Mycket av regeringens budget offentliggörs aldrig, mot bakgrunder av tidigare satsningar redovisas också hur det har sett ut. Ofta hör man i allmänhet endast det regeringen vill att allmänheten ska höra, i synnerhet når inte ens den informationen fram till en hel del människor liksom områden. Många som läser denna blogg tillhör också den kategorin som inte minst tack vare, på grund av -och genom “Bylund & Bieler” har fått upp ögonen för –och dels förstått mer av svensk politik, men inte minst vad SD är, står för samt vill – egentligen och på riktigt – för Sverige. Utan förlegade grundlösa anklagelser, lika okunniga som fördomsfulla uppfattningar om att det inte skulle vara ett demokratiskt parti med en fullt ut demokratisk politik, om än konservativ. Vilket endast det kan förstås vara “hemskt” i ett samhällspolitiskt klimat som är mer rädd för att uppfattas fel än säga fel och lätt kan anklaga även en liberal för att vara “fascist”. Igår kunde Sverige se Jimmie Åkesson genomföra någonting som vare sig ministrar eller någon partiledare inom de ”etablerade” partierna har gjort. Jimmie Åkesson var helt ointresserad av att veta hur torget såg ut i en av Sveriges mest segregerade utanförskapsområden, för att sedan lämna så fort Expressen eller Aftonbladet tagit sin bild. Precis som Paula Bieler begav sig de båda ensamma, utan medialt släptåg för att – på riktigt – och personligen träffa lokalbefolkningen i områdena för att höra om hur de upplever sin verklighet, miljö och sitt liv i Sverige.

Paula Bieler besökte samma område på självaste valdagen 2014 – som enda rikskända Riksdagsledamot samt riksdagspartis Partistyrelsemedlem, medan alla andra, ”etablerade” partier som säger sig ”bry sig allra mest”, skickade okända mer lokala företrädare. Deras profilerade Riksdagsledamöter och/ eller politiska talespersoner hade inte helt omöjligt fullt upp med att besöka samt dricka kaffe hos –och med de som redan applåderar de. Jimmie besökte igår en man som lever i ett segregerat utanförskapet och oavsett applåder handlade mötet om att få redan Jag har själv både upplevt, som under min korta tid inom ”etablerade”, också både kritiserat som ifrågasatt de. Dels pga den stora oviljan bland ”etablerade” av att sätta sin fot i dessa områden, använda rasism för att bekämpa rasism och helt skydda destruktiva miljöer som både de Paula och Jimmie träffade tvingas leva i, vare sig de vill det eller inte.

Vad de vidare har gemensamt, precis som mig själv under hela uppväxten i grannområdena samt unga vuxna liv, fram tills jag själv sökte mig till politiken var också en total avsaknad, förståelse eller insyn i den. Få vet tyvärr om vad som faktiskt sker eller vilka som står för vad. Med denna vetskap känner också inte minst både vänstern men även Alliansens ”etablerade” att de kan säga vad som helst – så länge det låter bra, utan att någon tittar närmare på hur det faktiskt ser ut. Men samma mentalitet som regeringen nu har i ett av dessa områden, skulle ingenting annat än en flytt vara önskvärt. Vi pratar om en politik där alla som är födda i landet eller kom till landet ”igår” – egna medborgare – helt glöms bort till förmån för de som ska komma ”i morgon”. Med så galet mycket pengar som går till mottagande av nyanlända samt ensamkommande – där vem som helst själv får bestämma sin ålder, namn, bakgrund, flykt samt historik – går knappt en bråkdel av dessa till egna äldre, skola, försvar, (missbruks)vård eller med egna medborgare i fokus!

Personligen är jag av uppfattningen att när utanförskapet gått från att vara 3 områden för 16 år sedan, idag landat i ca 200 – med växande parallella samhällen, värderingsskillnader –och konflikter måste man stänga av kranen för att ösa ur vattnet. Ingen skulle i något annat sammanhang se översvämmade och överbelastade samhällen, där till och med svenska elever uppmanas ta med egna pennor & sudd, må bra av att vrida upp kranen för att ösa på med mer av samma. Igår släppte så regeringen sin budget för 2017. Långt ifrån allting hur mycket vad har kostat eller hur mycket pengar de avser att lägga når utanför Riksdagens väggar – men hela budgeten finns att ladda ner, och jag uppmanar alla att ladda ner höstbudgeten som regeringen föreslagit för 2017 -och själva sätta sig in i (sina intresserade) områden för att också förstå mer än att lyssna till ”alla andra”. Jag kommer även sprida SD´s skuggbudget här när den släpps.

Inför 2015 beräknade Migrationsverket att behovet av platser för anvisning av ensamkommande barn 4850 asylplatser. I beräkningen låg en buffert på 20 % med anledning av att antalet asylsökande ensamkommande barn ökade med 80% i jämförelse med 2014. Under sommaren och hösten 2015 ökade antalet ensamkommande som sökte asyl kraftigt. Sammantaget sökte närmare 35,400 ensamkommande barn asyl i Sverige, vilket kan jämföras med drygt 7.000 året innan. Uppgifterna om hur många som deltar i samhällsorientering utanför etableringsuppdraget är osäkra, men indikerar att deltagandet är lågt. Under perioden 1 oktober 2014 till 31sep 2015 uppskattas antalet deltagare utanför etableringsuppdraget ha uppgått till endast 900 personer. Något fler kvinnor än män. Utgifterna har fortsatt öka jämfört med tidigare år. Migrationsverket och länsstyrelserna betalade under 2015 ut 8,9 miljarder kronor jämfört med 6,9 miljarder kronor 2014 och 5,5 miljarder 2013 i ersättningar till kommuner och landsting för flyktingmottagande.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) fördelar stöd till organisationer bildade på etnisk grund. Syftet med stödet är att stärka organisationernas egna initiativ och verksamheter kring kultur, språk och identitet samt delaktighet i samhället. Under 2015 har 56 organisationer fått del av stödet vilket är två fler jämfört med 2014. Stödet uppgår årligen till totalt 19 miljoner kronor. De allra flesta som vare sig känner till föreningarna, vistas i de eller har arbetat i den sociala ideella sektorn vet en sak – etniska, nationella eller religiösa föreningar bidrar mer till att öka på segregationen än att minska den, där dels landsmän dras till landsmän och där även konfliktgrunder kan uppstå av intolerans mellan invandrade folkgrupper av religiösa, kulturella som etniska skäl.  Varför svenska medborgare skulle lära andra länders språk, kulturer, samhällen och värden – i synnerhet när Sverige är så pass frånvarande som det är i allt detta är helt obegripligt. Vore det inte bättre om svenska föreningar snarare existerade för både nyanlända som ensamkommande att ta del av svensk kultur, språk, mat, samhälle och lära samt gå emot att bli en del av det nya landet mer än att fastna i det gamla, med ett liv i det nya. Det sägs att det är mångsidigt att kunna fler kulturer, språk och samhällskoder – varför utgör Sverige och svenska något som helst undantag?

Kommunerna har sedan 2013 möjlighet att enskilt eller tillsammans med organisationer i civilsamhället söka medel för att stärka och utveckla verksamhet med flyktingguider och familjekontakter. Länsstyrelserna har under 2015 disponerat totalt 51 miljoner kronor för ändamålet.  Under 2015 blev 51 000 nyanlända mottagna i landets kommuner. Av dessa var 3 800 ensamkommande barn. Jämfört med 2014 är det ca 5 400 fler mottagna och jämfört med 2013 ca 17 400 fler. Andelen personer från Migrationsverkets anläggningsboenden (ABO) respektive från s.k. eget boende (EBO) motsvarar 2014 års nivå. Antalet från EBO utgör 51 procent av det totala antalet mottagna nyanlända. Mottagandet av ensamkommande barn med uppehållstillstånd har jämfört med 2014 ökat med ca 400 barn. Majoriteten av de mottagna ensamkommande barnen under 2015 var pojkar och 22 procent var flickor, vilket är samma andel som 2014. Könsfördelningen fortsätter att vara ojämn och är oförändrad jämfört med 2014.

Inför 2015 beräknade Migrationsverket att behovet av platser för anvisning av ensamkommande barn var 4 850 asylplatser. I beräkningen låg en buffert på 20 procent med anledning av att antalet asylsökande ensamkommande barn ökade med 80 procent under 2014 i jämförelse med föregående år. Under sommaren och hösten 2015 ökade antalet ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige mycket kraftigt. Sammantaget sökte närmare 35 400 ensamkommande barn asyl i Sverige under 2015, vilket kan jämföras med drygt 7 000 året innan. Utgifterna har fortsatt att öka jämfört med tidigare år. Migrationsverket och länsstyrelserna betalade under 2015 ut 8,9 miljarder kronor jämfört med 6,9 miljarder kronor 2014 och 5,5 miljarder kronor 2013 i ersättningar till kommuner och landsting för flyktingmottagande. Schablonersättning betalas ut per mottagen person och avser kostnader för bl.a. mottagande i samband med bosättning, skola, förskola, sfi, samhällsorientering, tolkar och kommunala insatser som underlättar etablering. 2015 var schablonersättningen 83 100 kronor per person t.o.m. 64 års ålder respektive 52 000 kronor per person fr.o.m. 65 år och äldre. Från och med 2016 har schablonersättningen höjts till 125 000 respektive 78 200 kronor. Under 2015 utbetalades 3,4 miljarder kronor i schablonersättning, vilket är 0,9 miljarder kronor mer än 2014 och 2,2 miljarder kronor mer än 2013. Schablonersättningar utgjorde 38% av utgifterna på anslaget, 3 procentenheter mer än 2014. Ökningen som beror på det ökade mottagandet.

Under 2015 utbetalades 4,4 miljarder kronor vilket är 1 miljard kronor mer än 2014. Ersättningar för mottagandet av ensamkommande barn och unga svarade för 49 procent av utgifterna under 2015 och utgjorde den största utgiftsposten på anslaget. Jämfört med 2014 ökade andelen med 0,4 procentenheter. Som andel av de totala utgifterna var de dock fortfarande lägre jämfört med 2012 och 2013. Huvudskälet till att utgifterna har ökat är att betydligt fler ensamkommande barn har tagits emot i kommunerna under 2014 och 2015 jämfört med tidigare år. Ersättning för stöd och service och hälso- och sjukvård avser kostnader för varaktig sjukvård. Ersättning kan också lämnas för hälsoundersökning som görs inom 12 månader från kommunmottagandet om personen inte har genomgått en hälsoundersökning tidigare. Under 2015 utbetalades 234 miljoner kronor – vilket utgjorde 33 procent av övriga ersättningar. Hyreskostnader avser ersättning för kostnader för bostäder som kommunen har haft innan en nyanländ flyttat in och syftar till att underlätta kommunernas mottagande. 1,6 miljoner kronor utbetalades under 2015 för hyreskostnader. ”Ersättning för vissa särskilda kostnader” avser ersättning för kostnader i samband med mottagandet av vidarebosatta flyktingar. Utöver detta kan kommuner och landsting ansöka hos Migrationsverket om ersättning för vissa särskilda kostnader som inte kan ersättas på annat sätt. Under 2015 ansökte kommuner och landsting om ca 190 miljoner kronor. Totalt beviljades 100 miljoner kronor i ersättning.

Under 2015 utbetalades etableringsersättning till i genomsnitt ca 41 400 personer per månad, varav ca 16 400 kvinnor och 25 000 män. Antalet personer med etableringsersättning ökar kontinuerligt och i december utbetalades etableringsersättning till ca 46 700 personer, varav ca 18 400 kvinnor och 28 300 män. Medelersättningen under 2015 var 6 230 kronor per person och månad. Medelersättningen var något lägre för kvinnor än för män. Utöver detta utbetaldes under 2015 etableringsersättning till de som hade rätt till detta på ca 11 900:- / hushåll med hemmavarande barn. I december utbetalades etableringstillägg till ca 13 300 hushåll. Medelbeloppet för etableringstillägg var 2 305 kronor per person och månad under 2015. Under 2015 utbetalades bostadsersättning till ca 8 500 ensamstående utan hemmavarande barn. I december utbetalades bostadsersättning till ca 9 700 ensamstående utan hemmavarande barn. En övervägande andel (80 procent) av de som fick bostadsersättning under 2015 var män. Medelbeloppet för bostadsersättningen var 2 483 kronor per person och månad under 2015. Kvinnor hade ett något lägre medelbelopp än män.

Hur ser det då ut i verklighetens med samhällsorienteringen samt språkinlärningen? Under 2015 var intresset för att genomgå detta lika lågt som deltagandet och frånvarande som kraven om att lära språk samt samhällsorientering. Sfi ges i fyra kurser, från A till D, där D är den högsta kursen. Av dem som studerade sfi under 2015 deltog det stora flertalet i kurs A-C. Endast en mindre andel, 12 procent, deltog i kurs D. Av dem som hade en etableringsplan under 2015 deltog 27 procent i samhällsorientering. Antalet personer i etableringsuppdraget fortsatte att öka under 2015 till följd av den ökade flyktinginvandringen. Den stora ökningen av antalet asylsökande under hösten 2015 hann  inte få någon påverkan på Arbetsförmedlingens verksamhet under året, eftersom det kraftiga inflödet av asylansökningar gjorde så att Migrationsverket inte hade möjlighet att avgöra dessa asyl- ärenden före årsskiftet. Under 2015 tillkom i genomsnitt drygt 2 300 personer per månad i etableringsuppdraget och 1 500 personer per månad lämnade uppdraget.

Under 2015 hade – totalt – 63 000 personer en etableringsplan. 2014 tog Sverige emot 81 301 flyktingar, 2015; 162. 877 och hittills under 2016 har ca 20 000 anlänt (beräknad ca 100 000)
Vilket i verkligheten och praktiken innebär att, av över 250 000 har 63 000 en s.k. ”etableringsplan”, såvida det inte endast tar månader eller rent av veckor för just dagens nyanlända att etablera sig i Sverige när det inte har etablerats på över 10 år för rätt så många anlända ”igår”. Givetvis plus en liten del minus av faktorer. Ökningen av utflödet till nystartsjobb var dock betydligt större bland män än bland kvinnor. Det är – genomgående – en betydligt lägre andel kvinnor än män som har olika former av arbete efter etableringsuppdraget och skillnaderna har ökat jämfört med 2013 och 2014. Andelen som studerar efter etableringsuppdraget var 7 procent under 2015, och därmed i princip oförändrad jämfört med 2013 och 2014. Studier kan avse både högskolestudier och studier inom kommunal vuxenutbildning.

Av dem som lämnade etableringsuppdraget under 2015 var 50 procent inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program 90 dagar efter avslutad etableringsplan, varav nästan alla i jobb- och utvecklingsgarantin eller i jobbgarantin för ungdomar. Med ”Arbetsmarknadspolitiska program”, som ofta döps om till att låta lite mer än vad det är – kan innebär allt från måla stolsben, skruva loss –och tillbaka skruvar, lära sig hur dammsugare fungerar till att besöka en handläggare en timme om dagen. Syftet med hemutrustningslånen är att nyanlända flyktingar ska få möjlighet att utrusta och möblera sin bostad när de blir mottagna i en kommun. Dock avser inte denna möjlighet för svenska medborgare – inte ens, exempelvis studerande och/ eller ungdomar som ska flytta hemifrån första gången, hemlösa eller tillfrisknade medborgare från missbruk, psykisk ohälsa eller annat lidande. Inte heller avser detta tjejer och kvinnor som levt under våld eller annat förtryck samt lämnar skyddade boenden, exempelvis. Möjligheterna till att låna till sig av staten för att möblera sin första lägenhet ges enbart icke medborgare.

Under 2015 utbetalades 197 miljoner kronor i lån till 13 400 låntagare vilket är 26 miljoner kronor mer jämfört med 2014 och 91 miljoner kronor mer jämfört med 2013. Ökningen beror
på att fler nyanlända flyktingar har tagits emot i kommunerna under 2015 jämfört med 2014 och antalet beviljade lån under 2015 ökade med ca 15 procent jämfört med 2014 och med ca
86 procent jämfört med 2013. 26 procent av de nyanlända som mottagits i en kommun beräknas ha ansökt om lån under 2015 jämfört med 25 procent under 2014. Antalet låneberättigade har
mellan 2014 och 2015 ökat med 13 procentenheter. Fördelningen mellan lån för omöblerad respektive möblerad bostad är relativt konstant men andelen lån för omöblerad bostad har minskat något mellan 2014 och 2015, från 90 till 88 procent. Utestående fordran för hemutrustningslånen uppgick per den 31 december 2015 till 1,5 miljarder kronor. På andra håll i landet blir elever uppmanade att ta med egna pennor, miniräknare och sudd, barn med speciella handikapp och behov nekas placering för dessa skolor och instanser med motivationen det vara ”för dyrt”. Missbrukare som halkat in i livsförödande missbruk för hela familjen och inte minst det egna livet nekas vårdplatser och har sedan länge hunnit dö i väntan. Många behandlingshem, för att inte säga samtliga, i Stockholm har antingen lagts ner eller blivit hem för nyanlända.

Kvinnor och män med psykisk ohälsa ges ingen hjälp alls, som ett eget experiment fick vi vänta i över 4 veckor under en akut tid då måendet var som allra värst och tungt för personen, som god man för en nyanländ fick samma problematik, på samma vårdcentral men inte lika akut tid dagen efter. Man kan och får givetvis tycka precis vad man vill om detta. Men det är få nationer i världen som åsidosätter egna medborgare på samma vis som vår regering anser vara ok. Dock är jag övertygad om, att samma mentalitet bland dessa i egna hem och gentemot egna familjer skulle resulterat i en sak rätt fort – skilsmässa! I alla andra sammanhang – I allt ifrån förortsområden till politiska organisationer, arbetsplatser, fotbollslag, familjer, grupper, nätverk, gäng, inte minst familj – till en majoritet av världens medborgare i världens flesta nationer skulle ett ord höras som tydligast;
Svek gentemot ”sina egna” som prioriteras, hörs, syns och tänks på allra sist – istället för allra först!

Till och med är det första man hör när man sätter sig i ett flygplan;
-”Vid en nödsituation, sätt på dig och masken först (dvs, hjälp dig själv först), innan du hjälper andra…” Eller, ens kan hjälpa andra!
Då är detta endast några sidor i budgeten samt endast några exempel inom några områden, av alla områden och frågor som berör hela landet samt allt och alla…!

Dela & Diskutera:

real menÅkt för att lämna barnen till deras mamma i söndags, varför jag skriver just detta blir kanske snart klart! Än en gång får jag höra en kvinnas vittnesmål och frustration på vägen hem över att s.k. “gentlemannaideal” skulle vara “på väg bort” och sällsynt bland än idag. Kvinnan jag talar med är lite över 40 år, dvs stor livserfarenhet och siktet inställt på livet. Hon är också nyss hemkommen till sig efter en – vad hon kallar – “medioker katastrof-dejt”. Som man kan förstå, hon har träffat en del män under de senaste 4-5 åren. Utan att “falla sådär, wow”. Hon är en fantastisk kvinna, säkert på många fler och andra sätt än det jag kommit att lära känna henne för, i sina bästa år -och ser väldigt bra ut! Men är det allt som krävs? Där, som vänner stannade det dock för min del. Till skillnad ifrån hennes “navigerande” och kompass så kan jag, handen på hjärtat, idag inte helt sätta fingret på varför – mer än att hon inte är “hon”. Jag vet idag att det känns. Det känns både genast och det känns starkt! Ingen av männen, enligt hennes egna utsago, har tänkt på att hålla upp en dörr, låtit henne gå före, automatiskt tagit hand om väskor, kassar eller annat tungt -och/ eller ens erbjudit (sin) plats. Även om den så varit den enda lediga. Varför jag skriver “enligt hennes egna utsago”, är för att vissa saker är lite svårare att ta in, rent av svårt att tro. Ett kanske mest talande exempel av flera.

Vid en fotbollsmatch hamnade hon mitt framför en pelare medan dejten blev okontaktbar med fri sikt, bredvid skrikandes könsord som återspeglade vad denne man, av “jämställdheten & allas lika värde” som upprepade gånger proklamerats över telefon, kände för vad han såg ske på planen – med svepande av bira som största omtanke.

Då hans “älskande av olika” lika ofta kunde höras förbereddes hon sig på en olik första träff – hans intresse blev således överraskningen som han tog med henne på för kvällen att lära känna.

Frågan; – “Vad tyckte du om matchen? Tänkte dra en bira med grabbarna, men vi ses väl igen väl?” Efter 90 minuters öl-spillande, skrikande av könsord i örat kombinerat med till-knuffningar som nästan slog henne ur stolen till orden av “såg du??” Utan att se vare sig henne och med vetskapen om det enda hon kunde se vara den gråa färgen på en stor rund pelare – som knäna fick vara på vardera sida om, för att sitta så bekvämt som möjligt under 90 minuter – fick henne att rasa fullständigt. Lägg därtill ett antal mer högljudda rapar, när öl-klunkarna blev både för stora som okontrollerade. Följt av “oh fan” – mer uppfattad vara imponerad, än skamsen följt av ett “ursäkta”. Utan någon vidare djupare förklaringsanalys fann hon endast ett konstaterande, med målet av att exit-porten snarare än minsta tanke av att få “bäras över en tröskel”; “Du kan dra åt helvete!”  Under förbannade steg som troligen fick marken att skaka slogs tankarna av; “vad i hela helvete hon hade gjort för att “endast förtjäna idioter?!” Kvar stod en mer chockerad oförstående man, som trodde sig ha gjort allt och alla rätt för att fånga ev. – “den enda” – kvinnan” i hans liv. Han hade ju kul, såg allt -och satt rätt bekvämt…?
Även om platsen framför pelaren egentligen var hans numrerade plats… Men då hon dels uppfattade detta och faktiskt kunde läsa av en biljett , helt själv, mot sin plats -och dels;
“… kanske inte fattade så mycket, eller tycker det är lika kul? Så kunde hon kanske vilja (!) sitta där?”… Dock fanns ändå en viss omtänksamhet av att bestämt tala om för henne att,
“… fast alltså, bara om det är ok…. Är det så? Fan grymt! Jag hatar de platserna, man ser ta mig fan inte ett skit! Fattar inte hur fan de tänkt, tror de man är en idiot som vill stirra in i en pelare en hel jävla match? Men tack som fan! Schysst!”
Mardrömsdejt för henne gav mig ett skratt för kvällen. Jag har lika svårt att tro på det handlar om “många” män generellt, mer än att handla om att hon troligen träffat – för henne – fel män. Men som för andra kvinnor inte alls är fel! Jag har än mindre svårt att tro det hon uppskattar och vill ha skulle vara på väg bort. Men det är i alla fall det jag kan förstå.

Jag kan också förstå att dagens, i mina ögon helt urspårade, “moderna” extremfeminism helt har kidnappat begreppen. Med ett (accepterat) förakt mot allt och alla som har med män att göra. Det värsta är att återberättande i agerande som dessa också faller in “normalt”, än att vara direkt pinsamma. Intoleranta hatiska extremister ser oftast saker i svart eller vitt, även i dessa fall dras växlarna så långt att samtliga könsroller anses vara något  negativt. Än mer vansinnigt, att gentlemannaidealen skulle vara “kvinnoförtryckande” är i både min värld – som uppenbarligen många andras – skrattretande. Men som ändå får sätta riktlinjer för mångt och mycket … Personligen attraheras jag av en kvinnas kvinnlighet, i synnerhet av den “egna” kvinnans. Liksom många kvinnor attraheras av – högst personlig definition – av manlighet. För att tala klarspråk av hur många av människans, dvs biologins och naturens lagar, fungerar så attraheras rätt många män som kvinnor i första hand av utseendet. Utseendet avgör allt för oftast huruvida nästa steg är intressant att tas -och på vilken nivå. Därefter påbörjas lära kännandet, där personligheten avgör. Som rent av kan påverka utseendet i ens egna ögon bli vackrare eller mer likgiltig.  Att detta ens är något av ett “tabu” att “säga”, är endast det förbluffande. Det är så vi fungerar, oavsett hur korrekt det än låter med att personligheten går före utseende – absolut, men då har man ofta förbisett två tre steg däremellan. Personlighet är medfött, men både formas, slipas och bestäms av en själv längst livets resa. En kvinna finner sällan två män med exakt samma personligheter, däremot kan liknande drag finnas och de har framförallt en initial sak gemensamt – hon tycker att båda ser bra ut! Att detta ens skulle vara “konstigt”, “fult” eller på minsta sätt märkligt är lika förbluffande. Likaså att det gått så pass långt, att gentlemannaideal skulle vara någonting negativt, eller något som de flesta kvinnor inte uppskattar. Det sorgliga är att kraven hos en man att besitta dessa rent av idag för kvinnan kan kännas lite som att svära i kyrkan. Endast det faktum att se gentlemannaidealen som något “förtryckande” mot kvinnan, och inte raka motsatsen är i högsta grad i mina ögon att blanda äpplen med päron.

Vi talar om basic saker för ren beundran, respekt och kärlek gentemot vår allas livsbärande, omsorgsfulla och starka kraft. Även om många män inte “vågar” erkänna det, så är hon även mest motiverande och inspirerande orsak till att kliva upp på mornarna, att vilja imponera på -och inte minst, som vi inte klarar oss utan. Hur mycket många än intalar sig motsatsen så är det ofta kvinnan som håller ihop både hem som familj. Förtryckande – är att isolera, trycka ner, förolämpa, hota, kränka och slå b.la. Valen av att visa sig bära upp dessa gentlemannaideal säger egentligen ingenting om ens egna när dessa endast sker utanför det egna hemmet, för “alla andra” att se. Kompassen sitter som mest innanför, endast för sin egen att se, känna, uppleva och få. Vi föds till olika kön, vi väljer hur vi vill se på saker och ting medan gentlemannaideal är en fråga om livsstil. En helhetssyn inhamrad i en röda tråd av personlighet, där det handlar om att lämna den bekvämaste platsen, ta över tunga kassor och väskor, öppna dörrar och faktiskt – förstå hur man fungerar. Både som personer och som kön. Det pågår saker i en kvinnas kropp av rent biologiska skäl som ingen man någonsin kan känna eller förstå, inte sällan utgås det ifrån att man både fungerar och tänker likadant – inte minst med det könsneutrala samhällsklimat som otroligt nog etablerats. En av de största orsaker till varför många jag känner och känt genom åren vaknat upp en dag och trots månader av både hintar som signaler finner sig själva ensamma, när insikten slår av att det snarare är de som inte kan vara utan henne, är trots allt pga oförståelsen. Detta gäller även mig själv givetvis, som inte lyckades i min senaste relation från ögonblicket våra olikheter gick från att ses som styrkor till belastningar.
Där och då insikter snarare stärks av att vara så fel för henne, “fel” som man kanske ändå misstänkt från dag ett – men då kompletterat och av ren vilja anpassat. Insikten kan absolut komma långt senare när nyförälskelsen övergår till en grund som måste ha byggts och inte är något som slås från första dagen. De växer i takt med just de egna idealen, prioriteringar och synsätten, som antingen uppskattas och står kvar eller blir belastande och brister.

Många har sett idealen sitta likt en röd tråd i allmänhet – men gentemot den egna kvinnan i synnerhet,  och helt beroende på hennes personlighet eller önskemål – vilket också enligt dessa ideal är de “enda relevanta” – möjligtvis enbart gentemot! Vilket också är själva kärnan i -och grundstenen av dessa ideal – kvinnans utgångspunkt, syn, vilja och önskemål! Jag skriver mest i en utgångspunkt från henne och kanske inte så “jämställd” som några nu direkt slår fast. När det kommer till de mest relevanta jämställdhetsfrågor som delat ansvar i hemmet, lika löner etc etc är jag absolut den första som skriver under på ska existera! Att dessa sedan har dragits till att en kvinna lika gärna kan hålla upp mina dörrar, bära mina väskor -och erbjuda mig den bekvämaste platsen ser jag bara som -direkt – löjligt. Få saker skulle få mig att känna mig mer omanlig, på samma vis som rätt många kvinnor känner sig både sedda, bekräftade -och uppskattade. Värdet av att vara den enda självvalda kvinnan i en mans liv, ligger inte minst i dessa vardagsdetaljer av uppskattning snarare än likgiltighet. Utanför hemmet ligger samma beteende i ren respekt att veta om samt försöka förstå hur kvinnan tänker -och fungerar. Där en regndroppe – efter timmar av tankar hos en kvinna som slås igång dagar innan (av) fixande och donande – kan vara både värre och förstöra mer för, än vad samma regndroppar kan eller gör för oss män.  Varför paraplyet givetvis i första hand bör försvara kvinnan från att bli blöt.

Av alla kvinnor jag har pratat med, är det ytterst få som inte uppskattar bli bemötta av – eller än hellre, vilja leva med ett gentlemannaideal.
Av naturen är män oftast mer “rakt på” i vår kommunikation, däremot ligger ofta betydligt mer tankar bakom kvinnans. Av naturen är vår kropp byggd med fler muskler och vi har en grövre röst än kvinnans, varför vi indirekt inledningsvis omedvetet ligger ett steg “över” mentalt i konflikter. Givetvis finns en orsak till varför det sägs att en gentleman ursäktar kvinnan, även om han inte har “fel”. Tryggheten hos en kvinna att kunna bli arg eller skrika på handlar inte om hon är ett “psycho”, utan är en fråga om mannen lyckats med att skapa en sådan pass trygghet gentemot henne, att hon vågar bli förbannad och uttrycka detta. Skillnaderna mot en konflikt med sin polare eller en annan man är milslånga, som jag vet att en del av mina egna vänner ser som likvärdiga -och till varje pris måste få rätt. Skrika ännu högre för att tysta henne eller upprätthålla samma stolthet gentemot henne vid en diskussion. De glömmer endast sak, polarna vare sig ger eller är inte ens hälften av allting hon ger, står ut med, ser, hör, stöttar samt håller ihop där det är som fundamentalt viktigast. Är det viktigaste då att alltid ha rätt och vara den som tystar, eller låta tryggheten få blomma? Hur lite man än förstår eller håller med om.

Därmed inte sagt, eller ens i närheten av, att “vika sig”. Tvärtom, på samma vis som en attraktionskraft hos många kvinnor – även fast detta fantastisk nog också är tabu “att säga” – ligger i en mans (själv)kontroll, ambitioner, självsäkerhet, prioriteringar, vilja -och integritet så ligger den också i en bottnad vetskap i att han inte heller håller med allt som sägs, saker som han anser vara fel eller inte håller med om själv. Det är två helt olika saker – dock behöver långt ifrån allt vara någons “rätt” eller “fel”, utan beroende på personlighet, erfarenheter, rädslor, ärr och viljor osv endast kan ses på från olika håll. Framför mig står hon med kaffekoppen i handen. I mina ögon är koppens “handtag” på vänster sida – ur hennes, på höger… Det finns där två alternativ, höja den egna rösten och överrösta för att “vinna”, eller vara först ut med att förstå sin egen kvinnas perspektiv allra först. Vad innefattar då, i mina ögon ett sådant ideal som i mina ögon skiljer en pojke från en man? För mig bankade min mormor in de grundläggande, som givetvis med åren och livets resa av djupa dalar och höga berg slipats på än mer. Starkt kopplat till mina idag tre livsprioriteringar som fötts och slipats fram av detsamma, säger jag än en gång att manlighet vs kvinnlighet – samt gentlemannaideal – är lika individuellt som mycket annat. Det finns män som inte alls lever utefter dessa som det finns kvinnor som inte alls vill leva med dessa. Men att dra det därifrån till att ingen lever med det, ingen uppskattar det – eller än värre, att det skulle vara något “förtryckande” är ingenting annat än okunskap och löjligt.

En gentleman ser inte sin kvinna som någon “Nummer ett”, utan den enda som existerar! Lägger bort allt vad spelande heter och tycker han om henne så säger han det! Saknar henne – visar det samt älskar henne – bevisar det! Vem som helst kan säga att någon är snygg, en man får också kvinnan att tro det. Oavsett hur mycket han än irriteras över saker han inte förstår, vet om eller som endast sker i kvinnans kropp, ändå vill spendera varenda “irriterande” minut med henne och låter också förvandlar det hon hon anser vara brister, till att endast vara det i hennes egna huvud.
En man som vet om både historik och brister som inte allt för sällan är hennes största rädsla och nästan vetskap att alla skulle dra för, ändå stannar kvar och lär sig älska just dessa för att visa henne vara beredd på att stå med henne mot dessa, vilka “livsfighter” det än må vara eller existera. Någon som ger henne sin rätta plats i sitt liv, likt den röda tråden hon också kommer att utgöra av den livs säck som hon knyter ihop. Som aldrig medvetet går in för att göra henne vare sig avundsjuk eller svartsjuk för att “testa” – man testar inte sitt eget hjärta, det sitter där det sitter och så länge det slår, bara går! Snarare tvärtom, kanske då lägga mer vikt vid att hon aldrig ska behöva oroas, tänka eller undra – utan alltid, som i sömnen, veta om vart hon har sin plats.
Jag skriver nu givetvis ur min syn av seriösare kärleksrelationer – vid mindre “seriösa”, vänd på hela listan och gör tvärtom för att locka tillfällig attraktion som mättas efter varje möte. Vars näring är just saknad och lust, snarare än trygghet och grund. Svårare än så är det egentligen inte, i mina ögon – detta utöver basic som platser, väskor och dörrar – gentemot en enda kvinna i hela världen som handlar måste backa upp orden, och kanske inte endast på Alla hjärtans dag. Att se lojaliteten och respekten gentemot den enda kvinnan i hela världen som man (bör) se sin egen arbetsplats, fotbollslag m.m. Jag kommer aldrig förlika mig med tanken att detta, på något sätt, skulle vara vare sig stötande, kränkande eller förtryckande lika lite som jag ser det vara omanligt på något vis. Tvärtom!

Det mest ironiska är, nu när jag har arbetat här för SD -och lärt känna människor som inte sällan genom åren har anklagats för både det ena som det andra, däribland ha “skeva människo -och kvinnosyner” – är det också de som bemöter, uppskattar samt behandlar sina respektive kvinnor med allra störst respekt och ödmjuka hand. Om det beror på att de också är mer konservativt lagda, snarare än socialistiskt liberala och “könsneutrala” ska jag låta vara osagt. Medan många av de sistnämnda jag känt genom åren inte har kunnat inse – När deras kvinna väl ger upp, så behöver det inte handla om att hon slutat älska honom alla gånger. Hon har bara ruttnat på att bli utelämnad, förbisedd, jämförd med -och t.o.m. satts på steget under killkompisarna samt bara ruttnat på känslan av att dels vara en i mängden, när hon ska vara den enda, och på känslan bara en av dessa saker för med sig – känslan av att han inte bryr sig! Givetvis vill inte alla få eller ha det så, en del måste rent av få känna -och stärks av att få sakna mer, undra mer samt behöva få ifrågasätta lite mer vart mannen både är, gör samt står i hennes liv och att hennes värde hos honom inte behöver vara mer än någon annans. Det är vad vissa kalla för jämställdhet, men rätt långt ifrån en gentlemans ideal av hur han ser på en kvinna. Återigen landar vi i frågan som inte behöver få ett svar, då inget av syn -eller förhållningssätten, önskemålen eller viljorna är rätt eller fel – det kan endast bli “fel” om dessa två synsätt och viljor ska leva tillsammans, som varandras raka motsatser. Vilket endast kommer att leda till osäkerhet & förvirring.

queens crownMöjligen är det detta sistnämnda som är mer på frammarsch för fler att vilja känna, undra och leva med än att gentlemannaidealen skulle vara på väg bort!
“Never let a woman go to sleep mad or sad.”
– Eller så gör man det! Definitionen av en man och vad som är manligt är lika individuellt hos både kvinnan som mannen, där vissa anser det vara förenligt med citatet, att aldrig vilja se sin kvinna gråta sig till sömns, medan andra män som kvinnor anser det kanske vara mer manligt att se till kvinnan lika gärna kan gråta sig till sömns. Men jag tror ändå att de män och kvinnor som instämmer med citatet är betydligt fler än de andra och att lika många fler uppskattar gentlemannaideal mer än de som ser  “könsneutralitet” i precis allting. Än mindre tror jag att speciellt många, egentligen, anser gentlemannaideal vara någonting fult, oattraktivt, icke-önskvärt eller “förtryckande” I sådana fall är vi verkligen illa ute kan jag tycka- även på den fronten!

Dela & Diskutera:

Det finns de få journalister som faktiskt besitter både egen ryggrad (!) samt ser på världen och samhället med mindre naiva ögon än många andra. Att ens behöva skriva “ryggrad” för att påtala vare sig en aning mening, åsikt eller än helst – en verklighet avslöjar hur polariserat vårt samhälle är. Kvittot på en extrem trång polarisering mot andra åsikter än korridorens, hur naiva de än må vara som helt verkar ha förbisett utvecklingen i lilla Sverige av parallella samhällen och en segregation i segregationen, kommer direkt när dessa vädras och pressleg. krävs lämnas tillbaka av kollegor. Vi pratar om människor och samhälle, inklusive medier, som skriker högt om “allas lika värde”, hur viktigt det är mer såväl yttrande och åsiktsfrihet – så länge dessa hålls inom ramen för egna åsikter. Trots detta bor inte många alls i de mest utsatta områden som inte endast drabbats av utanförskap, utan även utgör parallella samhällen till det svenska där inte sällan segregation – i segregationen – känns både stor som stark. Vare sig det är baserad på tro, etnicitet eller kulturella bakgrunder. Som jag skrev häromdagen, genom att säga och tala om “invandrare/ flyktingar i förorten” och endast se en segregation, är de facto som att se alla invandrare och flyktingar som en enda stor homogen grupp människor. Vilket säger en hel del om okunskapen som en total frånvaro återspeglar. Vid en närmare insyn och kunskap, skulle mångt som mycket kanske och förhoppningsvis ha tonats ner – om man nu på riktigt “gillar olika” och ser alla människors lika rätt och värden, men framförallt – om man ser sig vara en riddare mot intolerans, för demokrati.

En av dessa journlister sade det mest självklara som även rätt så många i dessa områden förundras över inte vara en självklarhet i Sverige och som just odemokratiska krafter – terrorgrupper – både skrattar åt samt själva sagt sig utnyttjar. Vilket är mer talande för den egna identitetspolitikens alltid rätt till varje pris, snarare än priset av ett demokratisk samhälle för alla – Att asylsökande som ljuger om sin ålder, ska skickas tillbaka! Hur detta ens kan ha blivit en “fråga” går bortom allt mitt förstånd. Av alla de som gör detta till en fråga; Om jag ljuger för er, och ni kommer på mig – släpps jag hem till er då utan minsta eftertanke? Jag kan förstå att frågan är irrelevant om man aldrig själv behöver oroa sig för egna barn i områden som öppet präglas av annat än öppna, toleranta och demokratiska samhällen. Men det finns de som bor där, rätt så många rent av, som ska bli någons granne vid dennes hem.

En av Europas bas för radikalisering -och rekryteringar uppstår trots allt inte av ingenting. Den skrämmande uppfattningen om att terrorister inte skulle ta in i landet via enklaste möjliga väg där man själv kan bestämma ålder, namn, bakgrund och historik samt i princip endast knalla in – utan gräver tunnlar från Mellanöstern till Sverige -och från rymdskepp hoppar fallskärm från rymden är svekfullt. Mot samtliga boenden och inte minst de människor som redan en gång flytt eller flyttat ifrån samma krafter. Det är ett svek mot det egna folket, landet och samhället där vi redan har haft massor av sexuella övergrepp, våldtäkter samt både mord på oskyldiga medborgare och de som både har förstärkt odemokratiska krafter samt rekryterat till. Redan på asylboenden känner sig asylsökande förtryckta av andra asylsökande – dock med andra motiv och skäl av att ha flytt! Vad däremot samtliga kan ha gemensamt, är att de – kan – ljuga om sin ålder. För en journalist, liksom politiker eller svensk medborgare att påtala detta – dvs, ljuger man om sin ålder släpps man inte i landet är snarare ett skyddande av precis alla. Det supernaiva fokus som läggs på en enda person – som ingen vet mer om, eller vartifrån denne flytt samt kommer, än denne själv – både kan -och har varit förödande för människors öden.

Sverige ligger topp 4 i världen av att producera “krigare” för allt annat än demokratiska krafter som både ser Sverige och alla medborgare i landet som fiender samt upprepade gånger sagt sig använda sig av flyktingströmmen. Genom lågstadiematematiska uträkningar kan man kanske då också försöka att förstå, även om man inte tror på något man inte sett, hört eller upplevt själv, att då Sverige på grund av samma naiva inställning kommit att utgöra, sam tillåtits bli en sådan Europeisk bas – så kanske det finns underlag att fångas upp till, gömma sig inom och/ eller ansluta sig till…? Tusentals personer är redan idag spårlöst försvunna, vart dessa är eller vad de gör kan endast de själva samt en eventuell Gud veta om. Vad man dock med största sannolikhet kan förstå de allra flesta både har samt kan ha gjort, är att ljuga om åldrar, namn, flyktingstatus och agenda. Den logiska första första frågan ställs inte ens – varför ens ljuga om sina åldrar, eller minsta lilla, vid giltig status samt flyktingskäl? Det är som att ljuga för ens tjej om att det regnar ute, fast det är sol. Varför? Det finns givetvis en orsak. Nu målas det upp som att alla som då nekas inträde och skickas tillbaka skickas till offentliga avrättningar och stympningar i Saudiarabien… Men det är giltigt flyktingskäl att fly för sitt liv. Intressanta i det resonemanget är att en stor majoritet av SA befolkning vill leva under det skick som råder – hur svårt vi än har att tro det. Om inte, så skulle skicket inte heller ha rådigt och vi skulle både se, höra samt känna av det rätt väl. Trots allt är flyktingar från just SA i minoritet. Det höggs direkt på att SD tagit en brinnande bil från Indien för att påvisa flera brinnande bilar i veckan över hela Sverige.

Vad är skillnaden mot att vilseleda människor och med skuld och skam snarare än kunskap, logiskt tänkande och verklighetsuppfattning tala om för oss att bortse från vår egen säkerhet, trygghet, frihet som samhälle – genom att berätta om en tillvaro  i Saudiarabien -och därmed blunda för asylsökande från brinnande delar av världen som besitter helt andra värderingar, synsätt och strukturer som ljuger om sin ålder? Bortsett från att SD´s bild på brinnande bil ligger närmare verkligheten och påvisar samhällsproblem medan det andra mer handlar om skuld och skam gentemeot egen säkerhet och trygghet. Det räcker med att endast gå dit, det utgör en komplett galenskap i att ungdomar eller vuxna skulle sitta i min dotters klass på lågstadiet. Afghanska flyktingar som ruttnat på det paradis de trodde Sverige var -och ljög om sina åldrar återvände hem till Afghanistan. Till den grad flyr “samtliga” för sina liv, råkat ut för minnesförluster eller är så gamla som de utger sig för att vara. Även när jag var liten, tyckte jag alltid det var märkligt att allt ifrån äldre män i min släkt, liksom vänner och deras familjer samt släkt inte allt för sällan sade att de fyller år idag, “men egentligen fyller år…” Man kan vara hur naiv som helst, men det är inte alltid fel att även vara en del av den verklighet man tror sig försvara och “stå upp för” utan minsta aning att man de facto försvarar raka motsatsen! Vill man ha minsta uppfattning i hur många och omfattande detta försvarande är – som har skyddat helt andra agendor än demokratiska samt tillåtit mänskligt lidande av andra kulturella, religiösa som strukturella synsätt och värderingar är det bara sätta sig på tunnelbanan – i Stockholm – och kliva av vid slutstationen.

Endast av de möten man hinner uppleva på vissa torg – inte endast i Stockholm utan runt om i landet idag – innan det blir dags att vilja dra, kanske kan ge en uppfattning i hur många rätt man hade i människor namn, ålder, minnesförluster eller bakgrund. Men väl på plats – gömd och förglömd är det lika fascinerande hur såväl ålder, namn samt den riktiga agendan till värderingar som ankomst kan komma tillbaka. Då, mer öppet, tydligare som tillåtet och indirekt försvarat, av s.k. demokratikämpar & “antirasister”, än någonsin!
– Rent av öppnare och mer ihågkommet än i de egna hemländerna!

Dela & Diskutera:

Det har genomgående genom mina snart 38 år förbluffat mig hur ord som “intolerans” och “odemokratiska värden” endast har talats om som om Sverige vore det land i världen i en region som brann mest av rasande krig präglat av exakt detta och flyktingströmmar ifrån. Förakten mellan invandrade folk och grupper där det, parallellt med “demokratisatsningar”, kunde placeras bomber, mordhotas, trakasseras och rent av mördas pga konflikter som bottnade i just odemokratiska värderingar och intolerans kändes och upplevdes i rätt tidig ålder. Men inga satsningar var riktade till vare sig odemokratiska, intoleranta eller förtryck gentemot andra folkgruppen är det bestående – Svenskföddas intolerans emot “invandrare” och “flyktingar”. Endast där har man redan visat upp både okunskap som en, i mina ögon, skev uppfattning i densamma tro sig “stå upp för” värden som man de facto försvarar mer av. Det finns ändå rätt få folkgrupper som inte identifierar starkare med sina nationella, kulturella eller religiösa bakgrunder. Genom alla tidigare år hörde jag “invandrarna i förorten”, av de som såg sig själva försvara men få av de jag i alla fall känt eller träffat i samtliga av de områden jag bott i har själva sig som “Invandrarna”. Antingen är man Iranier, Irakier, Kurd eller Somalier exempelvis. Det enda sällsynta är att höra någon säga sig vara en lika stolt Svensk. Stoltheten över alla andra nationaliteter har ansetts vara någonting vackert, starkt och fint – precis som det är. Att minnas ens rötter och veta om sin bakgrund ger ofta en styrka och likaså ett mål i livet, där spelar hudfärg en väldigt liten roll. Vad som spelar in desto mer, för att inte säga vara avgörande – är värderingar och synsätt.

Försvarare, som kallar sig vara “antirasister” landar allt som oftast, förr eller senare, när irritationen över att världsbilden inte helt stämmer överens alla gånger i något vi alla både hört och väntar på ska komma… -“Titta dig själv i spegeln”… Detta kan endast betyda en sak – för att se sin egen hudfärg i ljuset av dessa diskussioner. Men vad hudfärg har med värderingar eller synsätt att göra, kan endast en rasist tala om hur det ena har med det andra att göra. För kännedom, när vi ändå är inne på det, så i min spegelbild syns en mörkare hudfärg – den härstammar ifrån Asien och ett land som också går under namnet “Världens största demokrati”. Ser man vid sådant tänk inte Sverige vara en demokrati, eller vad menas med att min eller någon annans spegelbild inte skulle stämma överens med åsikter om ett öppet, demokratiskt, tolerant och jämställt Svensk samhälle – för alla, oavsett hudfärg som bakgrund, att både leva i som följa?
Under min uppväxt kunde man – tydligt – både se, höra, känna och uppleva hur våra områden sakta men säkert gled ifrån övriga samhället. Samhällets institutioner, service som myndigheter drog sig sakta men säkert därifrån. Med en invandring till Sverige som godtroget endast tog emot, utan någon utarbetad integrationspolitik alls värt namnet att tala om, för att sedan förglömma och koncentrera till ytterområden var också tydligt hur fler och fler värderingsskillnader – kulturella, religiösa som etniska – också blev allt starkare.

Jag har genom åren alltid funnit det vara lätt fascinerande att ens behöva förklara den matematiken, på en fotbollsarena sitter 20.000 personer. 19.900 av dessa hejar på ett lag, som får det avgörande majoritets stödet som både hörs, syns och verkar mest. I andra halvlek har siffran bytts ut, 10.000 på vardera sida och supporten är jämnare för att i andra halvlek vara motsatsen – dvs, 100 mot 19.900. Om dessutom dessa 19.900 har en helt annan syn på hur fotboll skall spelas och hur man uppträder på en läktare – går det bortom all min förståelse att man fortfarande kan tro de 100´s värderingar, synsätt och uppförande kommer att vara det dominerande. Även om de så spelar på egen hemmaplan… För att man ska förstå hur rasande fort Sverige har gått från 3 utanförskapsområden endast i Sthlm- till ca 200 idag, på 16 år där det gått så långt att vi inte endast har en segregation som är snudd på otrolig kunna uppstå i ett land som Sverige, utöver det dessutom fått flera områden som utgör parallella samhällen till det svenska. Jag kan till viss del också förstå varför, vad som förvånar mig är att människor än idag när det gått så pass långt och inte ens polisen åker in “i onödan” – eller “är välkomna” – inte kan se orsakerna bakom. “Kriminella gänguppgörelser” har alltid existerat, men inte skapat parallell-samhällen, aldrig har något kriminellt gäng eller maffia-nätverk i Sverige tagit över hela områden. På 70-talet vad samtliga av dessa områden utanför Sthlm inte ens byggda, höll på att byggas eller var nybyggda. Områdena som husen i mitt barndomens område var inspirerat av Kommunistiska Östtyskland. Tanken var stora lägenheter, garage och hissar – mycket som lägenheterna i stan vare sig hade eller har storleksmässigt eller bekvämlighetsmässigt. Vi hade en egen biltvätt i varmgaraget, som hissen från lägenhetsdörren tog en raka vägen ner till. Utegym, fotbollsplaner, basketplaner, innebandyplaner – områdena både var och är mer påkostade än vilken gård som helst i centrala Stockholm.

Trots detta gick det fort när invandrare, flyktingar som socialtjänstens brukare skickades till -och koncentrerades till dessa massproducerade miljonprojekt, som både var billigare och rymde flera. Dvs, fler och fler människor som helt eller delvis stod utanför det svenska samhället på en eller flera fronter. Alla som på något vis stått utanför, vet också att vare sig ansvarsfullt, självgranskande, bidragande eller ärligt tänkande behöver vara någon kompass. I synnerhet när även vare sig krav på anpassning eller någon värderingsorientering gentemot det svenska samhället sågs vara “rasistiskt” eller “taskigt” emot de som stod utanför. Många i både egen släkt som vänner(s) tackade och tog emot, man kunde leva utefter helt egna synsätt, förhållanden och värderingar – vid krock av vare sig kulturella eller värderingsskäl föll alltid klubban på de svenska att anpassa sig till andras. Att detta ens är någonting “nytt” idag, 2016 är lätt förbluffande. Naiviteten slår fortfarande lika högt idag, som då – om inte än värre idag? Under en första våg av invandrare anlände ändå människor ifrån både demokratiska samhällen samt med någorlunda gemensam syn på värden som i Sverige. Det är lika förbluffande att man – idag, 2016 – inte ens greppat vilka enorma värdering, kulturella som strukturella skillnader som råder. Dels ju längre ifrån Sverige man kommer, men inte minst gentemot delar av världen som i åratal brunnit av krig, kvinnor gifts bort, kärlek som sätts av familjen snarare än det egna hjärtats val – för att endast nämna några.
Denna mer naiva och självanklagande mentalitet sattes givetvis fort. Liksom vetskapen av den kanske största som värsta rädsla en svensk man eller kvinna kunde bli kallad för, “rasist”, blev ett kort att lika snabbt spela ut som utnyttja. Slutligen kunde minsta tillsägelse bli till att vara “rasism”, om tillsägelsen riktades mot fel håll. Vare sig den var fullt berättigad eller inte.

En hel grupp man också glömmer bort är alla de som gått emot en intolerans och rasism, som aldrig har lyfts vara problematisk i Sverige men som präglar utanförskapsområden dagligen, är de som valde att gå emot rasismen, odemokratiska värden som förtryckande händer. Fadime och hennes pojkvän är endast två av tusentals människor som fått lida pga detta. Hon mördades på grund av sin kärlek till sin svenske man, han levde under dödshot. Ett år innan sin död, för 14-15 år sedan stod hon inför en hel Riksdag och förklarade just detta. Ett år senare var hon död, idag springer dess partiledare med hennes plakat och skriker att “någonting måste göras…” Gentemot tvångsgifte föreslås av samma naiva krafter, som inte tror intolerans kan existera från annat håll än svenskt, att små lappar ska sättas upp på flygplatsers toalettdörrar som den demokrati -och frihetsberövade flickan (!) som kvinnan själv kan ringa till. Vilket då förutsätter att hon lämnas ensam, har en egen telefon och är beredd att vänta inne på en toalett längre än vad det normalt tar att gå på toaletten – utan att någon som – tvingat med henne – ska börja undra.
Endast dessa två exempel, för att inte nämna den mest ikoniska av all okunskap, feghet och naivitet – vilja erbjuda hemvändande lägenheter och arbeten som har stridit emot allt vad demokrati heter, varit en del av källan till flyktingströmmen, våldtagit? Avrättat? samt anslutit sig till terrorstämplade organisationer, är kvitton på just den okunskap, naivitet och uppfattning som råder.

Där det verkar finnas en uppfattning som är lika skriven i sten som man tror att värderingar är. Där hela världen ser på det svenska samhället samt rådande värderingar och levnadssätt vara de mest ultimata och optimala för alla. Man missar dock helt, lika självklara dessa är för oss som har levt med dessa under hela våra liv, eventuellt sett föräldrar göra detsamma, både fostrats enligt dessa och hela livet levt i strukturer som normer mer anpassade för dessa – har människor från dessa delar av världen gjort, precis – samma – sak! Få skulle troligen ögonblickligen ändra de egna synsätten och värderingarna i samma sekund man anlände till Saudiarabien. Vare sig genom flykt som flytt – kanske allra mindre genom tvingats fly både hem, land som samhälle man trots allt både känner -och har trivts i under lång tid. Viljan av att då leva på något annorlunda vis säger sig själv, inte är given från första ögonblicket… Därmed inte sagt att samtliga människor från andra delar av världen skulle vara ett hot eller besitta värderingsskillnader, men med facit i hand har utvecklingen också visat att så är fallet. Ju fler samlade på ett ställa, desto starkare blir också identiteten som logiskt nog, skillnaderna. Vid lyftande av detta slutas jag sällan förundras över tekniken som används av de som titulerar sig vara “antirasister”.
Ord som “härskarteknik” slängs från blixt från klar himmel, följt av att “vägrar diskutera” – fastän sakfrågan aldrig ens hunnit diskuterats innan anklagelsen om att använda sig av “härskartekniska” kränkningar -och förolämpningar, följt av “stolpskott” till människa.

Detta kan då alltså summeras för att man sagt, att man förstår mer när man blir äldre, har man inga egna barn kan man omöjligen helt eller fullt ut förstå en förälders oro samt att kalla någon för att vara “min vän”. Det är vad som kan möta endast lyftande av att intolerans, rasism, förtyck och skeva människosyner sett ur ett svenskt samhällsperspektiv också kommer utifrån, som i andra delar av världen inte ses på som “skeva” – det är våra som är och gör. Med vidöppna, okontrollerade gränser där man i stort sett själv får bestämma sin bakgrund, sin flykt, sitt namn och sin ålder – eller kan ha helt glömt precis allting, förutom att tappa passet samt värderingar och synsätt – från samma delar av världen som brinner pga intolerans, odemokratiska synsätt och värderingar, helt andra kulturer, strukturer som synsätt. För att inte nämna, delar av världen som brinner pga terroristgrupperingar som Sverige dels ligger topp i världen med att producera krigare till -och som upprepade gånger själva sagt sig använda sig av flyktingströmmen samt de okontrollerade gränserna in till landet – som även de knappt tror är för bra för att vara sant, in till ett otroget land och folk – så är det häpnandsväckande hur man än idag kan avfärda en oro bland folk som “rasism”.

Även och redan på asylboenden pågår sedan länge förtryck mot oliktänkande -och troende, troligtvis inte allt för sällan mot de som verkligen har flytt för sina liv. Även förtryckarna ska bli någons grannar. Ibland känns det som att om man lärt sig nya halvkomplicerade ord, som rimmar bra och bara man säger detta ord, så är saken avgjord samt “skeva människosynen” blottlagd.
Precis som rasistkortet – tysta debatten snarare än att motbevisa en verkligheten som idag ca 200 områden kan vittna om, parallella samhällen där många människor tvingas leva sina liv i allt annat än öppenhet, demokrati eller frihet. Även dessa områden var för endast ca 40 år sedan väl integrerade med till en början “obetydligt antal” som tilläts leva utefter helt andra synsätt och värderingar – om så direkt intoleranta, opassande som odemokratiska – än de utanför området, där det pågick politiker-VM i vilka som “stod upp för” allra mest. Men samtidigt se “rasism” i att slå ner på om budbäraren kom från en annan del av världen än Sverige samt bar en annan hudfärg än vit och hade annan etnisk bakgrund än svensk! På samma sätt som man verkar se att endast vita svenskfödda också får tala om detta…? Förvirrande, men kanske inte så konstigt då att det aldrig har setts som problematiskt, slagits ner på, uppmärksammats mer samt tillåtits gå så pass långt som det har. När man varken pratar om det själv samt försöker förbjuda -och tystar andra, ändå faller “härskartekniken” på den som uppmärksammar en elefant i rummet!

Dela & Diskutera:

Centerpartiets partiledare, Annie Lööf, twittrade ut att SD inte ska samarbetas med då de kommer från odemokratiska “rötter”. En gång för alla, vad är det för “rötter” som har bidragit mer till rasism, nazism, judeutrotning eller rasbiologin i Sverige än rötterna av hennes eget parti? Vice partiledare vill nu också framställa C alltid varit ett liberalt parti. Att SD har “rötter”, dvs människor som satt på odemokratiska åsikter har aldrig SD heller, som Centerpartiet, vare sig förnekat eller öppet arbetat emot. Första steget mot den förändringen kom för snart 20 år sedan – Centerpartiets första steg av självinsikt och erkännande har inte hörs och än mindre lika öppet som SD´s kunnat setts tills skrivande stund. Då ska man veta att C´s “rötter” bidrog till så mycket mer mänskligt lidande av att vara nära vänner till Hitler som nazismen. Aldrig någonsin har SD med sina rötter av tidigare åsikter bidragit till detsamma. Faktum är, att hela det, med all rätt, applåderade Fryshusets hela existens är endast byggd på “odemokratisk grund”. Samtliga organisationer som dess grundare, medarbetare och medlemmar kommer ifrån en odemokratisk grund. Dock har dessa också förmodligen arbetat mer emot samma odemokratiska värderingar än vad de bidrog till desamma en gång i tiden. Men gemensamt för samtliga och ett första steg till att ens kunna identifiera för att bryta all form av destruktivt beteende som mönster, eller nå en förändringar är erkännande. Inte minst ett erkännande inför sig själv!

SD har både erkänt, arbetat emot roten de kom ifrån, från då tills idag, under snart 20 års tid troligtvis mer än vad någon annan partiledare, partiledning eller parti har gjort “emot”. SD är det enda partiet – av samtliga i Sveriges Riksdag – som ens har erkänt, då kommer i stort sett samtliga från “odemokratiska rötter och historik” som likt C, dessutom bidragit till mänskligt lidande. Moderaterna stöttade Apartheid, Centerpartiet liksom Socialdemokraterna införde rasbiologin i Sverige och upprättade till och med det första rasbiologiska institutet. Vänsterpartiet bytte så sent som under 90-talet namn, från Vänsterpartiet Kommunisterna till endast Vänsterpartiet. Varför? Därför att kommunismen givetvis är precis lika odemokratisk som nazismen och har genom åren dessutom både mördat fler – uppemot 60-70 miljoner – som den har förtryckt, fördrivit och fängslat oliktänkande samt oliktroende. Fi, är inget Riksdagsparti, men lyckas slå sig in i debatten besitter ett rent hat emot den manliga könet att det blir snudd på förvånansvärt hur det inte kan passera som både kränkning, hot som hets mot folkgrupp. Det är i skrivande stund och ingen “historik”, samtidigt blundar samma “Initiativ” för ett allt växande och befäst kvinnoförtyck i det svenska samhället, könsstympning samt tvångs -och bortgifte. Miljöpartiet var på väg med full god min att rösta in en person sin självaste partistyrelse, som vägrar fördöma avrättningar av oliktänkande samt vägrar ta kvinnor i hand. Är det “farligt” med att inte ta kvinnor i hand? En av de mest patetiska frågor man kan få om man tror sig försvara synen av kvinnan som mindre värd mannen – i Sverige och väst är det på detta vis man både hälsar och visar respekt. För mannen att inte ta kvinnan i hand är, hur man vrider och vänder, följt av en trosuppfattning av att mannen står högre än henne.

Inom den sociala världen, inom vilken fråga som helst finns en gyllene regel – erkännande och insikt, är ett krav för att ens förstå vad man gjort fel och inte minst, vart man är på väg. Utan att veta om vart man kommer ifrån kan man heller aldrig veta om vart man vill eller ska. Vilket syns ganska så tydligt på i stort sett samtliga partiers konstanta svängningar där anklagelser igår haglade vara “odemokratiska”, men som endast dagar efteråt kopieras och hålls med om. Då, “ansvarsfulla”. Enda parti som kan stå med ett huvud högt och en rak ryggrad, som pekat på punkt efter punkt och slagit ner på både intolerans, extremism och kvinnoförtryck är SD. Samtliga saker som resterande istället både har importerat samt tillåtit och blundat för befästas inifrån, med erbjudandet om att ge odemokratins terrorister både lägenheter som arbeten. Annie Lööfs egen företrädare såg det till och med vara försvarbart att svika barn, genom att låta tvångsgifta barn i andra länder förbli gifta i Sverige… Allt detta har försvarats under haglande etiketter när endast ett parti, SD, slagit ner på precis allting. Trots detta har de ens mage att titta på en historik som första steget togs ifrån för snart 20 år sedan – det säger en del om både kunskap, ryggrad, trovärdighet och höga huvuden. Trots allt detta är det SD som ingen säger sig vilja samarbeta med, möjligen är det förståeligt ur synpunkten att odemokratiska krafter sällan vill samarbeta med demokratiska som förespråkar yttrande -och åsiktsfrihet. Alltid läskigt med de som äger självinsikt, gjort om -och gör rätt samt ligger två decennier före, b.la., Centerpartiet i arbetet mot odemokratiska värderingar – både internt som externt.

I vilket annan fråga som helst skulle kanske C, V, MP, FI och S toppa ligan av att längst ifrån ett första steget av “tolv”, självinsikt och erkännande. Dessa ses ur det ljuset som inte alls trovärdiga, kvar i både självförnekelse som destruktivitetens grepp där manipulationer och ifrånskyllande är det starkaste vapnet för vilseledande av den egna ansvarslösheten, kedjor som “rötter”.
Behöver jag ens nämna hur SD skulle framstå? Det skadar inte att, ibland, tänka av egen kraft! Risken är annars att man själv tvingas be om den ursäkt som man avkräver andra på, samt framstå som lika desperat som okunnig, kring både innebörd av ett urvattnat begrepp samt vad som är vad. Men inte minst, framstå som odemokratisk sinnad!

Dela & Diskutera: