BIld: Göteborgs-postenDen 29 juli är för mig ett datum för alltid kommer att vara förknippat med förlusten av min bror, Tony. Det sägs att tiden läker alla sår, men vissa sår förblir öppna men tiden kan alla gånger ge både perspektiv och insikter. Förlusten, saknaden och sorgen är dock bestående. Det finns de som anser att bara 2-3 år är en “lång tid” efter att någon anhörig försvunnit ifrån en och många anhöriga talar om röster som säger att de borde “gå vidare nu…” Hur “går man vidare”? Man kan lära sig att leva med förlusten av en nära anhörig, men aldrig “gå vidare” ifrån det. En del dör tillsammans – där och då. Sedan påbörjar även något nytt, om man har den insikten av att dels vilja leva för denne och dennes minne, inte “dö för” denne. Jag har nog aldrig varit mer nöjd med mitt liv tidigare än det jag lever idag, den totalförändring i mycket hos mig som Tonys död förde med sig är – märkligt nog – något jag är honom evigt tacksam för också. Idag är namnet Deogan förknippat med mycket mer än huliganism, kriminalitet och annat skit som endast var en sådan liten del av vem Tony var. Hade jag istället valt en annan väg, och “dö för honom”, så hade inget av detta idag skett – ingen hade kanske kommit ihåg namnet eller främst, honom.

Hade jag valt en annan väg så skulle så mycket av det jag idag kan känna, ge -och fokusera på aldrig heller varit möjligt. Idag lever jag för tre saker -och prioriteringar – Familj, Hem & Arbete. Allt detta har jag idag, och efter att ha träffat helt rätt även i relation så känns faktiskt livet idag komplett, mättat och allt som ingår i det är precis också det jag vill leva för! Minnet av Tony följer alltid med, och grunden för att kunna känna denna tacksamhet och mättnad är helt tack vare honom. Även det! Med andra ord, jag har dragit lärdom av -och gjort det bästa möjliga gentemot en – fr mig – hemskt situation. Men fotbollssamhället och samhället i stort har gjort raka motsatsen när det gäller denna problematik inom fotbollen. Idag är Sverige i topp – alla gånger – när det gäller huliganer och dess utveckling.
Svenska huliganer står upp emot de allra flesta andra nationaliteter och rent av söker sig att möta de kanske mest beryktade. De har sina mål, verktyg och syner klara – så pass klara att till och med vi, “det goda samhället”, som skall stå emot och gång på gång säger oss ha en s.k. “nolltolerans” mer tror på deras tillvägagångssätt, än vad vi tror på samhällets egna verktyg och tillvägagångssätt.
Sedan 2002 har utvecklingen gått spikrakt uppåt – för huliganer och firmorna, för oss har den dykt nedåt. Inte mycket har skett, inte många krafttag eller nolltolerans har införts eller än mindre, genomförts, utan vi kanske viker oss mer idag än vi gjort tidigare och lägger skulden på 13-14 åringar att dessa skall “peka ut busarna på läktaren”, medan representanterna som säger detta inte ens vågar lägga på luren eller stänga dörren. Björn Eriksson kom fram med den kanske mest “spot-on” utredning som jag har läst, eller ens hört någon vågat yttra om “krökta ryggar” inom fotbollssverige och uppmärksammde det inflytande som huliganer – vissa mer än andra – de facto har. Men denna var tydligen för jobbig och för “spot on” för att accepteras -och regeringen beställer in en ny, precis likadan, utredning som istället lägger skulden på sångerna som sjungs på läktaren och mycket annat som inte ens är i närheten av dem verkliga problemen eller det verkliga buset. Återigen läggs skulden, roten till allt ont, på Supportar, supporterklubbar och deras yngre tonåringar samt ramsor, bengaliska eldar och knallskott vara roten till allt ont. Är vi verkligen så korkade och/ eller politiskt korrekta att vi, på riktigt tror på detta? Rapporten sågs mest vara politiskt korrekt och ett kvitto på den högborg av moralpanik jag tycker att vi lever i. Eller, är helt enkelt rädslan för stor för att gå emot och, på riktigt, ha en nolltolerans – med allt vad det  nu innebär?

Jag kan förstå att det är obehagligt, obekvämt och inte så roligt att införa en nolltolerans även bakom kameror och i verkligheten också, det är mycket roligare att bara få ha den titeln, lönen och förmånerna att kunna smälla sina hängslen med gentemot sin omgivning att man “jobbar med”… Men saken är faktiskt den att vissa arbeten som representerar fotbollen och alla hundratusentals fotbollsälskare kräver att man även tar sitt ansvar gentemot dessa och det man själv valt att arbeta för/ representera. Tyvärr är det dock många idag som representerar firmorna mer än vad de representerar fotbollen, supportrarna, idrotten, klubben, förbunden, och medborgarna.
– Allt ifrån politiker, klubbrepresentanter, förbundsrepresentanter som lägger skulden på varandra istället för att våga lägga skulden där den faktiskt hör hemma! Hos Tony Deogan själv!

Vila i frid, brorsan! Jag älskar Dig och tackar Dig för allt Du givit mig, i livet som i döden. Men framförallt kanske den insikt Du givit mig, som gjort att jag också idag, fullt ut – med alla sinnen närvarande och kännande för första gången i mitt liv – verkligen känner, på riktigt älskar -och aldrig vill förlora det som bara ligger en halv meter ifrån mig, i skrivande stund. Det tog 13 år – Men dessa 13 år har varit värt varenda dag, för att vinna det jag vunnit idag -och kunna känna, våga känna samt på riktigt -och fullt ut kunna uppskatta, älska samt motiveras av det, varenda dag!

Dela & Diskutera:

På dagen 13 år efter min storebrors död befinner jag mig i Göteborg, jag minns  det var inte alls planerat att åka till Västkusten på grund av den dagen, utan det blev så pga en spontanresa med de finaste samt viktigaste 3 av 6 personer i mitt liv. Sista semesterveckan på semestern med ett katastrof väder tog vi idag bilen och bara körde mot Västkusten, för att landa lite var som. Mitt på dagen slogs jag av insikten av att det denna vecka är den 29 juli – hela 13 år sedan min bror, Tony, begav sig till Högalidsparken och, på flera sätt, avslöjade myter om mycket. Allt ifrån det dåvarande s.k. “broderskapet” – när huliganismen blev som mest uppmärksammast i Sverige, långt för Män av Våld, och där alla ville sken av att ett obrytbart brödraskap där man aldrig lämnar någon i ensam eller i sticket, eller sparkar på någon som ligger. Tony satte den dagen -och fram tills idag även fingret på samt avslöjade för såväl mig som världen att lagen inte alls är lika för alla, ett korrupt rättsväsende av såväl poliskår, åklagare samt rättsmedicinalverk.

Idag, 13 år senare, har mycket vatten runnit under broarna och mycket såväl blod, svett som tårar har spillts för att skapa mig den tillvaro och liv utan Tony som jag lever idag. Redan då, år 2002, visste jag innerst inne att jag skulle göra allt jag kunde för att leva för min bror, istället för att dö för honom. Men visst var det både en kamp och svår, framförallt de första åren då såväl destruktiva viljor, tankar samt känslor och vänner var mer dominerande än de jag både ville samt vill känna. Idag, 13 år senare har allting varit värt den resan, den har varit full av insikter samt utvecklande – inte minst självinsikter -och utvecklande. Hade denna resa inte varit, så kanske jag heller inte skulle ha sett och/ eller fullt ut uppskattat, tagit till vara på -och varit så rädd om den mest fantastiska kvinna jag har träffat och hennes barn.

De första 3-4 åren var Tony ihågkommen av sina “bröder”, men sedan blev det tyst och han glömdes snabbt bort. Kvar stod vi, mina barns Gudfar, jag och barnen. Idag minns han även mer av den kvinnan och hennes barn än hans s.k. “bröder”. Det är vi som är i Göteborg en dag som denna, om än inte planerad sådan så kan jag inte undgå tänka tanken att det fanns en mening med det. Ett avslut  av att minnas denna dag med sorg, kanske av det tillsammans med -och fokusera på det nya? Både mäktigt och märkligt känns det i alla fall. Göteborgs-Posten fick nys om besöket och vill ses för en intervju i morgon, när vi är i stan för första gången på 13 år efter händelsen.
Där det känns alla gånger som det nya är betydligt starkare än det gamla och glömma Tony kommer jag aldrig att kunna göra – men jag kan glömma att minnas denna dag, för att istället minnas den som den första riktiga semestern med det och mitt nya. Känner jag Tony rätt, så är det också precis det han vill!

Vad ville jag ha sagt med detta? Inte den blekaste jävla aning, jag ville bara skriva av mig utan någon egentlig poäng – den kommer möjligen i onsdagens upplaga av Göteborgs-Posten – Onsdagen den 29 juli.
Fram tills dess, kan jag bara konstatera att kärleken alla dagar i veckan – även den 29 juli – är så mycket starkare än något annat. Om vi vågar se, möta, ge -och ta till oss av den!
Tony var min storebror, det fanns ingenting han hellre hade velat än att jag skulle göra just detta.
Men mäktigt känns det ändå att befinna sig här, i Göteborg en dag som denna. Inte för att det är årsdagen av Tonys avslöjanden och död. Utan för att jag är här med 2 av de 5 viktigaste, finaste -och mest underbara personerna i mitt liv på vår första mini-semester! Oavsett om det är i Göteborg, eller så hade varit i… “Jönköping”…!

J, J – TACK för att Du/ Ni finns, och för att Ni förgyller mitt liv – varenda dag, samt automatiskt förvandlar det som tidigare gjort så ont, till något som gör mig lycklig. Alltid – Jämt – Oavsett!  <3 

Dela & Diskutera:

Om det hade stått; “Vi söker en kommunikatör, med Svensk bakgrund”, hade det garanterat tagit hus i hela helvetet!
Under alla mina år har det inte varit ovanligt att Svenskar får de flesta jobben och med ett utomlandsklingande namn är det svårare. Samma sak som feminister skriker om hur de marginaliserade har vi i förorten levt med under alla år. Redan som barn får man snabbt reda på att ens chanser i det Svenska samhället är rätt så små, och att man inte har en chans emot en Svensson i jakten på jobbet. Men, det är inte alls omöjligt! Det Svenska språket är en helt avgörande nödvändighet för att ens kunna söka arbete, likaså kanske det inte är allt för passande att bära en heltäckande slöja när man arbetar på dagis – jag hade i alla fall, alla gånger, velat se vem och vilka det är som ansvarar för mina barn under dagarna.

Rasist stämpeln i Sverige är kanske större rädsla än någonting annat, den är också väldigt patetisk! Ändå sedan barnsben förstod jag att rasist-kortet snabbt och lätt kan spelas ut, för att få igenom min vilja samt se till så att mina idiot-handlingar rättfärdigades. Problemet var att det lyckades, 10 gånger av 10!
Men att vara rasister emot oss själva och att diskriminera Svenskar är tydligen helt ok. Med vår annons, är det vad vi i praktiken både säger -och gör. Vi säger, indirekt – att ingen svensk är välkommen att söka arbetet, mer indirekt – Inga fler Svenskar är välkomna till Centerpartiet!

Rent sakligt är detta snudd på ren rasism – det sorgliga är bara att vi inte greppar det själva, mot oss själva! Varför inte låta den bäst lämpade för arbetet få arbetet? Oavsett etnicitet!
Kan Du tänka Dig det ramaskri det hade varit som det stått; “Vi söker en kommunikatör,  med annan bakgrund än Arabisk…”

Men nu – inte ord eller axelryckning någonstans! Förutom,  såklart, hos de alla Svenskar som just känner av denna rasism för att de utesluts direkt ifrån att söka – bara för att de är -och föddes till Svenskar. Ser SD…?
Rasism är rasism, oavsett från vilket håll den kommer och visar sitt exkluderande tryne! Svenskar eller vita har inte heller någon ensamrätt på att endast kunna vara rasister  – vare sig emot annan bakgrund än svensk, eller uppenbarligen nu också, mot de med Svensk bakgrund. Centerpartiet är ett parti jag är galet stolt över att tillhöra och representera, men självklart är vare sig jag, Du, Centerpartiet, någon eller något felfri. Jag förstår tanken bakom annonsen och är den första som kan tala om hur långt ifrån rasism Centerpartiet står – i alla former. Men med denna annons blev det fel i mina ögon, och klingar illa med anti-rasism.

För att bryta ett dåligt mönster kan man inte göra samma mönster, resultatet blir detsamma. Utan man måste vara den förändring man själv vill se samt vara. Även om det så tar 100 år för en med annan bakgrund än Svensk att söka arbete hos Centerpartiet, så får det vara så, men då är arbetet fram tills dess det viktiga att lägga fokus på – utan att vara exkluderande pga ras, bakgrund, etnicitet eller kön. Jag valde inte Centerpartiet för att jag direkt såg att vi tar genvägar, utan att C genuint arbetar från grunden med hållbara förändring – med och för individen – och ett samhälle med individen i fokus – oavsett bakgrund!

Att vi vill öka mångfalden är jag den första att skriva under på – men precis som med att “ta med förorten” – så kommer eller speglas det engagemanget aldrig genom en annons, eller ord – som så mycket annat! Det speglas och kommer till kännedom genom aktiva engagemang i exempelvis områden med många invånare med annan bakgrund än Svensk -och en förståelse samt arbete för deras situation!

Dela & Diskutera:

Ibland slås jag av vilken ankdam vi verkligen lever i i Sverige, löpsedlarna fylls av rent skit – vem som tog felsteg i dansprogram på TV och säger sig någon älska sitt land så ser jag överdramatiserade rubriker som han eller hon “lamslår Sverige!” Jag kommer aldrig att använda ordet “Hen” heller, för den delen – utan ser oss människor – precis som de flesta andra levande arter på jorden – enligt naturen vara han och hon, och med risk för att lamslå hela Sverige och skapa chockvågor som får halva nationen att fundera på huruvida jag är en nazist eller inte, så visst både ser och anser jag det finnas skillnader mellan könen också. Jag anser till och med att vissa saker är mer manligt och vissa saker är kvinnligt, jag skulle – hör och häpna – nog aldrig uppskatta manliga egenskaper på en kvinna. Men fattar att det finns de som gör det och det är helt ok – däremot verkar det inte alls vara helt ok för mig att tänka och tycka som jag gör. Känns lite som tyck som mig – annars får du inte tycka ett skit alls! Och, detta märks av – på fler sätt än ett. Det finns rätt många människor som väljer att inte vädra sina åsikter, tyckanden eller vad de gillar med en rätt stor risk för att en politisk korrekt maffia skall börja terrorisera dessa direkt.

Jag respekterar allas åsikter och tyckanden, så länge mina också blir respekterade. Jag hamnade i ett samtal med en man som sade sig inte alls tycka det finnas någon skillnad på män och kvinnor, men ju längre in i samtalet vi kom desto mer framkom det också att han inte skulle ha fallit för sin Fru om hon inte vore så pass kvinnlig som han tyckte att hon var. Han kunde heller inte tänka sig att bli kär i någon Johan eller Josef. Han valde helst att styra båten själv, köra själv, ta hand om bilen själv och sedan fanns det vissa saker som han hellre lät Frun göra, för att hon var “bättre lämpad” och “kunde mer” om de sakerna. Han ansåg även att ett par bröst var någonting attraktivt och att röda läppar samt målade naglar var kvinnligt. I slutet av diskussionen höll han ändå med mig en del, men det verkade som om han nästan höll på att erkänna något av det värsta tänkbara brottet man kan begå.

Jag gillar både tanken om -och kampen för jämställdhet väldigt mycket, män och kvinnor vara lika mycket värda på arbetsplatsen, i hemmet, i diskussionen, med barnen osv osv – men denna fråga, precis som så många andra, tenderar att helt spåra ur och kidnappas av andra mer radikala krafter som både vill stämma naturen och göra en revolt emot densamma för att män inte kan amma… Jag slutar då ta frågan på allvar då de viktiga sakerna, som vi faktiskt kan -och måste bekämpa för att nå ett jämställt samhälle faller i skymundan och “alla män” blir svin… Mänskligheten klarar sig tydligen galant utan männen, båda dessa verklighetsfrånvarande “sakfrågor” och konstateranden är så – hos mig – patetiska och av naturen – biologiskt omöjliga – att det inte blir annat än hysteri och vansinniga förklaringar.

Dessa “sakfrågor” tar också i min mening bort hela udden av de viktigaste frågorna som verkligen hjälper hela samhället framåt i en – enligt mig – sann för att inte säga viktig kamp för en realistisk jämställdhet och kvinnors lika värde, rätt till lika löner etc.
Jag som växt upp med invandrande föräldrar kan alla gånger relatera till just detta, men inte en dag i veckan till hur -och/ eller om “alla människor på jorden skall vara vita!” – det blir bara rent ut löjligt och precis som att det finns bilogiska skillnader mellan män och kvinnor – för olika biologiska egenskaper av naturen så ser vi också olika ut beroende på breddgrader och vart i världen vi bor. Ju längre norrut vi bor – desto vitare är vi. Ju längre söderut – desto mörkare. Rent enkelt, men dessa faktorer kan vi i Sverige inte längre ta till oss, utan det måste då bero på rasism eller kvinnohat. Jag har träffat en kvinna som jag tycker är oerhört kvinnlig och jag gillar det, väldigt mycket! Jag förstår -och har all respekt för att det finns de män som mer gillar en kvinna eller man mer gillar manligt, och det är helt ok – men jag gillar det inte!

Per automatik blir jag lika lätt stämplad för att vara homofob för att jag tycker om och uppskattar den kvinnliga kvinnan, som jag blir rasist om jag anser att tiggeriet ses på med naiva ögon eller tycker om den Svenska nationalsången -och är stolt över mitt land samt allt det har erbjudit mig. Men jag skall förstå precis alla andra som tycker det motsatta?
Vi talar ofta om det “öppna samhället” och hur glada vi skall vara för att vi lever i ett demokratiskt öppet samhälle, men hur demokratiskt öppet är det när massor av människor drar sig för att våga uttrycka sin mening om den nu skulle gå emot så som man “skall tycka”? Det som blir väldigt kontraproduktivt och rent ut hycklande är ofta att de krafter som skriker “Alla lika – alla olika” som allra mest, eller de som lägger upp fem stämplar på sin profilbild med texten “Jag gillar olika” – tenderar att vara de som inte kan acceptera olika allra mest, det både gillas och älskas – så länge jag tycker, tänker och argumenterar som dem.

Samma argument som också används, exempelvis – olika tillför och utvecklar ett samhälle verkar också just stanna vid ett argument. Eller så handlar “olika” endast om färgen på en människas hud och ingenting annat – då börjar jag verkligen undra vem/ vilka som ser rasen före någonting annat?
Jag har en teori om att vi i Sverige, tacksamt och turligt nog, har det så bra att vi inte ens kan relatera till världens krig, svält, massflykter, förtryck, diktaturer, avrättade familjemedlemmar, bomber, inget dricksvatten osv osv. Våra nyheter blir vår värld och bland det största i det är dansprogrammen på TV – den kanalen byter vi möjligen till, men inte ifrån.
Alla män blir svin för att vi inte ammar våra barn, inte föder ut barnen heller. Alla män skall bara älska andra män och vi har infört en dag där männen skall gå i kjolar för att visa hur mycket. Könet skall helt raderas ut och jag skall få kunna vara en Sköldpadda om jag vill, det är tydligen min “mänskliga rättighet” att få vara…

Minsta avvikande tänk är direkt förenat med uteslutning eller massförklaring om vilken idiot man är. Vad är skillnaden då mellan en diktatur? Om Du inte gillar ett äpple, så skall ingen annan idiot i hela Sverige ens prata om hur goda han eller hon tycker att äpplen är. Anser man att den Svenska integrationen är ett misslyckande fram tills idag så är man direkt en rasist – men det har jag tyckt ända sedan -och under min egen uppväxt i Hallonbergen. Älskar jag inte homosexualitet är jag en homofob. Men allt det jag själv gör och tycker om då? Vad gör det Dig, om Du inte gillar det jag gillar? Till en idiot? Det beror faktiskt lite granna på hur vi själva kan acceptera andras olikheter och faktiskt huruvida vi gillar olika samt annorlunda eller inte. Oftast gör vi det inte och det är bara att se på vilken tråd som helst på sociala medier, så ser Du direkt hur avvikande åsikter och syner blir till idiotförklarande och titlar som kvinnohatare, homofob och rasist.

Du äger rätten till att tycka, gilla, tänka precis som Du vill och det är just också det som vi kanske har glömt bort hur lyckliga vi skall vara för kunna göra just detta. Det är långt ifrån i alla delar av världen som är som Sverige, bara i England när man nämner ordet “Hen” skakas det på huvudet och undras om vi verkligen lever i samma värld, med ex. världens alla problem men vårt största består av att könsneutralisera precis allt och kallar varandra för hönor.
Jag fick för ca 3 veckor sedan en förfrågan från SVT Debatt om jag ville medverka i programmet igen, dock var ämnet den gången just detta med att vi – i Sverige i synnerhet – inte kan, vill eller vågar säga vår egentliga mening eller “sticka ut” ifrån mängdens hur man skall tycka och tänka. Det ironiska med detta var att det fanns en sida som inte alls såg hur denna känsla kan finnas, och nästan dumförklarade de debattörer som ansåg den/ det finnas… Då kände jag verkligen att den debatten kanske är än mer “så” än debatten om huliganism – där alla debatter under snart 12 års tid har samma saker debatterats, med olika ansikten, men som alltid somnar om och aldrig har lett någonstans. Men idag ångrar jag nästan att jag inte tackade ja till medverkan, för den sidan som ansåg vi är helt dumma i huvudet och verklighetsfrånvarande som ens en aning kan tycka och känna att det inte råder någon speciellt stor yttrandefrihet där allas åsikter är välkomna bekräftade lite granna just detta i programmet, under debatten, där debattörer med andra uppfattningar, åsikter och synsätt direkt sågas vid fotknölarna och ses på vara allt annat än smarta människor.

Sverige har en hel del att skämmas för, som vi aldrig vill lyfta till ytan eller ska få se dagsljuset igen. Judeutrotningen i Europa och hur vi tidsvis agerade där en, samtidigt som vi fördömer IS barbariska avrättningar av oskyldiga så beklagar vi sorger, skickar kondoleanser till hela nationen samt vill göra affärer med -och tjäna en slant på Saudiarabien, som under en och samma månad som fördömandena av IS halshögg 19 personer, i våra ögon mätt och sett – helt oskyldiga personer – i Islams namn. Vad är skillnaden? Kan det vara så att våra förhållningssätt egentligen skyls över att allt som är politiskt korrekt att tycka, tänka, säga och vara – medan vi bakom fyra väggar egentligen tycker, tänker och ser någonting helt annat?
I mina ögon är det i alla fall två saker som bekräftar detta samt hur vi inte känner att vi kan/ vågar stå för vad vi tycker, tänker eller vill – Sverigedemokraterna är idag Sveriges tredje största parti och de bara växer. Trots detta är ingen Sverigedemokrat, dock är jag inte helt förvånad om dem blir vårt största en dag.
Det andra – i mina ögon – kvittot, är att samtliga jag har pratat med uppskattar vad som är manligt och kvinnligt men i den offentliga debatten skall man bara älska allt som har med “könsneutralitet” att göra.

Vi får det samhälle vi förtjänar, det är en sak att alla tycker samma sak och älskar samma saker – på papper – genom att det föds en känsla av dumförklarande om man avviker ifrån den högst skrikande massans åsikter. Det är en helt annan sak att ha ett “öppet samhälle” där man faktiskt gillar, uppskattar eller åtminstone accepterar olika – och då talar jag inte endast om hudfärgen på en man eller kvinna. Där man genuint känner att man både kan -och får tycka annorlunda utan att bli utesluten, utfryst, idiotförklarad etc. En sådan känsla föds inte av sig självt, utan den byggs på av en opposition och klimat som sätter agendan för vad och hur man får tycka – allra mest – säga!
Jag kan redan nu höra idiot, rasist, kvinnohatare, sexist – för att jag uppskattar och grymt mycket tycker om en kvinnas kvinnlighet -, homofob för att jag inte är gay eller målar mitt ansikte med regnbågens färger, säger hur mycket jag älskar bögar, flator eller transar – att jag accepterar det -och inget har emot det räcker tydligen inte.
Jag köper inte ekologiska produkter och kan höra vilken oansvarig vidrig farsa jag är till mina barn, som stoppar i dem vad som helst. Min mening är, i Sverige kan vi luras i oss vad som helst – jag vaccinerade vare sig mig eller dem emot Svininfluensan heller, vilket jag är galet glad för idag trots den masshysteri och anklagelser för hur “oansvarig” jag var…
Inte Staten, som lurade alla i hysteri och var den enda nation som köpte in vaccin, såklart de måste bli av med dessa. Men skiten läggs på mig, som inte köper allt Staten eller den skrikande massan säger.

Jag kan höra att jag är massor av saker – bara för att jag säger min mening.
Ser Du själva poängen i vad jag menar nu? Självklart kan man vara av olika åsikter och uppfattningen, och det är precis det jag menar att vi har svårt för att acceptera, i verkligheten…

Frågan är bara, om jag är allt detta för att jag personligen tycker, tänker, uppskattar en eller flera saker som inte är förenligt med den skrikande massans åsikter och hur “man bara ska” tycka eller vad som är politiskt korrekt att tycka, tänka eller uppskatta- vem är det då som är öppen, gillar olika, gillar annorlunda -och välkomnar detta i vårt samhälle….?

Dela & Diskutera:

Jag kan fortfarande, efter ca 26 år, inte få in i min skalle hur det kan vara “kulturellt”, rent av många gånger “fint och förståeligt” att se sina rötter när en man, från exempelvis Indien, säger sig endast vilja och kunna träffa en kvinna ifrån Indien, som talar Indiska och är Hindu, Muslim eller Buddist. Det i sig är de facto inget konstigt, för vi alla agerar precis så i vår vardag – varenda dag! Det finns rätt så många under hela min uppväxt i Hallonbergen som inte ens kunde tänka sig att träffa någon ifrån en förort. Inte helt sällan samma människor som säger/ sade sig “gilla olika”…
Även när vi är på charter semester dras vi till oss själva, det handlar om trygghet, identitet, kommunikation och faktiskt även tillit. Men det blir -och har i alla år varit patetiskt skevt när precis samma krav och viljor ställs av en Svensk man eller kvinna. Blotta tanken på hur utdömd denne skulle bli och hur förolämpningarna skulle haglat över denne att vara “omänsklig rasist”, “nazist”, Sverigedemokrat” – som tyvärr mer blivit ett skällsord än en politisk tillhörighet idag, vilket ju är galet “demokratiskt”… – och mycket mer. Jag kan även höra hur denne också skulle bli kallad för att vara en stor fet “mansgris” och “kvinnohatare”, om denne skulle vara en Svensk man som endast sökte -och attraherades av en kvinna och inte både en kvinna och man…

Ur mitt oerhört märkliga synsätt så finns det män och det finns kvinnor, en del gillar endast det ena könet medan en del gillar båda. Men idag skall man bara älska båda könen. Fast det gör inte jag, jag har absolut ingenting emot något av könen men attraheras endast av -och tycker endast om en enda kvinna, inledningsvis samt i grund och botten för att hon är just en kvinna. Hade hon varit en man, så hade jag inte heller tyckt om henne så mycket som jag gör idag – med de ögonen, på det sättet! Är det okej, eller borde jag skämmas? Vadå, Gillar Du inte olika? Eller handlar det “olika” endast om hudfärgen på en människa? Vem är det då som är rasisten som endast ser till hudfärger?

Jag misstänker det, mer och mer. För Indiern är det kulturellt fint att utesluta en Svenska, men för Svensken är det förenat med ren och skär rasism att utesluta Indiskan. Varför, vad är skillnaden exakt?
Sverigedemokraterna är idag Sveriges tredje största parti, och jag kan lova att de kommer snart att bli vårt största. Detta synsätt av att rent av nedvärdera oss själva, aldrig få lov att känna stolthet för Sverige eller att få vara Svenskar och alltid sätta oss själva i andra hand är det ingen som vill. Oavsett om vi talar om medborgare, fotbollssupportar, skolklasser, arbetsplatser eller en partner i en relation. Vem är det som är viktigast, finast, stoltast och ges företräde, till och med ensamrätt i? Jag kan lova en sak – ger -och visar man detta till någon annan än sin kvinna, sitt hem, det Du har och Din egen plattform i första hand – först och främst – så får du snart se allt försvinna…
Ända sedan min uppväxt i Hallonbergen har jag upplevt hur den bristande stoltheten över att få vara svensk och/ eller Sverige varit frånvarande, rätt snabbt lärde jag mig också att spela ut rasist-kortet, om så någon endast bad mig plocka upp en tomat som jag slängde genom matsalen så fick de en hjärtattack. Det värsta tänkbara att kunna bli kallad… Varför? Därför att det tilläts.

Jag minns så väl, vilket tyvärr endast blir starkare och starkare, hur Grekerna, Iranierna, Syrierna, Irakierna, Somalierna etc stolt och fint bar upp sina nationers flaggor högt upp på jackärmen, och ingen reagerade. Då, som nu ansågs det bara vara “fint” och de såg sina rötter. Men fan ta den rasist jävel som vågade sy fast sin Svenska flagga på armen, i Sverige.
Varför i hela helvetet skulle han eller hon känna stolthet? Vilka rötter eller vilken kultur var han eller hon så stolt över…? Tanken av att man bara vill -och kan känna stolthet över sitt land, precis som över den man träffar, sitt hem och sin familj verkade inte -och verkar fortfarande inte slå någon alls. Trots att vi Svenskar – jag är född i Sverige och har ingen annan nationalitet, kultur, språk eller tankesätt än den Svenska i mig som jag lever efter – har rätt så mycket att de facto vara grymt stolta över. Vi har utbildning för våra barn, vi har en s.k. yttrandefrihet – även om en politisk korrekt maffia snabbt kan slå till och långt ifrån alla vågar säga sin mening i dagens debattklimat, så har vi den i alla fall på papper! Vi har undvikit krig när hela Europa stod i lågor, vi har klarat finanskriser bättre än många andra länder. Vi lever inte under någon diktatur, svält, brist på mat, vatten eller skyddsnät. Men det kanske allra finaste vi har att vara stolta över är oss själva och att vi, indirekt, Sverige är ett land som tar emot -och ger skydd åt människor som har betydligt mindre att vara stolta över än oss Svenskar ifrån sina hemländer – men är märkligt nog det i alla fall.

Jag har alltid tyckt det vara rent ut patetiskt hur vi själva ålägger endast Svenskar till att kunna vara “rasister”, vi skriker högt och fördömande så fort någon yttrar något som sticker utanför den politiskt korrekta mallen om att man bara skall älska allt och alla, samtidigt har -och fortfarande är enbart “rasismen” och exkluderandet gentemot förorten lika tydlig.
Jag tycker endast om en kvinna, hon är svenska! Jag tycker om att vi mer eller mindre kommer ifrån samma bakgator – det ger oss en grundläggande identitet och förståelse som vi kan förstå – det är inget konstigt. Hade hon kommit ifrån Östermalm eller Djursholm så hon kanske inte alls varit den hon är för mig idag lika snabbt. Hon ger mig en trygghet av att kunna vara mig själv! Är detta något konstigt? Jag kan lova att även Du kan känna precis samma sak, gör det oss till rasister? I sådana fall säger det mer om de som anser det, än oss som inte gör det. I mina ögon.
Sverige är en liten del av världen, i den vida världen råder katastrofer, misär och lidande som vi aldrig ens kan försöka förstå hur det måste vara att leva i eller fly ifrån. Vi kan se på nyheterna och försöka. Men det inte något att skämmas över, helt tvärtom så är det – om något – någonting att vara oerhört glada och stolta över att vi inte kan. Tack Sverige!

Rasism är rasism, oavsett vart ifrån eller vem ifrån den än må komma. Men idag ges denna stämpel av ensamrätt endast åt Svenskar i allmänhet och Sverigedemokrater i synnerhet. Många gånger kan en människa som säger sig hata allt vad rasism heter, som i just detta med sökandet efter en kvinna som bara måste komma ifrån samma land, tala samma språk och leva under samma tro komma undan med att “men jag röstar ju rött…” och då försvinner plötsligt det selektiva, exkluderande tänket som vi kallar för “rasism”. Nästan legitimerar den av att vara än mer “kulturell och fin”. Men så fort det kommer till en Svensk man eller kvinna försvinner denna syn helt, då finns det bara rasism och ondska. Är vi verkligen så korkade att vi inte ens ser att det är precis samma boll som vi sparkar på? Eller, skriker vi som högst politisk korrekt i tron om att ingen ser vårt egna agerande?

Det blir oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, för någon – invandrare eller flyktingar – att kunna känna någon stolthet eller identifikation med -och för Sverige om vi själva inte ens vill eller kan göra det. Känslan av att vi nästan skäms till och med över Sverige och att vara Svenskar stärker inte direkt nyanländas egen känsla heller. Ser vi ner på oss själva, tar våra egna medborgare som – exempelvis – betalar A-kassa och gått arbetslösa i åratal, gjort rätt för sig i andra hand medan vi erbjuder arbete och bostäder för de som krigar för terroriststämplade organisationer i första hand – vad tror vi effekten av detta blir?
Säga vad man vill om USA och deras politik, men en sak som de gör väldigt bra i mina ögon är att alla är “Amerikaner”. Även de som flytt eller invandrat ser sig själva som Amerikaner i samma ögonblick som de bosatt sig där, inte för att hela Amerika är rasister – utan för att de älskar -och är stolta över sitt land. Vi gör raka motsatsen och stämplar oss själva som “rasister” medan resterande av världens hela befolkning är stolta och tar tillvara på sin “kultur” och ser “sina rötter” när de endast kan tänka sig att gifta sig med en kvinna/ man ifrån samma land och etnicitet som de själva. Det tragiska är att vi inte ens tänker på det själva, men vill en Svensk man eller kvinna precis samma sak så är denne utdömd vara “omänsklig rasist” rätt så direkt.

Jag är galet stolt över -och älskar samt tycker lika galet mycket om Sverige – mitt land-, mitt hem, mina barn, kvinnan jag träffar/ i mitt liv -och mitt arbete!
Det är dessa och endast dessa som jag lever för, gör allt det jag gör för -och som jag bryr mig om vad de anser. Sedan kan du få kalla mig vara hur mycket rasist du vill om du tror att jag skall förstå din stolthet, men inte få känna eller uppvisa någon själv!
I Sverige föddes mina barn, i Sverige föddes jag, i Sverige träffade jag henne, i Sverige är hon född, i Sverige fick jag lära mig allt jag vet och kan idag, i Sverige har jag allt jag har. I Sverige arbetar jag och i Sverige ligger min bror begraven! Bara dessa saker – för mig – gör Sverige till världens absolut bästa land i hela världen och vi är precis lika lite rasister som resten av världens hela befolkning är om vi endast ser oss kunna träffa en landsman eller landsmaninna. Eller, så är vi alla det! Men Svenskar har ingen ensamrätt på att kunna vara rasister! Även vi har ögon att kunna öppna -och en ryggrad för att kunna stå…
Det är inte rasism att bära egna åsikter, men kan bli rasism när dessa inte får yttras.

Känns så många gånger som att gilla olika, gillar lika allra mest…!

Dela & Diskutera:

En katastrofal missbruksvård styrs, helt enkelt, av budgetar. Punkt! Det är ingenting annat än ett lotteri vem och hur många som får den vård som behövs. Gång efter annan har man kliat sig i huvudet, skakat på huvudet -och ibland rent av velat slita av sitt huvud i en ren förundran över den inkompetens som Socialtjänsten många gånger har påvisat. Ändå sedan min egen första kontakt i livet med Socialtjänsten i tidiga tonåren, genom vänners vansinnesbeslut, bollande -och förödande felplaceringar/ bedömningar så har inte direkt synen på Socialtjänsten, psykvården eller missbruksvården blivit bättre. Igår påmindes vi om verkligheten igen. I Socialtjänstlagen står det precis det som Socialtjänsten och politiker alltid vill få alla att tro och ge sken av – Socialtjänsten aktivt skall sörja för att den enskilde får den hjälp denne behöver för att komma ifrån missbruket. Socialnämnden skall också i samförstånd med den berörde personen planera insatserna, vården samt hjälpen och noga bevaka så att planen de facto genomförs -och fullföljs. Inte någonstans i något stycke, på någon rad eller i någon mening kan man läsa att detta skall styras av den budget som Socialtjänsten tilldelats. Däremot kan man skrämmande ofta höra om vansinniga paradoxala bedömningar gentemot personer om är i behov av hjälp. Vår syn på vad som är en “allvarlig problematik” eller inte verkar helt vara baserad på hur en människa ser ut den dagen. Ingen människa med friska sinnen utan någon problematik vill bli omhändertagen, allra minst genom LVU eller LVM – har det gått så långt att denne själv, till och med i ett missbrukstillstånd, begär detta så har det gått långt!

Trots detta görs bedömningar som, exempelvis, att personen “inte är tillräckligt nedgången” och det talas över huvuden på personerna och familjer som lever med missbruket dygnet runt. Men vad “tillräckligt nedgången” är för kriterier vet man inte. Andra ursäkter för att inte tillhandahålla en riktig vård har inte sällan bestått av att missbrukaren är just en missbrukare…, inte äger en egen bostadsadress eller inte är aktivt arbetssökande – då kan denne inte heller få den hjälpen. Men om man kommer undan även detta hinder, uppstår snabbt ett tredje – Personen måste dessutom vara bosatt i kommunen, även om missbrukaren är hemlös… Och skulle denne nu vara det, så han eller hon då alltså inte heller ”tillräckligt nedgången”… Jag trodde länge att problematiken kunde ligga i brist på kompetens och verklighetsuppfattningar inom Socialtjänsten – kombinerat med okunskap hur en missbrukare/ missbruk de facto fungerar. Jag skall inte ta bort den tron helt, utan är fortfarande för en totalöversyn -och uppdatering av hela Socialtjänstlagen och hela Socialförvaltningen.

Men jag ser idag också en annan problematik som få vill tala om, och än färre kanske vet om – att socialsekreterare ofta får bära hundhuvudet och ta skulden för att pengarna helt enkelt inte finns eller räcker till för att kunna erbjuda den vård och behandling som alla behöver och skall ha rätt till. En kombination av dessa faktorer skapar en missbruksvård som är en katastrof -och många gånger hjälper till att överdosera människor, än att förhindra detsamma! Även fast man lätt kan tro att kommuner i allmänhet och socialtjänsten med vård -och behandlingsplaceringar i synnerhet har fria resurser till att kunna vårda, placera samt behandla så är detta helt fel. Idag ligger ansvaret hos Socialtjänsten att bedöma behov av hjälp/ vård och placera därefter. Sällan sker dock detta i enighet med den berörda medborgaren, mer i enighet med Socialnämndens/ förvaltningens budget.

Finns där, ex, 1 miljon kronor om året för placeringar så finns inte mer. Kostar en LVM eller LVU placering 4.800:-/ vårddygn, så kan det bli tufft…
Då kommer “hjälpen” istället i form av andra, mindre kostsamma och än mindre vård-effektiva alternativ. Som exempelvis, “stödboende” – där ingen form av behandling genomförs, ingen återanpassningsträning -och som kan startas upp av Dig i morgon.
Med andra ord, det är mer som en förvaring som ger kommunen ett gott samvete att gömma sig bakom av att “göra någonting”. Hur effektivt det är för personen att komma ifrån sitt missbruk, är skitsamma! I Uppdrag Granskning visade de två fall som drog nitlott och, som så många andra heroinister, förr eller senare överdoserar.

Jag undrar hur många kommuner i Sverige som bryter emot lagen. Hur många Socialtjänstförvaltningar bryter emot sina egna lagar? Idag misstänker jag mig förstå mer varför, då en budget måste hållas till varje pris som blir till ett rent lotteri, där utefter respektive kommuns satta budget i Kommunfullmäktige också indirekt avgör hur många procent av kommunens invånare med en, exempelvis, missbruksproblematik får den vård som de behöver. Självfallet ligger – om inte hela – 90% av den viljan hos en själv också, men samhällets skyddsnät och verktyg utgör kritiska resterande 10 i form av rätt vård, hjälp, behandling och verktyg. Precis på samma sätt som att vi måste gå i skolan för att utbildas. Kommunen, exempelvis, tillhandahåller skolan – men vi måste gå dit! Skillnaden är att kommunen/ socialförvaltningen tillhandahåller en skola som skall finnas för alla, men i verkligheten endast existerar för det antal kommuninvånare som budgeten tillåter.
– Resten får skickas till dagis, öppna förskolan samt lekplatser, som kostar mindre.

Det är en enkel matematik och allmänt känt att barn -och unga skall prioriteras.
Med andra ord, de som är under 18 år i lagens mening. Samtliga över arton år blir också de som i första hand skickas till dagis, öppna förskolor och lekplatser.
Men en effektiv vård för alla, där samtliga medborgare skall erbjudas den rätta hjälp och behandling som de behöver, i samråd med Socialtjänsten, existerar endast på papper – ett papper som kallas för Socialtjänstlagen. Staten och myndigheter kliver – på servering av oss politiker – rakt över människan som behöver samhällets skyddsnät allra mest. Som dessa dessutom skall existera för med en enda uppdragsgivare. Du! I kommunen, som i Landstinget, som i Stadsdelsnämnden, i Riksdagen och i EU Parlamentet – Oavsett om Du är missbrukare, bostadslös, arbetslös, Revisor, VD eller affärsbiträde.

Beslut om oss själva skall fattas så nära oss själva, medborgaren – Dig, mig och våra familjer – som bara möjligt! Bara en sådan sak som att vi idag inte ens kan byta eller själv få välja vår handläggare när -och om den kritiskt viktiga grundläggande tryggheten, kommunikationen, förståelsen och/ eller tilliten saknas är en ren katastrof i sig. Detta som krävs och kan vara helt avgörande för att överhuvudtaget ens våga lämna sin trygghetszon av destruktiva beteenden samt tänkande och ta de första stegen till ett friskare liv, med nya verktyg. Vem finns egentligen till -och arbetar för vem? Helsingborg har pratat om detta “lotteri”, hos Socialtjänsten i Stockholms stadsdel Enskede-Årsta-Vantör gick det så långt att de själva tröttnade på att konstant bryta emot Socialtjänstlagen och skrev ett brev om detta till Socialnämnden. Tror Du att dessa två är de enda som spelar efter detta vård-lotteri?

Dela & Diskutera:

Ta exakt 25 minuter av Din tid för att se det hyckleri och den ondska som vi i väst -även Sverige – bidrar till att skapa idag, genom en konstant manipulation av Mellanöstern och en konstant backning av vad vi idag kallar “rebeller” – Men som vi gång på gång inser samt kallar vara något helt annat i morgon… “Terrorister”. Hur som helst, så får vi ligga som vi bäddar!

Det sägs handla om “Massförstörelsevapen”, men ändå fanns inga. Det sägs handla om “Mänskliga rättigheter”, men ändå finns där nationer runt om i världen, även i Väst, som är betydligt värre än i ex. Syrien och de länder i Mellanöstern som invaderas – men vår naiva goda tro om att USA och Väst endast vill skapa en värld fri ifrån ondo.
Samma sak skedde i Libyen, Gaddafi avsattes och landet hamnade i ett än värre laglöst kaos – likt Irak – än vad det var tidigare. Faktum är att Gaddafi ville införa en egen valuta, “Guld Dinarer” som skulle göra såväl hela regionen Mellanöstern, som Libyen betydligt rikare och inflytelserikare i världsordningen – USA skulle halka ner. Varför? Därför att oljan idag handlas med Dollar, denna skulle i sådana fall handlas med Guld Dinarer. USA äger inget guld…
USA´s “federal reserv” (Vår motsvarighet till Riksbank) ägs vare sig av staten, utan drivs som ett privat bolag vars affärsidé är att trycka upp Dollar och låna ut till den Amerikanska staten – med ränta på varenda dollar. Inte sedan 1934 har Federal reserv ägd något guld. Hur skulle då oljan kunna köpas in och Dollar vara den valuta (indirekt USA) som ledde världsordningen?

Invasionen i Irak likaså, det slutade med noll massförstörelsevapen, ett land i kaos och födseln av ett starkare Al-Qaeda i Irak. När sedan Syriens president Bashar Al-Assad stod näst på tur och motsatte sig Västs planer då han inte förde den – för oss – passande utrikespolitiken var hela Väst, inklusive Sverige, väldigt snabba med att hylla och stötta de “moderata rebeller” och motståndsmän som “kämpade för demokrati”.

Samma rebeller som vi senare tvingades inse inte var de demokrati kämpande rebeller som vi – återigen -trodde, utan de facto heter ISIS och ISIL.  Men IS är ingenting nytt, inte heller det faktum att vi först finansierar, stärker och skapar de grupper som vi dagen efter ser vara något av de största hoten emot oss själva. Idag existerar IS i Irak, Syrien och Libyen – tre länder i Mellanöstern där vare sig de eller Al-Qaeda hade något fotfäste innan. Tre länder som vi har invaderat och lämnat i total kaos. Jag säger “vi”, för det är inte så att Sverige har protesterat eller ens vågat ifrågasätta varför invasionerna av dessa länder sker. Vi köper förklaringen att det sker i namnet av “Mänskliga rättigheter” samt “Massförstörelsevapen”, samtidigt finns det andra nationer som har betydligt mer av båda men dessa behöver vi inte ens se – för de har vi inget eget intresse av, så deras folk kan gott få lida! Eller?

Men samtidigt som vi fördömer IS så halshugger Saudiarabien 19 personer offentligt, i Koranens namn, och är ett av de mest förtryckta folket på jordklotet – men ingen yttrar ett ord om dem eller än mindre är beredda på att invadera SA och försvara dess medborgares “Mänskliga rättigheter” samt rätt till “demokrati”. Dit sänder vi istället våra kondoleanser när deras ledare avlider och vi i Sverige gör mer än gärna affärer med dem… – oavsett regering – Vi i Sverige kan till och med tänka oss att sälja avancerade IT-system till dem som gör att folket kan övervakas och förtryckas samt spioneras på än mer. Men vi fördömer IS precis samma tolkning samt synsätt.
Vad, exakt, är skillnaderna?

Världen är inte så blåögd naiv med könsneutralitet som största problem och hot!
IS ledare – nu något av en envåldshärskare i såväl stora delar av Irak och Syrien är inte alls så mycket mer älskare av mänskliga rättigheter än vare sig Saddam Hussein eller Bashar Al-Assad… Varför går USA inte in med en fullskalig invasion emot honom och tar bort honom ifrån makten, så att folket under honom får leva under demokratiska och mänskliga rättigheter?

Dela & Diskutera:

Om man tittar på vad ordet “Terrorism” betyder så kommer det ifrån det latinska “terror” – vilket betyder “rädsla” och “fruktan”. Per definition betyder terrorism att med systematiskt användande av våld eller förstörelse emot civila mål, för att med rädsla tvinga. Det handlar om att skapa skräck. Jag kan garantera att de allra flesta som tänker på -och/ eller hör “terrorist”, idag ser ett likhetstecken med en muslimsk person. Bara för att vi får höra om att muslimer, eller de som kallar sig Muslimer och agerar i Islams namn, är de som utfört flest terrorhandlingar. I våra ögon och öron! Men vem är det egentligen som definierar vad som är en terrorhandling och inte? Frågar vi flyktingar -och/ eller boenden i Mellanöstern, får vi helt andra svar än vår syn. Svar som inte sällan förknippas med “Väst” & “USA, samt deras allierade”. Trots hundratals bekännelser av Amerikanska soldater som både skäms, har ångest -och vittnar om hur de själva var terroristerna som utförde de enda terrorhandlingar, är det fortfarande Islam-stämpel på “terrorism” och dessa terrorhandlingar väljer vi att inte ens se. Jag frågade en journalist, med hänvisning till fleras bekännelser varför detta inte uppmärksammades, trots att soldaterna själva kallar till pressträffar? – Om inte annat för att vi skall börja förstå att bollen är så mycket rundare än vår syn och hörsel? Men jag fick inget svar…

Anders Breivik spränger -och kallblodigt skjuter ihjäl över 70 människor, varav majoriteten barn. Båda attacker i Paris som i Köpenhamn är förkastliga och vidriga terrorhandlingar. Men bleknar i jämförelse med Breviks terrorattack. Vakterna på Malmö Centralstation som, i mina ögon och per definition, utförde terrorhandlingar emot barn (!). Vad är skillnaden, egentligen, mellan de som åker för att strida i Syrien och de Svenska nynazister som åker ner till Ukraina för att strida? Har vi glömt bort vad som skedde innan? Vi kallar SD för fascister och nazister, vad är då Ukrainas regering? Vad är skillnaden mellan en nazist och en terrorist? Breivik visade rätt tydligt upp att där inte finns någon. Flera exempel på icke islamistiska terrororganisationer är ETA, IRA.. för att inte nämna det Kristna terror-organisationerna som, “KKK”, “Army of God”, “Phineas Priesthood”, “The Covenant, “The Lord and The arm of the Lord”. Bara för att vi inte ser dessa, hör talas om dessa eller för att dessa uppmärksammas så betyder det inte att dessa inte existerar och utgör ett lika stort hot. Både PKK och Hezbollah terrorstämplades av oss, idag strider dem emot IS på två olika fronter. Så, vilka är terroristerna i detta? Nelson Mandela stämplades som Terrorist… Likaså Ghandi, Dalai Lama, George Washington och till och med Jesus själv. Vem är det som terroriserar -och av-terroriserar? Precis som vi ser Islamistiska extremister, som grupp, som “terrorister”så ses väst som “terrorister” och ockuperande makter av flera Muslimska länder. Upprorsmännen -och kvinnorna i Warsawa-gettot emot Nazisterna stämplades vara “terrorister”, men är idag – med all rätt – hyllade hjältar & hjältinnor. Innan Israel bildades genomfördes av Judar en rad, som idag alla gånger, direkt skulle stämplats som terroristhandlingar. Bland annat, sprängningen av Hotel King David som tog över 90 människors liv, från olika nationaliteter. Även Palestinska byar begicks rena massakrer, bland dem Deir Yassin massakern. Men inget av detta talas om “terrorism” idag, utan frihetskamp.

Jag försvarar absolut inte terrorhandlingar på något sätt, men en terrorism är terrorism oavsett av vem eller vilka den utförs. Idag är det mer en ensamrätt vi satt Islam.
Lika mycket som vi inte förstår hur vissa unga muslimer kan lyssna till radikalisering av extrema islamistgrupper, kan de inte förstå hur vi kan göra detsamma gentemot USA… Principen är precis densamma. Vi förstår fortfarande inte att bara för att vi identifierar oss mer med USA – så gör långt ifrån alla det. Ens religiösa trosuppfattning kommer alltid vara det en människa identifierar sig allra mest med och det finns ingen nation i världen som lever utefter sin religion lika mycket som USA lever utefter Kristendomen. Ändå anser vi det vara konstigt att Islamistiska nationer vill leva utefter Islam. De allra flesta av våra Svenska röda dagar och högtider är på grund av vår religion Kristendomen eller den polyteistiska religionen dessförinnan – Midsommarafton, är ett exempel. Svenska flaggan är ett annat exempel på vad vår nation grundas på. Det är inget konstigt, hela världen är byggd på trosuppfattningar men en minoritet ur varenda religion som rättfärdigar terrorism kan inte få stämpla en hel. Så länge vi anser detta vara lika med Islam, så skapar vi bara fler klyftor och misstänkliggör tusentals oskyldiga, som förr eller senare kommer att ruttna! Vi människor tenderar att göra så som vi blir behandlade och vad förväntas av oss. För att känna sympatier måste man också känna delaktighet, integritet -och hopp. Ta bort allt detta – och tron kanske är det enda som finns kvar.

Terrorister i Sverige?
I Malmö fick Sverige, återigen, se ett enda exempel av vardagligt många exempel på hur barn -och unga med utländsk bakgrund kan bemötas och behandlas, inte minst i våra segregerade områden av det Svenskt rättsväsende. I deras ögon = Sverige, Svenskar och Svenska staten! Detta”ingripande” av – per definition – terrorhandling är ingenting nytt eller ovanligt. Vi har bara, år efter år, valt att inte tro på det, se det eller än mindre bry oss om det. Under alla mina år har kränkningar och fråntagande av medborgerliga rättigheter skett, olagliga frihetsberövanden -och visitationer tillsammans med en yttrandefrihet som endast existerar i tidningens rubriker. När dessa når allmän kännedom. Per definition, har massor av terrorhandlingar utförs bland tusentals människor som växt upp och växer upp i dessa områden. Ändå tror folk att bilbränder och stenkastningar mot polis och vakter handlar om att det “saknas fritidsgårdar…” Är det någonting som oftast finns, så är det just fritidsgårdar, eldsjälar och massor av ungdomssatsningar. Men det som saknas är också det viktigaste, de egna rättigheterna, (framtids)hopp, tro och känslan av att ses som en del av samhället. Inte minst, ses, bemötas och behandlas lika respektfullt som en medborgare likt vilken annan som helst.

Oavsett regering har utanförskap, arbetslöshet, sjukskrivningar, kriminalitet -och gängbildningar endast pekat spikrakt uppåt och ökat sedan jag var barn. Precis på samma sätt som någon dras till kriminalitet eller droger är det inte alls omöjligt att en ung muslim som känner hopplöshet, känner sig orättvist behandlat, bemött -och varken sedd, hörd eller trodd på dras till en radikalisering. Till slut slutar han även att berätta eller anmäla de orättvisor han får vara med om, hopplösheten om att ingen tror på -och/ eller tar honom på allvar ger honom egen rätt till upprättelser. På detta vet han om att han måste byta namn för att öka sina chanser till arbete. Han vet också om att resten av samhället både tänker och tycker lite mindre om honom, bara för att bor i förort som resten av samhället alltid hyst fördomar emot, politiker drar sig för att åka till samt enda myndighetskontakten oftast är den av misstänksamma ordningsvakter och poliser som oftare ställer honom upp för visitering, utan någon chans till att få svar på “varför?”, av blotta aningen. Allt handlar om identifikation, och han behöver inte ens ha varit speciellt troende innan, men finner den radikaliseringen i religionen under en hopplöshet. Hur många gånger har vi inte hört föräldrar till någon terrorist säga, “Han var som vilket västerländskt barn som helst…” I en twitter-diskussion skreks det om att huliganernas integritet kränks med den nya lagen – vi pratar där alltså om vuxna människor som själva väljer att slåss och förstöra. Men när den kränks bara för att Du bor i ett visst område och ser ut på ett visst sätt, hörs inga röster… I hans ögon och ögon höjs inga röster för honom. Han är “invandrare” och/ eller muslim i ett område där han säkerligen är skyldig till någonting…

Denna unga man ser och hör också allting som vi ser och hör. Han ser ett samhälle som mer tänker på värdet på sina hus och högljutt protesterar emot att hans landsmän till ensamkommande barn (!) som ofta förlorat såväl sina hem som hela sina familjer och varit med om saker få av oss svenskar, tack och lov, inte ens kan föreställa oss. Han ser hur en liten pojke med samma hudfärg som han själv och som inte kan språket terroriseras och misshandlas av tre fullvuxna ordningsvakter på Malmö Centralstation – han hör även hur pojken panikslaget skriker ut sin “Shahada” (sista smörjelse). För denna unga man eller kvinna är detta inget nytt, utan ytterligare en bekräftelse på att sådant bemötande emot sker över hela landet och inte endast i hans eget bostadsområde, emot honom. Vem tror vi vinner sympatier eller förståelse, det misshandlade barnet eller ordningsvakternas och polisens lögner kring barnen och “varför”? Han hör till och med vice Talman för Sveriges Riksdag ljuga om barnen och leta efter rättfärdigande av vakternas behandlade. Han läser på internet hur hundratals, kanske tusentals Svenskar gör detsamma och slår ner med all kraft mot ett barn, som precis lika gärna hade kunnat varit han själv.

Och, ingenting av detta tror vi får några som helst konsekvenser i huruvida en människa kommer att finna sympatier med det Svenska samhället eller en Islamistisk extremist grupp, som säger – “slå tillbaka mot förtryckarna”?
Vi behöver inte titta på mot Syrien för att se vilka som potentiellt kan genomföra attacker på Svensk mark. Det har redan skett av en utbildad man som var bosatt i Sverige och som gjorde just detta – ansåg sig “slå tillbaka mot förtryck av muslimer i Sverige”. Oavsett vad vi själva anser- att dem “bara är dumma i huvudet” exempelvis, och förkastar dem som “idioter” så hjälper det oss ingenting – tvärtom. Vi har sett hur den taktiken med att säga “idioter” och stoppa huvudena i sanden fungerat hittills med så mycket annat, vilket bara blivit värre.
I känslan och utkanten av ett utanförskap blir också världsbilden väldigt snabbt och lätt svart eller vit – det goda mot det onda. Precis som George W Bush själv snöade in hela västvärlden på, “Är ni inte med oss, är ni emot oss!” Vad är skillnaderna i svart eller vitt tänkande? Men Bush har jag aldrig hört oss prata om vara radikal…? Precis som George Bush uppmanade hela världen, känner sig också den unga mannen snart att känslan av att tillhöra en grupp som ser världen med liknande ögon, har samma uppfattningar, bekräftas av de orättvisor han fått erfara av andra -och får en stark gemenskap som föder en lojalitet med såväl gruppen som “det goda”, i hans ögon. Uppgiften av att kämpa emot deras “onda”, med våld om så krävs är nära till hands.

Vi behöver alltså inte blicka mot hemvändande män från Syrien för att se vilka som kan utgöra attacker på Svensk mark, det räcker med att titta mot något av våra alla segregerade områden så kan jag lova att vi finner minst en eller fler som inte känner några sympatier med Sverige. Och som sagt – Oavsett vad vi själva anser, tycker och tänker om, som sagt, dessa “vara dumma i huvudena” eller “bara hittar anledningar” – så ser verkligheten tyvärr ut så.
Så länge vi fortsätter att inte vilja sätta vår fot i vissa områden, aldrig kunna tänka oss att bo där, vara tillsammans med någon som bor där eller se området som en lika viktig del av samhället som Norrmalm så kommer detta utanförskap att växa. Så länge det är attraktivare att heta Svensson så kommer utanförskapet att fortsätta. Så länge vi kan strunta i service -och underhåll i vissa områden, då det redan ser för jävligt ut och/ eller då de flesta inte kan språket, så kommer utanförskapet att växa. Så länge rättsväsendet och dess yttersta representanter för hela samhället behandlar människor, barn -och unga som om de helt saknade rättigheter, friheter -och yttranderätt så kommer en motreaktion att växa. Så länge mentaliteten från båda håll är den att ingen ändå tror på dessa människor och så länge hopplösheten, den obefintliga tilliten och misstankarna finns – så kommer både utanförskapet och motreaktioner att växa! Tills den dag då droppen får bägaren att rinna över.

Vårt mantra är att “Alla är lika mycket värda” – det är någonting jag själv, personligen, aldrig har upplevt i vårt fantastiska land, Sverige. Här råder helt klart olika värden på människor, beroende på bostadsområde, arbete, namn, bakgrund, hudfärg och social status. Bara jag själv upplevde mitt eget värde av hur jag bemötts, från såväl medmänniskor, rättsväsendet som samhället i stort – från en förortsunge, till efter min brors död till författare… Skillnaderna är större än vad natt och dag.
Allting hänger ihop, allting är kopplat! En människa som vuxit upp i Sverige, exempelvis och som lekt “Röda visa rosen” som barn, lekt kull, spelat fotboll, hängt med tjejer och festat “radikaliseras” inte över en natt, eller för att “han inte hade något att göra”…  (Vilket, förresten, måste vara det absolut mest IQ-befriande jag någonsin hört).

Någon radikaliseras inte heller för att han eller hon “saknar en fritidsgård” att gå till. Känslan av utanförskap, orättvisor och hopplöshet är någonting han många gånger fått uppbyggt inom sig sedan barnsben av egna erfarenheter. Vi pratar ofta om år av processer. Frågan är dock, vad kan han eller hon identifiera sig mest med när processen är över? Oavsett vad vi tror, tycker eller tänker – så måste vi – på riktigt – börja jobba mot att identifikationen allra mest skall tillhöra Sverige, vårt demokratiska samt öppna samhälle och en yttrandefrihet – som verkligen gäller för oss alla, även honom och oavsett bostadsområde, ålder eller hudfärg – som även han kan identifiera sig med. Väljer man ändå att gå emot detta, så är det hans ansvar.

Men vi kan göra betydligt mer – allt och alla – i hela vårt svenska samhälle.
Men, mer än så kan vi heller inte göra…

Dela & Diskutera:

Vi vågar inte ens ta ställning emot det mest hotfulla och förödande för vilket samhälle som helst! Vi vågar inte säga vår mening, tycka, tänka, stå upp för eller anse ett skit – om vi inte kan gömma oss bakom någonting. Jag pratar om Svenska myndigheter, kommuner och instanser – indirekt oss Svenskar som valt att själva arbeta med människor/ medborgare, föra talan, driva politik och/ eller arbeta som samordnare, ansvariga eller säkerhetsansvariga för en viss fråga. Men inte ens då vågar vi ta någon ställning, vare sig för eller emot och är livrädda för att “sticka ut”. Då är det bättre att sticka ut vara ett av världens fegaste land?
Rekordet av alla bottenrekord i feghet som gjorde så att hjärtat gjorde revolt och “hoppade tokig”, som en fantastisk underbar person i den jag träffar brukar säga till mig, slogs av Göteborgs stad.

Staden hade utsett en ansvarig/ samordnare för frågor som rör våldsbejakande religiös extremism. Detta innebär att han skall föra hela stadens, dess invånares (som de facto finansierar hans tjänst och titel), och indirekt hela Sveriges talan samt förebyggande arbete mot att unga män och kvinnor beger sig från Göteborg till den terrorstämplade organisationen IS. Vad -och på vilka kriterier som gjorde honom kvalificerad till denna tjänst framkom aldrig och jag brukar aldrig bry mig om detta. Inte för att jag tror kommuner alla gånger vet vilken “kompetens” som krävs eller tillsätts, utan att det lätt kan bli svåger-politik. Men för att jag själv inte tror att en människa – en representant för Svenska medborgare, olika frågor, en kommun eller Sverige i sig inte gör något denne inte vet, kan eller… vågar! Rättare sagt, trodde. Idag vill jag veta på vilka kriterier?

Den samordnande ansvarige för dessa frågor inleder starkt i en intervju och inte vill kalla resandet till IS vara något som personerna anser vara deras “Jihad”… Så, vad är det då? När de till och med själva använder jihad som den enda rättfärdigade orsaken! Den totala rädslan av att stöta sig med den lilla minoritet som åker eller ens funderar på att åka till Syrien eller Irak var pinsamt påtaglig. Men oavsett om minoriteten vore större, så spelar det ingen roll alls – faktum och problematiken kvarstår i vårt samhälle, för våra medborgare och invånare – oavsett om det är en eller hundratusen! Än värre rädslan av att stöta sig med IS som organisation, men saken är den – som representant för en Stad och kommun i Sverige så räknar hela världen med att vi “stöter oss med”, inte endast IS utan precis allting som utgör ett hot emot vårt samhälle och framförallt våra egna medborgare! Hela intervjun var bara ett pinsamt skämt till mardröm, där han – indirekt Göteborgs stad – jämförde de som strider för IS med de som stred för Finnarnas frihet under Vinterkriget och stod upp emot en av historiens värsta Kommunistiska regimer samt diktatorer – Josef Stalin – som i sina turer mördade över 60 miljoner människor. Han jämförde även med de Svenskar som stred i det Spanska inbördeskriget. Allvarligt talat, på riktigt…? Ja, tyvärr! Så, vad blir då det fega resultatet av detta? Det blir helt förödande! Göteborgs stad, dess invånare men även indirekt hela det Svenska samhället och folket ger legitimitet åt de människor att resa ner för att kriga för IS. Vi säger i princip att de reser ner för att försvara demokratin, i jämförelsen med Vinterkriget och att de ses som frihetskämpar. Göteborgs stad och deras ansvariga för just dessa frågor ser inget som helst “Jihad” bakom resandet…

Denna feghet av att försöka vara så politisk korrekt som bara möjligt blir till och med här så kontraproduktivt pinsamt löjlig, och hela världen – inklusive IS – skrattar åt oss när vi vägrar se våra egna verkligheter och kallar samt klär om verkligheterna till någonting helt annat – bara för att det skall låta lite bättre. Vilka tror vi att vi lurar, förutom oss själva?
Men den absoluta höjden av idioti, svek, feghet och möjligen terrordåd på sitt vis var när samordnaren – indirekt Göteborgs stad – sade sig veterligen “inte känna till att Göteborgs stad tog avstånd ifrån IS…” Göteborgs stad erkänner den terrorstämplade organisationen IS och anser i och med det vansinnigt fega uttalandet att det är helt okej, samt fritt fram för vem som helst att resa ner, ansluta sig till -och strida för dem. Trots att miljoner människor är på flykt från stora delar av Mellanöstern, hundratusentals mördade för sin tro eller icke tro och världen ser en av de största flyktingkatastrofer i modern tid. Men detta står alltså vi för. Göteborgs stad och Sverige. Det är i alla fall den bilden som förmedlas och – ursäkta mig nu – men vad i hela helvetet tror man då att resultatet blir?

Resultatet blir att även IS, som tar för givet att varenda stat i världen är “emot dem” – inte minst i väst – kan komma att se Sverige som en grogrund och frizon för både rekrytering och inflytande. Precis som med huliganfrågan visas en total feghet upp – för att inte “stöta sig” med de man anser förstöra och hota fotbolls Sverige – ifrån såväl myndigheter, förbund och dess representanter – som både SKALL och många gånger arbetar för att sticka ut -och stå upp för samt emot och utgöra en riktigt plåga i arlset där inte en enda tanke av “acceptens” eller än mindre, förståelse, skall ens kunna vädras. Det borde vara “nolltolerans” på att inte stå upp för -och emot, än ett ord på ett papper som ingen vågar följa. Resultatet blir här, precis som i den frågan, får de lillfingret så tas hela handen.
Idag styr huliganerna rätt så mycket och endast den starka vetskapen av att de kan, för att vi inte vågar annat, räcker. Vi har fortfarande inte fattat att det inte är något brott att stå upp för det vi tror på i Sverige, försvara våra värderingar som vi så glatt viftar med och är stolta över i politikers tal, på kommuners hemsidor och i broschyrer – men vart finns denna i verkligheten? Istället tar vi inte avstånd ifrån terrorister och anser att “jihad” är någonting som alla borde göra – vi nämner inte ens ordet, jihad. Så jävla livrädda är vi. För vad? “Jihad” betyder “kamp”, den tolkas av var och en samt olika av olika grupper och personer. Ibland en inre kamp, någonting fint och i annat fall något mindre fint – som i detta exempel.

Man är rätt så jävla naiv som samordnare, utsedd till expert av en hel kommun -och ansvarig för dessa frågor om man tror att hela Al-Qaeda kommer att åka konvojer ifrån Syrien till Sverige – hem till “Experten” med den svarta “La ilaha il Allah” flaggan på taket, bara för att Sverige tar avstånd ifrån dem. Även om de åker, så är det ändå hans arbete att förebygga nyrekryteringar och resor. Se saker för vad de faktiskt är och upplysa oss! Om inte han ens kan säga något som de själva säger, vad skall då de som inte förstår eller är insatta i detta tro?

Han har hela Sverige bakom sig, om det inte räcker med tron på sin familj, så tro på Sverige i alla fall! Det fattar till och med de att Sverige gör – eller borde göra! Förstår samordnaren – indirekt Göteborgs stad – hur IS skulle se på oss och Sverige? Förstår de vilket hot de utgör mot oss i synnerhet, som alla är “kafir”. Men vi ler, som vanligt, och förstår precis allt och alla. Fördömer ingen och alla skall få sin chans – till att hota, förstöra, jävlas och ev slakta oss…? Risken är snarare att de åker i konvojer hit, men av en helt annan orsak – de känner sig välkomna och ser lillfingret! Och ja, IS är i princip Al-Qaeda – skitsnacket om att Al-Qaeda till och med tog avstånd ifrån IS för deras grymheter är rent och direkt skrattretande. Det handlade rent och skärt om en maktkamp när den då lilla Al-Qaeda gruppen gick in i -och växte sig större i Syrien. Där bildades ISIS (Islamic State in Syria) & ISIL (Islamic State in Iraq and the Levant)– idag IS (Islamic State) när gränserna nu är raderade och IS tagit över stora delar av Syrien och Irak samt, de facto, samman -och återfört dessa områden, till ett landområde som de vill återskapa och som tidigare var ett Kalifat, innan det hemliga “Sykes-Picot avtalet” som födde gränserna, mellan Irak och Syrien…

För övrigt, ett avtal som Muslimerna, boende i Kalifatet, – precis som Palestinierna – inte ens själva hade något att säga till om. Utan Storbritannien och Frankrike (?) gjorde upp. Precis som Storbritannien lovade -och gav bort Palestina… Sedan undrar vi varför det finns en vrede? Så, visst finns där all mening och förståelse för att en del tolkar detta, kallar detta och ser detta vara deras “jihad”. Kampen om att återskapa en muslimskt stat. Det är själva kärnan i grundretoriken ifrån dem och huvudorsaken till varför gränserna utplånades. Enligt dem – Rätt eller fel, men verkligheten och faktum är fortfarande så att de själva, de som tolkar det så, ser på det så och har den tron anser sig strida för sina “Jihad” – Men inte ens det vågar våra experter se, om de ens vet om detta, dvs…? Det är samma människor som en gång tillhörde “Al-Qaeda i Irak”. Men det är också precis samma människor och grupper av både Al-Qaeda i Irak och IS som vi – även Sverige – hyllade vara demokratiska rebeller emot Assad regimen, kallade för “frihetskämpar för demokrati” och som hela världen, förutom en del Arabländer som fattade, stödde med både pengar och vapen som de “goda rebellerna”. De sanna små grupper av motståndsmän och rebeller med en genuin agenda av att vilja ha demokrati kördes snabbt över och fick sin kamp lika snabbt kidnappad. Men det vägrade vi inse. Sen blev IS just IS, lite för stora och sanningen kom ut…

Med andra ord, vi är lika korkade som inte fattar att vi, återigen, stöder de vi senare måste bekämpa. Väst i allmänhet med strid och ockupation, för helt andra verkliga orsaker än “för deras folks mänskliga rättigheter” och “demokratin”… Varför går vi då inte in för folket och för demokratin i länder som inte har, exempelvis, olja, men vars folk som lever under vansinniga mänskliga förtryck? Eller, varför inte Saudiarabien – som under en månad offentligt halshögg 19 personer, där kvinnor inte ens får köra bil och där bloggare får 1000 piskrapp följt av fängelse – Allt i Koranens namn. Men till dem beklagas istället sorger och skickar våra kondoleanser ledarna dör och vi – Sverige – gärna vill göra affärer med…!
Vad skillnaden mellan IS och Saudiarabien? Den ena staten förser oss med det vi vill ha och behöver! Då talar jag inte om någon demokrati eller några mänskliga rättigheter för folket!

Vår feghet kommer att kosta oss precis det vi tillsätter samordnare och ansvariga för att motverka och förebygga. Dessa skall stå upp för våra Svenska värderingar, åsikter och medborgares säkerhet i allra första hand. Ett “jihad”, så som IS krigaren tolkar det, är ett direkt hot emot oss. Emot Dig, emot mig och emot Göteborgs stad. Fattar de – med sin expert i spetsen – det själva? Och, det är av ingen annan orsak de reser än för att utkämpa deras “jihad”! Samordnaren – indirekt Göteborgs stad – sade sig inte heller “bry sig om” vilket brott som begås nere i Syrien, eller någon annanstans i världen… De värnar endast om att “Svenska medborgare inte skall begå något brott alls…” Med andra ord, så anser vi det inte spela någon som helst roll om du snor en tröja på HM eller skär halsen av en icke troende som tror/ tycker annat än dig. Det är brottet sig som vi inte får göra. Herre min skapare, vilken ankdamm det är vi lever i – med fega ankor som skall försvara, stå upp för -och representera våra egna värderingar, levnadssätt och tro på demokrati. Sedan undrar vi “varför” och hur det kan komma sig att problemen vi säger oss vilja motverka blir större och större samt kommer närmare och närmare oss. Det är knappt så IS själva, eller de som funderade på att resa inför intervjun, blir förvirrade om vi i Sverige och hela staten Sverige tycker det är okej eller inte.

Denna fråga blev ett praktexempel, möjligen det värsta av alla tänkbara exempel, men alla gånger i mina ögon en ren uppvisning i den Svenska fegheten från oss som är representanter. Har själva VALT att vara representanter och bära en åsikt. Det är långt ifrån alla som väljer detta, och om de tar ställning eller inte i någon fråga är upp till var och en. Men endast i det privata kan en respekt lätt vinnas om man väljer att göra det, samt stå upp för den man träffar – exempelvis. Jämförelsevis blir det än viktigare för Sveriges talespersoner, kommuners representanter – tjänstemän som politiker – att ta en tydlig och stark ställning, stå upp för -och emot precis allting som vi ser vara ont, ett hot eller förstörande. Vi måste våga tro på vårt samhälle och alla de redskap som vi har samt tror på, än mer än vad destruktiva krafter tror på sina. Problemet med Sverige idag, är att även vi tror mer på deras än våra egna. Precis som i huliganfrågan avgås det efter ett anonymt mail, struntas i att anmäla hot och skadegörelser och lägger istället skulden på samt gömmer sig bakom osäkra 13-14 åringar. Så modiga är vi!

Samma sak gäller i tiggerifrågan, så många som inte uppskattar detta men ur munnen kommer något helt annat. De är då välkomna, trevliga och bara synd om. Nej – jag vet de facto om att det ligger så mycket mer bakom detta tiggeri än “extrem fattigdom”.
Stockholm stad har, däremot, utsett en två stycken Rumänska Romska “fältassistenter”, som gärna besöker Er för att berätta om hur verkligheten egentligen är och ser ut.
De berättar om en miljonindustri av människohandel, där landets egna inställning är helt avgöranden för om denna kan fortsätta eller ej. Från Italien kom många till Sverige, där insåg de till slut vad det egentligen handlade om. Precis som i Rumänien – det egna hemlandet. Här blomstrar den i våra blåa ögon. Fältarna berättar om erbjudanden om riktiga arbeten, tak över huvuden eller fria resor hem men som aldrig accepteras och de berättar om tiggeriet som ett rent och skärt “arbete” som går i generationer – detta är vad de gör och vill göra, hemma som utomlands. Du behöver inte ta mig på orden, utan kalla mig för att vara en omänsklig avhumaniserad idiot som vill förbjuda fattigdom.

Men verkligheten är fortfarande vad den är – så oavsett om vi vill kalla “Jihad” för något annat, ett organiserat tiggeri för utslagna, försvarslösa och fattiga människor eller att det är 13 åringars fel att huliganer existerar och får härja fritt så kommer vi bara att få se mer av precis den varan, innan vi börjar våga vara oss själva och stå upp för det vi tror på samt skyddandet av våra medborgares intressen och säkerhet i första hand. Vi lever i en stor bubbla av naivitet och feghet och vägran att lyssna på andra än vår politiskt korrekta “hur det skall/ borde vara”. Alla som tänker, tycker, vill eller har en annan uppfattning är dömda – direkt! Så mycket “gillar vi olika” och sådan stor demokratisk åsikts -och yttrandefrihet råder i detta land… Det finns fler personer i Sverige som drar sig för att säga sin mening, än som gör det – vilket snabbt föder en reaktion om någon “vågar säga vad han/ hon tycker” – Borde det inte vara självklart i en åsikts -och yttrandefrihet?
Klimatet stryper ihjäl och dumförklarar den som sticker ut – direkt.

Så, den fegheten vi ser exempel på, gång på gång, och den politiskt korrekta inställning kan i och för sig också bottna i -och ha föds ur just vårt Svenska debattklimat. Stick ut ifrån mängden med en eller flera åsikter som skiljer sig ifrån den Politisk korrekta mallen så är det bland det värsta brott som kan begås. Tro inte att någon människa själv vill göra någonting som vi inte vill, eller kan tänka dig – allt och alla är förtryckta i sådana fall, alla män är kvinnomisshandlade våldtäktsmän och allt och alla skall bara älska allt som har med könsneutralt att göra.

Möjligen kan detta skapa en riktigt twistad obalans i “expertens” – indirekt Göteborgs stads – sinnen och uttalanden att göra. De riskerar att attackeras ifrån båda håll, och måste balansera på att inte sticka ut -och gå emot Svenska “Jihadister” (eller Svenska demokratikämpar?) eller den Svenska Politisk korrekta massan.
Båda kan halshugga dig – frågan är bara, vilket är värst?

Mitt svar är att jag inte vet vilket som är värst – men jag vet vad som vore bäst!
– Våga stå upp för Sverige, våra medborgare -och dess värderingar!
Men om vi inte vågar säga eller se att Svenska medborgare tolkar sina “Jihad” på sina sätt, och därav reser ner för att strida – så finns där ett annat ord, “Jihad Al-Munafeqeen”.
Kan inte Göteborgs stad, bara kolla upp om det kanske passar – dem själva – bättre…?

Och nej, jag tycker inte Damfotboll är lika bra att se på som herrfotboll, jag tycker att den kvinna jag träffar är galet kvinnlig -och jag gillar det alla dagar -och minuter i veckan obeskrivligt mycket mer än om hon vore könsneutral eller manlig! Jag mina synsätt på vad som är manligt och kvinnligt, Du kanske har helt andra uppfattningar. Men visst gillade vi olika, eller hur var det nu?

Kom igen, Sverige! Stå upp – för fan!

Dela & Diskutera:

Den 20 januari 2015 meddelade den rödgröna regeringen att flytten av myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) till Rinkeby ställs in. Beskedet meddelades genom den miljöpartistiska företrädaren och Sveriges demokratiminister Alice Bah Kuhnke (Miljöpartiet). Motiveringen löd att flytten skulle bli för kostsam och att det inte gick att tillgodose myndighetens krav på tillgänglighet. Regeringen påstår helt enkelt att stadsdelen Rinkeby skulle vara både dyr och otillgänglig.

Vi som lokala företrädare har ett ansvar för den stadsdel vi verkar i. Rinkeby är ett fantastiskt område, men har liksom andra områden både styrkor och svagheter. Den tydligaste svagheten är arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet. Därför gladdes vi som lokala företrädare att det förra styret i Stockholms Stad, Alliansen, valde att flytta ut kulturförvaltningen till vår stadsdel. Totalt flyttade staden ut arbetsplatser som motsvarar 2700 arbetsplatser till ytterstaden. Den här typen av flyttar får långtgående effekter som man inte vid första anblick kanske lägger märke till: fler lunchrestauranger, tandkliniker och mataffärer. Precis vad Rinkeby behöver. Inte minst ett öppnare område både för personal, boende som besökare och det ses vara en lika viktig del av samhället som Torsgatan, i Centrala Stockholm.

Med anledning av ovanstående är det därför mycket bekymmersamt att förutsättningarna i Rinkeby har förändrats så märkbart, att det nu inte går att flytta myndigeter och förvaltningar. Om Rinkeby helt plötsligt har blivit otillgängligt, är det något vi lokala företrädare måste hantera skyndsamt. Det är vår demokratiska skyldighet gentemot våra väljare. Vi skulle därför vilja att förvaltningen utreder vad som krävs för att skapa ett Rinkeby som är tillräckligt kostnadseffektivt och tillgängligt att det duger för Alice Bah Kuhnke.

– M, C, KD & FP i Rinkeby-Kista

Dela & Diskutera: