Redan innan Sommarfestivalen försöktes svartmålningen redan sätta ribban, inte minst bland medier som skall informera och upplysa, snarare än att driva opinion samt vädra egna önskemål och tankar. I ett exempel kunde man läsa i en “etablerat mediekanal” hur festivalen snarare var viktigare för partieliten än för dess väljare. Kontrasten av det fullsatta – samtliga – hus drog och var med människor från alla åldrar och delar av såväl landet som samhället kunde dock inte vara större. I deras artikel skrevs att en band tvingats av scen pga det var så tomt i festivaltältet, frågan är då om reportern på plats (?) själv försökte få ett soundcheck till att vara skarpt läge? Det enda förklaring jag, som var på plats, kan se om det nu ligger någonting i uppgiften. Annars var det fullt hus och drag i stort sett på varenda programpunkt! Redan innan lades en nivå av diskussion att festivalen skulle vara präglad av avhopp, men som arrangören Marcus Öhrn kunde konstatera med facit i hand – mer eller mindre, att en ballad av Jan Johansen troligen inte hade bidragit till den maxade stämning som rådde av b.la. den forne Boppers sångaren, Dag Finn från Sha-Boom, Jerusalem, Ultima Thule och Partiledarens egna band – där både Marcus & Jimmie spelar, “Bedårande Barn”. Utöver detta inleddes och sattes nivån av Noice under fredagen, där Paula Bieler klev upp som gästsångerska.

Sommarfestivalen var byggd kring Partiledartalet, endast det talet drog fler människor som lockade sett större intresse än Statsministerns eget sommartal, eller någon annan partiledares. Enbart middagen som hölls senare på lördagskvällen för de som hade bokat in sig på denna, lockade fler. Totalt gästades middagen av 500 personer. Då ska vi av ren ödmjukhet och respekt inte tala om det totala antalet som gästade samt lyssnade. Men för att ge en hint, lockade endast “Bylund & Bieler” fler lyssnare som intresse. Paula som ledde programmet och som alltid hållit igång likt en röd tråd genom festivalen fanns på plats. Linus som var oerhörd saknad av både mig, många av oss men även allmänhet och gäster fanns med “på lina” och för första gången kunde avsnittet sändas live. Under sista kvällen på festivalen var det så många besökare, att man funderade en gång extra på om man skulle gå någonstans. Vår kommunikationsavdelning visade än en gång prov på att ingenting är omöjligt, där de levererade ett makalöst paket av teknik som många hade hoppat över i endast tanken.

Någonting annat än en riktigt trevlig stämning, med glada humör, god mat, kärlek och respekt var det inte tal om. Det kunde nästan kännas redan på fredagen hur detta låg i luften och sattes för min del ett steg in på festivalområdet. Många frågade också efter hon som inte finns kvar i mitt liv, men jag ska mer än villigt erkänna tanken slog några gånger under helgen av hur trevligt det hade varit att få dela hela denna festival med henne. Nu blev den dock delad med andra och det var mitt första riktiga längre deltagande i sammanhanget. Boppers gick snabbt ut och fördömde deras f.d. sångares medverkan med hänvisningen att han inte kan kallas för vara deras f.d sångare, då han lämnade banden för 23 år sedan. Vilket alltså skulle hans namn irrelevant att sammankoppla med Boppers. Samtidigt hänvisar de till “rötter” hos ett parti som existerade för ungefär lika länge sedan, som orsak. Det var dock tydligen inte irrelevant. Hur ska de ha det?
Enligt sådan retorik blir det nog svårt för de att sjunga i någon förort alls, eller på uppdrag av V – som så sent som på 90-talet tog bort det odemokratiska namnet “Kommunisterna” från sitt partinamn och än idag sitter i lokaler i Stockholm finansierade av självaste Stalin. MP´s kandidat till partistyrelsen har svårt att fördöma SA´s avrättningar mot oliktänkande/ troende samt ta kvinnor i hand och andra söker sig självmant till nedresta IS krigare för att bli deras vänner. Dessutom i ett land som i stort varenda Riksdagsparti, förutom SD, utvecklat till att vara en storproducent i världen av krigare. Där det strids för allt annat än demokrati, jämställdhet, öppenhet, tolerans och allt det som “The Boppers” troligtvis är livrädda för. Så grannen innan avbokar nästa spelning. Tyvärr känns det i sådana sammanhang som Sommarfestivalen hur det kollektiva masstänkandet före den egna kunskapen om vad som är vad – inte minst vilken förolämpning det utgör mot rasismens samt icke-demokratins sanna offer världen över, genom tiderna.

Vad som dock även blev tydligt i kontrast till detta, är att fler och fler väljer att ta ett kliv utanför denna korridor och tänka av och med eget huvud. Än idag har ingen kunnat peka ut vart det skulle stå i något principprogram om att de snart 20 år gamla “rötter” man hänvisar till, som även jag liksom alla mina kollegor och en hel kvarvarande partiledning en gång tiden fördömt. Vore det inte för dessa skulle den förmodligen kunnat ses och läsas än idag, men likt både mig och – exempelvis -stora delar av Fryshusets verksamheter, som också “kommer ifrån” odemokratiska grunder, har få likaså vänt -och arbetat mer emot samma problematik som vi någonsin hann bidra till den! Alla de som tog klivet ur korridoren och som besökte festivalen utgjorde också ett stort kvitto på hur förlegad den retoriken är, samt vilken förolämpning den utgör. Mot kvällstvisten när sömnen började göra sig som mest påmind var det nästan som att SVT denna gång var skitförbannade på att festivalen trots allt blev så lyckad som den blev -och lockade ett intresse större än någon annan partiledares tal. Agendan i “Agenda” och mötet med Moderaternas partiledare, som jag nästan började tycka synd om, kom från första till sista minut att handla samt pratas om ett helt annat parti, än hennes eget! Ett parti vars Partiledar, Talespersoner och Ledamöter drog en publik som kunde liknas intresset av vara i regeringsställning i majoritet samt både tala till – men även erbjuda karuseller åt barnen,  liveband till föräldrarna och god mat som dryck till alla – folket!

Ps. Den enda som, mig veterligen, kände sig kränkt på denna 2 dagars festival var också min dotter. Dels för att inte fått åka med, äta en enda sockervadd eller åka på en endaste karusell – när dessa dessutom var helt gratis med obegränsade åk för alla barn. Men framförallt för att hon inte fick träffa sin idol.

Dela & Diskutera:

Man behöver inte vara en nationalist, eller ens (tyvärr) bry sig om Sverige – vilket tyvärr inte är helt ovanligt – för att undras och uppröras över när en nations flagga skändas i “konst”. En uppochnedvänd nations flagga är ett internationella signal om att nationen “gått under”, eller är i allvarlig nöd. Rent symboliskt kan det liknas med att man gör “konst” genom att dra i en tunnelbanas eller tågs nödbroms, eller att “spela” självmordsbenägen”. Respekten för Sverige och dessa signaler när det verkligen kommer till en gemenskaps grundläggande sådan existerar inte, däremot existerar både den samt förståelsen för både kulturella, strukturella som religiösa främmande för Sverige värderingar och synsätt. Jag har aldrig hört mer förståelse kring något rätt omfattande i Sverige – att (andra gen.) invandrare inte “får” eller ens “kan” gifta sig med en Svensk(a) än vad jag fått höra det vara rasism. Jag har hört en kanske mer upprörd stämning när “konsten” också sägs rikta in sig på religioner, i dessa fall – när det kommer till att göra konst av färgade människor som tårta, som av religioner – till att ens kritisera skeva syner av andra än svenskar – tar det hus i helvete och det är tydligt – vissa saker vare sig skämtar man inte om eller gör någon konst av!

Samma försvarande röster anser nu att det konsten av den svenska flaggans uppochner vändning var “bra” samt till och med angriper upprörda känslor för att vara både “rasister” och “Intoleranta”. Jag trodde – på riktigt – att vattenmärkesnivån av “rasism” för att vårda sin egen flagga släpptes på slutet av 90-talet. Jag undrar då vad de skulle kalla alla invandrare – första som andra generationen – som efter konsten med svenska flaggan nästan chockerades och skakade på sina huvuden, hur ett folk kan leka med och trampa på den egna flaggan?
Vad man kanske inte förstår är att identiteten sitter i att finna gemenskap och identitet kring någonting! Även om man tyvärr inte identifierar sig med Sverige så finns en hel del som identifierar sig med -och finner gemenskap kring en annan nation, religion eller kultur. Precis på samma vis som feminister finner sin gemenskap och identitet i deras, och många i -och kring inte minst regnbågsfärgerna som får definiera vilka dessa “är”. Den svenska flaggan är vare sig något undantag alls, eller något sämre! Det är snarare tvärtom, betydligt mer förståeligt att finna en gemenskap kring och identifiera sig med – i en majoritet av världens länder!

Som Paula och Linus upprepade gånger har förklarat i “Bylund & Bieler” så är ordet “Nationalism” lika skevt landat som det är medvetet missförstått i Sverige. SD är ett Socialkonservativt parti, med Nationalistisk grundsyn. Vilket innebär att de är precis som en majoritet av världens befolkning. Inte minst i Östeuropa, Asien och Mellanöstern! Att vara nationalist är likt feminist, liberalist, socialist, marxist, telegrafist, signalist eller vilken “ist” man nu än vill – inte exklusivt för Sverige som endast svenskar kan vara. Tvärtom, skulle jag nog snarare säga att rasismen i Sverige jämförelsevis mot många andra länder är oerhört frånvarande. Smått fantastisk är att ingen annan rasism än den “vita svenskar mot resten” har lyckats uppmärksammats med tanke på den intensiva “kamp” mot intolerans som polariserar helt annat, då rasismen mellan invandrade folkgrupper av etniska, religiösa eller kulturella skäl är så mycket både dödligare, våldsammare och råare. Även i Sverige! I Sverige har det inneburit att vara “intolerant” om man så endast tittar på den svenska flaggan eller hissar den på sin tomt/ husfasad – vilket, återigen, är det mest självklara för de flesta i världen att vilja göra tillsammans med en stolthet över det. Nationalist har då också fullt förståeligt demoniserats sönder i en okunskap som slår alla världsrekord.
Att vara nationalist innebär att man anser att samtliga nationer samt folk av nationer har rätt till en egen självbestämmande stat – detta innefattar alltså inte endast Sverige och att en “nationalist” sedan hatar allt och alla andra… Bara det är nästan höjden av skrattretande idioti. Ska vi hårdra det, vore det inte för SD´s partiledning idag, skulle nolltoleransen och rensandet av intolerans inte heller ha verkat och rensat effektivare än något annat svenskt Riksdagspartis. Samma princip avser slaveriet, som de facto startades av -och i Arabvärlden redan runt år 610 -och pågår än, i skrivande stund. Trots detta läggs all skuld och skam på “den vite” mannen som kvinnan i väst att bära för en “förtryckande historia”, som dessutom knappt ens rådigt i Sverige. Ett steg längre, som de facto avslutades i väst av den vite mannen och kvinnan som stod upp för slavar i väpnad konflikt.

Med allt detta sagt försvaras ändå en fortsatt intolerans mer än vad en fullt ut och direkt demokratisk både symbol som ideologi idag står för. Även fast ideologin avviker från den socialistisk liberalfeministiska, likväl inom demokratins ramar – än mer än ex. mp. När konst har gjorts av en av de tre teologiska religioner från Arabvärlden och Mellanöstern, Islam, bränns flaggor, människor mordhotas och rent av mördas. Trots att konsten inte är så symbolisk skändande som en uppochnedvänd nationsflagga. Vid dessa sammanhang gås det snabbt ut av en feministisk vänster och försvarar ren intolerans mot “olika”, “öppenhet” och demokratin. Det försvaras alltså Islamister som ligger närmare fascism och intolerans samt uttalat säger sig vara emot både demokrati, öppenhet, hbtq och andra trosuppfattningar – med att man kan förstå en upprördhet bland dessa, då man ser en gemenskap samt följer religionen. Detta gäller dock alltså inte för de som följer den egna flaggan, och därmed slutar “gilla olika” att upphöra! Med ännu en större motsägelse av att “gilla olika”, så länge “olika” är så pass lika och valt av dessa. I verkligheten är dock skillnaden den att man skrattar åt ett skändande av en demokratisk, öppen och tolerant nations flagga samtidigt som man försvarar en intolerant, odemokratisk  – nära fascistisk – regionalpolitisk ideologi. Som btw – kom rätt bra överens med både nazismen och Hitler av olika inriktningar men samma mål, tankesätt och odemokratiska värderingar mot liktänkande -och troende.

Dela & Diskutera:

Förra årets We Are Sthlm, tidigare Ung08, uppmärksammades en problematik som dels är ny – såtillvida att tillvägagångssätten och de sexuella trakasserierna nått helt nya nivåer i direkta vidrigheter. Våldtäkter kan utan tvekan sägas blivit vardag i Sverige, över hela landet. Dels är problematiken inte alls ny, den har endast valts genom decennier att inte talas om eller ens anses vara ”rasism”. Om den pratades om så talades –och fortfarande talas om ”omvänd rasism”… Redan 2012 skrev jag debattartikel med rubriken, ”Även omvänd rasism är rasism”. Många år dessförinnan fick jag lära mig en av de mest uppskattade föreläsningar Non-Violence (senare Stiftelsen för Respekt) någonsin haft – ”Svennar & Svartskallar”. Föreläsningen belyste rasismen 360 grader och var som allra mest kännbar i förorter. Där segregationen hade kommit halvvägs och man lätt kunde se vart det skulle landa. Även i yngre år som en egen produkt av precis samma både miljö och mentalitet kunde den ena rasismen – den emot Svenskfödda – synas och kännas verka fritt, tillsammans med den näst mest kännbara. Rasismens mellan invandrade folkgrupper.

För Svenska myndigheter och politiker verkar det helt ha frångåtts även den uppeldning som skett, då man sett alla som ”invandrare”, vilket däremot inte invandrare själva har gjort. Vilket har landat i att där exempelvis bor en övervägande majoritet Somalier i Rinkeby eller Syrianer i Södertälje. Segregationen som tillåtits växa i Sverige till den grad att den både skapat parallella samhällen som segregationer i segregationen, men trots detta sprängs ändå inte det polariserade locket bort. I många förorter har det långt innan We Are Sthlms uppmärksammade problematik, som nu setts och känts över hela landet, rådigt en direkt rasistisk syn på ljusa svenskfödda tjejer vara både lösaktiga som mindre värda, samt killar som ”töntar”. Vad man helt har missat att det i grunden sitter i värderingar där exempelvis familjemedlemmen förbjuds gifta sig med en svenska eller svensk.

Tillsammans med att föraktet heller aldrig har talats om, uppmärksammats vara lika vidrig och minst lika skadlig för många med svensk bakgrund har också en mentalitet genom alla år existerat av att kunna göra, säga samt tycka och tänka lite som man vill. Detta samtidigt och lika starkt som endast en lärare med svensk bakgrund snabbt blir ”rasist” bara han talar om att elever måste gå på lektionen. Det är vare sig fördomar eller än mindre rasism – dessa bygger oftast på gissningar och egna teorier. Det är en verklighet av synsätt och mentalitet som alltid har rådigt, men nu nått dels vuxit sig för stor för att rymmas inom egna koncentrerade områden – dels har sexuella trakasserierna och (grupp)våldtäkterna nått en helt ny nivå, att det endast är skrämmande hur många fortfarande vill relativisera bort det och inte kan se. Hade varningar och försök till uppmärksammande lyssnats till för 10 år sedan ifrån många av oss som både verkade, bodde samt arbetade i och gentemot invandrartäta förorter – med en realistisk verklighetsuppfattning snarare än ett full ut förnekande och fantasier, så kanske man hade kunnat förutse –och förhindrat denna utveckling också. Alla satsningar, projekt & insatser har genom alla år riktats i övervägande majoritet till invandrartäta områden. Det är ingen “slump” eller pga geografiska läget, lika lite som det beror på att Sverige – av alla länder – hade sådana massiva ghetton med en förtryckande stat likt kåkstäderna i Brasilien eller Sydafrikas slum. Tvärtom, fanns alla möjligheter för många att gå i valfri riktning i just Sverige! Det egna ansvaret kombinerat med enorma värderingsskillnader och ett politiskt klimat som snarare stått livrädda för att upprätthålla egen identitet och egna värderingar vara de primära, är snarare en realistiskare källa att börja titta på.

Skillnaden kan ses av att en andra generation invandrare som är födda i Sverige ändå vet med sig mer och besitter en större förståelse för värderingsskillnaderna, även om dessa långt ifrån varit ok tidigare heller. Tydligt blir nu att människor, såväl ensamkommande som nyanlända från delar av världen som ser med än starkare samt föraktfullare ögon – helt ofiltrerat – på västerländska/ svenska kvinnor, vilka inte följer de strikta normer av klädkoder, uppföranden eller tro som många både är uppväxta med samt sitter i deras ryggrad precis lika starkt som Svenska värderingar och synsätt sitter i våra. Hur man ens kan tro ingenting skulle skilja åt eller att värderingar och synsätt vara detsamma i så pass fundamentalt olika synsätt och länder, är smått otroligt. Men som mest talande för den egna okunskapen kring världen utanför Sverige. För många är denna utveckling och händelser inte ens förvånande, tyvärr uppstår känslan lite av ”varför lyssnade ni inte?” Den (fortsatta) nonchalansen och tron om att det skulle vara rasism – när man de facto skyddar en än stark rasism – sker endast på bekostnad av svenska tjejer, kvinnor och familjer – egna medborgare.

Matematiken av att decenniers tillåtande, rädsla samt snudd på vansinniga uppfattning kring vad som är ”rasism” lyckats bilda parallella samhällen, som inte sällan präglas av religiösa lagar och regler snarare än de svenska, verkar ändå inte gå ihop när det kommer till nyanlända och ensamkommande. Jag kan inte sluta mer och mer börja tro att det snarare handlar om den egna stoltheten över att till varje pris ha rätt – än att faktiskt stå upp för kvinnors fri –och rättigheter, ”värna” det Svenska samhället med jämställdhet, öppenhet och tolerans. Det är –och har aldrig varit någon självklarhet existera. Ju fler människor som kommer från delar av världen med fundamentalt andra värderingar och synsätt, tillsammans med ett rättsväsende som står helt handfallet vid gripandet av de, över 100 bilar har brunnit nu för vilken natt i rad? Och en fortsatt rädsla för att våga kalla en spade för att vara en spade. Dvs, se hur verkligheten ser ut och tala den därefter. Jag har oerhört svårt att tänka mig det skulle vara lika svårt att göra eller sexualbrottslingar skyddas samt kvinnors trygghet trampas på när och om det istället varit killar och män med svensk bakgrund som hade samma skeva människor –och kvinnosyner.

Tino Sanandaji drog ut en rapport från polisen från förra årets festival. Redan dagen efter, förra året, skrev jag om den nya nivån av sexuella trakasserier under den, vilket var det värsta jag hade upplevt. Men inte först 6 månader sedan tvingades även media och politiker – som hade fått information kring det tidigare – lyfta problematiken. Både på föreläsningar, förebyggande projekt samt föreläsningar – sedan 1999 – har det alltid varit mer strök, bråk, rasism och intolerans i både invandrartäta skolor som områden. Det är snudd på fantastiskt hur detta aldrig har lyckats lyfts – trots rådande rädslor, feghet och uppfattningar kring minsta kritik mot rasism är – rasism… helt baserat på budbärarens hudfärg. Tidigare år från år 2000 drev förortsgängen omkring, visst förekom det tafsande men då framförallt rån och misshandel mot killar med svensk bakgrund. Det vi ser idag är något helt annat, som alla gånger också har kommit med flyktingvågen. Att påstå någonting annat är ett stort svek mot alla som utsatts och tyvärr kommer att utsättas.

I alla år har svenska killar och tjejer utsatts för en mentalitet och syn som antingen skadat eller sett ner på dessa. Ytterst kan förneka sådan existens, lika få som kan säga deras agerande fått några konsekvenser eller klassats vara rasism samt lika allvarligt vid ombytta roller. I Sanandaijis polisrapport deklarerar han att polisen skrivit både gängen blivit större som äldre – varav samtliga är ensamkommande eller nyanlända. En vakt under ett snabbt besök på området igår förklarade det vara ”ensamkommande” upp mot 30 års ålder, dvs inte så mycket yngre än mig själv, som drog runt och slet i småflickor. Ser man inte vansinnet i detta? Likaså står samma grupperingar för det mesta våldet. En avslagen arm, bland annat – men sker den allmänna rapporteringen till såväl besökande unga tjejer som föräldrar enligt samma verklighet? Det vore att göra Sverige tryggare, utefter den röra av både fler som vidrigare sexualbrott, våldsdåd men även implementerande av en helt ny underklass – tiggeriet – man har skapat!

Vidare i rapporten står att polisen måste släppa dessa gärningsmän rätt omgående, då vi har en politisk styrande mentalitet i vårt land som anser det vara fullt rimligt att okontrollerade gränser står vidöppna och obegränsade ha lyssnat till, än mindre tagit minsta hänsyn, till vad gårdagens problematik och mentalitet redan lett till för värderingar, synsätt och förlorande av hela områden. Än mindre verkar ha tänkt en tanke på att ingen av dessa haft för avsikt att begå brott eller skada landet eller dess medborgare. En mamma och en son har redan fått livet till, endast denna sommar plus förra sommaren otaligt många tjejer och kvinnor utsatts för både (grupp)våldtäkter samt sexuella trakasserier. För att inte tala om alla de som utsatts för könsstympning, tvångsgifte eller hederskultur men som inte syns på gator och torg – vad alla har gemensamt är att de lever i dagens Sverige. Där alla som fortfarande ser landet vara världens mest jämställda, tryggaste eller feministiska land med dito välfärd gör rätt i att tänka om, för egen skull. Även om vi var på väg dit – har det backats rätt många steg! Inte minst när allt från självutropade feministiska regeringspartierna, politiker, aktivister till feminismens egna extremister till och med skyddar både sexualbrottslingar och kvinnoförtryckare i av andra mått.

Hur långt måste det gå, hur många måste tjejer och kvinnor måste offras? Både med svensk som utländsk bakgrund för dessa att förstå vilka enorma värderingsskillnader som råder i världen och som just nu både sliter isär Sverige och skapar en otrygghet aldrig tidigare skådad? Där inte ens rättsväsendet vare sig kan skydda eller agera … Tror man inte denna kännedom både begrips som sprids snabbt bland många, som snarare föder en starkare mentalitet av att ”pissa på” än vad respekten föds av sexualundervisningar och fikabröd – så gör man om samma misstag man gjort senaste 3 decennier och fortsätter att svika både egna folket som samhället.

Dela & Diskutera:

Vem är “perfekt”, och vad är “perfekt”? Det är möjligen den mest individuella frågan som finns. Där ett tydligt exempel kan vara att min uppfattning av, exempelvis, “perfekt förhållningssätt” gentemot någon, är det mest felaktiga och kan rent av vara motsatsen till vad någon vill ha eller bli bemött. Varav inget av dessa kan sägas vara antingen rätt eller fel, utan enbart individuellt. Men då talar vi valda förhållningssätt att kunna förändra samt styra över. Antingen som man förändrar utefter, lägger ner eller rent av stärks i sin uppfattning – helt beroende på egna insikter av att vara allmänt oönskade eller mer individuellt. När det kommer till människors personligheter och för att anpassa, förstå samt stärka en gemensam vardag är min uppfattning kunna se det perfekta hos någon som – likt alla andra – inte är ”helt perfekt”. Ingen människa på jorden är “perfekt”, hur man än vänder och vrider – men samtidigt kan samma människa vara den mest perfekta för mig! En skräddarsydd bild i skallen på hur man vill att ens vän eller, allra helst, partner ”ska vara”. Jag har inte under hela mitt liv stött på en enda person som i mina ögon ”är helt perfekt”, däremot har jag fått nöjet att leva med någon som jag såg vara helt perfekt – alldeles oavsett vad denne själv sade, tyckte eller tänkte. På internet i synnerhet skrivs presentationer – eller står helt tomma – där de egna orden får avgöra vem man är, oftast är det kanske bättre då med helt blanka textrader där det faktiskt blir upp till mannen att lära sig se det perfekta. Precis som att åka in på en motorväg är det svårt att själv bestämma vilka bilar som kör där, hur de ligger eller vilka färger de alla har – man smälter in och blir stressad ibland, undrar om hur de kör ibland medan större delen av tiden är man på väg mot sin destination i symbios med både väg och hastighet. Igår hamnade jag åter i en längre diskussion med en vän som inledningsvis tydligt deklarerade ”hur hans nästa tjej skulle vara” – som om det vore någonting han själv kan avgöra, välja eller styra?

Möjligen om yttre omständigheter helt avgöra vem det är man vill träffa samt leva med –och på vilken nivå / form av relation. För egen del intresseras jag till 90% endast ev en form, med tanke på de livsprioriteringar jag också starkt följer så kan jag givetvis gå ut under en barnfri helg och träffa folk – varav ev. träffande sker med detta i första prio, allt annat sekundärt utefter läge och möjlighet. Som ett hade jag ingen erfarenhet kring en del saker som inte skyltas med på en gång, inte ens tanke inledningsvis kring saker som någon själv ansågs vara ett ”problem”. Hela poängen ligger här i att beroende på förtroende, vilja och trygghet kan dessa avslöjas eller hållas dolt. Hålls det dolt svarar även det för att tryggheten kanske inte är tillräcklig. I mina ögon ligger här en stor del på, i lika mycket mina ögon, mannen att inse detta vara just yttre omständigheter som inte har det minsta med personen att göra! Utan allt för oftast beror på tidigare erfarenheter eller spår – visas dessa är det likaså lika mycket upp till – mannen i mitt och detta fall, samt mina ögon, att både försäkra samt veta om det själv. Oftast är det också dessa saker som tar ett steg längre – trygghet, förtroende och förståelse. Varav samtliga tre saker är några av de mest grundläggande för att både kunna ge samt ta emot, som också bygger band.

I vårt samtal pratade vi om två helt olika saker, en talade om en skräddarsydd person som – om denne ens existerar – möjligen kan ses vara ”Perfekt” för en kort stund, men i längden ojämförbart lika ”perfekt” med bindande och byggande som kanske främst sker i andra rum, men sedan eventuellt landar i samma. Då med en helt annan känsla av perfektion. Ofta var det också just dessa saker som en stund i samtalet också antingen kunde byggas till att bli det perfekta – eller den perfekta ursäkten för annat! Både vilja, engagemang och insikten av att lära sig, förstå och se dessa egenskapers egenskaper hos en vän eller ny bekantskap formar också vad som inte anses vara ”perfekt”, till att bli ”perfekt”.
Den nio gånger av tio absolut största rädsla för vad man själv inte anser vara ”perfekt” hos en själv, är oftast inte den egna tillvaron av dessa, även om den givetvis kan vara som mest hemskt och drabbade – utan ofta hur den ska uppfattas och tas emot av en tredje person. Som jag förstod det, rädslan av att ”drabba” någon för det egna. Kort summerat, perfektion kommer väldigt sällan serverat åt något håll, liksom en kedja inte starkare än dess svagaste länk.

En man, i mina ögon, är också en som går in i detta ser det för vad det är – resultat av något annat eller en del av någons person, ju mer acceptens av – samt förståelse och vadderande för den svagaste länken, där tryggheten av det slipas till att vara perfekt för just den relationen – desto starkare blir också kedjan! Det finns en citat som lyder att en man inte har tid för att se om gräset är grönare på andra sidan, för att han har fullt upp med –och endast intresserad av att vattna sitt eget. Oavsett hur mycket eller lite det än behövs vattnas, eller hur den än måste vattnas. Så länge det egna valet föll på just den personen och viljan lever för så är det perfekt – eller så vattnas det till perfektion. Det räcker trots allt med vara ”perfekt” för de (oftast) två som utgör kedjan och dess svagaste länk att se på vara någonting som kan stärka snarare än se på som ”jobbigt”. Två av de största kvitton på detta avslöjades också av de egna orden och ”masken” av att se, känna och tycka någonting annat.

För det första har han aldrig givit det en chans till att bli perfekt, utan båda två såg hinder och problem. Henne som i detta fall bar på det kan jag förstå, men mindre honom som vet med sig att oavsett möten i livet, kommer dessa möten som ett paket – allt och alla omkring personen kan antingen ses och antas som ”ett”, eller börja ses och antas på separat – inget är rätt eller fel, men kommer garanterat sätta såväl grund som trygghet. Bortsett från det har han en gång i tiden sett någonting i och hos henne, i detta fall, som han inte endast föll för – utan ville leva med. Det märkliga är, vilket han själv inte kunde svara på riktigt, att när livet sedan började levas för de två på riktigt med vardagliga inslag så uppskattades, anpassades eller förstods inte det som kanske är ”att leva med” mer än vad det sågs på som hinder, problem och imperfekt. Vad det var han hade sett, var yta! Hur jobbigt det än var för honom att med klarspråk få höra motsatsen till den egna uppfattningen av att ha ”försökt” – utan att kunna nämna något som jag kan betrakta vara ”försök”, mer än att försöka tvinga till sig en förändring i irritation. Där all form av förståelse, uppoffring, anpassning och lärande – i mina ord och ögon – gentemot den enda han egentligen behövde lära sig samt kunna förstå ur 360 grader aldrig sågs.
Vilket också till slut resulterade i att vi nu pratades vid och orsaken till våra idag oftare längre samtal funnit tillbaka till varandra, vilka naturligtvis var samt blir blir mer glesa när en sådan typ av kedja bildas eller stärks.

Det mest avgörande kvittot, oavsett hur mycket han i synnerhet än ville ge sken av annat – främst kanske gentemot sig själv i – låg i samtalens röda tråd. Inledningsvis under alla dessa snart 2 veckor ringdes eller besöktes av andra agendor – när evigt ”festande” fick ringa till någon annan, så kunde det handla om allt mellan spelande, träffande av barnen, fotboll eller annat. Men endast en tidsfråga när det skulle halkas in på just detta – fast det ämnet toppades dock inte av, eller byttes ut emot något annat där svaren och insikterna inte heller var lika oviktiga som i alla andra samtalsämnen. Ett enkelt upplagt konstaterande av att precis så som han prioriterar, tar in, vill prata om –och lyssnar till henne idag, är precis så han skulle ha agerat fast i praktiken ”igår”. Nu, möjligen att tänka på tills ”imorgon”.

Vilket även och kanske framförallt avser skenet sig vilja ge, rent av emot sig själv, av att inte sakna eller må – lika direkt som nästan bokstavligen, skit – föll endast platt. Dels att tänka på, och förvandla till motsatsen – dvs saknad och uppskattning när det väl går nästa gång, då vi saknar och ångrar mest det vi inte sagt eller vetat oss kunnat göra annorlunda,  mer eller tillräckligt av. Men inte minst, om inte saknaden eller det dåliga måendet fanns, så kan hon inte heller betytt speciellt mycket eller han älskat henne så som han påstod. Kvinnan är trots allt för oss många män, henne vi delar vår vardag med och som vet allt om oss. Både tryggheten, motivationen samt lyckan självt och beroende på ens egna liv och prioriteringar den som sitter på sin högsta tron av alla -och utgör den röda tråden genom allting. I mitt eget fall – Familj, Hem & Arbete.

Om man sedan landar i att ens prioriteringar, viljor, uppskattningar samt sätten att vara på skulle vara är helt fel för den ena eller andre, och det snarare skulle blotta fler svaga länkar än att skydda befintliga så är det en helt annan sak. Men i detta fall handlade det inte om någonting sådant, som viljor, prioriteringar, uppskattningar och förhållningssätt m.m. – dvs egna grundläggande synsätt och känslor för varandra! Utan lät yttre omständigheter gå och ses före utan att han ens slog upp en sida för att förstå vad det var kunde ske lite då och då. Med andra ord kan man säga att han, likt mig själv många gånger som tvingade mig till en evig översyn av det egna förhållningssättet. Hade någonting så närmast perfekt man kan ”få” – men valde sedan att låta ytterligheter förvandla det perfekta till någonting haltande och slutligen stopp! Ingenting av det haltandet vare sig kan, bör eller ska läggas knät på kvinnan som dras med det. Han gick in med öppna ögon, valde att stänga dessa för de, snarare än att se henne. Jag förklarade att vare sig han eller hon långt ifrån är ensamma om att hon, i detta fall, dras med sina grejer – eller att de skulle vara ensamma om det prägla deras gemensamma vardag.

Vad han dock hade som helt unikt och perfekt för honom, som han en gång sett samt både ansträngt sig för att leva med, träffa och lyssna till – var någon han slutat sett och inte längre accelererade i någon förståelse för, tvärtom stod han snarare stilla på en motorväg med både ratt och växelspak i handen och undrade varför hon inte växlade eller styrde – men ändå trodde sig fortsätta kunna leva med – mer, mindre eller “helt perfekt”!

Dela & Diskutera:

Till dagen kunde man vakna upp till nionde dagen av bilbränder, radikaliserade utanförskapsområden växer i allt större takt och kanske, bara kanske även de mest naiva människor som inte har trott där finnas några som helst värderingsskillnader i världen inser att de åtminstone haft lite fel? Eller, hur mycket till måste krävas för en kollektiv insikt att slås om att kritik, anpassning och krav till – vilken nations samhälle som helst i världen – inte är “rasism”. Jag har skrivit om det otaliga gånger här, försökt tala om det än fler gånger sedan 1999 – det man tror sig stå för är snarare någonting man försvarar. När både en omvärld brinner som mest, av samma krafter och ideologier som bryter sig loss här och fått växa till sig, växer även problematiken innan våra gränser. Otryggheten är kanske högre bland inte minst tjejer och kvinnor än någonsin, och segregationen med parallella samhällen börjar sakta men säkert kanske öppna ögonen hos folk. Allt och alla såg långt ifrån på vare sig Sverige, Svenskar, kvinnor eller mycket annat så som man trodde. Än mindre kunde det åtgärdas med att kritisera antalet fritidsgårdar eller för små insatser. Den tiden är förbi, insikterna av att vi de facto har välkomnat, skyddat och huserat krafter som – oavsett fikabröd – vill Sverige illa börjar förhoppningsvis växa. Likaså att Sverige – inte minst med den invandringspolitik vi har haft med vidöppna, okontrollerade och identitetslösa gränser – i synnerhet också är en del av (väst)världen! I mångas ögon en både otrogen som smutsig och lösaktig värld som måste krossas.

Vi har vi då att luta oss emot? Denna naiva inställning har länge rådigt, kanske inte minst då de allra flesta varningssignaler och problem under lika länge endast rymts inom egna områden  (de som idag bildar parallella) dit samtliga som stått helt eller delvis utanför samhället koncentrerats till. Invandrare, flyktingar som arbetslösa och socialtjänstens brukare. Detta samtidigt som Socialtjänsten, som utgör den sista insats och “skyddsnät” för alla andra medborgare, med en mentalitet av bidragstagande och hjälplöshet – utgör det allra första som skall möta nyanlända.
Parallellt med denna naiva syn, gissningsvis följt av Reinfeldts uttalande för ett tag sedan om att Europa inte kommer att se fler krig…, har Svenska rödgrönblåa under decennier totalt monterat ned, bortprioriterat och direkt “pissat på” den egna Nations försvar men inte minst de få Hjältar och Hjältinnor som trots detta väljer att lämna sina Familjer för försvara landet. Medan en rödgrön regerings direktiv (och talande mentalitet) till polisen är att bjuda bilbrännande människor i dessa parallella samhällen, som även kastar sten på de på fika så måste våra frivilliga försvarare av Nationen till och med stå för sin egen mat när de övar på just detta. Medan krigande jihadister – “producerade” av och i Sverige – som strider emot precis allting denna “världens första feministiska och jämställda “regering säger sig stå för, samt alla värden som kännetecknar ett Svenskt sekulariserat samhälle av tolerans, öppenhet och demokrati lägenheter och arbeten – så rasar omgivningen och resurserna för landets Försvarare och Försvar.

Om man inte har förstått det ännu, så är det var en Rödgrönrosa mentalitet leder till efter decenniers nedmonterande av landet Sverige – vidöppna, okontrollerade gränser där vem som helst kan knalla utan, utan att någon ens behöva veta vem denne är. Område efter område – endast i Stockholm – utanför tullarna faller bort till den grad att självaste polisen, försvaret mot att upprätthålla demokrati, öppenhet och tolerans tillsammans med Svenska lagar och regler, även kapitulerat. Vårt Svenska Försvar skulle i praktiken med de resurser de har kvar endast kunna hålla en svensk stad under två veckor, sedan är allt vårt försvar förbrukat! Trots detta, plus övergrepp i samhället som ökat lavinartat försöker Rödgröna till trots lägga rådridåer för att fortsätta kunna sitt nedmonterande av Sverige vara -och förbli Sverige, genom att påstå “Sverige aldrig har varit tryggare”…  Folk börjar nu trots detta direkta skitsnack att inse så inte vara fallet. Frågan är bara, när man verkligen väl öppnat ögonen helt och ser hur “försvarad” Sverige verkligen är – såväl mot inre som yttre hot – och vilken världsunik skrämmande liten “kapacitet” vi har, så stiger snabbt känslan av “otryggt” till att vara “svekfullt otryggt” och insikterna av att kritik, försvar, anpassning samt bevarande inte är detsamma som att “hata andra” kommer alldeles för sent.

Dessa Hjältar & Hjältinnor bjuds vare sig på fika, erbjuds lägenheter eller bostäder. Deras Familjer erhåller ingenting som “tack” eller uppmuntran kring någonting. Det är dessa Familjer som är Sveriges ryggrad! Den enda som fortfarande står, och erhåller min fullaste beundran och respekt! En rak och stark ryggrad, men som tyvärr fått en av – om inte världens – mest krokiga och böjda kropp.

 

Dela & Diskutera:

Efter mitt inlägg igår har flera länkar skickats, varav en jag fastnade extra mycket för, “Sluta tala i mitt namn, Sverigedemokraterna” – skriven av en skribent vid namn Jenny Bengtsson, Ordförande i Hotell & Restaurangfacket – som även hon precis sätter samma fingret på mycket av samma och egna motsägandet av att acceptera det man tror sig “bekämpa”. Jag tror inte hon själv är medveten om den örfil som delas ut till alla som har offrats – i Sverige – av tillåtna enorma värderingsskillnader, just för att kraven, ansvaren och anpassningen helt uteblivit. Vilket b.la. är vad skribenten inte vill ska vare sig införas eller slås ner på med all kraft i sitt namn, inte heller ska någon hänsyn tas till Svenska – egna – medborgares välfärd eller samhälle. Inte heller ska hjälpen riktas dit allra flest behöver den, i hennes namn! Fullt av frånvarande okunskap och fördomar. Både SD som SD´s Riksdagsledmot samt integrationspolitiske talesperson, Paula Bieler, länge försökt tala om – gång på gång! Som många inifrån försökt skrika om till de utanför, likt skribenten, med avfärdats – precis som SD – vara något helt annat. Självinsikten av de facto försvarar precis allt det de ser sig vara riddarna emot, är rätt fascinerande – liksom kunskapen om vad som är demokratiskt och odemokratisk är slående. Det mest skrämmande av allt, är hur dessa accepteras, får publiceras samt som många är mer “rädda” för att ifrågasätta än att ta ner dessa intoleransens riddare på jorden och be de skrika åt rätt håll…!

När familjer sköljs upp på stränderna står ni där. När kvinnor, barn, män och äldre riskerar sina liv står ni där. När frivilliga från hela världen kämpar dag och natt för att rädda liv står ni där.” Det är givetvis ingen människa vare sig inom SD eller rätt få i Sverige som vill se människor flyta iland döda, just av den orsaken och istället för att ösa ut vatten ur båten snarare än fixa läckaget – varför riskerar människor liv, rämm och Familjer för att bege sig denna livsfarliga resa? Pull-faktorerna från den “etablerade” politiken om ett fantastiskt liv i Sverige med bostäder, skolor och försörjning åt alla är inte minst en av orsakerna. Att få SD´s kampanjande till att handla om hudfärg på människor är bara patetiskt, inte minst när resultatet av hur det Svenska samhället har ut -och avvecklats just på grund av en sådan mentalitet och politik. Precis som varenda – svensk – folkvald politiker borde göra, glömmer inte SD bort eller helt blundar för vare sig det Svenska samhällets resurser, kapacitet, värderingar eller medborgare. SD´s kampanj var undertecknad “people of Sweden”, detta var tydligen förskräckligt – men för skribentens kännedom lever vi i en “demokrati”, där hon helt själv kan välja vilket parti som representerar henne. Över en miljon medborgare (!) ser sig trots allt representerade av SD, ett stadigt ökad antal även där hon minst anar -och troligen lika sällan väljer att bo med egen Familj för egen del.

Trots att en etagevåning där kan fås för 1 miljon, istället för en 2:a för 6. Frågan är dock lika enkel som den är avslöjande – varför inte där? Jag kan själv säga att jag fått nog, vill sälja och flytta! Utgår ifrån att skribenten då flyttar in? För att väga upp värderingar för det intolerans-fria samhället hon strider för, med mus och tangentbord som svärd. Faktum är snarare att de enda som verkar förstå varför många som trots hela liv där, älskar sina områden men nu ändå sneglar bort -och de enda som tänker på medborgarnas omsorg före förövares -och budbärare av odemokratiska, intoleranta samt icke jämställda värderingskonflikter, är SD! Skribenten själv nämner inte ett ord om allt detta “odemokratiska” samt “medeltida” omfattande som inte endast råder, utan präglar områden – i Sverige – men väljer att svinga en “demokratins klubba” mot Sveriges tredje största, demokratiskt framröstade och folkvalda, Riksdagsparti…

“Ni representerar inte mig som arbetare. Er politik gör mig och alla andra på arbetsmarknaden fruktansvärt utsatta. Ni vill få oss att spendera våra liv med att titta snett på, hata och vara rädda för våra kollegor.” Ett galet intressant och skrattretande konstaterande! Ingenstans i SD´s politik går det ens att finna något som helst som drar åt detta håll. Däremot, på rätt många håll över hela landet går det att finna exakt detta – importerade värderingssskillnader av just hat, intolerans, förtryck -och rasism som gör många boenden och medborgare i dessa rädda för att gå ut själva, gå ner till vallokalen för att rösta, klä sig “fel” eller att ens fira sina kulturella eller religiösa högtider i det egna hemmet. Liksom en rädsla för att bli akut sjuka, då många greppat att ambulans inte längre kör in eller ens kommer. Men som lika många förstår varför. Allt detta och mycket mer nämns dock inte ens inte vara “representativt” för författarinnan. Detta kan alltså få ske och fortsätta ske, i hennes namn…?

“Ni representerar inte mig som kvinna. Män är mer rationella och har mer ‧jägarinstinkter”, sa er jämställdhetspolitiske talesperson i våras.
Ni förminskar människor till kön. Det äcklar mig att sådana tankar ens får plats i det offentliga rummet i dag. Ni lever på medeltiden”.
Att där råder såväl fysiska som mentala skillnader mellan män och kvinnor, av naturens lagar och inte SD´s politik, kan endast personer som ser kön vara ett “socialt påhitt” seOavsett det, så borde alla gånger den kritiken även riktas emot annat håll än SD – som inte endast ser skillnader, utan ser inte kvinnans berättigandeexistens till att göra mycket på egen hand, visa sig eller ens bör köra bil. Dessa anses dock inte som medeltida, utan medeltida anklagas vara ett synsätt som endast påtalar naturens/ verklighetens skillnader mellan kön men att man som kvinna äger lika stort och högt värde…

Ett minst lika häpnadsväckande konstaterande -och skyddande av de sanna kvinnoförtryckande krafterna! Ingenstans – någonstans – i SD´s politik går att finna vare sig förtryckande eller odemokratiska värderingar, mot vare sig kvinnor eller män. Om man nu sönderanalyserar något som människor har sagt, och lyckas demonisera detta – så borde man också gå utefter vad människor länge har gjort och skrivande stund gör… ?

Apropå medeltida livsstilar och värderingar, så verkar det dock vara representativt för skribenten att det i Sverige – på lika många håll – pågår könsstympning, hedersförtryck -och våld, bort -och tvångsgifte, till och med av barn, samt sådana “patriarkala strukturer” som inte ens med förstoringsglas kan finnas inom SD´s politik. Däremot är det vad SD säger inte kan eller än mindre får existera i det Svenska samhället – över hela landet! Det är inget annat än värderingar som kommer från andra länder som innehar både synsätt och värderingar som är ojämförbara med vare sig Sveriges eller SD´s. Direkt odemokratiska, allt annat än jämställda, intoleranta och högst förtryckande mot oliktänkande. Dessa verkar dock representera skribenten mer, än de facto demokratiska värderingar!

“Ni representerar inte mig som människa. Det är mänskligt att vilja hjälpa andra människor. Det är smärtsamt att se att ni lyckats hjärntvätta vissa att överge den väldigt grundläggande och vackra egenskapen.” Återigen går det inte att finna – någonstans – vart SD inte vill hjälpa människor! Däremot med en fullt realistisk balans, för att ta ner det på skribentens synfälts nivå – köper hon Julklappar till allt och alla inför Julafton, eller balanseras det upp någorlunda jämt mellan gästerna som är på plats och firar? Man skulle kunna tycka, i annat fall, att skribenten – enligt hennes mentalitet och synsätt – inte vill att andra ska få några julklappar alls! Det har aldrig varit något prat om att inte vilja hjälpa, dock de som är i behov av hjälp och skydd snarare än alla som lockas av en välfärd. Dessutom vill SD rent av hjälpa många tusen, om inte miljoner, fler i kris-zoners närområden än att “hjälpa” ett antal som kan liknas vid en droppe i havet av nödställda – men desto fler som flyttar, och inte flyr, på grund av en välfärd. Tror man – på riktigt – att inte dessa finns så är det ytterligare ett kvitto på att man själv väljer bort att vistas -eller leva i de områden, bland de människor som man ser sig “försvara”.
Bortsett från att de facto vilja hjälpa många fler, görs detta på ett ansvarsfullt sätt – där inte de egna medborgarna, välfärd, skola, resurser m.m. drabbas. Sverige eller dess medborgare äger ingen kollektiv skuld eller bär något ansvar för att en tredje värld brinner. Vi kan göra det vi kan – vilket enligt vilken matematisk formel som helst görs allra bäst genom att rikta den största hjälpen dit de allra flesta nödställda är.

Med tanke på det Svenska samhällets -och politiks hantering av invandring och flyktingmottagning, kontra att vi gått från 3 utanförskapsområden till ca 200 (ökande) på 16 år – och ett sådant kapitalt politiskt misslyckande så är det absolut dags att dra i en nödbroms, göra om och rätt! Ett misslyckande utan någon som helst integrations -eller assimilationspolitik överhuvudtaget, och en förbluffande uppfattning om att där inte skulle råda några som helst skillnader i värderingar eller synsätt mellan olika länder, kulturer samt religioner har vi nu nått en kulmen av, endast pga den vansinniga politik som förts kombinerat med en lika frånvaro av kravställande, anpassning som eget ansvarstagande. Som på många håll – ökande – helt har raderat Sverige och allt vad Sverige innebär med rättigheter, friheter, medborgarskap som språk och människor. Dags att på hemmaplan inta en mer ansvarsfull hållning – då människor dagligen lider av ett odemokratiskt förtryck, som skribenten dock verkar kunna se vara mer representativt. Det är snarare självklart att även se till det egna landet och dess samhälle och medborgare i en parallell syn kring hjälpen – än endast fokusera på att ta emot allt och alla – oavsett om vi så ens vet ålder, namn eller identitet – till egna (fler) utanförskapsområden och segregerade liv.

 “Ni representerar inte mig som svensk och inte heller som demokrat.”
Det kan jag dock ha full och all förståelse för att hon inte känner, känner man sådan acceptans för -och att så pass lika främmande som odemokratiska, förtryckande samt intoleranta synsätt och värderingar hör hemma i ett Svenskt samhälle – någonstans i det och att folk lider under det – så kan jag också förstå det vara svårt att ens vilja se sig representerad av ett fullt ut, inte endast “på pappret”, demokratiskt folkvalt parti som SD. Jag kan också förstå att hon med likasinnade inte ens förstår SD´s primära omsorg för det egna landet och medborgares trygghet, säkerhet, välfärd samt omsorg främst! Även fast precis samma mentalitet efterlevs i det dagliga livet – högst troligen – även av henne också. Hon är ändå skribent på en av Sveriges största tidningar och sitter som Ordförande i Hotell -och restaurangfacket Stockholm Gotland…
Vilket ändå en väldigt stor del av vår värld trots allt både förstår och kräver av sina – både självutnämnda men framförallt folkvalda – politiker och representanter! Det är – som bekant – endast de med ett intolerant sinnelag mot andra åsikter och världsåskådningar än den egna, som inte gör…!

Men det som äcklar mig än mer är hur era fans alltid hotar med våldtäkt och gruppvåldtäkt”
Intressant! Slutligen, något av en final till konstaterande som knyter ihop sin egen säck – snart är det SD´s allldeles egen festival! På endast en helg får vi se hur många anmälningar kring (grupp)våldtäkter -och sexuella ofredanden som uppstått, samt hur många tjejer som känner sig kränkta. Ingen av de hundratals, eller tusentals, tjejer och kvinnor som planerar att besöka festivalen har i förväg inte utryckt någon oro kring detta i alla fall, så vitt jag vet eller hört! Trots att det på festival efter festival – endast i sommar, men inte endast i Sverige – tydligt påvisats ha blivit ett omfattande, lika vidrigt som sjukt, problem! Den enda “festival” som var helt skonade från samma problematik – så vitt jag vet – är Almedalen…! Som dessutom pågick under hela sju dagar, kvällar -och nätter! Inte endast en till två…!

Hur ett rasistiskt, skevt -och intolerant synsätt under massor av år tagit sina uttryck genom just gruppvåldtäkter och sexuella trakasserier gentemot “smutsiga svenska tjejer” i synnerhet, i koncentrerade områden och bland värderingsskillnader kan jag ha en förståelse för att skribenten helt har missat. Men när det synsättet inte ens förstås, uppfattas eller greppas – trots att den (tillåtits) bli så pass omfattande idag, att den inte längre endast ryms inom koncentrerade områden – givetvis, i takt med fler som besitter densamma – utan nästintill dagligen kan kännas av över hela landet -och drabba så många fler kvinnor – då är endast känslan av hopplöshet kvar gentemot ett “vaknade” ur vad som i mina ögon kan liknas en trång bubbla, eller korridor. Allra minst någon som helst trovärdighet eller kunskap om vad som är vad.

Det är inte alltid helt fel att blicka in -och städa innanför egen dörr, innan man bjuder in fler gäster – bara för att det brinner hos grannen behöver det inte börja brinna hos mig också, än mindre för att känna mig “god”. Jag tror alla är överens om att det snarare är mer idiotiskt än “behjälpligt”… Användandet precis samma logik och mentalitet som besitter gentemot egen Familj, Hem och Arbete kan vara en bra måttstock! Jag undrar om Jenny själv vill se sin dotter inte kunna gå ut själv eller hur hon vill, eller känna konstant oro varje gång hon gör det? Det finns rätt många som inte gillar det heller – Men bara för att man personligen (ett tag i alla fall) kan välja bort att inte leva med/ under, oroas över -eller drabbas av dagligen – på något direkt vis gentemot någon av dessa tre livsplattformar, så innebär inte det att ingen annan heller gör eller kan välja bort det! Det innebär inte heller att “nödställda” endast existerar utanför Sveriges gränser! Det innebär inte heller att mänskliga, demokratiska som medborgliga rättigheter & välfärd endast gäller för icke medborgare, medan skyldigheter och avkall på detsamma gäller för medborgare…! På en enkel nivå, så vill jag då att Jenny Bengtsson endast köper Julklappar till mina barn nästa Jul, inget till sina egna -och firar Julen med de i Akalla, medan jag köper till mina egna och firar Julen i deras hus eller lägenhet långt ifrån Akalla? Om jag nu uppfattat den självutnämnda “antirasismens” syn på “solidaritet” korrekt?

Min solidariska syn ser dock en förståelse om de vill byta tillbaka efter halva kvällen – Utan att de skulle vara “odemokratiska rasister” i mina ögon, mer än vad orsaken är precis detsamma, till “varför” de snabbt skulle vilja byta tillbaka!

Dela & Diskutera:

Jag vaknade i morse till någonting jag “bara måste läsa”, meddelandet kom från en yngre man boende i Husby som, som samtidigt ironiskt konstaterade sig – “aldrig sett henne här jiddra om våra järnrör och guns… Läs!!”  Högst troligen inte heller “egna” politikers odemokratiska synsätt och ageranden som inte bemöts med vara “hatiska”, även fast dessa, igen, skedde för någon månad sedan snarare än för 6 år sedan… (!?) En debattartikel som förbluffade fler än mig, vilket kanske det är hög tid att börja inse, och som på så många plan kunde stå för direkta faktafel, lika grova som allvarliga anklagelser samt – så som så ofta – med en egen närvaro, kunskap eller insikt hos artikelförfattarinnan, i detta fall, som högst troligen skulle fått henne att se på saker och ting lite annorlunda. Debattartikeln publicerades hos Expressen och heter Antirasismen kommer aldrig att besegra SD”. Mest slående i svingande av korrekta ordens, “antirasismens” och “godhetens” svärd är den egna självbilden samt uppfattningen kring “antirasism” -och “antirasist”. Artikelförfattarinnan utgör här ett kvitto på att den egna retoriken och synsätten är helt grundat på samma “hat” och “intolerans” som den säger sig vara förkämpe för att krossa. Likaså den skrämmande okunskap kring hur det ser ut ca 20 minuter västerut utanför hennes egen redaktion. En redaktion som dessutom långt ifrån släpper in allt och alla människor, utan att ha en aning om vilka dessa är – där samtliga obligatoriskt måste legitimera sig, bära en synlig namnbricka för alla att se -och bli personligt hämtade hos en vakt/ reception. Jag undrar om dörren även står vidöppen dygnet runt, okontrollerad till det egna hemmet? Ens till porten utan kod eller bricka? Vilken “rasist” hon är, i sådana fall, om inte…!

Bara som en parentes i sammanhanget, alltså… Då hon, enkelt summerat, samt uttryckligen skriver att SD “hatar invandrare” – ett lika grovt förtal som det är fyllt av okunskap av vad SD står för samt driver för politik – de facto i en verklighet, och inte i egna fantasier! Som är skrämmande för en journalist på en av Sveriges största “nyhetstidningar”. Detta b.la. för att SD prioriterar den egna nations säkerhet -och samtliga av dess medborgares trygghet – oavsett födelseland – i första hand! Till skillnad från ett vansinnigt oansvarig mentalitet – inte ställer upp på okontrollerat, oidentifierat och gränslöst mottagande in till landet.  Där samtliga erhåller precis samma välfärd och rättigheter som landets egna medborgare arbetat för och bidragit med, många gånger i generationer. Inte minst genom höga skatter, men ändå får se sina cancer-operationer inställda samt barnfamiljer vräkta på grund av att nyanlända icke medborgare särbehandlas positivt och äger någon slags förtur gentemot landets egna… För att inte nämna hur Sverige idag utgör en bas och fristad för terrorister med allt annat än “antirasistisk” agenda, tolerans, öppenhet eller jämställdhet. Där dessa värderingar snarare erbjuds både bostäder och lägenheter – för att de vill krossa det Svenska samhället och dess värderingar! I första raden av SD´s program står att läsa, hur varje människa har ett okränkbart värde. Alldeles oavsett religion, födelseland, politisk åsikt eller hudfärg – det verkar endast vara primärt för artikelförfattarinnan med Company att se. Där 13% av svenska befolkningen (2014) är “rasister” på grund av deras politiska synfält – men där hundratals, stridande och mördande rasister belönas, skyddas samt får bygga en bas belönas!

Det är ett vansinne hos allt från resten av världen – till hennes egen redaktion, där man kan undra hur många som inte arbetar på den, ändå erhåller en lön ifrån? På artikelförfattarinnans helt egen redaktion kan ingen ens gå på toaletten utan att de måste veta vilka som befinner sig där -och varför…
Men kanske är dessa “antirasisters” skrivbordsriddares trygghet och säkerhet mer värdefulla än medborgarnas, inte minst, i våra förorter? Som tyvärr – under decennier – är de som drabbas allra först och främst av invandrade stora värderingsskillnader -och konflikter samt rent av onda, intoleranta, förtryckande -och mordiska agendor. Mina båda föräldrar, hela min släkt och min mormor är/ var invandrare, jag är uppväxt med 98% invandrare och flyktingar i områden som artikelförfattaren, likt min vän kunde konstatera, troligtvis valt bort att leva i? Finns ingen jag Kvinna i världen jag ser på mer som en ängel än min Mormor. Hade hon sedan själv ansvar? Absolut! För att inte vara helt socialt handikappad och isolerad från övriga samhället, var ett dessa ansvar att lära sig språket, av ren omsorg! Däremot gentemot en politik och kommun som aldrig heller ställde några krav, utan snarare underlättade isoleringen och det sociala handikappet genom översatt information och tolkar restes många frågetecken. Att för invandrare – i oavsett land – lära sig språket man lever sitt liv i och följa det samhällets värderingar, livsstilar och kultur är inte att “hata invandrare” – det är rent sunt förnuft!

Tvärtom, kunde jag och många med undra om snarare den politik artikelförfattarinnan förespråkar, hatar invandrare? Med tanke på den, just skrämmande isolering och segregation den under decennier resulterat i av utanförskapsområden som har växt från att vara 3 (i Sthlm) på 90 talet till att idag vara ca 200 (landet över) i takt med en ökad invandring. Där Sverige vare sig kan synas, kännas eller höras många gånger.
Detta “järnrör” som lever kvar än idag som hölls i av en SD riksdagsledamot har SD aldrig, enligt hennes uppfattning, “försvarat”. Men vad hände för sex år sedan, ställt i relation med vad som händer idag? Det hölls i ett järnrör… Idag inte bara hålls det järnrör, utan svingas både huvuden och kropp. Den senaste veckan har polishelikoptrar återigen stört nattsömnen för många “invandrare” i västerort, då det – återigen sköts i området. Men inte en rad av “hat” eller “rasism” skrevs då. Hade hon haft lite mer kunskap och insikt hade också kännedomen om den omfattande rasismen som existerar mellan invandrade grupper kanske satt lite mer perspektiv! I argumenten används just återigen detta “järnrör”, “tjusiga tiggarflickor” och nedbrända flyktingförläggningar… Meningen innan konstateras att SD minns det de har glömt – vilket stämmer helt! De har helt glömt att slå ner på det befästa förtrycket som existerar av värderingsskillnader i kvinnoförtryck, intolerans, hat och fattigdom. Den enda “fattigdom” hon ser, är de som sitter på gatorna från andra länder och – återigen – tillåtits få etablera en helt ny underklass – av de själva! Den hennes frånvarande mentalitet skapat är fortfarande koncentrerad till områden som hon väljer bort att bo i -och med. Det är helt riktigt att SD ser den verkligen och slår ner på att dessa värderingsskillnader inte hör hemma i ett Svenskt samhälle. Inte heller att massor ska lida pga dessa och få sina rättigheter berövade.

Hon skriver att “vi har kämpat”  – mot SD, men inte emot de sanna frågor som vänstern säger sig stå för, för de som lider och drabbas av dessa på riktigt och som allra mest. Det var 2001 Fadime stod inför “hennes etablerade” Riskdag och talade… Ett år senare var hon död, men än idag lyfts inte ens detta.
Det verkar vara kärnan i det hela – att det “känns bra kalla sig “antirasist” och “få en klapp på axeln” av de som är lika frånvarande från rasismens, förtryckets och intoleransens sanna krigszoner. Det blir tydligt hur hennes syn på “kampen” utspelas “var fjärde år”, medan SD ser denna kamp, både avslöjar och “vågar” påtala den – varenda dag! Skammen av att inte ens omnämna hur värderingar man säger sig vara emot blundas för, måste givetvis kännas… Denna artikelförfattare kallar 87% av Sverige befolkning vara “antirasister” – men 13 är “rasister”, endast för att vi 13 ser en annan verklighet än den på Expressens redaktion. Jag vet inte om hon själv, idag, vet hur många hon då kallar för “rasister” – som hon tror och ser sig försvara…?

Att sätta “hårt mot hårt” gentemot SD, och inte gentemot isolerade parallella samhällen till det Svenska samhället – som präglas av kvinnor som inte gå ut ensamma, klädda som de vill eller ens får arbeta är endast patetiskt. Likaså att människor inte kan fira sina religiösa högtider i sina egna hem, eller ens kunna grilla en flintastek på sin egen gård! Jag undrar om författarinnan ens kan sätta sig in i den verkligheten? Annars kan ju börja med att ensam i sommarklänning gå och sätta sig på Tensta eller Husby torg med en bag in box? Hon skriver i alla fall att SD kallar sig för sanningssägare – och att det möjligen är dags för “de” att ta tillbaka ordet? Till att börja med, så måste man först veta vad som är “rasism” samt hur verkligheten de facto ser ut -och växer i samma takt för stor att numer endast rymma inom egna koncentrerade områden som de varit helt skyddade ifrån att ens se, höra eller uppleva.
Hon erkänner att även de kanske måste börja lyssna – sannolikheten är då att deras röster också landar på SD och inser vad som är vad, vad SD faktiskt står för -och det Svenska sekulära samhällets värderingar med demokrati, öppenhet, tolerans och jämställdhet – med åsikts -och yttrandefrihet (!) skal råda över hela Sverige, för samtliga av dess medborgare!

Artikelförfattarinnan kan man läsa kommer ut med en ny bok om en “främlingsfientligt parti som kommer till makten” i januari. Besattheten av det främlingsfientliga, intoleranta samt att hela världen ska tycka enligt henne för att inte vara en “rasist” verkar vara slående. Boken kommer ut på Ordfront, ett förlag vars ägare jag hyser en stor respekt för. En av de få från vänstra sidan som ändå ser vad som är vad, men gör heller ingen hemlighet om sina vänsterpolitiska åsikter. Kanske var det också därav hon valde Ordfront? Ett annat hade möjligtvis kanske börjat ifrågasätta hennes egen syn på tolerans och demokrati?

Dela & Diskutera:

Sverige beskrivs ofta som ett av världens mest öppna, toleranta och demokratiska land. Om inte det mest öppna, toleranta och demokratiska landet. Åtminstone när det kommer till att argumentera för en okontrollerad, vidöppen mottagning, om detta lika starka argument även avser det egna folket och medborgarna är inte alls lika påtagligt. Vare sig i retoriken eller praktiken, bland samtliga förutom ett parti – SD! Trots detta har det i alla tider jag kan minnas varit få som har velat eller känt sig bekväma med att stå för, berätta och/ eller avslöja sina politiska sympatier eller val. Redan innan “SD tiden” var polariseringen stark, med skuld och skam gentemot alla som inte “tyckte rätt” – dvs, åt vänster! Jag minns den enda gången som jag ens tänkte på den svenska politiska arenan under min uppväxt. Jag kan inte varit äldre än 10-11 år och frågade en lagkompis pappa som körde hem mig efter fotbollsträning vilket parti han skulle rösta på. Det var under valtider, dvs de enda tider som politiska (röda) partier med politiker ens satte sin fot i Hallonbergen – eller talade om oss. Men aldrig till! Borgerliga var så gott som osynliga, även fram till mitt egna politiska engagemang – ca 27 år senare hade exempelvis Centerpartiet fortfarande inte satt sin fot där. Inte ens dess kommunalråd!

Jag inser idag att han röstade på Moderaterna, men vet också att det var inhamrat i många invandrartäta förorter vara detsamma som att vara en – “rasist”… Ovanligt nog! Liksom alla är -och alltid varit som inte delar vänsterns. Även om dessa åsikter helt ligger inom den demokratiska ramen. Vad han dock både insåg -och ansåg redan då, vilket slog mig långt senare, var att exempelvis eget ansvar, ordning -och reda , där det inte varenda gång, varje gång i varenda gärning – stor som liten – är som mest synd om gärningsmannen. I synnerhet inte per automatik för att denne skulle ha ett svart hår (med rötter) från annat land.

Han vågade inte, ens inför mig – ett 11 årigt barn, svara. Utan svarade det istället vara “privat”, med en lätt stress i rösten. Om det nu är så pass öppet, tolerant och demokratiskt som vi ser på oss själva – varför känns då demokratiska politiska åsikter vara lika “privata” som i ens relations angelägenheter? Andra lurades och svarade kort S, vissa till och med VP (Vänsterpartiet Kommunisterna). Trots kommunismens, då även pågående, högst odemokratiska brott mot mänskligheten på fler än en plats i världen så var det ändå accepterat och bevarade husfriden. Från kommunalt som vuxet håll skulle bara den röda vänsterns politik vara den som gällde. Utan att långt ifrån alla egentligen visste varför, utan nöjde sig oftast med förklaringen att vänstern, rent av kommunismen, skulle vara bäst “för oss i förorten”.

Samt för invandrare eller de med rötter från andra länder. Apropå hetsen från samma vänster om att inte “ställa grupp mot grupp”… Den indirekta synen på oss som inkompetenta och hjälplösa offer, underlägsna de – som inte klarade av någonting utan deras eller statens hjälp -och som inte kan ta minsta ansvar samt är beroende av staten ifrågasattes inte.

Enklast var bara att hålla med! I synnerhet för många som tjänade på en “allt till alla” mentalitet och vänsterpolitik. Hur mycket de än skrattade bakom åt både nation och system bakom dess rygg, utnyttjade detsamma och – tilläts – leva samt implementera helt andra värderingar, lagar och regler än de Svenska. Både tilläts samt försvarades av en politik som såg på sig själva vara “mänsklighetens riddare” – på bekostnad av, återigen, det egna folket och samhället. Trots att väldigt många av oss indirekt själva levde men oerhörd stark “nationalism” gentemot vår egen förort – vilket vi samtidigt, som Linus Bylund & Paula Bieler talade om i senaste poddavsnittet, förstod även att andra både hade -och kände såväl kärlek, trygghet samt stolthet över sina. Linus och Paula förklarade, än en gång, mer ingående vad nationalism de facto är och betyder, i sak – och inte i egna missuppfattningar eller fördomar. Vi såg -och levde för den kärleken, tryggheten, säkerheten -och omsorgen primärt gentemot det egna området, och dess invånare! Alla “borsor och syrror”!

Vi såg oss vara helt frikopplade från alla medborgerliga skyldigheter samt statlig inblandning, förutom skyldigheterna gentemot området och dess invånare samt såg endast rättigheter gentemot en stat, som snarare blev generösare ju mer utanför den vi själva ställde oss. Beviset på den frikopplande mentaliteten från den svenska staten och det Svenska samhället, har möjligen nått sin kulmen idag. Trots att dagens kulmen då var i sin linda, men lätt både kunde förutspås och förutspåddes med resultaten att siaren snabbt dömdes ut vara – en “rasist”…
Med andra ord, vi och i stort sett varenda förort såg -och levde enligt en mentalitet som trots allt gick samt fortfarande går tvärtemot rätt mycket av vad vänstern står för, men enligt en betydligt mer förstående mentalitet i likhet med SD´s politik idag – fast gentemot hela landet, Sverige. Inte minst gällande den primära omsorgen, tryggheten och prioriteringsordningen gentemot område som invånare/ medborgare.

Framförallt såg eller levde vi inte enligt en “allt till alla” mentalitet! Långt ifrån alla var ens förtjänta av, eller skulle få ta del av någonting som vi hade förtjänat samt slitit för, gjort, arbetat eller “offrat”. Vid ett eget tänkande  -och låta ett kollektivt tänkande tänka åt en – så blev detta också allt mer tydligt. Vad som dock aldrig har försvunnit eller ens minskat är polariseringen av egna (politiska) åsikter generellt i samhället, bland många. Allt sedan min egen övergång till SD och framförallt under den senare tiden får jag nästan dagligen brev, sms eller samtal av människor – från samhällets alla skikt och “klasser” – kring just detta. Tryggheten i att nu ta rygg på -och “avslöja” sina egna sympatier med SD blev genast så mycket lättare, vilket är uppenbart. En del säger sig ha varit medlemmar länge, medan andra nyligen fått nog på något sätt. Med tanke på vart mina kontaktnäts ramar sträcker sig, där jag i hela mitt liv bott i s.k. invandrartäta “utanförskapsområden”/ förorter, arbetade inom den sociala brotts, drog -och våldsförebyggande världen under 18 år samt med festivaler, föreläst och skrivit böcker -dvs aktivt arbetat emot våld, droger, segregation/ utanförskap och rasism – så är det också ifrån människor inom dessa plattformar som samtalen, breven och sms kommer ifrån.

Ändå är det dessa som har allra minst problem med att stå för sina åsikter. Många kommer ifrån -eller har rötter från länder, där SD´s socialkonservativa politik samt Nationalistiska grundsyn snarare är en självklarhet än någonting “odemokratiskt”. Den största rädslan har kommit från människor, gamla som nya vänner och bekanta, varav vissa jag tog för givet vara mer åt vänstersympatier. Högst troligen, tyvärr, pga samma sken av husfrid som alltid funnits av att tycka olika. Men som levt i mer integrerade eller homogent Svenska bostadsområden. För många drabbar nu en verklighet som tidigare endast koncentrerats till -och rymts inom egna koncentrerade områden, men nu vuxit sig alldeles för stor för att endast ses, höras, upplevas samt drabbas av -och rymmas inom dessa.

Allt från den akademiska världen till nöjesbranschen. Allt från (tidigare) “förortsbus” & förortsbor, medelklass, överklass till invandrare och flyktingar. Alla har en sak gemensamt, problematiken av att större värderingsskillnader -och konflikter och en positiv särbehandling av vissa grupper – icke medborgare – på bekostnad av egna medborgares – automatiska – negativa särbehandling, som får sin egen välfärd indragen som många, mer eller mindre, bidragit till samt – självklart – ser sig ha större rätt till än icke medborgare. Återigen, ställs “grupp mot grupp” i en politik som gör en stor skillnad mellan egna och icke medborgare, fast åt “fel håll”!  Många ser, tvingas leva i -och med den slapphänta kontraproduktivitet som till och med har tillåtit parallella samhällen växa fram, samhällen som präglas av värderingar som vänstern och hela det “etablerade” Sverige –  i alla andra fall -säger sig vara “starkt emot”, men gentemot invandrartäta områden och invandrare aldrig vågar slå ner på. Endast SD, dess Representanter, Tjänstemän, Ledamöter -och Partiledare gör detta -och därmed också står upp för att hela Sverige skall leva enligt svenska, västerländska, demokratiska värderingar samt för alla de offer som ser sina medborgerliga, demokratiska samt jämställda rättigheter under decennier ha blundats för.

Jag har dock förståelse för de som fortfarande tyvärr måste tänka på sina sociala nätverk, arbetsplatser och “rykten”, på grund av den polarisering och utfrysning politiska åsikter kan föra med sig i dagens Sverige. Även fast jag kan tycka det vara lätt fascinerande till vilken grad man lever för människor som vare sig bidrar det minsta till ens Familj, Hem eller Arbete – men ändå skall tala om hur/ vad man ska tycka, tänka -och göra och som styr ens liv till den grad att man inte vågar tala sin mening. För egen del försvann all sådan hänsyn eller rädsla när dessa tre livsprioriteringar blev mina primära, och de enda vars åsikter, tyckande och tänka vägdes in. Men för kännedom – så är det både olagligt och väldigt allvarligt i en demokrati som Sverige att säga upp en person, frysa ut eller utesluta denne pga politiska åsikter. Det är ironiskt nog vad många också högt smäller sina hängslen kring i sina argumenten gentemot Sverige skyddar andra “ifrån” -och synen om sig själv göra. Återigen, dock verkar det inte alls gälla de egna medborgarna, födda eller uppväxta inom landets egna gränser.

“Vänner”/ sociala nätverk som man är rädd för, eller som man vet kommer att säga upp bekantskapen – är det verkligen “vänner” och nätverk man ens skulle vilja ha i närheten av sin egen Familj? Om man inte tycker som denne, och om dessa på riktigt anser att man ska välja, tycka, tänka samt agera – helt baserat på deras erfarenheter och synsätt, men inte ens egna…? Skulle någon av dessa accepterat att deras Fru eller Man bjuds ut, för att en annan inte har någon fru eller man denne kan bjuda ut? Skulle någon av dessa hålla dörren till sitt eget hem vidöppet dygnet runt, där ett okontrollerat obegränsat antal människor fick komma och gå som de ville? Men förväntar sig att andra ska ha en sådan inställning, för att “platsa” i deras krets…

Vissa försvinner av sig själva, andra tillkommer och en del vet inte riktigt hur de ska agera, men accepterar dig för den du är och känner dig bättre än att se på dig som något annat än “igår” – om inte, så känner man varandra kanske ändå inte. Men de, och framförallt en själv, vet i alla fall vart man står. I alla tider talas det om många som inte står för sina åsikter och hur man ser på dessa. Jag kan säga att under min tid i “Alliansen” fanns en hel del som snarare skulle vilja -och borde tillhöra SD – men utger sig för att hålla med C, M, KD eller L. Ändå är det dessa som får “respekt” och inte behöver oroa sig för att förlora sociala nätverk eller arbete – snarare tvärtom… Där en illojal vilseledning uppskattas av “goda krafter” mer, som inte sällan själva kanske tycker eller tänker precis detsamma, samt som inte allt för ofta ens satt sin fot i de mest utsatta förorter för att ens kunna förstå vilka värderingskonflikter som egentligen försvaras.

Ingenstans – någonstans – går det finna något som helst “odemokratiskt” eller något som skulle vara “skeva människosyner” i SD´s politik. Det är en direkt socialkonservativ politik! Dock, med tanke på att Liberala partier anses ligga till “höger”, så kan man också förstå hur långt till vänster hela det politiska samhälles -och debattklimatet ligger. Idag börjar äntligen pendeln att svänga, fler börjar såväl tänka, vakna och inse vad decennier av samma vänsterpolitik har lett till. Egna pensionärer, som byggt upp hela den välfärd som både de, deras barn -och barnbarn nu ser gå förlorad, glöms bort utan vare sig frisk luft, mat eller omsorg. Skolan rasar från att ha varit en av världens bästa skolor, är endast två exempel. Poliser säger upp sig en efter en och har dessutom en Rikspolischef som tycker som mest synd om en asylsökande mördare, när denne helt oprovocerat tar livet av två stycken – helt oskyldiga – egna medborgare som var mor och son, när de går på Ikea.

Möjligen inför sonens första flytt hemifrån, för påbörja sitt vuxna liv i sitt eget land – som av samma vänster sägs “aldrig har varit tryggare”. Sexualla trakasserier och våldtäkter har ökat lavinartat – endast på grund av sanna skeva människor -och kvinnosyner, som tar sig uttryck i direkta övergrepp. Som även dessa försvaras med att “anmälningar har ökat”…
Det är ett vansinne som saknar motstycke, i något land. Inget annat land i världen kan människor gå rakt in -och få skola, vård, bostad samt ta del av en hel välfärd före landets egna medborgare – dessutom att vara helt identitetslös – Utan att någon ens vet om vare sig ålder, namn, värderingar eller syfte med att ha kommit till landet…

Efter långa och flera samtal med en del av dessa finner en del också “modet” att säga sig vara SD-sympatisörer! Det är det ända sättet vi kan bryta denna vansinnigt skeva landning av att någonting idag skulle handla om “rasism”.  Några funderar på att byta partitillhörighet själva. Som de själva säger – inom fyra väggar ser -och tycker många precis det SD ser och tycker,  men faktiskt även säger! Vilket gång på gång även har visat sig när de efter ett tag tvingas upprepa något SD först sagt, men som då anklagades vara något helt annat. Med skillnaden att de inte får tala om dessa saker – vi talar alltså om att inte få tala om saker som – verkligheten! Exempelvis, “hedersvåld” och sexuella trakasserier… vi talar om ren rasism och intolerans – oavsett vad den kommer förtäckt under! Så länge man håller sig inom denna trånga korridor av att säga, tycka och tänka “rätt saker”, så är “olika” givetvis både välkommet som “uppskattat”.

Det är rätt få människor från andra länder som har berättat om samma typ av polarisering av “olika” från sina egna länder – än den vansinniga som även de ser och känner existera i Sverige. I mångas hemländer vet man i alla fall – öppet – att det råder åsiktsförbud och en religiös eller politisk diktatur. Här indirekt och dolt som skiljer sig från vänstern åsikter, hur verklighetsfrånvända och vansinniga dessa än må vara! Det är idag exempelvis mer ok att säga sig ha en syn om att “alla män är onödiga svin”, än naturens och biologins lagar av hur kritiskt viktiga både mannen och kvinnan är för mänsklighetens överlevnad. Det anses vara ett större hot mot jämställdhet och kvinnofrid att män sitter mer bredbent, än med en befäst och växande hederskultur samt kvinnor som tvingas gå i heltäckande slöjor.

Likaså att båda kön, inte allt för sällan, – självklart – finner attraktionskraft gentemot varandra i vad man anser vara manligt respektive kvinnligt, för att ens väcka en tanke och lust om “fortplantning” – vilket är vad könen är skata för, bland annat. Inte av SD – av naturen! SD, påtalar endast vad naturens verklighet har givit men anses då alltså ha “skeva syner”…  Att kön skulle vara en “social konstruktion” anses dock inte som “skev”, utan rent av gå före naturens lagar av hur den format oss, är endast ett exempel på det vansinne som vi – människorna och medborgarna – de facto tillåter. Vi tillåter en hel värld och inte minst många från andra delar av den skratta åt oss, mer än vad de får en respekt – trots att de allra flesta ändå håller med om det vansinniga i att kön vara en “social konstruktion”. Det är bara vi som kan tillåta en polarisering av våra egna åsikter och det vi anser vara det självklara samt det sunda förnuftet! Hur tråkig den än kan vara, hur ansvarsfullare den än må vara och hur realistiskt den än må se ut – så kan endast den vinden vända och det vansinniga – absolut inte bli förbjudet på något vis att tycka, tänka, vilja -och/ eller yttra – men absolut inte heller utgöra någon regel som går före sunt förnuft och en verklighet som drabbar oss alla.

Jag hoppas verkligen -och tror att den vinden vänds, samt polariseringen av åsikter i “världens mest öppna och toleranta land” upphör. Men det kräver att folk också måste våga gå emot den polariseringen -och visa vägen för sann demokrati, öppet, tolerant och sekulärt jämställt samhälle – där det lever både män och kvinnor.  Och – det med ett huvud högt och en rak ryggrad! det enda polarisering, likt en mobbare, inte rår sig på – är stolthet och självsäkerhet! Annars kan den andas till sig osäkerhet, vilket också är dess syre – liksom okunskap samt fördomar och egna uppfattningar är för intolerans.

Ingen kommer kunna påvisa – i sak – samt förklara, mer än i just egna fördomar och okunskap – varför Du skulle besitta en “skevare människosyn” för att sympatisera med SD. Eller vad det är som gör Dig till att ha ett (lika) intolerant och odemokratiskt synsätt, som de ifrågasättande uppenbarligen besitter av samma orsak. Skulle det vara för någon “historia”? I sådana fall anses i stort sett varenda Riksdagsparti idag stötta odemokratiska, diktaturer och ideologier som begått brott mot mänskligheten. C, S och M för såväl Hitler, rasbiologi, terrorstämplade organisationer som Apartheid i Sydafrika! V för kommunismen och Mp – som inte ens hunnit bli “historia” – för islamismen! Varav samtliga i total frånvaro av demokrati, öppenhet och tolerans.

De som inte är intresserade av fakta och sak, som vägrar ta till sig vad som är mer än hur man vill det ska vara. De som besitter en mer diktatorisk vilja av att alla skall se på världen “lika, med deras ögon mer än vad de gillar “olika” – varför ens bry sig om dessa odemokratiska krafter, med skeva människosyner? Den världsberömde “Någon Annan” kommer inte kunna göra vända på detta – heller! Det är upp till oss som inte håller med den allmänt “korrekta” och “etablerade” bild eller verklighetsuppfattningen, att bryta en rätt stark odemokratisk polarisering, där mycket som inte hålls med kallas för -och anses vara “fascistiska åsikter” – som ett sätt att tysta människor, inte diskutera i sakfrågor eller se vart samhället är på väg.
Likaså kommer inte heller den världsberömde “Någon Annan” stå upp för Dig – förutom Din Familj, Ditt Hem och Ditt Arbete! I slutändan är det trots allt dessa tre prioriteringar -och människor i dessa som rätt många av oss ändå lever med -och för! Tack vare vår Nations lagar, regler och värderingar som generationer innan oss lade grunden för oss att ens kunna leva med -och för! I ett samhälle, med dess medborgare -och människor som måste vara samt känna sig prioriterade, tryggt, säkert och hållbart för att fortsätta kunna levas med -och för!

Precis lika mycket som det är upp till oss idag att lägga grunden för morgondagens generationer – våra egna barn att kunna leva med -och för, enligt samma trygghet, säkerhet, prioriteringar -och värderingar! Jag skulle aldrig vilja se mina barn behöva gå runt känna sig vara rädda för en polarisering av sina demokratiska åsikter, i en öppen och tolerant demokrati som Sverige – endast för att dessa skulle skilja sig väsentligt från liberala ultrafeministiska vänsteråsikter. Det är någonting att vara som mest motiverad för samt stolt över att göra och stå för! Oavsett vad en hel värld som vare sig ser samma saker, går eller har gått i Dina skor -och/ eller inte bidrar det minsta till Dina – mer än att endast tala om hur man ska tycka och tänka – än skulle tycka och tänka!

Dela & Diskutera:

Då det sällan handlar om vad det är som sägs, utan vikten allt för läggs på vem det är som säger vad kan också det sunda förnuftet tyvärr rätt ofta ge vika åt en kollektiv politisk korrekthet där alla i kör vill toppa den andre om vilka ”idioter” de som säger vad är. Inte minst slängs det med ord gentemot ett helt parti som ”kalla kårar”, “obehagligt”, ”nynazister” och allt möjligt som vad som liknar en frånvarande ankdamm att explodera av – en mentalitet de allra flesta besitter själva. Det är ytterst få, om inte som mest i områden som centrala Stockholm och Södermalm, som inte bryr sig om vilka grannar de får, vilka det är som flyttar in. Ofta försökts det rent av påverkas gentemot en styrelse i en Brf om att inte acceptera bo-äganderätten gentemot en spekulant som man själv inte helt trivs –och/ eller känner sig trygg med.

Återigen har en SD-politikers inlägg på sociala medier relativitetsanalyserats in i absurdum, med det egna antagandet samt fördomarna som svingande svärd. Helt utan minsta eftertanke kring sitt eget dagliga agerande samt egen – mer självklar – mentalitet, eller invägande av sunt förnuft. Kanske beror det på att andra drabbas -och inte direkt en själv…? Som gör att det intoleranta tunnelseendet direkt kickar in, helt beroende på vem avsändaren är och inte budskapets innehåll samt innebörd. Detta inlägg och åsikt, som ironiskt nog ännu en gång har lyckats förvandlats till att vara “skev människosyn”… har gått viral, av samma krafter som själva ser sig tänka helt annorlunda och besitta den godaste formen av människosyn… Genast tas det för givet – helt grundat på sin egen bild av någon/ några man inte ens känner,  på andras tolkningar -eller, än mindre byggt på eget inhämtande av kunskap – att denne automatiskt och endast syftar på det man tror. Världen gentemot de “olika” man inte gillar är oerhört svart och vit, utan något som helst utrymme för nyanserad färgläggning. Allt för att demonisera och få rätt själv, mer än att ens försöka tänka på människor som drabbas 360 grader. Dessa drabbade existerar de facto, rätt många av de, även inom våra gränser! Vilket kanske är än mer skrämmande. Dessa och “det” är dock vad stora delar av det mediala samt politiska Sverige sedan allt för länge helt förbisett och glömt bort – de egna medborgarnas, det egna samhällets den egna nationens säkerhet och trygghet i första hand! Detta alldeles oavsett födelseland. Återigen fastnade jag i samtal på Akalla torg igår med några invånare, varav ingen kunde förstå det ”obegripliga” eller än mindre “skeva synsättet” av att hålla koll på helt okända människor, till dess att de – framförallt – fått en (korrekt) identitet bekräftad.

Allt det nu Sverige sakta vaknar upp till – en rasism och sann skev människosyn, inte minst gentemot Svenskar och Svenska värderingar samt samhället – har länge existerat och fått växa samt försvarats i egna koncentrerade områden. Sexuella trakasserier och (grupp)våldtäkter riktat i synnerhet gentemot Svenska tjejer -och kvinnor är ingenting nytt! Festival efter festival har anmälningar nu haglat, men än idag sitter skygglapparna hårt med att “anmälningar ökat”… Människor har försökt skrika ut om detta sedan många år tillbaka, utan att dess lossnat det minsta.
Likaså när det kommer till radikalisering har denna fått utvecklats, befästs och ökat under ett vansinnigt försvarande som idag placerar Sverige som ett näste i väst! Tillsammans med 3 andra länder i världen – varav 2 i Mellanöstern – “producerar” vi flest jihadister… Det är snudd på komiskt, hur kontraproduktivt naivt och blint det kan vara i en hel “etablerad” värld. ID-kontroll är troligen det minsta krav som även ett barn inser vikten av – innan man släpps in i ett land! Inte minst när IS själva – gång efter annan (!) – säger sig utnyttjar flyktingströmmarna, trots att gränspolisen i andra länder gripit en hel del, trots att både flyktingar som smugglare säger detsamma, trots att IS satt upp även vår – den Svenska – flaggan som fiendenation som sympatisörer uppmanas slå till emot – men kanske framförallt, trots att terrordåden hos våra grannar den senaste tiden skett med veckors mellanrum. Det finns nog ingen av dessa kritiker som själva fått uppleva den miljön en segregerad förort idag har utvecklats till att vara, samt från det Svenska samhällets helt avvecklats ifrån att vara. Har man det så talar man antingen i dubbla meningar eller levt under en sten. Vi har en stark miljö av redan befäst radikalisering, svenskfientlighet, intolerans och sådana “patriarkala strukturer” som skulle få Feministiskt Initiativ att hopplöst ge upp sin verksamhet, likaså Pride. Möjligen är det även därför som Fi aldrig blickar åt det hållet, lika fascinerande det är som att hbtq-rörelsen försvarar, hyllar samt vill ta in obegränsat okontrollerat antal människor som skulle vilja slänga ner de från hustak. Det behöver man heller inte vara något radikal islamist för att stötta – dvs värderingsskillnader som skulle vara de första att förbjuda deras rätt till någonting.

Vet man också med sig, likt mina grannar och invånarna på torget, hur en verklighet ser ut så tolkas både SD-politikers, som KD´s egen partiledares uttalande om att upprätta transitzoner vid gränsen, som mer av ett skyddande åtgärd gentemot egna medborgare och samhälle. Bara för att någon ledarskribent på en större tidning möjligen inte hamnar granne med –och drabbas i första hand, drabbas människor dagligen helt på grund av –människor – budbärare av synsätt och värderingar som inte hör i hemma i ett land som Sverige någonstans. Endast utifrån den (en enda) aspekt, kan man fundera över – om Du får stopp i avloppet, öser fortsätter Du hälla på mer vatten -och sedan öser från handfatet eller badkaret? Eller tar Du bort stoppet i avloppet? På vilken Nyhets –eller Tidningsredaktion, i synnerhet i Sverige, kan obegränsat antal medborgare som nyanlända – helt okontrollerat – kliva in på redaktionen, utan att dessa måste anmäla sig hos en vakt/ reception, visa upp giltig legitimation – för att sedan bli personligen hämtade av ”rätt” (kontakt)person? Vilken person bjuder själv in allt och alla, med vidöppna dörrar, till sitt eget hem utan minsta aning om vilka som kommer och går? En sådan person är inte ”beundransvärd”, utan i mina ögon snarare oansvarig och utsätter sin egen Familj och Hem för rena vansinnet. Det är precis sådant vansinne man med gott samvete säger att vi i förorterna kan leva med. För det är, fullt naturligt, dit de flesta söker sig på grund av identitet, trosuppfattningar m.m. – samt under decennier har blivit koncentrerade till av samma krafter som nu slår ner på ett uttalande som dels skyddar egna medborgare som samhälle, samt likt männen på torget ansåg – Indirekt inte anser det vara ok att släppa in terrorister eller folk med andra agendor.

Har man minsta insikt och kunskap i de värderingsskillnader, miljöer som utgör ett Twilight zone från allt vad Sverige heter, samt bevittnar såväl öppet, växande som motsättande av det öppna, demokratiska och sekulära samhället så skulle det självklara kraven om att inte släppa in människor i landet man inte har minsta aning om vara konstigt alls. Vare sig ålder, namn, födelseland eller annat än det vara en man eller kvinna – om ens det. Under alla min år är det inte sällan att de som skriker högst har som minst koll på hur det faktiskt ser ut, vad som befästs -och de enorma samhälls -och värderingsskillnader som råder. Endast mellan Stureplan i Stockholm -och 15 minuter västerut! Men över hela landet existerar snarare en mentalitet som tillåter ett vittne få vittna i en mordrättegång, klädd i heltäckande slöja – i rättsstaten Sverige – utan att någon vem om vem denne är. Även den mest identitetspolitiskt naiva människan måste kunna se vansinnet i detta, när de enda som gynnas av en vansinnig, accepterande -och särbehandlande mentalitet endast skrattar åt Sverige och tappar än mer respekt. Motivationen av att se sig själv som Svensk och bidra till det svenska samhället och dess levnadssätt, synsätt och värderingar –  i Sverige (!) – blir inte direkt starkare, när det innebär en identitet och gemenskap av att prioriteras samt placeras sist i -och av sitt eget land och dess “ledare”. Med en stor risk för negativ särbehandling, ligger det i mångas medvetande att man som “icke-svensk” – med allt vad det innebär – snarare kan få en curlande positiv sådan. Hur stora värderingsskillnader, behov eller märkligheter det än må vara – ligger kritiken, kraven samt ansvaret långt inne. Yttras det – demoniseras det snabbt av en “etablerad” värld åt en ändå.

Oavsett om så en majoritet av samtliga nyanlända – från de länder som brinner allra mest, som besitter allra motsättande värderingarna och synsätt från de Svenska och från de länder som dels följer en religion som inte går ihop med det Svenska samhällets levnadssätt – inte är ”terrorister”, så räcker det med en enda av 5000 vara det för att ta livet av 100 svenska medborgare, minst. Uppfattningen om att terrorister, på något vis skulle ha det inskrivet i pannan och komma till Sverige med andra vägar än vidöppna och okontrollerade gränser är – direkt och minst sagt, skrämmande idiotisk! Att en sådan uppfattning ens kan existera av människor som ser sig själva vara ”ledare” för det egna landet och folket främst är mer av förräderi. I vilket gäng som helst, i vilken förort som helst, på vilken arbetsplats som helst, i vilket äktenskap som helst så skulle en sådan naiv och utsättande mentalitet direkt leda till skilsmässa, uteslutning, flytt eller än värre. Däremot är en majoritet av nyanlända av en trosuppfattning som går emot svenska värderingar och synsätt, detta utan någon som helst assimilering eller integration värt namnet! Matematiken kan alla, även ett barn, räkna ut.

Tusentals har försvunnit, ett steg innanför Sverige och de gick upp i rök… Ingen har blekaste aning om vart dessa är, vad de gör –och/ eller avser att göra. När, var eller hur…? Vi kan bara spekulera. Ett praktexempel på denna illojala svikande mentalitet som försvaras av debattartiklar och demoniserar SD, är kvittot på att desamma bryr sig lika lite om de egna. Ingen verkar denna gång heller hänvisa till –eller tänka på den Mor och Son som oskyldigt mördades endast för att de såg svenska ut, där mördaren nekats asyl –och begick ett högst politiskt motiverat mord. Det är en tredje orsak! Endast efterspelen av de morden är häpnadsväckande illojala, egna medborgare mördare på grund av en asylsökande med dold agenda kombinerat med ansvarslös politik, utan att han dels skickas ut med huvudet före – och – att dessa familjer får det erkännandet av hela nationen som de är värda. Istället är deras öde som gott som glömt och vår egen Rikspolischef – som tillhör S – går ut i media och hyser en större sympati med mördaren än med det egna folket, hans främsta uppgift är att försvara… I få andra länder hade ens sådant beteende och mentalitet ens varit möjligt, vilket också ger en hint om med vilka ögon som även folk från andra länder ofta ser på det. Men framförallt, med vilka svikna otrygga ögon Svenska folket måste känna och se.

Sverige är en suverän helt egen nation, med ett eget folk, språk, flagga, värderingar och gränser!
En del av folket har under decennier och länge nog nu fått leva med att se det Sverige som de kanske flyttade till en gång, eller deras föräldrar, sakta men lika säkert skapat egna isolerade samhället so mer liknar det många en gång flyttade/ flydde ifrån. Just på grund av den super naiva inställningen, röstfiskeriet av invandrarröster i utbyte mot svenska värderingar samt den lika livrädda som okunniga innebörden av ordet ”rasism”. Det är många människor som fått sätta sina liv till, om inte i officiella terrordåd, så mycket väl levt i –och lever i en terror pga synsätt och värderingar som skulle vara omöjligt att leva under i Sverige. Men det är både möjligt, växande, öppnare än någonsin och fullt pågående i skrivande stund. Samt, förvaras!

Istället för att utgå ifrån allt SD säger vara ”emot”, är SD det enda partiet som talar ”för”!
Men det är en sådan sällsynt tankesätt att det blir svårt att ta in. ´Bortsett från när det kommer till en själv, personligen och sitt hem, sina grannar, sin arbetsplats och sin omgivning. I den ”etablerade” världen och plattformarna insåg jag hur många som egentligen inte har blekaste uppfattning, erfarenhet eller insikt i något av det de säger sig ”vara emot” och ”stå upp för”. Enda viktiga var att säkra den egna platsen och hålla sig inom en smal korridor av att säga ”rätt saker” i en tro om att de samtidigt ”försvarar” vissa (en grupp) människor… När dessa människor de tror sig försvara snarare fått leva på frontlinjen med resultatet av försvararnas helt egen liberalt slapphänta, kravlösa samt ansvarslösa mentalitet -och politik under decennier. Samt, lika länge undrat hur det kan komma sig att Sverige släpper in människor som helt går emot såväl dess medborgare som samhälle?

Frågan är enkelt, vilka är det som drabbas först, mest och störst av att få grannar som står utanför vallokaler och hindrar de med samma trosuppfattning från att rösta? Vilka åldrar är det som ska få gå i lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet? Vad gäller för åldrar att köra bil ute i trafiken? Köpa alkohol på systembolaget? Vad gäller för åldrar för välfärd, tandvård, pension m.m.? Vad gäller för åldrar på barnkalasen? Vad gäller för åldrar och värderingar på Dina egna middagar i Ditt eget hem – eller är detta skit samma? Hur skulle det kännas inte ens kunna grilla en flintastek eller fläskkotlett på gården, utan att behöva bege sig utanför området? Fira Jul i ditt eget hem? Klä Dig som Du vill, och inte hur andra vill eller inte gå ut för köpa mjölk själv pga Ditt kön? Dvs, Leva som andra vill men som Du vet inte är ”Sverige”? Det är minst lika viktigt att ha i åtanke, veta om för att kunna se vem som är vem, vem som gjort vad – för någon människa drabbas av detta i ett land där han eller hon inte ska drabbas av just detta! Att detta däremot är så fascinerande segt samt svårförståeligt, som snarare demoniserar de som slår ner på detta och vill kontrollera så att inte förtyckande, odemokratiska eller andra hot mot det egna samhället släpps in i landet, är precis lika skrämmande och indirekt en dörröppnare för just dessa krafter!

Ingen annanstans – någonstans i Sverige. Vare sig det är i Ditt eller mitt hem, Din arbetsplats eller min, på krogen eller på en nyhetsredaktion – inte ens på biblioteket kan man låna en bok utan att behöva legitimera sig själv för alla att veta vem som är –och gör – dvs ansvarar för vad. Schweiz är ett exempel på länder som – med all rätt, likt de flesta runt om i världen, vill ha stenkoll på vilka som kommer in i deras land. Inte på något vis alls för att Schweiz är en “hatisk nation & folk med skeva människosyner” – men alla gånger troligtvis älskar och rädda om sitt land, stolta över sitt folk -och det samhälle de lever i. Med allt vad det innebär! Precis som Du, i Ditt hem med Din Familj! Eller…? Vad exakta skillnaden dock är – i sak och inte person eller egna fördomar – mot när KD själva vaknade upp och insåg allt det självklara och förespråkade upprättande av Transitzoner för nyanlända gick ingen viral demonisering – än mindre när invandrare som flyktingar (i förorterna) själva skakar på huvudet i bristen på, b.la., detsamma. När dock SD, än en gång, påtalar det självklara som vare sig innehåller något spår av “skev människosyn” eller annat. Utan snarare utgör det troligtvis mest ansvarsfulla och realistiska, som placerar både Dig, mig, nationen, samhället och alla svenska medborgare i främsta rummet av säkerhet och trygghet!
– Enligt precis samma mentalitet som även de högljuddaste kör-kritiker samt brett galopperande riddare av “goda människosyner” tänker och agerar enligt – dagligen,  gentemot egna hem, familjer och arbetsplatser…!

Dela & Diskutera:

Jag är uppväxt i –och i alla år levt i västra förorter, efter min skilsmässa 2012 var den enda anledningen till att jag åter valde att flytta tillbaka till mina barndomens gator en renoveringslägenhet som jag såg en framtida vinst i –och senare kunde sälja. Hade det inte varit mina barndomsgator, så hade jag gjort precis som så många andra – valt att bo annanstans. Som delvis ensamstående med barnen varannan vecka och helg så var det inga problem för mig att bo där tills dagen då jag bildar Familj. Till skillnad från många av de tyckare, debattörer, journalister & politiker som, direkt eller indirekt, försvarar parallella samhällena som vuxit fram, utan att göra samma val själva. Fast inte erkänna varför de inte vill bo där, i samma erkännande faller en stor del av argumentationen platt emot exempelvis SD, som pekar på b.la. kulturella, religiösa samt strukturella (enorma) värderingsskillnader. Jag har alltid känt mig trygg av dessa områden, som “Ultimas Thules” text kanske beskriver allra bäst – om inte direkt riktat till just de områdena, utan landet –  ”där nötte jag mina första skor – där har jag min syster och min bror…” Skillnaden från andra, mer destruktivt glorifierande, texter av en katastrofal utveckling, kriminalitet -och hopplöshet, inte minst, är rätt stor. Jag skrev i ett inlägg under årsdagen för Tonys död, har hopplösheten en gång verkligen fått nå sin botten och man lyckas gå ifrån den till att finna hopp, ser man inget glorifierande med den alls. Många har frågat mig om jag trivs att bo där jag gör? Har aldrig riktigt tänkt så – först senare årens vansinniga utveckling, som jag inte trodde kunde bli värre. Det är ändå mina barndomens gator, där hejande sker varannan meter och likaså hälsandet till de jag arbetar för i SD, i en ojämförbar utsträckning än vad det hälsades till någon av de jag arbetade med i C eller någon annanstans. Likväl som det också givetvis och självklart blir mer obekvämt än likgiltigt för helt andra agendor än Svenska samhällets lagar, regler, synsätt och värderingar. Som högst troligen inte är speciellt vana vid att få något mer ifrågasatt än accepterat och omdöpt – utifrån! Alltid känt, sett och upplevt min hemmaplan som min hemmaplan, men hur länge till?

Under alla år, snart 38, har också Svensk politik knappt ens vågat titta åt våra håll och varit helt avskurna. Det har varit som en stor vägg mellan, som ”etablerade” politiker endast har hyllat – i brist på mod eller kunskap till annat – utgöra ”Sveriges mångkultur”… Men det är en lika koncentrerad mångkultur som den är segregerad, hopplös, övergiven och som tillåts forma helt egna lagar och regler. Vilka aldrig kritiseras. Jag är inte av uppfattningen att man måste ha gjort eller varit något själv för att inse dess problematik, den kan prickas helt rätt trots det, fel blir det när en problematik försvaras trots att den valts bort för egen del samt frånvaron efter det valet vara fortsatt rätt stor. Människor som genom alla år skrikit om en utveckling inifrån, ses snabbt på med andra ögon då de gått emot den egna “viljan” av hur det ska vara. Möjligen är denna naivitet byggd på det egna samvetet av att ha valt bort det, just av orsaker man inte inte vill höra. De allra flesta människor och invånare som är mer verklighetsförankrade utan skygglappar kan dock se, höra, känna, läsa, förstå samt uppleva bildande av rena parallellsamhällen, där rent av större värderingsskillnader som Sverige var helt fria från snarare har etablerats och blivit regel. Vilket rätt många lider av -och blir offer för på daglig basis.

Utvecklingen har gått enligt följande – från 3 s.k. ”utanförskapsområden” 1999 till över ca 200 stycken idag. Över hela landet! Dvs, helt åt fel håll. Till en början flyttade många svenskfödda ut från områdena, idag flyttar, av de som har möjlighet, även andra generationen invandrare ut från dessa då även problematiken tar sig helt nya former –och ”utvecklas”. De enda som ser detta och vågar stå upp för dessa är SD! Det mest skrattretande och förolämpande gentemot i stort sett samtliga i dessa områden som vill leva i ett Svenskt samhälle – med allt vad det innebär – är att det är SD (!) som slås ned på besitta ”skeva värderingar -och synsätt”, som skulle slagits ner på för länge sedan gentemot de facto odemokratiska krafter med sådana syn –och värderingsskillnader gentemot rätt mycket, som mer isolerar än utgör några offer för ett ”Svenskt förtryckande samhälle”. Någon skrev i somras precis så klockrent som det är – vilket annat land i världen är så öppna, mottagande samt välkomnande emot allt det nya, främmande samt okända än just Sverige?

Tyvärr grundar sig detta kanske mer i ren rädsla för bli kallad något -och en lika stor skev uppfattning kring vad ”rasism” är, än någon genuin önskan om mångkultur. Då hade även saker som krav, ansvar och anpassning kommit med och varit genomsyrande för landet. Idag sker mottagandet möjligen inte lika koncentrerat, utan spritt över hela landet och skapar nya ”utanförskapsområden”, dock med mer tvång av samma krav –och ansvarslösa mentalitet som tidigare, där det egna – såväl medborgare som värderingar och förhållningssätt – är vad som får anpassas samt ges vika för allt främmande. Hur man än vrider och vänder på det så hamnar hela områden i utanförskap genom att samtliga som placerar i dessa står helt eller delvis utanför samhället. Utan några som helst krav, ansvar –och/ eller riktlinjer att förhålla sig till nya värderingar som råder, är det direkt förbluffande att tro resultatet bli något annat än vad vi sett. Lika förbluffande som uppfattningen är av att det inte skulle råda några värderingsskillnader mellan den Muslimska världen, inte minst, och den Svenska. När dessa både kan upplevas, kännas, höras och ses mellan Stureplan och Husby – inte på grund av geografiska avståndet i sig. Utan på grund av en övervägande majoritet invånares värderingar och synsätt, men även ansvar – både det egna samt gentemot samhället, medborgarna och nationen. Det räcker med att se på ”världens största demokrati” – Indien och dess många ojämförbara mot Sveriges.

Det enkla politiska ”svaret” har, trots decenniers utveckling åt fel håll, alltid legat i ”ett arbete”. Långt ifrån alla är arbetslösa, vare sig alla förorter eller i min egen släkt men lever ändå inte en dag som om de levde i Sverige. Problemet? Det uppstår kulturkrockar, sociala handikapp och ett eget bidragande till segregation. För att inte nämna värderingar, som kan vara ren rasism, accepteras. Även om den inte är av samma karaktär som vi endast verkar kunna se den. Men att inte (få/ kunna) gifta sig med en svensk(a) är inget annat. Josef Fares gjorde en komedi, som sätter skrapar på dess yta – men istället för att en debatt väcktes av handlingen i ett samhällsproblem, skrattades den åt. Jag frågar mig om samma skratt skulle ha hörts om det var en svensk familj som förbjöd –och vägrade sin son/ dotter gifta sig med någon annan, från någon annan kultur eller land än den Svenska och Sverige? Långa debattartiklar hade skrivits ännu idag om ”rasismens fula tryne” och vad man bör dra för lärdomar av detta. Mp´s egen ledning hade i högsta grad ett arbete, men vägrar ändå ta kvinnor i hand.
De första och enda politiska röster som jag med flera har hört se bakom myten om att endast ”ett arbete” skulle vara lösningen på något är SD. Redan under mina första dagar som politisk sekreterare för SD´s talesperson i integrationsfrågor, Paula Bieler, konstaterade hon detta – emot en samlad styrka om 7 politiska motståndare som fortfarande hävdade det -och var mer enade, i samma rädsla och uppfattning än olika i verkligheten.

För min del har behovet av att lämna områden aldrig riktigt funnits, tanken på att göra detta den dag jag bildar ny familj har alltid funnits där. Men som ensam har jag inte haft några problem med att bo där. Dock stannar inte utvecklingen upp, utan fortsätter att gå åt samma vansinniga håll.
Livet jag lever och ser framför mig ligger så långt ifrån synen om –och glorifierandet av områden som är till mångt och mycket blivit helt avskurna från resterande Sverige. I både samhälle, språk, invånare samt lagar, regler och värderingar. När det har gått så pass långt att inte ens ambulans eller räddningstjänst kan åka in i området, och garantera mig att mina egna barn skulle få en hjälp de behöver så har hela den grundläggande tryggheten också satts ur spel. Inte endast för mig, utan för många som lever för sina hem, familjer -och arbeten. Tröttsamma helikoptrar utgör snarare återkommande vardag som försvårar en god natts sömn, som ska ligga till grund för fokusering på arbetet, hämtning av barn, middag, läxläsning samt allt annat som tillkommer. Att balkongdörren skall vara stängd medan barnen leker ute på gården, som kan röra sig längre bort men inte får – med tanke på helikoptrarnas stående inslag i vardagen som letar skyttar och eventuella uppmanande till ens dotter om hur hon är klädd, vara otänkbart.

Nu gör endast skillnaden mellan gårdar – dvs, de mellan en brf och exempelvis Svenska Bostäder en skillnad likt twilight zone. Ansvaret, omsorgen och engagemanget gentemot något man investerat i själv –och lever med , samt givetvis ett ekonomiskt intresse för morgondagen för också med sig denna skillnad. I allt från miljö, tvättstuga, gård och mentalitet. Men fortfarande vet vi alla om, även där – denna skillnad upplevs inte för icke boende. Än mindre för ambulans, polis och räddningstjänst – och har vi nått det bottenrekordet i Sverige att ha fått no-go zoner så kan ingen av de som försvarar dessa det minsta heller förvänta sig att krafter som vill bryta både isolering och segregation, som vill bo och leva i Sverige, en efter en – sakta men säkert också lämnar! Då talar jag inte endast om att ”lämna” som i mitt syfte – till ett annat bostadsområde där en grundläggande trygghet lever kvar! Utan en hel del har också lämnat –och fortsätter att lämna för hemlandet. Dock av precis samma orsaker som de en gång inte allt för sällan flydde eller flyttade ifrån för att slippa i Sverige, men som nu (och sedan decennier) tillåtits etablerats –och vuxit sig starkare här, under beskydd av den s.k. ”antirasistiska politiken”, ”världens första feministiska regering” i världen mest jämställda land….

Vi är många som verkligen har försökt och nästintill tvingat oss själva inneha en syn om att det egna exemplet får utgöra kilen till det Svenska samhället. Men det finns en gräns innan det övergår till att utgöra en ren idioti med spelande av den egna Familjen som insats. Den gränsen börjar nu kännas för första gången i mitt liv. Jag förslår att de som ser på SD vara odemokratiska samt besitta märkliga synsätt själva väljer att flytta in, inte sällan – för allra första gången i deras…? Risken för att söka medlemskap hos SD efter endast ett år är dock övervägande – om man nu på riktigt ”står upp för” att sina värderingar (som jämställdhet, ”gilla olika” och ”allas lika värde”) skall råda i det Svenska samhället, samt utgöra det öppna, demokratiska och toleranta samhället – utan att vare sig förtryck eller intolerans åt något håll skall vara mer präglande än sällsynt. En del människor stoppades rent av vid vallokalen senaste valet, när andra än demokratiska krafter helt öppet – däremot – stod upp för att allt annat än demokrati, jämställdhet, valfrihet samt tolerans skulle råda i ett sekulärt samhälle. Jag ser fram emot att de demokrati-kämpar som ser hotet emot densamma vara de mest felriktade också då gå emellan nästa val, exempelvis. Trots att polisen valde att stå utanför samt ingen media valde att uppmärksamma det som bokstavligen förhindrade demokratins process.

Möjligen är det också rädslan för att omvärdera sin egen världsåskådning och söka medlemskap som hindrar? Att då möjligen, en gång för alla, inse hur klubban svingats mot en fullt demokratisk identifierande budbärare, medan den de facto skyddat det mesta som slagman(innan) trott sig vara ”emot” – Såvida det största hotet inte anses ligga hos -och endast “för bredbentsittande” vita,  medelålders, män, givetvis…! Så givetvis undrar jag, likt många andra, om våra barndomens gator som många som bor kvar på, men lika många (som kunnat) redan har lämnat -eller numer vill lämna – om “etablerade” krafter som allra högljuddast ser sig som demokratins, jämställdhetens, tolerans -och öppenhetens förkämpar då tänker flytta in? Vem ska annars “väga upp” när de sista med dessa synsätt -och värderingar börjar finna det vara mer av en ansvarslös idioti gentemot den egna familjen och sin egen vardag – hur trygg man själv än är – snarare än att “leva i vilket annat “svenskt samhälle” som helst”. För oss har denna myt länge nog envist också skyddat, nu vill jag se upp till bevis om de andra verkligen anser detsamma efter ett år?

Min lägenhet – en nyrenoverad 3:a med jaccuzzi och beläget i en förening som har både frisör -och skönhetssalong, gym samt egen grillplats! Månadskostnad endast 4.000:- och dessutom med närhet till T-bana, grönska (hela Järvafältet) och ett stenkast från det lokala torget, står till förfogande. En grym påkostad utomhuspark med både fotboll, basker och innebandy samt utomhusgym och en lekställning större än Andys Lekland – om man har barn. Dvs, bästa idyllen, om inte längre i ett svenskt samhälle såsom Du känner till det, så i alla fall i Sverige – endast 15 minuter med tunnelbanan till T-centralen! “Först till kvarn-regeln” måste tyvärr nog tillämpas pga det misstänkt stora intresse från ultrafeminister och superliberaler – hela den “etablerade” världen…!

Dela & Diskutera: