Sveriges regering samt hela samhällsdebatten fortsätter att blunda hårt för, samtidigt väljer egen frånvaro före närvaro, den fullkomligt misslyckade ”integrationen”. Sveriges s.k. ”etablerade partier” har i decennier koncentrerat invandrare och låginkomsttagare till egna områden, som det svenska samhället i samma takt tagit sin hand ifrån. Områden som vare sig ”etablerade” politiker eller journalister själva – inte ens självaste DO (Diskrimineringsombudsmannen) – vill flytta till. Vilket S kunde förstå… Människor som helt eller delvis står utanför samhället i såväl språkkunskaper, samhällsorientering, samhällskunskaper, identitet, arbeten -och bostäder. För att inte nämna den viktiga – och för resten av en hel värld självskrivna – orientering av svenska värderingar som råder i Sverige, för ett liv i Sverige… Till den grad att till och med Föreningen för Ensamkommande ordförande starkt efterlyser detta. Det är områden det ofta hänvisas till att utgöra ”Sveriges mångkultur”. Det dock är en lika koncentrerad som segregerad s.k. ”mångkultur”, som många ”etablerade” själva väljer när –och hur de vill ta del av, för att sedan lämna. Någon timmes besök på en festlig internationell mångkulturell festival med ”mat, musik & dans från världens alla hörn” på Järva fältet. Vilket är grymma festivaler som mer än ”god och kryddig mat samt exotiska danser till medryckande musik” ofta ger känslan av samhörighet även över – de idag allt starkare territoriella – förortsgränserna. Dock främst av invånarna. Det som dock skulle vara coolt är att arrangera på samma fält någon gång är en svensk festival, exempelvis med temat; ”Vikingatiden fram tills idag” – med svensk husmanskost, dans -och svensk musik! Då menar jag inte ”Midsommarfirande”…
Men blotta tanken på att en sådan festival i ”mångkulturen” föder snabbt en lika skrämmande som patetisk och världsunik eftertanke om inget bidrag samt slängande skrikande etiketter om, ”rasism!”… Hur mycket den än skulle behövas tyvärr. Det är grymt att arbeta för Paula Bieler, hon ägde sedan tidigare både min och många vänners respekt. B.l.a för att hon ofta satt fingret på problemen. Även Jeanette har den respekten för Paula, och med tanke på min enorma både kärlek samt respekt för Jeanette och hennes – inte minst – intellekt och person, var min bild för den grymma politiker Paula var klar! En bild som både stärkts och bekräftats under tiden som hennes politiske sekreterare. Liksom i en hel del andra frågor var hon den första –och enda utanför SD jag hörde säga det inte endast handlar om att erhålla ”ett arbete” för att bli en del av det svenska samhället –och/ eller ”Svensk”. När jag återberättade detta för vännerna och bekanta, främst utanför tullarna, lockade hon åter fram leenden och medhåll! Igår framkom identiteten på den fjärde IS-bödeln hade levt ett liv i England där han arbetat som mekaniker på ett nöjesfält, med andra ord så borde han enligt resonemanget av ”endast ett arbete”, vara något av den mest införstådda med hur ett västerländsk, sekulärt, öppet och demokratiskt samhälle ser ut –och fungerar?
Även Mp själva utgör ett lika starkt kvitto på att ”endast ett arbete”. Inte ens ett arbete av att sitta med i deras ”feministiska” partistyrelse, innebär per automatik inkludering av samhället, dess värderingar eller ens delaktigt. Många i min egen släkt och bland vänners och bekantas – såväl i Sverige som i England, USA och i Väst förvandlar samma kvitto snarare en regel än att vara undantag. De flesta har ”ett arbete” att gå eller åka till med kollegor och chefer, en del driver sedan många år även egna rörelser – dock kan långt ifrån alla ens språken, men än fler skulle förbjuda sina barn att inleda förhållande med – än mer otänkbart – gifta sig med en, exempelvis, Svensk(a). Av ingen annan orsak än för att denne inte delar språk, etnicitet, kultur, religion och/ eller samma värderingar… Det egna ansvaret när det kommit till integration –och assimilation i –och till Sverige har helt lyst med sin frånvaro, den lyser som starkast fortfarande. Många är de som valt tystnad i vår ”åsikts –och yttrandefrihet” före ens yppa ett ord kring en komplett misslyckad integrationspolitik, då dessa snabbt anklagas besitta ”dåliga människosyner” och påklistras etiketter som helt förbrukat och missbrukat ordet ”rasism”. Samtidigt, förolämpat rasismens vidrigheters verkliga offer världen över – Levande som döda! En majoritet kommer inte in i arbetslivet ”inom 7 år”… Då skulle arbetslösheten i invandrartäta områden inte heller varit lika hög som bidragsberoendet är! Vad som skulle vara skillnaden mellan nyanlända och ”gammelanlända” har jag inte riktigt förstått, som gör att nyanlända tydligen kommer att integreras och assimileras in i såväl samhället som arbetsmarknaden på rekordtid? Inte minst när samma retorik, mentalitet, politik och inställning råder. Varför har detta koncept då inte införts tidigare, om allt ansvar ligger hos den Svenska staten, de Svenska medborgarna -och det Svenska samhället?
”Integration” i Sverige innebär oftast ett permanent utanförskap – som det endast talas om vid ankomsten, när man är ”nyanländ”, för att sedan lika snabbt gömmas för förglömmas.
Samtidigt som det verkar existera en generell uppfattning om att alla nyanlända automatiskt vid ankomsten till Sverige förvandlas till att vilja vara identitets, nations –och könsneutrala ultrafeminister. Vad man kanske förväxlat är att många däremot flytt eller flyttat till ett jämställt, sekulärt demokratiskt land med ett öppet samhälle där yttrande –och åsiktsfrihet ska råda. Ifrån exempelvis religiösa, politiska, diktatoriska –och kvinnoförtryckande länder. Men allra flesta är nog rätt så medvetna om att det är Sverige de befinner sig –och sökt sig till.
Med detta, att Sverige har sitt eget samhälle, språk, flagga, värderingar samt till och med nationalsång. Genom att snarare skämmas över samt ursäkta den egna svenska identiteten, språket, kulturen – till och med den egna flaggan och nationalsången så är det heller inte så konstigt att även andra generationens invandrare som är födda i landet glorifierar –och förskönar krafter som familjen en gång i tiden flydde ifrån – men som tillåts stärkas här och nu till och med är starkare i området än i hemlandet. Vem finner någon attraktionskraft i något eller någon som vare sig vågar stå upp för att de egna värderingarna skall gälla allt och alla, ber om ursäkt för –och förnekar sin egen identitet, språk och nationalsång? Trots en regeringsombildning och rådande samhällssituation med segregation, utanförskap och parallella samhällen – på detta ett rekordstort mottagande av nyanlända där man inte ens vet vilka människorna är, inte heller ålder – och/ eller vad de har för agenda åt något håll, så finner en rödgrön regering ingen poäng med att ha någon Integrationsminister…
Det är ändå rätt talande för hur nöjda de måste vara med den s.k. integrationspolitiken –och samhällsutvecklingen. En utveckling där 3 områden 1990 betraktades som utanförskapsområden, endast i Stockholm. Idag upp emot 200 – över hela landet… Områden som inte sällan präglas av segregation, arbets –och bostadslöshet, samhälls –och språkbrister, försummade miljöer, poliser som eskorterar ambulans, bidragsberoende, rasande skolresultat och skolor, hot, våld, skit och mer skit samt hopplöshet och destruktivitet som rycker ifrån ett barn både tron på sin egen framtid i Sverige –och blotta tanken på att bli ”Svensk” – snarare tvärtom! Då ”svensk” i en skrämmande omfattning sedan länge tillåtits vara synonymt med att vara en ”tönt” eller ”hora”. Men aldrig talats om vare sig ”rasism” eller hatbrott, det har fått passerat under ”förståelse”. Det är, exempelvis, likaså enligt svensk lag, moral -och värderingar direkt förbjudet med barnäktenskap, tvångsgifte och könsstympning. Trots detta funderas det ens från Centerpartistiskt ”etablerat håll” över att ”tillåta” gifta nyanlända barn förbli fortsatt gifta samt leva med den man de aldrig i livet valt att gifta sig med själva… Så mycket bryr man sig om –och står upp för barn, egna värderingar, lagar och inte minst det egna samhället, än vad man direkt viker ner både sig själv och barnens rättigheter samt tryggheter för den totala livrädslan av att kallas någonting. Tillfälliga kommunala regler och lagar införs för hitresta hemlösa tiggare, men inte för hemlösa svenska medborgare. Listan kan göras lång på det ryggradslösa vansinne som människor en gång i tiden valde att flytta till – som människor idag även väljer att flytta ifrån, av precis samma orsaker…
Skillnaden är dock att de här döpts om, förskönats, blundats för samt helt accepterats under ”religionsfrihet” och ”fattigdom” exempelvis – där rasism, förtryck, skeva värderingar, synsätt – och ”patriakala strukturer” samt allt Sverige ”är emot” endast har setts kunnat begås av Svenskar. Man kan naivt ihärdigt hävda år efter år att allt detta beror på klass och fattigdom, men det borde då också innebära att många rika oljeländer världen över skulle ligga i topp gällande fred, jämställdhet bland annat. Dessa skulle då verkligen utgöra ”världens största humanitära stormakter” präglat av mänskliga rättigheter för allt och alla! Däremot, är det inte minsta konstigt i något av dessa länder heller att ett liv i de länderna och samhällena också innebär ett följande av det samhällets värderingar, lagar och regler samt en identifiering av nationens identitet – integration och assimilering helt på egen hand alltså, helt av egen individuell kraft och ansvar!
Vilken Svensk journalist, ambassadör, migrant eller ens turist har ex. ens ifrågasatt varför hon eller han tvingats följa de lagar och samhällskoder som kan vara Sveriges raka motsatser? Vägrat burit slöja eller ifrågasatt varför hon som kvinna inte kan vistas ensam eller hälsat enligt de ländernas seder och bruk? Givetvis blir det, som flykting, en utmaning att komma till Sverige och anpassa sig till ett samhälle strävar efter jämställdhet, öppenhet, religionsfrihet –och yttrandefrihet efter att vuxit upp –och levt hela sitt liv i ett samhälle med direkt motsatta förhållanden, synsätt och värderingar. Det innebär inte ett kontraproduktivt daltande med –och att de värderingarna skall ges företräde det Svenska samhällets. Det är också här som den kanske största skiljelinjen dras – endast Sverige står inte upp för sina, ställer inte krav om att följa dessa –och accepterar värderingar, synsätt och mentaliteter som vi ”egentligen” säger oss vara emot! I Sverige glöms och göms till och med den egna flaggan i en skrattretande uppfattning om att någon, på riktigt, skulle bli ”stött” av att se den. Det är ingenting konstigt, märkligt, ”fult” eller ”stötande” allt – snarare rätt viktigt i min mening – att den egna identiteten med allt vad det innebär stås upp för -och snarare stärks än motsatsen – om man verkligen vill ett samhälle för alla, i Sverige!
Ett svensk samhälle kan inte vara gynnande på något plan, på något vis, för krafter som vill raka motsatsen och/ eller leva utefter andra lagar och regler än de Svenska utanför det egna hemmet. Det finns ofta ett samhälle för alla, sådana samhällen finns det också gott om! Liksom Kommunistiska, Hinduistiska, Islamistiska, mer Kristna, Judiska osv. osv. – Vägen dit är öppen om man inte vill leva i ett sekulärt öppet demokratiskt Svenskt samhälle med yttrandefrihet och kontinuerlig strävan efter jämställdhet. Det är lika patetiskt och häpnadsväckande som det är medlöpande och vidrigt att försvara både sexualbrott och hatbrott, i form av sexuella övergrepp och våldtäkter helt beroende på gärningsmannens hudfärg! Som så många människor, föreningar och organisationer i decennier bl.a. försökt varna för gentemot en utveckling i miljonprogrammen, så har problematiken vuxit sig för stora att endast inrymmas i områdena.
Givetvis i takt med fler likasinnade, det är en oerhörd enkel matematik och om fler kände till synen på västlänningar bland många som levt i strikta strukturella kulturer och samhällen med synsätt som skiljer sig avsevärt från det svenska – så kanske debatten skulle legat annorlunda och etiketterna på SD slängts mindre. Om kvinnlig hud och hår endast anses vara ”frestande” och en ensam kvinna utanför hemmet lösaktig – Vad är då korta kjolar, tighta jeans och u-ringade tröjor – på att vara ensam, visa både hår och hud…? Dvs, förutom att vara precis så varje kvinna ska kunna klä sig i Sverige, om hon vill! Föraktet, den låga respekten samt synen gentemot Svenska (Västerländska) i synnerhet tjejer är ingenting som är nytt! Såvida man inte har varit helt frånvarande. Våldtäkter, trakasserier och misshandel av ingen annan orsak har alltid pågått, men aldrig ens nämnts som hatbrott – vare sig av BRÅ och än mindre av ”etablerade politiker”, som hellre köper och håller tyst om detta över blotta risken för den panikslagna rädslan att stå upp emot detsamma! Få med närvaro kan säga att de inte känner igen mentaliteten, vet om eller har hört vilka ”horor” samt ”töntar” Svennarna är.
Att inte stå upp ens för egna värderingar, samhällen – sitt eget folk – vare sig föder någon vidare respekt eller skapar attraktionskraft gentemot många att ens vilja identifiera sig med och tillhöra – Vad är det som gör allt ifrån exempelvis Turkar, Kurder, Polacker till Samer till ett stolt folk? Är det ens ett ”folk”…? Om så, varför…? Vad tror man utgör den största attraktionskraften samt identitetssökande känslan av samhörighet, ansvar och delaktighet – för att inte nämna samt trygghet – i allt ifrån gäng, nätverk till idrottsföreningar och den starkaste identiteten, samhörigheten, kärleken och tryggheten av de alla – Familjen? Samma ingredienser av stolthet, identitet, kärlek, prioritet, ansvar, sam –och tillhörighet finns till och med gentemot förorter… Endast genom detta vill man b.la. tala om vem man är –och vart man kommer ifrån. Utan att det per definition samt automatik innebär att man hatar någon eller något annat!
Sverige, det Svenska samhället med Svenska samhällsvärderingar -och identiteten utgör absolut inget undantag – eller är mer ”stötande”, ”fult” eller ”konstigt” än någon annan tillhörighet, stolthet, trygghet, gemenskap samt identitet. Det är löjligt nog, tyvärr, många Svenskar själva främst på vänsterkanten men även inom hela den rödgrönrosa Alliansens ”etablerade” politiker som journalister som under decennier sett och ser det så. Därmed också starkt bidrar till en sådant stark samhälls – och debattklimat till vänster, att till och med Liberalismen ses ligger till höger på den Svenska politiska spelplanen… (?) Instanser som dagis, skolor, polis, skjukhus m.m. är så pass förvirrade av ren rädsla samt politisk korrekhet att den går före sunt förnuft. Rädslan för att det kan kosta de arbetet om de inte säger rätt saker samt agerar korrekt helt baserat på människors hudfärg, etnicitet, bakgrund och religion är vansinnigt! Kan de ta i hand, eller är det förolämpning då? Kan de säga ”Hejsan” utan att kunna hälsningsfrasen på alla andra språk än Svenska, utan att kränka? Kan den enda myndighet som inte får kapitulera, just för att upprätthålla trygghet, lag -och ordning samt arbeta emot ex. hedersrelaterat våld, kvinnoförtryck, hatbrott och radikalisering kapitulera? Det värsta är att det till och med både förstås, ursäktas samt är acceptabelt att självaste polisen i en nation väljer att inte åka in till allt fler områden, då deras närvaro anses vara ”provocerande”…
Denna lättkränkta politiskt korrekta labyrint i Sverige av förvirrande förhållningssätt – för Svenskar i synnerhet (oavsett etnicitet, födelseland eller bakgrund) i sitt eget land – för att inte anses vara något som är något helt annat är både patetiskt motbjudande, men icke desto mindre hög tid att genomskåda och montera ner på alla plan! Framförallt inom politiken och i samtals –och mediala debatten. En ökad kunskap om vad som faktiskt är ”rasism” och ”fascism” samt en önskan om en djupare respekt för dess offer vore önskvärt. Det har hela tiden använts för att tysta meningsmotståndare när argumenten tryter i sak – jag har själv använt mig av och spelat ut samma kort under många år. Utvecklingen har tydligt visat att en sådan ”etablerad” taktik och politik under decennier b.la. lett till 200 utanförskapsområden från 3. Ökad radikalisering tillsammans med ett ökat herdersvåld samt kvinnoförtryck. Ökat utanförskap samt segregation! Med ett okontrollerat mottagande och vidöppna gränser från de mest brinnande delar av världen, ifrån såväl mentaliteter som samhällen med obeskrivligt stora strukturella som kulturella skillnader i både värderingar och synsätt, som inte sällan är raka motsatsen till det Svenska sekulära öppna samhället med demokratiska spelregler och en kontinuerlig strävan efter yttrande –och åsiktsfrihet likväl som jämställdhet, så måste det helt enkelt ske en radikal grundläggande förändring. Bland oss själva!
Det kräver en helt ny insikt, inställning, kunskap och ansvarstaganden – men inte minst mod och ryggrad – i såväl debattklimatet som i politiken! Vilket b.la. Paula Bieler, Jimmie Åkesson, Linus Bylund, Mattias Karlssson och Richard Jomshof samt övriga SD både sagt, satt samt fortsätter sätta fingret på, gång efter annan. Mycket som ”igår” avfärdades vara något helt annat även det helt beroende på vem som sade vad -och från vilken plattform samt organisation. Idag står samma ”etablerade partier” – då förblindade av just detta och inte ens vågade se enkla matematiska formler – likt kopieringsmaskiner utanför vårt kansli och nästan citerar b.la dessa. För mig personligen har jag aldrig tidigare arbetat för vare sig personer eller i en organisation, än mindre politisk, där man – på riktigt – också kan samt vågar sätta fingret på en problematik – utan munkavlar och utan att den största hänsynen till huruvida det är problematiskt eller inte grundar sig i människors hudfärger, religioner, kulturer eller etnicitet. Endast det faktum – som är rena självklarheter för resten av världens nationer och medborgare – att istället -och endast se det Svenska samhället och de Svenska medborgarna främst – Sverige – för samtliga att följa och anpassa sig till – inte tvärtom!
Det existerar idag ingen ”rasism” någonstans, vare sig i att påpeka, kritisera eller tycka något av det ovannämnda eller i att kritisera den obefintliga “integrationspolitiken”. Inte heller i att påtala hur positiv särbehandling automatiskt innebär negativ särbehandling för andra eller inom SD! Vare sig i politiken eller korridorerna – en lika förlegad som den är okunnig, uttjatad -och desperat. Enligt den Svenska debattens definition, så kan finns trots allt även många ”rasister” utanför tullarna! Det gäller bara att våga vara emot, b.la., rasism på riktigt också!