lion2Jag är absolut ingen relationsexpert eller någon s.k. ”coach” i eller för någon annan än mig själv och givetvis i den mån jag kan – för de Mina. Användandet av sunt förnuft och ett erkännande för en själv ens kring vad det är man själv uppskattar samt tycker är jobbigt var inte mer än att en dag tas fram –och lova sig själv att sluta upp med. Om jag någonsin skulle ha en sådan relation som även på riktigt utgör ett bästa team där man ”kan prata om allt”. Under väldigt många år var även jag mer fåordig än sluten, även fast det fanns så mycket jag dels ville ha sagt och vid vissa tillfällen egentligen ville att det skulle lösa sig. Vad det egentligen handlade om i praktiken var att jag till varje pris skulle ge sken av att spegla mina viljor och känslor utefter den rådande situationen. Dvs, var det stormigt, så skulle i samma sekund tystnaden kickas in –och ett lika tröttsamt som avtändande och oattraktivt ”spelande” inledas. Vem som hörde av sig först, vem som sade vad och hur det sades – inte för att jag ville det, utan mer för att inte vara den som ”kröp till korset”. Varför? Ingen aning! Idag ser jag raka motsatsen, att följa sitt hjärta istället för sin stolta hjärna är genuin styrka och sann kärlek – kanske allra främst gentemot den enda kvinnan i världen som man ser kunna dela ens liv.

Mycket förändrades vid Tonys död, han var egentligen den enda jag med all säkerhet visste älskade mig villkorslöst och aldrig skulle lämna. Men det gjorde han, vilket under en längre process av självarbete fick mig att inse massor av saker. Bland annat det egna ansvaret, samt om jag kunde förlora honom så kan jag förlora vem som helst. Den närmsta personen i den nivån av kärlek – givetvis utöver barnen – skulle då vara kvinnan jag träffade och levde med. Däribland att göra raka motsatsen till hur jag och många av mina vänner så ofta gör – låter stoltheten tala före viljan, men gentemot den enda personen ville jag endast känna stolthet av oss gentemot världen och inte som en pelare mellan oss. Med detta kom också att säga saker och uttala en egen vilja som jag tidigare vägrat, i en tro om att den skulle vara en ”svaghet” eller inte ömsesidig. Men oavsett om den inte var ömsesidig, vare sig känslan eller viljan, så betyder ju inte det att jag ville eller kände detsamma för det.

Tvärtom började, med det tankesättet, istället just detta beteende förvandlas till frågan, hur genuint är det egentligen om man endast vill tala sin vilja eller känsla vid garantier av att dessa blir ömsesidigt bemötta? Självklart ett stort plus, men om viljor och känslor endast hänger på det – hur stabilt blir det då? Attityden –och värderingarna kring allt detta, hela mitt förhållningssätt förändrades med tiden och blev mer logiska för var dag. Givetvis är det svårt i vissa stunder men förändring är aldrig lätt, och många gånger fick jag även tvinga mig till att skriva vad jag kände fast dessa kanske inte alls tog fäste. Men jag var i alla fall sann emot mig själv och hur stormigt det än var så såg jag det som att jag lade till en kloss i bygget, snarare än att tog ifrån den.

Det kanske inte heller är speciellt uttalat men jag har en uppfattning om att alla former av relationer genomgår stormar – större som mindre. Fast hur dessa bärs upp också är beroende på hur man agerar mitt i de och hur stark grunden är. En grund som inte helt omöjligen byggs upp – och på under de positiva stunderna. Mycket av mina tidigare relationer var likt en död ström, det reagerades sällan åt något håll eller påtalades de minsta saker som ändå störde just mig eller henne. Jag låg till stor grund för detta och då blev också dessa stenar till slut explosioner. Det fanns en – i mina ögon – patetisk uppfattning om att visa hjärta som strupe gentemot den enda världen vara en svaghet, där man talar med –och tillvarandra som säkerhetskopior ifall det skulle gå snett – snarare än en inställning om att tala till sin livskamrat.

Jag har en del vänner och bekanta som jag har sagt åt att det bästa de kan säga mitt under en storm, är ”Jag älskar Dig!”. Inte för att lägga på något lock, men visa att stridsyxorna läggs ner för att ens kunna prata om innehållet under locket. Oftast handlar det inte om att någon ska eller måste förändra någonting tror jag, utan endast för den andre att känna sig kunna berätta om små stenar. Även med Jeanette har jag gått två steg fram och ett steg bak, vore det inte för att hon sade åt mig vad hon störde sig på – stort som litet – så är det upp till mig att avgöra om jag vill förändra det eller inte. Men oftast handlar det om att hon vet, att jag vet. Självklart kan inte destruktiva saker som sker om och om igen, utan det behöva någons fel, orkas med hur länge som helst. Men återigen tror jag mycket handlar om känslan som förmedlas snarare än vad eller hur man gör.

Ett exempel, ett rätt viktigt sådant, är känslan av att bli prioriterad, sedd och hörd. Behövs absolut inte handla om extrema bekräftelsebehov, utan små inslag i vardagen som ändå visar den person man själv valt att leva med ”vad, när och hur”. Framförallt efter en tid av att vara i osynk, inte ha pratat eller ens setts så kan även den minsta struntsak stå och falla på vad det är man förmedlar. Med eller utan ord. Många av oss, i alla fall gjorde jag det misstaget förr, att jag räknade med att min partner kunde läsa mina tankar – när hon de facto istället fick känna samt uppleva signaler om raka motsatsen, så är det mer självklart att det också är så hon agerar och uppfattar situationen. Mina ord av att hon inte behöver höra av sig, eller att vi kan ”höras sen” – framförallt i skrift – är en rätt tydlig signal vi skickar om att backa snarare än ta ett steg fram. Få vill trots allt inte vara besvärlig eller i vägen. Men återigen, ”besvärlig”? Och ”i vägen” för den personen man lever med och säger sig älska? Min bror kunde aldrig ”vara i vägen” för mig, han tog ingen hänsyn alls till om jag uppfattade honom vara ”besvärlig”. Osäkerhet föder ingenting annat än osäkerhet. De allra flesta känner ändå, innerst inne, när man ändå kommit att börja älska en person man lever med att om det är någon som gärna ska stå i vägen eller vara ”besvärlig”, så är det han/ hon. Men detta måste givetvis också byggas, byggas och påtalas under de mer positiva stunderna – när man kan kommunicera utan att till varje pris ha rätt, även i vad den andre än må känna. Men jag vet inte om en känsla kan vara mer ”fel”, än vad den kan vara byggt av fel uppfattningar.

Jag tror i synnerhet vi män är sämst på att visa, avslöja samt kommunicera känslor och ser det vara ”svagheter” snarare än styrkor. Det må hända att man i sin vardag behöver ha en mer pragmatisk inställning i arbetet och även gentemot vänner – men vi talar här om en enda person i världen, under ens livstid. Vare sig det är 5 veckor, månader eller år som vi under dessa dagar ändå ser vara någon vi älskar samt vill dela våra liv med. Då talar jag om att dela mer än skratt och endast se på film ihop. Det sägs att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk, den svaga länken måste också få prövas för att kunna bli starkare – eller brista.

Jag såg ett citat på Pinterest, möjligen ett av de fåordigaste men mitt i prick jag sett. Det stod att distans inte separerar människor – utan tystnaden gör det. Oavsett orsaker som finns, så kommer dessa aldrig att kunna förstås fullt ut av någon motpart. Utan tystnad – framförallt i text form – kommer för det mesta att betraktas som antingen acceptens, nonchalans eller likgiltighet. Vi skapar också det vi bygger, eller inte bygger. Jag har tyvärr sett alldeles för många som lärt varandra leva och vara mer som vänner än som den där speciella enda. Vilket inte kräver mycket alls, inte mer än ett ”puss” på slutet av varje sms, en förklaring om saknad eller ett uttryck av längtan. Ändå verkar det vara bland det svåraste som finns att göra. Jag vet inte hur många av mina vänner och bekanta, främst manliga, som lade av med detta efter någon månad. Som om en relation och känslor inte skulle vara en färskvara – lika mycket som distans och tystnad föder avstånd, föder också närvaro – i alla former – just närhet.

Många män inte minst väljer att strunta helt i att svara på ett sms när de inte vet vad de ska säga, jag tror inte på den taktiken att låta den man älskar få hänga i luften. Utan uppmanade senast igår en vän att endast skriva: ”Jag ser vad Du skriver, men vet inte vad jag ska skriva just nu. Vill inte bråka.” Sagt och gjort – för första gången, resultatet blev genast märkbart. Hon kände sig trots allt prioriterad och sedd samt hörd och en timme senare ringde hon upp och allt var bra. Återigen, handlade det inte så mycket om ”vad, när eller hur” de gjorde – ingen förändrade någonting i sina agerande. Hon ville bara förmedla vad hon inte uppskattade och det är trots allt något hon måste få kunna göra betydligt mer än vad han känner sig hotad av det. Det handlade endast om känslan förmedlad – den kan också avslöja viljan samt ambitionen, även om han inte kunde göra något åt det. Det kom dock fram sen, långt senare – skulle han ”nonchalerat” henne så skulle tålamodet tagit slut.

Även fast jag vet att han inte nonchalerade medvetet, utan funderade på vad han skulle säga så är det ingenting hon ser, känner eller ens upplever där och då. Det handlar om vanligt sunt förnuft av hur man dels själv vill bli behandlad och hur man behandlar. Detta kommer i “samlad trupp” och på slutet på dagen kan vara avgörande ifall länken håller och stärks, eller brister – hur liten den stenen än må vara som träffat. Igår fick b.la. detta även honom att inse det spelande och den ”gissningslek” han omedvetet höll på med. Den uppenbara i att det egna beteendet snarare monterade ned det enda han ville ha än stärkte slog till som aldrig förr. Självklart så ville han inget hellre än vara hemma hos henne än att sitta i min hala soffa, spela spel och titta ner på mobilen varje minut för att se om sms eller samtal kommit, men som inte skulle ha hörts. Det är alltid lätt att råda andra, den största insikten kanske var för honom att blicka från hennes perspektiv en sekund. Självklart har känslan av likgiltighet byggts på mot ett för många obesvarade samtal samt sms och satt stopp för nya försök, som dessutom blottar strupen. Det var nästan som om jag kunde sitta och ge dessa “råd” samt ha detta samtal med mig själv, i en liknande samma sits men insåg att vi inte var de enda. Det kräver en ansträngning, nästintill uppoffring av det lilla extra man annars inte skulle göra gentemot en vän lika lätt.

Ett vansinnigt självplågeri som snarare ifrågasätter hans – ingen annans – egna känslor och viljor, snarare än att dessa måste spegla vare sig hennes eller situationen. Jag har sagt det förr, men frågade även honom – det spelande och lekande kan vara på sin plats och så man gör gentemot en person man träffar ibland och där attraktionen tänds och släcks med jämna mellanrum och efter vartenda möte. Jag tog upp ett exempel av liknelser som jag hört tidigare, där man vill bygga upp en saknad och vilja känna lite osäkerhet, undra samt fundera lite över vart man har sin respektive. Om detta var någonting han själv såg vara önskvärt enligt den relation han hade med sin tjej, som han delar både tak -och liv med – eller om det låter mer som om hon var någon han träffade ibland – utan sådana känslor, syner och planer? Han svarade sistnämnda, men agerade ändå likt första exemplet själv. Vilket är vad hon då också uppfattar, ser, hör, känner och inte direkt bygger någon stärkande trygghet i.

Däremot trodde ingen av oss att detta passade alla. En del måste få ha den distansen, få känna den osäkerheten och bygga upp en saknad. Få undra lite och rent av inte alltid veta vart de har honom/ henne samt känna att deras partner kanske struntar mer i de och prioriterar annat än finns närvarande. Ingen som helst fel i detta – bara hur olika man ser på saker och fungerar.
Jag själv ville egentligen aldrig detta, inte minst gentemot en person jag verkligen ville leva med – men utgav mig ändå för att vilja det. Av ingen annan orsak än för att jag såg det vara ”svagheter” och det var så man “skulle göra”. Idag ser jag dock raka motsatsen och saknaden sitter permanent samt tar vid i samma sekund vi skiljs åt, tillsammans med viljan av att alltid prioritera och motivationen av att vara det där oslagbara teamet vars svagaste länk ömsesidigt både skyddas, vårdas och accepteras – nödvändigtvis utan att behöva förstås eller hållas med om.
Jag vare sig vill att min partner någonsin ska behöva undra vart hon har mig eller vart mina prioriteringar ligger – det kan däremot en hel värld som inte betyder i närheten så mycket få göra bäst de vill. Det var kanske det starkaste jag insåg med Tonys död, livet är skört och längst det förhållandevis korta liv vi lever samt få människor som vi får äran att bli älskade av – aldrig ska känna sig bortprioriterade, älskade, saknade och uppskattade för vad de är. I små ögonblick som i stora! lion3

Om osäkerhet föder osäkerhet så föder säkerhet, inget annat än säkerhet. Det måste byggas en säkerhet och trygghet av att stormar inte får länken att brista – givetvis beroende på vad som sägs och görs under stormen, men ord kan alltid vägas upp av ursäker eller handlingar som vittnar om raseriets ord. Jag är i alla fall mer övertygad idag än vad jag var igår – att fortsätta på mitt inslagna spår av synsätt och förhållningssätt. Det kanske inte alls passar alla, en del till och med tappar respekten men jag har också agerat enligt motsatsen länge och jämförelsevis ser jag mig vara en fjäril idag mot en sten igår.

Min bror förde alltid vidare det min Mormor försökte pränta in oss. Lejonen kallas för att vara Djungelns konung av en orsak, men oavsett orsaken eller hur de än beter sig i djungeln för att förtjäna det smeknamnet, så bugar lejonkonungen alltid för sin partner –och påminner mer om ett fromt lamm. Men det största och kanske mest vilseledande misstaget man kan göra är att förväxla hans ödmjukhet med svaghet!

Dela & Diskutera:

Återigen kör Expressen en ”ride” om det ”nya” Sverige. Här listas de 53 – ”mest” utsatta områden… Av idag ca 200 utanförskapsområden – från 90 talets 3. Det skrivs återigen om hur splittrat och segregerat Sverige är. I mina ord, rättare sagt tillåtits få bli med all facit i hand under alla år samt eviga påminnelser, sedan 2010 – återigen – påminnelser i Riksdagen som ingen kunnat blunda för. Dessförinnan en stark personlig påminnelse av Fadime som påminde om de växande värderingskonflikterna som höll på etablera sig i Sverige, som hon själv var ett offer av. I hennes fall, hederskultur. Men ett år senare var hon död, av samma hot som hon vittnade om inför Riksdagens ”etablerade” politiker.

Man kan få uppfattning när man återigen läser ”etablerad” media att allt detta skett över en natt, men fortfarande vägrar man tala om stora orsaker till detta. Det är lite som häromdagen då en representant för en festival ironiskt undrade vart alla debatter är under årets Almedalen? Det som var så på tapeterna på varenda tidning i vintras… Även här bortses helt från det faktum att hundratals unga tjejer sexuellt trakasserades och vikten läggs istället på varför ingen pratar om detta. Men när SD och inte minst Paula Bieler som talesperson för dessa frågor b.la. tar upp detta –och vill hålla en kontinuerlig debatt igång, så avfärdas det snabbt vara något annat.

Orsakerna till detta är i min övertygelse precis detsamma som i frågan om de år för år, till antalet växande, segregerade ”särskilt utsatta områden” i utanförskap. Rädslan för att kritisera människor med icke svensk bakgrund samt slå ner på värderingsskillnader –och konflikter. Det är ingen överraskning för någon som haft ögonen öppna att utvecklingen skulle gå hit – och än längre, utanförskapet och de parallella samhällen som under 90 talet räknades vara 3 har idag nått strax över 200 – landet över. Tecknen, varningarna, rösterna, utanförskapet, radikaliseringen och större som mindre värderingskonflikter har legat där ändå sedan egna barnsben för ”etablerade” politiker att slå ner på och göra någonting åt. Men rädslan har varit större, liksom acceptansen med målet att framstå vara så mångkulturella som möjligt.

Vilket är avslöjande för att man inte har den blekaste aning om vad som är ”rasism” och vad som är sunt förnuft. Endast meningen ”ett sverige för alla” innebär att svenska värderingar, lagar och regler skall råda i varje Svenskt område – i Sverige. Jag har en allt starkare övertygelse om att många av de ”etablerade” politiker som idag läser Expressen och verkar chokade över samhällsutvecklingen på riktigt inte visste om hur det egna samhället såg ut. Av flera orsaker, dels hög frånvaro och kännedom samt en naiv uppfattning om att det endast råder tacksamhet och viljor av järn av att vilja vara en del av det Svenska samhället. Därav har också krav på anpassning samt följande av Svenska lagar, regler och värderingar helt åsidosatts. Men det är endast min teori. +Detta efter en tid inom den ”etablerade” politiken, där ett besök på fängelse fick ett kommunalråd att förvånas över det faktum att flera av de som satt där de facto inte var några offer, utan både hade valt och trivdes att leva det livet.

Givetvis finns massor av aspekter kring detta, men ansvaret kan aldrig tas ifrån den vuxna individen. Precis på samma sätt som människor dagligen väljer att bryta det mönstret –och leva ett annat liv. Annat kommunalråd hade under alla sina år i kommunen aldrig varit längre in i kommunens utanförskapsområden, än till dess centrum. Dan Elisasson, Socialdemokraternas Rikspolischef tog inte ens sin egen myndighets rapport på allvar och kallade den vara full av spekulationer, när den gav honom en ärlig chans att se en verklighet och inte ett önsketänkande. Ända sedan egna barnsben fram tills nu är det något som ingen vill ta i. Det är heller ingen hemlighet att det först var svenskar som flydde områdena, idag är det andra generationen invandrare som fått nog av den segregerande isolering som tillåts växa fram helt kravlöst och avsaknad från allt vad Sverige eller Svenskt heter.

Det talas återigen om handlingsplaner ”mot rasism och främlingsfientlighet”, dessa hyllas av de flesta, men pratar vi om dessa utanförskapsområden så är både främlingsfientligheten och rasismen klädd i andra kläder än de vita huvor som det ”etablerade” Svenska samhället endast tror existerar. Handlingsplaner emot hederskulturer, homofobi, radikalisering och rasism i alla former kan inte endast skrivas ner på papper för media att rapportera om – dessa skulle slagit ner på –och fördömts för länge sedan. Se rasismen och intoleransen från oavsett håll, hudfärg och bakgrund snarare än att direkt uppmuntra dessa genom att döpa om samt se det vara ”religionsfrihet”, samt även finansiera dessa genom anslag till föreningar man inte har en aning om vad de gör, som inte sällan förespråkar icke demokratiska värderingar.

Men ändå har det aldrig vågats ifrågasättas. Den totala rädslan för att bli kallad ”rasist” har också satts i system att utnyttja bland många. Vi var många som tidigt lärde oss att spela ut det kortet – som fick fäste varenda gång. Till och med en sådan värderingskonflikt som att inte vilja ta kvinnor i hand, i Sverige, fick en del att hålla tyst i oron om det var ”rasistiskt” att påpeka, än mer kritisera, detta. Givetvis får värderingsskillnader större fotfästen samtidigt som respekten för Sverige, det svenska samhället, Svenskar samt det Svenska medborgarskapet minskar. Respekt har aldrig fötts av att lägga sig platt, utan snarare genom att stå upp. Oavsett om inte alla håller med! Givetvis blir det obekvämt för de människor som inte vill följa det Svenska samhällets sekulära eller demokratiska spelregler, men hellre då vara obekväm och fortsätta verka för det samhället som många flyr/ flyttar till, samt som svenskar har byggt upp och vill leva i.

Den ”etablerade” vadderingen av allt och alla med invandrarbakgrund kan jag jämföra med en pappa som tillåter sin son göra, tycka, tänka, bestämma samt agera precis som denne själv vill – i rädslan för att framstå som en ”dålig pappa”. Ansvaret som kommer med att vara mer av en vuxen vägledande pappa som handfast kräver ansvar, visar ramar och påtalar regler är mindre än vilja se sig som sonens bästa kompis. Inte ens i det fallet föds mer respekt än utnyttjande. Det må hända att problematiken nu sprängt sig större än endast rymmas, upplevas, kännas, synas och höras inom egna områdens territoriella gränser. Men det betyder också att problematiken med utanförskap och segregation har fått växa år för år och det som sipprar ut endast utgör isbergets topp.
Vad som i alla år har existerat och som få kan säga emot är också den fientlighet som måste slås ner på precis lika hårt, starkt och mycket – den emot svenskar. Festivalens sexuella ofredanden var i en klar majoritet riktat emot svenskfödda tjejer med syn som hur trasiga, lösaktiga och smutsiga dessa är. Det är lika mycket en sanning som det är en högst levande rasism i vårt samhälle också. Men som snabbt försvaras av de som säger sig fördöma rasismen allra mest.

Självklart bottnar allt detta i en fullkomligt ansvarslös migration och integration. Utanförskapet och segregationen. Parallella samhällen och ökade, idag befästa, värderingskonflikter mot det Svenska samhället som ”igår” avfärdades vara ”rasistiskt” att varna för men som idag är en verklighet för många leva med. För många råder ingen demokratisk jämställdhet, fri kärlek, yttrandefrihet, barndom eller religionsfrihet alls. Sverige kan inte heller säga sig vara ett land fritt från sådana samhällen och krafter. Det existerar idag befästa värderingar, lagar och regler som knappt någon trodde vara möjligt i Sverige ”igår”. Åtminstone inte bland det ”etablerade samhället”. Än idag pratas det om ”lösningar” som får en att tappa tron på verklighetsinsikter. Att ”endast ett arbete” skulle leda vägen till att bli en del av det svenska samhället, känna sig hemma eller dela svenska värderingar är ett naivt önsketänkande som de allra flesta tyvärr verkar tro vara en sanning. En av senaste tidens terrorister som anslöt sig till IS och misstänkts ha mördat framför kameran, var uppväxt i England. Han arbetade på ett nöjesfält/ tivoli och borde då, enligt den uppfattningen, varit en av de mest förstående människor gentemot de han vill se döda. Även Stockholms-bombaren kom från en högre utbildning och hade ett arbete. Människor i min egen släkt har allra flesta arbeten, vissa driver till och med egna företag – större som mindre. Men skulle ändå aldrig själva eller tillåta sina barn gifta sig med en Svensk(a), Amerikan(ska) eller Engelsk(a). Fler kan fortfarande ännu efter över 20 år i landet inte tala eller förstå Svenskan mer än det ”egna”.

Bland det första jag hörde Paula Bieler konstatera när jag började arbeta för henne för ca 8 månader sedan, var just detta –och mycket mer som både jag och många jag känner som levt hela sina liv utanför tullarna också vet om. Vare sig alla håller med officiellt eller inte. Allting SD sade “igår”, som stämplades för fulla muggar, konstateras ändå ”idag”. Hur mycket man än vill, likt Dan Eliasson, bortse från en verklighet som råder så har även hans parti tvingats konstatera precis samma sak när verkligheten blir för påtaglig. Skillnaden är bara, om man börjar lyssna till vad som faktiskt sägs och inte förblindas av egna okunniga fördomar, som förolämpar intoleransens sanna offer världen över, så kanske man också hinner agera i tid! Snarare än att upprepa vad som sedan länge redan konstaterats!  SD ligger dessutom inte till grund för det minsta av den utveckling som tillåtits ske eller koncentrerande av låginkomsttagare, invandrare samt flyktingar – som helt eller delvis står utanför det Svenska samhället. Det är helt, fullt och direkt “etablerade” 7 partier!

Dags att vakna nu! Eller…?

Dela & Diskutera:

Fotboll är –och ska vara en tävling. I Sverige har en debatt existerat sedan länge, den verkar också öka med tiden och säger i stort sett att man ska ta bort hela tävlings-känslan, eller ”incitamentet”, främst bland spelande barn och tonåringar. Grundtanken är fin och grundar sig i en ”allt till alla” tanke och att alla ska må lika bra, vare sig jag är speciellt intresserad av att spela piano, mer än att tycka det vara en fritidsaktivitet och social rolig grej, eller duktig på att spela så kommer tanken ur att jag ändå ska få lika mycket speltid och ingen ska vara duktigare än mig. Jag kan absolut förstå sådan grundtanke, precis som jag kan förstå Kommunismens grundtanke av att alla ska vara lika, ha det lika bra (eller dåligt) samt ingen får sticka ut – av vare sig talang, hårt arbete eller järnvilja. Vid ett sådant tänk under Zlatans, endast för att ta ett exempel, utveckling eller resa så är sannolikheten att han inte heller kommit att bli en av världens bästa spelare genom tiderna i allmänhet – från Sverige i synnerhet.

Debatten har gått så pass långt att man inom pojk –och flickfotbollen nu föreslår ta bort poängsystemen och seriesegrarare – till och med cuper, för barn upp till 12 år. Detta föreslås av det allmänt kända Svenska Fotbollsförbund själva, som möjligen är den mest livrädda instans för någonting som heter att stå upp för fotbollen vare sig det handlar om hot mot den i form av huliganer eller – som nu – viker sig för en inget annat än s.k. ”politiskt korrekthet” som tar bort allt det som gör fotboll till att vara fotboll. För att inte nämna den sociala aspekten. I samma allmänna debatt och som är allmänt känt är sysselsättningen samt rutinerna kring fotbollen, vad dessa ger –och kräver av en också det som håller en både fokuserad, motiverad samt medveten om vad som måste göras.

Vad hela meningen är att spela organiserad fotboll utan något poängsystem, har jag inte förstått. Varför är då huvudsaken för att ens närvara på –och ta lärdom av träningarna någonting att prioritera? Det är både omöjligt, overkligt och omänskligt att politisera precis allting för att alla ska må bra och ingen ska känna sig vara mindre bra än någon annan. Det är dock svårare om man som barn vuxit upp med en sådan pass vadderad tillvaro, för att sedan inleda vuxenlivet på egna två och inse att den egna kraften, viljan, kunskapen samt modet – för att inte nämna ansvaret – avgörs allt på. Det finns inget arbete – eller fotbollslag i världen – som anställer allt och alla utan att göra en rätt stor selektiv skillnad på folk och folk… Ur individens horisont vet denne om vad som krävs för att ens bli antagen till en intervju. Ingen annan kommer gå dessa steg och göra dessa saker som krävs. Verkligheten slår till som en bomb!

Alla människor, inklusive barn, kommer aldrig att vara lika glada, må lika bra eller ens vilja göra samma saker. Många idrottsföreningar har idag redan fullt anpassade ”ABC”-lag där den egna viljan, motivationen, skickligheten m.m. placerar rätt man på rätt plats. Lika omotiverande det är för någon som inte spelar lika passionerat att spela med supermotiverade, lika omotiverande är raka motsatsen. Är det då inte mer föräldrars egna omdömen att lära sina barn, eller inse att alla barn inte är lika passionerade eller duktiga istället för att ta bort något så grundläggande viktigt i den åldern att lära sig – arbete, ansvar samt övning ger resultat? Min egen son var aldrig speciellt intresserad av att spela fotboll, han var mest med för att hans mer passionerade kompisar var med. Det är b.la. för honom man nu vill ta bort hela poängsystemet. Efter att långt samtal om fotboll verkligen var hans grej, det är en tävling om vilket lag som spelar bäst, gör mest mål och samspelar allra bäst kom vi fram till att pingis var mer hans grej.

Där förlorade han sin första match – motståndaren var betydligt bättre, Liam började gråta och ville aldrig igen spela. Det var hans absolut största lärdom inom det området. Inte genom att vaddera och få honom tro att allt kommer lösa sig, utan att han måste träna mer och bli bättre på sina svagheter för att vinna ”nästa match”. Idag är det obeskrivligt roligare att spela också, även vid förlust. Vilket efter ”aldrig igen” ändå vänds till motivation och mer träning. Detta är i alla fall min bestämda syn på saken. Det handlar om så mycket mer än självkänslan hos 12 åringar, det är vad man själv gör det till i mångt och mycket. Klappar på huvuden och säga de andra var dumma som vann matchen är inte rätt väg att gå. De var helt enkelt bättre, och jag kan förstå knattefotboll men från och med skolålder måste ändå lite allvar och ansvar kunna läggas samt förväntas istället för att helt ta bort allt det man tränar för.

12 år är ett år innan tonårsåldern och endast 1-3 år innan man brukar vilja testa egna vingar för första gången. Det finns en orsak till varför Sverige inte producerar fler fotbollsikoner än Zlatan Ibrahimovic. Så pass långlivade var tidigare Henke Larsson, dock inte helt på samma nivå, samt Gre-Ni-Li på 50 talet. Brasilien, exempelvis, som besitter en helt annan mentalitet och inser såväl värdet, vikten av samt det självklara i att eget ansvar och egen kraft är avgörande – oavsett hur regler ser ut – skapar ikoner på löpande band och endast fotbollen i sig är lika mycket en import som export som sätter hela nationen på kartan.

Tävlingsinstinkt, inriktning -och träning ger resultat. Kollektiva resultat lika mycket som individuella. De kollektiva som individuellt uppsatta målen för med sig ett ansvarstagande även utanför fotbollen. Socialt fotbollsspelande utan poäng, seriesegrerare –och cuper existerar dagligen, åtminstone på de allra flesta gårdar. I varenda förort som allmän fotbollsplan. Där brukas dock också tillfälle tas på egen hand – inte minst av barn – att öva mer avslappnat på det som tävlingen kräver. Utan dessa, finns heller inga sådana mål eller prioriteringar om vad och varför. Det handlar inte det minsta om att de barn som förlorar eller av – oavsett orsak – är mindre bra känner sig kränkta, det är en farlig väg att gå då verkligheten alltid kommer att se annorlunda ut. Det kommer alltid finnas de som är bättre, tränat mer, mer passionerade och även de som är mindre bra – i stort sett gällande, precis allt.

Detta vadderande av barn där vare sig kön eller kompetens får spela någon roll skapar endast en förvirring. Min son och hans kompisar föredrar att spela fotboll eller tv spel med ett genuint intresse för detta. Min dotter och hennes anser de vara dem tråkigaste i världen –och gör hellre egna smycken. Skulle jag tvinga dotter till att spela fotboll, och sedan ta bort hela tävlingsmomentet för henne att inte känns sig kränkt – hur kul är då detta för pojkarna, som ser på fotbollen och i stort sett varenda närkamp och spark på bollen som ett viktigt moment för att vinna matchen.

I min värld är det då i alla fall, alla gånger, mer ansvarsfullt samt förenligt med hennes egen vilja att inte tvinga min dotter spela fotboll. Åtminstone inte med de, i det läget där de vill vinna och ”leker EM”. Men absolut med sina kompisar som ser, känner och spelar enligt samma poänglösa system. Den viktigaste skillnaden mellan dessa är möjligen också att min dotter och hennes två kompisar gör detta i brist på annat. Min son och hans – vilket också råkade vara en storebror till min dotters kompis – just för att vinna –och spelar därefter. Inte heller kompisarnas mamma ansåg detta vara märkligt, utan betydligt mer logiskt och trivsamt för alla. Det märkligaste och minst logiska av allt var snarare att ta bort fotbollen från att vara fotboll i organiserade tävlingssammanhang.

Dela & Diskutera:

Rädslan för att väcka anstöt hos precis alla är också vad jag misstänker grunden till att bli överkörd – i allt. Det räcker oftast med en, två eller tre skrika ut att de blivit ”kränkta” så slår paniken till, många gånger utan att ens reflektera över vad, när och hur! Orden av någon eller någon blivit ”kränkt(a)” slår till som en blixt före egna värderingar, åsikter eller ståndpunkter. Trots att det kanske är mer vanligt än ovanligt att någon känner sig ”kränkt” av att få höra en meningsmotståndare som ser på saker helt annorlunda. ”Kränkt” är också kanske också helt fel ord – men har blivit mer regel än undantag endast genom att höra andras åsikter, värderingar samt synsätt. Då talar jag nödvändigtvis inte heller om extrema icke demokratiska. För varje år som går har jag både sett och hört fler och fler kvinnor – samt män – som känner sig ”kränkta” av att det finns både män som kvinnor som uppskattar, exempelvis, ”kvinnlighet”.

Jag talar om små självklarheter som att varje stat – självklart – skall finnas till –och verka för samt prioritera sina egna medborgare i första hand. Endast genom att nämna det mest grundläggande självklara för i stort sett en hel värld, riskerar man ”kränka” någon –och väljer därmed att inte säga någonting alls. När jag talar om ”man”, så tänker jag på den allmänna samhällsdebatten –och folk generellt. Man ju tro att politiska partier samt politiker i dessa bör skilja sig från mängden och vara de folkvalda representanter som talar sin mening, men endast ett fåtal av dessa ur den ”etablerade” politiska världen ser på det så. De flesta verkar som mest känsliga för att säga ”fel”, göra ”fel eller tycka ”fel”. Dvs, förutom ett parti och dess politiker. Sverigedemokraterna(s)! Mycket möjligt är det också en av faktorerna till att folk från samhällets alla hörn, inte minst på mina bakgator, mest kan identifiera sig med SD. Oavsett man håller med politiskt eller inte – så handlar mycket om att sätta fingret på en rådande verklighet –och stå upp för hur man vill se sin.

Allt från ett samhälle till sitt eget hem kommer aldrig, någonsin, att passa alla. Precis lika lite som att alla kommer att gilla en, ens uppskatta. Det är lite som en förälder som gör allt i sin makt för att hellre framstå samt vara mer av en bästa vän gentemot sina barn, än en besvärande förälder som ställer krav, anpassning, ansvar –och, för att ta ner det på en mikro nivå; ”det är den maten som serveras, passar det inte? Gå hungrig!” I mitt hem råder regler och förhållningssätt – allt från värderingar, uppförande och hur jag vill ha det. Oavsett hur resten av världen ser ut utanför. I mina ögon, hjärta och prioritering ser jag allra först och främst personerna i min Familj, därefter vänner och kollegor. Oavsett om resten av världen så inte skulle ha en enda. Det är inte mitt fel, eller ansvar. Än mindre min skuld och skam.

SD har en tydlig uppfattning om hur de vill att det svenska samhället skall se ut –och hur staten skall prioritera egna medborgare först. Hur och vad som är det hemska eller konstiga med detta förstår jag inte. När allt fler – inte minst politiker – började inse att idiotin och okunskapen av att kalla SD för att vara något helt absurd, kan man tydligen inte erkänna detta utan fortsätta framstå som man inte har den blekaste aning om vad ”rasism” är samt själv utgöra en stor förolämpning till dess sanna offer.
Utan istället blev orsaken att SD – precis i stort sett varenda Svenskt parti – kommer från ”icke demokratisk grund”. Ställt emot andra partier, så skall i sådana fall såväl V som S, C, Mp och M inte ens yttra ett ord. S som backade Hitler och ville nominera honom till Nobels Fredspris, samtidigt som de införde rasbiologi i Sverige. Mp som vet om, för Sverige, Islamistiska samt icke demokratiska eller jämställda, men tillåter dessa i partistyrelsen.

Sistnämnda exemplet dessutom endast för veckor sedan och något decennium efter att SD släppt sina. Likaså C som än idag aldrig vill redogöra för sina nazistiska sympatier för Judeutrotningen och Hitlers tredje rike. V behövs kanske inte ens ge något exempel på? Deras Partikansli i centrala Stockholm som de sitter i än idag är finansierat av självaste Stalin – som hade ihjäl över 60 miljoner oliktänkande, tyckande, religiösa samt kritiker. M stöttade självaste Apartheiden i Sydafrika. Det var trots allt rätt länge sedan som jag kunde höra någonting – av någon – som kunde peka på vad av SD´s politik som ligger i någon linje med att vara något annat än demokratisk. Än mindre har jag själv, efter snart ett år i partiet, upplevt det minsta av detta – helt tvärtom! Då har jag både hört, sett -och upplevt mer av icke-demokratiska inslag samt tankar hos de mer “etablerade”.

SD har trots allt aldrig varit så aktivt deltagande i icke demokratiska aktiviteter som statligt har mördat människor eller drivit diktaturer. Med sådant samvete, dvs rent, kanske det också är lättare att stå för vad –och det man tycker? Det är trots allt en stor skillnad på att övriga partiers historia och ageranden än ett parti vars medlemmar en gång tyckt saker på egna bakgator – som trots allt varit lika odemokratiska som många av oss från förorten, men som idag och sedan länge arbetat emot den problematik vi en gång stod för. Många dessutom, har gjort detta betydligt längre och bidragit mer emot problematiken än vad den bidrogs till.

SD ´s  socialkonservativa inställning skrämmer givetvis slag på den mest liberala människan som trots allt haft förmånen att växa upp –och leva i Sverige. Där en omfattande inställning verkar finnas om att hela världens värderingar och synsätt är som i Sverige. Dessa har dock – allmänt – fått formats utan svält, katastrofer, extrem fattigdom, krig, förslavning, religiös extremism, tvång eller annat elände som människor både flyr samt flyttar ifrån. En gång till Sverige, som var fritt från detta. Men även här har saker som extremism, ojämdställdhet, hederskulturer och även fattigdom fått tillåtits växa. Barn har tvingats till giftermål utan att samhället slagit ner med all och full kraft mot även detta – för att i det hem som kallas ”Sverige” råder egna lagar, regler, samhällsvärderingar och synsätt.

Det är dock inte konstigare än att ytterst få människor håller sina dörrar till sina hem öppna 24-7, accepterar att vem som helst gör vad som helst utan att detta uppmärksammas, fördöms och kritiseras.
Det klagas ofta på Argentina vara en skurkstat som skyddade Nazister efter andra världskriget, en jämförelse som ofta har existerat på mina gator. Detta främst från de som i samma andetag gör precis detsamma gentemot lika stora icke demokratiska krafter som deltagit i folkmord. Varav vissa till och med svenska medborgare som använt sig av svenska dokument för anslutning. Precis som Hanif Bali idag skrev på Expressen, så har dessa av samma Argentina fördömande krafter snarare erbjudits utbildningar, bostäder och arbeten före en rättegång med indragna medborgarskap. Saken är rätt enkel, om jag hotade Dig, Din Familj –och Ert hem –  skulle jag då bjudits in på middag före en polisanmälan?

Den ultraliberala inställningen om att måna om allt och alla före egna landets värderingar, lagar, regler, medborgare samt kultur och synsätt får många att tappa respekten. C, precis som V, S och Mp länge har, ger sig nu också in i tron om att få fler väljare med utländsk bakgrund genom att tillåta samt bortse från stora som små värderingsskillnader. Stödet för SD är säkerligen större här än vad den är på Östermalm, många här – dvs i invandrartäta områden – vet också om att det SD säger eller konservatism inte har det minsta med ”rasism” att göra. Lika lite som SD accepterar några värderingsskillnader eller har det minsta med att göra hur samhällsutvecklingen gått från 3 utanförskapsområden till ca 200, på 16 år. Mycket av detta just pga värderingsskillnader kombinerat med en enorm, snudd på patetisk, men alla gånger kontraproduktiv rädsla för att ”stöta” sig med allt och alla som har annan bakgrund än svensk.

Jag kan inte undgå eller sluta se jämförelsen på den mikronivå, där en person växer upp helt utan ramar, anpassning, regler att följa –och ansvar att ta. Svaret på den frågan vad det ofta leder till är ändå rätt allmänt vedertaget – då talar vi om en enda person!

Dela & Diskutera:

Jag känner inte, inte heller vet om en enda människa som inte ”gör skillnad på folk och folk”. Att det låter fint att säga kan jag inte heller säga emot, men varför måste något så självklart och grundläggande för hur såväl samhälle som människan fungerar komma i skuggan av fina ord av hur knappt någon – för att inte säga alla människor – gör. Det görs skillnader på folk och folk såväl vardaglig nivå, personliga nivåer, professionella nivåer men endast när det kommer till nationella nivåer ser vi krock… Varför få inte alla människor lön från ICA? Varför ”gör” ICA ”skillnad på folk och folk” samt ställer ”grupp mot grupp” av att ge lön samt rabatter endast till de som arbetar där –och bidrar till varumärkets överlevnad? Verkar ju vara ytterst märkligt… De bara måste besitta en sådan skev människosyn som utgör roten till allt ont!

Även den som mest aktiva på den rödgrönrosa fronten och som mest skriker ut att inte göra skillnad på folk och folk, gör säkerligen också daglig skillnad på folk och folk. Exempelvis vilka man väljer att bjuda hem till sina middagar, fester samt prioriterar det folk som man ser sig tillföra någonting – vänskap, humor, nöje eller kärlek till ens liv. Skulle någon av dessa fråga om ett pengalån – stort som litet – ställt mot helt okänt folk på tunnelbanan som de aldrig har träffat – skulle viljan av att låna ut pengar vara lika stor och ev. lika direkt självklar? Varför gör man skillnad på folk och folk?

Skillnad på folk och folk görs även så om man vill åka buss eller tunnelbana, de som inte köper biljett – dvs ger pengar till exempelvis SL (för resan) får helt enkelt åka utan problem. De som inte gör detta kan fastna i en kontroll och få betala böter. Dvs, helt beroende på om man väljer att följa de regler och taxor som SL (i detta fall) eller inte. Varför skulle då en majoritet behöva betala? Skulle denna majoritet inte betala så skulle det heller inte dröja länge innan ingen kunde vare sig buss eller tunnelbana. Endast något så enkelt som ”lokaltrafik kontraktet” mellan resenär och lokaltrafiken bygger just på detta.

Skillnader på folk och folk görs i princip dagligen – av alla företag! Även RFSL, LO, Socialdemokraterna, Mp, Vänsterpartiet samt Fi – alla partier och organisationer skiljer ut folk från folk baserat på, exempelvis, behov kontra kompetens och utbildning. Men även ålder, bakgrund, och ibland vilka man känner. Men en del går så pass långt att de till och med gör skillnad på folk och folk baserat på etnicitet och födelseland. Där man skriver i en ansökan att ansökande ”med annan bakgrund än svensk” vore önskvärt. Om man inte ska göra någon skillnad på folk och folk, så menar man alltså att människor med svensk bakgrund inte är (ett) folk…? Det mest fantastiska med detta är att även denna 100% genomskådade motsägelsefulla rasism går oftast att relativiseras bort.

Vore det istället tvärtom, att man helst söker människor med annan bakgrund än Afrikansk, hade detta snabbare än snabbt setts för vad det är. I en debatt blev jag nästan demoniserad för att kalla svenskfödda tjejer –och kvinnor för att vara ”Svenska tjejer”. Min definition av vad en ”Svensk tjej”, dvs ljus tjej, var tydligen baserad på skev människosyn. Däremot var det inga problem att definiera kvinnor från Afrika som ”Afrikanska kvinnor” – enligt samma kan alltså inte en ljus tjej vara Afrikanska, men en mörk tjej är Svenska. Det går inte att diskutera med sådana människor som ser precis allt i svart eller vitt. Vilka möjligen är de som gör absolut störst skillnad på folk och folk, baserade på etnicitet och bakgrund. En av orsakerna är att de i tänket helt bortser från att svenskfödda människor också är ett folk.

Enligt retoriken av att inte göra någon skillnad på folk och folk, skulle alltså jag kunna få anställning som pilot – före ”folk” som har lagt ner både tid samt pengar på en utbildning -och i retur fått kunskaperna för att flyga flygplan – vill Du flyga med? Endast på ett plan av vardagligt agerande, om man är stressad – nu talar jag om de allra flesta människor oavsett något – och telefonen ringer. Beroende på relevans där och då, men kanske framförallt – vem personen som ringer står i förhållande till oss väljer vi att svara eller inte.

När Jualfton närmar sig har nog aldrig en tanke slagit mig vad någon annan än de mina, i min familj, önskar sig eller kommer att få i Julklapp. Jag kanske kan förstå att rätt många firar jul, men har långt ifrån frågat om de kommer att göra det. I ärlighetens namn, så tänker jag inte ens på om hälften av endast de jag känner eller är bekant med firar Jul. Där och då är det min familj som gäller. Jag frågar inte ens personen bredvid vad han, hon eller det önskar sig i julklapp. Precis som han eller hon samt de allra flesta gentemot mig, så bryr jag mig kanske inte så mycket heller. Alldeles oavsett hur han eller hon ser ut. Det tragikomiska i denna mening är till den grad att hela poängen lätt kan bytas ut emot –och istället finna bevis på vilken mansgris och kvinnoförtryckare jag är – då jag skrev ”han” före ”hon”…

Exakt samma ”koncept” av mänskligt tänkande och sunt förnuft, gäller givetvis inom samhället och välfärden – dvs, skola, sjukvård, arbete och bostad m.m. I första hand ser jag givetvis att de mina, både i egenskap av närmst sörjande men även i egenskap av Svenska medborgare skall prioriteras skola, sjukvård, arbete och bostäder – i Sverige! Svårare än så är det inte! Både barnens föräldrar, mor –och farföräldrar har i de flesta fall under många år följt samhällskontraktet av att betala in nästan lika mycket skatt som man arbetar för. Få har någonting emot en högre skatt, för att också kunna täcka för de människor – medborgare – som verkligen inte kan arbeta eller fallit utanför samhället.

Tyvärr finns det många som också utnyttjar detta faktum, kan arbeta men vill helt enkelt inte då tillvaron erbjuder ett alternativ. Men där tar min skillnad stopp på folk och folk. Svenska medborgare kan endast i ett felprioriterat samhälle prioriteras de egna medborgarna. Vilket vi sett prov på gång efter annan. Sverige har i decennier haft hemlöshet, under några år var jag en av dessa. Det var knappt vi kunde sitta i en port för att värma oss innan polisen dök upp. S.k. ”EU migranter” – dvs Romska tiggare – ges till och med tillstånd att bygga tältläger under broar som blir till rena sanitära oangelägenheter. Fi vill erbjuda ”sexundervisning”, som om de inte förstår vad sex är. Så pass förvirrat är det.

Likaså har hemlösheten bland ungdomar och svenska medborgare varit hög rätt länge, men inte för dessa prioriteras modulhus eller hyrande av faciliteter under främst vinterhalvåret för dessa att bo i. Det tas för givet att svenska medborgare, allra främst svenskfödda, alltid klarar sig och inte kan må lika dåligt som nyanlända. Oavsett vart en eld än startas – eller av vilka orsaker, så bränner man sig precis lika mycket för det, gör precis lika stor skada och är i behov av att släckas. Även i Sverige råder fall av människor som lever helt ensamma, utan vare sig familj eller vänner. Det är att göra skillnad på folk och folk!

I mina ögon är detta detsamma som att resonera att min egen familj alltid grejer allt ändå., får julklappar m.m. – jag bortser från de och lägger all min prioritering samt fokus på andra än min egen familj. De gånger detta har hänt är det inte sällan någon i familjen spårat ur, i brist på närvaro, kärlek eller prioritering… Precis som en medborgare av vilket land som helst utgår ifrån att dennes stat kliver in för att leverera medborgliga rättigheter, så förväntar sig även en familj att mina prioriteringar ligger rätt. Därmed inte sagt att dessa innebär förakt emot någon eller något annat – det är direkt patetiskt hur det ens kan sättas likhetstecken på. Ligger inte mina prioriteringar rätt så kan jag en dag förvåna mig antingen en fru som drar eller barn som tappar respekten med åldern. Detta är en allmänt vedertagen och erkänd matematik, varför skulle mentaliteten som medborgare i -och gentemot sin egen stat vara annorlunda?

Jag har nog aldrig hört det förklarats bättre än när Paula Bieler (SD) konstaterade för första gången vad en ”positiv särbehandling” för vissa innebär – automatisk negativ särbehandling gentemot andra. Även det, et lika självklart som solklart matematisk utropstecken! Det går inte att styra en nation med hjärtat, hjärnan måste hänga med. En regering som valt en vice statsminister som gråter inför tuffa beslut är ingen merit eller trygghet i mina ögon. Hade hon arbetat som generalsekreterare på en ideell organisation vore min förståelse lite högre. Dessutom efter ett lika nödvändigt som försenat beslut i ett läge där samtliga av Sveriges kommuner tvingats ner på sina knän. Sveriges skolor -och skolresultat sjunker snabbare än en sten i vatten, med en brist på legitimerade lärare som är lika total som bristen på sjuksystrar över hela landet.

Med allt större brister i vården, där tom cancersjuka får vänta i evigheter och där psykisk ohälsa ökar lika stort som frånvaron av vården för dessa. Med ett försvar som endast skulle kunna försvara en stad i en vecka. Utöver pensionärer som glöms och göms – segregation och utanförskap är hur stort som helst och endast ökar, från 3 ”utanförskapsområden” till ca 200 på 16 år – med detta b.la. en radikalisering som människor en gång flytt ifrån, men som nu till och med växt sig starkare i Sverige än den de flydde ifrån. För att inte nämna, en redan hög bostadslöshet och arbetslöshet.

Skulle – även regeringen – inte gjort någon skillnad på folk och folk, eller ställt grupp mot grupp, så borde kanske samma tårar ha fällts även för det svenska folkets…?
De facto har ändå samma sociala faktorer sedan länge även existerat innanför Sveriges gränser bland det svenska folket. Även om dessa inte antänts av exakt samma orsaker, så är det för det berörda folket precis lika mycket, lika svår samt lika drabbad psykisk ohälsa –och lidande, död, flykt, våld, bostadslöshet, arbetslöshet, föräldralöshet m.m. m.m.

Dela & Diskutera:

Det var en Marathon-debatt i Sveriges Riksdag igår, Paula Bieler (SD) hade inte endast en, utan tre debatter i följd. Som Paulas politiske sekreterare satt jag återigen med och följde dessa i kammaren.  Det var framförallt debatter som satte mycket på sin spets från många håll. Vem eller vilka som var ”naiva” eller ”verklighetsfrånvarande” kunde inte baseras mer utefter den politiska färg man själv ser allt från. Dock blev samtliga Paulas frågor i stort obesvarade. Varav en kring statliga bidrag ”mot rasism”, som både handläggs -och går till demokratiskt ifrågasatta krafter. Dels

Den största summeringen av synsätt, som snuddar vid den rödgröna Regeringens eget slagord kring ”Allas lika värde”, var Paulas konstaterande fråga till Justie –och Migrationsministern, om ett Sverige som ska vara lika för alla invånare – Oavsett hur länge man har bott i landet, är född eller nyanländ. Som så många gånger har både hon som många andra SD politiker konstaterat att en ”positiv särbehandling” för vissa, lika automatiskt som alltid även innebär en negativ särbehandling för andra.

Istället för svar och förklaring av sitt eget anförande samt, i mina öron, aningen motsägelsefulla så valde Ministern istället att ställa motfrågor. Paula summerade samt synliggjorde i stort hela debatten med den frågan. Centerpartiets alltmer radikala politik blev också tydlig, likaså den uppenbara bristen av verklighetsinsikter av hur det ser ut i Sverige på många håll. Mycket känns som att C går i samma fälla som V, MP och S alltid gjort – flörta som vildast med allt och alla krafter för att få deras stöd, utan någon handfast hållning om krav, anpassning, eget ansvar samt förhållningssätt. Allt från att bortgifta barn i andra länder skall förbli gifta i Sverige och månggifte, till vidöppna okontrollerade gränser.

Dock utan minsta aning eller lärdom från de tidigare partier på vilken bekostnad en desperat jakt på röster ger. Vilket tillåtit etablerandet av exempelvis hedersvåld –och kulturer, radikalisering, könsstympning, tvångsgiftemål och från 3 utanförskapsområden till ca 200 på 16 år. Varav flertalet ökande parallella samhällen till det Svenska.

Integrationstalespersonen för C försökte med skam och skuldbeläggande, än självinsikter och sunt förnuft, få de partier som inte anser att Sverige vare sig kan, bör –och/ eller ens klarar av att ha vidöppna okontrollerade gränser anklaga dessa om de även hade ”frånsett ifrån grundläggande mänskliga rättigheter” även i Sverige. Dvs, om svensk skola saknade behöriga lärare osv… Centerpartiet menade att man knappast hade krävt förändring – utan ”försökt anpassa sig”…

Lever vi verkligen i samma verklighet? Har C ingen som helst koll på hur många barn, ungdomar och vuxna i Sverige som dagligen redan får sina grundläggande mänskliga rättigheter ”fråntagna”? Skillnaden är bara att gentemot svenska medborgare görs inga undantagsregler, ges inga företräden eller har någonsin fått bygga tältstäder under broar för att de är hemlösa. Få har givits företräden i bostadsköer, än färre fått modulhus byggda för att de saknar bostäder. Svenska medborgare som är i mest behov av den ser snarare sin världsberömda välfärd prioriteras och gälla alla andra.

Endast mina egna erfarenheter med Jeanette på Åsö Vårdcentral var bara ett av alla fall, av en vård precis som skola i förfall där inga grundläggande mänskligheter syntes på mils avstånd. Men inte heller har C tagit något strid för dessa. Grundläggande mänskliga rättigheter avser inte endast nyanlända, utan alla och kanske framförallt ska den Svenska Välfärden prioriteras svenska medborgare, lika självklart som varenda politiker i C prioriterar – inklusive Integrationstalespersonen – sina Familjemedlemmar alla dagar i veckan före den okände på tunnelbanan… Skillnaden i verkligheten man gör på folk och folk sker till den grad att inte många ens i C har valt att bo och leva i förorten – utan i city! Knappast, för ”närheten till allt”. Så ser den fullt förståeliga verkligheten ut, fel blir bara när man säger andra vara naiva och verklighetsfrånvarande…

Det finns en rätt häpnadsväckande uppfattning om att Svenska medborgare inte kan må lika dåligt, vara i samma stora behov av hjälp, stöd -och resurser som icke svenska medborgare. Lite som att svenska medborgare alltid bränner sig mindre av en lika het eld, utan en tanke på att en eld kan startas på många olika vis – men oavsett orsak bränns precis lika mycket för det och är i precis samma behov av att behöva släckas. Angående hur man skulle bete sig vid ”lärarbrist på behöriga lärare”, så skulle jag aldrig någonsin ”försöka anpassa mig”, inte för en sekund acceptera detta -och har så heller inte gjort! Vilket jag tror de allra flesta som skrivit under samhällskontraktet av att vara Svensk medborgare – i Sverige – inte heller skulle acceptera eller ”försöka anpassa sig till”. Endast på mina barns skola, som länge ansetts vara en av Västerorts mer attraktiva skolor råder sådan brist på behöriga lärare att det snarare är en regel än undantag att fritidspedagoger hoppar in och undervisar barnen.

Istället för att ”anpassa mig” till en negativ utveckling och anpassa mig till en fallande tillvaro som drabbar hela deras framtid såväl akademiskt, socialt som mentalt gör jag allt jag kan för att förändra. Istället för att ”anpassa mig till” en fallande tillvaro som fråntar mina barn sina (grundläggande mänskliga) rättigheter av att vara söner samt döttrar av Sverige och det Svenska välfärdssystemen – som både jag, deras mamma, mor –och farföräldrar bidrar till, så är självklara anmälningar gjorda till skolinspektionen! Med krav på förändring eller nedläggning av hela skolverksamheten!

Med system som inte klarar av mottagandet och fått ned varenda kommun på knän, på detta fler människor som står utanför samhället – kombinerat med ett redan existerande skrämmande stort och växande segregation där fler områden -och människor går till utanförskap än färre, så är svaret lika givet. Kan man tycka! Det är dock endast V och C som inte ser det logiska i att stänga av en vattenkran när vattnet svämmat över. Ingen vill se vare sig gränser eller id-kontroller på vilka som kommer in i landet, eller hur gamla dessa är. Det verkar således vara fullt logiskt att en 34 årig man sätts i en högstadieklass av 15 åringar… Inte heller med en tanke på att många faktiskt flytt krafter som C och V gärna ser kunna anlända lika ohotat som okontrollerat.

Det verkar – på riktigt – existera en verklighetsuppfattning att samtliga som anländer till Sverige är människor som flyr krigets Syrien. Trots att det till och med är konstaterat så inte vara fallet. Redan under min uppväxt var det många som var yngre på pappret, många som fyllde år ett datum – men ”egentligen fyller jag då”… Folk i min egen släkt är några exempel. Ingen flydde krig och hade således ingen orsak till att ljuga om sin ålder, men kunde -och gjorde enbart för att Sveriges migrationspolitiska uppfattning gjorde skillnad på ålder, och det var givetvis bättre om man var lite yngre. Ur fler avseenden. Vidare i debatterna fick Paula en sarkastisk fråga som ifrågasatte ”vad man skulle kunna utföra ens i konfliktområdet…” Tanken av att täppa till problemets källa verkar vara så frånvarande att man ser Sverige vara orsaken till allt. Till och med blev hjälpen i –och till konflikternas närområden ifrågasatt…

Möjligen är det en nyhet för C att en absolut majoritet av krigens sanna oskyldiga flyktingar hamnar samt själva söker sig till direkta närområden, av flera orsaker. Så bryr man sig verkligen på riktigt om konfliktens offer samt inser att de allra flesta inte vill lämna sina hem och länder, så ser man givetvis att en större hjälp till närområden både hjälper betydligt fler –och mycket mer.

Inte minst hjälper man de människor som de facto är flyktingar på flykt för sina liv. Hur förståeligt det än må vara att människor i fattiga länder vill söka sig till en rikare tillvaro, men att dessa ens får samma flyktingstatus –och ses på med samma akuta behov av hjälp och resurser är nästan förolämpande.

Det anses rent av vara naivt, menade C, att hårdare kontrollera vilka som kommer in i landet – och varför. Att kontrollera så att vuxna människor inte är barn… Det enda detta rimmar med, skulle vara en politik av att tillåta bort –och tvångsgifta barn (!) vara fortsatt gifta vid ankomst till Sverige…! Men som tur är var dock långt ifrån alla lika radikala. C´s andre Riksdagsledamot, Staffan Danielsson, tog bladet från munnen och kallade sitt eget parti driva en radikal linje – som endast V driver.

Enligt honom satt de på en lika verklighetsfrånvänd syn som inte kan se att, förhållandevis, lilla Sverige de facto har gränser för vad landet klarar av. Möjligen är det så att man helt enkelt inte förstår eller tror något existerar som man inte lever i eller behöver uppleva själva? C vill knappt ens bege sig utanför tullarna för att sätta upp sina affischer och måste ta till ren rasism för att rekrytera människor ”med annan bakgrund än svensk”, för att de ”är så mångkulturella”. V har i åratal, tillsammans med S och Mp, hållit helt tyst om de grundläggande mänskliga rättigheter som massor av människor lever utan, även det utanför tullarna.

Könsstympning, hedersvåld, förtryck, ojämställdhet, radikalisering och ett svenskt samhälle med tillhörande samhällsvärderingar som helt försvunnit. Från 3 områden på 90 talet – till ca 200 idag… Där all kritik har förkastats vara ”rasism” eller försvarats med just – ”grundläggande mänskliga rättigheter”.  Paula sade, ”Ett Sverige för alla” – hur ett Sverige för alla ses vara ”märkliga mänskliga värderingar”, så undrar jag om ovannämnda fortsatta utveckling sedan 90-talet är de mänskliga värderingar som bör råda? I sådana fall är bristen på mänskliga rättigheter i Sverige lika frånvarande, som frånvaron av den varit accepterad, tillåtits –och rent av skyddats av i stort sett samtliga partier förutom SD.

En mer komisk fråga än vad den var sarkastiskt, som den var tänkt, var ”varför Jordanien skulle ha ett större ansvar än Sverige” i flyktingkrisen… Förstår man inte det, så förstår man heller inte att människor inte vill lämna sina hem. Människor, rätt många, vill och känner sig trygga med att tala samma språk, dela kultur, förstå samhället -och vara så mycket ”hemma” som möjligt. Därav utgör Jordanien en obeskrivlig skillnad mot Sverige gällande allt från språk, religion, samhälle, värderingar, synsätt och strukturer. Med detta, och då fler människor hellre söker sig dit än till Sverige – så har automatiskt Jordanien givetvis ett större ansvar. Man kan också vända på samma fråga, då Jordanien som har ett större ansvar, talar samma språk, till stor del är samma folk -och ligger betydligt närmare geografiskt (men knappt tar emot någon) – Varför skulle Sverige ha ett större ansvar än Jordanien? Den frågan har troligen aldrig ens passerat en flörtande V eller C politiker.

Vilket ändå är rätt konstigt med tanke på hur väl de verkar ha förstått, accepterat samt skyddat allt fler parallella samhällen med egna värderingar och synsätt, snarare än att vilja se ett Sverige lika för alla – att leva under samt följa en Svensk lag, i ett Svenskt samhälle med Svenska synsätt och värderingar som troligen ligger till grund för en självutnämnd titel av att vara ”humanitär stormakt”.

Tills sist replikerade en lika tröttare än resterande, men fortfarande lika vass, Paula på Vänstern.
I ett anförande där man framställde sig själva vara de som gjorde allra mest för jämställdhet samt emot våldet mot kvinnor. Det lyftas ett konkret exempel – mordet på Lotta.
Paula frågade hur den politik som V bedriver, av kortare straff samt halvtidsfrigivningar rimmar med samma konkreta exempel som de lyfte i sitt anförande? Dvs, en dokumenterad kvinnomisshandlare och våldsam man sedan unga år, vars våld till och med resulterat i dödlig utgång tidigare. Inte heller denna gång gavs svar på frågan, utan den största problematiken kom då snabbt istället att ligga i mäns allmänna syn om att tro sig äga kvinnans kropp…
Det i särklass största problemet i både detta konkreta fall – och en rad andra – är att en man släpptes alldeles för lindrigt och tidigt. I synnerhet är det också det största problemet för såväl Lotta som för hela hennes Familj, anhöriga och vänner. Med en lika naiv syn på Brott och Straff, ligger omsorgen till 100% på förövaren –och ingenstans på offret. På deras hemsida står att det

Paula besvarade detta med hur V´s  politik rimmar mot just detta fall, av många, med att de vill förkorta strafftider samt har en naiv syn av att människor automatiskt ”blir bättre” av att få sina straff förkortade. Svaret blev då något helt annat –och att det stora problemet som V plötsligt snarare ville  fokusera på, är ”att män tar sig rätt över kvinnors kroppar…” För Lotta och hennes Familj är nog det i särklass största problemet ändå samhällets – just – naiva syn på att ens släppa ut hennes mördare igen. Efter dokumenterat bevisad kvinnomisshandlare samt utövare av lika oprovocerat våld med dödlig utgång mot oskyldiga unga män. De anser att det ”dessutom” är skadligt att vara frihetsberövad inom Kriminalvården allt för länge – detta alldeles oavsett hur skadlig man själv är, mot sig själv som mot oskyldiga människor –och gentemot hela samhället. Vilket också förklarar en rad andra saker många kan klia sig på huvudet inför.

Med tanke på ordspråket att bör städa framför egen dörr innan man kan klaga på grannens, så bör man verkligen ta en titt på hur många egna medborgare som redan nu lever i utanförskap, utan bostad, utan arbete, utan vård, utan skolgång, utan en trygg pension –och utan jämställdhet, utan sekulärt samhälle, utan frihet. Hur många som redan nu lever utan att få plats inom välfärden, demokratin, det svenska samhället –och/ eller, ”grundläggande mänskliga rättigheter”.

Trots antalet debatter och olika ämnen samt tröttheten som kommer med dessa, slog Paula retorisk knock-outer, som min vän kallade det. Med sunt förnuft, verklighetsförankring och insikter i hur människor som samhället faktiskt fungerar var det med extra stolthet som jag lämnade arbetet igår.

Dela & Diskutera:

Sky Sports

Underrättelsetjänster i Europa varnar för planerade terrordåd under EM! (Bild från Sky Sports)

Ikväll spelar Sverige EM premiär mot Irland, de första dagarna präglades lika mycket av våld och skit som bra fotboll i ett land där polisen redan går på knäna med lika stora radikaliseringsproblem som i Sveriges förorter, men än fler till antalet. Terrorhot kombinerat med Europeiskt ditresta fotbollssupportrar, med dessa givetvis även huliganer. Hänger detta ihop över huvud taget? Jag tror det alla dagar i veckan. En hel del – obs, huliganer! – som kanske skulle valt att stanna hemma åker nu med för att möta just denna radikalisering. Under Engelsmännens första riktiga samling ropades det provocerande ”Vart är Isis?” Med tanke på den senaste tiden uppmärksamhet av terrordåd – och hot i såväl Frankrike som i Belgien. Det är inte att tala om varenda en vara ”rasister”, att vara emot terrorism är nog de allra flesta som inte vill erbjuda bostäder och lägenheter, däremot mycket väl våldsromantiker som ser på det lika odemokratiskt som terroristerna själva. Därmed inte sagt att rasister, nazister som kommunister -och vänsterextremister inte ser chanser till att “leva ut” sina precis lika intoleranta synsätt och värderingar.

Länderna som samlas i Frankrike är i stort sett alla länder som har drabbats hårt av såväl den senaste tidens flyktingkriser, terrordåd –och hot samt integration –och säkerhetsproblem. Igår natt skedde ytterligare ett terrordåd i Orlando, som SR valde att inte sända live ifrån – liksom SVT inte valde att vare sig ens nämna eller visa den – för många – terror som uppstod inne arenan och läktaren i Marseille. Är dessa två ihopkopplade? Givetvis inte. Men man är nog lite naiv om man inte tror det politiska läget i omvärlden samt Europa kopplat till Frankrikes höga radikaliseringsproblem inte bidrar till någonting alls. Det är trots allt nästan enbart i Sverige som fotbollsvåldet och firmorna inte är starkt kopplade till politik eller politisk tillhörighet. Som jag pratade –och skrev om i ”Män av Våld – om Svenska Huliganer”, så är endast några exempel Ryssland, Ukraina, Irland och Tyskland. För att inte nämna Polen, Turkiet och Italien.

De politiska kopplingar är så mycket djupare än vad många av oss kan föreställa oss, många gånger omfamnas laget utefter politisk skådning –och hemvist – inte tvärtom. I ett EM samlas alla under en och samma fana – emot en och samma fana! Med ett Ryssland som mer eller mindre står ensamma mot ett EU och de facto befinner sig i väpnad konflikt mot Ukraina… Ukrainare som i sin tur senast igår kväll gick till attack mot såväl Fransmän som Tyskar. Både Engelsmän, Ryssar, Polacker och Ukrainare har sökt konfrontationer – och slagits med lokala invånare i segregerade områden i sin jakt på ”Isis sympatisörer”. Någon månad innan EM gick den lika notoriske som ökände Engelske huliganen, kallad för “Pig of Marseille”, ut och sade att b.la. tillsammans med Ryska huliganer kommer gemensamma aktioner ske samt ett fokus ligga på att söka konfrontationer med Islamister i Frankrike under EM. Marseille är en av Frankrikes mest segregerade -och Muslim tätaste städer. VM 1998 dömdes denne för att ha slängt eller skjutit missil-liknande föremål mot Fransk polis. 3 dagar in i EM har kontinuerliga större slagsmål skett i b.la. Lille, Marseille och Nice. Med huliganer –och supportar från England, Ryssland, Polen, Ukraina, Nordirland, Frankrike.

Kroatien, Tjeckien, Spanien och Turkiet spelar i samma grupp – dvs, befinner sig i samma stad. Samtliga nationer har, tillsammans med Öststatsländerna, Europas mest våldsamma och politisk knutna huliganer. Många förvånas när större slagsmål bryter ut utanför Engelsmännens stad i Frankrike, andra uttryckte att bråken mot Ryssarna var väntade. Dock har lika många helt missat att 80-talet sedan länge är förbi, England utgör långt ifrån idag det största huliganhotet i Europa. Kroatien, Turkiet, Ryssland och Ukraina – för att inte nämna Polen – är hot som tillåtits växa sig lika stort som radikaliseringen. Endast för att sätta fingret på en politiskt koppling och mentalitet, så menar b.l.a en Rysk politiker – som långt ifrån är ensam – att det var “bra gjort”, samt att de skall “fortsätta så!”. De “stod upp för sin nation”, menas det. Precis det synsättet existerar nu starkare än någonsin  av tusentals människor i Frankrike, både ditresta från hela Europa samt från Islamister. Nu handlar det inte så mycket om “lagets färger”, utan nationens -och allt vad det innebär! Såväl egna synsätt, levnadssätt, språk -och folk som hoten emot. Då ett stort hot mot Europeiska nationer kan komma från Frankrike, likväl som Sverige, Belgien som England, blir även agendan av ursäkter för våldsverkare också tydligare. Oavsett hur lite vi än kan eller vill förstå detta.

Det är dock precis som med integrationsproblemen i Sverige, det media inte rapporterar om verkar inte finnas. För att sedan vaknas upp till en “chock” – kräva förändring – skrika ut hur samhällena sviker – somna om! Huliganism har allt för oftast antingen skrivits om gentemot England -och Engelsmän i internationella sammanhang eller så har ”problemet försvunnit helt”. Så svart eller vitt är det inte, huliganismen har – vilket vi tydligt såg – inte försvunnit någonstans. Skillnaden är att man från det Engelska samhället, fotbollsförbund och rättsväsende fick nog och slutade tänka i ”lättkränkta” tankebanor med personlig integritet gentemot de som inte respekterade andras. Det byttes ut silkesvantar mot hårdhandskar och slogs ned på problematiken lika målmedvetet som huliganerna var målmedvetna. Man började tro på -och förlita sig mer på samhällets egna redskap, lika mycket som huliganerna trodde på sina. Tidigare var det också mer, som det fortfarande är i Sverige, en större tillit, fruktan och respekt för deras våldsamma redskap och metoder än tillit samhällets. Likaså människor som själva valt positioner och fick betalt därefter för att b.la. fronta en problematik byttes ut mot människor som faktiskt tog sina ansvar, istället för att gömma sig bakom 14 åringar, att de ska peka ut och anmäla våldsverkarna…

”Nolltoleransen” skedde –  på riktigt – mer bakom kamerorna än inför och man ersatte ”Stockholms-syndromet” – där det alltid hittades ursäkter samt förklaringar för vuxna människor som vare sig ville föra dialoger, bröt mot lagar och regler, skrämde slag i en oskyldig allmänhet samt uppträdde odemokratisk – mot eget ansvarstagande, ett konsekvenstagande –och tänkande som i Sverige sedan länge under rådande politiska samhällsklimat skulle anses vara ”inhumant”, “rasistiskt” (om gärningsmannen så råkade ha svart hårfärg!) samt “skev människosyn”. Även Brittisk press slutade rapportera kring huliganismen, som tvingats ner till lägre divisioner samt slagsmål utanför matchdagar, och vi i Sverige nåddes inte av informationen på samma sätt. Då har den alltså,  “försvunnit”… Ett prov på den nolltoleransen är att några som medverkade i kravallerna mellan Ryssar och Engelsmän dömdes endast två dagar efteråt till fängelse. Punkt!
Kontrasten till mentaliteten i Sverige blir än större där ett större hänsynstagande tas till en vuxen huligan -och mördares risk att förlora sitt arbete om denne döms till ett längre fängelsestraff -och får därmed endast en semester till “straff”. Trots att denne helt oprovocerat slagit ihjäl en DIF supporter bakifrån. Vem vet, kanske befinner sig denne mördare i Frankrike i skrivande stund för att uppleva EM på plats – det var trots allt hela 2 år sedan han mördade en oskyldig supporter och såg till så att 4 barn aldrig igen får se sin pappa, eller deras mamma sin man.

Dock kan samma vänsterpolitiska krafter i Sverige vakna till ibland, och kräva hårdare åtaganden som måste tillämpas även mot Svenska huliganer. Är det inte mäns fel generellt så är det herr-fotbollens. Vad skillnaden skulle vara mot jihadister och en radikalisering vet jag inte, förutom att dessa snarare föreslås erbjudas bostäder och arbeten. Min tolkning är att det endast beror bero på hudfärg -och bakgrund. Inte minst då huliganismen – och huliganer inte tillåtits gå så pass långt – i vare sig Frankrike eller Sverige – där de bildar allt fler parallella samhällen till det Franska samt Svenska, dit vare sig samhällsinstanser i allmänhet – brandkår, ambulans som självaste polisen (!) i synnerhet drar sig för att åka in till.

Den närmsta månaden kommer hela Europas välmående, problematik och politiska känslor att samlas samt återspeglas i Frankrike. I ett land som har omfattande problem med radikal religiös extremism. Över hela landet kommer i stort sett samtliga av Europas nationalsånger att sjungas –och fanor att viftas med, dagligen – vilket också retar gallfeber på just dessa krafter tillsammans med de liberala krafterna som ser en gränslös värld. Man kan fortsätta vara hur naiv man vill och tro att samtliga ovannämnda krafter, ideologier, trosuppfattningar –och politiska åskådningar inte har det minsta med Fotbolls-EM att göra och att de som slåss är idioter. Visst är det idiotiskt, men icke desto mindre – Vad händer när dessa från hela Europa – i starka tider av radikalisering, flyktingkriser, terrorhot & Brexit – möter likasinnade våldsbejakande människor med lojalitetsförklaringar –och sympatier till krafter som förklarat krig mot hela Europa, demokratin -dess sätt att leva och vill se Europas undergång, samlas i ett och samma land under en månad?

Sverige har mig veterligen inte, likt VM i Tyskland 2006, någon organiserad ”firma” som åker ner till Frankrike. Dock har de senaste dagarna många Svenska huliganer – utöver än fler supportar – både åkt samt redan befinner sig där nere. Även om Sverige aldrig haft fotbollsrelaterat våld så pass kopplat historiskt sett till politiken, så är det också nu förändrat. Inte minst i Europeiska sammanhang. Där Sverige har varit en av de största aktörer som med en av Europas kanske mest naivaste politik, tillsammans med Tyskland och Frankrike, som fått ett helt Europa att skaka på sina huvuden. Både tillåtit, döpt om, försvarat -och utgör något av en fristad för hot som påverkar hela kontinenten Europa, Turkiet möjligen undantaget. Till och med vill erbjuda dessa bostäder, utbildningar och lägenheter.

Om så endast 20 påstådda svenska ”huliganer” begav sig till Sergels torg för att slåss, så borde den större bilden kanske klarna lite nu – när det är något av en julafton för samtliga våldsbejakande krafter under en månads tid, där man vet om sig lätt kunna gömma sig i mängden. Ur ett våldsamt, demokratihotande -och extremistiskt perspektiv – från såväl fotbollshuliganer och politisk som religiös extremism.  Möjligen utgör detta EM det sämst tajmade någonsin, i en av de tre sämst tänkbara nationer där hoten kommer från flera håll och landets poliser samt säkerhet skrapar knäna ned till knäskålarna. Före Sverige, möjligen tätt efter Belgien.

Jag hoppas att dessa inledande dagar som innehöll mer våldsamheter än vad ett helt VM kan göra faktiskt endast var undantag – och inte kommer i närheten av att även bli ett EM i våldsamheter som den har alla ingredienser för samt potential till att vara. Än mindre att några terrorattacker sker! Men redan dagen efter jag skrev detta inlägg, så skedde det. En Fransk polisman och dennes Fru mördades i ett terrordåd, som först mördade mannen och sedan Frun efter att ha hållit henne och parets bebis som gisslan i deras lägenhet. Både våldsamheterna, dåden som misstankarna och farhågorna avspeglar Europas välmående och värdnationens (redan) omfattande problem. Som inte är långt ifrån Sveriges! Det kräver att vi ser – och för en gångs skull vaknar samt förstår att det de facto finns människor som vill finna dessa ursäkter och som vare sig är demokratiska eller dialogförande. Utan vill ingenting annat än skada andra, där oskyldiga gärna kan stryka med. Rent av vara måltavlorna! Lika mycket som man måste inse att bland dessa våldsbejakande människor finns ännu fler religiösa extremister som snarare vill spränga – samtliga – människor i luften, än vad där finns fotbollshuliganer som vill slänga bord och stolar genom den mot likasinnade.

Fotbollen avkrävs genast från många håll kanter ansvar samt direkt ställs till svars -och straffas för sina våldsamma extremister. Av b.la. journalister, kommentatorer och Liberala/ Vänsterpolitiker. Idag hotas, med all rätt, såväl England som Ryssland med uteslutning ur turneringen, då deras våldsamma huliganer förmodligen också lämnar kombinerat med att nationerna måste slå ner på problematiken och ta ansvar. Vart är då dessa krav gentemot en religion, baserat på dess våldsbejakande mördande krafter? Flera underrättelsetjänster varnar för planerade terrordåd under EM. Går det då också under “huliganism”? Snarare heter det då att ”terrorism inte har med religionen att göra!” Skulle det brisera fler terrorattacker under EM skulle man också snabbt säga att religionen inte har med fotbollen att göra -och att terroristen skulle vara “en ensam galning”… Precis som huliganer då inte skulle ha någonting med fotbollen (eller politiken) att göra…?

Ikväll möts, förresten, Sverige – Irland!

Dela & Diskutera:

Nationaldagen blev förvirrande mycket – enligt ett riktigt världsunikt “etablerat” Sverige som ser allt och alla andra, än det egna! Bristen på såväl självrespekt -som integritet och självförtroende kan liknas en människa med en så pass dålig självkänsla att ursäktande av den egna existensen blir påtaglig i varenda steg.  Muslimska högtiden, “Ramadan”, exempelvis. Som inte har det minsta med vare sig Sverige eller en majoritet av Svenska medborgare att göra. “Det är Sveriges nationaldag och starten på Ramadan för många Svenskar”… – liknande skriker Centerpartiet ut på Twitter.

Men för alla som inte tror på Islam, vad blir Nationaldagen för de? Får de ens fira sin Nations Nationaldag om de inte i samma mening uppmärksammar just denna religions högtid? Ingen religiös högtid har det minsta att göra med Sveriges Nationaldag. År 2000 separerade Svenska staten från kyrkan, med C i spetsen och då talar vi inte ens om samma religion som man nu försöker förvandla Sveriges Nationaldag till att vara något av en inledning för. Den kopplingen att ens försöka uppmärksamma i samma mening framstår endast som ett desperat kvitto på en “mångkulturell” frånvaro, som så gärna vill ge sken av vara högst närvarande -och medvetna. Fast då hade de också vetat om att Ramadan inföll dagen efter!  Många – såväl Svenskar som de med invandrarbakgrund, däribland några Muslimer själva, skrattade åt det “etablerade” patetiska i att gömma samt skämmas över sin egen Nationaldag för en främmande religions högtidsdag. Det känns lite som, “Det är jag inte alls, för jag känner faktiskt X…! ”  Vad Sverige i allmänhet skulle behöva, alla gånger vissa områden i synnerhet, är ett Nationaldags firande som består av Svensk mat, svensk musik, svensk dans, svensk kultur med Svenska teman? Allt från världens all mat, musik, danser till influenser, värderingar, synsätt existerar redan alla dagar om året. Till den grad att den helt tryckt bort den svenska samt föraktar den.

Bara för att etablerade politiker själva vill kunna välja när de vill ta del av den “mångkultur” de skapat och finner det vara lite “exotiskt” att besöka under någon timme om året, så existerar den trots allt 24-7 – parallellt med en starkare segregation och utanförskap. Vad som helt saknas – på alla fronter – är Sverige! Både de som valt att fly till Sverige samt de som valt att flytta till Sverige – av helt egen fri vilja – behöver inte besöka ett “Svenskt Nationaldagsfirande” för att lyssna till musik,  äta mat eller se på danser tidigare/ andra hemländer. Vad vet de dock om det nya hemlandet och dess mat, kultur, språk och historia? Ett nationaldagsfirande som faktiskt utgjorde en smak av Sverige -och inte vara en “politisk korrekt” dag som mer liknar upprepningar av gårdagen!
Hur många känner ens till Blodpudding, Köttbullar, knäckebröd, Kalles kaviar, Falukorv, Lingonsylt, Pannkakor etc… Till tonerna av en världsberömd Svensk musik och en lika unik som tung Svensk historia i världen som tema? Den som blir “kränkt”, känner sig “stött” eller faller i gråt av saknad kanske har lite andra problem, eller behöver bli påmind om att han eller hon de facto befinner sig i ett annat land med helt andra värderingar, synsätt, språk, lagar, regler, matkultur, nationalsång och till och med flagga än något annat lands. Framförallt misstänker jag dock att detta är allmänt känt, mer troligt är att få en “etablerad politik” att inse vad det är de representerar egentligen?

Socialdemokraterna twittrade också på Nationaldagen – de skriver att Sverige är ett land där människors framgång inte avgörs av bakgrund eller pengar i plånboken. Även detta påvisar dels vilken verklighetsfrånvaro de har när de skriver att det är så, samtidigt som en hel del människor inte ens kan bo kvar -eller sätta sin fot i områden på grund av “fel” bakgrund eller trosuppfattning.
Vilket är en problematik som i synnerhet S stått och tittat på decennier samt låtit växa till sig -och accepterat i bytet mot röster. Varför skulle S annars vara så starka i utanförskapsområden, när de tillsammans med Mp och V är de partier som allra högst skriker om saker som går tvärt emot vad Islam säger? Med tanke på att dessa högst pratar om det inte finnas exempelvis män eller kvinnor, jämställdhet och “allas lika värde”. Medan Islam säger det finnas män och kvinnor, där männen inte tar kvinnor i hand -och ser inte lika stora värden bland icke-muslimer.
Det är troligen precis av samma S-princip på som alltid, där rätt många verkar ha satt sig på hemmagjorda höga piedestaler av en “Gör inte som vi gör – bara som vi säger!” mentalitet.

Långt innan jag själv engagerade mig politiskt hörde jag någon säga att man sällan ser en Socialdemokrat leva som denne lär. Vi kan endast ta Nationaldagstweeten som ett summerande exempel av några av de mest kända exempel som nått allmän kännedom. Bosse Ringholm har varit både finansminister och en s.k. “topp” i det Socialdemokratiska partiet. Med tanke på att “stå för” en politik där tjockleken i plånböcker inte ska spela någon roll, verkar det vara direkt dumt och svek mot barnen med sämre förutsättningar att förskingra pengar ur en idrottsförening – Enskede IK. Vilket resulterade i att hela föreningens ungdomssektion fick slav-sälja Bingolotter. Vid tiden arbetade med jag med ett “ungdomsgäng” – kompisgruppering –  i Enskededalen och Östberga, varav några endast hade fotbollen att luta sig emot. När kraven på de ökade, allt blev dubbelt så dyrare och piskan efter sålda Bingolotter ökade så tappade de också den ramen i livet.
S har aldrig varit mycket för att samma ramar, regler, lagar -och gränser skall gälla alla för alla i Sverige – beroende på hudfärg och bakgrund, så rycktes även dessa få bort av en S-ordförande. Under tiden som ordförande i föreningen erbjöds även svarta löner till tränare, men egentligen och “på riktigt” tycker förespråkas kollektivavtal, LO osv. osv. Men detta verkar gälla för alla – även de Rumänska tiggare som arbetat i -och för det politiskt superheta -och korrekta projektet “Hjärta till Hjärta” – ytterligare ett projekt där man snabbt stämplades som “rasist” samt mänsklighetens fiende om man ifrågasatte – visade sig också ha arbetat svart. Utan vare sig kontrakt eller försäkringar av någon sort.

“Sverige ska vara ett land där människors framgång inte avgörs av bakgrund eller pengar i plånboken” – Gäller detta även för egna företrädare och positioner inom partiet, eller rent av minsta kännedom till personer inom partiet? Med tanke på att långt ifrån vem som helst, eller alla “får” en paradvåning av ett fackförbund i centrala Stockholm – så kan endast detta tolkas som att den “oavsett plånbok eller bakgrunden” var högst relevant för att kunna erhålla detta. Enligt S helt egen mentalitet och politik så skulle Margot Wallström alltså ställt sig i en bostadskö med en bostadskö om minst 50 år. Men inte för den lägenheten, eller någon annan som samma fackförbund ägde. Då ingen av deras lägenheter lades ut för “vanliga människor” att söka hyra – trots att det skriks så högt om fler hyresrätter. Möjligen kan det vara dessa lägenhet som reserverats för hemvändande jihadister? Om inte annat så skulle hon – eller någon annan – protesterat mot detta, men då det handlar om en själv blir femman en annan. Men egentligen och på riktigt är de lika mycket emot detta, som Mp är emot att män inte tar kvinnor i hand -och de alla emot värderingar som står i direkt konflikt med “Svenska värderingar”.

Med tanke på att där inte existerar några enligt S och den koncentrerade mångkulturen till egna områden som verkar vara helt problemfri är det lite konstigt att Margot Wallström inte ens kunde tänka sig att erhålla ett förstahandskontrakt, som mer än villigt hade givits henne på sekunden, i områden som Tensta, Rinkeby eller Husby. Vad är det för fel att bo i dessa områden? Den frågan kan man nog ställa hela S partiledning, en förklaring kanske just är att de vill ta bort allt Svenskt – därmed de själva – ifrån dessa områden.  Positiva är dock att S egentligen menar att vilken förortsunge som helst också kan få allt detta utan att sitta med i partiet, det räcker med att känna någon där så kan man få både förfalskade inkomster och intyg, egna skräddarsydda anställningar med privata parkeringsplatser. Bara det inte kommer ut, för egentligen och på riktigt tycker de alla raka motsatsen!

S storhetstid av självklara röster och inneha en egen majoritet, där ingenting ifrågasätts är sedan länge över! Man kan inte längre gömma sig i kakburken och peka på allt och alla som säger annorlunda vara “rasister”. Den stora skillnaden är trots allt att SD är det parti där människor verkligen kommer som allra mest “ifrån verkligheten”, direkt från hela det svenska samhället spektra av arbetsplatser, skolor, utbildningar, instanser, områden -och gator. Få har ännu gått den långa politiskt (för många partier, obligatoriska) skolan via ungdomsförbunden samt blivit skolade och formade av “hur man ska vara” – men ändå kan SD sätta fingret på en verklighet som S själva har skapat under decennier och förväntar sig att folk skall leva utefter – men vägrar ta minsta ansvar för eller vill leva utefter själva!  Samma sak med det berömda “icke demokratisk bakgrund” – som endast är talande för ett enda parti, som inte håller med S. Även om inte minsta politik, ord eller mening i verkligheten är lika frånvarande vara “icke demokratiskt” idag, som den är att uppleva, höra eller känna i korridorerna.

När Bosse Ringholm själv satt som ordförande för SSU var en av hans starka drivkrafter att höja stödet till FNL samt till de kommunistiska gerillarörelserna Pathet Lao  och Röda khmererna – deras direkt totala frånvaro av demokrati, folkmord samt brott mot mänskligheten är precis lika relevant som SD “historik”.  S – eller C, som aktivt stöttade Hitler och dennes vidriga judeutrotning under andra världskriget – kommer från grundvatten av att uttryckligen stötta diktaturer, folkmord samt brott mot mänskligheten och folkmord! Men det kanske inte är samma sak, för egentligen och på riktigt är de emot alla som kommer ifrån en bakgrund av icke demokratiska synsätt & värderingar!

Möjligen är det därav detta unika vansinne av att till varje pris inte vilja respektera, känna stolthet över samt uppmärksamma den egna nationen? Därav den så annars för varje individ som nation självklara historien inte vill lyftas alls? Då den berömda “stenen i glashus” inte endast då längre skulle vara en sten – utan som slänga ett helg berg i ett glashus!

 

Dela & Diskutera:

Som så många, så även jag, intresserade jag mig mer och mer både politiskt samt engagerade mig från att arbeta emot våld, rasism och droger – vilket jag gjorde under 14 års tid. En liten del av det arbetet, föreläsningarna och böckerna var dock även då någonting som växte sig bli betydligt viktigare med egna barn – den Svenska – och för barnen egna – identiteten. Mina föräldrar kommer från Indien där i princip hela min släkt idag lever i väst, men en stor majoritet lever som om de fortfarande levde kvar i Indien – såväl i mentalitet, värderingar –och synsätt som i levnadssätt. Vad som kanske starkast präglade mig under min uppväxt var således anammande av den egna identiteten, kulturarvet, historiken, religionen –och tillhörigheten. En religion som till viss del påminner om den fornnordiska – med idoler och figurer, fascinerande berättelser och sagor precis som även Illiaden som kanske inte alltid påminner om människor och mänskligheten. Å andra sidan, vilka änglar & demoner gör det även i den Teologiska religionen, historiken, identiteten samt arvet?

Jag glömmer aldrig min Mormors eviga berättelser kring hur Guden Ganesh fick sitt elefanthuvud, eller varför Shiva bodde uppe i bergen och varför “apguden” Hanuman öppnade sitt hjärta där en spegelbild på Ram och hans Familj syns i hjärtat. Inte heller hur varenda affisch/ avbildning hade sin historik bakom som kunde utgöra en hel bok. Det var så mycket mer än sagor, då hela livsstilen och synsättet – allt från kost till bemötande och traditioner hade sin grund i detta. Även om man, likt mig och Tony, inte var troende så fylldes man med en härlig känsla av identitet, tillhörighet och historik. För att inte säga gemenskap! Detta är dock något som tyvärr långt från alla barn i Sverige får uppleva eller känna. De lär sig snarare att den Svenska skulle vara någonting fult och stötande…

Lika stark präglat av den egna mytologin, identiteten eller arvet som ens nationalitet grundar sig på bland – i stort sett – hela min egen släkt och majoriteten av vänner och bekanta med andra bakgrunder än Svenska – lika frånvarande är den i Sverige och anses vara fylld av – högst vansinnigt samt orättfärdigad – skuld och skam. Sverige har – på riktigt – s.k. ”ledare” för Riksdagspartier i landet inte minst, som gång efter annat påstår Sverige och svenskar vara ”tråkiga” som saknar en egen kultur och identitet… Hur sådana självförminskande konstateranden ens kan göra att de får fortsatta förtroenden bland det egna folket är i min värld snudd på overkligt. För att inte säga, världsunikt! I en klar majoritet av världens nationer skulle sådana uttalanden vara direkt förenligt med politiskt självmord.

Det var mäktigt att gå omkring på Birka, se samt få uppleva ett kulturarv som mina egna barn är den del av –och kommer ifrån, på deras mammas sida. Det arvet och den historiken är minst lika mäktig, stark och lång som deras andra arv – som dock är mer avlägsen i samtliga aspekter av sina liv.
Jag själv är född i Sverige, levt i Sverige hela mitt liv och ett liv i mina föräldrars födelseländer skulle kännas precis lika främmande som ett liv i Kina. Däremot är det en känsla av trygghet, gemenskap och identitet som stiger under sammanstrålningar, bröllop, släktträffar och andra tillställningar där man ändå kan känna igen språk, mentaliteter, mat, musik och traditioner – inte minst ”varför”. Vissa är direkt kopplade till –och ett arv ifrån tiden då Sverige levde under järnåldern – Dvs, Vikingatiden.

Endast vetskapen av att veta om ”varför” man gör någonting som är kopplat till uråldriga traditioner stärker också människors trygghet, identitet –och tillhörighet. Samtliga är grundläggande viktiga faktorer för oss att få samt vilja känna. Ett annat exempel på detta är tryggheten, identiteten och tillhörigheten samt gemenskapen av att identifiera sig som en Fi-”feminist”. Det finns nog få som skriker ut sina identiteter –och tillhörigheter mer än dessa, i precis varenda chans man får – vare sig det handlar om att slå ner på andras åsikter och tillhörigheter eller skrika ut egna.Tyvärr vet skrämmande få Svenska skolbarn ”varför” vi firar Midsommar – men vet man om det, så stärks även den egna identiteten snarare än bli en dag av ”fylla”. Den synen på Midsommar är att mörda ett kulturarv som sträcker sig tillbaka långt in i den svenska historien samt identiteten. Vare sig man har en eller fyrtio traditioner om året – vad spelar det för roll? Gillades inte ”olika”? Oavsett om Sverige så endast har en tradition, så är det fortfarande en Svensk tradition, identitet och tillhörighet som knyter an en gemenskap inte minst denna dag!

Det var rent av direkt sorgligt att under tiden gå runt på Birka veta om hur en nations och folks hela historia och identitet ens kunde fyllas av skuld och skam, snarare än – endast – vara stolt, trygg och stärkande. Precis som världens alla andra anses vara. Den påtagliga – rent av patetiska – synen om att identifiering, kärlek, stolthet, tillhörighet & gemenskap som Svensk gentemot den egna Svenska historien. Men även otroligt nog kulturarv, mytologin, språket, folket, nationalsången till den egna flaggan automatiskt vara ”stötande” samt fylld av hat och förakt snarare än motsatsen, säger i mina ögon så mycket mer om den mentaliteten. Om kunskaper, respekt, tolerans, lojalitet -och ”öppna sinnen”, lika mycket som den är såväl galet oattraktiv som svår att lita på eller känna trygghet gentemot, då den till och med ser på den egna identiteten vara så ”hatisk och föraktfylld”, samt så lättvindigt symboliskt kan lämna ifrån sig den egna flaggan och till och med stoppa den egna nationalsången för barn att sjunga på sina skolavslutningar – i –och för det egna landet som tillsammans med sina mor –och farföräldrar erbjuder de – b.la. – gratis skolutbildningar och liv i fred. Tillsamman med så mycket mer att deras egen moder –och hemnation (oavsett bakgrund) utgör en nation som av så många människor världen över i lika många nationer ser på med avund, vill söka sig till att leva i –och inte får i det egna landet.

Lika stor som stoltheten, tryggheten, gemenskapen och identiteten – som dock mer allmänt ”förstås” och accepteras – är gentemot, exempelvis, egna förorter i Sverige, borde de även vara gentemot hela nationen. Möjligen skulle då inte heller respekten för Sverige eller motivationen av att vilja bli ”Svensk” tappas så fort heller. Lika fylld den svenska identiteten, historien och kulturen är med skuld och skam – borde den istället vara fylld av stolthet, kärlek och respekt. Likt allt annat folk i världen, ses på som en självklar stark identitet, gemenskap –och tillhörighet!

Besök på Birka borde vara en obligatorisk självklarhet för varenda skolklass att besöka, igår var en lågstadieklass där också. Den respekt som lika snabbt som starkt infann sig bland samtliga barn, inte minst de med annan bakgrund än Svensk, gick nästan att ta på. Längst bak på båten fanns det svenska flaggan – innebörden för många av att se den på hemresan var – endast efter en droppe i havet av Svensk historia, kultur, mytologi –och identitet – ojämförbar. Lika obligatorisk borde Svensk samhällsorientering – på djupet – vara om Sverige, språket och den svenska kulturen samt identiteten för nyanlända. Åtminstone för samtliga som ser sig leva ett liv i Sverige. Det är inte det minsta ”stötande” – det är en självklarhet! För de allra flesta nationer samt nationaliteter världen över både ha samt känna lika stor identifiering med, som stolthet över. Vår vänster regering har på rekordtid tagit fram lagar som annars tar åratal, lagar som handlar om positiv särbehandling helt på grund av etniciteter. D vill nu även ge nyanlända företräde i skolköer, med motiveringen att deras föräldrar ”inte hunnit satt de där”… Precis, än mindre har inte endast deras föräldrar – utan samtliga – inte en aning om den Svenska identiteten och de nya med samt landsmän och landsmaninnor. De allra flesta utgår dock från det vara mer självklart – även i Sverige – än vad de snabbt märker det vara ”stötande” och skamligt.

Precis samma fascination, trygghet, tillhörighet och identitet som de andra barnen, kände även Liam och Chantall igår kväll. Lika fascinerade som jag själv en gång i tiden satt med stora öron och ögon intill min mormor, satt nu även Liam och Chantall. Dock gentemot ett helt annat folk och nation – Deras egen historik, mytologi och identitet! Dvs Svenskars och Sveriges! Men inte någonstans mindre stark och viktig, som det skulle vara “stötande” eller fult. Shiva och Ganesh finns där för de att minnas också, men kan inte alls identifieras med lika starkt i vare sig språk, tankesätt, värderingar, miljöer eller ens kost. Efter bilder, berättelser, videotittande samt läsande av endast en liten del av allting – blev också halsbanden de fick innan läggning som föreställer Odens mask & Drakhuvudet mer än endast ”häftiga figurer”. Det blev plötsligt en del av de själva och någonting som deras förfäder troligen också bar samt följde. Mer än vanliga halsband, blev det plötsligt mer som ett historiskt tillhörande -och identitetsstärkande kompass om vilka de är –och vart de kommer ifrån! Liam sa;
-”Det här ger mig kraft, som Tor och Oden!” Chantall kontrade med; ”Och för mig, från Freja!” Givetvis är det så!
Självkänsla, identitet – och stolthet ger inte bara kraft, det skapar även attraktionskraft och är fundamentala saker som dels människan mår bra av,  och som människor världen över ger sina liv för att få bevara! I Sverige finns tyvärr krafter som direkt pissar på dessa som detta, genom att säga Sverige och Svenskar inte ha någon (att vara stolta över)…

Oavsett om så hela Sverige skulle se det så, så ska i alla fall inte mina egna barn växa upp med –och leva ett liv av skuld och skam över deras moderation, hemnation och deras historia, tillhörighet, trygghet som stolthet. Lika lite som de en sekund ska känna skuld och skam över den egna flaggan eller nationalsången, bara för där finns de som anser kärlek och stolthet vara samma sak som hat och förakt… Det är deras egen, och den är fylld av en historia med deras egna förfäder.

På ett bredare nationellt plan vill hela SD att samtliga barn i Sverige ska få känna –och göra detsamma. Vansinnet av att inte endast förbjuda Nationalsången, utan även det stötande bland Svenska ”etablerade” partier & politiker av att ha förbjudit en av Sveriges finaste, vackraste och mest kända sommarvisa – ”Den Blomstertid nu Kommer” – är helt tack vare SD återigen tack och lov får sjungas! Endast det lilla sätter saker i perspektiv, hur oerhört skevt samt förvirrade och vilse landet ligger!
Inte helt omöjligt på grund av just rotlöshet och av att ha tappat samt vara helt vilse i den egna identiteten – därmed också stoltheten, självrespekten –och tryggheten!

Dela & Diskutera: