När yttrande & åsiktsfriheten blir “rasistisk” – för att man tycker annat!

Jag befann mig också på demonstrationen, “Folkets demonstration”. Vad som slog mig var det blandade klientel människor som stod och lyssnade till talarna, medan motdemonstrationen som direkt gick emot s.k. “åsikts -och yttrandefriheten” men sade sig försvara den bestod av svarta flaggor med röda streck, cirklar och “A”. Jag kunde genom ett snabbt svep se människor ur den autonoma vänstern helt fritt och öppet förespråka att “allt våld emot högern är ett rättfärdigat våld”, men ändå stämplas en demonstration – som inte innehöll ett ord av nazism, rasism eller hets mot folkgrupp – vara hotet mot samhället. Vad som däremot skedde efter demonstrationen är en helt annan händelse. Vid demonstrationer, likt fotbollsmatcher, fester och egentligen vad som helst dras människor med såväl liknande intressen som åsikter som vrids, vänds och tolkas. På samma sätt som Hinduiska tempel, Judiska Synagogor eller Muslimska Moskéer besöks av en majoritet moderata följare, men även en minoritet religiösa extremister. Dock har aldrig detta utmålats eller debatterats som ett hot, trots att dolda kameror samt uppgifter om extremism och rekrytering till den sker titt som tätt. Precis som i debatten med fotbollshuliganer, av 30.000 personer på en fotbollsmatch gör 500 huliganer alla till huliganer…
I efterföljande samhällsdebatter ifrågasätts varför folk talade på demonstrationen, när de “visste om” att nazister fanns där… Skall jag, Du eller vem som helst inte tala vår mening, för att den är en annan än Din och för att en minoritet “nazister finns där”, som om det vore talarna själva eller arrangören – som endast i Svenska mått mätt är en “rasistisk arrangör” – bjudit in dessa.

Mest patetiskt är att de som anklagar talarna samt alla – ur alla delar av samhället – som befann sig där för att lyssna till vad som hade att sägas själva i samma andetag försvarar antidemokratiska ideologier samt krafter och inte ser ett precis lika mycket våldsförespråkande ifrån ett annat håll, som de oavsett faktiskt innehåll vill tvinga vara något annat som mer passar en agenda av att kalla allt och alla för “rasism” och “rasister” som anser att även Sverige har en gräns. Minst två jag träffade var där just för att deras bröder och systrar koncentrerats till ett långvarigt segregerat utanförskap och aldrig kommer in i samhället, men dessa har det helt slutat pratas om -och med, blickar riktas alltid emot “nyanlända” medan gårdagens anlända hamnar i förvaring. Är deras frustration, “rasism”? Snarare den politik som i decennier satt detta “integrations”-system.  Är de emot antidemokratiska krafter och våld i alla former – fördöm då även de som stod utanför avspärrningarna, som vill tysta andra åsikter än sina egna, fördömer alla oliktänkande “rasister” men älskar “olika” och inte minst den minoritet även bland de som sökte precis lika mycket konfrontationer och dessutom inte hade tillstånd att demonstrera… Inte ett enda ord på demonstrationen sades som jag i alla fall uppmanade till våld eller antidemokrati.

De valde att komma att åka dit själva! Som “nazist”, kan jag garantera att man nog höll med om rätt lite av vad som faktiskt sades – om det som sades ens är av intresse att faktiskt lyssna till, eller bara fördöma för att det går emot ens egna åsikter? Hur skall man någonsin kunna förstå, om man avfärdar och försöker skrämma allt och alla som tycker annorlunda än en själv eller som “man skall tycka, tänka och säga” vara “rasister”? Det blir i alla fall i mina ögon en direkt förolämpning åt rasismens sanna offer i Bosnien, Sydafrika, Kongo, Nazityskland, forna Sovjetunionen, Pakistan, Rwanda, Armenien, Kina, Palestina, Israel och b.la. Indien där 6 miljoner Muslimer tvingades fly undan etniskt våld -och mördande samt rensningar av religiösa oliktänkande samt troende.
Det som sades här, var någonting helt annat! Snarare att vi inte heller kan blunda för egna sekulära och nationella värderingar. Det är inte märkligt eller rasistiskt att, i vilken del av världen som helst förutom i den radikala, demonstrera emot gräddfiler åt extremistiska och radikala krafter som sedan 2007 förklarat krig emot Sverige, Svenska medborgare, dess levnadssätt och det Svenska samhället – medan de som flytt ifrån dessa krafter i andra delar av världen, idag som igår, återigen riskerar hamna grannar med de i Sverige.  Lilla sekulära Sverige som “producerar” flest jihadister – i världen – tillsammans med 3 andra nationer, som direkt strider för västs/ vår och alla andra trosuppfattningars undergång.

Att demonstrera emot okontrollerat obegränsat mottagande ifrån delar av världen och som vuxit upp och matats med synsätt, värderingar och en hatisk propaganda samt uppfattning emot väst som vi knappt ens kan föreställa oss, utan att ha kapacitet eller resurser för detta – utan någon som helst integrationspolitik mer än att även koncentrera dessa till redan segregerade socialt belastade utanförskapsområden, är inte “rasism”. Från förra året har antalet anmälningar om krigsförbrytare fördubblats, det är inte rasism att demonstrera för att Sverige inte skall utgöra en fristad för detta. Vi verkar helt sova inför det faktum att Sverige och dess medborgare satts upp -och förklarats vara en fiendenation, och om man tror att endast krigsflyktingar anlänt till Sverige så är det dags att vakna! Det skulle snarare vara en självklarhet för världens samtliga nationers medborgare att – under denna brinnande värld och det hot som ligger över även oss – inte vilja ha okontrollerat obegränsat mottagande utan att ha den minsta aning om vilka de är,  åldrar eller deras agendor för varför de anlänt. Framförallt inte när IS själva deklarerat, fler än en gång, att flyktingströmmen utnyttjas, smugglare vittnar om detsamma samt gränspoliser gripit en hel del. Det är snarare i mina ögon möjligen något av det mest ansvarslösa man kan göra emot sitt eget folk och medborgare – oavsett födelseland/ bakgrund – och emot det egna samhälle. Både beträffande dess välfärd -och säkerhet.

Sverige har inte kapacitet eller resurser för sådant mottagande som vi haft, inte minst då utanförskapet samt segregationen redan är så pass omfattande i allt fler områden att det bildat -och fortsätter bilda parallella samhällen till det Svenska, där såväl språket som identiteten flyter allt längre och längre bort. Gårdagens nyanlända får aldrig ens chansen till att utgöra den ” viktiga arbetskraft” som mottagningen i åratal har förklarats med – men som endast oftast blivit en koncentrerad förvaring i utanförskap. Någonstans, någon gång, måste man se till sig själv efter lång tid av mottagande utan integrationspolitik innan man kan ta sig an fler av världens problem. Vad är det rasistiska i detta,  mer än att det går emot någons egen åsikt -och verklighetsuppfattning?

Vad nynazister, rasister mot kommunister och anarkister sedan väljer att göra, mot bakgrunden av en demonstration är en helt annan sak och våldet lika mycket att fördöma åt båda håll – likaså ideologierna, som är lika anti-demokratiska allihop. Varför väljer Fridolin, Romson eller andra ur Vänster Alliansen att tala när våldsförespråkande, våldsbejakande kommunister -och anarkister finns på -och själva sökt sig platser de skall tala på? Varför avbryter de inte sina tal och fördömer allt våld, i alla former och säger sig “inte vilja tala inför våldsförespråkare”?
Detta är nog något av det mest korkade argument jag har hört.  Vilka som drar sig till en offentlig demonstration kan vare sig arrangör, medier, staten eller demonstrationens talare stå till svars för, inte heller vad som sker efteråt. Lika lite som fotbollsklubbarna kan stå till svars för slagsmål som sker långt ifrån arenan, ibland inte ens på matchdagar, men ändå blir ifrågasatta för – av b.la. Gudrun Schyman, som ser det “manliga problemet” och “patriarkala strukturer” både där och i höger-demonstrationer men aldrig i vänsterns våldsyttringar eller tystnande av åsikts -och yttrandefrihet, framförallt när dessa direkt går emot deras egna. Under demonstrationen skedde ingenting, direkt efteråt var det tydligt hur delar av motdemonstranterna likt delar av de som lyssnade till talarna sökte sig mot varandra för att finna luckor i polisens avspärrningar. Båda hade en precis lika stor agenda av att nå varandra som fotbollshuliganer har. Dock kunde jag inte se någon “SD-politiker” bland det, i sammanhanget, fåtalet människor som sökte konfrontation.

Däremot fanns säkerligen en del på plats, för att tala -och uttrycka sin åsikt, som inte har det minsta med rasism att göra! Utan vad man själv anser, tycker samt rent av känt vad Sverige klarar av -och inte. Hur man själv upplever sin verklighet utan att medier eller politiker skall tala om hur vi skall tycka och tänka. Det är ett faktum att äldreboenden stängts ner och äldre människor får avslag på äldreboenden för att ge plats åt nyanlända, likaså behandlingshem. Tidigare flyktingar som kommit för flera år sedan, lärt sig språket men i flera år aldrig kunnat arbeta vitt eller skaffa en egen bostad på grund av ha trillat mellan stolarna nu uppmanas lämna landet för att ge plats åt nyanlända. Svenska medborgare som står lika långt ifrån samhället och arbetsmarknaden, vissa boende i segregerade områden, inte får den utbildning eller hjälp de skulle fått av Arbetsförmedlingen för att ge dessa åt nyanlända. Regeringen har beordrat samtliga departement att “senarelägga samtliga samhällssatsningar”, för att kunna finansiera mottagandet av nyanlända. Redan trångbodda segregerade utanförskapsområden, dit de flesta nyanlända trots allt (och alltid har) koncentrerats, tvingas slåss om mindre resurser och uppmanas “flytta ihop” med släkt och vänner för att ge deras hem åt nyanlända. Då talar vi inte om en majoritet nyanlända som flyr krig och kris, utan en majoritet ekonomiska flyktingar som söker en bättre tillvaro – helt på bekostnad av de egna medborgarnas. Det hade inte heller varit ett problem, såvida Sverige hade klarat av mottagandet men hur mycket man än vill intala sig själv detta, så har inte Sveriges kommuner eller Stadsdelar obegränsade resurser, givetvis kommer välfärden att stå och slå tillbaka. Det är ingen “humanitär stormakt”, utan ett vansinne som endast lägger rökridåer medan allt fler människor och hela områden hamnar lika långt ifrån samhället och därmed också hela den Svenska identiteten som de utanför gränserna. Trots detta utanförskap har Svensk “etablerad”, s.k. integrationspolitik i decennier talat om att “nyanlända” behövs. Även när de “gammelanlända” anlände, men som i åratal ännu inte kommit in i samhället – tvärtom. Idag råder ingen annan politik som kommer att förändra detta, utan endast placera fler i samma utanförskap -och områden och de som redan befann sig där får än mindre möjligheter.

Det går inte att minska – allra helst bryta – ett redan omfattande utanförskap genom att obegränsat, okontrollerat, ta emot fler människor som kräver samma resurser samt insatser. Hur detta inte kan förstås ställa människor mot människor är lätt förvånansvärt, men inte helt omöjligen är det så att många som inte ser detta inte heller berörs eller behöver uppleva utanförskapets direkta konsekvenser. Jag såg en del i “demonstrationen”, eller torg-talen som det snarare var, som kom ifrån andra s.k. “segregerade utanförskapsområden”, vi nickade åt varandra och förstod orsakerna till varför vi befann oss där. Frågan är bara om motdemonstranterna gjorde detsamma? Upplever de alla den ofrivilliga trångboddhet som kan resultera i  att unga pojkar samt flickor hellre befinner sig utomhus än i de egna hemmen och växer upp med en glödande frustration som samhället får lida för, av föräldrars trångboddhet och arbetslöshet, men som nu ,minskas än mer för att ge plats åt fler i utanförskap? Upplever de förolämpningarna som säger att de nyanlända krävs för att den svenska arbetsmarknaden, när inte ens gammelanlända som levt här i många år, och även ibland tom kan språket samt värderingarna, men inte ens kunnat slå sig in på den? Upplever de det sociala segregerade utanförskap som den “etablerade politiken” i decennier har koncentrerat invandrare, flyktingar samt låginkomsttagare till, för att snabbt falla i utanförskap – områden som de lyfter upp vara Sveriges mångkultur, men som få av de själva vill leva i och som samhället tagit sin hand ifrån för länge sedan. När ges möjligheter för att lägga tillbaka handen och minska de glappen? När en politik ser samtliga svenska medborgare – oavsett födelseland – komma i första hand, likaså den svenska identiteten och språket, för ett liv i Sverige. Utefter det också sätta nivån för vad Sverige klarar av -och inte!

Lever de själva med allt växande parallella samhällen som snarare påminner om samhällen i mellanöstern, än att vara en förort till Sveriges huvudstad, dit exempelvis människor koncentrerats efter att ha flytt en, till och med mildare, radikalisering än den som växer sig fram i den svenska förorten men som försvaras och tillåts med “religionsfrihet”? Om inte, så borde de endast kunna titta utanför sina fönster när de vaknar för att inse att den Svenska mångkulturen är koncentrerad till vissa områden i Sverige och inte genomsyrar hela samhället, där inte alla kan välja om de vill leva i eller inte då den samtidigt är en mångkultur i kraftig segregation utanförskap, arbetslöshet, trångboddhet, bostadsbrist, sociala problem och miljöer som ingen vare sig prioriterar eller bryr sig om. Vilket också är den egentligen orsaken – inte minst den egna vetskapen – till varför så få “etablerade” journalister som politiker, som klassar demonstrationen vara “rasistisk”, själva väljer att köpa en 1:a i mer homogent svenska områden för 5 miljoner, än en fyra i dessa områden för 1 miljon.

Inte heller är det SD som i decennier har fört denna politik, utan “etablerade” partier i allmänhet och den socialistiska vänstern i synnerhet. Vad som är “rasism” i deras ögon slår alla rekord, när de samtidigt “gillar olika!” allra mest. Detta “olika” grundar sig endast i hudfärger, och inte “olika” uppfattningar eller åsikter. Alla som går emot de egna är, “rasism”.
Samtidigt som de klassar all kritik emot integrationspolitiken, obegränsade okontrollerade gränser vara “rasistiskt”, så ger de i samma ögonblick näring för extrema krafter som utövar och vill se mer totalitära samhällen utefter den egna trosuppfattningen. Där inte ens de skulle kunnat klä sig enligt den klädkod som de själva väljer idag, de skulle inte ens kunnat stå där och säga sin mening. Många av de kan idag inte ens gå och sätta sig på en café i ett segregerat område, om de inte är i sällskap med en man och “korrekt” klädda…
Detta är vad kärnan är i -och var i demonstrationen, det handlade ingenting om att kasta ut alla med svart hår eller med andra än svenska namn, vilket det sällan gör. Men absolut om att se och och ta svenska medborgare – oavsett födelseland – samt den svenska identiteten – i Sverige – i första hand. Det är ingenting konstigt alls för resten av världens nationer och medborgare, skulle en sådan inställning vara “rasistisk” så säger man samtidigt att 95% av alla som bor i segregerade utanförskapsområden är “rasister”.

För en stor del av världen är det snarare rena självklarheter att alla som vill bosätta sig i deras land också anpassar sig till deras lands språk, identitet och levnadssätt. Inte tvärtom.
Det är en direkt otänkbar tanke att asylsökande ens skulle försvaras, på något sätt, om denne gav sig på -och rent av mördade landets medborgare – dessutom under asylperioden!
Krav om en direkt utvisning skulle vara den mildaste form av konsekvens. En svensk feminist som tror sig kunna säga och leva utefter samma ideologi och retorik som hon eller han kan göra i Sverige även i Afghanstan eller Saudiarabien, till och med Indien – “världens största demokrati” – och kalla folket vara “rasister” för att de vill leva utefter det egna landets religiösa eller konstitutionella lagar, regler, språk samt värderingar och för att dessa såg till landets egna medborgares välfärd i första hand, skulle inte helt otroligt bli uppmanad lämna landet omgående och troligen skulle den egna viljan av att lämna landet infinna sig ganska direkt!

Det säger en hel del om toleranta Sverige och hur långt vi har kommit i utvecklingen jämfört med många av världens länder – få vill ta steg tillbaka och acceptera synsätt som värderingar som inte är förenligt med de Svenska. Däremot är det inget konstigt alls med att vilja leva utefter sin egen identitet, kultur samt värderingar. Vilket är -och har alltid – endast varit “rasistiskt” att känna, tycka samt vilja i Sverige, för Svenskar. Men i världens flesta andra nationer är efterlevnaden, uppvisningen, stoltheten och bevarandet av den egna kulturen, språket samt identiteten också det kanske viktigaste som skapar sätter en identitet för vilka de är -och kommer ifrån. Det sätter också en motivation för nyanlända att vilja bli en del utav. Endast i våra förorter existerar en territoriell stolthet som nästan går att ta på, som man bär med sig för resten av livet och som sätter en identitet för vem man är, hur man tänker, hur man formats och vad man fått erfara i livet.
Att detta inte skulle existera på en nationell nivå är skrattretande, men oerhört kontraproduktivt för respekten emot Sverige och även svenskar, samt en effektiv väg att gå för att ta ihjäl en attraktionskraft av att ens vilja kalla sig för att vara “Svensk”. Få människor finner trots allt attraktionskraft i något eller någon – inte minst en ny identitet – som inte känner, eller ens tillåts känna, egen stolthet eller primär omsorg för det egna som efterlevs och följs i första hand.

I alla andra avseenden hörs politisk korrekta röster, mer check än insiktsfullt, tala om hur viktigt det är kunna älska sig själv, känna självrespekt och egen stolthet samt efterleva denna för att ens kunna känna detsamma för någon annan – eller för någon annan att känna gentemot en själv…  Vad handlade demonstrationen egentligen om, innan bråken bröt ut – efter demonstrationen av såväl nazister som kommunister? Har man inte sovit bort alla år samt har den minsta erfarenhet så vet man också om att det råder ett förakt emot svenskar i allmänhet, svenska tjejer i synnerhet – som anses vara smutsiga, lösaktiga horor. Det är inte alls något nytt eller ovanligt, utan har existerat i alla år – lika många år som en förnekelse av detta också existerat.

Vita svenska tjejer har utsatts för sexuella övergrepp, vita svenska killar har misshandlats och rånats endast på grund av deras etnicitet. Här spelar flera aspekter in, bilden av väst, i öst är inte den bild vi har av oss själva. Långt ifrån! Barn växer upp med program på TV som förespråkar hatet mot väst och i många socialt hårt hållna samhällen – därifrån många nyanlända faktiskt kommer ifrån – lever man under strikt heder, religion, samhällskoder samt lagar – där få sminkar sig, alkohol som tobak är strikt förbjudet och likaså musik som diskotek. Ingen går med kjolar eller urringningar samt visar knappt upp annat än ögonen. Uppförandekoderna är på många håll så strikta att de inte ens kan jämföras med vårt samhälle. Själv fick jag inte ens gå ut med shorts i Indien, detta ansågs inte vara “anständigt” trots 40 graders värme. Endast killar fick besöka “diskoteken”, då talar vi ändå om Indiens huvudstad i början av 2000-talet och trots det vara världens största demokrati… I Indien är det inte alls ovanligt med att kvinnan står rätt långt bakom mannen och de obeskrivligt grova vidriga massvåldtäkter som når våra öron är endast en droppe i havet av alla de som inte uppmärksammas. Polisen kan på sina håll fortfarande anse att kvinnan mer eller mindre får skylla sig själv, och då talar vi om Indiens – världens största demokratis – storstäder, inte byar… Där säljs inte sällan flickor som sexslavar eller gifts bort som barn.

På andra sidan turismen där man befinner sig på lokalbefolkningens gator hörs också hur synen är på västerländska turister som går klädda i shorts, kjolar, med urringningar och är sminkade med utsläppt hår. Snubbarna kan man lättare blåsa och råna, medan tjejer är lösaktiga horor som alltid vill ha sex – när mannen begär detta. Då talar vi fortfarande om världens största demokrati, som arbetat hårt i massor med år för att bli kvitt gamla värderingar, synsätt samt livsåskådningar men som fortfarande ser kvinnan vara fullständigt underlägsen mannen och där det fortfarande mördas spädbarn ifall de föds till flickor – för att det framtida bröllopet inte has råd att finansieras. Förhoppningen ligger i att barnen föds till män, så att familjerna också får presenter samt pengar vid samma bröllop – inte allt för sällan endast 10 år senare…

Att dessa synsätt skulle släppas eller ens förändras endast för -och så fort människor anländer till vår del av världen är bland det mest naiva man kan tro. Lika hårt det sitter i vår ryggrad att vi lever utefter ett visst sätt, lika hårt sitter det i deras. Det har varit en socialt accepterat under hela deras liv. Vissa i min egen släkt anammade den svenska livsstilen och värderingarna medan andra levde vidare som om livet fortsatte i Indien. Detta gjorde de dock fullständigt socialt handikappade i det svenska samhället, men tillräckligt många i ett och samma område växte snarare ett parallellt samhälle fram, där svensken och det svenska språket fick svårare att ta sig fram. Än idag är giftermål med en svensk(a) otänkbart för vissa, inte för någon annan orsak än för den syn som existerar emot svenska sättet att leva och den svenska kulturen. Skulle en Svensk(a) säga samma sak, att det vore otänkbart att gifta sig med någon annan än en Svensk(a) så kan rasist-stämpla hagla från alla håll och kanter – men när det kommer till andra än svenskar anses detta vara “kulturellt förståeligt”. Det är vad det är – ren rasism, som försvaras av de som säger sig stå på barrikader emot “rasismen”.

I alla mina år har riktade sexuella trakasserier varit mer rättfärdiga och legitima när dessa skett emot svenska tjejer, i Sverige! Jag och många med mig förstår också precis varför!
Om kvinnans status, respekt och betydelse i det egna samhället inte är speciellt hög – kvinnan som ändå spelar med, håller med -och lever utefter samma värderingar – hur kan man då inte tro att de mer frigjorda, sminkade, lättklädda, ensamma, alkoholdrickande västerländska tjejer och kvinnor som lever självständigt utan vare sig en man, familj -och/ eller en (för väldigt många) rätt stark livs-centraliserad religion att leva för, stå högre i kurs eller ens på samma nivå?
Precis på samma sätt som många “feminister” ser på män vara roten till allt ont, och inte behövas överhuvudtaget för mänskligheten ses de själva på med samma ögon – som de dessutom försvarar. Det är således ingen slump att våldtäkter ökar, sexuella masstrakasserier likaså över hela Europa när hela Europa också fylls av människor ifrån världsliga regioner där dessa syner och värderingar är dominerande. Det finns trots allt en orsak till varför så få feminister väljer att flytta till någon av dessa länder – innerst förstår de också att oavsett hur illa de anser det vara i Sverige, så är det inte ens jämförbart med synen, värderingarna samt kulturella och strukturella skillnader som existerar i de delarna av världen.

Det är för en småstadsbo i Sverige bara smått häpnadsväckande att komma till någon av Sveriges storstäder, livet är helt annorlunda än den lilla byn på 40 invånare. Hur är det då inte för någon som kommer från en by längst upp, ner till höger eller vänster i Afghanistan som vare sig levt utan el, rinnande vatten, inte sett eller levt efter något annat än de strikta samhällskoder som efterföljs där, samt aldrig sett en kvinna mer än hennes ögon, komma till sverige utan någon som helst uppsikt, ansvar eller ramar samt regler att förhålla sig gentemot -och inför…?
Om en 14 åring blir glad för en kvälls föräldrafritt i Sverige, vad blir då en 20-25 årig ung man ifrån dessa förhållanden när denne helt själv kommer till Sverige? Kan inte ens tanken av detta föröska förstå att saker och ting kan bli riktigt fel, när ingen heller vågar ställa krav på anpassning eller vägledning in till det nya, frigjorda samt öppna samhället?
Tre av mina tidigare grannar bodde tillsammans i en lägenhet för en person, samtliga “ensamkommande flyktingbarn” där åldern som de talade om för oss var en helt annan än deras – samtligas – ålder på pappret, vilket de skrattade åt och vilket så har varit i alla år. Till och med min egen släkting, som inte kom som “ensamkommande”, utan vuxen man kunde få en ny ålder i Sverige.

Detta sätter också fingret på hur de placeras, sedan släpps vind för våg till ett redan segregerat utanförskapsområde där isoleringen från svenska språket samt värderingarna inte kan vara längre bort. Varför och när skulle deras syn, inställning samt värderingar förändras -och av vem? De vet med sig att det inte spelar någon roll vad de gör, utvisning är inget alternativ för att de är “barn”. Invandrartjejer vågade de inte ge sig på alls, framförallt inte arabisktalande. Där fanns både bröder, föräldrar, religionen samt kanske framförallt en identitetsfaktor som sammankopplade långt ifrån det egna landet. Däremot talades det konstant återkommande om sex med “svenskar”, slagsmål utbröt förra vintern – innan de flyttade till en fjärde “ensamkommande” i samma område – då en annan granne tillfrågades om han inte kunde “ge de sin svenska tjej” för ett litet tag… En, för dessa, helt normal fråga utefter den grundsynen de hade. För honom blev det en förolämpning av såväl honom som hans tjej av största grad. Han – en andra generationens invandrare, som alltid levt i segregerat utanförskap. Det finns idag en rätt hög andel tjejer och kvinnor som känner sig mer otrygga nu än tidigare och hur mycket man än vill förneka detta, eller finna andra ursäkter för detta än kulturella och strukturella skillnader i synsätt samt värderingar, så råder den verkligheten och det är en lika stor förolämpning emot alla de tjejerna och kvinnorna – som man annars säger sig stå upp för – att inte ta deras oro på allvar! Även om den är i tysthet, och inte vågas yttras högt i det offentliga rummet av en rädsla för att kallas “rasist”  – tyvärr, som så ofta när det kommer till kritik inom integrationsfrågan – i denna vår “yttrandefrihet”.

Dela & Diskutera: