Tydligen stor skillnad på stök & stök… Men masshysterisk moralpanik “vid fotboll”!

Igår var det fotbollsderby, återigen vaknar ett “skakat” och “chockat” Sverige upp till “skandalscener” som “återigen ifrågasätter fotbollen…”. Fastän fotbollen inte hade, eller har, det minsta med detta att göra överhuvudtaget. Varenda år – sedan alla mina år jag kan minnas – har det varit “stökigt” och högljutt, framförallt när det kommer till s.k. “högriskmatcher”. Men vi beter oss som om det aldrig tidigare har skett och ett kastat knallskott får proportioner likt en faktiskt skandal. För några veckor sedan utspelade sig en nästintill identisk händelse på Sergels Torg i Stockholm, då Kurder och Turkar i stort sett “drabbade samman”. Knallskott kastades, skrikande slagord och svordomar slängdes iväg mot varandra och den förbipasserande allmänheten skrämdes slag på.
Jag känner till två små barn som passerade “Plattan” vid tillfället och vittnesmålen av skräck kan liknas de vittnesmål som återberättades om och om igen på nyheterna innan söndagens derby mellan AIK och Hammarby i Svenska Cupen. Dock är skillnaden ändå enorm, tydligen! De proportioner som det idrottsrelaterade stöket får ganska direkt känns som att man bara väntar på att få förstora upp och peka på en idrott som om den vore synden själv. Dock har ingen reporter eller journalist ifrågasatt en enda nattklubb, festfixare, Turkiet eller Kurdistan för det stök som sker – av individer. När man läser rapporteringen om stöket kring fotbollen och folk som skriker “Hora” på Svenska så kan man lätt tro att det är över hälften av alla åskådare som deltar i detta. Händelserna på Gullmarsplan begicks av max 50 personer, av 40.000 fotbollsälskare… Det skreks även “Hora” på Sergels Torg, dock inte på Svenska, så då kanske det är mer accepterat att skrika dess ord.

Direkt hamnar fotbollen i fokus, som idrott. Likaså AIK som  idrottsklubb och till och med deras supporterklubb får frågan;
-“Hur fan i hela helvete tänkte ni nu…?”
Fotbollen tänkte nog spela enligt schemat, AIK tänkte nog försöka vinna matchen och supporterklubben tänkte nog ganska precis att man gör det man alltid har gjort. Man försöker samla ihop alla AIK supportar inför matchen för att tillsammans sjunga in atmosfären, umgås OCH för att INTE sprida ut sig allt för mycket runt om på stan – då chanserna för bråk ökar väsentligt.
Det finns inte en enda etablerad supporterklubb, vare i Sverige eller utanför, som inte försöker samlas inför match och åka tillsammans. Märk väl, att supporterklubb och majoriteten av de som dras till supporterklubbens samlingar inte är huliganer… Återigen, av alla de tusentals som samlades kring Odenplan inför matchen av AIK supportar så var det fortfarande ett, max, 50-tal som valde att spåra ur. Om detta beror på värdelös alkoholhantering, osäkerhet, grupptryck eller om de helt enkelt såg sig vara macho-king av att slå på tåg och skrämma slag ur barnfamiljer får – märk väl – stå för de själva! 

Vad förväntar vi oss för svar? Vad förväntar vi oss att fotbollen, AIK eller supporterklubben skall göra åt dessa 50 personer medan de gör massor för resterande tusentals? Lägga ner…?
Vad förväntar vi oss att Turkiet eller Kurdistan skall göra? Har vi ens ställt dessa “vassa” frågor till de om varför de skriker slagord och skrämmer slag på folk i centrala Stockholm? Ställer vi samma frågor till nattklubbarna, varför de ens har fortsatt öppet när en del av deras gäster spårar ur 10 mil ifrån stället?
Aldrig har jag sett eller hört att vi lägger tillbaka ansvaret där det hör hemma – hos individerna själva! Det är idag så oerhört enkelt att dra på sig ett lags halsduk och skrika “Hora” för att sedan se hur klubben får ta skiten för detta, plus att jag lätt kan gömma mig bakom det också. Saken är den att vi inte lever i någon Bullerby, det är verkligen på tiden att försöka inse detta.
Vi “skakas” av ett knallskott och somnar sedan om, för att “skakas om” igen… istället för att på riktigt våga fördjupa oss i denna problematik, få reda på vad som är vad – skillnaden mellan huliganer och supportrar är endast en sådan sak – samt börja se till de egna – personliga – ansvaret.

Hoppar du på en helt och direkt oskyldig supporter (ej huligan) bakifrån i Helsingborg och dödar denne med ditt våld så är det inget straff att räkna med. Den 28-årige “man” som så modigt utförde detta lågvattenmärke till feghet grät under tingsrätten och var rädd för att förlora sitt arbete – om han var borta för länge under ett fängelsestraff… Snubben har helt själv valt att ta livet av en annan vuxen man och därmed ryckt en pappa ifrån sina 4 små barn samt en man ifrån sin fru. Men rätten och indirekt hela Sverige anser att hans arbete är viktigare än att få ta konsekvenserna av sitt handlande. Vi letar istället med ljus och lykta efter andra orsaker att kunna skylla på – Fotbollen! Fy fan, om den inte fanns så skulle han ha levt.
Nej, om den vuxna modige mannen ifrån Helsingborg inte hade slagit så hade han levt! Men nu är han död och Helsingborgshuliganen säkert på väg till sitt arbete, igen.
Det är onekligen en Ankdamm vi lever i många gånger, sedan undrar vi varför detta aldrig upphör… Hur skall någonting kunna upphöra om ansvaret för individers handlingar hela tiden missaktas? Det slutar varenda gång med att vi somnar om, ingen tar ansvar, allt glöms och om 6 månader skräms folk slag på igen. Jag är inte ens förvånad om Helsingborgshuliganen syns i stökiga sammanhang än en gång – skulle det också vara fotbollens fel?

AIK`s supporterklubb gjorde absolut ingenring konstigt eller fel med att ha samlats innan matchen, de hade även en helt eget abonnerat tunnelbana som skulle ta dessa till Friends arena. Om så några individer ur denna massa – INTE ALLA – väljer att bete sig som osäkra muppar och skrämmer slag på allmänhet samt slår på stora stygga tunnelbaneväggen så kan omöjligen ansvaret läggas på supporterklubben. Vissa journalister väljer till och med att kalla Supporterklubben för “föreningen” när jag talat med dessa under dagen, bara det är rätt så talande för att inte ens de har en aning om vad som är vad. Polisen i Västerås kallade 400 huliganer som åkte för att slåss i ett industriområde för att hundratals “supportar” slogs…
Vi är rätt så duktiga i Sverige på att skrika hur galet mycket vi älskar “olika”, men när det kommer till saker vi inte greppar själva, tycker, tänker eller förstår så är alla skrämmande lika. 50 personer spårar ur, en supporterklubb med tusentals helt oskyldiga fridfulla personer ställs till svars! Vad vi inte verkar förstå är att vi fullt och direkt rätt effektivt hjälper dessa individer som stökar att gömma sig bakom både fotbollen och föreningarna, när vi ställer dessa till svars. Vi legitimerar och bekräftar att det de gör, är i fotbollens namn – inte i sina egna!
Några hundratals väljer att sjunga “låt han dö” – som om det vore första gången – och en hel idrott ställs till svars! Resterande 49.900 personer som inte sjöng så då?

Istället för att ge oss på och våga tackla, förstå samt på riktigt arbeta med en nolltolerans gentemot det verkliga problemet – våldet – så lägger vi fokus på sångramsor och knallskott.
Men inte ens där läggs ansvaret på individerna, utan en hel “förening”, en annan idrottsförening och idrotten själv. Aldrig i något annat ämne eller situation görs någonting liknande. Jag har aldrig, under alla mina år, hört att Vänsterpartiet måste förklara sig hur de tänker “lösa detta” när AFA springer runt och slår sönder halva Stockholm under 1 maj. De behöver inte ens ta avstånd…
Vi är rätt fantastiska, fantastisk fega! Senast i morse på väg till våra arbeten talade jag och Jeanette om just detta – jo jag skrev bilen, vi åker rätt ofta bil till arbetet och jag kör först henne och dessutom hämtar jag henne också. Känner mig rätt skyldig till Jordens undergång, men än mer skyldig om vi inte hinner leva våra liv, som består av mer än att arbeta och betala skatt till staten.
Vi talade om hur fantastiskt det är och hur fantastiskt allting skall låta, men aldrig hur fantastiskt det blir i verkligheten. På frågan om ett annat samhällsproblem konstaterade hon, som den insiktsfulla Kvinna hon är; “Varför inte direkt prata med de berörda, istället för att hela tiden prata med andra som inte har en aning…?!” – precis så är det!

Vi genomför utredningar på utredningar, den första utredningen skall sedan utvärderas – sedan skall utvärderingen utredas och den utredningen leder fram till att utreda den första utredningen.
Samtidigt utvecklas problematiken i en rasande takt, bara se på utanförskapet och förortsförfallen. Då måste det utredas varför utredningarna utreddes… Men sällan når vi några direkta konstateranden. Björn Eriksson gjorde den mest mitt-i-prick utredningen gällande stök kring fotbollen och huliganism, nej det är inte nödvändigtvis samma saker. En utredning som förklarade och redde ut såväl begreppen som satte den faktiska problematiken i fokus – b.la hur huliganer har ökat inflytande i klubbar och vad som är vad. Men troligtvis blev den utredningen alldeles för jobbig för våra Riksdagspolitiker, för att denna verkligen satte ljuset på vad som måste göras – vilket ytterst få människor i den byggnaden hade en aning om hur de ens skulle börja, om de ens skulle börja våga… Istället tillsattes exakt samma utredning, fast ledd av Rose-Marie Frebran. Jag känner Rose-Marie och beundrar hennes engagemang och passion för fotbollen, men den utredningen konstaterade någonting helt annat – någonting som jag misstänker vara mer “lämpligt” och bekvämt för politiker, då de slipper undan precis allt och kan peka på föreningar och “föreningar” och på idrotten. i den utredningen nämns sånger på läktaren och “hårda ord mot domaren” vara en av de viktigaste sakerna, emot stök och våld kring idrotten…

Dela & Diskutera: