Vikingastaden Birka påvisar en tappad Svensk identitet & rotlöshet!

Som så många, så även jag, intresserade jag mig mer och mer både politiskt samt engagerade mig från att arbeta emot våld, rasism och droger – vilket jag gjorde under 14 års tid. En liten del av det arbetet, föreläsningarna och böckerna var dock även då någonting som växte sig bli betydligt viktigare med egna barn – den Svenska – och för barnen egna – identiteten. Mina föräldrar kommer från Indien där i princip hela min släkt idag lever i väst, men en stor majoritet lever som om de fortfarande levde kvar i Indien – såväl i mentalitet, värderingar –och synsätt som i levnadssätt. Vad som kanske starkast präglade mig under min uppväxt var således anammande av den egna identiteten, kulturarvet, historiken, religionen –och tillhörigheten. En religion som till viss del påminner om den fornnordiska – med idoler och figurer, fascinerande berättelser och sagor precis som även Illiaden som kanske inte alltid påminner om människor och mänskligheten. Å andra sidan, vilka änglar & demoner gör det även i den Teologiska religionen, historiken, identiteten samt arvet?

Jag glömmer aldrig min Mormors eviga berättelser kring hur Guden Ganesh fick sitt elefanthuvud, eller varför Shiva bodde uppe i bergen och varför “apguden” Hanuman öppnade sitt hjärta där en spegelbild på Ram och hans Familj syns i hjärtat. Inte heller hur varenda affisch/ avbildning hade sin historik bakom som kunde utgöra en hel bok. Det var så mycket mer än sagor, då hela livsstilen och synsättet – allt från kost till bemötande och traditioner hade sin grund i detta. Även om man, likt mig och Tony, inte var troende så fylldes man med en härlig känsla av identitet, tillhörighet och historik. För att inte säga gemenskap! Detta är dock något som tyvärr långt från alla barn i Sverige får uppleva eller känna. De lär sig snarare att den Svenska skulle vara någonting fult och stötande…

Lika stark präglat av den egna mytologin, identiteten eller arvet som ens nationalitet grundar sig på bland – i stort sett – hela min egen släkt och majoriteten av vänner och bekanta med andra bakgrunder än Svenska – lika frånvarande är den i Sverige och anses vara fylld av – högst vansinnigt samt orättfärdigad – skuld och skam. Sverige har – på riktigt – s.k. ”ledare” för Riksdagspartier i landet inte minst, som gång efter annat påstår Sverige och svenskar vara ”tråkiga” som saknar en egen kultur och identitet… Hur sådana självförminskande konstateranden ens kan göra att de får fortsatta förtroenden bland det egna folket är i min värld snudd på overkligt. För att inte säga, världsunikt! I en klar majoritet av världens nationer skulle sådana uttalanden vara direkt förenligt med politiskt självmord.

Det var mäktigt att gå omkring på Birka, se samt få uppleva ett kulturarv som mina egna barn är den del av –och kommer ifrån, på deras mammas sida. Det arvet och den historiken är minst lika mäktig, stark och lång som deras andra arv – som dock är mer avlägsen i samtliga aspekter av sina liv.
Jag själv är född i Sverige, levt i Sverige hela mitt liv och ett liv i mina föräldrars födelseländer skulle kännas precis lika främmande som ett liv i Kina. Däremot är det en känsla av trygghet, gemenskap och identitet som stiger under sammanstrålningar, bröllop, släktträffar och andra tillställningar där man ändå kan känna igen språk, mentaliteter, mat, musik och traditioner – inte minst ”varför”. Vissa är direkt kopplade till –och ett arv ifrån tiden då Sverige levde under järnåldern – Dvs, Vikingatiden.

Endast vetskapen av att veta om ”varför” man gör någonting som är kopplat till uråldriga traditioner stärker också människors trygghet, identitet –och tillhörighet. Samtliga är grundläggande viktiga faktorer för oss att få samt vilja känna. Ett annat exempel på detta är tryggheten, identiteten och tillhörigheten samt gemenskapen av att identifiera sig som en Fi-”feminist”. Det finns nog få som skriker ut sina identiteter –och tillhörigheter mer än dessa, i precis varenda chans man får – vare sig det handlar om att slå ner på andras åsikter och tillhörigheter eller skrika ut egna.Tyvärr vet skrämmande få Svenska skolbarn ”varför” vi firar Midsommar – men vet man om det, så stärks även den egna identiteten snarare än bli en dag av ”fylla”. Den synen på Midsommar är att mörda ett kulturarv som sträcker sig tillbaka långt in i den svenska historien samt identiteten. Vare sig man har en eller fyrtio traditioner om året – vad spelar det för roll? Gillades inte ”olika”? Oavsett om Sverige så endast har en tradition, så är det fortfarande en Svensk tradition, identitet och tillhörighet som knyter an en gemenskap inte minst denna dag!

Det var rent av direkt sorgligt att under tiden gå runt på Birka veta om hur en nations och folks hela historia och identitet ens kunde fyllas av skuld och skam, snarare än – endast – vara stolt, trygg och stärkande. Precis som världens alla andra anses vara. Den påtagliga – rent av patetiska – synen om att identifiering, kärlek, stolthet, tillhörighet & gemenskap som Svensk gentemot den egna Svenska historien. Men även otroligt nog kulturarv, mytologin, språket, folket, nationalsången till den egna flaggan automatiskt vara ”stötande” samt fylld av hat och förakt snarare än motsatsen, säger i mina ögon så mycket mer om den mentaliteten. Om kunskaper, respekt, tolerans, lojalitet -och ”öppna sinnen”, lika mycket som den är såväl galet oattraktiv som svår att lita på eller känna trygghet gentemot, då den till och med ser på den egna identiteten vara så ”hatisk och föraktfylld”, samt så lättvindigt symboliskt kan lämna ifrån sig den egna flaggan och till och med stoppa den egna nationalsången för barn att sjunga på sina skolavslutningar – i –och för det egna landet som tillsammans med sina mor –och farföräldrar erbjuder de – b.la. – gratis skolutbildningar och liv i fred. Tillsamman med så mycket mer att deras egen moder –och hemnation (oavsett bakgrund) utgör en nation som av så många människor världen över i lika många nationer ser på med avund, vill söka sig till att leva i –och inte får i det egna landet.

Lika stor som stoltheten, tryggheten, gemenskapen och identiteten – som dock mer allmänt ”förstås” och accepteras – är gentemot, exempelvis, egna förorter i Sverige, borde de även vara gentemot hela nationen. Möjligen skulle då inte heller respekten för Sverige eller motivationen av att vilja bli ”Svensk” tappas så fort heller. Lika fylld den svenska identiteten, historien och kulturen är med skuld och skam – borde den istället vara fylld av stolthet, kärlek och respekt. Likt allt annat folk i världen, ses på som en självklar stark identitet, gemenskap –och tillhörighet!

Besök på Birka borde vara en obligatorisk självklarhet för varenda skolklass att besöka, igår var en lågstadieklass där också. Den respekt som lika snabbt som starkt infann sig bland samtliga barn, inte minst de med annan bakgrund än Svensk, gick nästan att ta på. Längst bak på båten fanns det svenska flaggan – innebörden för många av att se den på hemresan var – endast efter en droppe i havet av Svensk historia, kultur, mytologi –och identitet – ojämförbar. Lika obligatorisk borde Svensk samhällsorientering – på djupet – vara om Sverige, språket och den svenska kulturen samt identiteten för nyanlända. Åtminstone för samtliga som ser sig leva ett liv i Sverige. Det är inte det minsta ”stötande” – det är en självklarhet! För de allra flesta nationer samt nationaliteter världen över både ha samt känna lika stor identifiering med, som stolthet över. Vår vänster regering har på rekordtid tagit fram lagar som annars tar åratal, lagar som handlar om positiv särbehandling helt på grund av etniciteter. D vill nu även ge nyanlända företräde i skolköer, med motiveringen att deras föräldrar ”inte hunnit satt de där”… Precis, än mindre har inte endast deras föräldrar – utan samtliga – inte en aning om den Svenska identiteten och de nya med samt landsmän och landsmaninnor. De allra flesta utgår dock från det vara mer självklart – även i Sverige – än vad de snabbt märker det vara ”stötande” och skamligt.

Precis samma fascination, trygghet, tillhörighet och identitet som de andra barnen, kände även Liam och Chantall igår kväll. Lika fascinerade som jag själv en gång i tiden satt med stora öron och ögon intill min mormor, satt nu även Liam och Chantall. Dock gentemot ett helt annat folk och nation – Deras egen historik, mytologi och identitet! Dvs Svenskars och Sveriges! Men inte någonstans mindre stark och viktig, som det skulle vara “stötande” eller fult. Shiva och Ganesh finns där för de att minnas också, men kan inte alls identifieras med lika starkt i vare sig språk, tankesätt, värderingar, miljöer eller ens kost. Efter bilder, berättelser, videotittande samt läsande av endast en liten del av allting – blev också halsbanden de fick innan läggning som föreställer Odens mask & Drakhuvudet mer än endast ”häftiga figurer”. Det blev plötsligt en del av de själva och någonting som deras förfäder troligen också bar samt följde. Mer än vanliga halsband, blev det plötsligt mer som ett historiskt tillhörande -och identitetsstärkande kompass om vilka de är –och vart de kommer ifrån! Liam sa;
-”Det här ger mig kraft, som Tor och Oden!” Chantall kontrade med; ”Och för mig, från Freja!” Givetvis är det så!
Självkänsla, identitet – och stolthet ger inte bara kraft, det skapar även attraktionskraft och är fundamentala saker som dels människan mår bra av,  och som människor världen över ger sina liv för att få bevara! I Sverige finns tyvärr krafter som direkt pissar på dessa som detta, genom att säga Sverige och Svenskar inte ha någon (att vara stolta över)…

Oavsett om så hela Sverige skulle se det så, så ska i alla fall inte mina egna barn växa upp med –och leva ett liv av skuld och skam över deras moderation, hemnation och deras historia, tillhörighet, trygghet som stolthet. Lika lite som de en sekund ska känna skuld och skam över den egna flaggan eller nationalsången, bara för där finns de som anser kärlek och stolthet vara samma sak som hat och förakt… Det är deras egen, och den är fylld av en historia med deras egna förfäder.

På ett bredare nationellt plan vill hela SD att samtliga barn i Sverige ska få känna –och göra detsamma. Vansinnet av att inte endast förbjuda Nationalsången, utan även det stötande bland Svenska ”etablerade” partier & politiker av att ha förbjudit en av Sveriges finaste, vackraste och mest kända sommarvisa – ”Den Blomstertid nu Kommer” – är helt tack vare SD återigen tack och lov får sjungas! Endast det lilla sätter saker i perspektiv, hur oerhört skevt samt förvirrade och vilse landet ligger!
Inte helt omöjligt på grund av just rotlöshet och av att ha tappat samt vara helt vilse i den egna identiteten – därmed också stoltheten, självrespekten –och tryggheten!

Dela & Diskutera: