Den fråga som huvuden inte stoppats, utan verkligen borrats, ner i sanden är den om integration, asylboenden och mottagning av nyanlända. Skillnaderna mellan att balansera ett för det egna landet och dess medborgares säkerhetstänk kombinerat med välfärd, resurser, kapacitet,  ekonomi, språk, kulturell som strukturell anpassning, integration i takt med mottagandet har alltid varit detsamma som “rasism” och ingen ens vågat blicka emot. För de som gjort detta har direkt stämplats. Förvirringen kring begreppets innehåll är total där man avfärdar, i princip, en hel värld med andra ord vara “rasister”. Oavsett hur allt fler och fler hela områden faller i utanförskap och bildar parallella samhällen där det Svenska språket, den Svenska identiteten samt de Svenskfödda snarare utgör en förvånande syn än motsatsen så borras huvudena ned allt djupare. En av mina teorier är det egna medvetandet som talar om att man själv håller sig så långt borta ifrån segregerade områden som bara möjligt, men för att ändå – med ord – försöka påvisa motsatsen så accepteras i princip allting från ändrade lagar, regler, kulturer samt samhällen ifrån det Svenska. Oavsett om dessa så direkt går emot Svensk lagstiftning eller den annars så politisk korrekta hållningen av könsneutralitet, antirasism samt miljötänket. Svenska medborgare – oavsett födelseland – anses inte kunna ha svårigheter, vara fattiga eller behöva resurser i samma ögonblick de föds in till en Svenskt medborgarskap eller får ett. Dessa, vi, blir istället skuldbelagda bara vi tar bilen för att hinna med vardagen, krigar för våra barns resurser i skolan, inte tar hem hemlösa Rumänska tiggare eller begär samma resurser efter att ha betalat A-kassa. Inte allt för sällan, är väntetider för sjukvården oändligt långa då asylsökande och nyanlända “måste prioriteras”, vilket det sägs rakt ut – utan att skämmas – som om ingen Svensk medborgare behöver en akut tid där 4-6 veckor kan vara alldeles för långt mellan att falla eller stå. En missbrukares akuta behov av att få en vårdplats senareläggs, då det råder bostadsbrister för nyanlända men när överdosen slår till en skitig trappuppgång i en förort till Stockholm blir “allas lika värde” som mest kännbart för dennes familj och anhöriga.

Polisen har en gen kod för brott som begås av invandrare uppåt -och utåt, samtidigt som de på gatuplanet kan frihetsberöva oskyldiga människor i förorter lite som de vill om de står i centrum och trixar med en boll. Båda dessa påminner mig starkt om den nya diskussionen om asylboenden där många till varje pris vill försäkra om att det “inte är så farligt” eller “osäkert”. Det kan till och med ett barn lista ut att det måste förekomma rätt återkommande våld, hot och trakasseringar. Framförallt om barnet också känner till och vet om de rätt starka motsättningar och rasism som lever ouppmärksammat i Sverige bland invandrade folkgrupper av kulturella, strukturella, etniska samt religiösa skäl – då menar jag inte den enda vi talar om och tror existera. Känner man till -och vågar se den så kan man under detta mottagande rätt snabbt räkna ut att stora och starka motsättningar måste råda på asylboenden. Senast i lördags sköts en Kurd pga dessa motsättningar, i Akalla sköts två ihjäl under 6 månader och för ca ett år sedan såg vi kravaller i city mellan Kurder och Turkar,  bomber placeras och sprängs mot nationella föreningslokaler när motsättningarna når city och sipprar utanför områdenas gränser. Sverige asylsökande kommer också från delar av världen där krig och starka motsättningar råder, men ändå vägras det erkännas att vi har stora problem med asylboenden. Sverige har under en lång tid haft sina gränser vidöppna och okontrollerade, utan en aning om vilka tusentals människor är eller vilka de var. En fullständigt vansinnig och den kanske mest oansvariga politik en “etablerad Allians regering” kan göra mot det egna samhället och folket. Sveriges “etablerade”, mer politisk korrekta, värld har alltid indirekt sett “invandrarna i förorten” samt asylsökande nyanlända vara en homogen grupp människor som vill, tycker, känner samt även flyr av samma orsaker. En minoritet av flyktingarna har nyttjat denna vidöppna obegränsade politik och de facto flytt krig, men i debatten vill många “etablerade” få det låta som att samtliga gjort just detta. Endast där kan ett barn räkna ut att motsättningar uppstår mellan de som verkligen flytt krig och de som söker svensk välfärd.

Utöver detta existerar betydligt värre motsättningar som det är snudd på helt fantastiskt att inte en regering kan ta i beaktande. När Islamska Statens gyllene dagar inleddes och människor vallfärdade dit för att ansluta sig är det både känt, omtalat samt väl dokumenterat (av de själva inte minst) att människor förstörde sina pass -och svor lojalitet till den Islamska Staten – oavsett om regeringen numer endast vill säga “Daesh”, för att inte “legitimera Islamska Staten”, så säger de fortfarande Islamska Staten fast på Arabiska… det säger en del om hur djupt ner huvudena är borrade i sanden – Med andra ord, dels sade folk i samma ögonblick upp sina medborgarskap och endast jag som inte gjort detta kan inte resa på semester utan mitt pass… Dels var det minst 10.000 från världens alla hörn som anslöt. Med denna fria, vidöppna och okontrollerade mottagning kan i princip samtliga funnit ny tillvaro i Sverige, då många av deras egna länder sade tvärstopp! Det är inte det minsta “rasistiskt” av deras länder, det är en direkt förebyggande åtgärd mot terrorism och ett skyddande av det egna landet och dess medborgare! Vilket varenda ledare för ett folk alltid borde ha som en absolut första prioritet! Om omvärlden – och väst – skrattade åt Sverige tidigare, så gråter den idag då landet utgör ett direkt fäste för samtliga i väst att kunna söka skydd, vård och vila i. Till och med erbjudas bostad och arbete före de egna arbets -och bostadslösa medborgarna. IS själva har hela tiden själva deklarerat hur -och att de använder flyktingströmmen för att skicka sina krigare in till Europa, där Tyskland tillsammans med Sverige helt klart varit ett direkt mål pga de okontrollerade vidöppna gränserna. Människosmugglare har vittnat om precis samma saker, hur de tvingats ta med sig dessa och gränspoliser har gripit flertalet misstänkta.

Sverige är tillsammans med Belgien, Tunisien och Jordanien det land i världen som “producerar” flest aktiva jihadister som rest ner till Syrien, givetvis är Sverige ett näste och fäste. Att ens tro någonting annat är ett direkt svek mot den egna nationen. Vi har helt enkelt ingen aning om vilka som kommit in i landet, men vi vet garanterat att där finns en del extremistiska krafter och där finns starka motsättningar. I samband med skjutningen av den Kurdiska demonstrationen sade – ytterligare – en Kurd sig ha bott i Sverige i 20 år, aldrig känt sig osäker men under de senaste åren har radikala krafter vuxit anmärkningsvärt, och han är långt ifrån den enda att vare sig tycka, känna, uppleva eller se detta. Dock stannar tyvärr även hans vittnesmål där, precis som nödropen under alla år om en ökad sådan gjort – som vi möjligen ser kulmen av idag. Med denna mottagning, är -och blir situationen betydligt värre än vad någon “etablerad” ens skulle våga erkänna – men de står för varenda sekund av tystnad också som mest illojala emot det egna landet samt folket – de som erbjudit tjänsterna och utgått ifrån att de var bäst lämpade till att leda landet rätt,  med landets och dess medborgares välfärd, trygghet, säkerhet -och bästa i främsta fokus.
Polisen har en kod som mörkar brott begångna av invandrare/ asylsökande samt ingenting uppmärksammas av den rasism samt baksidorna av den, till vissa områden, koncentrerade och segregerade mångkulturen – på samma sätt tystas, förskönas och mörkas situationen på ayslboenden, som placeras intill daghem, förskolor och skolor men där säkerhetschefen på Migrationsverket inte sällan själv besöker med personskydd samt säger att det inte är ovanligt att ordningsvakter, i vissa fall även polis, måste tas in för att säkerställa personalens säkerhet.

Sexuella övergrepp, misshandel, hot, rån, våldtäkter och nu även 2 mord på 2 månader… varav ett mord på en svensk medborgare som arbetade på ayslboendet av ett s.k. “ensamkommande flyktingbarn”… Det är skrämmande hur ingenting av detta ens vågas ifrågasättas eller än mindre erkännas vara ett problem, där de som protesterar emot att ha detta kaos i närheten av sina barns skolor stämplas “rasister”. Vet inte om skratten eller gråten är närmast till hands. Samtidigt som Migrationsverkets säkerhetschef, likt problemen i förorten, inte ser något annat än att alla problem beror på Sverige och Svenskar – i detta fall trångboddhet som gör människor till våldtäktsmän och mördare  – så säger en asylsökande själv att starka motsättningar råder mellan asylsökande och trakasseringar är vanligt förekommande. Han anser att endast polisen kan trygga situationen, säkerhetschefen anser inte det…
Väldigt många nyanlända anländer redan “frustrerade”, det kan vem som helst räkna ut – åtminstone bland de som flytt krig eller varit med och startat det. Även säkerhetschefen säger att många “har en del i bagaget”, problemet är bara att vi inte har en aning om vad! Men det vet många andra, både som flytt tidigare och som lever bland dem. I helgen åkte folk från en annan stad för att skjuta en person på asylboende – tror man att de i den bilen inte hade något att göra? Vem vet om de de facto flytt ifrån -och pga den skjutne mannen…? Det är trots allt ytterst sällan som någon skjuter någon för ingenting.

Migrationsverkets säkerhetschef säger också att de inte har resurser till att skilja på folk, vilket innebär i allra högsta grad att IS-sympatisörer samt krigare och människor från alla möjliga av de många radikala islamistiska grupper som existerar i Mellanöstern och Nordafrika, som vi ibland kan kalla “rebeller”, hamnar grannar med folket de fördrivit, avrättat, förslavat, våldtagit eller mördat. Hela det “etablerade” Sverige verkar på riktigt tro att alla kulturella som strukturella skillnader, synsätt, värderingar, trosuppfattningar och motsättningar tillsammans med hat, förakt och rasism släpps för att automatiskt förbytas till en ultra-feministisk, identitetslös och könsneutral livsåskådning i samma sekund de passerar gränsen till Sverige.
Migrationsverkets säkerhetschef säger att personalen “ska ha” utbildats i hot, våld och konflikthantering – problemet är bara att det våld och de konflikter som kommer med ett vidöppet, obegränsat mottagande från delar av världen som brinner, en del med hatiska agendor att förgöra väst – andra med hat emot dessa då de förstört deras familj, liv och hem – är konflikter som migrationsverkets personal står handfallna inför. Endast alla marockanska gatubarn kommer med ytterligare en problematik vi aldrig sett förut -och som dess personal inte kan hantera.

Men, låt oss borra ned våra “etablerade” huvuden djupare ned i sanden, inte säger oss se några problem – åt något håll – och skuldbelägger istället medborgarna för att de inte vill leva sida vid sida med asylboenden – trots alla våldtäkter, rån, misshandel, mord och sexuella trakasserier – mot vuxna, barn som tonåringar-, trots de enorma, obeskrivliga, skillnader som existerar i syner, värderingar, levnadssätt kulturer som strukturer, trots att tre av våra egna – helt oskyldiga – medborgare hittills fått sätta livet till pga av den labila ohållbara samt otrygga situation som råder på våra asylboende. Trots att vi vet om att Sverige och Svenska medborgare sedan 2007 är hotade av Al Qaeda – men som vi inte talar så högt om. Trots en radikalisering i Sverige som placerar oss topp 4 i världen av jihadister, trots att IS satt upp Sverige och Svenska medborgare som fiendenation, som regeringen svarar med öppna armar, bostäder -och arbeten.
Trots våra vidöppna, okontrollerade gränser – b.la. från samma regioner, trots att Säpo deklarerat att Sverige inte klarar mer jihadism, trots att vi redan haft en självmordsbombare som var finansierad och sanktionerad av samma organisation att attackera det Svenska samhället och mörda Svenska medborgare, men som vår egen Svenska åklagare förskönade för att inte kallas “rasist”. Trots att terrorhotet ligger kvar på näst högsta nivå… Trots allt detta och trots att detta endast är EN aspekt på problematiken (!) – så kanske vi heller behöver höra när – inte “om” – det smäller igen. Vilket regering, eller politik, “tar ansvar för Sverige” med en sådan sjunkande politik för det egna landet och folket? Dessa direkt vansinniga och nonchalanta nationella säkerhetsrisker, kombinerat med att de egna medborgarna – som betalar skatt och finansierar dels välfärden och dels de själva – får stå tillbaka när det gäller egen skola, utbildning, arbete, bostad, sjukvård och välfärd måste utse såväl regeringen som den “etablerade” politiken till att vara den värsta tänkbara – För Sverige och alla Svenska medborgare, dvs!

 

 

Dela & Diskutera:

Det finns rätt många politiskt aktiva som hamnade i ett parti och förblir kvar i partiet oavsett om partiets ideologi samt politik går/ börjar gå emot den egna åsikten. Svårigheten av att gå mot egen ståndpunkt, eller rent av ändra uppfattning om och när man anser att något annat eventuellt övertygar mer är tyvärr svårare gjort än sagt, trots det eviga budskapen om att kunna “tänka öppet”. Inte minst, och kanske framförallt, stannar en del kvar pga interna positioner och titlar. Jag har i alla år, ända sedan jag började arbeta med sociala frågor – emot våld, utanförskap, droger och rasism – samt innan 1999 ansett att det allt växande segregerade utanförskapet som jag själv vuxit upp -och levt med är ett resultat av en fullständigt och direkt misslyckad, för att inte säga obefintlig, integrationspolitik. Politiken talade aldrig till oss eller inför oss. Den talade dock gärna “om” oss, och pekade på oss när mångkulturen behövde belysas – men struntade i våra rop om att denna samtidigt var infekterad med segregering, utanförskap, arbetslöshet, kriminalitet. Även parallella samhällen, lagar och regler samt trångboddhet. Det verkade som att den “etablerade” politiken egentligen inte hade en aning om vad deras s.k “integrationspolitik” – som de ansåg existera – resulterade i när den i decennier endast tittat på själva antalet och mottagande, för att sedan koncentrera invandrare, flyktingar som låginkomsttagare till egna områden. Tidigt misstänkte vi att det kunde beror på deras egen totala frånvaro från våra områden, som de själva väljer bort av samma infekterade orsaker. Idag, efter endast ca 2 år i den “etablerade” politiken vet jag att våra misstankar stämde in, mer än vad vi kunde ana av ovilja att ens se, besöka eller arbeta för minskad utanförskap i dessa områden – för dessa medborgare.

Det talas om mångkulturen vara någonting som existerar genomgående i hela samhället och inte skulle vara koncentrerad samt begränsad till vissa områden, än mindre talar de om, eller ens vet om, motsättningarna som råder mellan invandrade folkgrupper av etniska, religiösa eller kulturella skäl samt emot Sverige och Svenskar själva – där frånvaro av det mesta “Svenska” – allt ifrån samhällskoder och språk till lagar och regler blir allt mer och mer sällsynt. Områden som har förfallande och helt nonchalerade miljöer och underhåll som ingen av de “etablerade” politiker talar om i samma meningar. Miljöer som kommun och stadsdelsförvaltningar helt nonchalerar, låter förfalla eller inte åtgärdar, på år i vissa fall. Miljöer ser åt efter år ut som stora utomhusfängelser, där få “etablerade” som sagt vill bo själv – men anser att det går bra för invandrare, flyktingar -och låginkomsttagare och tittar ditåt för att lyfta “Sveriges mångkultur”. Efter många år i en Stockholmskommun blev ett Centerpartistiskt kommunalråd rätt förvånad när han, för första gången på ca 12 år(!), gick längre in i den egna kommunens s.k. utanförskapsområde, än till dess eget centrum och för första gången såg skillnaderna mot sitt eget kvarter. Trasiga portar, gatlyktor, fönster och sopor i högar – utanför en trasig sopstation sedan månader tillbaka – upp till knäna. Varibland det även sprang råttor helt öppet och ibland… i sin egen kommun! Med sådan okunskap och förvåning blir jag inte förvånad heller när samtalen kommer in, och man inte kan tro det vara sant samt därmed utgår från att medborgarna hittar på. Skillnaderna här är ändå att många i SD, även i den kommunen, kommer själva ifrån just det utanförskapsområdet och när de lyfter problemen, anses det vara “rasism”… Det är en lätt och helt fantastisk parodi på rätt mycket. När sedan “etablerade” partier – även i kommuner – har en direkt och fast inställning som tydligt säger,
-“Vi skall aldrig ge SD rätt, vi ska inte legitimera att SD ens kan ha rätt” – vilket uttryckligen bestämt sades i en annan kommun – även om de har helt rätt, så blir det också ett kvitto på att medborgarnas bästa aldrig ses komma i första hand, av “etablerade” partier. 

Hur det dock (fortfarande) pratas om “invandrarna i förorten” gör det också tydligt att man såg oss som en homogen grupp människor, frikopplade ifrån resten av alla Svenska samhället och medborgarna – i Sverige. Ett annat kvitto på denna syn är att få “etablerade” vill åka dit. Samtliga debatter på SVT togs av den officiella talespersonen för integration, debatterna i orten – där den verkligen behövs och där förtroendet för politiken är så lågt att partierna per automatik borde skicka sina officiella talespersoner, får istället landa på den lokala partimedlemmen eller allra helst – den med svart hår, om denne nu finns i annat än vänsterpartierna. SD var enda partiet, på självaste valdagen, som skickade sin officiella talesperson – Paula Bieler – till Husby. Vilket parti som tog förstagångsväljarna, medborgarna i Husby samt hela områden på mest allvar blev tydligt – vilket hon också fick höra. De andra kom dit också, dock omringade av personskydd samt en journalist med lika många i sitt personskydd. Båda dessa kallar samtidigt någon som kritiserar orsaken till varför de själva vill ha har livvakter för “rasister”…

Tyvärr är avsaknaden av den svenska identiteten -och därmed även den nationella stoltheten också rätt total, båda dessa har också varit en stark bidragande orsak till att förväxla just nationell stolthet med “rasism” – men all annat stolthet som något stärkande och positivt. Vad jag misstänker är ett kontraproduktivt sätt för alla som vet med sig att de självmant inte vill vistas eller bo segregerade områden döva sina samveten med, och istället för att lyfta den egna nationaliteten – sänka den i någon slags tro om att detta skulle göra (samtliga) invandrare och flyktingar “glada”…? Tvärtom, kommer rätt så många – största delen jag pratat med och känt i alla år, i alla fall – ifrån bakgrunder där ens nationalitet är någonting vackert, starkt och vad som gör en till vem man är. Där, i vår omvärld, är stolthet och främsta omsorg för den egna nationen och dess medborgare inte direkt förenat med att automatisk hata annat eller andra. Existerar inte någon sådan känsla, stolthet eller omsorg så kan heller inte någon attraktionskraft finnas för att vilja bli en del av det nya – idag som igår – eller viljan av att söka sig till en ny identitet.
När till och med den egna – Svenska – flaggan, nationalsången, språket och sätten att leva blir “stötande” så har det gått så skrattretande, patetiskt och vansinnigt långt att man skäms över representera någonting som skäms så mycket över en nation som hjälper så många, tillåter de att tycka som de gör samt lever i fred utan vara sig krig, svält eller misär. sig själv. Det har inte det minsta med “rasism” att göra – då skulle, i princip, hela världens befolkning vara rasister…

Givetvis har “etablerade” partier i decennier skapat det segregerade utanförskaps Sverige som vi ser idag, vilka annars? En Socialdemokrat försökte endast för ca 6 månader sedan hävda att ett ökat förakt för polis och samhälle i en del förorter har vuxit i takt med att SD kom in i Riksdagen… 2010… Då har man, som Socialdemokrat dessutom, en skrämmande låg kunskap om hur det ser -och under väldigt många har sett ut! Eller, så har man vetat om detta men valt att inte se dess sanna orsaker då S av alla har varit de mest dominerande i Svensk politik och setat vid makten längst av alla… Vad S dock inte riktigt verkar greppa är att deras storhetstid är över, många börjar se igenom deras politik – av b.la detta – och de kan inte längre stå på egna två.
Genom rökridåer och inte det minsta eget ansvarstagande för en misslyckad integrationspolitik fortsätter man istället i samma spår, trots att bägaren redan har runnit över för länge sedan.
I mina ögon är detta som att direkt nonchalera alla egna medborgare – infödda som hitkomna igår – när man aldrig ser till att minska utanförskapet, utan endast och alltid talar om “nyanlända” och alltid använder samma retorik, om hur “viktiga de är för arbetskraften” – vi har sett resultatet aldrig nå dit, istället ökas utanförskapet! Hur mycket kan en bägare som redan har runnit över, så det räcker och blir över, anses rymmas? Det är trots allt inte i kvarteren runt Vasastan som detta blir som mest kännbart, utan direkt -och främst i dessa områden. Människor som kom till Sverige för 15-20 år sedan kan inte tala språket, får aldrig någon chans att komma in i samhället då alla resurser går till att ta in fler. Idag har det gått så pass långt att de som anlände till Sverige för många år sedan, men fortfarande inte fått sina uppehållstillstånd, uppmanas lämna för att ge plats åt nyanlända… Är detta en human stormakt?

Den humana stormakten har resulterat vara en inhuman förvaring -och koncentrering till vissa områden, som dels samhället för länge sedan tagit sin hand ifrån och som dels nu vuxit sig för stor för att endast kunna kännas av samt rymmas i koncentrerade egna områden. Jag har sett, hört och träffat politiker som i det “offentliga rummet” säger en sak, men de egna – egentliga – privata åsikterna placerar denne i ett helt annat parti. Men pga av vår starka “yttrande -och åsiktsfrihet” vågar de dels inte lämna, eller ens tala högt om detta. Kombinerat med de positioner och titlar som en del redan arbetat sig fram till inom det egna “etablerade” partiet. Så ser också en del av vår politiska, demokratiska, verkligheten ut. Andra som inte “känner” politiken vågar inte byta parti, för de redan har satt sin stämpel – är det då inte bättre och mer uppriktigt att byta för sin sanna åsikt, än att stanna för en politisk korrekthet samt för de egna positionerna?
Jag bytte parti, och lämnade därmed en heltidstjänst, styrelseplats samt 3 politiska uppdrag – för en heltidstjänst och funderar nu först allt mer på att engagera mig även politiskt för SD.
Det betyder i både pengar, plattformar, förmåner och s.k. “vänner” en avsevärd minskning – som jag dock klarar mig bra utan. De allra flesta som vill höras och fördöma, utan att veta om vare sig det ena eller andra, är också ofta de som möjligen bidrar allra minst till ens egna liv – med någonting.

Det är trots allt ingen majoritet nyanlända idag som flyr krig, vilket många “etablerade” vill ge sken av. De måste givetvis tas emot -och omhand, men för övriga så någon gång måste man också  – efter en lång period av mottagande som inte går hand i hand med någon integration överhuvudtaget samt bildar parallella samhällen till det Svenska, kanske pausa -och se till att det fungera internt – för att kunna fungera externt. Regeringen beordrar istället samtliga departement att “senarelägga” samtliga samhällssatsningar… Det lever människor i Sverige också, som behöver alla former av resurser – stora som små, unga som äldre – för att kunna bli en del av samhället. Oavsett om de är födda i landet eller inte. Skillnaden är dock bara, när detta påtalas som aktiv i ett parti som C så välkomnas det – när precis samma retorik talas från SD, så är det “rasism”. Med andra ord är det inte verklighetsbeskrivningen som är den viktiga, utan som sagt vart ifrån den kommer – Genom in-lindningar, “icke legitimerande” av korrekta beskrivningar för medborgarnas bästa och faktiskt uttryckande av egentliga åsikter mellan fyra väggar förändras ingenting! Tvärtom – man får då möjligen en kontraproduktiv skuldkänsla, för att inte riskera avslöja sina faktiskt tyckanden och tänkande, av att acceptera precis allting ifrån kulturella som strukturella skillnader till undantag i lagar och regler bara för -och om dessa görs av “nyanlända” eller någon med svart hår, även fast dessa inte alls passar in i det Svenska samhället.

Kulmen av en smått patetisk ryggrad som står och faller helt beroende på människors hudfärger och bakgrunder kom givetvis att visa sitt isbergs topp efter de sexuella masstrakasserier, som när det väl begav sig ingen “etablerad” vare sig journalist eller politiker hade minsta intresse av att fördöma “oavsett bakgrund” – trots en förstahandsinfo dagarna efter – av den enda anledningen att dessa begicks av ensamkommande barn -och vuxna. Där till och med den så annars starka feministiska “kvinnofriden” tystnar och istället börjar skrika om vad Svenska män minsann kan göra… försvarandet av riktigt vidrigt organiserat, riktat mot svenska tjejer och sexualbrott med en tydlig agenda av detta var då inte viktigare än gärningsmännens bakgrund och etnicitet.
Hundratals svenska tjejers utsatthet -och med all rätt, framtida oro ses inte alls. Problematiken och de skeva syner på såväl kvinnor som det svenska samhället generellt – inte minst dess rättsväsende –  som i alla år har existerat i koncentrerade, segregerade utanförskapsområden sipprade nu utanför områdena. Då kan ingen “etablerad” tro det vara sant…

Plötsligt exploderar hänsyn och omsorgen för hemlösa, enbart för att dessa b.la. är Romer från Rumänien – aldrig tidigare har svenska medborgares – i city som i förorterna och oavsett etnicitet, födelseland samt hudfärg – hemlöshet och utsatthet fått sådan omsorg och uppmaningar om att folk till och med skall bereda plats i de egna hemmen för de – nästan så skuldbeläggningen av de som inte vill eller kan blir påtaglig. Medan den som uppmanar till detta allra mest också personifierar min syn på den “etablerade” politiken – han har inte plats i sitt eget, på grund av att han
“driver en hemsida därifrån”, med syfte till att skuldbelägga de medborgare som inte tar hem hemlösa Rumänska tiggare. Regler och lagar ändrats, “etablerade” politiker anser att asylsökandes egen kultur skall gälla i Sverige – liten måste aningen eller kunskapen vara om hur tredje världens kulturer samt strukturer ser ut och direkt skulle gå emot hans annars så politisk korrekt värderingar. För att inte nämna, “rasismen”… Alternativt, vet han om detta men anser de kulturerna vara passande, för att i nästa insändare skriva skrikandes om “könsneutralitet”, “jämställdhet”, “kvinnofrid”, “ekologiskt”, “rasism” och “allas lika värde”.

Fredrick Federley, som jag har talat med max ca 1 timme med samt en gång tävlat emot i vild-tjur ridning under 2 års tid, säger i Expressen att jag genomgått någon “personlighetsförändring”, då jag lämnade C för SD. Dock är det inte jag som besitter ett alter-ego jag pekar emot för att gömma mig. Det värsta är, i vår tid av liberal könsneutral identitetslösa politiska korrekthet att detta inte heller anses vara något konstigt, givetvis kan man ha alter-egon. I brottssammanhang hamnar dessa på rättpsyk när de skyller på “röster” eller blivit ledda av “andra krafter inom en”.
Jag har all respekt för Federley, ansåg honom vara både skarp och trevlig, Sverige behöver unga driftiga politiker. Men som en sådan god bästa vän till mig ringa upp Expressen för att säga att jag inte svarar, så kunde han åtminstone ringa på ett nyare nummer än ett 2-år gammalt. Han borde, som sådan nära vän menar jag, också vetat om att jag bytt tjänst 2 gånger inom hans egna parti. Han borde, framförallt, vetat om att jag inte blockerade honom – eller någon på sociala medier, utan “pausade” mina dessa redan 6 månader innan han ens besökte min profil, för att ens försöka skriva – det borde samtliga inom C också upptäckt… Likaså att mina åsikter, inlägg som konstateranden var precis detsamma – som efter “personlighetsförändringen”.
Men, det är möjligt – kanske var det hans alter-ego jag var så god vän med som oroligt och maktlöst sett min personlighetsförändring på nära håll och han själv aldrig hört vad jag ansett samt inte han som hörde mig tala om ett utanförskap, segregation och en rasism C aldrig vågar ta i under tiden jag var i hans parti? Jag vet i alla fall att många alter-egon finns det, hans är åtminstone offentlig och han står för den! All heder! Medan både “etablerade” partiers som politiker håller sina dolda och samtidigt vill representera väljare samt arbeta “för Sveriges bästa!”

Jag ser inte att Socialkonservatism är “rasism” – oavsett “bakgrund och rötter”. Federley själv representerar – också – ett parti som inte ens vill åka till invandrartäta områden och säger att det
“inte vara någon mening” – de har alltså med andra ord givit upp -och den interna agendan struntar i invandrare, låginkomsttagare samt flyktingar “i förorten”. Dessa områden ses inte ens – då kan man omöjligen heller vare sig utgöra någon lösning eller ens se hela områden som en del av samma samhälle och medborgare… Dessutom efter att de facto ha varit ett av Sveriges mest direkt uttalat nazistiska parti och öppet propagerat för Nazismen. Det är deras bakgrund, likt de flesta “etablerade” kommer ifrån en “icke demokratisk bakgrund”. Dock skiljer sig en direkt avgörande och rätt viktig aspekt, främst i den så viktiga mentaliteten  – Är det inte mer genuint att städa ur ett rum från grunden, behålla namnet, synliggöra samt medvetet konstant arbeta emot sin negativa historia, internt som externt och rensa ur den. Som bekant, förändring tar tid, det gör alla typer av förändringar och i de allra flesta fall samt typer av förändringar från något destruktivt anses det vara “positivt”. Min bild av SD har inte alltid varit vad den är idag – rent Nationalistiskt socialkonservativ, vilket långt ifrån endast SD är i vår omvärld eller ens förorter. Dock har jag inte vare sig sett, hört eller upplevt den “rasism” som det talas om utifrån våra väggar – då sitter jag ändå innanför…

Märkligt att just detta argument med att komma ifrån “icke demokratisk grund” eller “kölvatten” inte pekas emot något annat parti, än minst C, som endast – helt tvärtom – väljer att stänga dörren till rummet, låsa och slänga bort nyckeln – byta namn och inte låtsas om den egna direkt nazistiska historiken samt bakgrunden – för att aldrig tala om den i tron om att allt då försvinner? Likaså vänsterns partier. Lite som ett alter-ago kan beskyllas för egna snedsteg och val i livet som inte är förenligt med vad man egentligen, eller “ska”, stå för.

Dela & Diskutera:

Jag befann mig också på demonstrationen, “Folkets demonstration”. Vad som slog mig var det blandade klientel människor som stod och lyssnade till talarna, medan motdemonstrationen som direkt gick emot s.k. “åsikts -och yttrandefriheten” men sade sig försvara den bestod av svarta flaggor med röda streck, cirklar och “A”. Jag kunde genom ett snabbt svep se människor ur den autonoma vänstern helt fritt och öppet förespråka att “allt våld emot högern är ett rättfärdigat våld”, men ändå stämplas en demonstration – som inte innehöll ett ord av nazism, rasism eller hets mot folkgrupp – vara hotet mot samhället. Vad som däremot skedde efter demonstrationen är en helt annan händelse. Vid demonstrationer, likt fotbollsmatcher, fester och egentligen vad som helst dras människor med såväl liknande intressen som åsikter som vrids, vänds och tolkas. På samma sätt som Hinduiska tempel, Judiska Synagogor eller Muslimska Moskéer besöks av en majoritet moderata följare, men även en minoritet religiösa extremister. Dock har aldrig detta utmålats eller debatterats som ett hot, trots att dolda kameror samt uppgifter om extremism och rekrytering till den sker titt som tätt. Precis som i debatten med fotbollshuliganer, av 30.000 personer på en fotbollsmatch gör 500 huliganer alla till huliganer…
I efterföljande samhällsdebatter ifrågasätts varför folk talade på demonstrationen, när de “visste om” att nazister fanns där… Skall jag, Du eller vem som helst inte tala vår mening, för att den är en annan än Din och för att en minoritet “nazister finns där”, som om det vore talarna själva eller arrangören – som endast i Svenska mått mätt är en “rasistisk arrangör” – bjudit in dessa.

Mest patetiskt är att de som anklagar talarna samt alla – ur alla delar av samhället – som befann sig där för att lyssna till vad som hade att sägas själva i samma andetag försvarar antidemokratiska ideologier samt krafter och inte ser ett precis lika mycket våldsförespråkande ifrån ett annat håll, som de oavsett faktiskt innehåll vill tvinga vara något annat som mer passar en agenda av att kalla allt och alla för “rasism” och “rasister” som anser att även Sverige har en gräns. Minst två jag träffade var där just för att deras bröder och systrar koncentrerats till ett långvarigt segregerat utanförskap och aldrig kommer in i samhället, men dessa har det helt slutat pratas om -och med, blickar riktas alltid emot “nyanlända” medan gårdagens anlända hamnar i förvaring. Är deras frustration, “rasism”? Snarare den politik som i decennier satt detta “integrations”-system.  Är de emot antidemokratiska krafter och våld i alla former – fördöm då även de som stod utanför avspärrningarna, som vill tysta andra åsikter än sina egna, fördömer alla oliktänkande “rasister” men älskar “olika” och inte minst den minoritet även bland de som sökte precis lika mycket konfrontationer och dessutom inte hade tillstånd att demonstrera… Inte ett enda ord på demonstrationen sades som jag i alla fall uppmanade till våld eller antidemokrati.

De valde att komma att åka dit själva! Som “nazist”, kan jag garantera att man nog höll med om rätt lite av vad som faktiskt sades – om det som sades ens är av intresse att faktiskt lyssna till, eller bara fördöma för att det går emot ens egna åsikter? Hur skall man någonsin kunna förstå, om man avfärdar och försöker skrämma allt och alla som tycker annorlunda än en själv eller som “man skall tycka, tänka och säga” vara “rasister”? Det blir i alla fall i mina ögon en direkt förolämpning åt rasismens sanna offer i Bosnien, Sydafrika, Kongo, Nazityskland, forna Sovjetunionen, Pakistan, Rwanda, Armenien, Kina, Palestina, Israel och b.la. Indien där 6 miljoner Muslimer tvingades fly undan etniskt våld -och mördande samt rensningar av religiösa oliktänkande samt troende.
Det som sades här, var någonting helt annat! Snarare att vi inte heller kan blunda för egna sekulära och nationella värderingar. Det är inte märkligt eller rasistiskt att, i vilken del av världen som helst förutom i den radikala, demonstrera emot gräddfiler åt extremistiska och radikala krafter som sedan 2007 förklarat krig emot Sverige, Svenska medborgare, dess levnadssätt och det Svenska samhället – medan de som flytt ifrån dessa krafter i andra delar av världen, idag som igår, återigen riskerar hamna grannar med de i Sverige.  Lilla sekulära Sverige som “producerar” flest jihadister – i världen – tillsammans med 3 andra nationer, som direkt strider för västs/ vår och alla andra trosuppfattningars undergång.

Att demonstrera emot okontrollerat obegränsat mottagande ifrån delar av världen och som vuxit upp och matats med synsätt, värderingar och en hatisk propaganda samt uppfattning emot väst som vi knappt ens kan föreställa oss, utan att ha kapacitet eller resurser för detta – utan någon som helst integrationspolitik mer än att även koncentrera dessa till redan segregerade socialt belastade utanförskapsområden, är inte “rasism”. Från förra året har antalet anmälningar om krigsförbrytare fördubblats, det är inte rasism att demonstrera för att Sverige inte skall utgöra en fristad för detta. Vi verkar helt sova inför det faktum att Sverige och dess medborgare satts upp -och förklarats vara en fiendenation, och om man tror att endast krigsflyktingar anlänt till Sverige så är det dags att vakna! Det skulle snarare vara en självklarhet för världens samtliga nationers medborgare att – under denna brinnande värld och det hot som ligger över även oss – inte vilja ha okontrollerat obegränsat mottagande utan att ha den minsta aning om vilka de är,  åldrar eller deras agendor för varför de anlänt. Framförallt inte när IS själva deklarerat, fler än en gång, att flyktingströmmen utnyttjas, smugglare vittnar om detsamma samt gränspoliser gripit en hel del. Det är snarare i mina ögon möjligen något av det mest ansvarslösa man kan göra emot sitt eget folk och medborgare – oavsett födelseland/ bakgrund – och emot det egna samhälle. Både beträffande dess välfärd -och säkerhet.

Sverige har inte kapacitet eller resurser för sådant mottagande som vi haft, inte minst då utanförskapet samt segregationen redan är så pass omfattande i allt fler områden att det bildat -och fortsätter bilda parallella samhällen till det Svenska, där såväl språket som identiteten flyter allt längre och längre bort. Gårdagens nyanlända får aldrig ens chansen till att utgöra den ” viktiga arbetskraft” som mottagningen i åratal har förklarats med – men som endast oftast blivit en koncentrerad förvaring i utanförskap. Någonstans, någon gång, måste man se till sig själv efter lång tid av mottagande utan integrationspolitik innan man kan ta sig an fler av världens problem. Vad är det rasistiska i detta,  mer än att det går emot någons egen åsikt -och verklighetsuppfattning?

Vad nynazister, rasister mot kommunister och anarkister sedan väljer att göra, mot bakgrunden av en demonstration är en helt annan sak och våldet lika mycket att fördöma åt båda håll – likaså ideologierna, som är lika anti-demokratiska allihop. Varför väljer Fridolin, Romson eller andra ur Vänster Alliansen att tala när våldsförespråkande, våldsbejakande kommunister -och anarkister finns på -och själva sökt sig platser de skall tala på? Varför avbryter de inte sina tal och fördömer allt våld, i alla former och säger sig “inte vilja tala inför våldsförespråkare”?
Detta är nog något av det mest korkade argument jag har hört.  Vilka som drar sig till en offentlig demonstration kan vare sig arrangör, medier, staten eller demonstrationens talare stå till svars för, inte heller vad som sker efteråt. Lika lite som fotbollsklubbarna kan stå till svars för slagsmål som sker långt ifrån arenan, ibland inte ens på matchdagar, men ändå blir ifrågasatta för – av b.la. Gudrun Schyman, som ser det “manliga problemet” och “patriarkala strukturer” både där och i höger-demonstrationer men aldrig i vänsterns våldsyttringar eller tystnande av åsikts -och yttrandefrihet, framförallt när dessa direkt går emot deras egna. Under demonstrationen skedde ingenting, direkt efteråt var det tydligt hur delar av motdemonstranterna likt delar av de som lyssnade till talarna sökte sig mot varandra för att finna luckor i polisens avspärrningar. Båda hade en precis lika stor agenda av att nå varandra som fotbollshuliganer har. Dock kunde jag inte se någon “SD-politiker” bland det, i sammanhanget, fåtalet människor som sökte konfrontation.

Däremot fanns säkerligen en del på plats, för att tala -och uttrycka sin åsikt, som inte har det minsta med rasism att göra! Utan vad man själv anser, tycker samt rent av känt vad Sverige klarar av -och inte. Hur man själv upplever sin verklighet utan att medier eller politiker skall tala om hur vi skall tycka och tänka. Det är ett faktum att äldreboenden stängts ner och äldre människor får avslag på äldreboenden för att ge plats åt nyanlända, likaså behandlingshem. Tidigare flyktingar som kommit för flera år sedan, lärt sig språket men i flera år aldrig kunnat arbeta vitt eller skaffa en egen bostad på grund av ha trillat mellan stolarna nu uppmanas lämna landet för att ge plats åt nyanlända. Svenska medborgare som står lika långt ifrån samhället och arbetsmarknaden, vissa boende i segregerade områden, inte får den utbildning eller hjälp de skulle fått av Arbetsförmedlingen för att ge dessa åt nyanlända. Regeringen har beordrat samtliga departement att “senarelägga samtliga samhällssatsningar”, för att kunna finansiera mottagandet av nyanlända. Redan trångbodda segregerade utanförskapsområden, dit de flesta nyanlända trots allt (och alltid har) koncentrerats, tvingas slåss om mindre resurser och uppmanas “flytta ihop” med släkt och vänner för att ge deras hem åt nyanlända. Då talar vi inte om en majoritet nyanlända som flyr krig och kris, utan en majoritet ekonomiska flyktingar som söker en bättre tillvaro – helt på bekostnad av de egna medborgarnas. Det hade inte heller varit ett problem, såvida Sverige hade klarat av mottagandet men hur mycket man än vill intala sig själv detta, så har inte Sveriges kommuner eller Stadsdelar obegränsade resurser, givetvis kommer välfärden att stå och slå tillbaka. Det är ingen “humanitär stormakt”, utan ett vansinne som endast lägger rökridåer medan allt fler människor och hela områden hamnar lika långt ifrån samhället och därmed också hela den Svenska identiteten som de utanför gränserna. Trots detta utanförskap har Svensk “etablerad”, s.k. integrationspolitik i decennier talat om att “nyanlända” behövs. Även när de “gammelanlända” anlände, men som i åratal ännu inte kommit in i samhället – tvärtom. Idag råder ingen annan politik som kommer att förändra detta, utan endast placera fler i samma utanförskap -och områden och de som redan befann sig där får än mindre möjligheter.

Det går inte att minska – allra helst bryta – ett redan omfattande utanförskap genom att obegränsat, okontrollerat, ta emot fler människor som kräver samma resurser samt insatser. Hur detta inte kan förstås ställa människor mot människor är lätt förvånansvärt, men inte helt omöjligen är det så att många som inte ser detta inte heller berörs eller behöver uppleva utanförskapets direkta konsekvenser. Jag såg en del i “demonstrationen”, eller torg-talen som det snarare var, som kom ifrån andra s.k. “segregerade utanförskapsområden”, vi nickade åt varandra och förstod orsakerna till varför vi befann oss där. Frågan är bara om motdemonstranterna gjorde detsamma? Upplever de alla den ofrivilliga trångboddhet som kan resultera i  att unga pojkar samt flickor hellre befinner sig utomhus än i de egna hemmen och växer upp med en glödande frustration som samhället får lida för, av föräldrars trångboddhet och arbetslöshet, men som nu ,minskas än mer för att ge plats åt fler i utanförskap? Upplever de förolämpningarna som säger att de nyanlända krävs för att den svenska arbetsmarknaden, när inte ens gammelanlända som levt här i många år, och även ibland tom kan språket samt värderingarna, men inte ens kunnat slå sig in på den? Upplever de det sociala segregerade utanförskap som den “etablerade politiken” i decennier har koncentrerat invandrare, flyktingar samt låginkomsttagare till, för att snabbt falla i utanförskap – områden som de lyfter upp vara Sveriges mångkultur, men som få av de själva vill leva i och som samhället tagit sin hand ifrån för länge sedan. När ges möjligheter för att lägga tillbaka handen och minska de glappen? När en politik ser samtliga svenska medborgare – oavsett födelseland – komma i första hand, likaså den svenska identiteten och språket, för ett liv i Sverige. Utefter det också sätta nivån för vad Sverige klarar av -och inte!

Lever de själva med allt växande parallella samhällen som snarare påminner om samhällen i mellanöstern, än att vara en förort till Sveriges huvudstad, dit exempelvis människor koncentrerats efter att ha flytt en, till och med mildare, radikalisering än den som växer sig fram i den svenska förorten men som försvaras och tillåts med “religionsfrihet”? Om inte, så borde de endast kunna titta utanför sina fönster när de vaknar för att inse att den Svenska mångkulturen är koncentrerad till vissa områden i Sverige och inte genomsyrar hela samhället, där inte alla kan välja om de vill leva i eller inte då den samtidigt är en mångkultur i kraftig segregation utanförskap, arbetslöshet, trångboddhet, bostadsbrist, sociala problem och miljöer som ingen vare sig prioriterar eller bryr sig om. Vilket också är den egentligen orsaken – inte minst den egna vetskapen – till varför så få “etablerade” journalister som politiker, som klassar demonstrationen vara “rasistisk”, själva väljer att köpa en 1:a i mer homogent svenska områden för 5 miljoner, än en fyra i dessa områden för 1 miljon.

Inte heller är det SD som i decennier har fört denna politik, utan “etablerade” partier i allmänhet och den socialistiska vänstern i synnerhet. Vad som är “rasism” i deras ögon slår alla rekord, när de samtidigt “gillar olika!” allra mest. Detta “olika” grundar sig endast i hudfärger, och inte “olika” uppfattningar eller åsikter. Alla som går emot de egna är, “rasism”.
Samtidigt som de klassar all kritik emot integrationspolitiken, obegränsade okontrollerade gränser vara “rasistiskt”, så ger de i samma ögonblick näring för extrema krafter som utövar och vill se mer totalitära samhällen utefter den egna trosuppfattningen. Där inte ens de skulle kunnat klä sig enligt den klädkod som de själva väljer idag, de skulle inte ens kunnat stå där och säga sin mening. Många av de kan idag inte ens gå och sätta sig på en café i ett segregerat område, om de inte är i sällskap med en man och “korrekt” klädda…
Detta är vad kärnan är i -och var i demonstrationen, det handlade ingenting om att kasta ut alla med svart hår eller med andra än svenska namn, vilket det sällan gör. Men absolut om att se och och ta svenska medborgare – oavsett födelseland – samt den svenska identiteten – i Sverige – i första hand. Det är ingenting konstigt alls för resten av världens nationer och medborgare, skulle en sådan inställning vara “rasistisk” så säger man samtidigt att 95% av alla som bor i segregerade utanförskapsområden är “rasister”.

För en stor del av världen är det snarare rena självklarheter att alla som vill bosätta sig i deras land också anpassar sig till deras lands språk, identitet och levnadssätt. Inte tvärtom.
Det är en direkt otänkbar tanke att asylsökande ens skulle försvaras, på något sätt, om denne gav sig på -och rent av mördade landets medborgare – dessutom under asylperioden!
Krav om en direkt utvisning skulle vara den mildaste form av konsekvens. En svensk feminist som tror sig kunna säga och leva utefter samma ideologi och retorik som hon eller han kan göra i Sverige även i Afghanstan eller Saudiarabien, till och med Indien – “världens största demokrati” – och kalla folket vara “rasister” för att de vill leva utefter det egna landets religiösa eller konstitutionella lagar, regler, språk samt värderingar och för att dessa såg till landets egna medborgares välfärd i första hand, skulle inte helt otroligt bli uppmanad lämna landet omgående och troligen skulle den egna viljan av att lämna landet infinna sig ganska direkt!

Det säger en hel del om toleranta Sverige och hur långt vi har kommit i utvecklingen jämfört med många av världens länder – få vill ta steg tillbaka och acceptera synsätt som värderingar som inte är förenligt med de Svenska. Däremot är det inget konstigt alls med att vilja leva utefter sin egen identitet, kultur samt värderingar. Vilket är -och har alltid – endast varit “rasistiskt” att känna, tycka samt vilja i Sverige, för Svenskar. Men i världens flesta andra nationer är efterlevnaden, uppvisningen, stoltheten och bevarandet av den egna kulturen, språket samt identiteten också det kanske viktigaste som skapar sätter en identitet för vilka de är -och kommer ifrån. Det sätter också en motivation för nyanlända att vilja bli en del utav. Endast i våra förorter existerar en territoriell stolthet som nästan går att ta på, som man bär med sig för resten av livet och som sätter en identitet för vem man är, hur man tänker, hur man formats och vad man fått erfara i livet.
Att detta inte skulle existera på en nationell nivå är skrattretande, men oerhört kontraproduktivt för respekten emot Sverige och även svenskar, samt en effektiv väg att gå för att ta ihjäl en attraktionskraft av att ens vilja kalla sig för att vara “Svensk”. Få människor finner trots allt attraktionskraft i något eller någon – inte minst en ny identitet – som inte känner, eller ens tillåts känna, egen stolthet eller primär omsorg för det egna som efterlevs och följs i första hand.

I alla andra avseenden hörs politisk korrekta röster, mer check än insiktsfullt, tala om hur viktigt det är kunna älska sig själv, känna självrespekt och egen stolthet samt efterleva denna för att ens kunna känna detsamma för någon annan – eller för någon annan att känna gentemot en själv…  Vad handlade demonstrationen egentligen om, innan bråken bröt ut – efter demonstrationen av såväl nazister som kommunister? Har man inte sovit bort alla år samt har den minsta erfarenhet så vet man också om att det råder ett förakt emot svenskar i allmänhet, svenska tjejer i synnerhet – som anses vara smutsiga, lösaktiga horor. Det är inte alls något nytt eller ovanligt, utan har existerat i alla år – lika många år som en förnekelse av detta också existerat.

Vita svenska tjejer har utsatts för sexuella övergrepp, vita svenska killar har misshandlats och rånats endast på grund av deras etnicitet. Här spelar flera aspekter in, bilden av väst, i öst är inte den bild vi har av oss själva. Långt ifrån! Barn växer upp med program på TV som förespråkar hatet mot väst och i många socialt hårt hållna samhällen – därifrån många nyanlända faktiskt kommer ifrån – lever man under strikt heder, religion, samhällskoder samt lagar – där få sminkar sig, alkohol som tobak är strikt förbjudet och likaså musik som diskotek. Ingen går med kjolar eller urringningar samt visar knappt upp annat än ögonen. Uppförandekoderna är på många håll så strikta att de inte ens kan jämföras med vårt samhälle. Själv fick jag inte ens gå ut med shorts i Indien, detta ansågs inte vara “anständigt” trots 40 graders värme. Endast killar fick besöka “diskoteken”, då talar vi ändå om Indiens huvudstad i början av 2000-talet och trots det vara världens största demokrati… I Indien är det inte alls ovanligt med att kvinnan står rätt långt bakom mannen och de obeskrivligt grova vidriga massvåldtäkter som når våra öron är endast en droppe i havet av alla de som inte uppmärksammas. Polisen kan på sina håll fortfarande anse att kvinnan mer eller mindre får skylla sig själv, och då talar vi om Indiens – världens största demokratis – storstäder, inte byar… Där säljs inte sällan flickor som sexslavar eller gifts bort som barn.

På andra sidan turismen där man befinner sig på lokalbefolkningens gator hörs också hur synen är på västerländska turister som går klädda i shorts, kjolar, med urringningar och är sminkade med utsläppt hår. Snubbarna kan man lättare blåsa och råna, medan tjejer är lösaktiga horor som alltid vill ha sex – när mannen begär detta. Då talar vi fortfarande om världens största demokrati, som arbetat hårt i massor med år för att bli kvitt gamla värderingar, synsätt samt livsåskådningar men som fortfarande ser kvinnan vara fullständigt underlägsen mannen och där det fortfarande mördas spädbarn ifall de föds till flickor – för att det framtida bröllopet inte has råd att finansieras. Förhoppningen ligger i att barnen föds till män, så att familjerna också får presenter samt pengar vid samma bröllop – inte allt för sällan endast 10 år senare…

Att dessa synsätt skulle släppas eller ens förändras endast för -och så fort människor anländer till vår del av världen är bland det mest naiva man kan tro. Lika hårt det sitter i vår ryggrad att vi lever utefter ett visst sätt, lika hårt sitter det i deras. Det har varit en socialt accepterat under hela deras liv. Vissa i min egen släkt anammade den svenska livsstilen och värderingarna medan andra levde vidare som om livet fortsatte i Indien. Detta gjorde de dock fullständigt socialt handikappade i det svenska samhället, men tillräckligt många i ett och samma område växte snarare ett parallellt samhälle fram, där svensken och det svenska språket fick svårare att ta sig fram. Än idag är giftermål med en svensk(a) otänkbart för vissa, inte för någon annan orsak än för den syn som existerar emot svenska sättet att leva och den svenska kulturen. Skulle en Svensk(a) säga samma sak, att det vore otänkbart att gifta sig med någon annan än en Svensk(a) så kan rasist-stämpla hagla från alla håll och kanter – men när det kommer till andra än svenskar anses detta vara “kulturellt förståeligt”. Det är vad det är – ren rasism, som försvaras av de som säger sig stå på barrikader emot “rasismen”.

I alla mina år har riktade sexuella trakasserier varit mer rättfärdiga och legitima när dessa skett emot svenska tjejer, i Sverige! Jag och många med mig förstår också precis varför!
Om kvinnans status, respekt och betydelse i det egna samhället inte är speciellt hög – kvinnan som ändå spelar med, håller med -och lever utefter samma värderingar – hur kan man då inte tro att de mer frigjorda, sminkade, lättklädda, ensamma, alkoholdrickande västerländska tjejer och kvinnor som lever självständigt utan vare sig en man, familj -och/ eller en (för väldigt många) rätt stark livs-centraliserad religion att leva för, stå högre i kurs eller ens på samma nivå?
Precis på samma sätt som många “feminister” ser på män vara roten till allt ont, och inte behövas överhuvudtaget för mänskligheten ses de själva på med samma ögon – som de dessutom försvarar. Det är således ingen slump att våldtäkter ökar, sexuella masstrakasserier likaså över hela Europa när hela Europa också fylls av människor ifrån världsliga regioner där dessa syner och värderingar är dominerande. Det finns trots allt en orsak till varför så få feminister väljer att flytta till någon av dessa länder – innerst förstår de också att oavsett hur illa de anser det vara i Sverige, så är det inte ens jämförbart med synen, värderingarna samt kulturella och strukturella skillnader som existerar i de delarna av världen.

Det är för en småstadsbo i Sverige bara smått häpnadsväckande att komma till någon av Sveriges storstäder, livet är helt annorlunda än den lilla byn på 40 invånare. Hur är det då inte för någon som kommer från en by längst upp, ner till höger eller vänster i Afghanistan som vare sig levt utan el, rinnande vatten, inte sett eller levt efter något annat än de strikta samhällskoder som efterföljs där, samt aldrig sett en kvinna mer än hennes ögon, komma till sverige utan någon som helst uppsikt, ansvar eller ramar samt regler att förhålla sig gentemot -och inför…?
Om en 14 åring blir glad för en kvälls föräldrafritt i Sverige, vad blir då en 20-25 årig ung man ifrån dessa förhållanden när denne helt själv kommer till Sverige? Kan inte ens tanken av detta föröska förstå att saker och ting kan bli riktigt fel, när ingen heller vågar ställa krav på anpassning eller vägledning in till det nya, frigjorda samt öppna samhället?
Tre av mina tidigare grannar bodde tillsammans i en lägenhet för en person, samtliga “ensamkommande flyktingbarn” där åldern som de talade om för oss var en helt annan än deras – samtligas – ålder på pappret, vilket de skrattade åt och vilket så har varit i alla år. Till och med min egen släkting, som inte kom som “ensamkommande”, utan vuxen man kunde få en ny ålder i Sverige.

Detta sätter också fingret på hur de placeras, sedan släpps vind för våg till ett redan segregerat utanförskapsområde där isoleringen från svenska språket samt värderingarna inte kan vara längre bort. Varför och när skulle deras syn, inställning samt värderingar förändras -och av vem? De vet med sig att det inte spelar någon roll vad de gör, utvisning är inget alternativ för att de är “barn”. Invandrartjejer vågade de inte ge sig på alls, framförallt inte arabisktalande. Där fanns både bröder, föräldrar, religionen samt kanske framförallt en identitetsfaktor som sammankopplade långt ifrån det egna landet. Däremot talades det konstant återkommande om sex med “svenskar”, slagsmål utbröt förra vintern – innan de flyttade till en fjärde “ensamkommande” i samma område – då en annan granne tillfrågades om han inte kunde “ge de sin svenska tjej” för ett litet tag… En, för dessa, helt normal fråga utefter den grundsynen de hade. För honom blev det en förolämpning av såväl honom som hans tjej av största grad. Han – en andra generationens invandrare, som alltid levt i segregerat utanförskap. Det finns idag en rätt hög andel tjejer och kvinnor som känner sig mer otrygga nu än tidigare och hur mycket man än vill förneka detta, eller finna andra ursäkter för detta än kulturella och strukturella skillnader i synsätt samt värderingar, så råder den verkligheten och det är en lika stor förolämpning emot alla de tjejerna och kvinnorna – som man annars säger sig stå upp för – att inte ta deras oro på allvar! Även om den är i tysthet, och inte vågas yttras högt i det offentliga rummet av en rädsla för att kallas “rasist”  – tyvärr, som så ofta när det kommer till kritik inom integrationsfrågan – i denna vår “yttrandefrihet”.

Dela & Diskutera:

hitler-and-islamNazismens -och kommunismens ideologi är vad som alla kan hålla med om resulterat i mänsklighetens grövsta samt vidrigaste brott, mot mänskligheten själv. Dock har det också alltid varit så att “vinnaren” också blir den som får skriva historien, och hade Nazityskland vunnit andra världskriget så kan jag lova att Kommunismens brott mot mänskligheten, som inte alls är speciellt långt ifrån Nazismens, med över 60 miljoners oliktänkande, religiösa, homosexuella samt icke lojala människors död samt koncentrationsläger, hade gjort kommunismen vara precis lika vidrig som nazismen anses vara idag. Nazismens brott mot mänskligheten har också skapat en världslig slogan som lyder “Aldrig igen!”, det som dock är kanske mest ironiskt skrattretande, men samtidigt skrämmande, med detta är att de som skriker “Aldrig igen!” lika ofta som de skriker att de “gillar olika” själva försvarar nazismen och endast ser dess faror i hudfärger. De försvarar precis samma ideologi och förespråkande som nazismens endast för att den kommer utklädd i annat än hakkors – till en viss del, Även om den så öppet hyllar Hitlers hakkors och öppet poserar heilandes, så försvaras den extrema ideologin med “religionsfrihet” och tillåts både växa samt spridas öppet, där den totala patetiska och politisk överkorrekta rädslan för att kallas “rasist” – inte minst den okunniga uppfattning kring vad rasism är – blir ett direkt hot mot deras, “etablerade” politikers och journalisters egen “yttrandefrihet”. Ur “etablerades” ögon kan endast hotet av radikalism, extremism, rasism och nazism komma ifrån den vite svenske mannan – allt medan hotet kryper sig närmare de själva från andra håll med en agenda som de säger sig vara “emot” – men försvarar under “religionsfrihet”.

Endast det faktum att man inte tror, vet eller förstår att det förekommer rätt stora kulturella, strukturella eller nationella skillnader mellan världens folk är endast det talande för hur man försvarar samt tillåter en rasism, men man slår ner på den enda man tror sig existera i världen. En uppdatering av hur världen ser ut idag och hur länder ser ut som de flesta nyanlända okontrollerat samt obegränsad kommer till Sverige ifrån kan göra mycket för att inse dessa skillnader. Det räcker också med tio minuter i ett av alla segregerade områden för att inse detta. Där såväl Sverige som Svenskar inte direkt betyder något positivt, utan snarare används mer som rena skällsord. Det verkar finnas en tro om att samtliga människor, oavsett religiösa, kulturella eller strukturella skillnader i synsätt, värderingar samt uppfattningar, direkt släpper dessa och anammar en liberal feministisk könsneutral ideologi i samma sekund de anländer. Faktum är dock att en hel del i segregerade områden kan förstå samt respektera Sverigedemokraterna mer än hur han/ hon kan förstå samt respektera en “etablerad” nations, identitets -och könsneutral Allians – vad många glömmer att de har en liknande, ofta än starkare, inställning gentemot den egna kulturen, identiteten samt nationen. de “etablerade” skrattas det åt, då dessa hjälper, exempelvis, radikala krafter att tillåtas växa under deras försvar av “religionsfrihet” samt använder demokratin för att kunna leva mer totalitärt – Allt under en “etablerad” politisk korrekt Allians tillåtelse -och beskyddande.

I valet 2014 var SD näst största parti i yttre västerort, med upp emot 17% av rösterna. Det säger också en hel del om människor tröttnat på att leva i miljöer som ytterst få av de “etablerade” ens har upplevt en helg i – men säger sig “representera” och förstå. De som fortfarande kan gå ut ensamma, sminkade och klädda som de vill och fortfarande kunna leva fritt i ett svenskt samhälle. Men som inte förstår att område efter område faller allt längre och längre ifrån det svenska – det beror inte på något annat än att det också finns växande starka krafter i dessa områden som inte vill vara en del av det svenska samhället, inte erkänner Sveriges värderingar, synsätt eller livsstil utan vill leva utefter egna, som helst går emot de svenska men beskyddas under “religionsfrihet” och förnekas med att det inte beror på kulturella eller strukturella skillnader… Det mest sorgliga är att det idag är lättare för en nyanländ att ta sig fram -och smälta in i en förort, än vad det är för en svensk(a) med Svenskan.

Nu har det dock gått så långt att hoten och problematiken vuxit sig för stora för att endast rymmas i koncentrerade utanförskapsområden, dit dessa “etablerade” partier under decennier har placerat samtliga invandrare, flyktingar -och låginkomsttagare med en större hänsyn till andra världsliga kulturer och synsätt, allt ifrån Sharialagar till barnäktenskap, än att handfast – likt världens flesta nationer – slå fast vad som gäller i Sverige i allt från språk till lagar och regler. Där individen skall anpassas till en nation och inte en nation till individerna. Jag vet inte hur många “etablerade” som har sina dörrar till egna hemmen öppna 24-7, fritt för vem som helst? Hur många har inte egna regler och rutiner för sina hem, för vad den accepterar och inte som den nyanlände måste anpassa sig efter och följa – eller står det alla fritt att bete sig precis hur som helst och sedan skylla på religion eller “bakgrund”? Jag vet i alla fall att både respekt och attraktionskraft kraftigt sänks i och med en sådan inställning, där den boende snarare ses kunna hanteras lite som man vill – precis på samma sätt har jag sett hur synen på Sverige och svenskar kommit att bli så respektlös och rasistisk som den är. Där allt från den egna flaggan, nationalsången, språket -och identiteten snarare skäms över än påvisas en stolthet över för alla att följa som vill leva under dessa. Det finns trots allt en orsak till varför Sverige utgör topp 4 i världen, tillsammans med Belgien, Tunisien och Jordanien på att “producera” flest jihadister i världen – i världen…! Lilla Sverige, högst upp i norr där radikalism är detsamma som “religionsfrihet” och att vilja handla på Ikea före Al-Habibs möbler – för den svenskfödde – lätt blir till “rasism”.nazi mofobros octopus cartoon

Liten är dock kunskapen eller så är det någonting man helt enkelt inte vill se, men den radikalisering som “etablerade” politiker som journalister gärna vill belöna med arbeten, bostäder och jourtelefoner – i Sverige – samtidigt direkt och öppet hyllar vad de säger sig “aldrig igen!” vill att världen skall skåda. Att radikala jihadister och delar av den Muslimska världen hyllar Hitler och Nazityskland kan endast ha undgått den som inte vet eller inte vill se. Öppet, stolta heilande poserar de för precis samma ideologi och saker som man gjorde i Tyskland under 30-talet. Den absoluta majoriteten av muslimer är givetvis inte radikala muslimer, men så fort radikalismens hot tas upp är det snarare den liberala feministiska vänstern som ser “rasismen mot alla muslimer”… Att muslimer själva dock måste gå i frontlinjen för att förebygga och stoppa radikaliseringen ur egna led, är inte konstigare än att jag som pappa fostrar min nya generation till rätt värderingar! Precis som dåtidens Hitlerjugend har också en hel generation vuxit upp som vi ser kulmen på idag under helt andra influenser än vad deras föräldrar såg – många föräldrar vet inte ens om barnens radikaliseringsprocess i Sverige… Det sägs att mellan 15-25% av alla muslimer är radikala extremister, enligt världens underrättelsetjänster, vilket utgör mellan 180 – 300 miljoner av Islams 1.2 miljarder “moderata” följare. Varav många “moderata” ändå ser Koranen som den största och viktigaste konstitutionen samt Islams lag – Sharia – vara den rätta. Oavstet om vi endast tittar på de som är radikala, så talar vi om 180-300 miljoner människor som aktivt lever för att se väst värderingar krossas och alla andra trosuppfattningar, livsstilar samt synsätt utrotas och avrättas. Precis som nazismen och kommunismen, alltså,

Sverige är det land i världen som, tillsammans med tre andra, producerar flest aktiva radikaliserade jihadister – det räcker dock med en enda i Sverige för att influera, rekrytera och bygga nätverk med resten av världen. Det räckte med en enda extremist för att mörda 77 personer i Norge samt en enda för att vilja ta med sig oskyldiga svenska medborgare in i döden i centrala Stockholm. I Sverige står svenska myndigheter handfallna pga “religionsfrihet”, i Österrike grips en 17-årig svensk flicka direkt, misstänkt för samröre med en terrororganisation som endast det faktumet riskerar såväl Österrikiska medborgares liv samt hot mot samhällen. I Sverige utreds istället om Österrike utsatt flickan för brott. Flickans familjs obeskrivliga tacksamhet -och respekt gavs Österrike, medan en lika stor respekt tappas för Sverige… Signalerna ökar dock på vad de redan sänt ut – Sverige är ett land att radikaliseras i, under “religionsfrihet”. Vilket även den Brittiska tankesmedjan, “Quiiliam”, som arbetar med just detta och drivs av en f.d Jihadist tar sig för pannan för -och konstaterat! Det räcker med några få, vilket är betydligt fler i Sverige, för att infiltrera och tysta den “modeta” stora massan som inte kan pekas på vara en motvikt om den samtidigt inte förhindrar eller skräms till tystnad. Under valet uppmanades även moderata muslimer att inte gå vidare till vallokalen i en del segregerade utanförskapsområden, då detta dels förhindrade Sharia och dels är inte demokrati (eller “man made laws” förenligt med Islams/ Guds lagar – då har inte heller “moderata” muslimer utgjort en motvikt när de vände hem och inte röstade!

Vad den “etablerade” vänsteralliansen aldrig, långt innan radikaliseringsproblematiken växte till sig, har förstått är att långt ifrån alla vill anamma den svenska kulturen, vara en del av det svenska samhället eller kalla sig själva för “svenskar”. Det spelar ingen roll hur mycket pengar staten kastar i sjön för att särbehandla nyanlända och indirekt per automatik negativt särbehandla sina egna medborgare så kommer aldrig en lyckad integration ske så länge inte individen själv ser -och tar sitt eget ansvar samt själv vill integreras. Man behöver inte vara en “radikal islamist” för att vilja se Sharialagar världen över, även i Sverige. Det kan även den mest “moderate” vilja -och stå för. En troende muslim ser Koranen som Guds egna ord, det finns ingen konstitution eller “made made laws” som står över Guds ord eller lagar. Sverige är ett sekulärt land, där stat skiljer sig från religion och vi måste tro samt leva utefter detta precis lika mycket, skillnaden är bara att vi tillåter en religions tro samt andra länders kulturella och strukturella skillnader stå över våra egna – även om dessa helt går emot våra värderingar samt till och med vad feminister säger sig “kämpa för”. Plötsligt blir barnäktenskap helt ok, “etablerade” politiker föreslår att asylsökandes kulturer och synsätt skall råda – i Sverige… Detta skapar knappast minskad tro om att eventuellt en religions lagar kan bli verklighet även i Sverige, oavsett om jag talar med mina mer radikaliserade bekanta eller den “moderata” kioskägaren i någon av orterna i västerort. Här kanske också den största skillnaden slår in, ironiskt nog. De förstår många gånger att lika mycket som de har sin tro -och sina synsätt, har även vi – i Sverige som är ett sekulärt land i väst – våra vi vill leva efter under vårt sekulära samhälle, men då det “etablerade” Sverige mer har skämts över egen nationalitet, språk, identitet och värderingar samt snabbt stämplat oss själva för att vara “rasister” när dessa stås upp för så har givetvis även respekten för dessa tappats. Det är inte alls ovanligt att höra, “så länge inte SD vinner”, så lever både hopp om -och praktiserande av egna värderingar samt synsätt i vissa områden – som helt går emot både “Aldrig igen!” och svenska värderingar samt synsätt öppet vidare under “religionsfrihet”…

De “etablerade”, liberala feminister som försvarar allt de säger sig vara emot från den vite mannen inser kanske inte fullt ut att de själva både försvarar och effektiviserar sina egna tystanden, där det inte alls är säkert att Fi ens skulle fått existera eller någon av de kvinnliga politiker samt journalister ens skulle fått gått utanför dörren. Tydligt är det dock att ingen av dessa själva bott i segregerade områden, där de inte ens kan det idag alla gånger. Av alla hot, varningar och uttalanden ifrån radikala krafter själva så lever det “etablerade” Sverige fortfarande i ett ihärdigt förnekande. Både människor inifrån och utanför Sverige har förespråkat Svenskars död och Sverige sattes redan 2007 upp på listan över Al-Qaedas fiendenationer. Trots detta förskönas och mörklägger vår egen Åklagare självmordsattentatet mot Stockholm och Svenska medborgare samt indirekt faran och hoten emot Sverige, istället för att varna det egna folket vara på sin vakt vaggar man hellre in oss i en falsk trygghet – allt för att inte “stöta sig” emot krafter som velat se oss döda och riskeras kallas “rasist”. Sverige befinner sig i en ihärdig förnekelse av att inte vilja se någon eller några med en kapacitet tillsammans att skapa stor förödelse ha förklarat krig emot staten, endast för att de som förklarar krig inte är en stat – utan en ideologi. Istället vadderas, belönas -och uppmuntras de som förklarat krig emot oss – samtliga Svenska medborgare – med gräddfiler till såväl bostäder som arbeten. Jihadismen är idag ett globalt problem, med soldater som står redo samt som uppmanas slå till med alla tänkbara medel inifrån. Vi ser endast dessa medel i form av attacker, men rekrytering, nätverk, finansiering och influerande är ett minst lika stort.

London bomberna utfördes av Brittiska medborgare, Stockholmbombaren var Svensk medborgare, Svenska pass hittades på Paris-terroroisterna, svenska företag har avslöjats finansiera terrornätverk världen över… Sverige har en växande andel radikaliserade unga muslimer som vuxit -och växer upp i landet. Ofta är detta andra generationen invandrande muslimer, där första generationen måste se till att införa religions betydelse samt integreras till det Svenska samhället. Med det inflöde av människor från Afghanistan och Syrien är man lika naiv som korkad om man tror samtliga flytt ifrån Radikalisering – IS har själva sagt sig utnyttjat flyktingströmmen till Europa, smugglare har vittnat om detsamma, människor har gripits av gränspolisen och aktiviteten i Sverige har ökat – ändå anklagas Säpo för att vara Islamofober för att de söker i muslimska kretsar… Senast de anklagades för detta då de grep en man i Göteborg var för några år sedan – idag befinner han sig i Syrien, ansluten till IS.
Trots alla signaler, trots alla hot och konstateranden riktade emot oss så fortsätter vi sova och kalla mycket av detta för att vara “religionsfrihet”.
På nyhetssidor vill “journalister” se Sveriges fyllas av “IS-krigare med stil och klass”… Vilken verklighet lever halva landet i? Förstår de själva att många av de säger sig “försvara” i landets segregerade områden sliter sina hår av förolämpningar som tillåter, belönar samt glorifierar en radikal ideologi som många en gång flytt ifrån, men i Sverige riskerar hamna grannar med igen mer i än något annat land? Förstår de “etablerade” politiker och journalister att redan idag kan en del inte fira sina religioner – under denna religionsfrihet – utan måste åka från sina hem för att kunna göra detta?

Tyskland på 1930 – talet, trots alla “gillar olika” och slogans av “Aldrig igen!”, Nazismens fara fanns där i sin linda, precis som Kommunismens i Ryssland men som inte togs på allvar. Retoriken är slående lika, av förespråkande av utrotningar och totalitära samhällen, likaså är mycket av propagandan från Nazityskland slående lika med den från radikala islamister – som svenska “etablerade” “antirasister” vill erbjudas bostäder och arbeten, samtidigt som de kallar SD vara “rasister” för att SD ser -och tar den egna nationen, identiteten, språket, värderingarna samt levnadssätten -och medborgarna i första hand… Även Kristendomen är en religion från Mellanöstern, den föddes före Islam men hur många länder i regionen lever efter samt under den idag? Kristna utgör en minoritet i de flesta länder i Mellanöstern och de senaste åren har vi också sett en av orsakerna till varför. Ser man inte att där finns en tydlig agenda av att tillräckligt många krafter inte vill anpassas -utan anpassa – så vet jag inte om de någonsin kommer att förstå att en lika liten minoritet av världens befolkning ser sig själva samt allting vara identitet, religions, gräns, nations -och könsneutralt.
I Tyskland ansågs också Nazismen vara ett “Tysk isolerat problem”, som inte var något att bry sig om – dock var Nazisterna och Kommunisterna tillsammans på den tiden långt färre än 180 – 300 miljoner… utspridda världen över, dessutom!

Hela Europa, precis som Sverige, förnekade farorna och underskattade drivkrafterna i övertygade ideologier. Precis som idag ses ingen helhet i farorna mot hela sekulära västerländska samhällen, trots dagens internet där en person i Sverige har all hjälp och stöd han kan få över internet och indirekt utgör en armé på 100 personer vid ett och samma tillfälle som vill se det svenska samhället krossas. Sverige är i många radikalisters ögon världen över ett land det skrattas åt lika mycket som tårar fälls av de som förstår vilket hot detta är, landet är idag ett näste för att vila upp sig i och kunna rekrytera fritt ifrån – till den grad att IS-krigare får egen exklusiv TV tid där han utan risker berättar öppet om avrättningar på oliktänkande samt homosexuella och “otrogna” inför chockade journalister som inte säger sig klara av att titta på den verklighet som hon med “etablerade” kollegor samtidigt förvarar samt tillåter växa i Sverige under “religionsfrihet”, men fördömer SD vara rasister…
Det är inte SD som under decennier koncentrerat invandrare, flyktingar samt låginkomstagare till egna utanförskapsområden som samhället tagit sina händer ifrån med en totalt kravlös inställning om att den svenska identiteten, det svenska samhället och det svenska språket är underlägset alla andra. Vilket bidragit till parallella samhällen med helt andra lagar och regler tillåtits växa fram, och där ökad radikalisering fått växa under “religionsfrihet”…!

simularities-between-islam-and-nazisDet mest skrämmande är att historien inte lär dessa, endast talas om skall läras utav. Hitlers växande hot och problem ansågs kunna daltas ihjäl. Genom att ge honom lite land som han krävde, kom en Engelsk premiärminister tillbaka till England med konstaterandet att där kommer:
“råda fred i vår tid!” Detta var en av de mest tragiska, samtidigt skrämmande, dock inte mest naiva inställningar gentemot extremism och radikalisering. Den kanske mest naiva besitter vår Svenska “etablerade” regerings Allians, som trots hot och egna uttryck om hur man utnyttjar flyktingströmmarna gråter över okontrollerade obegränsad invandring från dessa regioner… Bara de får komma in i Sverige, så tänker de om – verkar tankegångarna vara. Vi har ju en jourtelefon de kan ringa till när och OM återfall av hatet mot väst skulle stimuleras, där de hamnar i redan segregerade utanförskapsområden….  Genom att skydda, husera, ursäkta och försvara de som står står för -och till och med strider emot allt man själv säger sig “stå upp för” och som besitter direkt rasistiska synsätt och värderingar emot Sverige och svenskar så utsätter man också en betydligt större del för en fara de inge har en aning om ens existera. Det värsta är dock är att det är dessa som också får betala priset.

Till en början flydde Svenskarna förorten, pga rasismen de kände av och utanförskapet de snabbt hamnade i i förorterna. Denna problematik har länge varit isolerad koncentrerad till förorterna och det är inte alls konstigt att “etablerade” idag får svårt att tro den rasismen existera. Det talar endast om vilken frånvaro de själva har från områdena de skapat. Idag flyr invandrarna samma områden då rasismen och motsättningarna emot dessa nu växer, men den kommer inte i den form som “etablerade” endast tro existera – utan kommer iklädd en radikaliserad tolkning av en religion som förespråkar död åt allt och alla som inte följer densamma samt inte erkänner svenska levnadssätt, lagar och regler.

En del anser att det gamla hemlandet är tryggare att leva i, än i den förort de idag flydde till ifrån samma krafter. Skillnaderna är bara att krafterna här får växa öppet och fritt -och vet med sig att inte det “etablerade” Sverige vågar gå emot “religionsfriheten”, eller ens vågar ta risken att bli kallad för “rasist”. Medvetenheten om att samvetet endast nöjer sig med att skrika hur mycket man “gillar olika” och skriker “Aldrig igen!”

Dela & Diskutera: