Sverige, rättare sagt ett politisk korrekt Sverige med sjuklöverns “etablerade partier”, bär på en rätt världsunik inställning och politisk, nästan, överkorrekt mentalitet som länge har förknippat kärlek, stolthet och lojalitet gentemot den egna nationen och dess samhälle samt medborgare med att vara någonting helt annat – “rasism”. Hur en nations flagga, nationalsång, sätt att leva på eller identitet kan bli så fult är rätt otroligt, hur det från början ens kan uppfattas vara “stötande” gentemot icke svenskar är snudd på än mer fantastiskt. Det blir nästan en dumförklarande hållning gentemot invandrare, nyanlända som även turister som talar om för de att dem troligtvis inte förstår att de kommit till ett nytt land med egen språk, identitet, flagga och nationalsång. För omvärldens flesta andra nationer vore detta helt otänkbart, lika lite som det per automatik skulle förknippas med att hata eller förakta andra. Vad dock den “etablerade politiken” samt vänstern aldrig riktigt verkar ha förstått är att detta blir direkt kontraproduktivt.

Under decennier har de s.k. “etablerade partierna” suttit vid makten, hur man än vänder och vrider, så är resultaten av deras politik att ha koncentrerat invandrare, flyktingar som låginkomsttagare till egna områden som allt fler blir s.k utanförskapsområden. För de allra flesta med en verklighetsuppfattning om hur många av dessa områden idag ser ut är det ingen nyhet att “Sverige” eller “Svensk” snarare innebär mer av negativa skällsord än en stolt nation och någonting många ser sig själva vilja bli.  När Rödgrönrosa politiska företrädare för Sverige själva säger att det egna landet och dess medborgare är trista som helt saknar egen kultur samt identitet – vad är det så någon ens kommer finna minsta attraktionskraft i att bli en del av eller identifiera sig med? Med att vara trist och rotlös? Tvärtom, kommer de allra flesta ifrån en bakgrund och bär på en mentlitet där stoltheten, kärleken och lojaliteten mot det egna landet – både det man föddes i -och det man lever i – som inte ens i tanken är detsamma som “rasism”. Detta gäller endast för Sverige.

Med en överdriven och lika kontraproduktiv rädsla för att dels bli kallad “rasist” och se “rasism” i precis allting kan man heller inte ha ett rationellt synsätt gentemot de samhällsproblem -och utmaningar vi står inför. Ett irrationellt synsätt gör det jättesvårt att kalla en spade för att vara en spade. Detta vansinne går så långt att det till och med utmanar biologins -och naturens grundlagar, där “han” och “hon” inte får existera – inte heller anse något vara manligt som kvinnligt. Istället utgör vänsterns politiskt korrekta lag om att allt och alla är “könsneutrala” blir också skrämmande nog en viktigare lag för Alliansen att följa.
Debatten om öppna okontrollerade gränser sätter också fingret på den frånvarande verklighetsuppfattning som många av de “etablerade” politikerna verkar se. Hade de så endast bara varit lite mer med i matchen kring det samhälle som de själva har skapat, men som få själva vill leva i, så hade de också insett att Sverige inte skulle klarat av en öppen obegränsad samt okontrollerad flyktingmottagning – ur flera avseenden. Endast ett avseende är den totala bristen på uppfattning om vem eller vilka som kommer in i landet, i en brinnande omvärld.

Under denna debatt hördes en hel del röster ifrån segregerade områden, människor som tidigare hade flytt sina hem pga extremism och radikalisering riskerade nu att åter bli granne med detsamma. Många har redan blivit det och kan inte fira sina traditioner i bostadsområdet. Det “öppna Svenska” samhället de flyttade eller flydde till är idag stängt! Radikalisering i Sverige är ingenting nytt, det har skett i åratal utan att “etablerade” ens vågat titta åt det hållet. Okunskapen är precis lika stor som rädslan för att kallas “rasist”. Uppfattning om vad “rasism” de facto är, är med detta också hopplöst förvirrande.   Dock utgör deras uppfattning kring vad rasism är en direkt förolämpning gentemot alla de människor världen över som fallit offer för vad som faktiskt är rasism, som flytt eller mördats. Sydstaterna i Amerika, Nazityskland, Bosnien, Rwanda, Kongo, Kambodja, Sydafrika – idag, Syrien och Irak b.la.

Många vekar ha glömt att Sverige hade ett självmordsdåd endast för 5 år sedan, producerar flest Jihadister i Europa och nätverk avslöjas titt som tätt.
Säpo deklarerar att vare sig Sverige eller Säpo klarar av mer Jihadism – men ingen verkar ta någonting på allvar eller snabbt förkastar detta vara trams eller “rasistiskt” att ens nämna. 

IS har själva deklarerat att de utnyttjar flyktingströmmen och skickar över 4.000 IS-krigare till Europa, något som även människosmugglare vittnat om samt gränspoliser gripit.
Den Svenska flaggan finns med på IS lista av fiende-nationer, men det “etablerade” politisk överkorrekta Sveriges svar på detta är direkt häpnadsväckande och en förolämpning emot alla landets egna medborgare.

Brittiska tankesmedjan, “Quilliam”, som arbetar med radikalisering tar sig för pannan och kan knappt tro den Svenska “etablerade” inställningen vara sann, samtidigt som omvärlden drar på sig de järnhandskar de anser vara nödvändig. I Sverige anklagas istället Säpo för att vara “Islamofober” för att de griper en tidigare misstänkt terrorist och flykting, på uppgifter ingen annan har en aning om. Få verkar även inte inse att Säpo endast talar om för allmänheten vad de anser allmänheten behöver veta om, 95% av informationen stannar! Vad som sagts, gjorts, var eller är har vi ingen aning om. Vi vet bara om att Sverige sedan 2007 blev en uttalad måltavla att slå till emot från Al-Qaeda.  Även om terrorister inte är sanna Muslimer, så agerar de i Islams namn och det vore direkt korkat om inte Säpo b.la sökte i Muslimska miljöer efter terrorister som själva säger sig vara Jihadister och strider för sitt Jihad i… Eller? Det är troligtvis endast i Sverige som detta kan bli “Islamofobiskt”.  Faktum är att många invandrare och säkerligen även terrorister skrattar åt den Svenska hållningen, dock vet jag om fler invandrare – inte minst de i utanförskap – vars skratt blandas med ilska över det motsägelsefulla i att erbjuda människor som strider för homogena religiösa samhällen – mördar, fördriver och förföljer oliktänkande, homosexuella, icke troende – företräde i såväl arbeten som utbildning och bostäder. Feministerna som annars skriker ut som kvinnors och homosexuellas rättigheter är i denna fråga väldigt tysta. Svenska män skall kastreras bara för att de är män – terrorister erbjudas en väg in i samhället. 

Sverige tar genom ena dörren emot människorna som tvingas fly sina hem och länder, genom en andra dörr erbjuder Sverige krafterna bakom flykt och flytt en fristad – till och med gräddfil – in till det Svenska samhället. Det är inte svårt att lista ut vart ilskan kommer. Vad är det människor har flytt ifrån och vad är det som gör Sverige till en “humanitär stormakt”, mer än en humanitär förvaring efter decennier av denna “etablerade” politik? Varför tas ingen handlingsplan fram gentemot de redan hundratusentals medborgare som lever i segregerade utanförskapsområden, men som står precis lika långt ifrån det Svenska samhället? Sverige är inte i ett “mångkulturellt samhälle”, Sverige har mångkulturella områden men dessa är samtidigt skrämmande segregerade och står utanför det Svenska samhället – det är en stor skillnad! Skillnaden är så pass stor att rätt många känner en större samhörighet och identitet med extrema grupperingar och andra nationer än med det Sverige och det Svenska samhället. Varför tas ingen handlingsplan fram emot detta, för att minska det utanförskap och den segregering som den “etablerade” politiken i decennier har skapat?   

Signalen som den “etablerade” politiken skickar är att det lönar sig mer att betala för en AK47:a och bryta mot mänskliga rättigheter, än att betala in sin A-kassa. Efter självmordsbombaren i Stockholm förskönades hela attacken och de “etablerade” ljög om att det var en ensam galen gärningsman. De visste de facto redan om att attacken emot Sverige och Svenska medborgare – oavsett medborgarens födelseland, etnicitet eller hudfärg – var både finansierad, planerad och sanktionerad. Flera medborgare har runt om i Sverige under den gångna veckan fått lappat i brevlådan om att de måste konvertera till Islam inom 3 dagar, betala skyddsskatt eller avrättas. På vår statliga television, SVT, talar en ung man som vuxit upp i Sverige helt fritt om hur han närvarat vid avrättningar och stridit för värderingar som inte Sverige säger sig stå för – ändå berättar han om att han endast är i Sverige för att vårdas och sedan åka tillbaka. Detta utan att Säpo kan göra annat än be honom slå en signal innan han åker – kanske är syftet med det samtalet endast så att våra “etablerade” politisk överkorrekta politiker förstår om han inte skulle svara på erbjudandet om arbetet eller lägenheten…

Signalerna, tecknen och framförallt verkligheten talar sitt tydliga språk om att Sveirge inte ligger under någons radar. Statsministern kallar Sverige för att ha varit naivt, en av den kanske största förolämpning emot alla de som i åratal under motvind har slitit i segregerade områden med att motverka radikalisering, kriminalitet och utanförskap. Men till dessa ville man aldrig lyssna, eller vågade. Troligtvis för att kunskapen är så pass obefintlig kring både detta och det egna utanförskapet att man inte ens vet vart man skall börja, förutom att år efter år säga att “fler måste i arbete…”

Men att tro Sverige inte skulle vara hotat eller behöver veta om vilka människor som kommer in i landet är en lika stor förolämpning emot både svenskfödda medborgare som tidigare invandrare och flyktingar och vår säkerhet. Få av Riksdagens “etablerade” ministrar kan jag tänka mig håller sina dörrar öppna 24-7 för människor som behöver värma sig eller äta mat? Jag kan till och med tänka mig att de inte skulle vilja ha vem som helst som grannar heller…? Inte ens i mer Svenskt homogena bostadsområden som Äppelviken, Kungshomen, Vasastan, Täby eller Lidingö  – då ytterst få av dessa “etablerade” politiker som skriker om öppna okontrollerade gränser själva väljer att bo i de områden som känner av radikalisering, utanförskap, bostadsbrist, arbetslöshet -och parallella samhällen allra först.
Däremot märks det, ända ut dit.I en intervju summerar en ung Svensk IS-krigare som är född -och uppväxt i Sverige allting. Han skrattar åt Sverige och anser Svensken vara ryggradslös, vars nation kommer att erövras.  

– “Ett ryggradlöst folk, män och kvinnor födda utan stolthet. Allah har givit oss en fristad i deras otrogna land, där vi kan vila och återhämta oss. Snart, om Gud vill, kommer vi också att förstöra det stället”.

– ”Svenskarna inte verkar förstå att vi slåss för Islam och rättvisa, kriget är redan här och överallt. Era politiker försöker säga något annat till er, men vi gömmer oss inte bakom varför vi existerar och vad det är vi vill uppnå. Oavsett om ni sitter i era hem och fortsätter att leva era liv som om ingenring kommer att förändras. Ni ser inte verkligheten, som snart kommer att knacka på era dörrar. Vi har erövrat territorium större än Sverige.
-”Vi har männen, vapnen och resurserna.”

Läs hela intervjun här

I denna video förklarar en annan sin syn.

Dela & Diskutera:

Jag läste i morse interna riktlinjer för personalen på SVT, en lathund för hur de skall prata. Detta satte direkt fingret på hur jag sett och allt starkare kommit att uppleva hela den Svenska politiskt överkorrekta ”etablerade” politiken och, inte minst, debattklimatet. Hur man är så otroligt rädd för att kalla en spade för spade och se verkligheten för vad den är. Aldrig talade politiken till oss när och där vi växte upp, endast om oss. Den totala rädslan för att bli kallad ”rasist” i Sverige har jag dock både levt med,  upplevt samt utnyttjat till max som yngre. Vann också med rasist-kortet varenda gång… En svenskfödd kompis fick alltid hårdare repressalier av vuxenvärlden än vad jag fick, däremot såg det helt annorlunda ut när det kom till polis och rättsväsendet. Där vi med svart hår oftast blev frihetsberövade för ingenting, om så vi endast stod i centrum.

Där fanns inge syn på att vi alla var Svenska medborgare, utan skillnaden som både vuxenvärlden och som rättsvändet gjorde på oss kunde inte bli större. Det är indirekt precis samma skillnad som den ”etablerade politiken” också gör och har gjort under alla mina 36 år, likaså SVT med detta politisk överkorrekta dokument som påvisar den fullkomliga kontraproduktiva mentalitet som genomsyrar debattklimatet för att aldrig kunna ”missuppfattas”. Dock blir det bara mer förvirrande, kontraproduktivt, felaktigt -och en spade förblir en spade – utan att jag måste älska eller hata den spaden, bara för att jag ser att det är en spade!

SVT personalen uppmanas undvika ”begreppet Invandrare”, det är för visso mycket riktigt att det idag ofta används felaktigt, då många ”invandrare” idag är födda i Sverige. Men en invandrare – som faktiskt har invandrat (?) – är fortfarande en invandrare… Genom att även demonisera och själva skapa negativ laddning kringt ordet är det de själva som föder och fostrar detta – finns ingen invandrare jag känner som någonsin sett detta som något negativt eller som ett skällsord. Endast Svenskfödda på Östermalm, eller Gärdet, som verkar tro det.  Det står också att personalen bör ”undvika schablonbegreppet förort”… Även det laddas nu med negativa inslag, vad det dock är som är så negativt med att beskriva en förort vara en förort kan jag inte ens komma på. Det är en förort, till en stad. Eller?

Personalen uppmanas att variera ordet ”flykting” med ”människa på flykt”, vad skillnaden är kan jag inte heller förstå riktigt? Inte heller, vad som skulle vara så negativt. En människa på flykt, är trots allt en flykting och skillnaden på att vara en flykting och invandrare är enorm, ur flera avseenden och hänsyner. En invandrare väljer oftast av egen fri vilja att flytta medan en flykting – flyr och har oftast inte självmant velat lämna hemlandet. Hur dessa begrepp och ord nu också, likt ”han” och hon”, demoniseras är snudd på fantastiskt världsunikt för Sverige, men också lika skrämmande i mina ögon för hur vi ser på verkligheten.
För att verkligen göra skillnad på vad som måste vara egna – högst avslöjande – egentliga tankesätt nämns även tiggare. Där understryks att tiggare som begrepp ”går att använda”, men personalen skall då också veta om att tiggare betyder alltså både svenskar som tigger och ”människor ifrån andra länder”… De uppmanas också variera med ”människor som tigger”… Fanns det någon annan som såg en svensk tiggare vara något annat?

Skillnaden är möjligen att ordet ”tiggare” inte ens existerade i något styrdokument för SVT´s personal eller ”etablerade partiers” omsorg innan Sverige fick bekanta sig med utländska Romska tiggare. Svenska medborgares hemlösa tiggares öden och misär uppmärksammades aldrig, förutom av organisationer som alltid kämpat för deras rättigheter i starkt i motvind och mycket lågt engagemang. Då jag själv både levt samt arbetat i dess skugga är jag väl medveten om den enorma skillnad som gjordes. Från spott och omvägar till tillfälliga lagar, regler, omsorg, politiskt engagemang -och direktiv för hur man skall benämna gruppen. Det är också lite så jag ser på den kontraproduktiva Svenska politisk korrekta instälningen som få vågar säga emot, även om det sägs något helt annat utanför partikansliet.

Regeringsföreträdare för Sverige säger om sitt eget land och folk att Sverige är så tråkigt, som helt saknar egen identitet och kultur. Vad är det då för ny Svensk identitet som man tror att nyanlända skall se fram emot att bli en del av? Få människor finner någon respekt, motivation –och/ eller attraktionskraft i självförminskande -och förnekande. Den bristande självrespekt som Sverige påvisar slår tillbaka på ett sätt som få av de ”etablerade politiker” ens kommer i närheten av att uppleva eller greppa. Där idag ”Svensk” i många fall utgör mer av ett skällsord än en nation eller dess söner och döttrar man ser sig vilja kunna identifiera sig med.

Med sådan egen inställning och totala brist på att ens våga se eller prata om saker för vad de är så är det också fullt förståeligt att det blir så. Jag känner till en del föräldrar som tyvärr inte skulle vilja se sina döttrar bli ”svenskor”, de har allt för länge sett hur stora skillnader görs. Ett tydligt exempel på detta är Ikea morden kontra Trollhättan, där det ena var ”hatbrott” och rasistisk, vilket det absolut var i Trollhättan, medan morden på Ikea var en sjuk gärningsman. ”Etablerade politiker”, media och kändisar besökte med all rätt rasismens offers begravningar, men få syntes till på Ikeaoffrens begravning. Trots att Ikea mordets gärningsman inriktade sig specifikt på etniskt svenskfödda människor och morden var lika rasistiska – precis som Trollhättan nazisten riktade in sig på svenska medborgare med utländsk bakgrund. Endast denna retorik och mentalitet ställer människor mot varandra och gör skillnad på egna medborgare, helt baserat på våra hudfärger.
Flera svenska medborgare mördades i två rasistiskt vidriga vansinnesdåd – i två olika städer! Båda gärningsmän var rasister!

Rasism, är rasism vart den än kommer ifrån och är precis lika vidrig och exkluderande oavsett håll!
Men det Svenska politiska debatklimatet gör en oerhört stor skillnad samt säger det vara ”rasism” att kalla saker för vad det är samt rikta minsta kritik emot en direkt misslyckad integrationspolitik. Den stora, faktiskt kränkande, förolämpning som detta synsätt kring vad ”rasism” är gentemot alla de människor som fått utstå rena helveten och lidanden av vad en sann rasism faktiskt har orsakat, är bortom alla ursäkter. Lika mycket talande för en total okunskap! Nazityskland, Sovietunionen, Bosnien, Rwanda, Kongo Kinshasa, Sydafrika, till dagens Syrien – alla miljoner människor som fått sätta livet till och flytt sina hemländer, har utsatts för ingenting annat än ren rasism – oavsett vad vi väljer att kalla det. För att kunna lösa problem måste man också kunna se –och känna till problemen och dess kärna. För att kunna se problemen, är en förutsättning att också kunna prata om problemen för vad dem är och inte kalla problem med fattigdom för att vara en ”relativ fattigdom”,  för att få oss att se bättre ut. För den fattige medborgaren hjälper det lite med jämförelsen om fattigdomen i Somalia. Snarare kanske känner sig vara förbisedd och inte tagen på allvar av sin egen regering.

Svenska medborgaren blir inte heller mer utvecklad av att mer eller mindre tvingas se sig vara ”könsneutral”,
åtminstone ser jag det mer som en kränkning än något annat och vägrar se mig vara könsneutral. Jag skulle heller aldrig falla för en kvinna som ser sig vara könsneutral, utan fullkomligt älskar Kvinnligheten som Jeanette bär upp. Vi är – trots allt – av biologins och naturens lagar skapade i två olika kön – vare sig vänstern vill detta eller ej, så litar jag på naturens lag långt före deras och anser det finnas skillnader. Det skrämmande är bara att vänsterns lagar blivit mer realistiska för samtliga sju ”etablerade partier” och även medier, som alla kallar sig vara könsneutrala feminsister och raderar ”hon” och ”han” för att istället kalla sina medmänniskor för hönor.
Om inte annat, uppfattas vi precis så av icke svensktalande… I den lagen ”behövs” inte heller män tydligen för mänsklighetens överlevnad… Så pass verklighetsförankrade är de.

Av samma grupp ”etablerade” människor – politiker som journalister – som skriker ”rasism” om minsta lilla, är det samtidigt ”förståeligt” att exempelvis en Indier inte vill gifta sig med en Svensk man eller kvinna, utan endast en man eller kvinna ifrån samma land som delar samma kultur samt religion. Detta har jag många hånger setts vara ”kulturellt förståeligt”. Denna kulturella förståelse gäller dock inte när vi vänder vi på scenariot… Men, rasism är rasism och att blunda för en sorts rasism, för att inte bli kallad vara en själv gör dock detta till en stor försvarare av rasism! Det är också detta synsätt på egna medborgare, identitet samt nation som gör att många med invandrarbakgrund helt tappar respekten för Sverige och slutar vilja se sig själva ens bli ”Svenskar”. Den ”etablerade politiken” har dock aldrig greppat detta, men det är kanske inte heller så konstigt då ytterst få av dess politiker som sitter i Riksdagen eller är ”talespersoner för integration”  ens är i närheten av detta i sin vardag. Sedan jag engagerade mig politisk slog mig en sak tydligt rätt så tidigt – Det segregerade samhället som de själva har skapat efter decennier av denna rädda samt okunniga politik vid makten vill de själva inte bo i.

De vill inte ens åka till s.k. ”utanförskapsområden” för att kampanja. Medborgarna där eller hela områden inkluderas inte, medvetet. Få “etablerade politiker” vill åka dit för att träffa –och prata med medborgarna, men gärna prata om både medborgarna och vad som måste göras i området samt vilka problem dem har på TV eller i Riksdagen. Åker man dit, både som “etablerad politker” och som journalist så tar man med skydd… Centerpartiet slog nog rekord i att helt skita i förorten och försökte inte ens börja bry sig om medborgarna, de får ingen ”närodlad politik” – för det finns ingen integrationspolitik -och har aldrig funnits annat än “fler måste i arbete…”. Däremot startas massa interna grupper som ”arbetar” med integration, olika gruppnamn med samma människor. Sanningen är den, de allra flesta som skriker “rasism” för minsta lilla och säger sig vara för okontrollerade vidöppna gränser väljer oftast att köpa en trång 1:a i centrala Stockholm för 7 miljoner kronor, än att köpa en villa, etagévåning m.m. i en förort. Ursäkten att ”city har nära till allt” fungerade möjligen på 90-talet, det finns fler gallerior och förbinder i varenda förort idag än hela city tillsammans. Orsaken till att så få “etablerade” topp-politiker bor där är alltså – under den politiska korrekta ytan –  någon helt annan som man inte vågar erkänna, knappt ens för sig själv.
Men givetvis spelar antalet invandrare in liksom det allt växande utanförskapet av arbetslöshet, krimninalitet och bostadsbrist. Det är inget ”fel” eller ”konstigt” i att inte vilja bo i ett socialt –och ekonomiskt belastat utanförskapsområde, många av boende i dessa själva vill flytta– men vart ska de flytta? Det är ingenting som den ”etablerade politiken” eller Centerpartiets “närodlade politik” har hjälpt till med eller underlättat för dem att göra de senaste 40 åren. Däremot blir det fel när man säger sig “utan problem, mer än gärna” både kunna och vilja bo i segregerade utanförskapsområden och därmed också spara 6 miljoner kronor, men ändå hamna i city – för 6 miljoner kronor mer…

Ytterst få politiker eller tjänstemän i samtliga ”etablerade partiers” toppar har jag sett, hört eller träffat i partiernas eller Riksdagens korridorer som kommer ifrån socialt utsatta områden eller har en annan bakgrund än Svensk. Likaså journalister som jag träffat. De få som dock kommer ifrån dessa områden har en tydligt bättre koll på verkligheten än situationen på Vasastan eller Södermalm. Det skrattretande är att det samtidigt är de själva, med sin egen politik som under decennier också har skapat våra segregerade –och s.k. ”utanförskapsområden”, som det tassas likt en katt kring het gröt för att inte tro sig ”kränka” med syftet att inte kallas för “rasister” in i absurdum.

Endast det faktum i att ingen av de ”etablerade” politikerna under något decennier har sett något konstigt med att Socialtjänsten – av alla myndigheter – utgör invandrare och flyktingars allra första och ibland enda instans, samtidigt som samma myndighet för precis alla andra av Sveriges medborgare utgör den absolut sista – när allt annat misslyckats och man inte kan stå på egna två. Socialtjänsten utgår trots allt ifrån att deras brukare inte kan klara sig själva och ser de inte direkt som självförsörjande. Direkt sätts många in i ett beroende hjul av bidragstagande, istället för förväntningar om bidragande. Är det så vi ser på –och tror om människor, att nyanlända inte ens vet hur man använder en dammsugare eller strykjärn – så är det den respekt vi får tillbaka!

Dock är människor inte alls så kränkta av vare sig krav, anpassning, Svenska flaggan, nationalsången eller den Svenska identiteten som SVT,  de ”etablerade” eller de politiskt överkorrekta verkar tro. Deras egen känslighet speglas rakt igenom, men dessa saker är i resten av världen mer självklarheter än ”kränkande”. Inte minst när vi talar om söner och döttrar av Mellanöstern, Asien, Europa – öst som väst – samt Amerika och Latinamerika, där kärlek, stolthet och identitet gentemot den egna moder –och fosternationen snarare skulle uppfattas vara en förolämpning om den det minsta förväxlades med att vara någonting annat. I Sverige består migration, integration –och flyktingpolitiken endast i själva mottagandet, sedan vad när och hur människorna faktiskt kommer in i samhället eller inte läggs på socialtjänsten och helt slutas prata om. Där tar både debatten som politiken slut.

Skulle dock alla vara ”rasister” som ser kritiskt på okontrollerade öppna gränser, så säger man samtidigt att en hel del medborgare ifrån invandrartäta områden är ”rasister”…
Medborgare som aldrig fått eller får chansen att komma in i samhället, till egen bostad eller arbete får än mindre chanser och idag – kanske, ingen som vet… – bli grannar med vad de en gång flytt ifrån. Den vetskapen  eller kontrollen anser vår regering vara helt ok för människor och en hel nation att inte leva med.
Jakten på att utgöra en ”humanitär stormakt” är både förbluffande blind som den är naiv och lögnaktig.

Det sägs att alla människor som flyr skall Sverige ta emot och regeringen pekar på den livsfarliga resa som människor tvingas till att göra, vilket den också är, i händerna på människosmugglare – som samma regering också vill demonisera. Fast utan dessa kommer människorna ingenstans! Regeringen gör absolut ingenting alls för att underlätta den resan eller ens går in för att ta bort källan till problemet. Dessutom finns alternativ som ingen heller talar högt om. Faktum är att Sverige inte beviljar visum till människor ifrån dessa länder.
Visum hade inneburit att de kunde landa direkt på Arlanda, för 5.000 istället för 100.000 till smugglare.
Inte ens en teatergrupp från Syrien fick visum i maj, samma månad nekades en författare från Bangladesh visum – han var inbjuden till ”pressfrihetens dag” och mördades endast dagar efteråt i Bangladesh…

I vår humanitära stormakt har den ”etablerade politiken” koncentrerat –och fortsätter att koncentrera såväl medborgare – svenskfödda som med utländsk bakgrund –  med låg eller ingen inkomst och nyanlända till egna områden, då dessa aldrig heller får chansen eller hinner att komma in i det Svenska samhället innan fler anländer så växer också utanförskapet och slutligen parallella samhällen. Man behöver inte vara någon professor för att forska ut detta, det räcker med att exempelvis bo i ett sådant område själv för att se hur verkligheten ser ut. Det handlar inte om att stänga ute ”andra människor”, utan helt och hållet tvärtom – om att få in de medborgare och medmänniskor vi redan har i vårt samhälle.  Hur en rationell syn på ett problem och en misslyckad integrationspolitik alltid blir till ”rasism”tolkar jag endast som ett sätt att inte kunna ta till sig att den egna politiken varit misslyckad samt vara helt frikopplad ifrån verkligheten.

Från 3 st s.k. ”utanförskapsområden”, till över 100 områden idag är i sig ett talande kvitto hur man än vänder och vrider.  Med allt detta sammantaget, vilka är det som då – i decennier – har agerat och styrt landet ”rasistiskt”? Egna medborgare kan stå utanför samhället i åratal och uppmanas år efter år att betala in sin A-kassa. Det rödgrön(blå)rosa Sverige prioriterar dock i verkligheten väpnade ambassadörer för en sann rasism, som återvänt till Sverige efter att ha stridit för kulturella och religiöst homogena samhällen i Syrien och Irak. Där miljontals människor som inte delar vare sig deras kultur, tankesätt, syn –och/ eller religion mördats – halshuggits, bränts levande, dränkts och fördrivits från sina hem. En del av dessa når Sveriges kust, för att lätta på samvetet tas pengar ifrån biståndet – som fattiga barn och kvinnor i Afrika, exempelvis, får stå tillbaka och betala för. När flyktingarnas bödlar och de som tvingat flyktingarna att korsa den livsfarliga resan samt lämna sina hem och länder väl återvänder till Sverige, så erbjuder Sveriges ”etablerade partier” och politiker dessa rasismens sanna förkämpar företräde i arbeten, bostäder och utbildning… Mitt framför ögonen på de som flytt. Verkligen humanitärt!

Sverige lever inte i något ”mångkulturellt samhälle” – Sverige har mångkulturella områden – dock skiljer sig rätt många av dessa rätt så långt ifrån det Svenska samhället! Det är två helt olika samhällen, miljöer, levnadssätt, synsätt och tankesätt. I det ”mångkulturella” Sverige har den ”etablerade politiken” sakta men säkert ryckt undan samhällets hand ifrån. Kvar lämnades Socialtjänst och polis, medan samhällsservice försvann. Inte ens DO (Diskrimineringsombudsmannen) ville flytta till Rinkeby, men istället för att låta den ”rasistiska” personalen gå för ett gyllena läge att – främst – anställa lokala medborgare i Rinkeby att arbeta statligt, samt minska utanförskapet i form av fler arbetstillfällen i området då myndigheten är väldigt stor och mer integration av människor i områden, så valde ”etablerade politiker” att de istället skulle flytta till Solna – identifikationsfaktorn måste varit väldigt hög, då jag kan se politikerna själva fatta samma beslut. Privat!

Sverige är, likt alla andra nationer i världen, trots allt ett eget unikt land med ett folk, en egen identitet, en egen kultur, egna sätt att leva på som faktiskt har en egen flagga (faktiskt baserad på Kristi kors), egen nationalsång, egen stat, egna traditioner och ett eget språk som är det primära språket i Sverige – precis på samma sätt som Turkiskan är i Turkiet och Libanesiskan i Libanon. Precis på samma sätt som Turken ser på Turkiet, Kurden på Kurdistan, Palestiniern på Palestina, Libanesen på Libanon, Polacken på Polen, Ryssen på Ryssland och ex. Amerikanen på Amerika. Vad som skulle göra Svensken så otroligt annorlunda vet jag inte! Än mindre hur all denna stolthet och kärlek som är så stark, fin och vacker – som gör ett folk till vilka dem är, som enar och föder gemenskaper samt sympatier, påminner en om vem man är och oavsett vart i världen man befinner sig alltid vet vart ens rötter är ens kan bli till vara ”rasism” – enbart för Svensken…?! Att känna kärlek och stolthet mot sin nation är inte detsamma som att automatisk hata eller vilja slänga ut alla andra som inte kommer ifrån den. Det är ett skrämmande vansinne att det ens kunnat gå så långt att även partier som styr detta land ser lika med tecken mellan dessa, annars alltid, starka motpoler till varandra – kärlek & hat. Inte ens likgiltighet, som är kärlekens raka motsats är ”rasism”.

För min egen del så har jag ett Modersland och ett Fosterland, mitt moderland som mina föräldrar kommer ifrån har jag ingen anknytning till. Kan vare sig språket till 100% eller dess kultur, sätt att leva på eller traditioner. Jag har all respekt för mitt Moderland. Men jag älskar mitt Fosterland.
I Sverige är jag född, här växte jag upp med min storebror, här dog han och här ligger han begravd – för evigt. Här fick jag gå i skolan, här arbetar jag, här fick jag leva utan krig, här fick jag vård, här föddes mina barn, här lever mina barn, här går mina barn i skolan och här växer de upp. Från Sverige kommer min Kvinna, hennes döttrar är födda i Sverige – i Sverige har jag hela mitt liv! Här kan jag språket, sättet att leva på och jag firar dess traditioner.

Om jag inte älskade eller kände minsta stolthet över mitt land, Sverige, för allt detta och mycket mer – så skulle otacksamheten och illojaliteten vara total! Anses detta vara fel eller konstigt, på grund av min hudfärg – vem är då rasisten, som endast går på hudfärg?

Jag vet en hel del människor som flytt eller självmant lämnat sina hemländer, fått skydd i Sverige och byggt upp nya liv här, där deras barn och barnbarn föddes och som kommit att både se Sverige som sitt hemland och älska Sverige precis lika mycket som sina Moderländer och livet de fick under Hennes hand. Det bästa av dessa världar, skapar en mångkultur som berikar ett samhälle! Det konstiga i mina ögon är hur detta inte kan uppskattas, än mer hur det överhuvudtaget kan anses vara ”rasistiskt”? Den som anser det, anser att majoriteten av världens befolkning är rasistisk – i mina ögon är ingen nation starkare än hur dess söner & döttrar –  medborgare – ser på Henne

Kombinerat med den politiskt överkorrekta självförnekelsen, förminskande av egna medborgare och misslyckade integrationspolitiken av ”etablerade” politiker utgör Sverige ingen humanitär stormakt någonstans, snarare en humanitär förvaring av såväl invandrare som flyktingar och egna medborgare där allt endast handlar om att slå rekord i mottagandet, utan en tanke på hur samhället ser ut. Även flyktingar själva frågar sig förvånat, har Sverige inte tänkt? Pratar de inte med varandra? Ser de inte hur deras egen verklighet ser ut?  Jag älskar min kvinna, men det innebär inte att jag hatar alla andra –det är i princip exakt den uppfattning som ”etablerade” politiker har samt kör in hela landet i under decennier. Lika länge har de hamrat in en uppfattning om att allt Svenskt skulle bland icke svenskar kännas vara ”fult”, ”stötande” och ”rasistiskt” – det är en direkt obeskrivlig dumhet som liknar en parodi på okunskap.

De allra flesta förstår nog att de kommit till Sverige och att det är ett annat land än det landet de lämnade. Konstigare vore det annars…

Känns detta som en rörig blandning att läsa, ämnen som hoppar runt och går in i varandra? Ingen röd tråd eller djupare tanke om specifika frågor och ämnen? Exakt! Tycker jag också – främst att hela den ”etablerade” politiken, skrämmande många av dess framträdande politiker, det Svenska debattklimatet också är. Jag speglar en egen bild av en salig fruktsallad till samhälles -och debattklimat där äpplen blir till päron, män ska vara kvinnor, flickor ska vara pojkar – alla skall vara könsneutrala och där kärlek, stolthet samt problembeskrivning blir “rasism”.

Dela & Diskutera:

Överallt omkring mig, sedan det första dejting-stadiet vill boys be boys? Synen på vad som är boys och män har i ett avseende förändrats radikalt hos mig för ett tag sedan, när det kommer till relationer och förhållningssätt mot Kvinnan. Framförallt sin egen. Något som kanske får en positiv spridning jag måste få dela med mig av – testa!
Nu har i all fall Liam landat där man skall “bli tillsammans”. Hur coolt som helst.
Samtidigt till vardags talar jag ofta med en allt godare vän som till skillnad mot Liam har levt -och bott ihop med sin tjej ett tag nu. Men utanför båda killars mentala box av love i förhållningssätt så kan jag ändå se stora likheter av hur vi snubbar resonerar till mångt och mycket. Jag förespråkar absolut inte “könsneutralitet” eller att inte skulle finnas skillnader.

Tycker absolut – och alla dagar i veckan – att skillnader finns mellan män och kvinnor och jag talar om att vara för en jämställdhet i form av lika löner, arbetsvillkor, tjänster osv osv – hur män och kvinnor väljer att vara män och kvinnor i det privata är i mina ögon helt upp till var och en. Jag vet om lika många män som kvinnor som mer tar illa vid sig av att uppmanas se sig själva vara “könsneutrala”. En teori jag kan ha, men som inte är bevisad mer än vad folk själva sagt, kan vara att det separeras rätt friskt just på grund av detta. Betydligt fler människor, än som vågar säga det tyvärr, i vårt samhälle av smala åsiktskorridorer uppskattar trots allt det manliga och kvinnliga – som är väldigt individuellt vad man anser vara, och måste så också få vara!
Precis som en del homosexuella män inte attraheras av kvinnlighet, utan manlighet – men när det kommer till homosexualitet är korridoren bred som tillåtande av att se manligt och kvinnligt…

Likt debatten om oliktänkande kritiska röster gentemot mycket annat än den “korrekta åsikten” så är människor allt för rädda för vad andra skall tycka och tänka, oftast människor som inte bidrar med så mycket annat till livet i övrigt, än att förklara hur de skall tycka och tänka.
Precis detta är också “spot on” – grejen med tänkadet… lika mycket de rösterna inte bidrar med annan i livet så måste snubbar (en del) lära sig att jobba emot, uppmärksamma, lyfta upp och vara stolt över den enda som betyder allt i livet!  Lite av samma sak möter jag i både Liam och min vän, av någon idiotisk anledning tycks visande av känslor, saknad och kärlek vara något negativt. Något som endast tjejer gör… Ingen har funderat på att det kanske också är därför många ruttnar till slut också? Jag funderade på detta, och kom fram till precis detta. Möjligen i en kortvarig relation där överenskommelsen ligger i att endast ses när läge och lustar ges, men vi pratar här om något helt annat. Något som utgör mänsklighetens starkaste drog, kärlek och relationer. Den kan få en att flytta berg, eller må skit. Men vi behöver inte må skit, om vi i alla fall gör allt vi kan och vet om att att vi har gjort det! Oftast mår man mest skit över vetskapen om att man faktiskt kunde OCH ville mer, men nu är det för sent. Nu kan stoltheten, exempelvis, fladdra bäst den vill men till vilken nytta bar man den? Nyttan av att ha förlorat något man ville leva med.

Jag ändrade min hela inställning till detta, hur män “skall vara” i relationer. I sanningens namn tittade jag under min process mer åt vad kvinnor gör, lite efter tesen att människan kanske respekterar andra som de själva vill bli respekterade. Skillnaden visade sig vara enorm!
Fuck stoltheter och betydligt mer av uppmärksammande, små komplimanger och en konstant försäkran gentemot henne – en vetskap hos henne –  om att hon i alla väder vet vart hon skulle ha mig. Vilket endast jag kunde förmedla. Säkerhet istället för osäkerhet, tydlighet istället för gissningar samt välkomna allt som kunde tänkas, undras eller funderas över. Ingen fråga för en enda person i hela världen kunde utgöra någon “fel” fråga – vad det än gällde.

Att stå på sidlinjen och höra samt försöka ge några slags råd om just detta får mig att le en aning idag, en 360 graders syn på hur främst killar tänker – men agerar helt enligt motsatsen och sedan undrar varför det blir fel… För ca 2 veckor sedan började mitt “experiment” av ett vanligt samtal med min vän, för första gången någonsin efter våra inledande samtal började han inleda arbetsdagen med att först låta henne veta om att hon var, trots tid och rum, viktigast. Första dagarna var svaret ifrån henne det allra viktigaste för honom, vilket också är rätt typiskt. Man skickar, inte för att själv vilja tala om något, utan för att höra.

Men det släppte till sist och tanken att skicka något för att själv endast vilja tala om började träda fram efter långa överlägganden. Svaret ifrån henne är, egentligen, irrelevant, då det är genuint menat från hans sida så räckte det att hon endast skulle läsa, veta -och känna. Vilket han då också känner och lever på. Sjukt, men galet sant!
Logiken i detta slog honom fort, sedan dess fram tills idag har; “något sjukt hänt”, som han i morse efter 2 veckor inte kunde förklara – men närheten, känslan, förhållningssätten effektiviserades. Inte minst, hon fick en helt ny syn på honom. Många kvinnor verkar vara lite så kanske, det räcker med att visa rätt lite för att få så mycket tillbaka. Att de är starkare än män generellt, greppade jag för länge sedan.

Så många män som aldrig skulle varit i livet där de är, om det inte vore för kvinnan i deras liv. Jag vet själv endast i samtalen, stöttningen, tänkandet och vägvalen – för och nackdelar – med Jeanette hur 5 min med henne snabbt avgjorde 5 timmars tänkande.  Men tyvärr är allt detta en hel vetenskap och värre än raketforskning för många snubbar att greppa, trots att det är logiken själv. Om min väns kvinna valt att leva med honom, givetvis kommer då också dessa saker, ageranden samt syn -och förhållningssättet närmare, medan det motsatt skapar avstånd. Tyvärr gör vi snubbar ofta just motsatsen, åtminstone av de jag känner. Inte längta för mycket, inte sakna för mycket, inte älska för mycket, redo att dra på sekunden, inte visa sig vara sårbar inför henne, inte visa sig behöva henne – man kan nästan tro det handlar om en fiende och inte ens livs kärlek… Fast att visa och tala om för henne raka motsatsen, ger Dig också allt detta utan “inte” i början – det är “woow!”

Fast den absolut kanske mest osexigaste och värsta fienden gentemot en själv, är den egna stoltheten av att “inte visa sig vara…” Herregud, vi pratar om ens egna tjej… den enda – utgår jag ifrån – i hela världen! Ens närmaste allierad, absolut bästa vän, som alltid finns där som delar ens alla stunder, skratt och sorger  – hon är inte någon motståndare.  
Den inställning eller stolthet må vara nödvändig i andra sammanhang, men i relationen med den enda kvinnan i världen och i livet kan den inte få något utrymme alls – Den gräddfilen måste hon ges -och få känna sig ha.

Lika kul var det i alla fall för mig att höra och framförallt se min stolta och glada vän en riktigt kall måndagsmorgon. Jag har endast själv funderat i samma banor och landat i detta förhållningssätt, men aldrig pratat med någon om den som är så pass mottaglig och vågar samt vill testa den också. Blir ju lite av min skräddarsydda grej! Även fast det förmodligen är något av det vanligaste, så låt mig i alla fall få leka lite med det manliga egot. Jag är trots allt en man också, även fast Du kanske tror det är en kvinna som skriver…
Det finns ju trots allt ingen som min vän är mer stolt över eller älskat mer än sin tjej – skillnaden var dock endast den att även hon – den kanske viktigaste och enda som skall veta om detta 24/ 7  – nu också började få veta om detta, känna detta och uppleva detta. Magic!

Igår kväll innan de släckte lysena för att avsluta helgen pussade hon honom god natt och sade tydligen i förbifarten att han var “betydligt mer manlig och attraktiv” med hans nya förhållningssätt emot henne. Han fick henne att känna sig vara speciell, kvinnlig, sedd och betydelsefull. Endast det faktum att han för första gången återberättade något om sin tjej, “lyfte” henne inför oss andra -och visade en glädje över henne och “dem” gjorde nog så att alla i rummet förstod. I sanningens namn, även inspirerades än mer till att göra samma sak. Fast de pojkarna har inte fyllt män ännu, men snart.

Ett lika stort faktum är att män vill känna sig manliga, och kvinnor vill känna sig kvinnliga.
En kvinna vill känna sig uppvaktad, sedd och alltid sitta i framsätet – även om hon inte ens är i bilen just där och då. Det skadar eller minskar absolut inte den egna manligheten av att tänka sig in i detta förhållningssätt -och agera mer av att sätta sin kvinna i främsta fokus, utan det stärker möjligen den indirekt också genom att den stärker känslan hos min väns kvinna.

Jag misstänker att det var ca 2-3 timmar innan den god natt pussen som Liam halvt blygt sade sig så gärna ville ge sin “tjej” en Julklapp idag i skolan, som han hade gjort åt henne, pappa lös givetvis upp som en sol av stolthet. Men han vågade inte då det antingen “brukade vara” tvärtom eller för att “ingen annan gav sin tjej något…”, än mindre hade gjort något till henne…

Det var just därför både han, min vän och Du som snubbe skall göra det!
Älskar Du verkligen Din tjej, behandla henne utan minsta tanke på någon eller något annat eller hur dessa “gör”. Jag tror inte att någon kvinna vill leva som en i mängden, utan känna sig speciell för att hon just med Dig. Jag läste någonstans så klockrent, att för att skapa Dig ett himmelrike så måste Du först sätta Din Drottning på hennes tron.

En tron som måste vara och lika mycket genuint kännas den ohotat högsta tänkbara som ingen ens kommer i närheten av. Samtalet med Liam där jag också förklarade hur jag en gång såg på det – numer ser på det – men att han inte behöver vänta lika länge som pappa innan han kan göra rätt, enligt min uppfattning. Efter 1.5 timmars intensivt känslomässigt samtal om pojkar som skall bli män somnade han, ovanligt fort och självmant.  

Endast en timme efter skratten, gratulationen och den uppenbara lyckan samt stoltheten – inte minst efter min väns första sms till sin tjej för dagen – kom så också passande nog ett sms ifrån Liam med minst 50 stycken smileys gubbar huller om buller blandat med hjärtan.
Lyckan var total! Resultaten, de bådas, likaså! Det är schysst att vara en man, som dessutom står upp för sin kvinna och visar världen den av omvärlden fullständigt likgiltiga stoltheten samt totala lyckan över henne.

Även om så en mindre svag, oförstående, omvärld inte skulle förstå så är det inte med världen jag, du, min vän eller så småningom Liam skall leva med – utan en enda som kommer att utgöra ens allt förhoppningsvis. Jag vet nu att kapaciteten finns där – för alla känna, även de som inte tror sig kunna det eller har fått möjligheten. Antingen pga inte ha träffat rätt eller det kan också ligga precis lika mycket hos en själv, då det första felet jag tror att de flesta av mina vänner gjorde var att accelerera i början av en relation för att sedan stanna av.
Ingenting, kanske än minst kärlek och en Drottning, kommer serverat.

Även detta är egentligen rent logiskt, om agerandet istället är det motsatta, dvs aldrig klinga av utan åtminstone fortsätta – bäst av allt ibland accelerera – med en daglig utgångspunkt att hon utgör det viktigaste som finns, är Din motivation till att ens kliva upp om dagen och för att hon skall veta vart Du står, behövs oftast inte mer. Små saker betyder så mycket mer än en weekeend till Madrid en gång per år – den kan bli en het bonus istället!
Hans tjej har fortfarande inte svarat, vad jag vet. Då detta är “nya grejer” och känslor för min vän – och låt oss vara ärliga, även män – mår skitbra när ens Drottning väl sitter i framsätet, leendes emot en, på väg till tronen i deras gemensamma, helt unika, himmelrike, så skulle han alla gånger ha berättat om hon svarade. Men nu är svaret inte det primära eller viktiga, han vet ändå om -och känner precis så här;
Hans Drottning sitter just nu i framsätet, på väg till hennes tron i deras gemensamma, helt unika, himmelrike. Han kommer att gå hem, utan att “passera gå”.  

Samtidigt, blickar jag västerut, emot yttre västerort med vetskapen om att en 8-årig pojke känner exakt samma sak. Känslan som pappa över att han tog steget till att påbörja sin resa till att bli en man och inte en pojke är oslagbar. Får se vem utav dessa två som skickar en hälsning först ikväll. Två killar, helt oberoende av varandra som inte ens känner till varandra i helt olika åldrar samt ställen i livet men med en sak gemensamt – en tjejs magiska kärlek.
Rätt cool tanke att i mitten av dessa står jag och förde över mina synsätt, som gick hem.

Så mycket för “relationscoacher”, “kurser” och “genusvetare” – var en man istället, stå upp för din kvinna, för er, vad du känner för henne och för hjärtat hon har i förvar.
Mycket av det vi tror är “pinsam” eller känna rädsla för, är faktiskt saker som gör henne glad. Vem vill inte ha en puss, känna sig vara saknad, älskad eller tänkt på – av den som håller hjärtat i förvar? Tänk så innan funderingar på genusvetande relationsexperter som talar om för er två att ni, “egentligen” är samkönade, vill och känner samma saker samt att uppvaktning skulle vara “förlegat”. Alla kvinnor vill vare inte bli kallade för, eller kalla Dig för hennes “hen”. Rätt många vill fortfarande se -och kalla sin man, för just en man och höra sin man se -och kalla henne för sin Kvinna! Visa henne istället vara den enda Kvinnan i världen och hon ger Dig ett himmelrike väl värt att skynda hem till! Det himmelrike som jag vet absoluta majoriteten av snubbar också vill ha samt leva med -och i. Men vi har bara fortfarande inte, år 2016, och typ miljoner år in i mänsklighetens historia fattat att vi också måste uppoffra oss lite, tänka mer på -och prioritera om en aning samt jobba för att hon skall känna den platsen. Denna dag tillägnas, så klart, mina två killar – eller rättare sagt, män – som beundransvärt sliter för fullt i sina nyfunna, men effektiva, förhållningssätt för att behålla en kvinna som de vet om att de vill ha samt älskar och vill leva med!

Dela & Diskutera: