I skuggan festar språkröret med våldtäktsmän – “massvis med gånger”…!

– “Massvis med gånger har jag varit på fest med killar som våldtagit. Har aldrig blivit misstänkt för sexuella övergrepp för det”…

Grön Ungdoms språkrör twittrade ut detta endast för någon vecka sedan i ett desperat försök att försvara ageranden och konstateranden som direkt går emot demokratiska värderingar och kanske framförallt – allt vad Mp säger sig stå för. Jämställdhet, demokrati, ”allas lika värde” men som snarare är allas lika värderingar? Men inte minst, ”feminismen”.
Nu verkar det inte endast vara Mp toppens grodor och värderingar som skevar till det gentemot den egna ideologin, utan hela vägen ner till ungdomsförbundet verkar det vara splittrat hur man måste förhålla sig i olika frågor när allting analyseras och relativiseras ner i atomer, för att sedan kallas för ”feminism”. Hon likställer även våldtäkt med sexuella övergrepp… är okunskapen verkligen så skrämmande total, i synnerhet för landets främsta “feminister”, som det visats prov på den senaste tiden?  Ett sexuellt övergrepp är absolut inte att förringa vara oacceptabelt och vidrigt, fastän det kan räcka med ord som upplevs obehagliga. Behöver jag ens förklara den totala vidrigheten i vad en våldtäkt är? Genom att likställa dessa två ser det feministiska språkröret för Grön ungdom alltså inte våldtäkter vara mer än obehagliga ord? Jag vet inte annars hur jag skall tolka det – det andra alternativet, av tre, är okunskap hos en uttalad stark “feminist”. Det tredje är att vad som är vad inte baseras på handlingen i sig, utan vad den blir i de egna ögonen – beroende på vem det är som utför den och vilken hudfärg denne har?

Hanna Lidström tweetI mina ögon vore det direkt lika olämpligt för en ”feminist” att festa med våldtäktsmän? Men det kanske bara är jag som tycker detta, då jag aldrig riktigt har greppat vad feminismen är – om det så är att hata alla män, vara för könsneutralitet eller att män och kvinnor ska ha, exempelvis, lika löner? Det kan givetvis vara så att jag – och de flesta – vid olika tillfällen har vistats på samma fest, cirkus eller annan tillställning med någon/ några som är våldtäktsmän – utan att veta om det!  Frågan är dock vad som skulle sket, där och då likväl som efteråt, om jag – likt de flesta – skulle fått reda på det? Skulle jag festat kvar, med de?… knappast!
Jag kan dock svara på frågan vad som har hänt de tillfällen jag fick reda på det. Som jag även beskriver i Blodsbröder så uppstod detta första gången under unga år – vilket slutade med anmälning och händelser som jag vare sig är stolt över idag samt aktivt arbetat emot de senaste 17 åren. Vid det andra tillfället hade jag arbetat med många år tillsammans med en kollega som blev nära vän med mina redan befintliga dåvarande nära vänner. Det visade sig att denne man inte bara anmäldes för våldtäkt, utan även fysiskt som psykiskt misshandlade – å det grövsta kontrollerade mamman till sina egna barn.

När jag lärde känna mamman, som han själv presenterade för att han under en period av att försöka charma tillbaka henne ville att jag skulle hjälpa henne med att starta en förening för just utsatta kvinnor… (!?) Jag sade till henne redan från början att jag inte gillade hennes man, då han genom åren redan genomskådats med notoriska lögner och världsrekord i otrohetsaffärer, samtidigt som mamman gick hemma med deras nyfödde dotter – den förste försummade han lika mycket. Samtidigt kom då också agerandet bakom stängda dörrar fram. Det var sista dagen jag ens hälsade på svinet! Jag drog henne första gången till polisstationen i ett första steg till frigörelse. Lögnerna om alla ”maffior” han hade startat som endast verkade existera för att hon inte skulle ta ett steg utan honom genomskådades snabbt. Människor han läst om i media, men sade sig vara ”ledare” för var en del de facto både mina och min brors tidigare vänner samt bekanta – vilket då också lätt kunde verifieras, genomskådas –och plötsligt insåg hon att ilskan snarare riktades emot honom av de han indirekt hotat henne med. För ingen gillar vare sig en sexbrottsling, pedofil, barn –och/ eller kvinnomisshandlare. Det finns b.la. en orsak till varför sexbrottslingar får sitta enskilt isolerade från resterande brottslingar runt om på landets fängelser.

Om föraktet mot dessa är så starkt, och ursäkta så obefintliga hos en icke-feminist så trodde i alla fall jag att det skulle vara rent och skärt hat hos de som verkligen ser sig vara feminismens förespråkare – Fi och inte minst Miljöpartister. Men jag undrar vad Grön Ungdoms språkrör gjorde och hur han agerade efter att ha fått reda på att hon ”massvis med gånger” festat med våldtäktsmän…? Fick hon reda på det där och då, lämnade hon då fetsen eller stannade kvar och fortsatte? Det är trots allt en avgörande viktig fråga för ställningstagandet och värderingarna som även existerar bakom släckta kameror… Så vare sig språkröret lämnade eller glatt festade vidare så borde det alla gånger finnas ”massvis” med lika många anmälningar – från henne? Hon har uppenbarligen kännedom om ”massvis” med festande våldtäktsmän, om så via erkännande inför henne eller via annan väg.

Språkrörets desperata, direkt vidriga, ursäkt till försvar för hennes partitopp är lika talande som hela Miljöpartiets brist på bli granskade. Även språkrörets tweet av att massvis med gånger festat med våldtäktsmän är precis lika illa som det är att inte vilja ta kvinnor i hand. Våldtäktsmännens offer- alla de ”massvis” med kvinnorna som våldtagits och mot sin vilja sexuellt förgrips på utav ”massvis” av våldtäktsmän ägnas inte en tanke åt. Deras, skador, sår, öden och minnen som sträcker sig långt mer än en sekunds twittrande i desperation av en feministisk politiker verkar inte kunna ses överhuvudtaget. Den viktigaste poängen i tweeten handlade inte ens om de kvinnorna – utan mer om våldtäktsmännen och uteslutande om sig själv. Där hon betonat att hon inte har kallats för sexförbrytare för att hon festat tillsammans med de… Där har hon fel – i mina ögon är hon från och med den jämförelsen en Miljöpartistisk ”feminist” som inte ovillkorligen tar avstånd från våldtäkter – endast när det passar den egna agendan!

Oavsett om det vore så, att ens lyfta upp våldtäktsmän som ett exempel i en försvarande mening åt något håll är inte bara direkt olämpligt – det är vidrigt! Det verkar vara få inom det partiet som faktiskt står för vad de säger sig göra, jag själv skulle aldrig lyfta ett exempel med ens ha vistats i samma rum som EN våldtäktsman utan att lämna det mötet onoterat – för dennes del.
Men Mp ser sig kunna försvara direkt odemokratiska värderingar med olika odemokratiska värderingar – vilket är något jag starkt känner igen. I Sverige bekämpar vi rasism med rasism – där de som endast säger rätta saker verkar se sig själva ha –och får fri lejd till att kunna säga, bete sig samt agera precis enligt de värderingar de säger sig vara emot.

Mp har självutnämnt tagit på sig rollen av att vara kvinnans beskyddare och talespersonen för jämställdhet. Allt som har med feminism samt jämställd att göra verkar det som måste filtreras genom de för att godkännas eller inte. Tidigt under 90-talet när NFG bildades (Non-Fighting Generation) så anklagades de ofta – även under min tid i organisationen – för att ”vända ut och in på jackorna” och se det egna våldet som rättfärdigat. Visst förekom det, att säga något annat är att direkt ljuga om man säger sig vara ”emot våld”. På precis samma sätt verkar många ur Mp likt språkröret för Ungdomsförbundet se det vara fullt legitimt och rättfärdigat att själva helt tvärtemot allt de säger sig stå för och trampa på kvinnor! Endast några exempel som vi – har sett – den senaste veckan är ”patriarkala” strukturer och synsätt, ovetskap om vad som är kränkande mot kvinnor, se de mest uppmärksammade terrordåden i modern tid som ”olyckor” samt rent av använda våldtäkter som exempel för att skydda sig själva och skuldbelägga alla som säger tvärtom… (?) Vilket rent naturligt de själva borde gå i täten för med sin uttalade ideologi.

Men så är också problemet med den ”etablerade” politiken i allmänhet och den liberala könsneutrala vänstern i synnerhet. Krokben sätts på sig själva i ett inlindande av att vara emot någonting samtidigt som man är för samma sak – oftast beroende på hudfärg av den/ de som gör, säger eller är. Exempelvis, dels stå upp för kvinnors rättigheter och jämställdhet men vara helt knäpptysta om den omfattande hedersproblematik –och förtryck som parallellt med radikaliseringen tillåtits få växa sig stort i Sverige. Under religionsfriheten har människor som flytt från fundamentalistiska krafter i hemländerna stött på en än värre och öppnare fundamentalism här!

Även om det endast var ett exempel så var det ett värsta vidriga tänkbara exempel som ett ”feministiskt” språkrör, i synnerhet kunde välja. Det räcker med att endast tänka på en av dessa massor av kvinnor som utsatts av någon av de som språkröret festat med. Känner sig kvinnan backad av språkrörets starka feministiska ställningstagande, eller direkt förolämpad? Möjligen kan det vara så att det – för språkröret – är identitetslösa kvinnor som exemplet handlar om, och för att hon inte vet vilka offren är så är våldtäktsmännen inte heller lika stora svin. Speciellt med tanke på att många våldtagna kvinnor genomlider en helvetesprocess för att få våldtäktsmannen fälld som är mer förenlig med mer ifrågasättande, skuld och skam än våldtäktsmannen själv… I synnerhet om det också är en våldtäktsman som är icke-svensk så blir det genast mer ”känsligt” att slå ner på hårt och gå hårt åt – såväl inom samhället generellt, media och ”etablerade politiker” inte minst. Vilket både Köln, We are Sthlm och ”massvis” med år i ett segregerat område givit sina kvitton på.

Vilket direkt får mig att undra, dessa ”massvis” med våldtäktsmän som språkröret för Grön Ungdom stolt verkar lyfta som exempel över att ha festat med ”massvis” med gånger, ser hon, Grön Ungdom och Mp de som våldtäktsmän eller offer – skillnaden är trots allt ändå stor, helt baserat på hudfärgen de bär och landet de kommer från. Vilket gör att sexuella trakasserier, våldtäkter – sexualbrott – samt våld mot kvinnor inte per definition är vidrigt, förkastligt och något att ta avstånd ifrån samt slå ner på. Utan vad som är vad –och hur vidrigt det är utgörs baserat på våldtäktsmannens hudfärg och bakgrund.

Det ofta både brukade –och fortfarande brukar se ut så i vissa områden utanför tullarna. I det andra exemplet representerade han till och med en myndighet – men då många kände honom, så var hans sexuella brott samt våld mot kvinnor inte lika vidrigt… För att inte nämna, rädslan för att kallas vara ”rasist” om man tar ställning emot detsamma! Men vad är då viktigast för en själv och vem är det då som ser hudfärger före – precis – allt annat? Till och med den egna s.k. ideologin!

Jag förväntar mig att se massvis med polisanmälningar om våldtäkt – precis lika många som alla ”massvis med gånger” språkröret festat med våldtäktsmän med samt verkar känna och lyfta som exempel för att skydda andra värderingar som också går emot den egna politiken.
Agerar vare sig språkröret – med den egna vetskapen samt kännedomen av att festa – och umgås med våldtäktsmän (fria som dömda) och Grön Ungdom samt Mp med vetskapen om att ytterligare en representant för deras jämställda feministiska politik faktiskt gör det, så är de inte endast lika vidriga som våldtäktsmännen själva! Utan något av den största förolämpningen snarare än ”systrar” för deras offer.

Det fanns de som genast ville försvara detta och ville skydda den egna politiken, före den stora förolämpningen av alla dessa våldtäktsmäns offer – ironiskt nog främst de från vänster som kallar sig vara feminister också. För de handlar det om politik, låt mig ta ett exempel som handlar om mitt eget liv, familj och blod snarare än politik och blint skyddande av den egna åsikten till varje pris… Jag är emot våld, min egen brors död kan jag inte lasta på någon eller något annat än honom själv – han var inte oskyldig utan valde våldet själv! Det egna ansvaret i både ord, handling som agerande har ändå lite med saken att göra – även bland vänsterorienterade personer… Som en parentes så lärde jag faktiskt känna språkröret ytligt under ca 6 månader och arbetade i samma politiska stab som henne i Haninge kommun. Då var jag aktiv i C, som i Haninge kommunen sitter i koalition med S och MP. Förväntan av att jag då inte ska kritisera existerar möjligen, men redan under den tiden ifrågasatte jag deras taktik av att av principskäl avslå förslag från SD – även om förslagen så var gynnande för kommunen och dess invånare… SD skulle “aldrig få legitimeras” hette det, vilket bekräftade min syn på den “demokratiska ådran” inom vänstern, som till varje pris skulle sitta kvar vid makten trots ett enormt internt missnöje bland “koalitionen” av att S ordföranden styrde med järnhand, ett Mp i kaos även där -och ett växande utbrett missnöje mot hela koalitionen.

Det hade dock inte spelat någon roll om vi så blivit bästa vänner – Att skydda, vara tyst om samt mörka sexuella trakasserier, våldtäkter, kvinnoförtryck m.m. är något “etablerade” politiker kan ägna sig åt, samt klassa dessa utifrån vem som gör vad. Koalitionen i Haninge tillsammans med C i Sthlm fick trots allt reda på händelserna under We Are Sthlm redan dagen efter. Men då vare sig twittrades eller fördömdes något – däremot, långt senare, när händelserna väl uppmärksammades medialt så försvarades de (!) snarare, enbart för att gärningsmännen inte var av svensk bakgrund… möjligen kan en del av svaret även i detta motsägelsefulla fall ligga i samma mentaliteten?

Hade jag framstått som trovärdig i om jag sagt något annat, försökt försvara hans agerande eller säga att hans våld var oskyldigt – resten var -och fortfarande är avskyvärt…?
Jag hade nog setts på med samma ögon, som jag ser på alla som desperat vill ursäkta eller försvara detta, inte minst för den egna stoltheten av att “inte ha fel” eller “ge någon annan rätt” till varje pris – även om den så till med direkt trampar på de som utsatts för massvis av våldtäktsmän…

Dela & Diskutera: