Retoriska knock-out´s på debatt-marathon!

Det var en Marathon-debatt i Sveriges Riksdag igår, Paula Bieler (SD) hade inte endast en, utan tre debatter i följd. Som Paulas politiske sekreterare satt jag återigen med och följde dessa i kammaren.  Det var framförallt debatter som satte mycket på sin spets från många håll. Vem eller vilka som var ”naiva” eller ”verklighetsfrånvarande” kunde inte baseras mer utefter den politiska färg man själv ser allt från. Dock blev samtliga Paulas frågor i stort obesvarade. Varav en kring statliga bidrag ”mot rasism”, som både handläggs -och går till demokratiskt ifrågasatta krafter. Dels

Den största summeringen av synsätt, som snuddar vid den rödgröna Regeringens eget slagord kring ”Allas lika värde”, var Paulas konstaterande fråga till Justie –och Migrationsministern, om ett Sverige som ska vara lika för alla invånare – Oavsett hur länge man har bott i landet, är född eller nyanländ. Som så många gånger har både hon som många andra SD politiker konstaterat att en ”positiv särbehandling” för vissa, lika automatiskt som alltid även innebär en negativ särbehandling för andra.

Istället för svar och förklaring av sitt eget anförande samt, i mina öron, aningen motsägelsefulla så valde Ministern istället att ställa motfrågor. Paula summerade samt synliggjorde i stort hela debatten med den frågan. Centerpartiets alltmer radikala politik blev också tydlig, likaså den uppenbara bristen av verklighetsinsikter av hur det ser ut i Sverige på många håll. Mycket känns som att C går i samma fälla som V, MP och S alltid gjort – flörta som vildast med allt och alla krafter för att få deras stöd, utan någon handfast hållning om krav, anpassning, eget ansvar samt förhållningssätt. Allt från att bortgifta barn i andra länder skall förbli gifta i Sverige och månggifte, till vidöppna okontrollerade gränser.

Dock utan minsta aning eller lärdom från de tidigare partier på vilken bekostnad en desperat jakt på röster ger. Vilket tillåtit etablerandet av exempelvis hedersvåld –och kulturer, radikalisering, könsstympning, tvångsgiftemål och från 3 utanförskapsområden till ca 200 på 16 år. Varav flertalet ökande parallella samhällen till det Svenska.

Integrationstalespersonen för C försökte med skam och skuldbeläggande, än självinsikter och sunt förnuft, få de partier som inte anser att Sverige vare sig kan, bör –och/ eller ens klarar av att ha vidöppna okontrollerade gränser anklaga dessa om de även hade ”frånsett ifrån grundläggande mänskliga rättigheter” även i Sverige. Dvs, om svensk skola saknade behöriga lärare osv… Centerpartiet menade att man knappast hade krävt förändring – utan ”försökt anpassa sig”…

Lever vi verkligen i samma verklighet? Har C ingen som helst koll på hur många barn, ungdomar och vuxna i Sverige som dagligen redan får sina grundläggande mänskliga rättigheter ”fråntagna”? Skillnaden är bara att gentemot svenska medborgare görs inga undantagsregler, ges inga företräden eller har någonsin fått bygga tältstäder under broar för att de är hemlösa. Få har givits företräden i bostadsköer, än färre fått modulhus byggda för att de saknar bostäder. Svenska medborgare som är i mest behov av den ser snarare sin världsberömda välfärd prioriteras och gälla alla andra.

Endast mina egna erfarenheter med Jeanette på Åsö Vårdcentral var bara ett av alla fall, av en vård precis som skola i förfall där inga grundläggande mänskligheter syntes på mils avstånd. Men inte heller har C tagit något strid för dessa. Grundläggande mänskliga rättigheter avser inte endast nyanlända, utan alla och kanske framförallt ska den Svenska Välfärden prioriteras svenska medborgare, lika självklart som varenda politiker i C prioriterar – inklusive Integrationstalespersonen – sina Familjemedlemmar alla dagar i veckan före den okände på tunnelbanan… Skillnaden i verkligheten man gör på folk och folk sker till den grad att inte många ens i C har valt att bo och leva i förorten – utan i city! Knappast, för ”närheten till allt”. Så ser den fullt förståeliga verkligheten ut, fel blir bara när man säger andra vara naiva och verklighetsfrånvarande…

Det finns en rätt häpnadsväckande uppfattning om att Svenska medborgare inte kan må lika dåligt, vara i samma stora behov av hjälp, stöd -och resurser som icke svenska medborgare. Lite som att svenska medborgare alltid bränner sig mindre av en lika het eld, utan en tanke på att en eld kan startas på många olika vis – men oavsett orsak bränns precis lika mycket för det och är i precis samma behov av att behöva släckas. Angående hur man skulle bete sig vid ”lärarbrist på behöriga lärare”, så skulle jag aldrig någonsin ”försöka anpassa mig”, inte för en sekund acceptera detta -och har så heller inte gjort! Vilket jag tror de allra flesta som skrivit under samhällskontraktet av att vara Svensk medborgare – i Sverige – inte heller skulle acceptera eller ”försöka anpassa sig till”. Endast på mina barns skola, som länge ansetts vara en av Västerorts mer attraktiva skolor råder sådan brist på behöriga lärare att det snarare är en regel än undantag att fritidspedagoger hoppar in och undervisar barnen.

Istället för att ”anpassa mig” till en negativ utveckling och anpassa mig till en fallande tillvaro som drabbar hela deras framtid såväl akademiskt, socialt som mentalt gör jag allt jag kan för att förändra. Istället för att ”anpassa mig till” en fallande tillvaro som fråntar mina barn sina (grundläggande mänskliga) rättigheter av att vara söner samt döttrar av Sverige och det Svenska välfärdssystemen – som både jag, deras mamma, mor –och farföräldrar bidrar till, så är självklara anmälningar gjorda till skolinspektionen! Med krav på förändring eller nedläggning av hela skolverksamheten!

Med system som inte klarar av mottagandet och fått ned varenda kommun på knän, på detta fler människor som står utanför samhället – kombinerat med ett redan existerande skrämmande stort och växande segregation där fler områden -och människor går till utanförskap än färre, så är svaret lika givet. Kan man tycka! Det är dock endast V och C som inte ser det logiska i att stänga av en vattenkran när vattnet svämmat över. Ingen vill se vare sig gränser eller id-kontroller på vilka som kommer in i landet, eller hur gamla dessa är. Det verkar således vara fullt logiskt att en 34 årig man sätts i en högstadieklass av 15 åringar… Inte heller med en tanke på att många faktiskt flytt krafter som C och V gärna ser kunna anlända lika ohotat som okontrollerat.

Det verkar – på riktigt – existera en verklighetsuppfattning att samtliga som anländer till Sverige är människor som flyr krigets Syrien. Trots att det till och med är konstaterat så inte vara fallet. Redan under min uppväxt var det många som var yngre på pappret, många som fyllde år ett datum – men ”egentligen fyller jag då”… Folk i min egen släkt är några exempel. Ingen flydde krig och hade således ingen orsak till att ljuga om sin ålder, men kunde -och gjorde enbart för att Sveriges migrationspolitiska uppfattning gjorde skillnad på ålder, och det var givetvis bättre om man var lite yngre. Ur fler avseenden. Vidare i debatterna fick Paula en sarkastisk fråga som ifrågasatte ”vad man skulle kunna utföra ens i konfliktområdet…” Tanken av att täppa till problemets källa verkar vara så frånvarande att man ser Sverige vara orsaken till allt. Till och med blev hjälpen i –och till konflikternas närområden ifrågasatt…

Möjligen är det en nyhet för C att en absolut majoritet av krigens sanna oskyldiga flyktingar hamnar samt själva söker sig till direkta närområden, av flera orsaker. Så bryr man sig verkligen på riktigt om konfliktens offer samt inser att de allra flesta inte vill lämna sina hem och länder, så ser man givetvis att en större hjälp till närområden både hjälper betydligt fler –och mycket mer.

Inte minst hjälper man de människor som de facto är flyktingar på flykt för sina liv. Hur förståeligt det än må vara att människor i fattiga länder vill söka sig till en rikare tillvaro, men att dessa ens får samma flyktingstatus –och ses på med samma akuta behov av hjälp och resurser är nästan förolämpande.

Det anses rent av vara naivt, menade C, att hårdare kontrollera vilka som kommer in i landet – och varför. Att kontrollera så att vuxna människor inte är barn… Det enda detta rimmar med, skulle vara en politik av att tillåta bort –och tvångsgifta barn (!) vara fortsatt gifta vid ankomst till Sverige…! Men som tur är var dock långt ifrån alla lika radikala. C´s andre Riksdagsledamot, Staffan Danielsson, tog bladet från munnen och kallade sitt eget parti driva en radikal linje – som endast V driver.

Enligt honom satt de på en lika verklighetsfrånvänd syn som inte kan se att, förhållandevis, lilla Sverige de facto har gränser för vad landet klarar av. Möjligen är det så att man helt enkelt inte förstår eller tror något existerar som man inte lever i eller behöver uppleva själva? C vill knappt ens bege sig utanför tullarna för att sätta upp sina affischer och måste ta till ren rasism för att rekrytera människor ”med annan bakgrund än svensk”, för att de ”är så mångkulturella”. V har i åratal, tillsammans med S och Mp, hållit helt tyst om de grundläggande mänskliga rättigheter som massor av människor lever utan, även det utanför tullarna.

Könsstympning, hedersvåld, förtryck, ojämställdhet, radikalisering och ett svenskt samhälle med tillhörande samhällsvärderingar som helt försvunnit. Från 3 områden på 90 talet – till ca 200 idag… Där all kritik har förkastats vara ”rasism” eller försvarats med just – ”grundläggande mänskliga rättigheter”.  Paula sade, ”Ett Sverige för alla” – hur ett Sverige för alla ses vara ”märkliga mänskliga värderingar”, så undrar jag om ovannämnda fortsatta utveckling sedan 90-talet är de mänskliga värderingar som bör råda? I sådana fall är bristen på mänskliga rättigheter i Sverige lika frånvarande, som frånvaron av den varit accepterad, tillåtits –och rent av skyddats av i stort sett samtliga partier förutom SD.

En mer komisk fråga än vad den var sarkastiskt, som den var tänkt, var ”varför Jordanien skulle ha ett större ansvar än Sverige” i flyktingkrisen… Förstår man inte det, så förstår man heller inte att människor inte vill lämna sina hem. Människor, rätt många, vill och känner sig trygga med att tala samma språk, dela kultur, förstå samhället -och vara så mycket ”hemma” som möjligt. Därav utgör Jordanien en obeskrivlig skillnad mot Sverige gällande allt från språk, religion, samhälle, värderingar, synsätt och strukturer. Med detta, och då fler människor hellre söker sig dit än till Sverige – så har automatiskt Jordanien givetvis ett större ansvar. Man kan också vända på samma fråga, då Jordanien som har ett större ansvar, talar samma språk, till stor del är samma folk -och ligger betydligt närmare geografiskt (men knappt tar emot någon) – Varför skulle Sverige ha ett större ansvar än Jordanien? Den frågan har troligen aldrig ens passerat en flörtande V eller C politiker.

Vilket ändå är rätt konstigt med tanke på hur väl de verkar ha förstått, accepterat samt skyddat allt fler parallella samhällen med egna värderingar och synsätt, snarare än att vilja se ett Sverige lika för alla – att leva under samt följa en Svensk lag, i ett Svenskt samhälle med Svenska synsätt och värderingar som troligen ligger till grund för en självutnämnd titel av att vara ”humanitär stormakt”.

Tills sist replikerade en lika tröttare än resterande, men fortfarande lika vass, Paula på Vänstern.
I ett anförande där man framställde sig själva vara de som gjorde allra mest för jämställdhet samt emot våldet mot kvinnor. Det lyftas ett konkret exempel – mordet på Lotta.
Paula frågade hur den politik som V bedriver, av kortare straff samt halvtidsfrigivningar rimmar med samma konkreta exempel som de lyfte i sitt anförande? Dvs, en dokumenterad kvinnomisshandlare och våldsam man sedan unga år, vars våld till och med resulterat i dödlig utgång tidigare. Inte heller denna gång gavs svar på frågan, utan den största problematiken kom då snabbt istället att ligga i mäns allmänna syn om att tro sig äga kvinnans kropp…
Det i särklass största problemet i både detta konkreta fall – och en rad andra – är att en man släpptes alldeles för lindrigt och tidigt. I synnerhet är det också det största problemet för såväl Lotta som för hela hennes Familj, anhöriga och vänner. Med en lika naiv syn på Brott och Straff, ligger omsorgen till 100% på förövaren –och ingenstans på offret. På deras hemsida står att det

Paula besvarade detta med hur V´s  politik rimmar mot just detta fall, av många, med att de vill förkorta strafftider samt har en naiv syn av att människor automatiskt ”blir bättre” av att få sina straff förkortade. Svaret blev då något helt annat –och att det stora problemet som V plötsligt snarare ville  fokusera på, är ”att män tar sig rätt över kvinnors kroppar…” För Lotta och hennes Familj är nog det i särklass största problemet ändå samhällets – just – naiva syn på att ens släppa ut hennes mördare igen. Efter dokumenterat bevisad kvinnomisshandlare samt utövare av lika oprovocerat våld med dödlig utgång mot oskyldiga unga män. De anser att det ”dessutom” är skadligt att vara frihetsberövad inom Kriminalvården allt för länge – detta alldeles oavsett hur skadlig man själv är, mot sig själv som mot oskyldiga människor –och gentemot hela samhället. Vilket också förklarar en rad andra saker många kan klia sig på huvudet inför.

Med tanke på ordspråket att bör städa framför egen dörr innan man kan klaga på grannens, så bör man verkligen ta en titt på hur många egna medborgare som redan nu lever i utanförskap, utan bostad, utan arbete, utan vård, utan skolgång, utan en trygg pension –och utan jämställdhet, utan sekulärt samhälle, utan frihet. Hur många som redan nu lever utan att få plats inom välfärden, demokratin, det svenska samhället –och/ eller, ”grundläggande mänskliga rättigheter”.

Trots antalet debatter och olika ämnen samt tröttheten som kommer med dessa, slog Paula retorisk knock-outer, som min vän kallade det. Med sunt förnuft, verklighetsförankring och insikter i hur människor som samhället faktiskt fungerar var det med extra stolthet som jag lämnade arbetet igår.

Dela & Diskutera: