder är andra än svensk -och hudfärger andra än vit. Sådan ser den “antirasistiska, jämställda och goda” värdegrunden i vårt “etablerade” Sverige! Tyvärr. Det är också så många människor, med både andra bakgrunder än svenska samt hudfärger än vita ser Sverige. Vare sig man vill erkänna detta, eller inte.

Regeringens starkaste “vapen emot” jihadismens grogrund, framfart, tillväxt och fria rekryterande i Sverige har bestått av – en telefon! Denna telefon blev mer skrattretande när vår nya samordnare även stoltserade med detta “krafttag” till vapen. Hon hade minsann både kännedom om, samt kunde hantera den – när ingen ens ringde på den, vare sig terrorister eller dess anhöriga.
Journalisten, inte samordnaren, förklarade dock att till och med en telefon mer eller mindre var ett misslyckande, då inte ens hälften av vare sig radikaliserade eller dess anhöriga kände till – telefonens – existens. Än mindre numret till den. De få som dock gjorde detta, fick efter ett samtal mötas av total tystnad då de bemöttes med “beröringsskräck” och rädsla pga den verklighet de beskrev inom jihadismen -och som högst troligen krävde att man både offentligt kritiserade, eventuellt anmälde, lade ansvaret på -och talade om konsekvenser – i allmänhet slår ner på – annat än den svenska vit makt rörelsen. Det är inte att vara en samordnare “emot” – det är snarare att vara en skyddsängel “för”.

Ska vi utöver detta lägga samtliga “kort på bordet”, så upprättades just denna myndighet – “Samordnaren mot våldsbejakande extremism”, inte pga vit makt rörelsen. Den har existerat i Sverige sedan många år tillbaka och var kanske som störst under 90-talet? Den är dock direkt ojämförbar i både hot som rekrytering, radikalisering, stridande för och/ eller växande i samhället som jihadismen är. Men för att jihadister och religiösa terrorister inte skulle känna sig “kränkta” av Sverige, så valde man återigen inte endast ett så luddigt namn som möjligt – som inte direkt pekade ut detta växande hot både i -som emot Sverige och Europa. Man lade även större fokus på vit makt rörelsen vara det mest problematiska. Därmed står inte endast elefanten kvar i rummet – denne äger hela rummet fullständigt, medan hyresvärden -och gästen som ska se denna enorma elefant, istället väljer att se lopporna på dess kropp vara orsaken till allt.

Helt förblindade av sin egen identitetspolitik, som förr eller senare kommer att resultera i både död av oskyldiga “egna” medborgare som än mer förstörelse av “egna” samhällen! Varningarna – senast i Uppdrag granskning – är glömda för länge sedan och inte ens självaste samordnare yppade ett ord om de planer som smids för attacker i -och emot Sverige. Vilket även loppan kan räkna ut samt förstå, utefter hur verkligheten ligger i Sverige – på alla fronter!

Må 2017 gå fort, förhoppningsvis hinner Sveriges räddas av den enda ledaren som det enda parti som kan rädda landet från detta vansinne.
Önskat Nyårslöfte från regeringen oavsett – vakna samt stå emot odemokratiska mördande förtryck som intolerans 180 grader – dvs, alldeles oavsett budbärarens bakgrund, religion och/ eller hudfärger! Fråga efter fråga har under året tagits efter -och kopierats SD´s politik. Både gällande varningar samt verklighet -och verklighetsuppfattning – jag kan bara hoppas att regeringen gör detsamma även i dessa frågor och även – fullt ut – står upp för både demokratiska värden – vilket även innebär att fullt ut slå ner på odemokratiska, förtryckande som intoleranta!
– Alldeles oavsett budbärarens bakgrund, religion och/ eller hudfärg.

En lika ny som främmande tanke, jag vet – dock är den gamla nuvarande både medlöpande, svekfull och beskyddande gentemot de mesta man säger och ser sig vara “emot”!
– “Värdegrund”!

Gott nytt år!

Dela & Diskutera:

Det har varit ett händelserikt år, både privat med framförallt i arbetslivet. Det är kanske första gången, sedan mitt första arbete på Non-Violence / Stiftelsen för Respekt, som jag arbetat på en arbetsplats och en arbetsgivare i SD där man faktiskt kan tala om samt identifiera den samhällsproblematik som råder. Inte minst den som sliter isär samhällen ifrån det svenska. Från 3 segregerade utanförskapsområden till strax över 200  idag, på 16 år. Skillnaderna är dock ändå påtagliga, även om vi inom korridorerna på Non-Violence kunde identifiera de växande importerade värderingsskillnader, intoleransen, rasismen samt förtrycket av religiösa, kulturella som etniska och nationella karaktärer så var det ingenting vi kunde ansöka om medel för att arbeta emot. För att driva “ett framgångsrikt arbete” gällde endast ett fokus – den svenska rasismen, våldet, förtrycket -och jämställdheten. Bland den mest uppskattade föreläsningen som Non-Violence hade hette “Svennar & Svartskallar” – i områden som var eller höll på att falla allt längre ut från det svenska samhället var både igenkänningsfaktorerna som poängerna som starkast. Det var även i dessa områden skolorna hade som allra störst problem med allt ifrån våld, mobbning, kontrollerande av tjejer samt rasism. Men inte ens detta kunde knappt redovisas om, då hette det snarare att “skolor generellt har problem med detta”. Oavsett område.

SD har länge påtalat, bland annat detta, och istället för att lyssna till både SD samt röster som både har arbetat i dessa områden samt levt där hela sina liv, så väljer man istället att klistra etiketter på dessa. Därmed kan omöjligen heller vare sig kunskaper, insikter eller demokratiska, jämställda samt toleranta värden stås upp för 180 grader, gällande samtliga svenska samhällen och områden. Det har under decennier funnits ett väldigt märkligt likhetstecken av kritik samt krav på anpassning vara “rasism”. I Sverige… Detta var bland det första jag också lärde mig under min uppväxt, släng rasist-kortet och se livrädslan vika sig för de mest odemokratiska sinnelaget samt döpa om detta till “kulturella skillnader”. Detta har också bland annat skapat en vilseledande förrädisk bild i Sverige där man från “etablerade partier” inte minst satt ett lika stort likhetstecken mellan generellt mäns våld emot kvinnor, så som Sverige länge känt det och hedersrelaterat våld samt förtryck. För första gången i Sveriges riksdags kammare klargjorde Sven-Olof Sällström och Magnus Persson de obeskrivliga skillnaderna mellan dessa två problem, som man måste både känna till samt (våga) erkänna och se för att överhuvudtaget ens börja ta ett steg i någon riktning emot det.

Magnus Persson klargjorde, 15 år efter att Fadime försökt nå fram med samma budskap ett år innan sin död, inför en “etablerad” hur regeringen med S och MP samt V som dess eviga stödparti sviker offren för hedersrelaterade kulturer när man slår denna problematik samman med generellt “mäns våld mot kvinnor”. Givetvis kan mannens “heder” även spela in en stor roll där, men “hederskulturer” är trots allt ett svenskt ord som inte används i de delar av världen där dessa synsätt, värderingar och kulturer är mer av självklarheter än “kulturer”. Fullt legitima syn -och levnadssätt, där hela släkter, inte endast sedan generationer tillbaka – utan under en lika självklart accepterat “samhällsnorm” genom dessa generationer har levt utefter samma principer.
Magnus Persson tydliggjorde skillnaden mot det svenska generella männens våld mot kvinnor, som absolut är förkastligt, oacceptabelt och vidrigt men ändå milslånga avstånd i hur man måste tackla problematiken. Det generella mäns våld mot kvinnor lever denne jag-svage man allt för oftast dels med en “heder”, den gentemot sig själv och dels med en stor skräck – skräcken av att hans våld, förtryck, hot och kontrollerande ska nå någon annan persons kännedom utanför hemmets fyra väggar. Inte allt för sällan framstår han, tvärtom mot det religiösa som kulturella förtrycket, som “världens gulligaste, trevligaste och finaste man” gentemot sin kvinna. Hon lever dock med en helt annan skräck.

Vad Magnus Persson och SD tydligt förklarade, med en förundrande fascination över hur länge man har låtit detta förtryck pågå, samt inte ens kunnat (vågat) identifiera skillnaderna, var att när det kommer till hederskulturer -och strukturer ser både hotbilden, situationen, förtrycket som förtryckarna ut på helt andra vis. Oftast finns ingen den tjejen eller kvinnan kan vända sig till, utöver en svensk “etablerad” ådra som genomsyrar myndigheter av rädsla för att kritisera allt med annan bakgrund än svensk så är även sociala myndigheter hopplösa fall för dessa offer att ens vilja vända sig till. Vänder man sig gentemot vänner, släktingar som familjemedlemmar – vilka oftast är de man vänder sig till först, som också ställer sig upp först bakom en misshandlad kvinna i en “vanlig” våldsam relation  kan detta innebära döden, hårdare förtryck eller försvinnande. Första kända morden av detta importerade förtryck skedde 1985, därefter har fall på fall skett och endast året innan sin död pga detsamma vädjade självaste Fadime till den dåvarande “etablerade” riksdagen. Samtidigt görs skol -och dagisverksamheter om på rekordtid, i jämställdhetens namn. Där man ser och “slår ner på” vilka färger som pojkar/ flickor använder, leksaker de leker med osv i en tyvärr ojämförbar utsträckning mer än vad det “etablerade” Sverige ens har tittat åt det ojämställda Sveriges tillåtna, befästa samt allt växande mördande o-jämställda förtryck.

Än idag säger man istället att man både måste skaffa “mer kunskaper” samt “göra någonting”. Men likt de decennier som har passerat och befäst både problematiken som medvetandet att det svenska samhället snarare blundar för – indirekt skyddar – odemokratiska (kvinno)förtryck, kommer det att fortsätta när man inte ens ser skillnaderna på problematik och problematik samt i högre utsträckning fokuserar på killars kontra tjejers röster i årets julkalender, exempelvis. Det är ingenstans att “stå upp för” demokratiska värden, vara emot förtryck eller för “kvinnofrid”. Det är att blunda för förtryckta kvinnor, samtidigt som man indirekt skyddar allt det man säger sig “vara emot”. Magnus Persson och Sven-Olof Sällström, SD Riksdagsledamöter i Arbetsmarknadsutskottet, gav precis – återigen – hela det “etablerade” Sverige grundkunskaperna måste ses för att överhuvudtaget kunna pricka rätt, skaffa sig både mod som kunskap för även dessa kvinnor att känna sig trygga med den hjälp samhället har att erbjuda. Idag räcker det med att lyssna till samhällsdebatten, vart fokus läggs på jämställdhet och den lika stora “beröringsskräcken” gentemot deras förtryck som den existerar gentemot SD. Inte minst, se den svekfulla “etablerade” uppfattningen samt direkta livrädslan, som också tystar kritik, krav som konsekvenser av att stå upp för demokratiska värden 180 grader – dvs, alldeles oavsett förtryckarens och förtryckets bakgrunder, hud -och hårfärger.

När det väl tas i frågan, föreslår b.la. Centerpartiet att tvångsbortgifta barn (!), flickor och tjejer i andra länder, skall förbli gifta om de anländer till Sverige och leva ihop med den mannen.
Man döper helt enkelt om även de mest oacceptabla värderingsskillnaderna, oavsett om det så handlar om svek mot kvinnor eller barn (!) till “kulturella skillnader” -och vågar inte ens slå ner på detta vansinne, som aldrig skulle fått minsta andrum i det svenska samhället från början vid dess rätta namn. Än mindre föreslå några som helst kännbara konsekvenser, allt och alla ska känna sig vara välkomna till “världens mest jämställda land”, som snarare utgör en fristad för många av de krafter hela det “etablerade” landet ser sig vara “emot”. Andra partier går så pass långt, att de föreslår rosa gulliga lappar sättas upp på flygplatsers toalettdörrar, för bortrövade tvångsbortgifta tjejer och kvinnor att ringa – när de går på toaletten själva, med sin mobiltelefon… Det är ett svek som saknar motstycke i världen. Det kanske största sveken av de alla, kommer också ifrån de som ser sig vara kvinnornas största förkämpar – regeringen tillsammans med V.
Oavsett om så dess egna företrädare väl får nog, och alarmerar inifrån områden om de vansinniga förtrycket som pågår, växer och befästs – så tystas även de snabbt med skuld & skam etiketter för att vara både det ena och det andra. Då talar jag inte om de odemokratiskt (kvinno)förtryckande krafterna…

Magnus Persson och SD lade fram i årets sista debatt, att SD till skillnad ifrån alla andra partier ser både offren som skillnaderna -och på riktigt står upp för både demokratiska värden 180 grader – oavsett bakgrunder och hudfärger – samt öronmärker 50 miljoner kronor till att gå specifikt till kvinnojourer med specialkompetens, kunskap -och inriktning gentemot just hederskulturer. Med tanke på den oansvariga politik av vid-öppna-gränser av mottagning regeringen fört, och på detta med Centerpartiets support tvingat samtliga kommuner i landet att ta emot – vare sig de har resurser eller kapacitet för detta eller ej – så vore det super-naivt att inte tro problematiken nu sprids över hela landet. I synnerhet med tanke på att den absoluta majoriteten också anländer från delar av världen där dessa synsätt och värderingar snarare är självklarheter än något odemokratiskt samt oaccepterat. Kvinnor mördas på asylboenden då de i deras uppfattning vilseletts av den Svenska “humanitära stormakten” vara just detta, ett öppet demokratiskt land, och för att de inte ville bära slöjan. Inte heller dessa två fall lyfts eller slås ner på mer än röster i årets Julkalender på SVT, men talar sitt tydliga språk, tillsammans med andra fall runt om i landet, om att problematiken vuxit än mer -och spridits landet över. Trots regeringens oansvariga politik, så tar SD även ansvaret där – genom att vara det enda parti som, b.la.med detta i åtanke, vill se att samtliga kommuner i landet utbildas -och upprättar både handlingsplaner som hjälp -och stödprogram emot detta.

Dvs, allt detta samt ett 12 punkts program mot hedersrelaterade kulturer och strukturer, utöver matchande av regeringens satsningar på kvinnoboenden och kvinnojourer b.la. gentemot ett generellt “mäns våld mot kvinnor”. Även där skiljer sig SD med något många kvinnor länge haft problem med, men få “etablerade” partier vare sig lyssnat till eller verkar ha förstått.
– Både skärpta krav på -och konsekvenser för brytande mot besöksförbud, samt att lättare få till besöksförbud. Skillnaden mot hederskulturella våldet är trots allt så pass, att det många gånger kan räcka med besöksförbud för mannen – då han vare sig är uppskattad i samhället, i sin omgivning eller än mindre i landets fängelser. Jämförelse -och avslutningsvis kan man säga att i det andra fallet, kan man gömma sig i sin egen omgivning -och rent av med dess hjälp, lura fram samt ta livet av en flicka. Vars enda “fel” var att tro på det öppna, jämställda och demokratiska Sverige att leva i med egen vald kärlek och frihet. Precis som alla de andra på, exempelvis, Södermalm i Stockholm…

Magnus Persson & Sven-Olof Sällströms anföranden anföranden, om “Jämställdhet & Nyanländas etablering” – däribland, hedersvåld & hedersförtryck. (14 december 2016)
Där ingen representant från “etablerade” partier vare sig ville -och/ eller högst troligen inte heller kunde replikera på eller ens säga emot, i allmänhet. I synnerhet ingen från regeringens sida!
-“Vi (SD) kommer aldrig tillåta detta fortsätta växa i det svenska samhället!” 
Så avslutade Magnus sitt anförande. Därmed stod SD med Magnus röst upp för tusentals flickor, tjejer -och kvinnor som lever under ett förtryck i Sverige – som tyvärr har svikits i decennier och b.la. nedprioriterats i jämställdhetsdebatten av målarfärger, leksaker som röster i årets Julkalender.

Dela & Diskutera: