Igår var det fotbollsderby, återigen vaknar ett “skakat” och “chockat” Sverige upp till “skandalscener” som “återigen ifrågasätter fotbollen…”. Fastän fotbollen inte hade, eller har, det minsta med detta att göra överhuvudtaget. Varenda år – sedan alla mina år jag kan minnas – har det varit “stökigt” och högljutt, framförallt när det kommer till s.k. “högriskmatcher”. Men vi beter oss som om det aldrig tidigare har skett och ett kastat knallskott får proportioner likt en faktiskt skandal. För några veckor sedan utspelade sig en nästintill identisk händelse på Sergels Torg i Stockholm, då Kurder och Turkar i stort sett “drabbade samman”. Knallskott kastades, skrikande slagord och svordomar slängdes iväg mot varandra och den förbipasserande allmänheten skrämdes slag på.
Jag känner till två små barn som passerade “Plattan” vid tillfället och vittnesmålen av skräck kan liknas de vittnesmål som återberättades om och om igen på nyheterna innan söndagens derby mellan AIK och Hammarby i Svenska Cupen. Dock är skillnaden ändå enorm, tydligen! De proportioner som det idrottsrelaterade stöket får ganska direkt känns som att man bara väntar på att få förstora upp och peka på en idrott som om den vore synden själv. Dock har ingen reporter eller journalist ifrågasatt en enda nattklubb, festfixare, Turkiet eller Kurdistan för det stök som sker – av individer. När man läser rapporteringen om stöket kring fotbollen och folk som skriker “Hora” på Svenska så kan man lätt tro att det är över hälften av alla åskådare som deltar i detta. Händelserna på Gullmarsplan begicks av max 50 personer, av 40.000 fotbollsälskare… Det skreks även “Hora” på Sergels Torg, dock inte på Svenska, så då kanske det är mer accepterat att skrika dess ord.

Direkt hamnar fotbollen i fokus, som idrott. Likaså AIK som  idrottsklubb och till och med deras supporterklubb får frågan;
-“Hur fan i hela helvete tänkte ni nu…?”
Fotbollen tänkte nog spela enligt schemat, AIK tänkte nog försöka vinna matchen och supporterklubben tänkte nog ganska precis att man gör det man alltid har gjort. Man försöker samla ihop alla AIK supportar inför matchen för att tillsammans sjunga in atmosfären, umgås OCH för att INTE sprida ut sig allt för mycket runt om på stan – då chanserna för bråk ökar väsentligt.
Det finns inte en enda etablerad supporterklubb, vare i Sverige eller utanför, som inte försöker samlas inför match och åka tillsammans. Märk väl, att supporterklubb och majoriteten av de som dras till supporterklubbens samlingar inte är huliganer… Återigen, av alla de tusentals som samlades kring Odenplan inför matchen av AIK supportar så var det fortfarande ett, max, 50-tal som valde att spåra ur. Om detta beror på värdelös alkoholhantering, osäkerhet, grupptryck eller om de helt enkelt såg sig vara macho-king av att slå på tåg och skrämma slag ur barnfamiljer får – märk väl – stå för de själva! 

Vad förväntar vi oss för svar? Vad förväntar vi oss att fotbollen, AIK eller supporterklubben skall göra åt dessa 50 personer medan de gör massor för resterande tusentals? Lägga ner…?
Vad förväntar vi oss att Turkiet eller Kurdistan skall göra? Har vi ens ställt dessa “vassa” frågor till de om varför de skriker slagord och skrämmer slag på folk i centrala Stockholm? Ställer vi samma frågor till nattklubbarna, varför de ens har fortsatt öppet när en del av deras gäster spårar ur 10 mil ifrån stället?
Aldrig har jag sett eller hört att vi lägger tillbaka ansvaret där det hör hemma – hos individerna själva! Det är idag så oerhört enkelt att dra på sig ett lags halsduk och skrika “Hora” för att sedan se hur klubben får ta skiten för detta, plus att jag lätt kan gömma mig bakom det också. Saken är den att vi inte lever i någon Bullerby, det är verkligen på tiden att försöka inse detta.
Vi “skakas” av ett knallskott och somnar sedan om, för att “skakas om” igen… istället för att på riktigt våga fördjupa oss i denna problematik, få reda på vad som är vad – skillnaden mellan huliganer och supportrar är endast en sådan sak – samt börja se till de egna – personliga – ansvaret.

Hoppar du på en helt och direkt oskyldig supporter (ej huligan) bakifrån i Helsingborg och dödar denne med ditt våld så är det inget straff att räkna med. Den 28-årige “man” som så modigt utförde detta lågvattenmärke till feghet grät under tingsrätten och var rädd för att förlora sitt arbete – om han var borta för länge under ett fängelsestraff… Snubben har helt själv valt att ta livet av en annan vuxen man och därmed ryckt en pappa ifrån sina 4 små barn samt en man ifrån sin fru. Men rätten och indirekt hela Sverige anser att hans arbete är viktigare än att få ta konsekvenserna av sitt handlande. Vi letar istället med ljus och lykta efter andra orsaker att kunna skylla på – Fotbollen! Fy fan, om den inte fanns så skulle han ha levt.
Nej, om den vuxna modige mannen ifrån Helsingborg inte hade slagit så hade han levt! Men nu är han död och Helsingborgshuliganen säkert på väg till sitt arbete, igen.
Det är onekligen en Ankdamm vi lever i många gånger, sedan undrar vi varför detta aldrig upphör… Hur skall någonting kunna upphöra om ansvaret för individers handlingar hela tiden missaktas? Det slutar varenda gång med att vi somnar om, ingen tar ansvar, allt glöms och om 6 månader skräms folk slag på igen. Jag är inte ens förvånad om Helsingborgshuliganen syns i stökiga sammanhang än en gång – skulle det också vara fotbollens fel?

AIK`s supporterklubb gjorde absolut ingenring konstigt eller fel med att ha samlats innan matchen, de hade även en helt eget abonnerat tunnelbana som skulle ta dessa till Friends arena. Om så några individer ur denna massa – INTE ALLA – väljer att bete sig som osäkra muppar och skrämmer slag på allmänhet samt slår på stora stygga tunnelbaneväggen så kan omöjligen ansvaret läggas på supporterklubben. Vissa journalister väljer till och med att kalla Supporterklubben för “föreningen” när jag talat med dessa under dagen, bara det är rätt så talande för att inte ens de har en aning om vad som är vad. Polisen i Västerås kallade 400 huliganer som åkte för att slåss i ett industriområde för att hundratals “supportar” slogs…
Vi är rätt så duktiga i Sverige på att skrika hur galet mycket vi älskar “olika”, men när det kommer till saker vi inte greppar själva, tycker, tänker eller förstår så är alla skrämmande lika. 50 personer spårar ur, en supporterklubb med tusentals helt oskyldiga fridfulla personer ställs till svars! Vad vi inte verkar förstå är att vi fullt och direkt rätt effektivt hjälper dessa individer som stökar att gömma sig bakom både fotbollen och föreningarna, när vi ställer dessa till svars. Vi legitimerar och bekräftar att det de gör, är i fotbollens namn – inte i sina egna!
Några hundratals väljer att sjunga “låt han dö” – som om det vore första gången – och en hel idrott ställs till svars! Resterande 49.900 personer som inte sjöng så då?

Istället för att ge oss på och våga tackla, förstå samt på riktigt arbeta med en nolltolerans gentemot det verkliga problemet – våldet – så lägger vi fokus på sångramsor och knallskott.
Men inte ens där läggs ansvaret på individerna, utan en hel “förening”, en annan idrottsförening och idrotten själv. Aldrig i något annat ämne eller situation görs någonting liknande. Jag har aldrig, under alla mina år, hört att Vänsterpartiet måste förklara sig hur de tänker “lösa detta” när AFA springer runt och slår sönder halva Stockholm under 1 maj. De behöver inte ens ta avstånd…
Vi är rätt fantastiska, fantastisk fega! Senast i morse på väg till våra arbeten talade jag och Jeanette om just detta – jo jag skrev bilen, vi åker rätt ofta bil till arbetet och jag kör först henne och dessutom hämtar jag henne också. Känner mig rätt skyldig till Jordens undergång, men än mer skyldig om vi inte hinner leva våra liv, som består av mer än att arbeta och betala skatt till staten.
Vi talade om hur fantastiskt det är och hur fantastiskt allting skall låta, men aldrig hur fantastiskt det blir i verkligheten. På frågan om ett annat samhällsproblem konstaterade hon, som den insiktsfulla Kvinna hon är; “Varför inte direkt prata med de berörda, istället för att hela tiden prata med andra som inte har en aning…?!” – precis så är det!

Vi genomför utredningar på utredningar, den första utredningen skall sedan utvärderas – sedan skall utvärderingen utredas och den utredningen leder fram till att utreda den första utredningen.
Samtidigt utvecklas problematiken i en rasande takt, bara se på utanförskapet och förortsförfallen. Då måste det utredas varför utredningarna utreddes… Men sällan når vi några direkta konstateranden. Björn Eriksson gjorde den mest mitt-i-prick utredningen gällande stök kring fotbollen och huliganism, nej det är inte nödvändigtvis samma saker. En utredning som förklarade och redde ut såväl begreppen som satte den faktiska problematiken i fokus – b.la hur huliganer har ökat inflytande i klubbar och vad som är vad. Men troligtvis blev den utredningen alldeles för jobbig för våra Riksdagspolitiker, för att denna verkligen satte ljuset på vad som måste göras – vilket ytterst få människor i den byggnaden hade en aning om hur de ens skulle börja, om de ens skulle börja våga… Istället tillsattes exakt samma utredning, fast ledd av Rose-Marie Frebran. Jag känner Rose-Marie och beundrar hennes engagemang och passion för fotbollen, men den utredningen konstaterade någonting helt annat – någonting som jag misstänker vara mer “lämpligt” och bekvämt för politiker, då de slipper undan precis allt och kan peka på föreningar och “föreningar” och på idrotten. i den utredningen nämns sånger på läktaren och “hårda ord mot domaren” vara en av de viktigaste sakerna, emot stök och våld kring idrotten…

Dela & Diskutera:

Vi vill hemskt gärna se och måla upp Sverige som det perfekta landet, med de perfekta människorna som går i täten för utvecklingen av jämställdhet, anti-fascism och öppenhet. Vår naiva syn på hur människan de facto fungerar till mångt och mycket samt hur vi själva vill bestämma hur människan skall tycka, tänka och agera utan minsta hänsyn till biologins och naturens lagar går många gånger för långt, i mina ögon. Bland det värsta jag hört på bästa sändningstid på vår statliga television, SVT i programmet “Debatt” – under debatten innan den jag själv skulle delta i. Varpå en man, på fullaste allvar, ansåg det vara diskriminerande att “män inte kunde amma…” Han ville amma! En annan man tog bort samtliga sina manliga vänner, bekanta och följare på sociala medier, för att “hylla kvinnan och frigöra sig ifrån manligt förtryck…”. Vi har blivit helt galna, men resten hakar på och ingen vågar säga emot saker som att allt skall vara könsneutralt, kvinnlighet och manlighet är lika med ett förtryckande tänkande. Men jag ger ingenting för könsneutralitet, ser mig själv vara en man och älskar Jeanettes kvinnlighet.

I debattklimatet får man inte säga si eller så, inte göra si eller så utan sticker någon ut från mängden, genom att exempelvis uttrycka sin stolthet för Sverige, påvisa en oro för utvecklingen i allt mer segregerade områden och/ eller till och med säga till endast dras till det kvinnliga könet så kan detta direkt uppfattas och stämplas som att man är en “rasistisk kvinnohatare”. Så otroligt intelligenta är vi. Denna allt stigande moralpanik som breder ut sig ifrån år till år och som ser oss själva vara moralens väktare nummer ett, hur kommer det sig att den tillsammans med vårt Världsmästerskap i Politisk korrekthet är så påtaglig här? En teori kan vara att vi vägrar se vår egen historia och hur fascistiska, exkluderande, likgiltiga, nonchalanta samt intoleranta vi själva har varit. Jag talar då inte om SD, utan i stort sett om samtliga Riksdagspartier, Sverige som samhälle och nation. Det sägs att man måste se sin historia, ha gjort upp med denna samt insett sina misstag innan man kan påbörja en ny resa för att “göra om, göra rätt”. I dagens debattklimat låter det endast som att det är ett parti – Sverigedemokraterna – som inte sett eller gjort upp med sin. SD är idag den största stygga vargen som är den största spridaren av  hat, främlingsfientlighet samt fascism. De får tacksamt skulden för allt och de rötter de kommer ifrån. Men skiljer den verkligen så mycket ifrån andra partiers och Sveriges?

Vi framställer oss gärna som att vi var “neutrala” under Andra världskriget, då med betoning på Judeutrotningen. Förändring börjar hos en själv, och mitt eget parti – Centerpartiet – har till och med en slogan som säger, “Allt börjar hos dig!” – låt oss då börja. Centerpartiet, under Andra världskriget, som då hette Bondeförbundet gick i de främsta leden för att stötta Hitler och delade utanför Riksdagen ut flygblad som var rent antisemitiska. Med andra ord, de stöttade Judeutrotningen och visste mycket väl vad som försiggick.
Bondeförbundets program från 1933 finns även rasistiska tongångar:
”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.” Programmet speglar en tid när tanken om den “svenska folkstammens” värde var allmänt spridd. Samtliga andra partier var i stort sett lika avogt inställda till att ta emot judiska flyktingar från Nazityskland under 1930-talets slut. Alltså, när jakten på -och utrotningen av Judar var i gång! På den tiden skedde faktiskt en systematisk utrotning av Judar i Europa, långt ifrån endast Tyskland var orsaken. Sverige hade sin beskärda del av den utrotningen också, många flyktingar som väl nådde Svenska gränser fick sina pass stämplade med ett stort rött “J”, och skickades raka vägen tillbaka till lejonets gap.  Detta skedde alltså under en tid då miljoner människor utrotades och förföljdes, men vi ser endast ett parti som då inte existerade ha ett “Nazistiskt förflutet”… Vad skall vi då kalla de partiers “rötter” som var verksamma för den tiden? Jämställda demokratiska anti-fascister?

Samtliga partier i Sverige stod även bakom Sveriges första rasbiologiska institut, med Socialdemokraterna i spetsen. Enligt den Svenska kungliga stadganj för institutet var institutets uppgift
att idka vetenskaplig forskning på rasbiologiens område med särskild hänsyn till svenska folket och till förhållandena inom Sverige“. Institutet skulle även undervisa Svenska folket i rasbiologi.
Hitlers makttillträde i Tyskland stärkte viljan till breda politiska lösningar för Svenska partiet och främst Socialdemokraterna, som man då såg kunde ge en stabil utveckling och lösa den ekonomiska krisen. I maj samma år träffade Socialdemokraterna och Bondeförbundet (Centerpartiet) en uppgörelse om en sorts byteshandel. Samtliga partier i Sverige gick med på eftergifter till Tyskland under -och efter kriget, eftergifterna drevs på av vår Socialdemokratiske Statsminister själv. Eftergifter är ett annat ord för att “vara medgörlig”, “pruta” – med andra ord så var Sverige rät vänligt inställda till Nazityskland och tyckte mer synd om dem än om de miljoner Judar som utrotats av dem. Sverige gav i princip bort sin järnmalm till Hitler, vilket också gjorde så att Hitler och Nazismen kunde fortsätta sin resa mot världsherraväldet och terrorisera människor samt ockuperade nationer betydligt längre än annars. Truppförflyttningar genom Sverige var vardagsmat och även Von Roséns pokal som vinnaren av Allsvenskan i fotboll, poserar i originalfotot mitt i mellan två nazi-flaggor. Så “neutrala” var vi, men låt oss endast tala om Sverigedemokraternas nazistiska rötter och människosyn…

Vänsterpartiet hette fram tills 90-talet Vänsterpartiet Kommunisterna. Andra världskriget innebar först ett bottenläge, sedan en höjdpunkt. Vänsterpartiet försvarade inte endast Stalins pakt med Hitler, utan dessutom fullt ut både försvarade och stöttade Sovjets överfall på Finland 1939–40 (vinterkriget). Soviet finansierade till mångt och mycket Vänsterpartiet, band som kan ses än idag – alltså i modern tid – när vi talar om människosyn som allra mest… Vänsterpartiets högkvarter ligger på Kungsgatan 84, i en fastighet genom föreningen “Härolden Nr 12”.
centralt belägen i Stockholm utgör fastigheten en betydande ekonomisk tillgång, vars inköp skedde med resurser från Josef Stalins diktatur. En diktatur som tog mer än 60 miljoner människoliv och som idag fortsätter att förfölja, mörda samt terrorisera oliktänkande, religiösa samt s.k. “statsfientliga”. Kommunistiska Nordkorea är endast ett exempel. Men, vi talar endast om dagens SD´s nazistiska “rötter” samt skeva människosyn…

Svenska skepp bidrog dessutom en hel del till Slavhandeln, genom våra skepp kunde svarta slavar handlas med och utgöra slavar till andra Slavnationer, som USA och Frankrike.
Det finns en en uppsjö av historia, Svensk historia, som påvisar hur vi vägrar se vår egen historia och del i den syn som vi endast skuldbelägger ett parti för att ha burit. Det är mycket möjligt att SD kommer ifrån en Nazistisk/ Rasistisk grogrund – men det är också precis lika bekräftat att precis och direkt alla andra partier kommer ifrån densamma, eller kölvatten som har ett liknande exkluderande historik. Ska vi peka finger, och endast döma såväl folk som partier för deras historia och bakgrund så nej – det är vare sig rättvist eller speciellt modigt att endast se till ett partis historik och mena på att de bär skulden till allt ont i samhället. SD existerade inte ens, eller alls, i den form de gör idag när jag växte upp i Hallonbergen. Idag, ett av Stockholms mest segregerade utanförskapsområden. Utanförskapet och segregationen, den monumentalt misslyckade, under alla år existerade redan när jag lekte “kull” på dess bakgator. Oavsett partier som setat vid makten har förfallet och utanförskapet endast ökat sedan 1979. Men vi pekar endast emot SD och menar på att dessa bär skulden för utanförskapet och dess konsekvenser, som en Socialdemokrat skrev nyligen om SD – “Förtroendet mot polis och rättsväsendet ökar…”. Det förtroendet försvann redan långt innan någon ens visste vilka SD var!

Ingenting av detta omnämns av någon, någonstans i något parti över huvud taget. Vi stoppar huvudena i sanden och pekar bort skulden emot ett annat håll, samtidigt som vi säger att självinsikt, erkännande -och lärdom av misstag är vägen framåt. Om alla stannar upp en sekund, tittar i sin egen källare och rensar den ifrån allt skit som vi aldrig har velat se, så kan vi börja tala om andras skeva historik! Dessförinnan är vi ingenting annat än hycklare som lider stor brist på självinsikter. Jag tror mer och mer på att just detta, det totala förnekandet och fegheten av att se hur vidrig vår egen historik är, alla gånger kan ligga till grund för den starka politiska korrekthet samt moralpanik vi ser dagligen. Som få människor, på riktigt uppskattar, men det är ingenting man kan säga “utåt”, inte heller att man uppskattar manligt och kvinnligt…  Sådan “yttrande -och åsiktsfrihet” har vi landat i idag! Men det är kanske å andra sidan, precis det vi är vana vid med tanke på vår egen historik..?

Dela & Diskutera:

Debattklimatet, ankdammen av att män inte längre är män, samtidigt som vi är roten till allt ont och vår politiska korrekthet står mig verkligen upp i halsen. Men jag slutar fortfarande aldrig heller att förvånas. Jag har rätt många anknytningar av släkt och vänner utanför Sverige, där skrattar man åt oss på ett sätt vi aldrig skulle vilja se. Vi raderar helst ut alla könsskillnader och unga killar växer förvirrade upp undrades om de är hönor, sköldpaddor eller män? Samtliga könsskillnader raderar vi helt ut som om vi inte hade något viktigare eller bättre för oss, och kanske är det så att vi helt enkelt har haft det för bra att vi helt tappat kontakten med verkligheten. Både den världsliga och den naturliga/ biologiska. Människan likt djuren har ett grundsyfte, att fortplanta sig. Av naturen – inte av mig – är det bestämt att män och kvinnor kan åstadkomma detta, men att endast vädra detta flyger stämpeln av “homofob”. Men varsågod, släng den stämpeln hur mycket Du vill och lev i den verklighet du anser vara bäst. Men som nödvändigtvis inte behöver vara förankrad med naturens verklighet. Det finns även en annan verklighet där debatten skevat ur fullständigt och där den totala fegheten, lögnerna samt bristen på självinsikter är lika total. Socialdemokraternas Markus Mattila skriver i ett debattinlägg hur många “ungas förtroende för rättsväsendet har sjunkit” sedan SD kom in Riksdagen…

Nu vet inte jag vilken verklighet Markus kommer ifrån, vad han ser sig själv vara för art eller kön, eller om hans överhuvudtaget vuxit upp i någon av de större städernas segregerade “ytterområden”? Idag blir SD roten till precis allt ont i samhället, ifrån hela förortens förfall samt utanförskap till det vansinnigt bio-diskriminerande varför män inte kan amma…!
Hela händer pekas mot SD, och nu utgör alltså SD´s intåg i Riksdagen startskottet för unga människors misstro mot rättsväsendet. Endast det påståendet visar rätt tydligt att Markus, och/ eller Socialdemokraterna (om de nu ser på misstroendet från samma punkt) antingen är totalt och skrämmande verklighetsfrånvarande eller lika skrämmande självförnekande. Men det mest skrämmande är att det troligtvis är många fler partier och partirepresentanter som, för det första inte har den erfarenheten, och för det andra väljer att hålla för ögonen med vänster samt peka emot SD med höger hand. Det är det politisk korrekta idag, Sverige har fått en ny Stor stygg varg och denna skall bära roten till allt ont i universums historia -och framtid.

Jag är född 1979,  uppväxt i Hallonbergen som gränsar till Husby, Rissne, Akalla och Rinkeby. Det var/ är ett s.k. “segregerat område”, ett miljonprojektsområde som Socialdemokraterna själva införde. Likaså togs ritningarna till våra hyreshus i Hallonbergen ifrån forna kommunist-diktatoriska Östtyskland, där ett områdes hyreshus låg som förebild. Jag hade ingen aning om vilka SD var under min uppväxt, inte heller några av mina vänner i området. Däremot visste vi vilka andra politiska Riksdagspartier var som fullständigt struntade i oss 3 år av 4. Var fjärde år ställde de upp sina små valstugor i Centrum, men mer än så var det inte. Däremot hörde man ofta politikerna i ett stort fint hus inne i city som kallades för “Riksdagen” ofta prata OM oss – dock aldrig inför oss.
Segregationen, synen på förorten och utanförskapet kändes. Rätt så jävla starkt, i första hand då inte från oss utan ifrån det svenska samhället själva. Sakta men säkert flyttade samtliga statliga tjänster och tjänster ut ifrån förorterna och områdena slöts än mer för dess invånare. Den enda myndighetskontakten var misstänksamma polisbilar som sakta körde genom ens eget centrum och hade man så oturen att stå där med mer än en polare efter mörkrets inbrott, var det bara att ställa sig upp mot väggen som om det var vi som hade gjort inbrott i mörkret. Allting besvarades med någon förolämpning och att vi bara skulle “hålla käften!”. I Akalla flera år senare, i vuxen ålder, efter en kväll ute kommer upp från tunnelbanan ser jag ett gäng på 4-5 unga grabbar stå mot tunnelbanans fasadvägg. Framför dessa står ordningsvakter stolta som om de ägde hela världen, men de fick nu chansen att utöva lite av sin eftertraktade makt på 13-14 åringar…

Med allting färskt i minnet frågade jag varför dessa stod uppställda, svaret var att dessa “misstänks ha spottat i tunnelbanan”… På en sekund beordrade jag ungarna att ta ner sina händer, återta sin integritet, stolthet men framförallt medborgerliga samt mänskliga rättigheter som – faktiskt – även vi hade/ har -och gå ifrån stället. Jag fick tala om för dessa “lagens väktare” att det dem precis hade gjort var ett brott som kunde leda till fängelse på straffskalan – det kunde däremot inte pojkarnas s.k. “brott” i tunnelbanan…
På denna tid finns inte något SD i vår Riksdag, men ändå glödde föraktet mot rättsväsendet hett och förtroendet var obefintligt. “Rättsväsendet” kunde -och härjade rätt så friskt och fritt där ute i våra “laglösa” områden där medborgerliga eller mänskliga rättigheter var något politiken även då endast såg på papper. Men våra kunde man se genom fingrarna på, eller än mindre tro på våra “rapporter” av maktmissbruk och kränkande behandlingar. Sedan talas det om “nedlagda fritidsgårdar” som orsak till upplopp…
Det är fantastiskt hur insiktsfulla och ansvarstagande vi är! Nu med SD som stor stygg varg – än mer!

Detta visste alla om, inklusive S, MP, C, M, FP och KD – men ingen lyfte ett finger för att se, höra eller än mindre arbeta emot det år efter år ökade utanförskapet, segregationen -och/ eller maktmissbruket av “rättsväsendet”.
Samtliga politiska partier i Riksdagen, möjligen förutom SD som då inte ens existerade i Riksdagen, har sett, hört och bidragit till detta – men vi kan väl ändå säga att SD är roten till förtroendetappet…!  Vi låtsas som det i alla fall och hoppas att folket är så dumma att de inte ens tänker till. Det är mycket bättre än självinsikter och ta minsta eget ansvar!

Dela & Diskutera: