Med risk för att spränga all helvetes hus bland den politiska korrektheten av könsneutralitet och verklighetsförnekande av manligt och kvinnligt, så tar vi gladeligen den risken. Ofta talas det om vad som kännetecknar en “riktig man”. I våra ögon, kort och gott, en riktigt man skadar och/eller gör aldrig sin kvinna osäker. Förutom alla verklighetsförnekande politiskt korrekta människor, förstår Ni vad vi menar med “sin” kvinna!
Ett av de absolut största, men samtligt löjligaste och svagaste saker som män gör är att medvetet göra sin kvinna svartsjuk samt hålla sig undan för att få henne att undra, samt genom hennes undran få egen bekräftelse. Denna bekräftelse blir patetisk och allt annat än manlig i våra ögon, då den vilar på osäkerhetens grunder. Oavsett vad kvinnan än tänker, tycker eller vill så är det manligt att han i alla fall vet -och förmedlar vad fan det är han själv känner. Men istället gör majoriteten av män raka motsatsen och vill se att kvinnan går före, säger först -och gör först. Ta täten för i helvete, visa ryggrad och visa att oavsett vad den andre känner så känner fortfarande Du det Du gör. Det är manligt! Majoriteten av kvinnor känner detsamma, jag lovar!

Förr i tiden var vi män mer män i denna bemärkelse, men i tider av “hen” istället för “han” och “hon” så kan vi tyvärr förstå avsaknaden av gentlemannaidealet. Innan dessa tider var det inte alls konstigt att männen bjöd upp, bjöd ut, bjöd på -och höll upp. Det handlar inte om “kvinnans självständighet”, det handlar om ren respekt och beundran för den kvinnan man ser, hör och känner först! Den enda kvinnan i världen! Som man bör man vilja göra allt för och med sin kvinna – utan att förvänta sig något tillbaka. Faktum är, det mest oattraktiva hos en man är snålhet! Detta kan intygas av en majoritet kvinnor i Sverige, vare sig de erkänner detta öppet eller ej!

Så, alla män – vill Du vara en riktig man? Bjud Din kvinna, håll upp dörrar, ta väskorna, led vägen, bär påsarna och allt det andra som borde vara självklart – men framförallt, glöm aldrig att en riktig man aldrig medvetet gör sin kvinna osäker eller svartsjuk – utan toksäker på vart hon har honom och att hon alltid, i alla lägen och alla dygnets timmar är hans absoluta ohotade nummer ett!

För i slutändan är det faktiskt så att “om en man förväntar sig att hans kvinna ska vara ängeln i hans liv, då måste han först skapa ett himmelrike åt henne”.

– E, J & Tommy
(Ja, E och J är Kvinnor…!)

Dela & Diskutera:

Hur många gånger har vi inte hört vad eller hur en “riktig man” är? Inte endast i unga tonåren var detta ett stort samtalsämne eller något alla killar ville bli och ses vara. Samtliga män med en “position” som anses vara “manligt” av alla dess slag – laglig som olaglig – har en plattform att kunna påverka yngre generationer killar på ett sätt som skrämmande många inte ens tänker på. Vi har också en syn för vad som är manligt och kvinnligt och är inte s.k. “könsneutrala”, någon av oss. Den kvinnlighet J bär upp är bland den mest fantastiska som jag har fått uppleva och fortfarande får uppleva. Jag har mina syner på vad som är manligt och kvinnligt, J har sina och dessa är lika individuella som de är satta av normer. Men ingen av oss ser att detta skulle vara “fel” eller galet, på något sätt.
Det finns de facto män och kvinnor skapade av naturen – hos varenda levande art på jorden. I djurriket är könsroller avgörande för deras syfte – fortplantning. Vilket även är en del av människans syfte, men människan – i synnerhet i Sverige – är den enda arten som vägrar acceptera denna biologiska vansinniga diskriminerande process… Till den grad idag att kvinnan knappt ens vågar yttra sina premenstruella besvär som hon får – Obs! ej väljer –  rent kroppsligen månatligen. Då är risken för att hon “sabbat vad feministerna har byggt upp”…

Men det feministerna har gjort, till mångt och mycket, i våra ögon är att blanda ihop päron med äpplen och dels helt utesluta det manliga könet ifrån all beräkning samt likställa jämställdhet med könsneutralitet. Människan skulle dö ut om det inte fanns män och kvinnor, vilket inte är något vi människor har bestämt. Utan naturen! Vad var och en sedan gör av sin kön, är upp till denne. Men faktum kvarstår att kroppen fortfarande kommer att påminna Dig om vad Du är – hur mycket Du än vill vara en “sköldpadda”. Denna könsneutrala debatt som i mina ögon gått alldeles för långt skapar snarare en förvirring bland unga killar och tjejer för hur de skall bete sig eller hur en kille skall bemöta en tjej – när han snarare förväntas vara -och fostras till att vara en “hen”. Sanningen är också den att en absolut majoritet av tjejer och kvinnor – fortfarande även i Sverige – vill bli uppvaktade som tjejer och kvinnor. För många, inklusive oss, försvinner såväl romantik som attraktion i takt med könsneutralitet. Jag älskar J´s kvinnlighet, utan den vore hon inte lika attraktiv i mina ögon – så är det, det är inget jag har valt – precis som de homosexuella inte valt att dras till det manliga eller kvinnliga. Men jag som heterosexuell får mindre förståelse för vad jag inte kan välja, utan vad som sitter där.

Vi pratar också om unga killars goda förebilder och vikten av dessa, men glömmer bort hur en ung kille fungerar. Han vill ses vara en man -och framförallt bli en. Samtliga unga killar behöver goda förebilder i allmänhet, unga destruktiva killar som befinner sig i någon form av riskzon i synnerhet. Känner man till verkligheten så som den ser ut och inte så som vill att den skall se ut, så kommer dessa killar inte lyssna till en “könsneutral” man eller kvinna. De kommer att lyssna till den person som de själva definierar vara manlig. Det kan räcka med en mening ifrån denne man för att få dessa att tänka till, en eftertanke som aldrig skulle ha reflekterats över annars.
Vad än unga killars bild är över vad som är manligt – de allra flesta har sådan – så kan den mannen som utövar/ arbetar med -och/ eller är en del av denna bild en plattform och ett inflytande som tyvärr inte många tänker på.
För oavsett vad samhällsdebatten eller extrema feminister som blandar ihop päron med äpplen säger så lyssnar dessa till de männen med vässade öron, och dessa män utgör en oerhört viktig del i det förebyggande arbetet med att få till sunda värderingar om hur man skall bemöta samt respektera en tjej och kvinna.

Vi talar ofta om kvinnosyn och respekten mot det kvinnliga könet, en oerhört stor del av jämställdhetsdebatten – men vi ser inte helheten. Vi talar endast om “att vi skall” men glömmer helt bort eller vill inte se “hur” vi skall eller “hur” vi når fram.
Under årets upplaga av Europas största ungdomsfestival hade sexuella ofredanden och trakasserier emot svenska tjejer (100% av målsägarna – mot 95% utlandsfödda av gärningsmännen) ökat markant ifrån tidigare år. Hela 70% av all problematik under dessa fem festivaldagar bestod av detta. Varför är etniciteten så viktig, tänker Du? Därför att den berör en annan fråga som går hand-i-hand. Rasismen vi inte vill se – den “omvända av utländska killar ser ner på svenska tjejer av den enda orsaken att de är Svenskor. Vem skall nå dessa unga män och killar?
Feministiskt Initiativ? Möjligen i den bästa av fantasivärldar, men inte i verklighetens värld.

Vi kan inte könsneutralisera precis allting, allting med kön är inte på ondo utan rent nödvändigt för att nå ett jämställt samhälle med den respekt vi strävar efter. Då pratar jag inte om att utradera kön samt blunda för att många av oss, oerhört många, faktiskt dras till -och uppskattar manligt samt kvinnligt, vart eller hur dessa normer än kommer ifrån. Med riktig jämställdhet menar jag lika löner, lika värde, samma respekt i syn och samhälle, bland annat. Vare sig man är kvinna eller man. Lösningen kommer aldrig vara att blunda för verkligheten, naturens ordning eller försöka radera ut vetskapen om vad man är av naturen. En man som unga killar anser vara manlig måste visa dessa unga killar hur de skall behandla tjejer och kvinnor – en sådan man kan utgör en stark förebild och visa unga killar att tjejerna och kvinnorna är precis lika mycket värda. Även Svenskor…!
För min egen del är J den mest värdefulla, finaste i mitt liv och som jag vet – detta speglar sig även i samtalen med andra killar och män. Mitt eget beteende och höga tankar om henne speglar av sig och per automatik sätter en nivå för hur även de kan se på sin livs kärlek. Detta hade jag aldrig kunnat göra om jag inte såg mig själv vara en -eller allra mindre om J inte såg mig vara en man.

Dela & Diskutera:

Samverkan mellan förvaltningar är ett måste!

Vi lever i en tro om att Sverige till mångt och mycket är perfekt! Det perfekta landet att leva i utan brister och en överdriven farlig tilltro till stat och myndigheter. Även stat och myndigheter utgörs av människor. Det är ofta jag fått höra hur vi skall vara tacksamma då det ser än värre ut på många andra håll i världen. Problemet är att vi nöjer oss med detta, helt poänglösa argumentet som jag mer ser som en lat ursäkt till att inte förbättras, istället för att se hur även Sveriges myndigheter och kommuner exempelvis brister i både ansvarstagande, försummande, korruption samt okunskap. Senast igår talade jag med Jeanette om detta, inom loppet av några minuter hade vi hunnit gå igenom 3 fall där barn i Sverige, svenska som icke-svenska, mördats men som kunde ha levt idag om Socialtjänsten, Skola samt den direkta vuxenvärlden både tagit sitt ansvar samt vågat vara vuxna. I två av fallet låg de flera stycken orosanmälningarna orörda hos Socialtjänsten, sen var det för sent. Men

Det är ingen raketforskning idag att vi tidigt kan se barn som far illa, lever i en riskzon för att spåra ur senare i livet, mår dåligt samt behöver fångas upp på ett eller annat sätt. Trots detta förekommer sådana stuprör i vissa kommuner där kommunikationen är obefintlig mellan exempelvis utbildningsförvaltningen och Socialtjänsten – dessa sitter alltså i samma hus och representerar samma invånare! Den ”samverkan” man lutar sig emot och allt för ofta nöjer sig med är en eller två mötesgrupper som sätts samman av ett gäng mellanchefer som träffas en gång varannan månad för att prata och fika. Sen tar det stopp!

I en kommun ligger Socialtjänstens spetskompetenser och skvalpar, de får inte komma in i –och/ eller ha någon som helst insyn samt tillgång till skolan. Jag talar om drogsamordnare, preventiv spetskompetens som finns inom Socialförvaltningen, Fältassistenter – jag talar om i princip samtliga tjänstemän hos Socialtjänsten som kan just se –och fånga upp dessa barn –och ungdomar, innan det är för sent. Som det ser ut idag på skrämmande många håll får dessa inte upp ögonen för barnen eller ungdomarna först anmälan inkommit, då är det för sent med att sätta in förebyggande åtgärder, då är det oftast frågan om placering, behandling eller vård. Det skall finnas uppsökande personal och s.k. ”resursteam”, men utan att kunna vistas på –och/ eller få någon som helst insyn i barn –och ungas största dagliga forum blir det spetskompetensen endast värdelös och något kommunen har på papper. Då blir det oerhört lätt så att orosanmälningarna blir liggande, eller mindre tagna på allvar. Det finns inga som helst referensramar kring personerna sedan tidigare. Ingen historik., ingen fingervisning och med det inte heller någon känsla för allvaret. Det baseras då utefter eget omdöme och den egna verklighetsuppfattningen.

Det finns en ”prestige” som kostar barn –och unga deras liv, som krossar familjer och som kostar samhället miljarder kronor årligen. Denna prestige handlar om att varje stuprör av enhet/ förvaltning vill smälla sina egna hängslen och vara sina egna kunskapsmästare. Men en skola har vare sig kompetensen eller tyvärr allt för ofta modet/ orken att fånga upp destruktiva barn –och ungdomar för att förebygga deras eventuella fortsatta destruktiva bana. Är man inte rädd för att bli kallad ”rasist” så är man rädd för att bli inblandad. Men det är ytterst en rektors skyldighet, enligt skollagen bär denne precis samma ansvar för barnen/ eleverna på skolan under skoltid som deras föräldrar gör. Det innebär att där råder anmälningsskyldighet och en skyldighet att kommunicera kring denne med berörda parter.
Vi har länge haft många skolor i detta perfekta välfärdens Sverige som alla dagar i veckan ser till skolans rykte istället för att se till de barn som far och mår illa. Kommer det ut att det finns problem på skolan, så kan detta leda till att föräldrar väljer bort skolan och därmed tappar skolan den berömda ”skolpengen”.

Detta samverkan mellan instanser som framförallt har med barn –och unga att göra är bristfälligt på så många fler plan, mellan myndigheter som kommuner. Övergripande vill vi gärna sätta vår tilltro till att staten har koll på bitarna och vet precis vad de skall göra, och när. Men så är det tyvärr långt ifrån inte. Jag har oräkneliga gånger setat med när såväl Socialtjänst samt skolledningar inte haft den blekaste aning om vad de borde göra. Att samtala med varandra är direkt uteslutet, då kliver den ena förvaltningen och mellanchefen in på den andres arena… och revir pinkeriet är igång.
Vad samtliga dessa verkar ha glömt är de alla arbetar på uppdrag av eleven och dennes föräldrar – dvs medborgaren/ invånaren. Det är på dennes/ deras revir dessa sitter och arbetar utifrån och det är dessa som är samtliga chefers, politikers samt kommunalanställdas absolut högsta samt närmaste uppdragsgivare. Inte tvärtom!

Jag har inte gjort någon forskning på detta, men kan endast utifrån min egen erfarenhet säga att vi hade kunnat förebygga tusentals fall under mina 16 år som jag arbetat med sociala samhällsfrågor. Utvecklingen har under dessa år inte heller gått framåt., vi kan fortfarande förebygga tusentals – endast genom samverkan och kommunikation. Fast det verkar vara bland det svåraste en myndighet eller statlig instans  kan göra.

Dela & Diskutera:

… är generellt att det vi anser vara “svagheter”, de facto är inre styrkor. Jag talar om saker som att kunna säga, erkänna samt visa saknad, omsorg, längtan och även oro gentemot den man träffar. Under många år bar även jag på en bild av att det inte skulle vara speciellt “manligt” att visa sig vara “sårbar”, eller ta åt sig för någonting. Den bästa metoden  ansågs vara total likgiltighet i de allra flesta lägen, även då vi håller på att explodera som allra mest och bara vill skrika ut vår saknad eller hur mycket vi tycker om – rent av – älskar den vi träffar. Och ja, jag utgår ifrån en heterosexuell relation då jag är heterosexuell själv och kan inte ens sätta mig in i hur det måste vara att ha en relation med 2-3 samtidigt. Dock kanske även denna tanke gäller för alla. Det handlar inte om att jag är homofob eller emot den s.k. “utvecklingen” av relationer… jag accepterar -och respekterar dessa, men själv kan inte förstå mig på dessa eller dras till dem. Så var det med det!
Jag tror – och har själv en gång som sagt fungerat likadant – att vi män tror att desto mer likgiltigt vi står, desto mer män är vi. Idag kan jag dock se en skiljelinje mellan vad som jag anser vara manligt och vad som är inre styrkor samt självkännedom. Jag har dock aldrig varit mycket för det där berömda “spelet” – där man bara skall avvakta med att höra av sig, sitta och räkna timmar innan man ens kan höra av sig och högst poäng ges till den part som får den andre att “undra” mest… Jag var om inte VM, så alla gånger SM-mästare på detta spel. Men det handlade inte om att jag själv valde det, utan idag – med facit i hand – handlar det om två saker. Dels eget ställningstagande av vad som har fungerat och inte i beteendeväg, dels hade jag helt enkelt inte träffat den Kvinnan. Vid den träffen var/ är det omöjligt att ens försöka tänka så.

Vill man träffa en kvinna eller man för den delen, om man är kvinna, under korta heta stunder för kort sikt så kan det spelet också vara effektivt, åtminstone är det min erfarenhet. Man skapar en illusion av en själv och den andre vilka dessa är – och låter den andres fantasibilder av vem Du är ta över mer än att Du de facto själv visar vem Du är, genom samtal och träffar och att vara tillgänglig. Man skapar inte en genuin saknad efter personen, eller bygger en långsiktig grund av trygghet och tillit – utan raka motsatsen. “Saknaden” består inte av saknad efter personen, utan är en saknad byggd på oro och funderingar om huruvida den personen fortfarande vill ses eller höras.
Problemet med detta är bara att den dagen då man bestämmer sig för att vara “mer seriös”, vilja “bli” mer tillgänglig -och/ eller lär känna varandra på ett personligare stadium än den “svårtillgängliga” är det allt för ofta verklighetens bild kommer ikapp, och illusionen visar sig vara någonting annat. Vi bygger alltså upp en grund och “längtan” av spänning, oro samt fantasier -och som så ofta är fantasin oftast värre/ mildare/ lugnare än verkligheten… 9 av 10 gånger har jag både upplevt, sett och hört hur detta fallerar och rinner ut i sanden. Men är det kortsiktiga sexuella relationer man är ute efter att vilja bygga en attraktion gentemot, så var det rätt effektivt!

Jag påbörjade min egen resa inom mig själv till att bli, tänka samt vara den jag är idag, det självarbetet tog mig ca 12 år och handlade om mer än mina förhållningssätt gentemot min partner. Detta blev dock det “sista” självarbetet, efter att ha skalat bort det jag inte ville ha i livet samt bygga min egen grund för framtiden av både hem och arbete. När detta var satt, landade fokus på det “sista” av mina tre livsfokuseringar – en ny Familj! (Skilde mig för snart 4 år sedan).
Då jag inte var ute efter någon oseriös relation, utan en seriös sattes tankarna insikterna igång på högvarv. Jag hade under en lång tid både sett och hört de fel som både jag själv gjorde samt hela tiden såg att vänner och bekanta gjorde. Vi glömmer ofta, eller vågar inte, inse att det som kanske tar som mest emot att säga är också det som både stärker och gör någon glad.
Ofta sägs saker, som “Jag älskar Dig!” – inte för att man verkligen gör det själv och vill förmedla detta, utan helt för att söka en egen bekräftelse av att få henne att säga “detsamma!”
Hur genuint blir detta? Hur genuint är det? Älskar Du verkligen henne då, eller älskar Du att få höra henne säga det till Dig? Skillnaden är enormt stor, och skillnader som dessa – små saker oftast – som vi män oftast är så ruttna på valde jag att den dagen jag träffar “henne” så skall jag implementera detta nya förhållningssätt. Att “henne” sedan skulle visa sig vara Jeanette, den mest fantastiska kvinnan på jorden som tog mig med sådan storm att jag idag är helt förlorad i henne, hade jag då ingen aning om. Men gentemot henne blev det omöjligt att göra, visa eller säga något annat. Vi är ruttna på att tala om, visa och/ eller bekräfta. Vi är ofta ruttna på att lyfta upp den “finaste och viktigaste” vi har och vi är ofta ruttna på att visa den uppskattning hon förtjänar i form av att ha den – förhoppningsvis – unika plats hon har i våra hjärtan. Jag talar om enkla simpla gentlemanna- saker…

Att se sin kvinna man säger sig älska samt valt att leva med/ träffa sitta obekvämt, frysa, bära tungt är möjligen, i dagens samhälle, “små saker” – men jag skiter fullständigt i vad “samhället” säger och lyssnar till mitt eget hjärta  – dvs henne – och vill inte se detta! Jag vill se henne kliva in i vår bil, exempelvis, utan att behöva öppna dörren. Jag vill se henne sitta på den sköna soffan och inte på den stela stolen på restaurangen och jag vill se henne kunna titta på sin mobil (exempelvis) på väg hem ifrån mataffären. JAG mår bra av att se detta, JAG blev fostrad till att både ge och se detta – så det är delvis för min egen skull men självklart mest för mitt hjärta jag gör detta! På mitt kontor hänger en fotoram av en större modell – A3 – det är det första man ser så fort man kliver in till kontoret. En stor inramad bild på henne! Det gör mig både glad och motiverad varenda morgon när jag kliver in och skall börja arbetsdagen, även om jag var som tröttast.
Det sätter också en direkt prägel på vem det är jag ser vara allra finast och viktigast! Jag tänker på henne direkt och precis hela tiden, vilket jag också förmedlar. Idag…
Det är inte alltid lätt, framförallt när den egna osäkerheten kan slå in, men oavsett om saker inte skulle besvarat eller om hon vare sig tycker om, saknar eller tänker på mig så gör ju de facto fortfarande jag det!

Jag är helt övertygad om att en stor del av problemet som vi män gör är att vi till varje pris vill “spegla” hennes känslor och tankar. Jag kan direkt säga att skulle hon idag tala om för mig att hon vill sluta ses, så skulle jag också ha blivit förstörd. Det är en av dessa skillnader, tidigare kanske jag aldrig skulle ens erkänt detta utan sagt mig tycka detsamma fast egentligen brista i tysthet – eller rent av bara trycka bort det helt ur skallen. Är detta att vara sann emot sig själv? Jag kan förstå att man trycker bort om man blir bedragen osv, då föraktet och självrespekten troligtvis blir större än saknaden – men i “vanliga fall”? Jag vill ju fortfarande ses, jag tycker fortfarande galet mycket om och jag tänker ju fortfarande på henne – direkt hela tiden…
Mina känslor styrs inte av hur eller vad någon annan person känner, utan helt mig själv! I vanliga fall talas det brett om hur bra det är att kunna tänka själv, stå på egna två osv osv… Men när det kommer till kärleksrelationer och känslor är detta något vi – många män som jag känner/ känt i synnerhet – är livrädda för att göra. Faktum är dock det, även om nu J skulle be mig sluta höra av mig till henne så skulle jag givetvis respekterat detta men också varit rätt fri i känslan av att faktiskt kunna vara ledsen, sakna och tänka. Faktum nummer två är också, den dagen då jag varit ledsen, saknat och tänkt klart så kommer jag tillbaka starkare än någonsin, då jag låtit mig själv bearbeta förlusten av världen finaste kvinna och kan då se på den tiden med en vetskap om att jag faktiskt sade allt, gjorde allt och visade allt jag kunde för att fortsätta. Men man måste vara två för att dansa tango, likaså Bugg, och i skrivande stund står jag tack och lov inte inför det mardröms scenariot, men är medveten om att det kan komma, – utan snarare inför scenariot av att börja dansa Bugg med henne. Även detta är något jag aldrig skulle ha tänkt på själv, men en upplevelse med henne är såväl en upplevelse med henne. Hon var den som sade till mig någonting i stil med att känslan för sängkammaren börjar ute vid spisen… dessa ord har fastnat likt klister på ett papper i mitt medvetande. Det var också bland annat detta jag som jag landade i bland mina insikter.

I lika många, 9 av 10, gånger så brukar vi män efter 6 månader “smekmånad” börjat tappa stinget av uppvaktning och komplimanger etc – nästan som om den första perioden endast var spel för gallerierna av att “binda” fast. Man kanske blir mer avslappnad och sig själv, men jag känner endast att en upptrappning sker ju längre tiden går. Rent logiskt, med tiden blir hon också mer och mer Din respektive – det är väl ändå denne som sitter, eller iaf skall sitta, på den allra högsta tronen hos oss? Lite som med allt, ju längre vi haft det desto mer börjar vi älska det och när vi älskar det kan vi inte trappa ner på uppvaktningen, tankarna eller komplimangerna? Det känns då lite som motsatsen. Jag må i mångas ögon ha en “förlegad” syn på detta med manligt och kvinnligt, men då för det vara så – jag ser och vill inte se vare sig henne eller andra saker som “könsneutrala” och jag tror, i ärlighetens namn, att vi är få som på riktigt uppskattar könsneutralitet än manligt/ kvinnligt. Men i mina ögon gäller detta främst för män, att visa sin kvinna vart hon har honom och vart han står. Få henne att känna sig bekräftad, uppmärksammad och såväl den finaste samt viktigaste på jorden – OM man nu ser henne så/ som det. Självklart behöver alla människor bekräftelser, även jag behöver bekräftelser – jag jobbar som föreläsare, författare och politiker och det säger väl allt – men även i relationen. Den stora skillnaden nu är dock att både enbart söker samt får all slags bekräftelse från en enda person. Henne! Inte lite från fler, utan all mot en! Detta gör även mig starkare och att endast söka samt mättas av uppmärksamheten ifrån henne gör henne också till hela min värld – Resten blir obetydlig. Bekräftelse fungerar lite som bränsle, får man en accelererar såväl motivation som säkerheten men i huvudsak anser jag att det är vi män som skall leverera huvuddelen av denna mot henne. Oavsett om hon inte svarar eller bekräftar varenda gång – så kan vi inte vara rädda för att vi de facto känner och tycker som vi gör. Oavsett om det inte är besvarat eller upphör vara besvarat så blir oftast hon glad av att få läsa eller höra detta, såvida vi inte gått för långt och inte respekterat tidigare “lämna ifred!”, så klart!

Men för att summera detta, av alla män som jag vet varit i relation och som slutat vara den där uppmärksammande mannen efter 6 månader och istället blir den där mannen som dels slutar se samt uppskatta den fantastiska kvinna han har vid sida och som dels tror att hon inte klarar sig utan honom – har den absoluta majoriteten av kvinnor dels själva lämnat och klarat sig betydligt bättre än männen vid separation. Många män kan helt enkelt inte ta detta och säger sig då “förändra” sig över en natt. Min erfarenhet är att kvinnor inte säger rakt ut, utan många vill kanske se lite egen tankeverksamhet från mannen, men tyvärr är vår lyhördhet lika med skit. En dag får hon nog, som i sina ögon har skickat signaler under en längre tid – men som vi aldrig ens har greppat, innan det är för sent. Då brukar det också oftast vara för sent! Så, sluta upp med att vara osäkra inom oss själva och visa henne hur mycket hon betyder. Inte endast med ord – utan kanske allra främst av handlingar! Vem är den viktigaste – visa det! Ursäkter går alltid att finna, men då är också ursäkterna viktigare än henne och orden faller lika tungt som en sten i vatten.

Även vi män saknar, längtar, blir ledsna, osäkra, älskar och känner – genom att visa detta för en enda person samt kvinna i hela världen, som är den enda personen i just hela världen som får ta del av hela Dig på det mest självutlämnande och ärliga sättet skapar också en gräddfil för henne – den Du själv har valt att leva med – in i Ditt liv. Du ger henne en unik väg, som ingen annan i hela världen, kanske någonsin får ta del av, se eller höra. Ge henne förstahandsinfo om allt som rör Dig/ Er innan du ens talar om den för Dig själv! Vi kan så mycket bättre!
Lyft upp henne till skyarna, för det är precis dit vi bör se henne sitta på sin tron – vi vet om, innerst inne, hur förstörda vi skulle bli om hon valde att lämna… Så, uppskatta, tala om, visa, känn, tyck – även när det känns som mest jobbigast och svårast – medan Du fortfarande kan. I morgon kan det vara för sent! Hur mycket Du än “ändrar” Dig över en natt och då börjar skrika ut om hur mycket Du tänker på -och saknar henne, visar hur mycket Du tycker om/ älskar, ger komplimanger som går hand i hand med hur Du känner samt uppvaktar henne som den drottning hon är och den enda som kan ge Dig en framtid, så är risken att det DÅ istället för att vara en styrka, de facto då bli en svaghet…

Våga älska och våga vara kär – det är en helt fantastisk känsla att kunna vara det -och inte minst, få känna sig vara det fullt ut!
En känsla och förhållningssätt som jag är oerhört tacksam över att jag kom till insikt med, då jag aldrig skulle vilja missa det under mitt, förhållandevis samt oförutsägbara, korta liv här på jorden.
Jag vågar nog ändå säga, som ett tips, att även om J skulle vilja sluta träffa mig – vilket är något av det värsta tänkbara – så är jag ändå ett vinnande koncept på spåret.
Egentligen inte för någon annans skull än min egen självkännedom, inre styrka samt välmående  – men när dessutom kvinnan vi träffar aldrig ens behöver fundera på vart vi står, tycker eller tänker gentemot henne – så blir förhållningssättet i mina ögon komplett. Är detta dock något vi inte vill att hon skall veta om, så vänligen bortse ifrån dessa “tips” av min egen och högst personliga syn.
– Då kan Du heller inte älska henne eller se någonting seriösare än kortvariga attraktioner, baserade på illusioner och undran.
Med J är det i alla fall för mig rent av omöjligt att spela något annat spel än “Vem är den finaste & viktigaste!”

Avslutar med några, ungefärliga, ord från min bror, han sade till mig under ett tjafs jag hade med en dåvarande flickvän, och som uppstod endast på grund av att jag gjorde alla fel de flesta män gör:
-“Var som ett fromt lamm mot din tjej som är den enda som kan ge dig en framtid och de få människor du verkligen älskar – var som ett lejon mot allt och alla andra. Tommy, du måste bygga en känsla runt henne av att hon är den mest unika personen i hela världen…”
Idag finns det ingen jag lyssnar på mer än på hennes ord – i såväl arbetet som i det privata!
Tyvärr agerar många av oss män enligt raka motsatsen och “hon” är den sista som får reda på, vi lyssnar på -och som vi tittar på…

Jag hoppas att en död mans ord, kan väcka lite liv i något som är så mycket starkare och finare än någon annan känsla vi kan tänkas ha -samt ge varandra!

Istället för att gå in för att göra henne svartsjuk – gör henne säker!
Istället för att göra henne osäker – gör henne som säkrast!
Istället för att söka svar från detta, som bara kan leda till osämja och knas mellan Er – Tala om att Du vill “känna henne” just nu – som bygger kommunikation och trygghet!
Mod & styrka är i mina ögon inte att blunda och skita i – det är snarare feghet. Mod & styrka är i mina ögon att våga se, känna och tala om! Den styrkan kan Du också föra över till “Er”!

Så, med andra betydligt kortare summerande ord, matematiken är rätt så enkel:
Vill Du bygga något starkare med henne – visa henne då vem, hur -och vad Du är. Men kanske framförallt, vem, hur -och vad hon är, för Dig!
Vill Du bygga en kortsiktig attraktion byggt på illusioner under en korta perioden innan Ni båda ruttnar – gör raka motsatsen!

– Helvete vad jag saknar -och tänker på Dig, Jeanette!

Dela & Diskutera:

r2Stefan Löfven höll idag sitt sommartal i Stockholm, i det talet citerade han, ironiskt nog, Judinnan och författarinnan, Eisel Weisel: “Du skall icke stå stillatigande”…
Ändå är det precis just detta vi gör, år efter år – så länge jag kan minnas. I fler frågor, men jag tänker främst på den konstant aktuella frågan om “rasism”. I en svarande debattartikel ifrågasatte jag också om vi i Sverige verkligen har full koll på vad rasism egentligen är? Det skriks “rasism” och “rasister” så fort någon vädrar en annan åsikt än den, “mainstream”-politiskt korrekta. Exempelvis av att älska allt som heter könsneutralt, älska allt som heter homosexualitet, älska tiggare, älska vår integration – som även i mina och många såväl invandrares som flyktingars ögon kan vara en av de mest misslyckade. Den synen som också endast talar om rasism som om det vore en Svensk uppfinning på export i världen – som endast Svenskar kan vara. Men den rasism som jag själv och väldigt många känner till, har sett, upplevt samt stött på kanske mer i livet, samt under hela uppväxten i en invandrartät förort till Stockholm är den lika råa rasismen emot svenskfödda. Inte minst svenskfödda tjejer!

Fast den rasismen, som vissa väljer att kalla för “omvänd”, som om Svenskar hade ensamrätt på att kunna vara rasister är det -eller aldrig har varit någon rasism som samhället velat se eller ta på. Än mindre, uppmärksamma och gå emot. Aldrig har jag sett någon som skriker hur mycket vi gillar olika gentemot denna rasism. Här står vi helt, direkt och fullständigt stillatigande. Det känns ofta som att “rasismens bekämpare” som ställer sig högt upp på barrikaderna för att skrika om hur mycket vi gillar olika ofta inte har någon susning om hur det ser ut 360 grader och än minst i segregerade områden. Endast under min uppväxt hörde jag talas om två fullbordade, riktigt vidriga, våldtäkter i mitt närområde – endast på grund av att tjejerna var svenskor. Hade dessa varit av utländsk härkomst skulle våldtäkten aldrig heller fullbordats. Synen på Svenska tjejer som “smutsiga”, “lösaktiga” och “horor” är rätt utbredd! Vare sig vill se samt erkänna detta eller inte.

Jag har varit med sedan starten av vad som idag är Europas största ungdomsfestival, som idag heter “We are Sthlm” (tidigare “Ung08”). Från år 2000 till 2012, under tolv års tid fick jag erfara denna rasism som allra starkast igen när hela Stockholm dras in till city för att gå på festival. Problematiken och rasismen var så utbredd och problematisk att vi under några år hade svårt att locka in Svenska ungdomar till den – killar som tjejer. Killarna utsattes för misshandel, rån och hot – tjejerna för sexuella trakasserier, våldtäkt(sförsök) samt kränkningar. Festivalen arbetade rätt hårt under dessa år med att locka tillbaka de svenska ungdomarna, där flera av deras föräldrar fått nog och inte släppte iväg sina barn. Endast på grund av den rasism de fick utstå för att de var Svenskar. Trots den extra tonvikt som lagts på vuxennärvaro, handplockandet av säkerhet och en personalkultur som arbetar hårt emot sexuella trakasserier, där vakter med invandrarbakgrund går i spetsen för att slå ner på denna rasism så sker det ändå.
Nu kallar vi detta inte för rasism i samhällsdebatten, då vi har synen att endast Svenskar kan vara detta, men alla trakasserier, påhopp och kränkningar – precis som i den “vanliga rasismen” – skedde endast på grund av hudfärg och etnicitet. Alltså, ingen som helst skillnad mot en svensk som skulle hoppa på en invandrare pga dennes etnicitet. Fast då heter det “rasism” – direkt!

Inte heller feministerna som så ofta blandar ihop äpplen med päron och anser att män är roten till allt ont samt “inte behövs i världen”, lyfter ett finger för dessa tjejer som utsätts. Mina enda – logiska – förklaringar till detta är att de antingen inte har en aning om den verklighet som de själva lever i, eller vågar inte stå upp för dessa utsatta tjejer för att de utsätts av killar med invandrarbakgrund? Men vad som är logiskt kan variera lika mycket i innebörd som ordet “demokrati” från person till person… Hade det dock varit svenska killar som utsatte tjejer med invandrar bakgrunder i samma utsträckning så hade detta aldrig gått obemärkt förbi någon. Dessa hade varit stämplade som både rasister och nazister! Per omgående. Festivalen lyckades till mångt och mycket med att vinna tillbaka många svenska ungdomar till vad som är lika mycket deras festival, men frågan är hur många – Svenska tjejer i synnerhet – som återkommer efter årets festival? Om vi väljer att återigen stå stillatigande samt titta åt andra hållet medan en riktigt vidrig rasism utspelar sig mitt framför våra ögon.

Under årets festival anmäldes uppemot 300 anmälningar om sexuellt ofredande -och trakasserier under fem dagar, av dessa var 100% av offren/ målsägarna svenska tjejer. 95% av gärningsmännen var Afghaner – detta enligt säkerheten och polisen på plats. Igår kväll fick även vi – jag och Jeanette – så dela denna verklighet när en närstående ung tjej utsattes för grova sexuella ofredanden. Vad som skiljer sig från tidigare år är att denna problematik – rasism – uppgick till hela 70% av all problematik på festivalen, tidigare har denna problematik delats med annan men inte varit så dominerande som i år. Under hela festivalen utmärkte sig ett större gäng med Afghanska ungdomar genom att sexuellt ofreda samt trakassera svenska tjejer, oftast i skydd av mörkret.
I mina ögon och i vanliga fall kan jag inte bry mig mindre om nationaliteten på människor, men detta blir till en ren och skär rasism – precis lika vidrig som den vi oftast endast talar om – när synen på svenska tjejer är så negativ som den är -och de blir attackerade samt antastade av precis samma orsak.

Trots denna stora problematik under årets festival har denna rasism inte uppmärksammats en enda gång, jag kan inte sluta tänka på hur det hade uppmärksammats om gärningsmännen samt offren hade omvända nationaliteter.
Men oavsett vad vi väljer att se, prata om eller uppmärksamma så lever verkligheten vidare i sin gång och det resulterar inte till att verkligheten blir mindre främlingsfientlig, utan raka motsatsen. Mycket av ren frustration samt känsla av orättvisa, en orättvisa som vi själva ger och tydligt säger att som svensk kan Du inte bli utsatt – endast utsätta! Det skall vara en outtalad “översyn” för, exempelvis, dessa Afghanska ungdomar vars festivalsyfte är att sexuellt ofreda samt trakassera svenska tjejer då de kan “komma ifrån krigsdrabbade bakgrunder” – så, rättfärdigar detta alltså ren rasism och ger en legitimitet till att kunna bete sig precis hur som helst? Och, skall – under sådant resonemang – svenska tjejer behöva stå till svars för att samhället inte vet hur man “hanterar” flyktingar med sådan bakgrund? Ger deras historik de rätten till att förtrycka svenska ungdomar enligt samma mentalitet de själva flydde ifrån?

Det som stör mig mest med detta är att den översynen blir starkare än omsorgen för svenska ungdomar som far illa. Det är inte ett dugg konstigt att partier som SD växer och blir – vad jag tror – Sveriges största parti inom kort. Om vi fortsätter att göra skillnad på rasism! Som jag skrev i den tidigare debattartikeln så är rasism rasism, oavsett ifrån vilket håll den än kommer ifrån och det är denna vi måste se – inte personers etnicitet och därav basera dennes handlingarna på om det är rasism eller inte. Svenskar uppfann inte rasismen och har absolut ingen exklusiv ensamrätt på att kunna vara rasister! Jag kan lova att av dessa 280 föräldrar samt tjejer idag känner en frustration och ingen kan klandra de om deras fientlighet stiger i takt med att de inte ens, i vårt politisk korrekta samhälle, kan säga att de som attackerade var “utländska killar” utan att behöva lägga till; “Men jag är inte rasist…!”
Nej, under årets festival var det utländska ungdomar som sexuellt trakasserade och påvisade levande exempel på hur rasismen lever i Sverige – Under årets alla dagar ser det ut så i många invandrartäta förorter också.
– Så ser vår verklighet och rasism ut i Sverige, och det handlar inte om att vara rasist – utan helt och hållet om att vara realist! Det ena utesluter inte det andra och rasismen emot invandrare/ flyktingar existerar den också…
Men vi kan inte endast se den rasismen, och samtidigt tro att SD kommer att minska i antal väljare!

Det har aldrig funnits en röst jag lyssnar på lika starkt som jag lyssnar till Jeanettes, vi kommer ifrån helt olika yrkesmässiga bakgrunder – men ändå utgör hennes syner och synpunkter bland de vettigaste och mest balanserade som jag någonsin hört. Jeanette är Svenska och hade inte en tanke på killarnas nationalitet innan jag drog upp det mönster av rasism som jag sett under hela mitt liv. Hennes första och direkta fråga var;
-“Vem är det som har tillsyn över dessa killar då…?”
Med den frågan satte hon även fingret på hur misslyckad vår integrationspolitik är – vi tar in ensamkommande flyktingbarn, när de sedan växt upp släpps de vind för våg utan någon som vägleder eller guidar de in i samhället.
En del av dessa gärningsmän under festivalen var bland de första som kom till Sverige efter Väst invasion av Afghanistan. Idag utsätter de svenska tjejer för samma förtryck de själva flydde ifrån.r1
Vi, äldre killar i dessa områden med invandrarbakgrund måste utgöra goda förebilder för ensamkommande flyktingbarn och visa såväl hur samhället fungerar som respekten för landet och alla dess invånare – söner som döttrar. Sverige i allmänhet kan inte förvänta sig att få någon respekt så länge respekten för oss själva och stoltheten över såväl nationen som folket är någonting “fult”.
Sverige och svenskar kan inte vara de som måste anpassa sig till världens alla problem, alla som flyr till Sverige ifrån världens alla olika problem måste anpassa sig till ett liv i Sverige – som Svensk!
Ska vi ha en mångkultur i Sverige, måste vi även både våga samt kunna prata om de problem som uppstår, oavsett från vilket håll.

En början kan vara att även Stefan Löfven och resten av vänstern inte står stillatigande – vilket är precis det han och dem gör i denna fråga, som de facto är ren – rasism.

Dela & Diskutera:

Our little world
jojonas~ / Foter / CC BY-NC-ND

En ny Ipsos global undersökning konstaterar att hälften (50%) av de tillfrågade i 24 länder medborgare anser att det finns för många invandrare i deras land och nästan lika många (46%) är överens om att invandringen orsakar förändringar i sitt land som de inte gillar. Mot en bakgrund där 81% av medborgarna visar att under de senaste fem åren migranter har ökat i deras land (och bara 30% säger att invandrarna gör sitt land mer intressant) endast en av fem (21%) medborgare säger invandring har haft en positiv inverkan på deras land, endast tre av 10 (28%) säger att invandringen varit bra för deras ekonomi. Vidare säger hälften (50%) att invandringen bidrar till en stor icke hanterbar press på de offentliga tjänsterna i sitt land.

I debatten används all möjlig statistik för vad som är vad, från Sverige intervjuades i denna undersökning ca 500 personer – men det intressanta i och med detta är att Sverige långt ifrån är “världens mest främlingsfientliga land” sm jag ofta fått höra att vi skulle vara i debatten.
Du kan finna -och ladda ner hela presentationen här – samt den detaljerade undersökningen här.
Nästan hälften (45%) av de tillfrågade tror invandrare har gjort det svårare för sitt eget folk att få jobb i deras land.
(endast 41% säger att man bör prioritera invandrare med högre utbildning och kvalifikationer för att fylla brister i yrken. )

Detta är fjärde gången undersökningen har genomförts, tidigare under 2014, 2013 och 2011-och spårningar av jämförelser noteras i hela resultatet. För denna omgång totalt 17.533 respondenter intervjuade i 24 länder, däribland Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Kanada, Kina, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Ungern, Indien, Israel, Italien, Japan, Mexiko, Polen , Ryssland, Saudiarabien, Sydafrika, Sydkorea, Spanien, Sverige, Turkiet och USA.
81% av medborgarna visar att under de senaste fem åren migranter har ökat i deras land … En majoritet (81% +3 sedan 2014) visar att under de senaste fem åren migranter har ökat i deras land.

De länder som mest indikerar på att invandrare har ökat i deras land under de senaste fem åren har börjar med:
Turkiet (97% – 5 procentenheter sedan 2014 och +16 från 2011), följt av:
Italien (94% 4 sedan 2014), Sydafrika ( 93% +5), Ungern (91% +10)
Ryssland (90% -3)
Sverige (88% +11 sedan 2014 och +22 sedan 2011)
Argentina (87% -2)
Tyskland (87% + 3 sedan 2014 och +21 sedan 2011)
Brasilien (86% -2)
Frankrike (86% +9)
Belgien (84% -1)
Mexiko (83% +4)
Indien (81% -1)
Polen (81% +4)
Storbritannien (80% -2)
Israel (79% n / a)
Kina (77% -4)
Saudiarabien (77% +14)
Australien (73% -1 och – 8 sedan 2011)
Kanada (70% -6)
USA (69% +4 och -12 sedan 2011)
Sydkorea (62% -3)
Japan (60% +8)
Spanien (58% +2 och -29 sedan 2011).

Hälften (50%) anser att det finns för många invandrare i deras land  (50% +2 sedan 2014 och -2 sedan 2011)
Turkiet (92% +9 och +41 sedan 2011) leder av alla de 24 tillfrågade länderna som anser det finnas för många invandrare i det egna landet, följt av;
Italien (71% +4)
Ryssland (69% -4 och -8 sedan 2011)
Sydafrika (62% +1)
Belgien (61% -2 och +11 sedan 2011)
Indien (61% +5)
Frankrike (60% +2 och +8 sedan 2011)
Storbritannien (60 % n / c men -11 sedan 2011)
Saudiarabien (59% -6)
Israel (58% n / a)
Argentina (57% n / c)
Ungern (54% +8)
USA (49 % +1 men -10 sedan 2011)
Spanien (48% n / c, men -19 sedan 2011)
Australien (44% +1 men -8 sedan 2011)
Tyskland (43% -8)
Sverige (43% +6)
Kanada (39% -1)
Brasilien (36% -6)
Mexiko (35% -9)
Sydkorea (33% +3 och +9 sedan 2011),
Kina (32% +8),
Polen (32% +8
Japan (13% -3).

Och nästan lika många (46%) är överens om att invandringen medför samt orsakar förändringar för sitt på ett sätt som de inte gillar …
Nästan hälften (46%) av de tillfrågade medborgarna är överens om att invandringen orsakar sitt land för att ändra på ett sätt som de inte gillar.
Detta gäller särskilt i Turkiet (84%) som leder listan följt av;
Italien (65%)
Ryssland (59%)
Belgien (58%)
Frankrike (57%)
Israel (57%)
Sydafrika (54 %)
Storbritannien (54%)
Ungern (52%)
Indien (52%)
Australien (49%)
Argentina (47%)
USA (43%)
Spanien (44%)
Kanada (43 %)
Tyskland (41%)
Polen (39%)
Saudiarabien (38%)
Sverige (36%)
Mexiko (32%)
Kina (29%)
Sydkorea (25%)
[Brasilien ( 25%) och Japan (22%). [Frågan ställdes för första gången i år, 2015 och har ingen spårning.]

Endast en av fem (21%) säger att invandringen har haft en positiv inverkan …
Endast en av fem (21% n / c sedan 2014) medborgare från de 24 undersökta länderna säger att invandringen i allmänhet har haft en positiv inverkan på deras land – och det har inte skett någon förändring i denna siffra mellan 2011 och 2015.

Det land som är mest indikerar på att invandringen har generellt haft en positiv inverkan är:
Saudiarabien (52% +22 sedan 2014), som följs av;
Indien (49% +8),
Kanada (37% +4),
Australien (36 % +4),
Sverige (31% -8),
Kina (29% +13),
Storbritannien (28% +2 och +9 sedan 2011),
USA (25% n / c sedan 2014 men +7 sedan 2011),
Brasilien (23% -12),
Spanien (21% ingen förändring),
Tyskland (20% +5),
Sydafrika (20% +4 och + $ 0,10 2011)
Sydkorea (19% -6), Israel (18% n / a),
Mexiko (16% 2),
Argentina (15% -2), Polen (15% -5),
Japan (13% n / c),
Belgien (12% 2),
Frankrike (11% -1),
Ryssland (11% +3),
Ungern (6% -2),
Italien (5% -4)
Turkiet (2% n / c).

Endast tre av 10 (28%) säger att invandringen varit bra för ekonomin i sitt land …
Denna tro är troligen uttrycks av dem i Saudiarabien (52% +8 sedan 2014 och +11 sedan 2011), följt av de i;
Indien (48% +8),
Kina (44% +9),
Kanada (43% +3 )
Australien (41% +4),
Storbritannien (38% +6 och +11 sedan 2011),
Sverige (38% +1 och +10 sedan 2011),
Sydafrika (36% +9 och +18 sedan 2011),
Brasilien (33% -4 och -14 sedan 2011),
USA (30% +2 och +7 sedan 2011),
Tyskland (27% +4),
Spanien (26% -1),
Sydkorea (23% -3 och -7 sedan 2011),
Israel (22% n / a),
Mexiko (22% -1 och -5 2011, Argentina (20% -5)
Japan (20% -3 och -6 sedan 2011),
Belgien (19 % +3),
Polen (17% -7 och -11 sex 2011)
Frankrike (15% -4 och -9 sedan 2011),
Italien (14% -4 och -16 sedan 2011),
Turkiet (14% +3) ,
Ungern (13% -1)
Ryssland (13% +1).

Hälften (50% +1 sedan 2014 och stadig sedan 2011) av de tillfrågade medborgarna av  de 24 länder anser att invandringen skapar för stor press på de offentliga tjänsterna i landet.
Ledande på listan över de länder där medborgarna anser att deras offentliga tjänster belägras av invandrare är;
Turkiet (81% +9 sedan 2014 och +36 sedan 2011), följt av;
Storbritannien (68% n / c sedan 2014 och -86 2011),
Italien (67% + för och +11 sex 2011),
Israel (62% n / a), Indien (61% +1),
Frankrike (60% -1),
Sydafrika (59% -2),
USA ( 58% n / c och -8 sedan 2011),
Belgien (56% -7 och -12 sedan 2011),
Argentina (53% n / c och -9 sedan 2011),
Ungern (53% n / c och -6 sedan 2011),
Australien (52% -4 och -12 sedan 2011),
Spanien (52% -4 och -18 sedan 2011),
Saudiarabien (49% -10),
Tyskland (47% -5 och -11 sedan 2011) ,
Kanada (45% -6 och -11 sex 2011),
Sverige (45% +8),
Ryssland (43% -5),
Kina (38% +11),
Brasilien (37% -2),
Mexiko (34% n / c),
Polen (34% + för och 7 sedan 2011),
Sydkorea (31% -3 och +6 sedan 2011)
Japan (21% -4 och -7 sedan 2011).

Nästan hälften (45% -1 sedan 2014 och -3 sedan 2011) av de tillfrågade medborgarna i 24 länder anser att invandrare i deras land har gjort det svårare för de egna medborgare att få arbete.
Ledande listan över länder som medborgarna anser att invandrare gjorde det svårare för sina egna medborgare att få jobb är;
Turkiet (85% +13 sedan 2014 och +24 sedan 2011), följt av;
Ryssland (68% -3 och -7 eftersom 2011),
Argentina (56% -1 och -5 sedan 2011),
Indien (55% +3),
Italien (54% -3),
Sydafrika (54% -4 och -10 sedan 2011),
Belgien (52% +2 och +6 sedan 2011),
Frankrike (48% +2 och +7 sedan 2011),
Storbritannien (48% -3 och -14 sedan 2011),
USA (48% -3 och -12 sedan 2011),
Saudiarabien (47% -10),
Australien (46% -5),
Polen (46% +10),
Israel (44% n / c),
Spanien (41% -4 och -11 sedan 2011),
Ungern (40 % -13),
Kanada (39% -8),
Brasilien (36% -3),
Kina (33% +5),
Sydkorea (32% -6),
Tyskland (30% -5 och -7 sedan 2011) ,
Mexiko (29% -3),
Sverige (25% +7)
Japan (24% -5 och -14 sedan 2011).

Fyra av 10 (41% -1 och -4 sedan 2011) av medborgarna i de 24 undersökta länderna anser att man bör prioritera invandrare med högre utbildning och kvalifikationer som kan fylla bristerna bland vissa yrken inom sitt land.
Sydafrika (60% +5 sedan 2014 och fyra sedan 2011) följt av;
Kina (55% +3 och +9 sedan 2013),
Indien (55% +7 ),
Saudiarabien (55% -1),
Storbritannien (54% -5),
Ryssland (50% -5 och -7 sedan 2011,
Kanada (49% -8 och -13 sedan 2011),
Australien (46% + 2 men -15 sedan 2011),
Turkiet (44% +1 men -5 sedan 2011),
Tyskland (43% -4), Sverige (42% +3),
Belgien (40% -5), Mexiko (40% + 8),
Israel (38% n / a),
Frankrike (37% -9),
USA (35% +2),
Argentina (34% -2),
Ungern (34% +1 men -7 sedan 2011),
Polen (31% + för),
Sydkorea (31% +2),
Spanien (31% -5),
Brasilien (30% -9),
Japan (26% -2 och -8 sedan 2011)
Italien (24% -2 och -12 sedan 2011).

Endast tre av 10 (30% n / c sedan 2014) av medborgarna i dessa 24 länder anser att invandring är bra för ekonomin i sitt land.

Kina (48% +3 sedan 2014 och +11 sedan 2013) följt av;
Australien (47% +2),
Kanada (47% +1 ),
Indien (46% +2),
Saudiarabien (42% +2),
USA (41% + för och +5 sedan 2011),
Storbritannien (40% +2 och +7 sedan 2011),
Sydafrika ( 38% +7 och +12 sedan 2011),
Brasilien (37% -5 och -15 sedan 2011),
Tyskland (33% -2), Turkiet (28% +5),
Argentina (23% -2),
Polen ( 23% -8 och -16 sedan 2011),
Mexiko (22% +4), Belgien (20% n / c),
Frankrike (20% -3 och -8 sedan 2011),
Spanien (20% +1),
South Korea (19% n / c),
Israel (19% n / a),
Ungern (18% -2 och -5 sedan 2011),
Japan (14% -2 och -4 sedan 2011),
Italien (13% -3 och -5 sedan 2011)
Ryssland (9% +1).

Dela & Diskutera:

– … Beroende på vem, var -och hur!
Debatten kring prostitution har länge varit en het debatt, det finns såväl manliga som kvinnliga prostituerade men i vårt debattklimat är samtliga prostituerade människoslavar, som gör detta emot sin egen vilja – för vi vet att ingen människa vill ha sex med olika personer. Trots att jag under mitt 36 åriga liv har träffat -och pratat om detta med både en och tre människor, män som kvinnor, som helt själva och helt utan någon hallick väljer att sälja sina sexuella tjänster. För ingen annan orsak än att de pengar de tjänar! Vare sig vi vill tro det eller ej, vare sig vi är emot det eller ej.
Det finns prostituerade över hela världen, inte minst i Europa och fler än vad vi vill tro i Sverige, likt dessa tre, som inte är offer för människohandel utan väljer att annonsera sig själva på escort-sidor. Några några kvällar i veckan, någon annan varannan vecka när inte barnen är hemma och andra endast när de åker på tjänsteresa med arbetet till andra städer… Nog om det!
Men debatten kring prostitution är precis som debatten kring så mycket annat – det blir svart eller vitt! Det finns inget mellanläge och det finns inte de som själva väljer detta, utan bara för att “jag” inte kan förstå hur en människa kan välja något, så kan ingen annan göra det heller. Det finns även gott om såväl män som kvinnor som beger sig ut på krogen lika ofta eller sällan, låter sig bjudas på drinkar hela kvällar och beger sig hemåt för att ha sex med olika män eller kvinnor varenda tillfälle. Fast dessa går av någon orsak inte under samma kategori. Likheten mellan dessa är att de gör det precis lika frivilligt! Ett par, som jag lärde känna via en annan vän, och träffade på en fest berättade rätt öppet om hur de åkte över hela Europa under helgerna för att ibland träffa sexköpare tillsammans eller var och en åt sitt håll. Skillnaden mellan dessa och de vi kallar vara “sexuellt frigjorda” är att dessa tjänar rätt grova pengar och ingen arbetar 8-17 jobb.
Personligen är jag en “en-kvinnas-man” och vill vare sig ha sex med någon annan än henne, oavsett betalning eller ej – men alla är inte som mig och även fast jag inte ens kan förstå vare sig detta par eller de som escortar sig själva, så greppar jag att det existerar och att de ser samt tänker helt annorlunda om saken!

Jag talar alltså INTE om människor som kidnappats och är offer för tvångs prostitution samt människohandel. Jag greppar också att dessa och detta existerar i en rätt stor skala i vår omvärld som i Sverige – men inte alla! Det finns de som säljer sex av egen fri vilja, tydligen greppar vi detta när det kommer till HBTQ -och homosexuell prostitution. Men – hör och häpna – det finns även sådan heterosexuell. En kvinna i Malmö har gjort sig själv till deras förkämpe genom att helt öppet stå för detta och berättar själv hur hon väljer detta samt väljer bort ett “vanligt arbete”.
Men ändå lyssnar vi inte, utan analysen är klar – hon säger detta under tvång… Denna kvinna har även gjort en nyhet av att hon ansök om F-skatt för sin verksamhet, som hon ser vara hennes helt fria och egna val. Hade hon varit homosexuell eller HBTQ och prostituerad så hade detta förståtts och även möjligen hållits med, då hon endast “säljer sex mot ersättning”.

Vi gör ändå rätt så stor skillnad på folk och folk… det är idag fullt ut och direkt politiskt korrekt samt ytterst känsligt att “kritisera” vissa saker, säga sig gilla vissa saker som kvinnlighet/ manlighet, och även tycka vissa saker. Vi talar om “lättkränkta vita män” – jag skulle snarare endast säga, “lättkränkta!”
I Sverige är vi också rätt så duktiga på att välja att se annat än verkligheten, genom att döpa om saker. Vi väljer att döpa om fattigdom till “relativ fattigdom” – men för den fattige gör detta ingen som helst skillnad, utan möjligen endast blir förbannad. Det är idag oerhört känsligt att säga sig inte älska eller uppskatta könsneutralitet eller HBTQ, jag har inget emot de eller det men jag älskar DET inte heller, personligen är jag oerhört likgiltig gentemot homosexualitet och transsexualitet – dvs, jag bryr mig inte, så länge folk får göra, tycka och tänka vad de själva vill i vår yttrandefrihet är jag nöjd. Jag bryr mig om människan! Men i debattartikel skriver RFSL-Ungdom om att HBTQ-personer som har “sex mot ersättning stigmatiseras”…
Nu hänger jag inte riktigt med, även fast jag ser konceptet av att skriva om verkligheten till ett finare, möjligen mer acceptabelt namn…! Vad är skillnaden egentligen mellan att en heterosexuell person säljer sex emot ersättning och en HBTQ person som gör detsamma? Den största skillnaden som slår mig direkt, med tanke på prostitutionsdebatten, är att när den heterosexuella personer gör detta så är det prostitution och denna är genast förtryckt, svag, ägd av någon annan samt gör detta helt emot sin egen vilja. När en HBTQ person prostituerar sig så säljer denne endast “sex emot ersättning” och vi ser en enorm skillnad på prostitution och prostitution – som att det skulle finnas en god och en ond.

Är detta inte helt fantastiskt hur exakt samma saker kan skilja så oerhört i debatten, samt sätter ett rätt så tydligt finger på vad vi kan -och inte kan kritisera eller ens tala om. HBTQ personer och homosexualitet är ett sådant ämne man bara inte får säga något “negativt” om, utan måste älska! Varför skriver man inte om hur dessa HBTQ personer gör detta emot sin vilja? Varför skriver man inte om att vården borde fånga upp dessa -och ringa polisen? För dessa HBTQ personer som säljer sex emot ersättning, måste ju då också vara slavar och utsatta för både människohandel och förtryck! Eller är det endast heterosexuella personer som “säljer sex mot ersättning”, precis som Svenskar endast kan vara rasister, som kan vara prostituerade?
Prostitution är fortfarande prostitution, oavsett vem som säljer sex. Sedan skall INGEN människa – vare sig de är prostituerad eller ej bli stigmatiserade!
– Oavsett om de är HBTQ, Transsexuella, Homosexuella eller Heterosexuella!

Dela & Diskutera:

– Som vi alltid har gjort i detta lands debattklimat, fast aldrig fattat eller sett det själva! I Sveriges debatt -och samhällsklimat har vi en sådan urbota korkad syn på att rasism verkar vara en exklusiv idioti som endast vita, högerorienterade svenskar kan vara. I en debattartikel skriver Matilda Wahl att de människor som är trötta på invandringen kan ta “sitt pick och pack och dra”.
Vart skall dessa dra? Varför skall dessa dra, för en åsikt de inte delas av författarinnan? Matilda utgör därmed den diktatoriska anti-oliktänkande järnhand som hon också hänvisar till att många människor flyr ifrån och som det är vår mänskliga uppgift att hjälpa. Jag håller helt med, en av orsakerna till varför jag är stolt över Sverige är för att vi de facto också hjälper. Men vi kan inte glömma oss själva… Det talas om “demokrati” som allra mest när andra åsikter dyker upp som vi själva inte delar, men greppar vi verkligen hur odemokratiskt vi själva också kan bete oss?
I mina ögon är denna artikel precis detsamma som att tala om för vilken grupp människor som helst, som inte delar mina synsätt, värderingar -och/ eller politiska ideologier att de kan dra.
Det existerar snarare i en diktatur än hur en demokrati per definition och de facto skall fungera. Många sätter även upp “Jag gillar olika” på sina profiler så fort ett till Riksdagen demokratiskt folkvalt parti, SD, skall hålla torgmöten i Tomelilla, men för dessa handlar då “olika” enbart om färgen på människors hud och inte alls olika tankesätt. Vem är då egentligen rasisten, som enbart ser till hudfärg? Vi skriker ordet “rasism” och “rasister” i vår lilla Ankdam så fort en från oss avvikande åsikt vädras, men vet vi egentligen vad rasism är och hur den är? Av alla som skriker som högst om rasism och rasister har jag inte mött speciellt många som levt många år, än mindre vara uppväxta, i en segregerad förort. Skall vi tala om rasism – låt oss då se rasismen vart den finns! Under hela min uppväxt i Hallonbergen existerade rasismen åt fler åt – inte minst den emot Svenskfödda. Jag minns så väl hur en del svenskfödda blev drabbade, utsatta och mådde dåligt av ingen annan orsak än att var “svennar”. För detta blev de exkluderade, slagna, springpojkar och trakasserade. Men ingen såg den rasismen de utsattes för. Per definition är rasism ett exkluderande av människor på grund av etnicitet, hudfärg, bakgrund och åsikter. Är det dessa Matilda menar skall dra? Såg Matilda deras lidande under ca 10 års tid, kan Matilda ens greppa att där kan finnas en uns av frustration? Eller gäller den förståelsen endast alla andra?

Vill Matilda att samtliga som vill stoppa invandringen skall dra härifrån, så hoppas jag att hon och alla andra som bär på samma rasistiska tanke och ideologier av att slänga ut oliktänkande ur landet också inser att de säger åt tusentals invandrare/ flyktingar att även dra härifrån. Rasism är ingen Svensk företeelse, som vi verkar tro allt för ofta, utan den existerar betydligt mer och starkare i vår omvärld. En omvärld som är fylld av religiösa, etniska samt ideologiska konflikter som vi tack och lov aldrig ens varit i närheten av att få uppleva. Många av dess såväl offer som förövare och utövare bor de facto här, många av de i våra förorter. Likaså landsmännen samt folkgrupperna och den rasism som existerar mellan invandrande folkgrupper är aldrig någonting som ens har lyfts upp till debatt. Den vill -och/ eller kan vi helt enkelt inte se! Den är inte heller politisk korrekt att lyfta och den sanna rasismen är troligen för stark för oss att ens våga oss på. Vi har ingen aning om den, helt enkelt! Torgmöten och reklamskyltar är ett enklare mål! Faktum är att Sveriges integrationspolitik har misslyckats monumentalt och titta endast på våra “förorter” samt mer s.k. “segregerade områden” – det finns en orsak till den utanförskap, arbetslöshet samt hopplöshet och inte minst den trångboddhet som råder i många områden. Dessa områden blir bara värre och värre med ett växande utanförskap, som det anländer fler och fler till utan språkkunskaper eller kunna stå på egna två. Det existerar problem som vi inte ens vill titta på, än mindre lyfta för debatt. Rasismen mellan folkgrupper, andra än Svenskar inblandade, är ett sådant. Det handlar inte jämt och ständigt om “rasism”, så fort någon åsikt yttras eller så någons bild av hur misslyckad verklighetens integrationspolitiken är.

Bara för att jag har en mening, uppfattning och åsikt som skiljer sig ifrån Din så skall jag dra ifrån landet som jag är född i? Ser man inte det dubbelseende av att vilja bekämpa “våld med våld” så vet jag inte vad som krävs. Men att bekämpa rasism med rasism är inte någon speciellt intelligent väg att gå. Ska vi nu tala om SD, det är idag Sverige tredje största parti med uppemot en miljon Svenska medborgare som väljare. De är dubbelt så stora som mitt eget parti, och faktiskt större än de flestas. Vi exkluderar de som så bara misstänks rösta på SD från våra kompislistor, vägrar tala med de och fryser ut dem. Talar om de alla som “idioter” och vi synar vartenda steg de tar… Vi river ner allt vi kan se som de gör, men ändå säger vi oss både stå för en demokrati och “gillar olika”. Vi gör detta bland annat med ett argument att de kommer ifrån en icke-demokratisk bakgrund, den Nazistiska. Vet vi om hur många fler partier som gör detsamma…? Socialdemokraterna införde Sveriges första rasbiologiska institut i Uppsala. Vänsterpartiet hette fram tills 1990; Vänsterpartiet Kommunisterna och skall vi hård dra det så har även kommunismen haft sina koncentrationsläger samt skördat över 60 miljoner människoliv för att dessa var oliktänkande, religiösa eller inte inställsamma. Den fortsätter att skörda människoliv i Nordkorea b.la… Mitt eget parti har mer bruna inslag i Skåne trakten. Är jag nu nazist i Dina ögon? Ska jag exkluderas? Om så, så säger det mer om Dig i mina och då får Du kalla mig Nazist! Jag är inte ett dugg rädd för att bli kallad vare sig rasist eller nazist, utan vet precis vad som är vad. Så vad är skillnaderna, förutom att endast ett partis bakgrund hålls emot och fryser ut deras väljare? Odemokratiska metoder fungerar inte, SD bara växer! Har vi fortfarande inte fattar det? De fungerar inte heller oavsett om de som kallar sig vara för en “demokrati” använder sig av odemokratiska förhållningssätt, medel och retorik, det räcker inte med att man klistrar på ett “gillar olika”-märke eller säger sig stå för demokratin, för att rättfärdiga sina rent av egna rasistiska förhållnings -och tillvägagångssätt.

Att be varenda människa ta sitt pick och pack dra ifrån detta land, oavsett om de är födda här eller inte, är rent ut sagt och direkt lika fascistiskt i mina ögon som jag misstänker att författarinnan vill bekämpa. De eller vi, skall alltså dra endast på grund av en åsikt som inte delas av henne – i en s.k. demokrati där yttrande -och åsiktsfriheten skall vara det starkaste kännetecknet…
Rasism är inte heller någonting som absolut måste riktas emot hudfärger, det kan lika gärna handla om att inte acceptera samt helt exkludera en annan människa på grund av dennes åsikt.
Detta ser jag också rätt gott om i samhällsdebatten. Jag älskar inte allt som heter -och/ eller är “könsneutralt”, utan uppskattar som allra mest den attraktiva och charmiga kvinnlighet hos den kvinnan jag träffar – Men jag blir lätt direkt en kvinnomisshandlande mansgris.
Jag har ingenting emot homosexuella, men älskar det inte heller och blir lätt direkt en stor homofob!
Jag har levt i -och med invandrartäta områden under hela mitt liv och på nära håll sett hur det egna ansvaret tillsammans med en misslyckad integrationspolitik som lett till stora utanförskap skapat flera missöden av unga människor. Så istället för att lägga fokus på rena skitsaker, se dessa öden istället och höj rösterna för dessa som är ett direkt resultat av ett utanförskap och en segregering skapad av oss själva. Bara vi själva kan också vända det utanförskapet, men den lösningen ligger inte att bygga och köra planet samtidigt som vi fyller planet med fler människor.
Så, ja  vi kan inte ta emot och ta emot, så vida inte andra områden och kommuner än de redan som mest invandrartäta områdena öppnar upp. Det är min egen åsikt och uppfattning, får jag ha den utan att känna mig behöva lämna landet? Eller är lättare att stå och skrika när man inte ens behöver se vad det är man skriker om?

Nej Matilda, jag kommer inte att ta mitt “pick och pack och dra” bara för att jag har en annan uppfattning och åsikt än den Du har! Mina, precis som de allra flestas uppfattningar och åsikter är baserade på vad vi har i vårt bagage, vad vi har sett, hört, varit med om samt upplevt. Ska vi behöva dra ifrån det egna landet bara för att jag har de åsikter jag har – i en demokrati där vi alla “gillar olika” och där vi skriker som högst om att vi minsann har en yttrande, religions -och åsiktsfrihet att vara stolta över. Men så fort någon tänker mer eller mindre avvikande så är det alle man på däck och dessa vackra ord som verkar variera i sin innebörd från person till person gäller då enbart han eller hon med andra åsikter?
Vem är du att tala om för mig och min familj att vi skall packa ihop och dra? Gestapo? Jag hade kunnat vara lika odemokratisk och sagt åt Dig att ta Din packning på max en väska (istället för “pick och pack”) och dra, lämna landet! Bara för att Du inte tänker som jag gör eller tycker som jag gör. Men vill Du verkligen se rasismens hela fula tryne – sätt Dig in i den råa rasism som även råder mellan folkgrupper i Sverige, och inte minst, b.la hur många Svenska barn -och unga känner sig i invandrartäta områden. Enligt Ditt resonemang blir det, om inte fler så alla gånger, lika många invandrare och flyktingar som det blir “Rasistiska Svenskar” som då uppmanas lämna landet än de vi endast verkar tro kunna vara rasister; Svenskar och SD!

Rasismen är vidrig vart den än kommer ifrån, om den så visar sig för att du bor i en förort, vilket sker dagligen! Tycker samt tänker annorlunda eller pga etnicitet. Men skall vi tala om rasism, låt oss då tala om rasism från alla fronter och uppmärksamma alla dess offer som förövare – Svenskar som icke-Svenskar!
Men att bekämpa rasism med rasism är lika effektivt som att bekämpa våld med våld. Vi måste bekämpa allt sånt skit med de demokratiska förhållningssätt och regler som vi själva tror på!
Om vi nu verkligen tror på vår demokrati, så innebär det att allas åsikter skall få plats, hur skeva eller vidriga vi än tycker att de är, och bemöta dessa med argument, sakfrågor samt fakta – inte med exkluderande, tystande eller uppmaningar om att de som inte gillar kan dra. Men gillar man inte demokrati så kan man ju alltid ta sitt pick och pack och dra… Om man vill!

Dela & Diskutera:

freedom-of-speech-megaphone2“Vi lever i en demokrati”, “i en demokrati gillar vi olika” osv osv, slagorden för allt det fina i en demokrati, eller vad vi själva ser i en demokrati, kan skilja sig avsevärt från person till person – och dennes agenda! Vi pratar om “demokratin” som om den vore helt felfri, och något rosa skimrande paradis där allt och alla välkomnas och där vi “gillar olika”. Men hur mycket gillar vi egentligen olika och hur demokratiskt beter vi oss själva, gentemot saker -och sakfrågor som vi inte håller med om själva? Ser vi överhuvudtaget hur odemokratiskt vi själva kan bete oss? Det största knaset med en demokrati är också just att det vi själva inte gillar, uppskattar, tycker eller tänker måste respekteras, accepteras och få plats. Demokratins största kännetecken, vilket också är det vi ropar som allra högst på, är just yttrande -åsiktsfriheten. Men finns den verkligen i Sverige? Existerar den för var och en av oss Svenskar som en självklar del i vardagen, i debatten och/ eller i åsikterna? Så som det “skall göra” och råda i en sann demokrati?

Personligen anser jag – absolut inte! Någon sann yttrande -och åsiktsfrihet råder inte för fem öre, mer än på papper. I mina ögon ger “åsikts -och yttrandefrihet” inte ett skit, som så mycket annat, så länge -och endast för att det står att denna råder “på papper”. Men det är vad folket i ett samhälle verkligen tycker, känner och ser som spelar någon roll. Det är precis detsamma som jag ofta säger till Jeanette att hon är det viktigaste och finaste som finns. Som så många. Men existerar inte den känslan eller om handlingarna – stora som små – som backar upp orden i upplevelser betyder orden inte ett skit. Demokrati är ett ord som jag tycker att vi tar till oss och använder när det passar våra personliga behov, åsikter eller när något vi inte håller med om sker eller sägs. Som exempelvis Sverigedemokraterna. Idag, Sveriges tredje största parti. Av Sveriges ca 9 miljoner människor röstade hela 1 miljon av dessa på SD. Vi avfärdar en miljon människor tillika Svenska medborgare som totalt “dumma i huvudet” som inte fattar ett skit… Vi säger upp bekantskaper med någon som så misstänks rösta på SD och vi stämplar samtliga vara större Nazi-sympatisörer än Hitler själv. Detta gör vi pga en eller flera åsikter som vi själva personligen inte delar, men säger oss förakta på grund av en “icke demokratisk syn” – ett icke demokratiskt beteende som dock vi själva verkar har full legitimitet att få agera som – oavsett om det är emot rasister, män som uppskattar kvinnlighet eller emot något vi inte har full koll på, men hört och tror något om.

I ett tidigare inlägg skrev jag om mitt eget partis, Centerpartiets, platsannons gällande arbete hos Centerpartiet där man helst såg sökande med annan bakgrund än Svensk söka arbetet. Dåså, perfekt…! Vi står för mångkultur med en rasistisk touch och ingen reagerar eller ens ser någon rasism, för det är ju endast Svenskar som kan vara rasister emot annat än Svenskar… Höjden av -och spot on av precis det jag menar med vårt dubbelseende…
Hade det istället stått, annan bakgrund än Arabisk eller Indisk så hade det direkt kopplats till en icke demokratisk rasism. Men i sak och per definition är det precis lika odemokratiskt och exkluderande rasism – endast baserat på etnicitet, bakgrund samt hudfärg.
Men detta ser vi inte, eller vill inte se något odemokratiskt i. Inte heller att Vänsterpartiet och till viss del Miljöpartiet, precis som SD och många andra “rumsrena” Riksdagspartier, kommer ifrån en icke demokratiskt bakgrund. Kommunismen har skördat över 60 miljoner oliktänkande människors död. Vänsterpartiet hette fram till 1990 “Vänsterpartiet Kommunisterna”, dessförinnan hette dem “Sveriges Socialdemokratiska vänsterparti” .
Vänsterpartiet har som socialdemokraterna sitt ursprung i den socialistiska arbetarrörelsen. Socialdemokraterna var länge också var negativ till samarbete med Vänsterpartiet och den kommunistiska ideologi partiet stod för.
Socialdemokraterna var också det parti som införde Sveriges första rasbilogiska institut i Uppsala…

Varför dessa paralleller? Därför att det påvisar vårt hycklande dubbelmoral när det kommer till vår syn på vilka som kommer vart ifrån och hur viktigt det tydligen är att partier har en “demokratisk bakgrund”. Jag tror alla dagar i veckan, även samtliga minuter under den, att SD kommer ifrån Nazistiska gräsrötter, precis lika mycket som Vänsterpartiet kommer ifrån Kommunistiska gräsrötter och bakgrunder. Med tanke på vad Kommunismen har begått och i skrivande stund fortfarande begår för brott mot mänskligheten, massmord och förföljningar – som i ex Nordkorea- med sina koncentrationsläger, total kontroll, indoktrinering samt förföljande och avrättande av “oliktänkande” – precis som Nazismen för 100 år sedan, så är inte den i mina ögon heller något som får plats i en demokrati. Den är ett precis lika stort hot emot den som Nazismen och Jihadismen.  Är dem det för Dig också, enbart med tanke på hur dessa ser på oliktänkande, yttrande -och åsiktsfriheten? Eller är det endast SD och en miljon Svenskar som kan utgöra hot emot demokratin?

Ska vi verkligen vara demokratiska fullt ut? I sådana fall skall vi också, på riktigt, acceptera och rent av ibland även välkomna olikheter – oavsett hur skeva dessa än för oss själva. Men vi kan inte använda oss av odemokratiska retoriker eller beteenden och få dessa legitimerade bara för att vi säger oss stå för demokrati. Det känns som ett hycklande av stora slag. Tror vi verkligen på demokratin så så trior vi också på att demokratiska förhållningssätt och retorik kan besegra samt vara starkare icke demokratiska, men idag använder många av oss rent av fascistiska medel, exkludering och uteslutning för att kämpa för en demokrati. Allting är inte perfekt i en demokrati, det finns kanske inte någon perfekt världsordning men jag tror starkt på Liberalismen där individen alltid står först och högst – före både stat och myndigheter. Detta innebär också att individens egna tankar, åsikter och inställningar måste respekteras. Precis som Du och jag formas vårt synsätt, tankar och inställningar av vårt bagage, erfarenheter samt hur vi uppfattar och har uppfattat samhället –  Det är också olika, och olika är så mycket mer än en hudfärg…20-ICT-cartoon
I en demokrati och “allas likas värde” handlar det inte om vad JAG anser vara rätt eller fel -och idiotförklara, avfärda samt utesluta oliktänkande. Det kan snarare påminnas vara en diktatur. Utan vad var och en själva anser, tycker och tänker – samt kunna få tycka och tänka detta. Förslagsvis, bemöta -och förändra genom diskussioner, debatter, fakta och sakfrågor – men alltid respektera människan bakom? Är inte det “Allas lika värde” eller att “gilla olika”?
Idag är snarare tyvärr både “Allas” och “olika” endast de som tycker, tänker -och ser på saker som  mig själv!

Till J, en sann krigare som gått mot -och uppnått sina drömmar, trots ett eget samhälle som aldrig accepterat eller sett honom vara lika mycket  värd på pga “olika” – Som vi säger oss gilla så mycket…

 

Dela & Diskutera: