Det vare sig kan eller bör ytterst sällan höras att nazismen stoppades med alla tänkbara medel! Det minst tänkbara vore garanterat erbjudande av lägenheter, bostäder samt “hotlines”. Idag. Även fast den S-ledda regeringen även då, tillsammans med C både stöttade och daltade även med Nazisterna och deras ideologi rätt friskt.  Skulle någon så endast yttra den tanken nu så skulle denne troligen med all rätt heller inte kunna visa sig ute igen. Detta “Aldrig igen”, sker om och om igen – utan minsta realistiska nödvändiga åtgärd för att leva upp till det uttrycket! Trots att vänstern använder även det uttrycket som mest, är det också de som tillåter det ske om och om igen allra mest. Rent av försvarar! “Aldrig igen” är precis vad som sker och har för avsikt att ske – vår regering i Sverige med sina vänstersupportar gör allt för att vända fokus till att vara något helt annat!

Den exakta skillnaden i synsätt mellan den islamistiska terrorismen och nazismen är? Bortsett då ifrån att det ena betraktas vara så pass vidrig som den är, medan den andra går under “religionsfrihet” – troligen i en sådan kontraproduktiv rädsla för att kallas någonting som även det grundar sig i en sådan skev uppfattning kring vad de facto “rasism” är.
Det sker trots att människor – inklusive barn (!) – den senaste tiden har fått sätta livet till, med den enda responsen på sociala medier och uttalanden om att “be för” eller placera ett filter eller klistermärke på sin profilbild.

Det har mördats fler människor i Frankrike de senaste 18 månaderna än vad det har gjort senaste 100 åren – men ändå fortsätter vi att sova och ser inte den krigsförklaring som har skett. Sätt detta i relation till att en eller fler upprepade gånger skulle knackat på Din dörr, och mördat grannar samt familjemedlemmar varenda gång – hur skulle detta uppfattats?
Skillnaden som görs är lika ofattbar som den är påtaglig. Det finns nog få som kan låta bli att förfäras  över lille pojken Alan Kurdi, som flöt i land – bilderna på honom pumpades ut och skulden pekades direkt emot alla som krävde en mer ansvarsfull migrationspolitik. Utnyttjandet visste inte gränser av skuld och skam över alla de “omänskligt tänkande”. Dock fanns ingen ideologi bakom den pojkens död, eller möjligen flydde även han ifrån den vi återigen såg i Nice och som ligger till grund för hela flyktingkatastrofen…? Men inte heller det yppas ett ord om!

I Nice avrättades – mördades – och krossades likaså ett femtiotal barn under en lastbil som kördes av en man som också delar just den ideologin. Men istället för att pumpa ut bilderna på dessa – krävs av en vänster nu raka motsatsen. “Det hjälper ingen eller inget” påstås det…
Det får människor att vakna ur sin Törnrosa sömn kring vad som är vad -och läget som hela väst-civilisationen befinner oss i! Däribland ingår de facto även Sverige! Istället för att slå ner på den ideologin och inse att den utgör det i särklass största hotet mot väst och västerländska samhällen som värderingar, med samma syn som nazismen till mångt och mycket, så riktas nu återigen kritiken mot – lasbilar…
“Lastbil körde ihjäl” och “Lastbils-attack”… är endast några, de mest vansinniga går jag inte ens in på. Det var dock ingen lastbil eller truck, likt tidigare attacker med skjutvapen så väljer dessa objekt inte ut sina offer och trycker av av sig självt. Det var en människa som satte sig i lastbilen, tryckt gasen i botten och fullt medvetet styrt in i en folkmassa – utan att ta någon som helst hänsyn till någon eller något, förutom den egna ideologin. Även denna gång!

Det kommer att ske igen, och igen och igen – inga böner för eller demonstrationståg kommer att förhindra dessa – det kan endast en sak göra! Precis som Paula Bieler och Linus Bylund konstaterade i fredagens podd, ibland måste man inse att attack är bästa försvar. Denna mentalitet är direkt både skrämmande och vansinnig som tillåter både egna medborgare som samhällen och värderingar bli direkt överkörda, utan att responsen blir mer än filter på profilbilder samt en statusuppdatering kring hur hemskt det är – tills nästa gång! Men, fortfarande långt ifrån lika hemskt som när en pojke råkar ut för en tragisk olycka – möjligen pga kriget som samma odemokratiska ideologi startade. Av dessa ca femtio mördare – avrättade – barn som var ute med sina föräldrar för att fira sin nationaldag är det en bild som har cirkulerat – på en docka, som antyder ha hållits av ett barn. Starka protester väcks av vänstersinnade i samma ögonblick andra bilder dyker upp, som vill påvisa en precis samma verklighet – dock med skillnaden att den verkligheten de facto är både planerad, motiverad -och avsiktlig gå in för att mörda så många oskyldiga som bara möjligt. Den verkligheten har förklarat krig, men vi bjuder på lägenheter och arbeten. Samt kräver en översyn av lastbilar!

Det kan inte ens för den mest verklighetsfrånvarande vänsterliberal undgått att väst -och västerländska värderingar sedan länge tillbaka varit föraktat, då inte endast av “radikaliserade”, skillnaden är att dessa är beredda gå steget längre och visa det på alla tänkbara medel – som de dessutom blir uppmanade till gång efter annan att också göra. Med ett enda syfte – mörda så många oliktänkande -och troende som möjligt, samt sprida skräck i “det öppna samhället”. Trots detta pekas det på helt andra (or)saker och rent av letas ursäkter åt de. Om man inte inser hur mycket man snarare skyddar allt det man säger sig “vara emot”, så är orden nära till hands som vittnar om större hopplöshet och total verklighetsfrånvaro än kritik.

Det handlar inte om att “be för Nice” denna gång håller, det handlar inte om att vår Statsminister tyder på att Islam inte har något med Islam att göra – det handlar om att göra om och göra rätt! Hur många människor ska behöva mördas endast för att de lever i “öppna samhällen” där det råder religionsfrihet? Dessa är precis lika oskyldiga offer som har mördats likt de som flyr krigets Syrien – de mördas och avrättas enligt en och samma ideologi samt mentalitet – där ligger också kärnan i hela problematiken. Vare sig filter, lastbilar – inte ens vapen ligger till grund för detta!
Hela väst har det förklarats krig emot – men vi placerar ett filer, ber lite och somnar om! Detta var inte första och det kommer inte vara sista, frågan är bara hur många fler som måste dö för att de lever i det samhälle som hela vänstern säger sig “stå upp för” – men själva tillåter mördas och bokstavligt talat köras över fullständigt!

Ett stopp? Tänk i samma banor man gjorde för att “bevara det öppna samhället” från Nazismen! Detta kommer alla gånger vridas till vilken hemsk människa jag nu är, som ens “jämför” – gör det! Jag är inte det minsta rädd för att bli kallad något av någon som vare sig känner mig eller står upp för sitt eget samhälle eller medmänniskor. Indirekt och likaså, att inte ens kunna eller våga identifiera samt påtala hot gentemot sin egen Familj, hem och vänner som de facto lever i en hotad civilisation med värderingar som föraktas – Det skulle däremot skrämma mig desto mer att misslyckas med!

Att man som “ledare” & “företrädare” för en nation, dess medborgare och hela samhälle ens kan komma på tanken att säga nationen “måste lära sig leva med terrorattacker” -och inte raka motsatsen – är endast ett exempel på det vansinnet och sveket, snudd på förräderiet! Skillnaden mot att säga nationen måste lära sig leva med Nazism behövs inte ens förklaras! Nu var detta Franska “ledare”, men här är det kanske mest skrämmande – skulle någon förvånats om det även kom från “etablerade” Svenska? Om så inte i direkta ord, så har det ändå tydligare visats – genom att erbjuda de gräddfiler i både bostäder och lägenheter! Båda dessas “kondoleanser” och “tankar” på direkt och fullt oskyldiga offren föll därmed platt -och tillföll snarare omtankar för terroristerna själva!

Svaret på denna fråga säger egentligen allt – om Hitler hade agerat i Hinduismens namn, hur hade synen, retoriken och agerandet sett ut då? Även Stalins ideologi omnämns inte alls på samma sätt – trots över 60 miljoner oliktänkande mördade!

Dela & Diskutera:

Den frågan har ställts allt oftare på senare tid, möjligen som ett resultat av den nästan löjliga “kritiken” gentemot partiledarnas tal på Almedalsveckan. Kritiken låg där i att det var “för mycket fokus på Sverige och Svenska värderingar”. Vore det inte för SD så hade heller aldrig denna, inte en dag försenade uppmärksammandet, kommit heller. Det är så tydligt hur i stort hela Sverige – dvs det egna landet – snarare har tryckts bort och i decennier demoniserats vara synonymt med att hata och förakta andra. En nästintill världsunik uppfattning, där till och med förorter besitter en större samhörighets -och prioriteringskänsla för sina territoriella områden samt invånare än vad “etablerade” partiledare någonsin har gjort. Dock har den stoltheten och kärleken snarare hyllats mer än att ha fördömts, trots att den de facto rent av äger slag av destruktiva synsätt på sina håll. Vad partiledarna möjligen har börjar inse – även S – är att stora delar av folket inte riktigt håller med, samtidigt som många invandrare direkt skrattat och skakar på sina huvuden åt den självförsummande retorik som har förts. Att endast komma på tanken att tala om sitt eget land och folk vara “tråkiga” som helt saknar egen identitet eller kultur, skulle för många rikspolitiker världen över vara ett direkt öppet politiskt självmord.

Att känna en samhörighet, stolthet och kärlek gentemot sin hemnation är inte förenat med att gå i “Hitlers fotspår”. Då går en majoritet av världens nationer, inte minst i Mellanöstern, Asien och stora delar av Europa i samma fotspår. Det råder en sådan blind skillnad mellan vad som är vad, i flera länder existerar de facto en mentalitet som Hitler också hade. Men då den är förtäckt i andra kläder anses den vara något helt annat. Ändå flyr människor ifrån den -och har så gjort i alla år. Vad är det då många har flytt eller flyttat till? Inte sällan ett land med helt andra värderingar och levnadssätt än det man flydde ifrån – dvs och b.la, “Svenska värderingar”! Värderingar som har jobbats upp, har -och ska råda i det Svenska samhället! Oavsett om så Danmark skulle se helt annorlunda ut. Av någon orsak verkar samtliga nationer ha sina värderingar, det råder en förståelig förståelse för att människor vill flytta eller tvingas fly pga att de vill leva med -och under andra. Ändå ifrågasätts “Svenska värderingar”. I mina ögon behöver “Svenska värderingar” inte vara en svensk uppfinning, utan vad som ska råda i samhället. Kännetecknande för Sverige är bland annat, en unik känsla för rättvisa, kösystem, din tur-min tur som jag aldrig har upplevt existera någon annanstans. Endast alla bråk i alla tvättstugor, där människor ser sina kläder i en blöt hög på golvet -och blir kallade “rasister” för att de ifrågasätter varför någon avbrutit tvätt tiden är endast ett mikroexempel.

I Sverige – dvs Svenska värderingar – råder ett öppet samhälle, sekulärt samhälle, demokratiskt samhälle med såväl yttrande, åsikts -och religionsfrihet. Det är precis lika mycket “Svenska värderingar” som det kan vara andra länders värderingar. Men jag kan förstå att detta då måste ifrågasättas, då man själv inte klarat av att leva upp till dessa – eller se till så att alla Svenska medborgare får leva under dessa värderingarna. Man har stilla och livrädda från ett “etablerat” håll stått och sett på under decennier hur större värderingsskillnader -och konflikter har fått etablerat sig i fler och fler svenska samhällen. Det pratas om världens mest jämställda land, med världens första feministiska regering – ändå lever tusentals tjejer och kvinnor under sådana förtryckande former som är en direkt skam för att vara i Sverige. Men gentemot dessa höjs inga röster, istället riktas all fokus på att samtliga rötter till allt ont när det kommer till värderingskonflikter ligger hos vita medelålders män. Att sitta för bredbent i tunnelbanan är tydligen ett större problem -och hot mot jämställdheten än vad bort -och tvångsgifte är.

Den “lösning” man förmår sig att ha till det sistnämnda, är inte den “nolltolerans” man skulle kunna tro sig “etablerade” mena. Utan små lappar på toalettdörrar på flygplatserna, som ska signalera till en redan bunden och kontrollerad ung flicka, tjej eller kvinna att agera… Bara för att hon skulle se ett telefonnummer, så menas det alltså att en vilja inom henne skulle väckas av att vilja agera – som hon inte haft möjligheten till att göra hemma, efter skolan eller dygnet runt? Detta sätter lite fingret på problematiken också – okunskapen är lika total som livrädslan av att slå ner på och kritisera skeva värderingskonflikter bara för att dess budbärare har svart hår. Uppfattningen kring vad som är “rasism” är -och har alltid varit så pass vansinnig och sned att den blir tillåtande samt kontraproduktiv. Den leder till att acceptera i stort sett allting det man säger sig “vara emot” och inte ska kunna äga någon plats i det Svenska samhället. Men det gör den, och den mer än endast existerar – den har under decennier tillåtits etablerats och befästs. Till den grad att vi dels gått från 3 – 200 utanförskapsområden, varav fler och fler av dessa lever under parallella samhällen – med egna värderingar, synsätt och klädkoder. Varav inga ens skulle varit tänkbara att se, leva med eller ens höra på Östermalm.

Annat exempel för såväl den “etablerade” livrädslan som uppfattningen kring vad som är vad och hur långt man går för att – indirekt – acceptera det man säger sig vara “emot”, i ett Svenskt samhälle är hur man ens kan komma på tanken att bort -och tvångsgifta barn (!) som gifts bort i länder med helt andra värderingar och synsätt än de vi lever efter i Sverige, ska förbli fortsatt gifta om de kommer till Sverige och bo med samma man… Ett större svek mot alla barn är svårfunnet. Likaså att erbjuda terrorister bostäder som arbeten, vi talar alltså om människor – som dessutom – till och med strider emot allt det Sverige säger sig tro på och “stå upp för ” – dvs Svenska värderingar! Samt avrättar människor som inte minst feminister och hbtq aktivister ser sig stå på barrikaderna för…

Det går inte ihop någonstans, men förklarar den utveckling som så många har varnat för, skrikit om och lyft fingrar för i hopp om att någon “etablerad” regering någon gång ska börja sätta ner foten och vakna upp med sunt förnuft. Den kanske störste kritikern av alla kallar sig själv för att vara “nationalist” av sin nation, och flytt Sverige just på grund av att han inte kunde leva eller accepterade ett annat lands synsätt, värderingar -och agerande. Han ser vikten och värdet av det egna landet, nationaliteten -och ser det vara självklart att vara stolt över samt älska det landet. Men ifrågasätter b.la Svenska…? Känns lite som får inte jag – så får ingen!

Det har länge pågått ett fullständigt vansinnigt misslyckad och lika kontraproduktivt fiskande av röster i invandrartäta områden, där man aldrig yppat minsta kritik utan tillåtit det men annars säger sig “hata”. I utbyte mot röster och på bekostnad av den egna ideologin och politiken, men inte minst, Svenska värderingar som många ändå trodde sig få leva med. Idag går C i samma spår, istället för att växa lite ryggrad och kort och gott stå för – detta är Sverige, i Sverige gör vi si och så – passar inte det? Stick! Får jag komma hem till dig om jag vore bostadslös och ändå bete mig precis hur som helst utan att riskera få minsta kritik för detta? Det värsta och mest skrämmande är – inte helt omöjligt… Men trots detta har jag dels sällan sett någon “etablerad” politiker själva leva i den allt mer koncentrerade och segregerade mångkultur med parallella samhällen och värderingar till de Svenska överlag, som de har koncentrerat till egna områden och försvarar! De allra flesta väljer att köpa en ombyggd källare för 7 miljoner i city, före en etagévåning för 1.5 där. Utan att förklara varför…

Dels har jag aldrig upplevt att dessa heller på riktigt står upp för Svenska värderingar där dessa behövs av allra flest som allra mest! Snarare har många människor återigen funnit sig själva leva i värderingar och samhällen med såväl strukturer som koder de en gång valde att flytta eller fly ifrån. Skillnaden är bara den, att här kan till och med kännas vara än mer påtaglig och öppen. Då många av dess budbärare själva vet om hur de indirekt snarare försvaras och tillåts, än ifrågasätts och slås ner på med fast hand inte vara förenliga i ett Svenskt samhälle. Det enda som ifrågasätts är snarare och istället Svenska värderingarna…

Dela & Diskutera:

Det är snudd på komiskt hur man dag efter dag kan läsa eller höra någon som “tröttnat på rasismen” och säger sig vilja “genomskåda” den, en gång för alla. Men ofta endast gör sig till åtlöje genom att inte ens ta i beaktande vad som har existerat sedan 80-talet och blivit allt mer befäst. Dock har rasismen – föraktet – mot Svenskar och i synnerhet synen på svenska tjejer existerat, om än som starkast i egna koncentrerade områden dit vare sig dagens “antirasister” som snabbt klättrar upp på “barrikaderna” satt sin fot. Jag minns väl i skolan hur projekt och satsningar genomfördes för oss att ta del av – visst kunde man känna igen rasismens vidriga ansikten, men betydligt mer invandrade folkgrupper sinsemellan av kulturella, etniska eller religiösa skäl! Inte minst den gentemot svenskar som per automatik gjorde tjejerna till att vara “horor” och killarna till “töntar”. Riskerna för att utsättas för just sexuella trakasserier eller rent av våldtäkter som svensk tjej ökade av ingen annan orsak än för att hon var tjej. Då och då kan även de mest extrema sexuella övergrepp, även gruppövergrepp, skildras i vardaglig media – men aldrig har förståndet sjunkit in riktigt brett bland det “etablerade” samhället, frågan är om det skulle ha gjort det ändå – även om kunskaperna fanns där? År 2009 skrev jag “Blodsbröder”, den utspelar sig i en av Stockholms förorter under 90-talet. Där står flera fall av ren rasism som tog sig uttryck i just detta.

Det är tyvärr svårare att tro att det svenska “etablerade samhället” faktiskt skulle slagit ner på den rasismen lika hårt. Den har trots allt i decennier existerats och vetats om. Otaliga röster och vittnesmål har gång på gång förklarat de direkt odemokratiska värderingsskillnader som då var i sin linda och höll på att etablera sig i det svenska demokratiska, sekulära samt öppna samhället… Trots detta, lika länge har dessa skyddats, döpts om -och accepterats. Endast en sådan liten, med direkt rasistisk detalj, som både jag och min bror starkt reagerade på redan vid unga åldrar – förklarades vara “kulturella skillnader”… Både i min egen släkt och i väldigt många andras förekommer ett direkt förbud lika mycket som en stark motsättning mot att sonen eller dottern skall gifta sig med, ens involvera sig med en svensk(a). Även det, av ingen annan orsak än endast för att de är svenskar/ Svenskor. Det kanske största exemplen vi har är Fadime och Pela – Fadime, som rent av stod inför en “etablerad” Riksdag 2001 och talade om detta, dvs ett år innan sin död. Idag viftar samma “etablerade” partier med hennes skylt och kräver att “något (!) måste göras!”.
Saken är bara den, att dessa saknar såväl mod, kunskaper som en minsta aning om vad som måste göras! Att överhuvudtaget kritisera allt med svart hår verkar vara betydligt känsligare än att inte stå upp för det egna medborgarna och folket! Sveket mot alla dessa – oavsett om det så rör den ensamstående kvinnan eller den äldre pensionären. Även den förtryckta kvinnan i en förort, får sina demokratiska och medborgerliga rättigheter direkt pissade på. I sistnämndes fall faller dessutom allt för ofta klubban snarare på offren medan gärningsmannen ofta ges ursäkter och förklaringar långt innan han själv.

Ett av de mest kända och talande exempel är morden av lika oskyldiga medborgare i Trollhättan, som de var oskyldiga medborgare på Ikea i Västerås. Vad som dock skilde fallen åt var just, mördaren… I Trollhättan var denne vit svensk medan mördaren i Västerås var asylsökande. Båda två hade lika stora politiska motiv, trots detta vallfärdar både “kändisar” och politiker till Trollhättan för att visa sitt stöd “mot rasismen”, medan offren i Västerås knappt skänktes en tanke. Snarare har vi Rikspolischef som – med “etablerade” samhällets förståelse – tar mördare i försvar -och tycker synd om dessa, endast för att de är asylsökande. De egna offren – medborgarna – får snarare skylla sig själva. Det mest löjliga med detta är att man sedan påstår att SD ställer “grupp mot grupp”, det är precis raka motsatsen. SD ser – likt de flesta andra länder i världen – med ett sunt förnuft och en självklarhet på att de egna medborgarna givetvis måste komma i samtliga främsta rum. Det gäller inte minst i omsorg och prioritering. Att ta livet av -och eller skada landets medborgare, eller landet, som asylsökande inte minst borde vara en lika stor självklarhet som bankas in i skallen det första steget in i Sverige – vara en enkel biljett härifrån! Oavsett när, vad eller, hur!

Det skrattretande är, applicera samma själv-föraktande mentalitet till vilket förort som helst, vilken relation som helst eller till vilken gruppering som helst. Där prioritering av andra än de egna främst leder till rätt upprörda miner. En del “etablerade” partier, från både höger och vänster utesluter samt stänger själva av politiker som röstar emot den egna partilinjen… Har inte dessa sina förklaringar och relativitetsteoretiska orsaker? Bland det första jag hörde när jag bytte -och började arbeta för SD var något jag velat sätta fingret på länge, Paula konstaterade att en positiv särbehandling automatiskt leder till negativ särbehandling för andra – så enkelt, så sant. Men så vansinnigt att den positiva särbehandlingen ges allt och alla som inte är egna medborgare först.
Jag glömmer aldrig upplevelsen med Jeanette hos vården, hon hade givit upp men så illa kunde det inte vara… Trots samma (akuta) orsaker till varför vården uppsöktes gavs hon 3-4 veckors väntetid, minst. Nyanländ – 24 timmar! Hur är detta ens möjligt? Skolor som går på knäna och redan har elever som inte får resurser eller når kunskapsmålen, trycker in 200-300 “ensamkommande” till – som alla är i behov av extraresurser, i de mest grundläggande ämnena.

Med det mottagande Sverige har haft den senaste tiden från länder som inte direkt är okända för sina värderingar, vilka står i en direkt kontrast och konflikt till de samhällsvärderingar som vi i Sverige lever efter – är det självklart att problematiken med dessa också både hörs, upplevs, känns och syns utanför koncentrerade områden. SVT gjorde bort sig rätt monumentalt när de från Almedalen försöker “pressa” Jimmie Åkesson om hur han vet att människor med invandrarbakgrund ofta ger sig på svenska tjejer… Tre av mina vänner med samma bakgrund, inklusive mig själv skakar på huvudena och undrar om SVT´s redaktion, på riktigt, går in för att skydda rasism och skeva värderingar medan man ser sig stå upp för demokratiska öppna värderingar och rasism?
Ingen som levt i ett invandrartätt område kan nog säga sig ha hört “svennehora” eller “svennetönt”, upplevt synen samt att Sverige och Svenskt på många håll mer anses vara skällsord, än någonting annat! Det tog lite tid, men jag har förstått att det existerar en bild som på riktigt tror att demokratiska öppna värderingar är skrivna i sten, världen över. Eller som TV4´s programledare sade när motsatsen bevisades i en värderings-studie, att de som kommer till Sverige kanske är de som inte “tycker så…”

Trots en brinnande omvärld, som har brunnit rätt länge just på grund av helt andra synsätt, värderingar och livsstilar så kan man inte förstå att det råder rätt stora värderingsskillnader -och konflikter i Sverige som kommer med människor därifrån. Det är en förbluffande syn, som direkt skyddar allt det man säger sig “vara emot”. Att svenska tjejer, med allt vad det innebär av lössläppt hår och lättare klädsel, anses som “lovliga byten” man kan slita -och slänga med, som äger ett betydligt mindre värde de egna mer respektabla kvinnorna som lever enligt samma strikta kläd -och strukturkoder existerar, kan inte komma som någon nyhet.  Gör det det, så är det inte Jimmie Åkesson som skall ställas emot väggen – utan alla de som i decennier har tillåtit att hederskulturer, barn -och tvångsgifte samt radikalisering har befästs i parallella samhällen till det svenska samhället. I kommentarsfält efter fält har många uttryckt sin beundran över den “fantastiska journalistik” som endast ställde en fråga, “Hur vet du det”? växlat med “Var du där själv?” – Frågan jag ställer mig är snarare, hur vet SVT att det inte är så? Har de eller de “etablerade” politiker som applåderade denna pinsamma intervju ens levt där själva? Varför har de av alla ens då personskydd de få minutrar de beger sig till invandrartäta utanförskapsområden? Varför väljer de – på riktigt – att inte köpa en 7 rums etagé-våning där för 2 miljoner, istället för en ombyggd källare i city för 7?

Det mest intressanta vore att snarare få svar på dessa frågor, vilket då också skulle ge SVT´s nyhetsredaktion eget svar! Rent av möjligen insikt av att de själva inte är så välkomna överallt längre.
Inte för att de är journalister i första hand, utan kanske snarare för att de är Svenskar!  Hur jag vet att det är så? Inte endast jag, utan likt Jimmie Åkesson, SD och många många fler med de runt om i landet, lever och ser en verklighet som däremot aldrig har velats pratats om – därmed också indirekt försvarats och tillåtits saker man annars och i TV säger sig, “är emot”. Detta dock, helt beroende på budbärarens hudfärg! För egen del så har jag trots allt dels varit en del av detta synsätt och i hela mitt liv levt i samt ibland – fortfarande lever mitt i mentaliteten. År in och år ut har massoe av människor sett det, hört, upplevt det -och arbetat emot det! Återigen direkt pissar man på alla de offer som vittnat om vilka deras gärningsmän är – oberoende av varandra till och med – som sexuellt trakasserar de.

Dessa snarare demoniseras än backas upp, och man går in för att döda deras trovärdighet när de de facto, bortsett från utgöra offer av en vidrighet och skev syn, även indirekt gör samhället en tjänst av att vakna upp och någon gång inse denna problematik som även kan kallas, “rasism”!
Det är riktigt, direkt och fullt ut vidrigt!

En bra journalistik hade dock varit att se rasismens 360 graders vidriga ansikte och allt som kommer ur den. Den hade ställt frågan kring -och ifrågasatt det förakt samt synsätt som existerar mot svenskar – i Sverige – för länge sedan! Den hade i dags datum redan insett det vara en existerande rasism också samt en problematik att slås ner på, precis som vilken annan rasism som helst!
Här väljer man istället -och applåderas – för att ställa en man, partiledare och indirekt parti mot väggen, som är emot rasism – för att han belyser en form av existerande rasism som både påverkar och skadar, främst, tjejer -och menar på att även den är lika problematisk som vilken annan form som helst!

Existerar, likaså här, något problem med något av detta – föreslår jag samma sak! Det står alla och vem som helst helt fritt att kolla upp vad “rasism” – på riktigt – är. Det är ingenting som går att läsa, finna eller höra existera i SD´s politik! Läs principprogrammet och att ta reda på saker med egna ögon har aldrig varit en dålig idé, tvärtom mer välkommet. I det står det rätt tydligt att;
“Varje människa har ett grundläggande och okränkbart värde”.
Skillnaden är dock den att SD – på riktigt – även inkluderar landets egna medborgare i detta och har dessutom sina, fullt självklara, prioriteringar i ordning. Samtidigt som de “vågar” kalla en spade för att vara en spade -och identifiera ett problem! Men jag kan förstå det kännas vara något helt nytt, men förvånas över tron om att förändring kommer från en livrädd och okunnig trygghetszon! Första klivet ur den att ta och vakna upp, innan det vara helt för sent, borde vara Sveriges Statliga Radio & TV!

Dela & Diskutera:

Hur man än vrider och vänder på det – om det inte känns så var det heller inte vare sig den ena eller andra…
Jag kan tycka det vara intressant att se hur många beter sig strax efter en separation av en seriös långvarig relation. När man själv befinner sig där är det också lätt att man ser, drar sig till –och pratar med någon i samma sits eller någon god vän. I mitt fall skalade jag av stora delar av mitt ”kompis-nätverk” under min kanske största process, som kanske inte direkt bidrog till det liv jag ville leva – eller som indirekt kunde skapa en osäkerhet gentemot familj. Där även nya prioriteringar för livet sattes efter allt trist som varit och för att inte snurra runt i det ekorrhjulet hela livet.
Inte minst för att ha någon att kalla ”Familj”. Givetvis är all förändring en evig process och frågan är om man någonsin är ”klar”? Att leva ihop med någon är en konst som kräver mycket, dock kommer allt det under en och samma egenskap samt känsla – sann kärlek! Få saker blir då ansträngande och stressande mer än vad de blir naturliga och frivilliga.

I den processen insåg jag också massor av saker jag var tvungen att tänka om kring, i huvudsak för att må bra själv och som gjort sig påmint som starkast den senaste månaden. Kärlek och känslor var en av dessa – som nästan mer av förnekades och sågs på vara ”svagheter” att både erkänna samt visa – än vad det faktiskt är – bland det starkaste som finns. Så fort ett avbrott eller brytande inträffade skulle det både spelas –och antas att man var helt oberörd, snarare att det var ”skönt” nu ”äntligen vara över”.

Nu har jag inte pratat med så många alls kring min sits, men observerat desto fler av mina vänner och bekanta i verkliga livet som på internet. Av de jag pratade med insåg dock, utan att jag ens behövde säga mer än vart vi landat, att oavsett orsaker är tungt och känns som en förlust. Vare sig under en lång som kortare period, åtminstone där och då!

Det borde vara det självklara och givna för egentligen alla, vilket jag också tro att det är många gånger innerst inne även för min mest stolte vän, hur svårt det än är att erkänna ens för sig själv, som snarare vill ge sken av att vara oberörda och direkt hoppa in i nya relationer. Det kan mycket möjligt också vara så, men ändå märks en daglig stress av att vilja ut och träffa ”folk”. Givetvis kan detta för en del vara vägen men att anta den vara det för alla är helt fel! Inte minst att döma därefter. Folk antar ofta att bara för att man nu är ”ensam” så är man tillgänglig för hela världen – rent fysiskt utan förbindelser eller samvetskval kanske, absolut, om man nu mår bra av det och vill stilla tomrummet tillfälligt. Men då handlar det mer om att vilja fylla ett tomrum och närheten för en själv, mer än att sakna den personen, dennes närhet och vardagen delad.

Jag nämnde detta för min vän och, visst kunde han inte annat än att håla med. Mest tragiska, rent av skrämmande, av allt var att hans orsak också var att hon skulle få reda på detta, i ett utbrustet skratt frågade jag både ironiskt och sarkastiskt om det inte fanns ett säkrare kort att “spela” för att få henne titta bort själv? Detta tröttsamma “spelande” in i absurdum, men konsekvenserna av det ville han inte ta… Svårare än så är det inte – även han får det han ger, säger och visar! Hade det varit för en genuin vilja, han de facto mår bra av det snarare handlar om substitut – vilket absolut kan ske av oförutsedd tillfällig ömsesidig attraktion – så är det inget fel i det heller. Menar inte att det vara fel eller fult på något vis, närhet och uppskattning är trots allt människans mest grundläggande behov för att må bra. Givetvis är det både trevligt och kan underlätta att få komma ut, rent av dras ut, när mycket känns som svårast. Av sociala orsaker och inte jagande!
Däremot – att gå in så hårt för endast det mötet med i stort sett vem som helst för helt andra orsaker än attraktion gentemot den personen, känns vara mer av en livrädsla för att ens vilja bli påmind om saknaden än något annat.

Det skulle i princip då endast vara att logga in på nätet så skulle allt vara kanon igen, men trots detta rings samma samtal med samma uppmaning om att “gå ut” dagen därpå igen! Liksom att vara otrogen i en relation bör i alla fall vara mer av en fråga att ens vara kapabel till -och tänka tanken på någon annan, än en “samvetsfråga” för att ens partner inte ska ta illa upp. Precis lika mycket som jag älskade, uppskattade och trivdes i varenda minut med henne så måste dessa känslor också få sin tid att svalna och i lugn och ro få sakna klart, minnen måste få sin tid att le klart åt och tankarna kring ”what if?” måste få leka klart i skallen av hur en annan utveckling skulle ha sett ut.

Inte minst planer -och planerande man såg fram emot förtjänar också sin tid att få krypa tillbaka. Alla fungerar givetvis olika, men är det något som livet visat mig så är det i alla fall att låta så pass starka känslor få ha sin gång likväl som vara ärliga mot – i alla fall – egna, utan att påverkas av andra. En av orsakerna till varför jag tror att främst min vän aldrig riktigt kommer till start, är också för att han aldrig riktigt går i mål. Ett ansikte syns, medan någon annan står där. Ett ”jag älskar dig” kan vara riktat till någon helt annan, utan att hon vet om detta – när sedan orden inte rimmar med handlingarna slår det givetvis slint, och istället för att ens kunna förklara utan att ha gjort bort sig, så faller istället allt och blickarna riktas om. Men aldrig gentemot rätt person, sluta spela något löjligt spel som för det man vill ha längre bort eller mot att svälja en stolthet som så ofta står i vägen för honom.

Jag ser matematiken lika enkel som, om nu resan tvingades avbrytas oavsett skäl – då åka hem, packa upp och tvätta rent, innan man packar ner och beger sig iväg igen. Återigen, givetvis beroende på den egna agendan men jag talar nu utifrån min egen. Inte minst min vän vill förändra sig när hon väl sagt sitt, men även om det är för sent med just henne – varför inte reflektera och förändra sig ändå för att inte hamna där nästa gång? Åtminstone reflektera lite, vare sig man håller med eller inte. Men det kräver att lägga stoltheten åt sidan, för att inte rekommendera börja döda den helt gentemot “den enda” -och hålla upp den den inför istället. Jag kan garantera att det underlättar. Lite som att gå igenom vad det är hon slagit ner på, och rannsaka sig själv öppet och ärligt med en självinsikt. Istället för att hela tiden tro att det egna beteendet är ok och att hon är den som alltid ska anpassa sig. Ett annat ord för detta är “personlig utveckling” – riktat åt vare sig arbetet, vänskap eller kärleksrelationer – eller alla – beroende på vad man själv anser vara viktigt. Jag kan helt klart säga att Jeanette helt klart är en Kvinna väl värd att sakna, längta efter -och känna en förlust av. Att säga annat vore också att förneka allt det jag såg i henne, oss och hennes även Familj.  Allt jag sagt, velat och hoppats på. Så pass ohederlig gentemot det egna hjärtat lovade jag mig innan jag träffade henne att aldrig vara igen. Det ledde då endast till en långdragen nedstämdhet och inga genuina möten alls, som snarare fick spill av ouppklarade saker med sig.

Att gå in helt “tom”, plus inte minst givetvis för att hon är den kvinna hon är, ledde till att jag träffade och tillät min första riktiga kärlek vid snart 38 års ålder! Då menar jag helt fri från andra prioriteringar eller stolthet som endast i ord gjorde henne till att vara ”nummer ett”. Äntligen även i handling. Det är få, för att inte säga någon, som oftast har en aning om varför vi landade där vi gjorde. Det är knappt så jag kan sätta fingret på något specifikt själv och säga ”så var det” som ingen av oss inte visste om tidigare. Däremot kan ingen ta ifrån oss hur grymt imponerad och stolt jag trots allt är över hur långt vi ändå kom med tanke på olikheter från A-Ö! Hur vi båda vände ut och in på oss själva för att hålla ihop samt hur vi under en period till och med lyckades göra olikheterna till styrkor – som ingen eller inget yttre kunde påverka emellan. Vi föll snarare helt på eget grepp och det är också någonting att vara gladare samt stoltare över, än att någon skulle gjort ”fel” eller yttre faktorer skulle ha spelat in – för visst finns de nog alltid några där, men är helt upp till var och en att själva styra undan, eliminera samt försäkra.

Däremot kan man dra lärdomen av träffa personer som är så fundamentalt olik en själv i sättet att tänka, agera och kommunicera så krävs en balans och förståelse utöver det vanliga. Vilket endast två saker kan föra mig sig utan att det känns vara “ansträngande” – kärlek samt likgiltighet. I en likgiltighet bryr man sig dock knappt om något utan att reagera på stort som litet.
I kärlek reagerar man betydligt mer, om även tryggheten finns där av att kunna reagera på allt man själv reagerar på – stor som litet. Men är den inte ömsesidig så blir det endast problematiskt. Det handlar i kärlek kanske inte främst om vad man reagerar på, då det inte finns (eller bör finnas) några ”måsten” eller ”krav” på anpassningsmallar att förhålla sig till för att inte ”bytas ut” – vilket då är otänkbart – utan snarare hur man reagerar, hur man bygger och stärker samt hur man prioriterar. Inte minst hur man reparerar vad som sagt kan ha gjorts och sagts i en ilska, återigen är det trots allt en trygghet att kunna bli arg på någon. Allt det lilla extra spelar till slut in och vägs åt ena eller andra hållet.

När folk hör att vi inte ses längre ringer en del som antingen sitter i samma sits –och/ eller som aldrig ringde och grattade när vi träffades. Agendan blir glasklar redan innan presentationen av vem det är som ringer. Vid ett tillfälle sade jag, att jag visste vad vi kunde göra istället för hans förslag;
– ”Du sitter hos dig, jag hos mig och så bara stirrar vi in i väggen och reflekterar lite över egna ansvaret samt eventuellt saknar det vi förlorat?”
Inget kunde vara mindre intressant men alla är vi olika och inget är väl direkt rätt eller fel. Men synen av vad som är “styrka” skiljer sig åt rätt dramatiskt. Denna lilla detalj kan komma att spela en stor roll när väl saknaden slutat göra sig påmind och reflektionerna satta, att då med ett lyckligare sinne än tvångsmässigt kommer allt att kännas mer motiverat och inte minst genuint.
Är det seriös kärlek man saknar -och sen vill ha så kan ”ens livs kärlek”, stå framför en utan att man ens ser. Det finns bara en av varje, alla förtjänar att ses för vilka de är och få människor vill nog utgöra substitut som har en liknande agenda.

Hur svårt det än är att se ”idag”, så lever jag med vetskapen om att eventuellt nya möten i livet både förtjänar samt kräver sin fulla samt samma, unika uppmärksamhet och uppriktiga engagemang. Orsaken till varför jag vet om det kanske starkare idag än ”igår”, är för att det var precis så jag gick in i mötet med Jeanette och fick känna hur det verkligen kändes att få älska någon fullt ut – utan andra prioriteringar. Vi båda vill nog dit igen, men kanske inte genom att se någon annan i någon annan – i stort som i litet!  Med detta sagt så vore det också snarare konstigare om jag var helt oberörd, varken saknade eller längtade samt inte mindes tillbaka om allt som var –och kunde ha blivit. Den kanske största lärdomen jag drar efter denna resa är att möjligen vara än mer stolt över sina känslor. För det är trots allt så, kan vi inte se, erkänna eller ens vara stolta över dessa – hur kan vi då se, erkänna eller vara stolta över andras? Kan man inte ens få tillåta sig själv att vara nere, saknar och längtar – hur ska man då ens kunna förstå andras sorg och saknad?

Oavsett om jag så är den enda i världen som saknar, längtar, tycker, känner eller älskar – så gör jag fortfarande det! Kärlek bland det starkaste som finns, det går hand i hand med att sakna. Jag  kunde sakna så fort jag så bara lämnade för att gå till jobbet på mornarna. Det är kärlek – dvs, att då inte heller se saknaden som någonting fint gör att inget av det man minns heller anses vara så fint, till den grad att den väcker saknad. Men genom alla år har det ansetts vara “svagt”, å andra sidan är många rörande överens om att den starkaste -och ojämförbara kraften, gänget, sammanhållning är just – Familj!

Oavsett om så ingen annan i universum saknar, säger, agerar, längtar eller älskar så gör jag fortfarande ändå det. Oavsett hur många insikter som måste tas -och läras av för att få det jag vill ha i livet! För det finns bara en sak som är säker – en dag kommer det att vara för sent, på ett eller annat sätt! Det verkar ju helt onödigt att välja leva utan något man vill leva med och ha i livet, när man dessutom vet vad som krävs. Huvudregeln är glasklar – den starkaste drog jag levt med är kärleken, den enda jag vill leva med igen! Även fast den för med sig risken av en lika tung abstinens, så är det värt! Många kan nog hålla med om detta, vare sig man vill erkänna det ens för sig själv eller inte. Om inte, tänk då bara på att utan den, skulle vi heller inte kunna känna – eller fullt ut uppskatta lyckan, stoltheten -och tacksamheten när allt detta, trots allt positiva beroende, fångar oss igen!

Hur man än vänder, vrider eller skakar på det – gör det inte ont, saknas eller längtar så betydde det aldrig så mycket heller. Det finns många som går igenom livet genom att aldrig få känna eller uppleva detta, lever ensamma (även i tvåsamhet) eller lever kvar i en relation utan kärlek där man slutat se -och/ eller rent av slutat pratat varandra. Ställt mot det så får det gärna göra ont.
Det är inget annat än imponerande både bedrift, styrka och kärlek samt vilja att vi trots våra fundamentalt grundläggande olikheter – i princip allt från A-Ö – men inte minst vad och hur vi vill – ändå gick så pass långt som vi gjorde! “Vi” utgör ett kvitto på att anpassning, vilja samt förändringar och självinsikter är självklarheter som kärlek för med sig så länge fokuset ligger på en självklar gemensam morgondag. Fram tills dess att olikheterna slutade ses som -och vara kompletterande styrkor, kunde ingen eller inget heller finna vår svagaste länk. Dessa skyddades och åtgärdades per automatik så fort de identifierades. Till den grad att vi, trots våra olikheter, nådde så pass långt. Jag vet många som skulle släppa tagen om varandra långt tidigare än vad vi gjorde! Men även där landade vi gemensamt!

Det är med andra ord en lika stor förlust som det är något att vara stolt över! Så mycket jag fick -och lärde mig av den Kvinnan och hennes Familj är både saker som format mig idag men även saker, lärdomar, insikter och erfarenheter från A-Ö som jag alltid kommer ha med mig och alltid vara signerat henne! Det är något att vara tacksam över, lika mycket som det är en förlust!
Tiden jag fick dela med de och känna samhörigheten av den endast en Familj kan ge – Hur kan en sådan förlust inte kännas, saknas, ångra eller få undra i fred, utan en massa lock som läggs på – och trycker bort allt den vill säga samt påminna om? Det är givetvis en förlust, lika mycket som det är tacksamt!

Det är ett nödvändigt och betydelsefullt “ont” och likaså saknad, som egentligen inte är annat än abstinensen av att ha levt med sann kärlek, och allt vad det – verkligen – innebar! På gott som ont – Nytt som redan bekant! För mig dessutom, första riktiga! Vägen ut för oss båda ligger dock i vetskapen om att vara “ifrån” inte är så stor skillnad mot hur det var att “vara med” i vare sig kommunikation eller närhet den sista tiden, vilket lärde oss att se på varandra mer som vänner – vilket det sedan även föll ut i. Så, det är bara för mig att konstatera, utan något annat i vägen – Även fast jag inte passade just henne att kunna ge det, så är hon fortfarande värd -och önskad all lycka, prioritering, trygghet -och kärlek i världen av sin “rätta”!

Dela & Diskutera:

I alla år sedan 1999 när jag började arbeta mot våld, rasism, utanförskap och segregation tog jag inte minst med mig de mest för ämnena relevanta erfarenheter som det Svenska samhället vägrar se. Tidigare förstod jag inte varför, idag inser jag att de som mest vägrar inse hur verkligheten de facto ligger till är också de som aldrig eller sällan satt sin fot i segregerade områden – än mindre valt att leva där. Frågan kan dock enkelt ställas – varför? Varför väljer man att, exempelvis, köpa en halva i city som byggts om från vara ett källarförråd för 7 miljoner kronor, när man kan få en 7-rums etagé våning i en förort för 2? ”Närheten till allt” fungerade möjligen under 90-talet, idag finns fler förbindelser och gallerior ett stenkast från varenda ort än hela city eller annat svensk-homogent bostadsområde. Orsaken är givetvis, där har länge rådigt helt andra värderingar, lagar och regler att förhålla sig till än det svenska lattesamhälle man klistrar på etiketter från –och tror att hela samhället ser ut som på ens egna kvarter. Idag är det än mer isolerat, segregerat och utanför med sådana parallella samhällen som är en bedrift kunnat uppstå i Sverige.

Orsaken i mening – just denna naiva okunskap av hur stora värderingsskillnader som faktiskt existerar och en fullkomligt blind uppfattning om föraktet mot Svenskar, Svenskor och hela det Svenska samhället – som de facto skyddar sexualförbrytare och rasism, utan att inse det själva. Man kan också vända på frågan – tror de själva att de idag i vissa områden till och med skulle vara eller känna sig välkomna? Av ingen annan orsak än för att de är svenskar/ svenskor…

2001 fick jag lära mig en av de mest uppskattade föreläsningarna bland skolelever – ”Svennar & Svartskallar”. Skriven av människor med invandrarbakgrund själva som satte fingret på rasismen 360 grader. Till dags datum låter det alltid ”intressant” med en föreläsning mot rasism –och fram tills ”Svennar…” men när ” & Svartskallar” hörs ombeds inte sällan sistnämnda strykas. Både från titel som innehåll. Det finns ytterst få människor som redan under 80-90 –och 2000 talet levt segregerade områden som inte kan vittna om en sedan dess allt ökad mentalitet av att Svenska tjejer är ”smutsiga lösa horor” och snubbar likställt med ”töntar”. Där allt Svenskt snarare utgör skällsord än respekt. Oftast är de människor utifrån som inte tror detta vara ens möjligt. Det är en väldigt enkel matematik och fakta som vi är något av världsmästare i Sverige på att förneka – vilket i mångas ögon blir till att skydda gärningsman och pissa på offer.

Endast i den stad min farmor levde i rådde obeskrivliga värderingsskillnader, med strikta kläd –och uppförandekoder med en mentalitet som sade att både väst och alla som inte uppför sig, tror på eller klär sig enligt den koden är ”smuts”. Då talar vi ändå om en stad – inte ens en by – i ”världens största demokrati”. Mostrar, fastrar och släkt som länge haft arbeten och varit s.k. ”etablerade” i västerländska samhällen motsätter sig direkt giftermål med en Svensk(a). Då talar jag endast om just – fakta och vad jag vet! Inte om allt och alla jag sett, hört och känner till utöver detta med inte sällan än större värderingsskillnader – och mot svenska öppna, jämställda, sekulära samhälle samt folket – konflikter. Hur detta inte någonsin har kunnat ses eller ens velats prata om vara precis vad det är – rasism – är förbluffande, snudd på patetiskt, om man säger sig vara emot rasism.

Redan då med många andra generation invandrare fanns denna syn som lättare antastade svenska ljusa somrigt lättklädda tjejer än en invandrartjej. Lika mycket som en svensk kille lättare blev rånad och misshandlad av ingen annan orsak. Efter Aktuellts mer pinsamma ”journalistisk” igår där man såg sig ”syna” Jimmie Åkesson fick jag tre samtal, varav samtliga med invandrarbakgrund och uppväxta i två av Stockholms mest segregerade områden. Det sades inte så mycket mer än vad det skrattades, dock med en känsla av hopplöshet från min sida. Det gällde hur Jimmie kunde veta om att majoriteten av de sexuella trakasserierna begicks av människor med ”utländsk bakgrund” – för att tala klarspråk, nyanlända samt s.k.”ensamkommande”.

Problematiken med att svenska tjejer utsatts –och synen på dessa av stora värderingsskillnader har existerat länge – dock endast rymts i egna områden dit en ”etablerad” politik koncentrerat i stort sett alla som står utanför samhället och slängt bort nyckeln. Med den senaste tidens rekord mottagande av människor från delar av världen som långt ifrån delar svenska värderingar och synsätt, sipprar dock dessa liksom synsätten även utanför. Parallellt med mottagandet har också just denna form av fasthållning, omringningar och sexuella trakasserier både lyfts, skett och hörts. Hur det kan vara ”rasism” att påtala en verklighet går bortom allt mitt förstånd! Det är ingen raketforskning att en del – inte minst unga – som kommer från strikt hållna samhällen av vare sig kulturella eller religiösa skäl, med en inpräntad och fastslagen mer självskriven syn sedan barndomen på väst och västlänningar vara lösaktiga och otroget – inte minst öppna för och i sin sexualitet – sitter på stora värderingsskillnader. Endast i världens största demokrati – börjar – det bli ok att ha sex utanför äktenskapet… Det enda man gör genom att ”ta tillbaka uttalanden” eller inte ens kunna säga att ensamkommande/ nyanlända är dels att skydda sexualbrottslingar och dels bidra till risken att fler utsätts. Om till och med synen var så pass utbredd bland segregerade områden av många ur andra generationen invandrare – tror man på fullaste allvar att ensamkommande ungdomar och män skulle ha en mer öppen, jämställd och tolerant syn på både samhället och svenska tjejer/ kvinnor?

Synen på kvinnor och den ställning kvinnor har i Sverige – dock inte i det Svenska samhället – är inte skriven i sten för resten av världen. På många håll även i det Svenska samhället kan dessa värderingsskillnader både synas, höras och kännas öppet. Vilka också har fått etablerat sig och växa i en total kontraproduktiv som unik rädsla för att kritik även mot ojämställdhet ska vara ”rasism”. Istället har kritiken riktats till sådana obetydliga saker som att män sitter mer bredbent än kvinnor. Genom att stå på sidan och titta på samt lyssna blir det tydligt hur man snubblar på egna grepp och snören genom att inte kunna kritisera det man ihärdigt hävdat inte existerar.

Endast genom att slänga en blick runt om i världen av hur den ser ut borde man lätt kunna förstå att synsätt, värderingar och levnadssätt skiljer sig mer drastiskt än sällsynt. Det är vare sig ”rasism”, något nytt eller någon hemlighet. Aldrig har jag heller sett eller hört om någon samhällsinsats överhuvudtaget som vittnar om någon samhälls –eller värderingsorientering. Men givetvis finns orsaker till varför lämnar vissa länder som lever utefter ojämförbara värderingar med Svenska mått mätt för att söka till väst – medan de som vägrar se hur verkligheten ser ut inte ens kan söka sig till invandrartäta områden. På flera håll, inte endast i Sverige, vittnas det om sexuella trakasserier –och brott, där en huvuddel av offren är västländska tjejer och kvinnor. Detta sker i en takt som tidigare inte har skådats, även om svinerierna alltid existerat.

Om så endast en tonåring ser och känner sig totalt oövervakad bara för föräldrarna ska vara borta ett dygn, tror man då inte alls att en ung man som levt hela sitt liv med så strikta samhällsvärderingar, uppförandekoder och synsätt som vi inte ens kan föreställa oss inte det minsta skulle känna av att inte kunna bete sig på något vis enligt detsamma? Dessutom, helt oövervakad och med noll respekt för såväl samhälle, rättsväsende och folk. Hur ska denne ens kunna bli straffad? Om det är något man inte ”tror”, så räcker det med att åka utanför tullarna för att få det bekräftat – eller dementerat.
När ingen annan – och till och med – ordföranden för ensamkommandes förening i Sverige påtalar vikten av samhällsorientering anklagas även han för att vara ”rasist”. Det är ett vansinne som endast leder till ett skydd av sexualförbrytare att kunna fortsätta bete sig vidrigt, enbart för att man bär en annan hudfärg. Aldrig har sexualförbrytare debatterats och försvarats så hårt av ingen annan orsak.

Häromveckan avslöjade en vänsterpolitiker i Tyskland att hon – till och med – hade ljugit för polisen, trots att hon själv våldtogs, om gärningsmännens ursprung. Hon fick således polisen att leta efter Tysktalande våldtäktsmän som inte fanns, medan de facto nyanlända våldtäktsmän gick fria… Efter Stockholms masstrakasserier förra sommaren satt både polis och politiker knäpptysta om vad som hade skett – till dess att det kom ut i alla fall, först då pekades det finger och sades ”oavsett bakgrund”. Inser man inte själv vansinnet i detta samtidigt som man säger sig stå upp för ”jämställdhet” och öppenhet? På bekostnad av en form av de facto rasism vi aldrig har velat prata om eller ens – år 2016 – inser existerar –och växer. Polisen börjar själva ruttna på det eviga ”tillbakadragandet” av uppgifter – inte för att den rimmar illa med verkligheten, utan av samma anledning som den Tyska vänsterpolitikern uppgav – ”inte vill bidra till rasism”…
En polisman twittrar ut att man skulle stått fast vid första uttalandet – för att gärningsmännen de facto var ensamkommande och nyanlända – av fler än en orsak, vilket borde vara mer självklart än något annat.

Det är på precis samma sätt –och enligt exakt samma mentalitet som (lilla) Sverige idag också ligger i topp gällande radikalisering och värderingskonflikter som tvångsgifte, hedersbrott, könsstympning tillsammans med parallella samhällen och vi gått från 3 utanförskapsområden endast kring Sthlm till ca 200 – på 16 år – över hela landet! Ändå har vi inte lärt oss eller inser inte att det kräver en identifiering för lösa en problematik – dessa brukar oftast inte vara ”bekväma”, men icke desto mindre fullt verkliga och relevanta. Idag sätts egna ideologiska övertygelser före en verklighet som mer eller mindre skarvat med den egna övertygelsen. Istället för att lyssna till de röster som säger vad detta beror på och till stor del vilka, så går man istället ut för att demonisera och, som på Aktuellt igår, få en verklighet till att vara något helt annat. Det mest skrämmande och ironiska är den efterföljande debatt där människor applåderar –och ser sig ”stå upp mot rasism”, när man de facto skyddar både den och sexualbrott samt brottslingar.

Det sägs snarare vara ”vita medelålders män” som utgör det absolut största hotet mot jämställdhet, öppenhet och kvinnans frihet. Endast att jämföra mot senaste festivalen (Bråvalla) och de anmälningar, brott samt misstänkta som – även – där pekades ut av såväl offer, vittnen som polisen (inledningsvis och numer delvis) enbart under 2-3 dagar – mot Almedalens alla dagar, anmälningar och uppmärksammade sexuella trakasserier… ? Enligt den uppfattningen så borde alla dagar i veckan Almedalen vara något av ett helvete för det kvinnliga könet.

Dela & Diskutera:

Ingenstans går det idag att läsa om – eller ta på de etiketter som påklistras SD, trots detta hänger en förlegat och rätt så tröttsam stämpel kvar som mer talar om den egna okunskapen än om vad SD är och står för. Jag kan dock förstå att det i sådant superliberalt samhälle samt debatt -och politiskt klimat, så långt till vänster att den till och med placerar liberala partier till höger, blir nästintill chockartat vid mötet med en socialkonservativ politik. Det smått ironiska är att samma vänsterliberala krafter har mindre gemensamt med rätt så många människor och grupper som de ser sig vara förespråkare för – vilka besitter en mer konservativ syn. Men gentemot dessa, om någon kritik hörs överhuvudtaget, sågs det som  – först – “kulturella skillnader”.
Men i direkta värderingskonflikter och skillnader som går emot både liberala och konservativa synsätt om svenska värderingar och samhälle – i Sverige – skyddas även dessa indirekt och heter numer att det inte råder några “kulturella skillnader” i världen. Endast män…

Paula Bieler är i mina och många flera ögon, som bekant vid detta laget, den kanske vassaste talespersonen bland alla Riksdagspartier när det kommer till Integration. Många, vare sig de (ännu) säger sig vara SD offentligt eller som “viskar” till mig efter att jag börjar arbeta för Paula och SD. Det är inte endast på integrations-området som Paula, Linus med många fler faktiskt sätter fingret på vad många av oss som bor i segregerade områden absolut vet om – men sällan, för att inte säga någonsin, hört politiker (våga) säga. Inte sällan i en lika stort rädsla för att bli kallad – liksom  vansinnig uppfattning kring vad som är “rasism”. Paulas senaste debattartikel på Dagens Industri är alldeles för bra och talande, för den som faktiskt vill tala om en verklighet för hur den är -och ser ut, och inte för vad man vill att sen ska se ut eller baserat på vad andra tror, säger och tycker. Faktum är, att kalla SD för “rasister” och att vara ett odemokratiskt parti idag är i mina ögon en sådan okunskap, som snarare förolämpar rasismens sanna offer världen över. Att säga att SD är odemokratiska på grund av partiets historia, men inte i stort set alla andra partier, som de facto har bidragit (ojämförbart mycket mer) till -och stöttat både nazism, kommunism och Apartheid – som faktiskt lett till död, koncentrationsläger -och fördrivande, är lika skrämmande trångsynt. Dock har ingen av dessa bett om ursäkt eller ens vill prata om detta, vad är mest trovärdigt? Det är likaså, trots allt, i stort sett alla “etablerade” partier som har koncentrerat invandrare, flyktingar, låginkomsttagare och socialtjänstens brukare – dvs, människor som helt eller delvis står utanför samhället – till helt egna områden. Utan att vilja leva, arbeta samt ens vistas där själva.
Alla, förutom SD, som har accepterat sådana värderingsskillnader att, exempelvis, många som flyttade/ flydde ifrån dessa i andra delar av världen och ville leva i ett svenskt demokratisk öppet sekulärt samhälle – istället fick leva med än starkare förtryck här.

Jag har dock aldrig hört SD förneka en mörk historik. Lika lite som jag har känt av, sett, hört eller upplevt något som ens kan vara i närheten av “rasism”. Bland den första frågan jag nästan alltid får hos “etablerade” partier, människor eller ställen – liksom i Centern – så är det vilken bakgrund jag har…? Frågan har inte ens ställs inom SD, det är så irrelevant att det inte ens är intressant.
Så är det historiken som ska gälla oavsett arbete och utveckling, då kan inte ens Fryshuset, Kris, Exit, knappt några partier, eller människor som gjort mer emot en problematik än vad de bidrog till den få en andra chans. Tyvärr sätter detta enbart fingret på, det trångsynta i att endast se det man vill se där “allas lika värde” upphör i samma sekund någon inte delar ens egen åsikter. Efter att ha läst Paulas och Arons klockrena debattartikel, se och hör gärna med egna öron från SD och Mattias Karlsson om den historiken. Ha även i åtanke, att allt detta sker i ett debatt -och samhällsklimat med en åsiktskorridor som likställer den egna, Svenska, flaggan med någonting fult och där till och med Janne Josefsson “är rasist”, för att granska en lika odemokratisk intolerant vänsterextremism. I ett samhälle där det lätt kan bli “kvinnoförtryckande” att som man uppskatta kvinnligt… Det är så sant som det är sagt av Paula Bieler och Aron Emilsson, redan 2015;

”Den som vill kritisera SD bör läsa på först”

Mitt i Almedalsruset noterade vi rubriken om skillnaden mellan Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, och för en kort stund var vi både nyfikna och glada. Självklart finns där en skillnad mellan partierna, och som tillhörandes det ena ligger det givetvis i vårt intresse att denna tydliggörs. Tyvärr behövde vi inte läsa många meningar innan vi insåg att det inte skulle ske den här gången heller. 

Ett tips till var och en som på något sätt vill analysera Sverigedemokraternas politik, kritisera våra utgångspunkter eller jämföra sin egen värdegrund med vår är att faktiskt läsa sådana saker som vårt principprogram, vår medlemstidning och våra företrädares resonerande och förklarande texter.

Kristdemokraterna David Lega och Magnus Jacobsson kan inte ha gjort något av det. Faktum är att vi förvånas över att en text så fylld av anklagelser utan minsta referens eller belägg ansetts ha publiceringsvärde. Vårt principprogram är så smidigt uppdelat att den som vill analysera vår människosyn enkelt kan bläddra fram till avsnittet om människan. Den första meningen i detta avsnitt inleds på följande sätt: “Varje människa har ett grundläggande och okränkbart värde”. Varje människa således, utan indelningar av något slag. I avsnittet om socialkonservatism lyfts “ansvarstagande reformer” fram liksom “eftertänksamt framåtskridande”.

Avsnittet om staten konstaterar att “i sitt idealtillstånd har staten inga egna intressen” och avsnittet om religion definierar “religionsfriheten som individens rätt att fritt få tro på vilken gud eller vilka gudar man vill”. Inte ett rätt hittills, av de anklagelser som fanns i artikeln således. 
Jag hade enkelt kunnat fortsätta, men vill hellre belysa de skillnader som de facto finns mellan våra partier. Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti.

Vi betraktar nationen som en naturlig gemenskap, precis så som familjen. Vi anser också nationen vara den lämpliga nivån för statens omfång och står således upp för nationalstaten. Där Kristdemokraterna enligt Lega och Jacobsson betraktar staten endast som en praktisk gemenskap anser vi att nationen och den nationella identiteten också är en del av varje individs identitet och trygghet. Detta återspeglas inte minst i vår gamla paroll – familj, hembygd, fädernesland.

Nationalism finns dock i många olika former, och därför har vi också tydligt definierat såväl vår syn på nationsbegreppet som nationalism.

Den svenska nationen definierar vi “i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur” och vi anser vår nation vara öppen för andra att bli en del av. Vår nationalism är universell i det att “vi tillerkänner alla nationer i världen samma grundläggande frihet och samma rättigheter”. Men precis som den egna familjen står en individ särskilt nära ser vi det också som naturligt att den egna nationen ligger henne särskilt varmt om hjärtat.

Att vi bejakar det svenska i Sverige bottnar i ett erkännande av människans behov av hemmahörande, inget annat. Och när det gäller statens uppgift står vi fast vid att den i första hand bör se till de egna medborgarnas behov, även om hjälp till omvärlden efter bästa förmåga är en självklarhet även för oss.

Avslutningsvis vill vi besvara frågan som ställts om var i våra program vi lever upp till devisen “älska din nästa, så som dig själv”.

Vi ser det i det universella i vår nationalism, att var och en har rätt till också sin nationstillhörighet. Vi ser det i konstaterandet att även om människan har egoistiska drag kan och bör de användas till “en strävan efter självförbättring som i slutändan leder till att man, utan att orsaka skada, förbättrar sin position samtidigt som man också hjälper andra på vägen”.

Vi ser det i vår syn på bistånd som ska gå till de mest nödställda, men samtidigt med respekt för deras kultur och traditioner.

Listan kan göras lång men kort sagt – vi ser det konstant i vår syn på hur vi kombinerar trygghetssystem och rättsväsende, frihet och ansvar, naturliga gemenskaper och en grundläggande moral och människosyn som för vår del är universell och därmed omfattar alla jordens människor

Ta ca en timme nu, och lyssna till SD´s historia med Mattias Karlssons egna ord. 

 

 

Dela & Diskutera: