Den Svenska “feminismen” rasar än en gång mot verkligheten!

“Tittarstorm”, “folk rasar” och “tittarna rasar” – alla “rasar” och hela Sverige verkar rasa när man läser allt ifrån Resumé till Aftonbladet idag, den 6 april 2016… Kvittot på vilket fokus som liberala vänstern i allmänhet och svenska “feminister” i synnerhet väljer att lägga sitt rasande på är – inte minst och även denna gång – grundbulten samt ett praktexempel på den världsunika lättkränkthet som genomsyrar landet. När jag skriver Svenska “feminister” så menar jag inte de feminister som jag uppfattat feminismens grundbultar – de som verkar för lika löner, jämställt samhälle och lika värde mellan könen. Jag menar snarare de extremist feministerna som snarare hatar, ser faror i -och med samt relativiserar allt och alla. Det knepiga med just feminism i mina ögon har alltid varit att dess innebörd och betydelse varierar från allt mellan sann jämställdhet till hat, förakt och rasism. Rent av försvarande av kvinnoförtryck, hat -och kränkningar beroende på hudfärg av den eller dem som utför detta. Jag är alla dagar i veckan för jämställdhet, men kommer aldrig att kalla mig för att vara en “feminist”. Hur politiskt korrekt -och accepterat det än skulle vara.

Vad som möjligen kan vara än mer skrämmande är att många tänker precis så om både feminismen, “feminister” och deras fokus många gånger som är lika lättkränkt som de ofta är lätta att attackera som de är betydelse -och harmlösa. Men långt ifrån alla vågar (tyvärr) ens säga emot något. Risken för att då kallas vara allt från “rasist”, “homofob” till “kvinnohatare” är alldeles för stor för många som bryr sig mer om vad människor anser om en, men som vare sig känner en eller bidrar med någonting annat till ens liv än att kalla en för endast detta. Allt detta också i en “världsledande humanitär stormakt med såväl yttrande som åsiktsfrihet”. Vad handlade då denna “rasande tittarstorm” om som fick så många att undra vart världen är på väg – utan att verka kunna se betydligt mer allvarliga problem samt hur stora delar av världen, inte minst i vårt eget samhälle, de facto ser ut?

SVT använde en docka som föreställde en naken kvinnokropp i sitt program, “Fråga doktorn”, för att förklara bristen av B-12. Det i mina ögon betydligt viktigare budskapet föll helt platt och lyssnades inte ens till. Kvinnodocka var naken, hade större runda bröst och inget könshår – vilket ledde till att svenska feminister rasar mot – en docka – och anser den inte vara representativ för kvinnan. Det sorgligare är att SVT tar till sig av “kritiken”, ska endast börja visa kroppsdelar samt “förstår” raseriet. Oavsett om den endast var rekvisita för att förklara bristen av vitaminer i kroppen så symboliserar den enligt de… vad? Jag vet inte hur många unga vuxna tjejer och kvinnor som ser ut på det sättet? Jag får känslan av att det inte spelar någon roll, hade kvinnodockan (!) haft mindre bröst och könshår så hade samma feminister “rasat” för att dockan var vit och inte brun eller svart -och därmed konstaterat att SVT samt “Fråga Doktorns” programledare är “rasister”.

Den som skriker högst får oftast rätt i samhällsdebatten! Hur och på vilket sätt skall en kvinnodocka då se ut? Bara för att Svenska lättkränkta feminister, som både ser och skapar faror samt “ismer” i precis allt, vill ha könshår, hår under sina armar samt mindre bröst måste det då vara representativt för kvinnan? Det ironiska är att en del män som kallar sig feminister också har reagerat på detta. Men tittar sedan på deras tjej, sambo, fästmö eller fru så kan där också existera större bröst. Skulle denna docka inte vara “representativ” för kvinnan, så skulle ingen annan heller kunna vara det då där alla gånger absolut finns en rätt stor mängd tjejer och kvinnor som har stora bröst såväl naturligt som “konstgjort”. Många av dessa har heller inget könshår, kan jag alla gånger tänka mig. Min egen erfarenhet säger att könshår är mer sällsynt idag än vanligt, från mitten av 90-talet fram tills idag. Men endast genom att uttala den sanningen gör mig till en “kvinnohatare”…
Det råder något så vansinnigt hopplöst patetiskt att inte ens kunna prata om det, som om det vore någon hemlighet eller något nytt att många kvinnor som män själva anser brösten hos en kvinna vara både vackert, attraktivt samt en del av kvinnligheten.

Den svenska feminismen vill prompt avgöra vad som är -och/ eller får anses vara kvinnligt eller manligt, helst av allt skulle båda raderas helt från såväl sinnen som tyckande. Men jag och jag nog nästan lova att många med mig – även fast de inte hörs eller höjer sina röster för att undvika patetiska stämplar och etiketter – ser inget fel med den kvinnodockan som visades upp på SVT. Jag hade inte ens tänkt på det, utan möjligen fäst större vikt på budskapet istället kring brist på vitaminer. Jag känner och har känt tjejer som kvinnor som dels vill göra sina bröst större medan andra vill förminska – kan det inte få vara upp till de själva vad de anser vara kvinnligt samt trivsamt? Att pojkar fascineras av tuttar, killar och män gillar kvinnobröst är väl knappast någonting att demonisera, skuld eller skambelägga i detta “öppna samhälle”? Det är vare sig inte “sexistiskt” eller “patriarkala” strukturer som gör att många män gillar bröst, eller att bröst symboliserar kvinnokroppen – vilket ofta blir en hypotes, så även i detta fall, som framförs av feministiska konspirationsteoretiker och som titt som tätt poppar upp i en samhällsdebatt där män skuldbeläggs för att de attraheras av bröst, eller TV program för att de visualiserar detsamma – när det handlar om just en kvinnokropp… Bortsett från många män och kvinnors attraktion för brösten, kvinnlighet hos de båda könen och symbolik för kvinnokroppen finns även en del av biologiska förklaringar, både till varför kvinnan har bröst, dess funktion och dess attraktionskraft. Även den mer vänsterskådade nyhetssidan, Nyheter 24 skriver följande artikel.

Vad som är minst sagt lika märkligt som detta “raseri” gentemot en docka utan könshår med större runda bröst, vilket möjligen halva endast Sveriges kvinnor kan ha -och se ut, är vilka frågor som den Svenska feminismen väljer att stå upp för sina feministiska värderingar gentemot. Ända sedan jag var 8-9 år gammal är vardagen inte alls mer konstig än att någon vän eller bekant blivit arg för att hans syster träffat en svensk kille. Någon utlandsfödd tjej eller kille – eller dito med utländska föräldrar – är ledsna för att de inte får leva med den kärlek de har då denne inte kommer från samma land, kultur eller trosuppfattning. Vänner och bekanta som lackar på släkten för att de “är på” deras systrar om hur de ska leva sina liv. Vart finns det feministiska raseriet gentemot dessa, fullt verkliga problem, som direkt drabbar kvinnor samt alla gånger påverkar hela samhället mer än vad en naken kvinnodocka någonsin kommer kunna göra?
Vänsterns helt egna tankesmedja, “Varken Hora eller Kuvad” bjöd nyligen in till presskonferens där de faktiskt stod upp för vad de säger – oavsett från vilket håll det kommer…
Där de kartlade förekomsten av hedersförtryck bland unga i Stockholms förorter. I studien deltog endast (!) 1100 ungdomar mellan 12 och 18 år i den kvantitativa delen och i den kvalitativa delen deltog ett 50-tal vuxna i åldrarna 19-55 år. Studien visade, bland annat, att hela 28 procent av de tillfrågade tjejerna upplever att de är ’Mycket hårt’ kontrollerade hemifrån. Den visar också att hela 63 procent inte får ha en relation med någon av en annan etnicitet… Vart finns läsarstormerna samt raseriet emot denna problematik?

Det verkar helt klart, ännu idag precis som under min egen uppväxt i Stockholms förorter, att den Svenska feminismen – helt blundar för tjejer samt kvinnor med utländska rötter. Gentemot de och deras verkliga, sanna samt obeskrivligt mer skadliga förtryck i det “öppna samhället” rasas det sällan över. En kvinnodocka fick -och väckte betydligt mer reaktioner, ilska, “tittarstorm” samt “raseri” än någon av dessa 1100 ungdomars vardag av verkligt förtryck och kontroll av inte minst, patriarkala strukturer. Men i svenska feministers ögon är det största hotet mot samhället -och kampen “för kvinnan” ligger snarare gentemot en vit kvinnokropp som har större rundade bröst och inget könshår. Lika verklig som dockans visualisering är i vårt samhälle bland kvinnor – av egen fri vilja samt val av att se ut hur de själva anser vara fint, kvinnligt, fräscht eller feminint – lika verkligt existerar också en riktig förtryckande samt kontrollerande kvinnoförtryck -och förakt där tjejerna eller kvinnorna aldrig ens får välja något av detta, oavsett vad de anser, eller ens välja vem de ska gifta sig med. Vad är mest demokratisk, fritt och “öppet”?
Eller, vi kan vända på det också – Vad är mest kontrollerande -och förtryckande?

Jag vet i alla fall vad jag kan tycka skulle vara viktigast och mest naturligt samt självklart, som svensk feminist inte minst, att rasa emot… Detta oavsett vad någon tycker eller tänker – precis som min starka och stora attraktionskraft, respekt samt beundran för Jeanettes kvinnlighet!

Dela & Diskutera: